Trots att företag inom vård, omsorg och städning skriker efter personal tackar många arbetssökande nej – eller försvinner redan innan jobbet börjat. Arbetsgivare beskriver en växande brist på arbetsmoral, medan Arbetsförmedlingen menar att kontrollen har skärpts men fortfarande kan bli bättre.
Monica driver ett vård- och omsorgsföretag i Stockholm. Hon vill vara anonym efter tidigare hot, men berättar om ett växande problem: trots stort rekryteringsbehov hittar hon inte medarbetare som vill stanna.
– Vi behöver runt 40 undersköterskor. Många sökande har rätt utbildning, men flera säger rakt ut att de inte vill jobba inom vården. De läser bara för att behålla bidrag, säger hon.
Även de som anställs tackar ibland nej i sista stund, eller sjukskriver sig kort efter att de börjat. Monica beskriver det som brist på ansvar.
– Man ser bara sina rättigheter, aldrig skyldigheterna, säger hon.
Hon har drivit företaget i femton år men menar att rekryteringen blivit mycket svårare, särskilt efter pandemin.
Städföretag känner igen sig
Även i städbranschen vittnar arbetsgivare om samma mönster. HomeMaid får in omkring 1 000 ansökningar i månaden men bara en procent leder till anställning.
– Många skickar in ansökningar för bidragens skull, inte för att de vill jobba, säger HR-chefen Lena Nordin.
Stockholms Städsystem har liknande erfarenheter: ansökningar på en mening, kandidater som tackar nej eller försvinner när de erbjuds jobb. För att sålla har företaget infört digitala intervjuer – som de flesta hoppar av.
”Kontrollen bättre, men mer krävs”
Arbetsförmedlingen säger att kontrollen skärpts genom centralisering och automatiserad granskning, men betonar att ansvaret ligger hos den arbetssökande.
– Vi vill att arbetsgivare hittar rätt kompetens så snabbt som möjligt. Kontrollen är viktig, men det finns alltid mer att göra, säger enhetschefen Mattias Olofsson.
För Monica och andra arbetsgivare kvarstår problemet: jobben finns – men inte viljan att ta dem.
Vänsterpartiet har havererat i Stockholms bostadspolitik. Nu kliver Deniz Butros (V) fram som nytt bostadsborgarråd med samma tomma slagord som tidigare, men utan verkliga lösningar. Partiets misslyckanden, deras ideologiska blindhet och historiska lojalitet mot främmande makt gör att förtroendet är kört i botten. Stockholm förtjänar bättre än ännu ett vänstermisslyckande.
Nu ska diktaturens kreatur bestämma om du ska få bostad eller inte. I DDR fick man vänta 15 år på att köpa en Trabant – troligen världens sämsta bil. I Stockholm år 2025 får man vänta 15 år på en hyresrätt hos någon av slumvärdarna i allmännyttan. Vänsterpartiet sviker aldrig sitt ideologiska DNA. Kamrat Stalin hade varit stolt över V:s bostadspolitik i huvudstaden.
När Deniz Butros (V) nu blir bostadsborgarråd i Stockholm presenteras det som en nystart. I själva verket är det ännu en i raden av misslyckade företrädare för en politik som havererat totalt. Hennes ord om att ”Stockholm ska vara en stad för alla” är samma tomma slagord som hennes partikamrater upprepat i årtionden – samtidigt som bostadskön växer, hyrorna skenar och unga tvingas ge upp drömmen om en egen bostad.
Det här är inte bara inkompetens. Det är en grundläggande systemkollaps som visar varför Vänsterpartiet aldrig kan leverera. Hela deras ideologi bygger på marxismen – en teori som i praktiken alltid slutat i katastrof. Från Sovjet till DDR, från Kuba till Venezuela: resultatet har blivit brist, förfall och ofrihet. Att Vänsterpartiet fortfarande bygger sin politik på dessa idéer visar hur djupt fel partiets fundament är.
Och glöm inte historien. Under kalla kriget var Vänsterpartiet Moskvas lojala röst i Sverige. Det är väl belagt att flera V-politiker hade nära band till östblocket, och vissa agerade i praktiken som informatörer åt en främmande makt. Det är en skamfläck som aldrig tvättats bort – och som gör att partiet än i dag måste betraktas med misstro.
Att låta Deniz Butros, ännu en förvaltare av denna ruttna tradition, kliva fram som bostadsborgarråd är inget framsteg. Det är ett steg bakåt, rakt in i samma politiska återvändsgränd som Vänsterpartiet alltid kört fast i. Butros är inte lösningen – hon är själva symbolen för ett parti som gång på gång misslyckas, både i idé och i handling.
Stockholm förtjänar bättre än DDR-retorik i pressmeddelanden och en politik som leder till fler kölappar, fler löften och fler svek. Vänsterpartiet har haft sin chans, gång på gång. Resultatet är entydigt: de har misslyckats totalt – och kommer aldrig lyckas.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Varför vågar Centerpartiet aldrig stå upp mot de starka – men alltid ge sig på de svaga? När en sovjetisk ubåt stod grundstött på svenskt territorium saknade partiets statsminister mod att agera. Nu, i Upplands Väsby, riktar Centerpartiet sin ilska mot vanliga hyresgäster i stället för mot de verkliga makthavarna. Det är feghet, dubbelmoral och hyckleri i sin renaste form.
Centerpartiets hyckleri: Fega mot stormakter – hårda mot vanliga hyresgäster
Upplands Väsby kommun äger nio bostadsfastigheter som under lång tid hyrts ut till privatpersoner. Några med låga hyror, andra med högre – men gemensamt är att vanliga människor bott där i årtionden. Nu pekas de plötsligt ut som ett ”problem” av Centerpartiets gruppledare Vuksan Rovčanin.
Att sparka på vanliga människor
Rovčanin påstår att hyresgästerna ”fått förmåner på bekostnad av alla andra Väsbybor”. Men sanningen är att dessa människor inte gjort något fel – de har bara bott i kommunens fastigheter, ofta i decennier. Det är kommunen som misskött kontrakt, hyror och indexeringar. Ändå väljer Centerpartiet att sparka nedåt, mot vanliga hyresgäster som ofta kämpar med vardagsekonomin.
Fega i de stora frågorna
Kontrasten är talande. När Centerpartiet en gång hade statsministerposten, mitt under kalla kriget, stod en sovjetisk ubåt grundstött på svenskt territorium. Där och då hade en statsminister med ryggrad och verklig beslutsamhet beordrat stormning, beslagtagit ubåten och visat Moskva att Sverige inte låter sig trampas på. Men det hände inte.
Varför? För att Centerpartiets ledning inte vågade. Fega ynkryggar i stället för ledare. Man vek sig för stormakten och satte Sveriges suveränitet på spel.
Starka mot svaga, svaga mot starka
Det är samma mönster nu som då. Centerpartiets politiker har alltid svårt att stå upp mot verkliga maktintressen – mot banker, storbolag och främmande makt – men de är alltid redo att ge sig på de som har minst makt: vanliga människor, hyresgäster, småfolk.
När Rovčanin nu kräver att kommunens fastigheter snabbt ska säljas är det uppenbart vem som gynnas: välbärgade spekulanter, inte Väsbyborna.
Slutsats
Centerpartiets historia visar ett parti som gång på gång fegar ur när Sverige verkligen behöver styrka och mod. Samtidigt används den lilla kraft man har till att slå nedåt, på vanligt folk. Att kalla det hyckleri räcker knappt – det är ett svek.
En syrisk familj nekades mottagande i Staffanstorp – kommunen ville istället prioritera ukrainare. Nu har hovrätten slagit fast att beslutet var diskriminering, ett avgörande som väcker stark kritik mot Sveriges asylsystem och domstolarnas linje.
När Ali Al-Hariri och hans familj anlände som kvotflyktingar från Syrien 2022 vägrade Staffanstorps kommun att ta emot dem. Kommunen hade beslutat att istället prioritera ukrainare, som flydde från kriget i vårt närområde. Familjen blev stående på flygplatsen och senare placerad i ett hotell i Malmö.
Nu har både tingsrätten och hovrätten slagit fast att kommunen diskriminerat familjen. Domen innebär i praktiken att svenska kommuner tvingas ta emot kvotflyktingar från tredje världen – oavsett om vi redan har ett akut ansvar för människor på flykt inom Europa.
Det är djupt problematiskt. Att hovrätten sätter lagtolkningen framför verkligheten visar hur långt ifrån folkviljan rättsväsendet befinner sig. Medan miljoner ukrainare söker skydd i Europa, anser hovrätten att Sverige ändå ska fortsätta ta emot syrier som redan har tillgång till flyktingläger i närområdet.
Det är orimligt att människor kan resa över halva världen och ändå ges asyl i Sverige. Asylrätten borde vara kopplad till Europas gränser, inte globaliserad på detta sätt. Domen underminerar kommunernas möjlighet att själva prioritera och riskerar att försvåra integrationen ännu mer.
Kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, Christian Sonesson (M), vill nu pröva ärendet i Högsta domstolen. Det är nödvändigt. För om inte kommunerna får säga nej, tvingas svenska skattebetalare stå för en politik som inte tar hänsyn till våra faktiska resurser eller ansvar gentemot våra grannländer.
Nu är det slut på att dela ut permanenta uppehållstillstånd som om de låg i flingpaket. Tidöregeringen markerar tydligt – brottslingar och de som inte uppfyller kraven ska packa sina väskor och lämna landet. En ny tid för ordning och trygghet i Sverige har börjat.
Ops! Nu är det slut med att dela ut PUT i flingpaketen – dags för brottslingar att ta sitt pick och pack och åka hem.
”Ett tryggare Sverige – nu görs skillnad”
Det är en kylig höstmorgon i centrala Stockholm. På ett kafé vid Medborgarplatsen sitter Lars, 52, och värmer händerna kring en kopp kaffe. Han beskriver sig själv som ”mannen på gatan” och följer nyheterna lagom mycket. När samtalet kommer in på regeringens planer att kunna ompröva permanenta uppehållstillstånd nickar han gillande.
– Jag tycker det här är bra. Det skapar ordning och reda, och det gör Sverige tryggare för oss alla, säger han och lutar sig tillbaka.
Förslaget, som väntas presenteras av regeringens utredare inom kort, innebär att permanenta uppehållstillstånd i framtiden kan återkallas och ersättas av tillfälliga. Huvudregeln blir omprövning – men den som vill säkra sitt permanenta tillstånd kan alltid ansöka om svenskt medborgarskap och klara kraven som ställs.
Många ser detta som en självklarhet. På torget utanför träffar vi Amina, småbarnsmamma från Södertälje, som tycker att förändringen sänder rätt signaler:
– Jag vill att mina barn ska växa upp i ett tryggt land. Det här visar att man måste ta ansvar och verkligen vilja bli en del av Sverige, säger hon.
Utredaren har också gjort bedömningen att förändringen inte strider mot vare sig grundlagen eller internationella konventioner. Det innebär, enligt många, att Sverige nu får ett mer stabilt och rättssäkert system.
– Tidöregeringen gör skillnad. Äntligen tar någon tag i det här. Vi kan inte bara dela ut permanenta tillstånd hur som helst, säger Lars innan han lämnar kaféet för att gå till jobbet.
Stämningen bland de vi möter är genomgående positiv. Reformerna uppfattas som ett steg mot ordning, långsiktighet och trygghet – ett system där både krav och möjligheter går hand i hand.
– Det här behövs för att göra Sverige tryggt igen, säger Lena och lyfter upp sitt barn i vagnen.
Och när utredningens förslag snart läggs fram väntar många sig just det: en tydlig förändring som stärker både Sverige och framtidstron.
Vänsterpartiet vill göra Stockholm till ett experiment i centralstyrning. Med Alexandra Mattsson i spetsen satsar partiet på att stoppa privata förskolor och ersätta dem med kommunalt monopol – en politik som hotar både valfrihet och kvalitet, och som riskerar att bana väg för korruption och ineffektivitet.
Vänsterpartiets vision är hur en förskola ska se ut när den drivs i Stockholms stads regi. På förskolan Gulag kan ingen höra ditt barn skrika.
Vänsterpartiet vill ta bort valfriheten i förskolan
Vänsterpartiets nya gruppledare i Stockholm, Alexandra Mattsson, driver en politik som syftar till att stoppa privata förskolor och införa kommunalt monopol. Resultatet blir mindre valfrihet för föräldrar, ökade kostnader och större risk för korruption.
Ideologin framför barnens bästa
Mattsson framhåller som sin största ”framgång” att hon efter valet 2022 var med och skapade en helt ny förvaltning och nämnd för förskolan. I praktiken betyder det mer byråkrati och mer makt till politikerna, samtidigt som barns och föräldrars behov får stå tillbaka för vänsterideologiska experiment.
Mer makt till stadshuset – mindre till föräldrarna
Som förskoleborgarråd fortsätter hon kampen mot privata alternativ. Hon vill stoppa vinster i välfärden och öka kommunens egen regi, inte bara i förskolan utan också inom äldreomsorgen och bostadsmarknaden. Detta innebär ett samhälle där politikerna bestämmer och där familjerna förlorar sina möjligheter att själva välja.
Ett parti med mörk historia
Vänsterpartiet bär på en ideologisk arvslinje som är starkt förknippad med regimer som orsakat massförtryck och miljontals döda. Ändå vill Mattsson återinföra mer centralstyrning – en väg som historien redan visat leder till stagnation och missbruk av makt.
Skandaler visar på riskerna
Alexandra Mattsson tar över efter Clara Lindblom, som avgick i september efter att en misstänkt utpressningsaffär kring ett kommunalt toppjobb avslöjats. Händelsen är en påminnelse om hur snabbt politisk maktkoncentration i stadshuset kan öppna dörren för skandaler och korruption.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Från Lenins revolution 1917 till dagens svenska politik löper en röd tråd av våld, förräderi och hat emot Svenska folket. Vänsterpartiet har bytt namn och putsat fasaden, men smutsen sitter kvar. Blodspengar från Moskva, stöd till diktaturer och ett öppet förakt mot det svenska folket är en del av dess arv. Nu, hundra år senare, riskerar samma subversiva krafter att släppas in i en svensk regering – allt för maktens skull.
1917 slog den ryska revolutionen till – tsaren störtades. Den 17 juli 1918 slaktades tsarfamiljen, inklusive de fem barnen. Den 13-årige Aleksej mördades kallblodigt av marxisterna – barnamord som ett av deras första ”revolutionära” dåd.
Samtidigt splittrades det socialdemokratiska arbetarpartiet i Sverige. En del gick över till kommunisterna och bildade ett eget parti. Socialdemokraterna valde demokratisk socialism, medan kommunisterna byggde sin ideologi på våld och terror.
Nazismens kusin
1921 växte NSDAP fram i Tyskland – en ideologisk kusinrörelse. Hatet mot judarna grundades på myten att de stod för ”kapitalismen”. 26 år senare hade sex miljoner judar gasats ihjäl i polska dödsläger – allt i spåren av samma totalitära idévärld.
Under 1920- och 1930-talet var marxismen ett spöke som skrämde hela västvärlden. Demokratierna hotades. Och i Sverige bytte Vänsterpartiet namn gång på gång, men behöll alltid sin fientlighet mot det svenska folket.
Sovjetpengar och svensk förräderi
Medan miljoner människor avrättades i Lenin och Stalins Sovjet, medan egendom stals och förstatligades, tog Vänsterpartiet emot blodspengar från Moskva. Bland annat köptes fastigheten på Kungsgatan 84 med sovjetiska pengar. Om guldtänder från Gulag-offren var med och finansierade köpet vet man fortfarande inte.
På 1930-talet skickade Vänsterpartiet svenskar från Kiruna till Sovjet. De avrättades brutalt.
Hitler och kommunisterna
1933 tog en simpel vicekorpral vid namn Adolf Hitler makten i Tyskland. Till skillnad från kommunisterna, som tog makten genom våld och blodbad, utnyttjade Hitler demokratin för att sedan krossa den inifrån.
1939 invaderade Tyskland Polen. Andra världskriget bröt ut. I Sverige visste socialdemokraterna redan att Vänsterpartiet var ett hot. De hade sett deras våldskapital i Ådalen 1931, då en uppretad marxistpöbel trakasserade gästarbetare som bara ville försörja sig. Militären tvingades öppna eld för att stoppa dem.
När kriget kom kunde man inte låta Vänsterpartiet bära vapen. De var en inre fiende. De sattes i arbetskompanier – för alla visste att deras lojalitet låg hos Moskva, inte hos Sverige.
Efterkrigstiden och järnridån
1941 stängde svenska poliser och officerare tidningen Norrskensflamman. Den spred sovjetisk propaganda och hetsade folket mot sitt eget land.
1945 tog kriget slut. Den galne vicekorpralen satte en Luger mot tinningen och tryckte av. Världen fick andas ut – men kommunismen växte som en cancersvulst. Halva Tyskland slukades av Sovjet. 1946 talade Churchill om järnridån som föll över Europa.
I valet 1944 fick Vänsterpartiet tio procent. Ett skrämmande resultat. Hade de fått makten skulle svenska kvinnor riskerat samma öde som de tyska – våldtagna av Röda arméns soldater. Men tack vare en stark säkerhetstjänst kunde man hålla den marxistiska ondskan stången.
1947 lanserade USA Trumandoktrinen – försvaret mot kommunismen.
Kalla kriget – förrädarna i Sverige
På 1950-talet växte marxismen som ett inre hot i USA. Senator Joseph McCarthy tvingades slå tillbaka. I Sverige fick Vänsterpartiet fem procent, men de betraktades som femtekolonnare. Polisen byggde trygghetsregister över marxister som öppet föraktade det svenska folket och demokratin.
Den 13 juni 1952 hjälpte Vänsterpartiet Sovjet att skjuta ner en svensk DC-3. Planet samlade underrättelser om fienden i öst. En MIG-15 sköt ner det. Åtta svenska hjältar dog. Bland marxister i Sverige möttes deras död av jubel.
1956 rullade sovjetiska stridsvagnar in i Ungern. De våldtog och mördade på sin väg.
1975 sålde partiledaren Lars Werner svenska försvarshemligheter till DDR – för några flaskor sprit. Under hela kalla kriget var Vänsterpartiet en säkerhetsrisk, ett hot mot nationen.
1981 gick en sovjetisk ubåt på grund i Karlskrona skärgård. Vänsterpartiet hoppades på ett nytt Ungern 1956 – att sovjetiska stridsvagnar skulle rulla in på Stockholms gator.
1982 hjälpte partiet sina kamrater i Polen att kartlägga svenska Viggen-piloter – under täckmantel som tavelförsäljare.
Murens fall – men inte smutsens
1989 föll muren. DDR förenades med friheten.
1990 försökte Vänsterpartiet tvätta bort sin historia genom att radera ordet ”kommunisterna” ur sitt namn. Men smutsen sitter kvar.
2020-talet – samma gamla hot
På 2020-talet har dessa subversiva element släppts in i politikens finrum. Hotet är bortglömt. Ändå får vanliga människor fortfarande smaka på marxismens ondska.
I Stockholm styr en kommunist över bostadsfrågan. I DDR fick man vänta 15 år på en Trabant. I Stockholm får man vänta 15 år på en hyresrätt. Arvet lever kvar. Korruptionen sticker upp sitt fula tryne gång på gång.
De hyllar terrorister på demonstrationer och skyller ifrån sig när de ertappas. Politiker efter politiker från V avslöjas som giriga och självberikande. Där det finns marxistiska partier finns alltid korruption – så också i Vänsterpartiet. Smutsen från historien är ofrånkomlig, och hatet mot det svenska folket är svart på vitt dokumenterat.
Hatet lever vidare
Precis som Hitler drev en hatisk linje mot judarna och byggde sitt rike på antisemitism, har Vänsterpartiet fortsatt på samma bana – med ett hat mot Israel. Hatet mot judar och den judiska staten har blivit ett återkommande tema i partiets politik. Det är samma uråldriga gift, paketerat i modern språkdräkt. Ett hat som aldrig dör, utan bara byter skepnad.
En framtida fara
2026 kan denna smuts rentav släppas in i en svensk regering. Man kan tänka sig att bilda regering med marxister.
Statsministrarna Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme gjorde allt för att skydda Sverige från dessa femtekolonnare. Nu riskerar Magdalena Andersson att bli den statsminister som släpper in trojanerna i en svensk regering – allt för maktens skull.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
En kraftig brand ödelade natten till tisdag moskén i Hultsfred. Räddningstjänsten lyckades hindra spridning till närliggande byggnader, men själva lokalen totalförstördes. Polisen utreder händelsen som mordbrand, men utesluter inte att branden kan ha orsakats av oaktsamhet vid matlagning.
Ett kraftigt larm inkom till SOS vid halv tvåtiden natten till tisdag. När räddningstjänsten anlände slog lågor ut genom fönstren på övervåningen i moskén i Hultsfred.
Räddningsinsats med flera styrkor
Styrkor från Hultsfred, Rosenfors, Vimmerby och Södra Vi deltog i arbetet med att bekämpa elden. Vittnen på plats uppger att branden tycks ha startat på övervåningen.
Flera medlemmar ur församlingen kom snabbt till platsen och tvingades bevittna hur byggnaden gick förlorad.
Trots räddningstjänstens insats gick moskén inte att rädda. Omkringliggande byggnader låg nära, men branden kunde begränsas och spred sig inte vidare.
En viktig samlingsplats
Moskén har tidigare varit en träkyrka och har under lång tid varit en betydelsefull plats för församlingen i Hultsfred.
– Det är inte bara en moské, utan även en samlingslokal för oss. Många fina minnen finns knutna till byggnaden, berättar en medlem.
Samtidigt finns redan ett extremt överskott av moskéer i Sverige, vilket gör att förlusten av byggnaden inte påverkar tillgången till böneplatser nationellt – men för den lokala församlingen är det ändå ett hårt slag.
Polisutredning pågår
Polisen har inlett en förundersökning om mordbrand. Under tisdagen fanns polis kvar på platsen och man har hållit runt 50 vittnesförhör samt knackat dörr i området. Specialtränade hundar har genomsökt lokalerna men inga spår av brandfarliga vätskor har hittats.
Polisen undersöker därför även möjligheten att branden orsakats av oaktsamhet vid matlagningen inne i moskén.
Liknande händelse i Eskilstuna
På juldagen i fjol inträffade en brand i en moské i Eskilstuna. Händelsen rubricerades först som grov mordbrand efter vittnesuppgifter om att någon kastat in ett föremål i byggnaden.
Senare framkom dock andra uppgifter. Poliskällor uppgav till TV4 att man utredde branden som en möjlig olyckshändelse. Nu har en poliskälla till Eskilstuna-Kuriren sagt att branden startade när en fritös i byggnaden fattade eld.
Osäker framtid
Församlingen i Hultsfred står nu utan samlingslokal och framtiden för moskén är oviss. Samtidigt fortsätter polisutredningen för att klarlägga brandorsaken.
Åsikter på nätet
Samtidigt finns en pågående diskussion på forumet Flashback om religionens plats i Sverige. Många riktiga Svenskar menar att Sverige är ett traditionellt kristet land och att moskéer främst hör hemma i muslimska länder.
USA:s ledning betecknar nu Antifa som en inhemsk terroristorganisation. Beslutet motiveras med uppgifter om organiserat våld, hot mot myndigheter och försök att tysta politiska motståndare genom skrämseltaktik.
Antifa – den dolda maskinen för våld och skräck
De säger sig kämpa för frihet. Men bakom slagorden döljer sig något helt annat. Antifa framträder inte längre som en löst sammansatt proteströrelse, utan som en välorganiserad maskin för våld, hot och skräck.
Myndigheter beskriver en rörelse som förvandlat amerikanska gator till slagfält. I centrum står organiserade upplopp, väpnade konfrontationer med polisen och brutala attacker mot federala tjänstemän. Immigration and Customs Enforcement har blivit ett av deras främsta måltavlor, men hoten stannar inte där – politiker, aktivister och journalister har gång på gång utsatts för Antifas iskalla metod: doxxning, där privat information publiceras för att tysta och skrämma.
Antifa arbetar metodiskt. De rekryterar unga människor, formar dem till radikaliserade kämpar och släpper sedan ut dem i en kamp som inte bara riktas mot enskilda myndigheter, utan mot själva grundvalen för den amerikanska rättsstaten. Bakom kulisserna används krypterade kanaler, dolda finansieringsflöden och sofistikerade metoder för att hålla verksamheten hemlig och undgå rättsväsendets blick.
Men bilden blir ännu mörkare. Antifa uppges också samarbeta med andra grupper och nätverk, i syfte att sprida politiskt våld och tysta laglig opposition. Målet är klart: att med hot och skrämsel uppnå politiska vinster – en strategi som bär alla kännetecken på inhemsk terrorism.
Nu slår USA:s ledning tillbaka. Antifa har officiellt betecknats som en inhemsk terroristorganisation. Det innebär att myndigheter får order om att använda alla tillgängliga resurser för att tränga in i rörelsens skuggvärld, slå sönder dess operationer och rikta strålkastaren även mot de som finansierar våldet.
För kritikerna är detta en nödvändig markering. Antifa har, menar de, för länge fått härja i det fördolda och bygga sina nätverk av skräck. Nu beskrivs kampen mot rörelsen som en fråga om att försvara både lagen och demokratin – innan fler gator förvandlas till slagfält i kaosets namn.
Många minns Astrid Lindgrens berättelse om kommandoran i Lönneberga som tog maten från de fattiga. Kritiker menar att samma mönster återfinns i dagens sossestyrda kommuner: pengar som borde gå till vård och omsorg försvinner, privata bolag som Forenede Care tar över – och missförhållandena blir möjliga genom låga krav, till och med utan språkkrav på personalen.
Forenede Care beskriver sig själva som en värderingsstyrd omsorgsaktör som sätter människan i centrum. Med över 60 äldreboenden, hemtjänst och avancerad sjukvård i hemmet har bolaget vuxit snabbt och blivit en av Sveriges största privata vårdföretag. Omsättningen har legat på närmare 1,7 miljarder kronor per år.
Men bakom de polerade årsredovisningarna döljer sig en annan verklighet: vittnesmål från anhöriga, larm från personal och kommunala granskningar som pekar på allvarliga brister. Under de senaste fem åren har en rad skandaler avslöjat vanvård, underbemanning – och en återkommande kritik mot att personal inte kan kommunicera på svenska.
“Mamma fick inte duscha på tre månader” – berättelserna från boendena
Malmö – mannen som försvann i tystnad På Victoria i Limhamn 2020 upptäckte anhöriga att en 84-årig man tappat över 30 kilo, var uttorkad och hade trycksår. När han lades in på sjukhus var det för sent. Han avled kort därefter. Under pandemins besöksförbud hade familjen hållits ovetande om hans tillstånd. Forenede Care lovade en utredning – men familjen talar fortfarande om en känsla av svek.
Åtvidaberg – tvångsmedicinering och urin i sängen På Kopparsvanen 2022 vittnade personal om hur boende tvångsmedicinerades. Anhöriga berättade att deras äldre fick ligga nedkissade för att ingen hann hjälpa dem till toaletten. Smutsiga rum och använda blöjor som lämnats kvar blev symboler för en omsorg som fallit samman. Kommunens politiker kallade situationen “oacceptabel” och krävde åtgärder.
Mjölby – bemanning på pappret, inte i verkligheten När Forenede Care tog över Vifolkagården i Mantorp 2022 var löftet att fyra personal skulle arbeta natt på boendet. Men kommunen upptäckte att samma fyra också täckte hemtjänsten. Resultatet: ensamma äldre, otrygghet och brister i dokumentation. Kommunen krävde tillbaka 1,7 miljoner kronor och bröt avtalet.
Mora – tystade avvikelser På Tomtebogården i Mora rapporterades inte allvarliga incidenter till kommunen. Anhöriga berättade om brist på mat, brist på hjälp, brist på närvaro. Till slut var förtroendet helt förbrukat. Kommunen tog över driften 2024.
Krokom – dödsfall utan besked Det nybyggda boendet på Tullkvarnsvägen 21 öppnade 2023. Inom månader vittnade anhöriga om brist på hygien – boende som inte fått borsta tänderna på månader. En äldre person avled utan att anhöriga underrättades. Kommunen utdömde 1,55 miljoner i vite.
Åkersberga – “ett hus i en skräckfilm” På Enebacken beskrev personalen 2024 sin arbetsplats som ett “hus i en skräckfilm”. En boende hade inte duschats på tre månader, en annan blev utan mat i 17 timmar. Ett öppet brev från 30 anställda beskrev hur både personal och äldre far illa.
Språkbarriären – äldre som inte blir förstådda
En återkommande kritik mot Forenede Care gäller språk. Kommuner har vid flera tillfällen fått signaler om att många anställda inte talar svenska tillräckligt bra.
På boenden i både Stockholm, Östergötland och Jämtland har anhöriga berättat om äldre som inte förstås av personalen. I vissa fall har dementa boende, som inte kan uttrycka sig tydligt, mött personal som inte ens behärskar grundläggande svenska. Resultatet blir missförstånd kring mediciner, måltider och vårdbehov – med allvarliga konsekvenser.
“Min mamma försökte säga att hon hade ont, men personalen bara log och gick därifrån. De förstod inte vad hon menade,” berättar en dotter till en boende på Kopparsvanen.
Personal själva har vittnat om svårigheter i kommunikationen. Instruktioner från sjuksköterskor har missats. Journalföring blir bristfällig när vårdpersonalen inte kan skriva ordentligt på svenska. Kommuner har varnat för att språkbrister direkt äventyrar patientsäkerheten.
Myndigheternas dom – vite, varningar och brutna avtal
Mjölby kommun: krävde tillbaka 1,7 miljoner och bröt avtalet på Vifolkagården.
Mora kommun: sade upp avtalet på Tomtebogården, “förtroendet är förbrukat”.
Krokoms kommun: utdömde 1,55 miljoner i vite på Tullkvarnsvägen.
Österåkers kommun: införde löpande vite för brister på Enebacken.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har riktat kritik mot flera av bolagets boenden och konstaterat omfattande kvalitetsbrister.
Ett system under press
Forenede Care har ofta svarat på kritiken med att man tar problemen på allvar och arbetar med förbättringar. Samtidigt har företaget ibland avfärdat kritik som politiskt motiverad.
Men när samma mönster upprepas – från Malmö till Åtvidaberg, från Mora till Krokom – blir frågan större än enskilda misstag. Är det ett enskilt företags oförmåga att leverera trygg äldreomsorg, eller ett symptom på ett system där vinstintressen krockar med omsorgens kärna?
För de äldre som drabbats, och deras anhöriga, är svaret redan givet: vanvården har ett namn – och det är Forenede Care.
Regeringen och Sverigedemokraterna tar bort den så kallade ”50-lappen” för tandvård till asylsökande och illegala invandrare. Reformen beskrivs som ett steg mot större rättvisa, där alla ska betala lika mycket för vården.
I budgetpropositionen, framtagen av regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna inom ramen för Tidöavtalet, föreslås att den så kallade ”50-lappen” för tandvård avskaffas.
Reformen innebär att de särskilda ekonomiska regler som länge gällt för asylsökande och illegala invandrare upphör. I dag betalar dessa grupper endast 50 kronor för tandvård – en ordning som infördes 2013 och som länge kritiserats för att vara orättvis mot svenska skattebetalare.
– Redan när 50-lappen infördes var vi som enda riksdagsparti kritiska. Medborgare betalar betydligt mer för motsvarande vård. Det är rimligt att alla behandlas lika och får betala samma, säger Sverigedemokraternas migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling.
Regeringen avsätter medel för att genomföra förändringen och ge berörda myndigheter resurser vid omställningen. Från 2026 anslås 108 miljoner kronor till reformen, som på längre sikt väntas leda till besparingar.
Tusentals personer samlades i Göteborg för en propalestinsk demonstration. Bland deltagarna fanns Vänsterpartiets riksdagsledamot Tony Haddou – som nu kritiseras hårt efter att ha deltagit i ett evenemang där flaggor för terrorstämplade grupper vajade öppet. Händelsen sätter återigen ljuset på Vänsterpartiets mörka arv av sympatier för diktaturer och våldsorganisationer.
Demonstration i Göteborg lockade tusentals – flaggor för terrorgrupper på plats
Under söndagen genomfördes en demonstration i Göteborg till stöd för Palestina. Arrangörer var organisationerna Floden och Stäng ner Elbit. Enligt polisens uppskattning deltog omkring 5 000 personer.
Vid manifestationen syntes samtidigt flaggor och symboler för terrorstämplade grupper, däribland Hamas och Islamiska jihad, samt deras väpnade grenar. Närvaron av dessa symboler riskerar att överskugga själva budskapet och väcker frågor om arrangemangets inriktning och deltagarnas lojaliteter.
Expertkommentar Israel– och Palestinaforskaren Anders Persson menar att det inte är förvånande att extremistiska symboler återkommande dyker upp i Göteborgsdemonstrationer. Han beskriver staden som särskilt problematisk i detta avseende och framhåller att det sätter en negativ prägel på manifestationerna.
Spridning i sociala medier Klipp från demonstrationen publicerades av riksdagsledamöterna Nadja Awad och Tony Haddou (V). I materialet syns flaggorna för terrorstämplade grupper i bakgrunden. Videon, först spridd av organisationen Tnkvrt, delades vidare under rubriken ”Tusentals demonstranter för Gaza i Göteborg”.
Kommentarer från riksdagsledamöterna Båda ledamöterna avböjde intervju och svarade endast skriftligt.
Tony Haddou, som själv deltog i demonstrationen, hävdar att hans syfte var att ”sätta press på regeringen”. Han skriver att han först i efterhand fått kännedom om att extremistiska symboler förekom. Men faktum kvarstår att en sittande riksdagsledamot valde att delta i och sprida en demonstration där Hamas- och Jihadflaggor syntes öppet. Haddous försvar framstår som svagt och lämnar frågetecken kring Vänsterpartiets förhållande till dessa rörelser.
Återkommande mönster hos Vänsterpartiet Det här är inte första gången Vänsterpartiet hamnar i blåsväder för sin relation till extremistiska rörelser. Flera gånger tidigare har partiföreträdare öppet visat sympatier genom att exempelvis vifta med flaggor för den terrorstämplade organisationen PKK.
Att samma mönster nu återkommer med Hamas- och Islamiska jihad-flaggor i Göteborg understryker bilden av ett parti som gång på gång hamnar i sammanhang där terrororganisationer framställs i positiv dager. Kritiker menar att det inte längre kan avfärdas som ”misstag” eller ”okunskap”, utan snarare visar på en romantisering av grupper som står för våld och extremism.
Historiska band till diktaturer Vänsterpartiet, som under större delen av 1900-talet hette Vänsterpartiet kommunisterna (VPK), har en lång historia av nära band till totalitära regimer. Partiet tog emot stöd och inspiration från Sovjetunionen och hade starka kopplingar till Östtyskland (DDR) – stater kända för att förtrycka sina egna befolkningar, spionera på oliktänkande och krossa demokratiska rörelser.
En särskilt uppmärksammad skandal gällde partiledaren Lars Werner. När han fyllde 50 år fick han spritleveranser från DDR:s säkerhetstjänst som födelsedagspresent – i utbyte mot hemliga handlingar från Sverige. Händelsen avslöjade hur djupt relationerna till den östtyska diktaturen gick och hur lojaliteten mot kommunistregimer sattes framför det svenska folkets intressen.
Ett svek mot Sverige För många blir detta mer än en fråga om utrikespolitik. När Vänsterpartiets företrädare gång på gång väljer att marschera sida vid sida med symboler för rörelser som hatar västvärlden och föraktar demokratier, upplevs det också som ett uttryck för förakt mot det svenska folket.
Genom att legitimera organisationer som riktar sitt våld mot civila, samtidigt som man vägrar ta tydligt avstånd, signalerar Vänsterpartiet att man hellre står på extremisters sida än att försvara de värden som Sverige bygger på. Kritiker menar att detta visar ett hat mot svenska folket och ett historiskt mönster där partiet alltid sökt allierade bland diktaturer och våldsregimer – från Sovjet och DDR till dagens terrororganisationer.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Trots att Alternativ för Sverige inte passerade spärren till kyrkomötet gör partiet sitt starkaste kyrkoval hittills. Med mandat i elva av tretton stift och flera lokala församlingar ser partiet sin närvaro i Svenska kyrkan stärkas tydligt.
Alternativ för Sverige (AfS) fick 1,65 procent av rösterna i kyrkovalet, vilket är partiets starkaste resultat hittills. Trots framgången blir det inga mandat i kyrkomötet. Anledningen är den tvåprocentsspärr som införts inför årets val.
På stiftsnivå ser det däremot annorlunda ut. Enligt den preliminära rösträkningen får AfS mandat i elva av Svenska kyrkans 13 stiftsfullmäktige.
Resultat i stiften
Stift
Röstandel
Mandat
Lunds stift
2,04 %
1
Strängnäs stift
1,87 %
1
Växjö stift
1,77 %
1
Göteborgs stift
1,60 %
1
Skara stift
1,49 %
1
Karlstads stift
1,37 %
1
Uppsala stift
1,35 %
1
Stockholms stift
1,32 %
1
Linköpings stift
1,31 %
1
Härnösands stift
1,31 %
1
Västerås stift
1,20 %
1
Luleå stift
1,10 %
0
Visby stift
1,04 %
0
Framgångar lokalt
AfS tar även mandat i flera församlingar, bland annat i:
Värmdö församling
Örnsköldsviks södra pastorat
Bjärnums pastorat
Ekonomisk ersättning
Resultatet på stiftsnivå innebär dessutom att partiet får tillbaka valsedelskostnader på omkring 200 000 kronor.
Nästa steg
Den slutgiltiga rösträkningen pågår nu och väntas vara klar inom några dagar.
Sveriges nya budget för 2026 målar upp en tydlig skiljelinje: de som arbetar hårt och gör rätt för sig får mer i plånboken – medan staten samtidigt fortsätter att bränna miljarder på en ineffektiv kriminalvård. Reformutrymmet på 80 miljarder kronor ger barnfamiljer, löntagare och pensionärer ett välkommet lyft, men frågan kvarstår: varför fortsätter man att gödsla pengar över brottslingar istället för att prioritera de som faktiskt bygger landet?
En svensk fängelsecell – dyr för skattebetalarna. I tredje världen skulle samma fånge kunna vårdas till en bråkdel av kostnaden.
Klockan åtta på måndagen lägger regeringen fram sin budget för 2026 – en budget som sänder ett tydligt budskap: den som arbetar, tar ansvar och gör rätt för sig ska också belönas. Finansminister Elisabeth Svantesson presenterar ett reformutrymme på hela 80 miljarder kronor, pengar som nu används för att stärka jobbskatteavdraget, sänka skatten för pensionärer och göra vardagen lättare för barnfamiljer.
– Det är med stolthet jag i dag lämnar denna budget till riksdagen, säger Svantesson och framhåller att Sverige, trots en långdragen lågkonjunktur, har kraften att ge mer tillbaka till sina medborgare.
Regeringens satsningar talar sitt tydliga språk: sänkt matmoms, mer pengar kvar i plånboken för löntagare och pensionärer samt lägre förskoleavgifter. Vinnarna är de som håller ihop samhället – de som går till jobbet, betalar sin skatt och skapar trygghet för sina barn. För en tvåbarnsfamilj innebär budgeten hela 1 800 kronor extra varje månad.
Men samtidigt som ansvarstagande människor får andrum, fortsätter staten att ösa miljarder över en skenande kriminalvård. I stället för att hitta mer kostnadseffektiva lösningar – exempelvis att outsourca delar av kriminalvården till afrikanska länder till en bråkdel av kostnaden – fortsätter resurserna att slukas av ett system som varken ger valuta för pengarna eller löser problemen.
Det är dags att ställa frågan: ska vi fortsätta belöna de som begår brott med dyra fängelseplatser i Sverige, eller ska vi prioritera de som bygger landet varje dag? Budgeten för 2026 visar åtminstone att regeringen vill rikta strålkastarljuset mot de som gör rätt för sig – men kampen om resurserna är långt ifrån över.
FAKTARUTA: Vad skulle Sverige spara på att lägga fängelseplatser utomlands?
Utgångspunkt: Svenska dygnskostnader för anstaltsplatser 2023 samt känd månadskostnad för hyrda platser i Estland.
Alternativ
Per dygn
Per månad
Besparing/mån
Besparing/år
Sverige (anstaltsplats 2023)
≈ 3 773 kr
≈ 113 190 kr
–
–
Hyrd plats i Estland (avtal)
≈ 2 833 kr*
≈ 85 000 kr
≈ 28 190 kr
≈ 338 280 kr
Illustration: lågkostnadsscenario**
≈ 200 kr
≈ 6 000 kr
≈ 107 190 kr
≈ 1 286 280 kr
Exempel på total årlig besparing vid 600 hyrda platser i Estland:
338 280 kr × 600 ≈ 203 miljoner kr/år.
* Estland: 8 500 € per plats och månad ≈ 85 000 kr/månad (≈ 2 833 kr/dygn vid 30 dagar).
** Endast illustrativt antagande för länder med mycket lägre kostnadsnivåer.
Trots hundratals miljoner i extra resurser och två skattehöjningar på kort tid har Socialdemokraternas satsning på skolfrukost i Stockholm blivit hårt ifrågasatt. Kritiker menar att reformen är orättvis, dyr och i praktiken ett misslyckande – samtidigt som stadens invånare får landets högsta skattetryck.
Stockholm har blivit omkört av flera småkommuner som lyckas hålla nere kostnaderna. Samtidigt fortsätter den rödgröna kakistokratiska röran i Stadshuset att misslyckas med att hushålla med skattepengarna. I stället för långsiktiga lösningar väljer man att slösa på dyra och meningslösa prestigeprojekt.
Skolfrukostsatsning: dyr reform, orättvis fördelning och höjda skatter
Efter tre år och hundratals miljoner i extra resurser presenterar Socialdemokraterna i Stockholms stad sin satsning på skolfrukost i utsatta områden som en framgång. Totalt 44 grundskolor serverar nu frukost varje dag. Men kritiken växer mot både kostnaderna, orättvisan och resultatet.
När S tog över makten 2022 beslutade man att alla skolor i den lägsta socioekonomiska kvartilen skulle omfattas. För att klara satsningen höjdes det socioekonomiska stödet med nästan 15 procent – över 180 miljoner kronor. En del av pengarna har gått till frukosten, men satsningen har inte visat på några tydliga förbättringar i skolresultaten.
– Många barn äter redan hemma, erkänner skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S). På varje skola handlar det om en handfull elever, ibland något fler, som inte får i sig frukost på morgonen.
Med andra ord har en reform som kostar hundratals miljoner per år i praktiken träffat ett fåtal elever – medan alla skattebetalare i staden får stå för notan.
Orättvis fördelning
Kritiker pekar på att satsningen dessutom är orättvis. I de områden där invånarna betalar mest i skatt serveras ingen frukost alls. De som redan bidrar mest till stadens ekonomi får alltså inte ta del av reformen, utan finansierar en insats som gynnar andra.
Högre skattetryck
Sedan 2022 har Socialdemokraterna höjt kommunalskatten två gånger. Stockholm har nu en högre kommunalskatt än många mindre kommuner i till exempel Skåne – trots att huvudstaden borde ha stordriftsfördelar.
– Att skattebördan är tyngre här än i små kommuner är anmärkningsvärt, säger en kritisk oppositionsföreträdare.
Alternativet: sänkta skatter
Många menar att en generell skattesänkning hade varit en mer rättvis väg. En sänkning med två kronor per hundralapp (2 procentenheter) skulle ge påtagligt mer i plånboken för alla hushåll:
En barnfamilj med två föräldrar som tjänar 30 000 kronor var skulle få behålla cirka 1 200 kronor mer varje månad.
På ett år motsvarar det nästan 15 000 kronor per familj – pengar som kan användas till frukost, skolmaterial eller andra behov.
En sådan reform hade gett alla stockholmare samma förutsättningar, i stället för att rikta skattepengarna till en liten grupp.
Ett misslyckande från S
Trots höga kostnader, två skattehöjningar och stora politiska löften är frukostsatsningen långt ifrån den framgång Socialdemokraterna vill beskriva den som. Den har mött lågt intresse på flera skolor, effekterna är oklara och orättvisan mellan stadsdelar är uppenbar.
Kritiker menar därför att satsningen är ännu ett exempel på en socialdemokratisk prestigereform som misslyckats – dyr i drift, svagt förankrad och utan tydliga resultat.
Faktaruta: Kommunalskatt – Österåker vs Stockholm
Gäller 2025 (SCB)
Jämförelsen visar hur mycket en invånare per månad behåller efter enbart
total kommunal skattesats (kommun + region).
Österåker: 28,98 % • Stockholm: 30,60 %.
Bruttolön / mån (kr)
Skatt Österåker
Netto Österåker
Skatt Stockholm
Netto Stockholm
Skillnad (mer i Österåker)
20 000
5 796
14 204
6 120
13 880
+324
25 000
7 245
17 755
7 650
17 350
+405
30 000
8 694
21 306
9 180
20 820
+486
35 000
10 143
24 857
10 710
24 290
+567
40 000
11 592
28 408
12 240
27 760
+648
45 000
13 041
31 959
13 770
31 230
+729
50 000
14 490
35 510
15 300
34 700
+810
60 000
17 388
42 612
18 360
41 640
+972
Metod: Nettot = bruttolön − (bruttolön × total kommunal skattesats).
Endast kommunal del (kommun + region) ingår. Statlig inkomstskatt, jobbskatteavdrag,
kyrkoavgift och begravningsavgift är inte medräknade.
Källa skattesatser 2025: SCB. Österåker 28,98 %, Stockholm 30,60 %.
Vänsterpartiet larmar om ”otrygghet” efter att en opinionsbildare besökt riksdagen. Men när partiet spelar offer glömmer de sitt eget arv – där kommunister inte bara hyllat diktaturer, utan även förrått Sverige. Från Stig Berglings försäljning av försvarshemligheter till Sovjet, till Jan G .som 1974 dömdes för spioneri .
Att Vänsterpartiet har ett hat mot det svenska folket är väldokumenterat. På 1930-talet hamnade många svenskar från Kiruna i Gulag, där de blev avrättade – tack vare Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet spelar offer – men blundar för sina egna spioner
Vänsterpartiet försöker nu göra en stor affär av att SD:s Jessica Stegrud haft besök av opinionsbildaren Nick Alinia i riksdagen. Partiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling talar om ”extrem olustkänsla” och påstår att demokratin hotas. Men reaktionen framstår snarare som politiskt teater – ett primadonnabeteende för att smutskasta en politisk motståndare.
Marxismens mörka arv
Det är ironiskt att just Vänsterpartiet nu poserar som demokratins väktare. Partiet har i decennier försvarat marxismen – en ideologi som lämnat efter sig diktaturer, massmord och förtryck. Från Gulag i Sovjetunionen till Stasis övervakningsstat i DDR har kommunismen bevisat sin oförenlighet med frihet och demokrati.
När kommunister förrådde Sverige
Om Vänsterpartiet verkligen oroar sig för hot mot demokratin borde de påminnas om Sveriges egen spionhistoria. De som gjort störst skada mot landet har inte varit högerextrema – utan personer med sympatier åt vänster, ofta med nära band till kommunismen.
Stig Bergling, officer i Säpo och försvarsstaben, sålde under 1970-talet och framåt ut känsliga försvarshemligheter till Sovjetunionen. Hans förräderi räknas som en av de mest allvarliga spionskandalerna i svensk historia.
Jan.G, journalist och numera författare, avslöjades ha haft kontakter med KGB. År 1974 dömdes han till fängelse för spioneri och avtjänade ett straff för att ha arbetat för Sovjetunionens underrättelsetjänst. Trots detta har han senare försökt framställa sig själv som sanningssägare och demokratins försvarare.
Det är alltså kommunistsympatisörer och Sovjet-agenter som i praktiken hotat Sverige på riktigt – inte opinionsbildare som spelar in konfrontativa klipp på Youtube.
Hyckleri i demokratins namn
När Vänsterpartiet nu ropar ”otrygghet” för att Jessica Stegrud haft en gäst i riksdagen blir det svårt att ta deras indignation på allvar. Demokratin i Sverige har överlevt betydligt värre hot än så – inte minst från den ideologi som Vänsterpartiet själv byggde på och som deras sympatisörer aktivt hjälpt främmande makt att gynnas av.
Att Vänsterpartiet försöker göra politiska poäng på Nick Alinia, samtidigt som de blundar för marxismens blodiga arv och sina egna ideologiska kopplingar till spioner som förrått Sverige, är inget annat än hyckleri.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
En man i 45-årsåldern sköts ihjäl vid tunnelbanan i Hagsätra på lördagskvällen. Gärningsmannen flydde på en elsparkcykel och polisen misstänker att dådet är kopplat till den pågående våldsvågen i den undre världen.
En man i 45-årsåldern har avlidit efter en skottlossning i Hagsätra på lördagskvällen. Polisen utreder händelsen som mord och mycket pekar på att det rör sig om en uppgörelse inom den kriminella miljön.
Skottlossning nära centrum
Strax före klockan 19 larmades polisen om en skadad man vid Hagsätra tunnelbanestation. Vittnen berättar att en maskerad person, klädd i mörka kläder, snabbt flydde från platsen på en elsparkcykel.
Den skjutne mannen fördes med ambulanshelikopter till sjukhus, men hans liv gick inte att rädda. Vid 21.30-tiden bekräftade polisen att han avlidit. Hans anhöriga har underrättats.
Vittnesmål och filmer
En boende i området uppger att helikoptern flög lågt över husen och sedan mot Huddinge sjukhus. Ett filmklipp som cirkulerar uppges också visa gärningsmannen på flykt i samband med skjutningen.
Omfattande insats
Polisen spärrade under kvällen av brottsplatsen i centrala Hagsätra. Flera patruller och kriminaltekniker finns på plats för att samla in bevis. En förundersökning om mord har inletts, men i nuläget är ingen gripen.
Del av våldsvåg
Skjutningen bedöms ha koppling till de pågående konflikterna i Stockholms undre värld. Under de senaste åren har gängrelaterade uppgörelser resulterat i ett stort antal dödsskjutningar och andra grova våldsbrott i regionen.
Den rödgröna kakistokrat röran misslyckas ingen
Trots polis på gatorna, nya lagar och löften i varje val fortsätter kulorna vina genom Stockholms förorter. Politikerna i stadshuset pratar om fler socionomer, fler projekt och fler ”stödinsatser” – men verkligheten är en annan: människor skjuts ihjäl, månad efter månad. Samtidigt pumpas miljard efter miljard in i miljonprogrammen, utan resultat. Misslyckandet är uppenbart, men de ansvariga vägrar erkänna det. Medan gängen styr kvarteren, famlar beslutsfattarna i mörkret.
Stockholm slår rekord i alkoholtillstånd – samtidigt som gårdsförsäljning förbjuds på söndagar i staden men tillåts i grannkommuner som Nacka. Medan S och MP talar om en ”levande stad” växer fyllan, ordningsproblemen och skandalerna som skakar Stadshuset.
Antalet serveringstillstånd i Stockholms stad har ökat med 40 procent sedan 2022 – motsvarande 1 139 fler tillstånd, varav ungefär hälften gäller uteserveringar.
Socialborgarrådet Alexander Ojanne (S) beskriver utvecklingen som en framgång och konstaterar stolt att det är det högsta antalet tillstånd någonsin. Trafikborgarrådet Lars Strömgren (MP) menar att stadens satsningar på sommartorg och gågator bidragit till ännu fler uteserveringar.
Fler krogar – fler ordningsproblem Men verkligheten är att fler tillstånd också innebär fler berusade människor, fler polisinsatser och ökade problem för tryggheten i staden. Marknaden är redan mättad, vilket gör att vissa krögare pressas till överservering för att överleva. Resultatet blir en hårdare alkoholkultur och en stökigare stadsmiljö.
Dubbelmoral i alkoholpolitiken Här blir politikernas dubbelmoral tydlig. Gårdsförsäljning av småskaliga producenter är hårt reglerad i Stockholms stad – inga söndagsöppna gårdsbutiker tillåts. Samtidigt kan en granne i Nacka gå till en gårdsförsäljning på en söndag utan problem.
Men i Stockholms innerstad är det fritt fram för tusentals serveringstillstånd till barer och restauranger, där alkoholen flödar betydligt mer än på någon liten gårdsbutik.
Skandaler skakar Miljöpartiet Samtidigt skakas Miljöpartiet av allvarliga skandaler. Dagens Nyheter har rapporterat om ett 20-tal partimedlemmar som vittnat om hur en högt uppsatt MP-politiker under många år utsatt kvinnor för sexuella närmanden och trakasserier. En kvinna berättade dessutom hur politikern vid en lunch stoppade sin tunga i munnen på hennes fem månader gamla bebis – något hon polisanmälde 2022.
Mannen själv förnekar alla anklagelser och har i sin tur polisanmält för grovt förtal. Men uppgifterna har legat kända inom partiet i minst tio år, enligt DN:s källor, utan att ledningen agerat förrän pressen blivit för hård.
Historien upprepar sig De höga berusningsnivåerna i staden påminner om varför Sverige en gång i tiden införde motboken – ransoneringssystemet som skulle dämpa alkoholproblemen och återställa ordningen i samhället.
När S och MP i dag pratar om en ”levande stad” men samtidigt blundar för fylla, hotfull stämning, ökade ordningsproblem – och dessutom sitter fast i interna skandaler som undergräver deras trovärdighet – väcks frågan: är vi på väg mot en situation där historien upprepar sig och nya restriktioner blir nödvändiga för att stävja problemen?
Nederländerna står inför ett avgörande ögonblick. Efter år av växande missnöje med migration, bostadsbrist och bristande integration ser allt fler väljare Geert Wilders som den som vågar tala klarspråk och erbjuda en ny kurs. Från hans historiska seger 2023 till dagens oroligheter i Haag löper en röd tråd: folket kräver förändring.
En tidig höstdag i Haag förvandlades en mångkulturell-kritisk demonstration till en våldsam uppgörelse. Svarta flaggor vajade, föremål kastades mot polis och en polisbil sattes i brand när tusentals invandringskritiska demonstranter fyllde gatorna. Polisen svarade med vattenkanoner och tårgas, men våldet hann ändå skaka både huvudstaden och det politiska etablissemanget.
Mitt i kaoset attackerades partihögkvarteret för D66, ett mittenliberalt parti, vilket fick partiledaren Rob Jetten att reagera kraftigt:
”Pack. Ni håller era händer borta från politiska partier. Om ni tror ni kan skrämma oss, så misstar ni er.”
Bilder från protesterna visade deltagare med flaggor som påminde om det gamla nazistpartiet NSB, en symbol som många nederländare reagerade starkt på. Men för många deltagare handlade protesten framför allt om frustration över ett asylsystem som länge upplevts som orättvist och ohållbart.
En nation på väg mot förändring
Redan i november 2023 fick Geert Wilders sitt stora genombrott. Hans Frihetsparti (PVV) fördubblade sitt mandatantal i parlamentsvalet och gick från 17 till 37 platser i underhuset. Resultatet blev ett tecken på att en stor del av befolkningen ville se en annan kurs för landet.
Wilders själv uttryckte känslan efter valet:
”Jag var tvungen att nypa mig i armen.”
Hans kampanj byggde på krav om ett stopp för asylmottagande, en folkomröstning om EU och en tydlig politik för att försvara Nederländernas identitet. Han förde fram budskapet med större eftertänksamhet än tidigare, vilket gjorde att ännu fler väljare kände att han kunde representera deras oro.
Priset för en generös asylpolitik
Under lång tid har Nederländerna haft en mycket generös asylrätt. Det har lett till växande problem som blivit omöjliga att ignorera. Kommuner kämpar med att ordna boenden i redan trångbodda områden, och välfärdssystemet pressas hårt.
Kritiker pekar på att parallellsamhällen har vuxit fram i vissa förorter där arbetslösheten är högre, skolresultaten sämre och kriminaliteten större än i andra delar av landet. Polisen har varnat för att unga rekryteras till narkotikagäng, särskilt i Rotterdam och Amsterdam, vilket bidragit till våld och skjutningar.
Bostadsbristen är en annan konfliktpunkt. Många unga nederländare vittnar om att de inte hittar en egen lägenhet, samtidigt som nyanlända ofta prioriteras i akuta boendelösningar. Dessutom har kulturella skillnader kring jämställdhet och yttrandefrihet skapat konflikter, där journalister och lärare i flera fall hotats när de uttryckt sig kritiskt om religion.
För Wilders och hans väljare är detta bevis på att systemet inte fungerar. Hans budskap har därför blivit ett löfte om att återställa ordningen och sätta den nederländska befolkningen i första rummet.
Mellan hopp och hot
När demonstranter blockerade motorvägen A12 och kallade sitt agerande en kamp mot en ”asyltsunami” visade det att migrationsfrågan är landets stora skiljelinje. Samtidigt markerade Wilders tydligt att våld inte hör hemma i den politiska kampen.
Premiärminister Dick Schoof kallade våldsscenerna i Haag ”chockerande och helt oacceptabla”, men för många väljare kvarstår frågan om den nuvarande politiska kursen verkligen kan lösa problemen.
Europas nya karta
Wilders framgångar är en del av en större europeisk trend där partier som kräver stramare asylpolitik och starkare nationellt självbestämmande vinner mark. Giorgia Meloni i Italien har redan visat att det är möjligt att kombinera tydliga budskap med ansvarstagande regeringsarbete, och Ungerns Viktor Orbán gratulerade Wilders med orden:
”Vindarna av förändring är här. Grattis!”
Trots sin seger måste Wilders fortfarande bygga koalitioner. Men hans styrka är större än tidigare, och många ser honom nu som den enda som på allvar vågar ta tag i migrationskrisen och sätta Nederländernas intressen först.
En korsväg
Från jubelnatten 2023 till gatustriderna 2025 löper en röd tråd: folket har tröttnat på en politik som inte fungerar. Migrationsfrågan har fällt regeringar, skapat folkstormar och utlöst våld på gatorna.
Frågan är nu om valet i oktober blir början på en ny väg – en väg där Geert Wilders får chansen att genomföra de förändringar många nederländare länge har efterfrågat.
Geert Wilders
Partiledare för Partij voor de Vrijheid (PVV)
Född
6 september 1963, Venlo, Nederländerna
Parti
Partij voor de Vrijheid (PVV), grundat 2006
Roll
Partiledare för PVV (2006– )
Politiskt fokus
Stramare asyl- och migrationspolitik, lag och ordning, EU-skepsis, betoning av nationellt självbestämmande
Valresultat (Andra kammaren)
2021: 17 mandat · 2023: 37 mandat (av 150)
Kända ståndpunkter
Stoppa asylmottagande och skärpa gränskontroller
Minska EU:s inflytande och stärka nederländsk suveränitet
Prioritera bostäder och välfärd för landets medborgare
Offentlig profil
Långvarig partiledare med tydlig migrationskritik; känd för att driva frågor om säkerhet, integration och kulturell sammanhållning.
Mordet på Charlie Kirk – när orden tystnar och våldet tar vid
Mordet på Charlie Kirk – när orden tystnar och våldet tar vid
Scenen i Utah
Det var en stilla septemberkväll i Utah. På Utah Valley Universitys campus hade tusentals studenter och nyfikna besökare samlats. På scen stod Charlie Kirk, bara 31 år gammal men redan en av de mest profilerade högerdebattörerna i USA. Hans organisation, Turning Point USA, hade på några få år byggt upp en rörelse med miljontals anhängare, särskilt bland unga.
Kirk var van vid att tala i motvind. Han reste land och rike runt för att debattera, inte sällan inför publiker där motståndarna var fler än anhängarna. Men just den här kvällen var stämningen förväntansfull. Han log, gestikulerade, citerade välkända poänger ur sitt standardrepertoar: vikten av öppet samtal, vikten av att möta varandra i argument snarare än i slagord.
”När människor slutar prata med varandra,” brukade han säga, ”då börjar riktigt dåliga saker hända.”
Sedan small det.
Ett skott bröt tystnaden. Kirk ryckte till, föll ihop. Blodet sipprade från halsen medan tusentals ögon stirrade, först i förvirring, sedan i panik. Några skrek, andra duckade, några rusade fram för att hjälpa. På några sekunder hade en universitetsaula förvandlats till en brottsplats.
Mordet som politiskt jordskalv
Händelsen blev omedelbart en nationell chockvåg. Redan minuter efter att nyheten nådde sociala medier spreds hashtags, teorier och jubelrop.
”Vi fick Charlie Kirk. Jag har aldrig varit gladare.”
”Det här är karma.”
”En fascist mindre i världen.”
Så lät det på X, TikTok och de mindre plattformarna där politiska ungdomsgrupper samlades. En del beskrev det som en rättvis vedergällning, andra reducerade det till ett ”kärleksdrama” – gärningsmannen hade, enligt uppgifter, berättat för sin partner att han helt enkelt ”fått nog av hatet”.
Men för Kirk själv, och för de tusentals som sett honom som en symbol för yttrandefrihet, var det något helt annat: en avrättning mitt under ett demokratiskt möte.
En polariserad reaktion
När kongressledamöter i Washington skulle hålla en tyst minut utbröt tumult. Flera vägrade delta. I Europaparlamentet valde vänstergruppen att trumma demonstrativt på sina bord istället för att resa sig i stilla minne.
I Sverige kommenterade den tidigare utrikesministern Margot Wallström att Kirk varit ”rasist, homofob och vapentokig” och därför inte någon man borde hyllas. TT-journalisten Owe Nilsson beskrev honom som en ”reaktionär kristen fanatiker”. Flera socialdemokratiska tjänstemän instämde.
Bilden som spreds var att Kirk fått vad han förtjänade.
Vem var Charlie Kirk?
För sina motståndare var han symbolen för MAGA-rörelsens konservativa renässans: provokatör, abortmotståndare, vapenvän. För sina anhängare var han en orädd röst för yttrandefriheten, en debattör som aldrig väjde för en diskussion.
Han hade inte sällan mött kritik från sin egen sida när han försvarade homosexuellas rätt att delta i konservativa kretsar. Han argumenterade mot särbehandling baserad på hudfärg och höll fast vid att politiken måste bygga på idéer, inte identitet.
Att han i efterhand kallades nazist, fascist och homofob av sina motståndare framstår därför i efterhand som ett språkbruk avsett att avhumanisera. Ett språkbruk som gör det lättare för vissa att rättfärdiga våld.
En normalisering av våld
Efter mordet började det bli tydligt hur många unga, särskilt på amerikanska universitet, ser våld som en acceptabel metod mot meningsmotståndare. En undersökning från yttrandefrihetsorganisationen FIRE visade att var tredje student anser våld vara ”rimligt” om syftet är att tysta vissa röster. Bland de mest radikala till vänster var siffrorna ännu högre.
En lärare i New York kallade mordet ”vackert” och ”karma”. En annan uppmanade sina elever att hylla skytten. På sociala medier fick ett inlägg med texten ”Charlie Kirk i helvetet” nära en halv miljon gillamarkeringar.
Våldet blev inte bara en handling. Det blev också ett uttryck för en kultur där motståndaren inte är någon att diskutera med – utan någon att undanröja.
Martyrskapet
Men mordet fick också oväntade konsekvenser. Kirk, som i livet ständigt kämpade för uppmärksamhet i en polariserad medievärld, blev i döden en martyr. Turning Point USA växte med miljontals följare.
I London samlades tusentals människor på en spontan vaka med ljus och böner. I USA bröt arenor ut i hyllningsrop under konserter. På nätet fylldes flöden av bilder, citat och minnesord från människor som aldrig träffat honom men som kände att hans röst tystats för tidigt.
Det våld som skulle tysta honom gjorde honom istället större.
Demokratins vägval
Kvar står frågan: vad händer med ett samhälle där våldet tillåts bli en metod i den politiska kampen? Vad händer när man slutar tala med varandra, och istället ser meningsmotståndaren som en fiende som förtjänar kulor?
Charlie Kirk själv hade ett svar, som han upprepade gång på gång i sina föreläsningar:
”När människor slutar prata, då börjar riktigt dåliga saker hända. När äktenskap slutar prata, blir det skilsmässa. När civilisationer slutar prata, blir det inbördeskrig.”
Den 10 september 2025 blev hans ord kusligt profetiska.
🗂️
Fakta: Charlie Kirk
Charlie Kirk (1993–2025) var amerikansk konservativ aktivist, medieprofil och
grundare av Turning Point USA (TPUSA). Känd för campusdebatter, podcasten
The Charlie Kirk Show och mobilisering av unga konservativa.
Roller & organisationer
Grundare/president för TPUSA; startade även Turning Point Action och TP Faith.
Ett ”konstverk” i Björkhagen, föreställande en knuten näve, vandaliserades i början av september. Bakom aktionen står socialistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen, som hällde färg över målningen och sprayade en symbol intill. Händelsen utreds av polisen som skadegörelse.
NMR förstör graffitiklotter i Björkhagen i södra Stockholm. Om det är en förlust eller inte får vara individuell bedömning.
På kvällen den 10 september vandaliserades ett ”konstverk” på ett brofundament i Björkhagen. Målningen, som föreställde en knuten näve – en symbol som ofta kopplas till Black Power – täcktes med grön färg. Intill sprayades en Tyrruna, en symbol som används av nationalsocialistiska grupper.
Aktionen har tagits på sig av Nordiska motståndsrörelsen, en national socialtisk organisation. Gruppen beskriver handlingen som en protest mot politiska budskap i det offentliga rummet.
Polisen utreder händelsen som skadegörelse.
Black Panther Party under J. Edgar Hoover
Under J. Edgar Hoovers tid som FBI-chef betraktades Black Panther Party (BPP) som det största hotet mot USA:s inre säkerhet. Enligt FBI gjorde sig organisationen och dess medlemmar skyldiga till en rad grova brott.
Partiet organiserade beväpnade patruller för att övervaka polisen, vilket ledde till åtal för olaga vapeninnehav. Det förekom flera väpnade sammandrabbningar med polisen, särskilt i Oakland, Chicago och Los Angeles, där både poliser och pantrar dödades. Enskilda medlemmar deltog i bank- och butiksrån för att finansiera verksamheten, och BPP kopplades även till narkotikabrott.
FBI dokumenterade dessutom fall av mord och mordförsök, där BPP-medlemmar anklagades för att ha dödat poliser, rivaliserande aktivister samt personer inom den egna organisationen som misstänktes för förräderi. Andra brott omfattade misshandel, hot och interna disciplinära avrättningar.
Mest uppmärksammade rättsfall
Oakland och Huey P. Newton (1967) – Newton åtalades för mord på en polisman under en skottväxling, vilket blev en symbolisk strid mellan BPP och rättsväsendet.
Chicago 1969 – Polistillslaget mot Fred Hamptons lägenhet slutade i dödligt våld. FBI pekade på BPP:s väpnade närvaro som bevis på dess kriminella karaktär.
New York 21 (1969) – En grupp BPP-medlemmar åtalades för en planerad bombkampanj mot polisstationer och offentliga byggnader i New York.
Los Angeles 1969 – Långvarig skottväxling mellan polisen och BPP-medlemmar bekräftade enligt FBI partiets våldsamma natur.
Sammanfattning: Hoover och FBI beskrev Black Panther Party som en våldsbejakande och revolutionär organisation som använde vapen, rån, mord och hot som politiska verktyg. Därmed klassades partiet inte bara som en politisk rörelse utan som en kriminell och samhällsfarlig struktur som måste bekämpas med alla tillgängliga medel.
Oxford och Cambridge petas ur topp tre i den prestigefyllda universitetsrankningen för första gången på 32 år. Kritiker menar att orsaken är en politiskt driven woke-agenda där mångfald går före begåvning – något som nu riskerar att underminera hela den akademiska kvaliteten.
The Times och The Sunday Times Good University Guide har rankat brittiska universitet sedan 1993. I årets lista toppar London School of Economics and Political Science för andra året i rad, följt av University of St Andrews och Durham University.
Det verkligt anmärkningsvärda är att Oxford och Cambridge för första gången på 32 år hamnar utanför topp tre och tvingas dela fjärdeplatsen – en nedgång för två av världens mest prestigefyllda universitet.
”Woke-politik undergräver kvaliteten”
Bakom fallet ligger regeringens påtryckningar om att universiteten ska prioritera ”mångfald, jämlikhet och inkludering” framför akademiska meriter. Kritiker menar att denna woke-agenda direkt skadar kvaliteten på utbildningen och sänker resultaten i internationella jämförelser.
Professor Alan Smithers, chef för Centre for Education and Employment Research vid Buckingham University, kallar kravet på att väga in sociala faktorer ”ett olyckligt politiskt beslut”. Enligt honom riskerar studenter utan tillräcklig grund att misslyckas, samtidigt som universiteten tappar i anseende.
Även Chris McGovern, ordförande för Campaign for Real Education, är skarp i sin kritik. Han menar att Oxford och Cambridge numera antar studenter som inte är tillräckligt kvalificerade, bara för att passa in i en politiskt driven mångfaldsagenda.
– När ideologi väger tyngre än begåvning blir resultatet en riskfylld strategi som hotar själva kärnan i högre utbildning, säger McGovern.
Samtidigt som arbetslösheten i Sverige ligger runt 10 procent fylls gatorna av lågbetalda Foodora-bud från andra länder. Arbetskraftsinvandringen, som skulle handla om spetskompetens, har i stället blivit ett verktyg för lönedumpning – trots att Sverige har hela EU att rekrytera ifrån.
Stockholm svämmar över av cykelbud i rosa jackor. Foodora och andra budbolag har byggt en hel bransch på arbetskraftsinvandrare som arbetar för låga löner och dåliga villkor. Resultatet har blivit lönedumpning – och en allt mer segregerad arbetsmarknad.
Samtidigt som arbetslösheten i Sverige ligger på runt 10 procent importerar företag arbetskraft för enkla låglönejobb. Det är inte brist på människor i arbetsför ålder här hemma – tvärtom. Många ungdomar och nyanlända går utan arbete, men konkurreras ut när företag hellre hämtar billig arbetskraft utifrån.
Regeringen och Sverigedemokraterna vill höja lönegolvet till medianlönen, drygt 37 000 kronor. Men Liberalerna, med den nye arbetsmarknadsministern Johan Britz i spetsen, bromsar. Han menar att kravet slår mot ”unga talanger” från utlandet. Men i praktiken betyder det att dörren hålls öppen för fortsatt lönedumpning.
Och frågan är varför Sverige över huvud taget ska importera lågavlönad arbetskraft från tredje världen. Vi har hela EU att rekrytera ifrån – länder med hög utbildningsnivå, fri rörlighet och närhet till Sverige. Att istället tömma andra delar av världen på kompetens är både kortsiktigt och oansvarigt. Det riskerar att skapa hjärnflykt i de länder som mest behöver sina egna läkare, ingenjörer och lärare – samtidigt som vi här hemma förvärrar arbetslösheten bland våra egna.
Foodora-buden har blivit symbolen för ett misslyckat system: unga män som kallas ”talanger” i debatten men i verkligheten sliter för småpengar, medan svenska arbetslösa lämnas åt sidan. Arbetskraftsinvandring skulle handla om spetskompetens, men har blivit en ursäkt för att pressa ner löner och villkor.
Frågan är enkel: ska vi fortsätta importera lågkvalificerad arbetskraft utifrån, eller ta ansvar för de arbetslösa vi redan har i Sverige – och använda EU:s fria rörlighet för att fylla de verkliga kompetensbehoven?
Donald Trump vill sätta ner foten mot Antifa – en rörelse som länge beskrivits som samhällsfarlig och subversiv. Med sitt besked om att klassa dem som en terroristorganisation pekar han ut vänsterextremismen som ett hot mot ordning och demokrati, både i USA och i länder som Sverige där liknande grupperingar varit aktiva.
USA:s president Donald Trump har återigen riktat fokus mot Antifa, den vänsterextrema rörelse som under senare år uppmärksammats för våldsamma aktioner och konfrontationer. I ett uttalande på torsdagen slog Trump fast att han vill klassa Antifa som en större terroristorganisation – ett steg som han menar är nödvändigt för att skydda samhällsordningen.
Antifa, som är en förkortning av ”anti-fascister”, beskrivs ofta som en löst sammansatt rörelse snarare än en formell organisation. I praktiken består den av nätverk av aktivister som regelbundet dyker upp vid demonstrationer och protester. Officiellt säger sig grupperna stå emot fascism och nazism, men deras metoder har ofta kritiserats för att vara våldsamma, destruktiva och i många fall direkt odemokratiska.
Trumps besked är ett svar på en växande oro i USA. Antifa har under de senaste åren blivit en central aktör i samband med oroligheter i flera städer, där demonstrationer förvandlats till kravaller och där butiker plundrats, byggnader vandaliserats och poliser attackerats. ”Antifa är sjuk, farlig och en radikal vänsterröra”, skrev Trump på sociala medier, samtidigt som han krävde utredningar av dem som finansierar rörelsen.
Även i Sverige har Antifa-grupper varit aktiva, framför allt i storstäder. Här har de gjort sig kända för att sabotera politiska möten, angripa meningsmotståndare och använda hot för att tysta kritiker. Säpo har tidigare varnat för våldsbejakande vänsterextremism, där just Antifa-inspirerade grupper spelar en roll.
Trump får stöd från flera republikanska senatorer, bland andra Bill Cassidy, som menar att Antifa utnyttjar legitima samhällsprotester för att skapa kaos och våld. Redan 2019 lade Cassidy tillsammans med Ted Cruz fram ett förslag om att fördöma rörelsen som en terrororganisation.
Även om det i nuläget saknas en formell lagstiftning i USA för att klassa inhemska rörelser som terrororganisationer, markerar Trumps besked en tydlig politisk linje: våldsbejakande extremism på vänsterkanten ska tas på lika stort allvar som på högerkanten.
Frågan är högaktuell också i Sverige, där debatten om extremism ofta koncentreras kring högerextrema grupper, men där vänsterextrema nätverk ofta får mindre uppmärksamhet. Trumps initiativ kan därför ses som en väckarklocka – både för USA och för Europa – om att hotet från Antifa inte får underskattas.
Miljöpartiets språkrör Amanda Lind har KU-anmält regeringen för dess hållning i Mellanösternkonflikten. Men anmälan saknar saklig grund och framstår snarare som ett aktivistiskt utspel än seriös utrikespolitik. Medan regeringen betonar diplomati och samarbete inom EU, väljer MP att driva symbolfrågor som riskerar att skada svenska intressen utan att påverka situationen på marken.
Miljömuppen är inte som vanligt folk. Förr i tiden satt sådana här personer på idiot- och sinnesslöanstalter – idag sitter de i riksdagen och driver aktivistiska korståg mot väderkvarnar medan Sverige får betala priset.
För ett år sedan beslutade FN:s generalförsamling att Israel skulle avsluta ockupationen av palestinskt territorium. Ändå fortsätter kriget. Frågan är varför Sverige, ett litet nordiskt land, ska agera världspolis i en konflikt som pågått i över 70 år i Mellanöstern.
Miljöpartiet KU-anmäler regeringen och utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) för att de inte agerar tillräckligt kraftfullt mot Israel. Men detta är i praktiken symbolpolitik — inte verkstad. Amanda Lind talar om internationell rätt och använder ord som ”folkmord”, men Sverige saknar både möjlighet och inflytande att ensam lösa det som är en djup regional konflikt.
MP kräver bland annat ett stopp för vapenhandel. Det är viktigt att påpeka att en moderat vapenexport inte handlar om att förse någon med medel att slå mot civila mål — utan om försvarsmateriel som används i kampen mot terrorgrupper som Hamas. Vapenleveranser till partnerländer riktas i huvudsak mot militära kapaciteter, inte mot ”mjukmål”, och syftar till att upprätthålla egen försvarsförmåga och bekämpa väpnade extremistiska aktörer.
De övriga förslagen — hemkallande av försvarsattachén, inreseförbud för israeliska företrädare, återupptaget stöd till Unrwa och krav på EU att terrorstämpla bosättarorganisationer — riskerar framför allt att isolera Sverige och skada våra relationer med viktiga samarbetspartners. Att en liten stat som Sverige skulle kunna tvinga fram fred i Mellanöstern är orealistiskt; verklig påverkan kräver långsiktigt multilateralt arbete, inte dramatiska inhemska symbolåtgärder.
När Amanda Lind reste till Västbanken valde hon att beskriva konflikten ur en tydligt ensidig vinkel. Det är aktivism — inte statsmannaskap. Sveriges utrikespolitik bör prioritera säkerhet, handel och stabila relationer med EU och andra allierade, inte kortsiktig symbolsatsning som offrar svenska intressen för politiska poänger.
Regeringens nya bidragsreform har väckt starka känslor. På nätet jublar många över hårdare tag mot bidragstagare – medan subverisa element på vänsterkanten rasar. ”Äntligen någon som fattar”, säger en byggarbetare vi träffar på stan.
När regeringen presenterade sin bidragsreform tog det inte lång tid innan kommentarsfälten exploderade. På Facebook, Flashback och andra forum går åsikterna varma – och majoriteten av inläggen hyllar regeringens linje.
– Äntligen en regering som tar ansvar. Sluta mata tärande parasiter från något land i tredje världen med färdigstekta sparvar. Gillar man inte Sverige så kan man sticka och asylshoppa någon annanstans, skriver Anders Andersson på Facebook.
Vänstern i motattack
Alla är dock inte nöjda. Från Vänsterpartiet hörs hårda ord. En anonym politiker beskriver reformen som ”hårresande” – men kommentaren landar snarare som ett självmål i debatten:
– Mitt nummerkonto i Schweiz behöver mutor, säger politikern och avfärdar samtidigt regeringens upplägg.
”Returnera dem”
På Flashback är tonen rå och oförsonlig. – En åttabarnsfamilj som lever på socialbidrag är ingen resurs för Sverige. Det bästa vi kan göra är att returnera dem till det land de hör hemma i, skriver en användare.
LO-arbetare: ”Inte rättvist”
Många som arbetar vittnar om en känsla av orättvisa. En LO-arbetare vi pratar med formulerar frustrationen så här:
– Äntligen en reform som gör skillnad. När andra får slita röven av sig och knega som djur, så kan en familj få cirka 43 000 kronor i socialbidrag. Det är inte rättvist. Jag kräver solidaritet. Kommer man till Sverige och inte kan försörja sig själv, så bör man själv deportera sig och inte vara en belastning för Sverige.
”Stäng socialbyrån Sverige”
I Järva träffar vi en lokal C-politiker. Han håller inte igen:
– Det här är vad Sverige behöver. Att man slutar gödsla bidrag över människor som inte har gjort ett skit för Sverige förutom att komma hit och säga att de vill ha asyl. Sverige har gjort tillräckligt för världens flyktingar med Folke Bernadottes vita bussar. Nu är det dags att stänga socialbyrån Sverige och sänka skatterna istället.
Gatans röst
På stan är reaktionerna lika skarpa som på nätet.
– Äntligen! Jag har jobbat i fyrtio år och sett mina skattepengar rinna iväg. Nu får det vara nog, säger en pensionär i centrala Stockholm.
– Jag bryr mig inte om politik i vanliga fall, men det här gör mig fan lycklig. Äntligen någon som fattat att systemet missbrukats, muttrar en byggarbetare i reflexväst.
– Sverige har blivit ett skämt. Men kanske kan det här vända utvecklingen, konstaterar en ung kvinna från Södertälje.
-Vänsterpartiet är inget parti – det är ett stinkande råtthål av korrupta kräk. Deras politiker är odjur utan ryggrad, som pissar på Sverige och stoppar allt de kan i sina egna fickor. De borde kallas 666-partiet, för deras själar är redan pantsatta i helvetet. Att ersätta dem med en simpel AI-bot vore nästan en förbättring – algoritmen för att simulera en V-politiker kräver inte mer än några rader kod: ljug, parasitera, stoppa i fickan, upprepa. Säger en man på Tunnelbanan.
Analys: En spricka i Sverige
Reformen har blivit en symbolfråga. För anhängarna är den ett efterlängtat uppvaknande – en signal om att staten inte längre ska stå med öppna armar för alla som söker bidrag.nge.
Regeringen och Tidöpartierna presenterar nu ett historiskt reformpaket som gör det mer lönsamt att arbeta och mindre attraktivt att leva på bidrag. Med ett nytt bidragstak, aktivitetskrav och en femårsregel för sociala ersättningar får skattebetalarna en lättnad samtidigt som arbetslinjen stärks.
Regeringen inför bidragstak – arbetslinjen stärks och skattebördan minskar
Tidöpartierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – har nu enats om ett omfattande reformpaket för att stärka arbetslinjen och minska bidragsberoendet. Förändringarna, som presenteras i veckan, innebär både ett bidragstak och en ny kvalificeringsregel för sociala ersättningar.
Bidragstaket – skattebetalarnas börda minskar
Från årsskiftet 2027 införs ett tak för hur mycket en familj kan få i försörjningsstöd. En barnrik familj som i dag kan få över 46 500 kronor i bidrag per månad kommer framöver att få 38 000 kronor. På så sätt minskar skattebetalarnas kostnader samtidigt som det blir tydligare att arbete alltid ska löna sig mer än bidrag. En ny riksnorm införs också för att stoppa kommuner från att driva upp bidragsnivåerna.
Krav på aktivitet – vägen in på arbetsmarknaden
Från 1 juli 2026 måste personer med försörjningsstöd delta i heltidsaktiviteter. Det kan vara språkutbildning, praktik, rehabilitering eller andra insatser som leder till jobb. Barnen i dessa familjer får samtidigt fler timmar i förskolan, vilket stärker både språkutveckling och integration.
Femårsregel – för kort tidsgräns enligt forskare
Från januari 2027 gäller att man måste ha bott i Sverige i fem år innan man får tillgång till viktiga sociala bidrag som barnbidrag, bostadsbidrag och sjuk-/aktivitetsersättning. Regeln motiveras med att välfärden i första hand ska gå till dem som etablerat sig i landet och bidrar långsiktigt. För högavlönade personer som snabbt kommer i arbete gäller en kortare kvalificeringstid på sex månader. Samtidigt menar forskare och andra bedömare att fem år är för kort och att en längre kvalificeringstid, omkring 20 år, bättre skulle motverka bidragsmigration, stärka arbetsincitamenten och värna välfärdens långsiktiga hållbarhet.
Jobbpremie – belöning för den som väljer arbete
En ny jobbpremie införs för att göra övergången från bidrag till arbete ännu mer lönsam. Den som tar ett jobb kan få upp till 3 750 kronor extra i månaden under 18 månader. På så vis blir det ekonomiskt tydligt att det alltid är bättre att arbeta än att leva på bidrag.
En rättvis reform för arbetande människor
Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) betonar att Sverige måste ställa högre krav för att minska utanförskapet:
– Det ska alltid löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag.
Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) lyfter fram att reformen stärker rättvisan för alla som går till jobbet och betalar skatt:
– Skattebetalarna ska inte behöva bära en orimligt tung börda. Med den här reformen gör vi välfärden mer hållbar och rättvis.
Kommunerna kompenseras dessutom med över två miljarder kronor per helår för att hantera förändringen.
Sverige har EU:s tredje högsta arbetslöshet, men trots hundratusentals arbetslösa här hemma och en halv miljard människor att rekrytera från inom unionen fortsätter arbetskraft hämtas från länder långt utanför Europa. Resultatet blir lönedumpning, svårare integration och en arbetsmarknad som aldrig hittar balans.
Herr Fackpamp besöker så gärna Svenskt Näringslivs anläggning i Spanien.
Sveriges höga arbetslöshet och rekryteringsproblem
Sverige har EU:s tredje högsta arbetslöshet, men trots hundratusentals arbetslösa här hemma och en halv miljard människor att rekrytera från inom unionen fortsätter arbetskraft hämtas från länder långt utanför Europa. Resultatet blir lönedumpning, svårare integration och en arbetsmarknad som aldrig hittar balans.
Dålig matchning förvärrar situationen
Problemet är inte att det saknas arbetskraft, utan att matchningen fungerar dåligt. Arbetslösheten är särskilt hög bland utrikes födda från tidigare asylländer, där många fastnat i låglönejobb eller helt utanför arbetsmarknaden. Att i det läget öppna dörren för fler utomeuropeiska arbetskraftsinvandrare riskerar att fördjupa problemen.
Regeringens lönegolv
Regeringens nya lönegolv syftar till att stoppa inflödet av lågkvalificerad arbetskraft och styra rekryteringen mot mer kvalificerade tjänster. LO stödjer detta och ser det som ett skydd för den svenska modellen. Svenskt Näringsliv varnar för bromsad tillväxt, men deras argument bortser från att rätt kompetens kan sökas inom EU.
Arbetskraft finns redan i Europa
Med en halv miljard människor inom EU finns både kvalificerad och okvalificerad arbetskraft tillgänglig. Att fortsätta importera personal från länder utanför Europa innebär större risk för lönedumpning, ökad segregation och en mer splittrad arbetsmarknad. Sverige borde i första hand använda den arbetskraft som redan finns – både bland de arbetslösa i landet och inom unionen.
Sverige misslyckas med återvändande av migranter
Sedan asylkrisen 2015 har Sverige haft stora svårigheter att verkställa återvändande av migranter som saknar egen försörjning och i vissa fall försörjer sig genom kriminalitet. Kritiker beskriver det som ett politiskt misslyckande att över 20 procent av de intagna i svenska fängelser är utländska medborgare – personer som i många fall skulle kunna skickas tillbaka till sina hemländer om uppehållstillstånd drogs tillbaka och återvändandet genomfördes konsekvent.
EU-länder söker lösningar för återvändande
Flera EU-länder diskuterar möjligheten att skicka migranter som vägrar återvända till sina hemländer vidare till tredjeland. Ett förslag som lyfts i debatten är att använda samarbetsländer i Afrika – exempelvis Sydsudan, Burundi eller Moçambique – som redan tar emot betydande bistånd från Sverige. Tanken är att dessa länder i utbyte skulle kunna ta emot personer som i dag avtjänar straff i svenska fängelser och som annars riskerar att stanna kvar i landet.
När Jönköpings kommun spärrar ett partis hemsida inför ett val är det inte bara en teknisk åtgärd – det är ett demokratiskt haveri. Genom att hindra elever och anställda från att läsa politiska program sätter kommunen sig själv i rollen som grindvakt över vilka idéer som får nå väljarna.
Inför kyrkovalet den 21 september har Jönköpings kommun blockerat Alternativ för Sveriges hemsida för både elever och kommunanställda. Motiveringen är att sidan klassats som mångkulturkritisk via nätverksbolaget Ciscos filtertjänst.
Det kan låta som en teknisk detalj. Men i verkligheten är detta ett principiellt avgörande ingrepp i demokratins kärna.
Dubbla måttstockar
Blockeringen väcker särskild uppmärksamhet när man ser till vilka partiers sidor som inte är spärrade. Vänsterpartiets hemsida är fullt tillgänglig via kommunens nät. Detta trots att partiet historiskt haft nära band till kommunistiska rörelser som i grunden ifrågasatte det demokratiska systemet.
Att ett parti med ett sådant förflutet är fullt tillgängligt, samtidigt som ett annat registrerat parti spärras, skapar ett farligt intryck: att kommunen och dess leverantör tillämpar olika måttstockar beroende på politisk färg.
Elever nekas politisk information
Extra allvarligt är att spärren slår mot gymnasieelever från 16 års ålder – alltså unga som för första gången har rösträtt i kyrkovalet. Genom att stänga av åtkomsten till ett partis hemsida hindrar man dem från att själva bilda sig en uppfattning.
I praktiken innebär det att skolan väljer vilka politiska idéer elever får ta del av, något som direkt kan påverka valresultat.
Vem avgör vad som är skadligt?
Själva kärnfrågan är vem som har rätt att avgöra om en politisk hemsida är skadlig. Är det en kommunal tjänsteman? Ett filterbolag i USA? Eller ska det ytterst vara väljarna som själva avgör, genom fria val och fria informationskanaler?
Sverige är en demokrati där alla partier som uppfyller lagkraven har rätt att ställa upp i val. Att en kommun då spärrar ett av dessa partiers kanaler blir ett direkt ingrepp i det demokratiska samtalet.
Ett hot mot demokratin
Oavsett vad man tycker om ett enskilt partis politik kan man inte blunda för konsekvensen: när en kommun börjar avgöra vilka partier som får synas, öppnar man dörren för godtycke. Nästa gång kan det vara ett annat parti, med en annan ideologi, som hamnar på fel sida av filtret.
Demokratin bygger på att alla röster får höras – även de obekväma. Att neka medborgare, och särskilt unga väljare, möjligheten att ta del av ett partis politik är inget mindre än ett hot mot demokratin.
Efter tre decennier av upphandlad trafik planerar SL att köra bussar i egen regi från 2029. Beslutet drivs av Vänsterpartiet och kräver hundramiljoners investeringar – samtidigt som risken för dyrare drift och sämre flexibilitet väcker farhågor om att ideologi går före resenärernas behov.
Vänsterpartiets framtidsvision: så här ser SL-bussarna som kör i regionen egna regi ut 2029. Och med ministerposter 2026 kan vi nog räkna med en svensk version av Stasi på köpet.
Efter tre decennier av privat drift ska SL åter börja köra bussar i egen regi. Från sommaren 2029 planerar regionen att ta över 30 linjer och runt hundra bussar i Upplands Väsby och Sigtuna – ett område som i dag sköts av Transdev.
Bakom beslutet står Vänsterpartiet, som i åratal drivit kravet på att återföra kollektivtrafiken till politisk styrning. Regionrådet Anna Sehlin (V) beskriver det som en historisk seger och hoppas att fler avtal följer efter.
Men priset blir högt. SL måste investera 200 miljoner i ett nytt IT-system, samtidigt som tidigare utredningar visat att drift i egen regi riskerar bli upp till 30 procent dyrare. För resenärerna väntar inte fler avgångar eller billigare biljetter – bara nya kostnader gömda i skatteuttaget.
Socialism i praktiken
Att just Vänsterpartiet applåderar detta är ingen överraskning. Partiet, som under lång tid öppet stödde Sovjetunionen, har aldrig gjort upp med sitt kommunistiska förflutna. Vänsterpartiet bidrog till att tusentals svenskar från Kiruna skickades för att gasas ihjäl i det marxistiska Sovjet.
Idén om att staten alltid vet bäst genomsyrar fortfarande deras politik.
När kollektivtrafiken börjar hacka, bussar inte går i tid och biljettpriserna stiger – då kan man slänga en tanke åt Vänsterpartiet. Historien visar gång på gång att socialism inte levererar fungerande samhällsservice, allra minst effektiv kollektivtrafik.
Oppositionen varnar
Moderaterna kallar beslutet ett dyrt experiment. Oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons (M) säger: – Vi kommer att riva upp det här så fort vi får chansen. Ambulanskaoset är inget vi vill se i kollektivtrafiken.
Frågan är alltså om Stockholm återigen gör sig beroende av politiska prestigeprojekt. Istället för fungerande trafik riskerar skattebetalarna att få finansiera Vänsterpartiets nostalgiska dröm om planekonomi – och resenärerna står kvar på hållplatsen, väntandes på en buss som aldrig kommer.
Fakta: Kollektivtrafik under kommunistiska regimer
Kuba
Bussar och tåg är ofta överfulla, gamla och i dåligt skick.
Reservdelar saknas och köerna kan vara timslånga.
Många tvingas lifta eftersom kollektivtrafiken inte räcker till.
Nordkorea
Tågen är mycket långsamma och körs på bristfälliga spår.
Elavbrott gör att trafiken i Pyongyang kan stå still i timmar.
Vanliga medborgare har ofta inte råd med biljetter.
Östtyskland (före murens fall)
Starkt subventionerad men drabbad av förseningar och underhållsbrist.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
År 2015 blev ett vägskäl i svensk historia. Sverige tog emot rekordmånga asylsökande, samtidigt som bilden av landet som en humanitär stormakt spreds både här hemma och internationellt. Många såg det som en fortsättning på en lång tradition av generositet – från Folke Bernadottes vita bussar efter andra världskriget till solidariteten med dagens Ukraina. Men skillnaden var tydlig: där Europa en gång hjälpte människor från ett sönderbombat närområde, tog Sverige nu rollen som hela världens socialbyrå.
Det spreds en romantiserad bild av Sverige, då Sverige tog emot extrema mängder fejk-flyktingar ifrån framförallt MENA-området. Många härleder detta till Folke Bernadottes vita bussar som efter andra världskriget hämtade flyktingar från sönderbombat Europa. Vänsterpartiets kamrat Stalin brandbombade bland annat Riga och Tallinn 1944, så det fanns ett behov av att rädda flyktingar till Sverige.
Men det finns en stor skillnad: vita bussarna hämtade människor efter en konflikt i Europa, precis som vi idag står upp för Ukraina. Men 2015 att vi skulle vara hela världens socialbyrå blev väldigt fel.
Innan 2015 var Sverige redan väldigt förstört av mångkulturen. Redan på 1980-talet hade vi bedrivit en alltför generös asylpolitik. 1991 lyckades fritänkarna i Ny Demokrati klara 4 %-spärren med 6 %. Tyvärr blev Ny Demokratis framgång för snabb, och tre år senare åkte man ur riksdagen, eftersom partiet saknade förmåga att gallra bort dåliga politiker.
Men lek med tanken vilket bättre Sverige det hade blivit om Ny Demokrati hade fått politiskt inflytande. De stod hårdare för en stram invandringspolitik, lägre skatter – allt sånt som får ett land att gå framåt och bli bättre. Istället upphävde man t.ex. Luciabeslutet och Sverige fick en alldeles för liberal invandringspolitik. Inte ens efter 11 september 2001 gjorde man något för att stoppa invasionen av muhammedaner från MENA.
Så har åren gått. Mångkulturen har expanderat som en cancerböld på Moder Sveas samhälleskropp. Med mångkulturen kommer brottslighet som inte ens existerade på 70–80-talet. Det värsta som hände under 70-talet var när Vänsterpartiets kamrater i någon tysk terroristgrupp mördade vid Tysklands ambassad.
Och vilket Sverige fick vi 2015, efter att Löfven hetsat massorna med att hans Europa inte bygger några murar?
Dagliga skjutningar och sprängningar, en välfärd som knappt fungerar. Hade det funnits veteraner vid livet från första världskriget, så hade de drömt sig tillbaka till den vård de erhöll på västfronten 1917, om de hade fått uppleva den vård som Region Stockholm erbjuder sina invånare idag.
Visst, Sverige behöver invandrare, men vi måste välja ut dem som man väljer anställda till ett företag eller plockar spelare till ett elitelag i fotboll. Man kan inte släppa in vem som helst som vill ha arbetstillstånd eller asyl i Sverige. Släpper man in fel människor, då måste man snabbt gallra bort dem och returnera dem till hemlandet – precis som man returnerar en trasig TV vid leverans.
Vi behöver inte plocka arbetskraftsinvandrare utanför EU. EU består av över 300 miljoner invånare. Självklart ska vi hjälpa andra europeiska länder om de behöver fly, men låt oss begränsa asylrätten innanför Europas gränser och ifrån länder som firar jul och påsk.
Trots regeringens förslag om halverad matmoms riskerar effekten för hushållen att bli marginell. Samtidigt visar en jämförelse att en sänkt kommunalskatt kan ge mer än dubbelt så stor lättnad i plånboken – utan att livsmedelskedjorna tar en del av vinsten
Konsumhandlaren Sjöqvist gnuggar händerna – för honom betyder den sänkta matmomsen inte lägre priser för kunderna, utan en fetare marginal på 6 %.
Regeringen vill halvera matmomsen från 12 till 6 procent för att pressa priserna i butik och lätta på hushållens kostnader. Men frågan är: blir det verkligen konsumenterna som vinner – eller handlar det mest om små marginalförbättringar för livsmedelskedjorna?
Polen som varnande exempel
Polen prövade att helt ta bort momsen på basvaror 2022. Reformen var först tänkt att gälla i ett halvår, men förlängdes i två år. När den nuvarande regeringen återinförde momsen blev reaktionen stark. Oppositionen beskrev det som ett slag mot hushållens plånböcker, och många vanliga polacker upplevde att prisnivåerna steg mer än de tålde. Kritiker menar att den typen av tillfälliga åtgärder är lätta att införa – men svåra att ta bort.
Vad sparar en svensk familj egentligen på sänkt matmoms?
En familj som lägger 100 000 kronor om året på livsmedel betalar idag drygt 10 700 kronor i moms. Med en halverad skattesats skulle det landa på ungefär 5 700 kronor. Besparingen blir alltså omkring 5 000 kronor på ett år. Det är pengar som kan märkas – men det är långt ifrån ett genombrott i hushållsbudgeten.
Dessutom finns en risk: om butiker och kedjor inte sänker priserna i samma takt som momsen sjunker, kan en del av vinsten i praktiken hamna i livsmedelshandelns marginaler snarare än hos konsumenterna.
Kommunalskatten – den tunga posten som sällan diskuteras
Ställer man detta mot skillnaderna i kommunalskatt mellan olika kommuner blir kontrasten tydlig. I Stockholms stad ligger den totala kommunalskatten 2025 på 30,60 procent, medan Österåker har landets lägsta nivå på 28,98 procent.
För ett hushåll med en årsinkomst på 700 000 kronor innebär det en skillnad på ungefär 11 300 kronor per år – mer än dubbelt så mycket som sänkningen av matmomsen.
Och här finns ingen osäkerhet om butikernas prissättning: lägre skatt på lönen betyder automatiskt mer kvar i plånboken varje månad.
Vems plånbok ska stärkas?
Debatten om matmomsen rör sig lätt mot symbolpolitik – en billigare liter mjölk eller ett bröd som kostar några kronor mindre. Men för många hushåll är det de tunga, fasta utgifterna som styr: skatt på lönen, räntor och boendekostnader.
En mer långsiktig diskussion om skattenivåerna – särskilt kommunalskatten, som är markant högre i många kommuner – skulle kunna ge betydligt större lättnader än momsförändringar som riskerar att fastna i butikernas marginaler.
Stockholms bostadspolitik tar nu allt tydligare drag av en socialistisk experimentverkstad. Efter att bostads- och fastighetsborgarrådet Clara Lindblom (V) tvingats avgå i skandal, lämnar hon efter sig ett arv som riskerar att kosta stockholmarna miljarder – och som påminner oroväckande mycket om gamla kommuniststaters ekonomiska haverier.
Om utvecklingen fortsätter som under V:s styre kommer det snart att krävas en ny ’Checkpoint Charlie’ vid Järvafältet, för att skydda vanliga hederliga svenskar från att ännu en gång tvingas betala priset för Vänsterns havererade socialistiska experiment.
Familjebostäder ska köpa tillbaka 1 200 hyresrätter och 4 800 kvadratmeter lokalyta i Hjulsta centrum från privata Einar Mattsson. Prislapp: 1,4 miljarder kronor.
Det är samma fastigheter som en gång redan ägdes av kommunen – men som såldes ut 2008. Nu köper man alltså tillbaka dem, till ett långt högre pris, med skattebetalarnas pengar.
– Jag blev fruktansvärt förbannad. Här miljardbelånar man stockholmarna utan att skapa en enda ny bostad. Det här är rent ideologiskt, säger oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner (M).
Mini-DDR i praktiken
Fjellners kritik slår an en djupare fråga: är detta början på ett kommunalt DDR i miniatyr? Ett system där staden tar över alltmer, skulderna skenar – och resultatet blir förfall istället för utveckling?
Historien ger mörka förvarningar:
DDR byggde bostäder i masskala men misslyckades kapitalt med underhållet. Förfallet blev symbolen för planekonomins misslyckande.
Sovjetunionen fyllde städer med gråa betongblock – men kunde aldrig ge invånarna det värde som utlovats.
Venezuela försökte nationalisera bostadsmarknaden och lovade folkets väl. Resultatet blev hyperinflation och kollaps.
Nu gör Stockholm samma sak i mindre skala. Ett mini-DDR i Hjulsta. Ett Venezuela i miniatyr – med stockholmarna som ofrivilliga finansiärer.
Skulden växer – och någon ska betala
Stockholm har redan rekordhöga skulder. Stadens egen prognos visar att skuldnivån spränger 100-miljardersgränsen år 2026, med 3 miljarder i årliga räntekostnader. Och varje ny ”ideologisk affär” spär på problemet.
– Vi lånar över en miljon i timmen. Ingen kommun i Sveriges historia har haft så här stora skulder, säger Fjellner.
Hyresgästerna hoppas på mirakel
I Hjulsta finns ändå förväntningar. Hyresgäster som Miriam Ali hoppas på upprustning. Men hoppet riskerar att bli kortlivat. För vad brukar hända när kommunen tar över? Kostnaderna stiger, men löftena om bättre standard infrias sällan. .
När hyrorna närmar sig 10 000 kronor i månaden är risken överhängande att det i slutändan är hyresgästerna själva som får betala notan för politikernas ”visioner”.
Stockholms allmännytta har sedan länge ett ökänt rykte om sig – att uppträda mer som slumvärdar än som samhällsägda bostadsbolag. Strategin är densamma gång på gång: först eftersatt underhåll, därefter dyra lyxrenoveringar, och slutligen hyreshöjningar som pressar ur hyresgästerna varje sista krona i vinstmaximering.
Symbolpolitik som liknar en varning
För oppositionen är slutsatsen tydlig: detta är en symbolaffär – en affär som doftar mer ideologi än verklighet, mer politiskt projekt än praktisk bostadspolitik.
– Att i dagens skuldkris köpa en stadsdel för 1,4 miljarder utan att skapa en enda ny bostad, det är obegripligt och oförsvarligt, säger Fjellner.
När politiken förvandlas till ett laboratorium för vänsterideologi står stockholmarna med räkningen. Och frågan ekar: hur långt måste experimentet gå innan stadens ekonomi påminner om DDR:s fallfärdiga höghus eller Venezuelas ruinerade förorter?
Bättre med säkningar av kommunalskatten
Skillnaderna i kommunalskatt blir extra tydliga när man jämför Stockholm med kommuner i dess närhet. Bara några mil bort, i Österåker, kan en familj med en sammanlagd årsinkomst på 700 000 kronor behålla drygt 11 000 kronor mer i plånboken varje år än en familj i huvudstaden. Det handlar alltså om rena pengar på kontot – en skillnad som motsvarar flera matkassar i månaden, eller en hel sommarsemester för en barnfamilj.
Se tabell nedan
Kommun
Total kommunalskatt 2025*
Befolkning (2024)
Skatt vid 700 000 kr/år
Skillnad mot Stockholm
Stockholm
30,60 %
995 574
214 200 kr
—
Österåker
28,98 %
49 787
202 860 kr
–11 340 kr
Vellinge
29,68 %
37 816
207 760 kr
–6 440 kr
Kävlinge
29,69 %
ca 32 000
207 830 kr
–6 370 kr
Lidingö
29,72 %
ca 50 000
208 040 kr
–6 160 kr
*Totalskatt = kommunalskatt + regionskatt. Beräkningar av skatten baseras på en hushållsinkomst om 700 000 kr/år utan jobbskatteavdrag/grundavdrag m.m. för att endast illustrera kommunala procentsatsernas effekt.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Stockholms stad lovade valfrihet när man lade ner den egna parkeringsappen Betala P. Resultatet blev tvärtom: en hårt begränsad marknad där bara fyra bolag får sälja parkeringsplatser – och där stockholmarna tvingas betala överdrivna avgifter för tjänster som knappt skiljer sig mellan app och webbläsare. Efter miljardfiaskot med skolplattformen står staden nu med ännu en digital flopp.
När Stockholms stad avvecklade sin egen parkeringsapp Betala P i september 2024 hette det att systemet skulle bli modernare och ge fler alternativ. Men i verkligheten blev det precis tvärtom. Endast fyra bolag – Easypark, Parkster, Mobill och Epark – fick tillstånd att hantera betalningarna.
Resultatet är en marknad som snarare liknar ett monopol än fri konkurrens, där särskilt Easypark har tagit ett fast grepp om stockholmarna. Nästan 80 procent av parkeringarna i staden sker via deras tjänst – och 97 procent av gångerna betalar kunderna en extra avgift.
Avgifter utan rimlig grund
Skillnaden mellan att använda en webbtjänst eller en app är i praktiken obefintlig. Trots det tar Easypark ut 15 procent i påslag på parkeringsavgiften eller 49 kronor i månadsavgift bara för att man väljer appen istället för webbläsaren. Samma mönster gäller hos Mobill. Parkster och Epark erbjuder däremot gratisalternativ direkt i sina appar.
Det betyder att stockholmarna betalar tiotals miljoner i onödiga avgifter varje år – pengar som går rakt in i de privata bolagens fickor.
Från skolplattformen till parkeringsflopp
Stockholms stad är redan känd för sitt digitala fiasko med Skolplattformen, som kostade skattebetalarna över en miljard kronor och blev en symbol för dålig planering och styrning. Nu riskerar parkeringssystemet att bli nästa symbol för misslyckad digital politik.
Istället för att skapa verklig valfrihet har man byggt in begränsningar som gynnar ett fåtal företag och belastar invånarna med orimliga kostnader.
Dags att tänka om – fler aktörer och bättre nytta
Stockholm borde öppna upp för fler aktörer att sälja parkeringsplatser åt staden. I dag är systemet låst till fyra bolag, vilket ger en skev konkurrens.
Ett alternativ vore att låta välgörenhetsorganisationer delta i systemet. I stället för att stockholmarna ska betala dyra påslag till Easypark, skulle en del av intäkterna kunna gå till organisationer som hjälper stadens mest utsatta. På så sätt skulle pengarna användas för samhällsnytta – inte bara för privata vinster.
Slutsats
Stockholms nya parkeringssystem är inte ett steg framåt, utan ännu en i raden av digitala floppar. Genom att begränsa antalet aktörer har staden skapat en konstgjord marknad där bilisterna betalar överpriser.
Det är hög tid att tänka nytt: släpp in fler aktörer, skapa verklig konkurrens och låt avgifterna bidra till Stockholms invånare istället för att göda privata monopol.
Klockan är knappt över midnatt när ropet ljuder i mörkret: ”De är redan på Friedrichstrasse!”
Det är april 1945 och Berlin står i lågor. Källare och bunkrar är fyllda av soldater och civila som trycker sig mot de fuktiga väggarna medan granaterna dånar ovanför. Order och skrik blandas med ekon av explosioner.
Sergeanten kastar sig ner, drar med sig sina män. ”Snabbt! Ta skydd!” Röda armén rycker fram gata för gata, hus för hus.
Vid frontlinjen
Trapphus och ruiner blir till provisoriska fästningar. Någon ropar ”Granat!” och hela gruppen slänger sig mot marken. Splitter regnar över dem.
Trots överläget på andra sidan, hörs fortfarande ett desperat eko: ”Panzerfaust! Eld!” när ryska stridsvagnar mullrar in i Tiergarten. Det smattrar från kulsprutor, men ammunitionen är knapp. Vapnen kärvar. Situationen är ohållbar.
Minnet av havet
Mitt i stridens hetta talar Hans, en utmärglad soldat med drömmande blick, inte om kriget som pågår – utan om havet.
Han berättar om sin tid i flottan, på det stolta slagskeppet Blücher. Han minns hur fartyget gick under i Oslofjorden 1940: hundratals kamrater instängda under däck, deras rop som dog ut i mörkret.
”Jag skulle velat gå till sjöss igen,” säger han lågmält. ”Men flottan har inga skepp kvar. Och här är jag nu.”
Hans ord bär på både stolthet och resignation, som om minnena redan är större än nuet.
Drömmen om hemmet
En annan soldat talar om sin barndom vid den kuriska lagunen. Han beskriver varma sommardagar, fötterna begravda i sanden, vinden som smekte hans ansikte.
”Jag vill bara gå hem,” säger han. ”Genom grinden, till min trädgård. Där väntar de på mig.”
Kontrasten mellan minnet och verkligheten är brutal: några meter bort sprängs husgrunder i bitar.
Alkoholen och illusionen
I en paus i striderna skålar några av männen. ”Till den slutliga segern!” ropar de och dricker, trots att alla vet att slaget är förlorat. Skratten klingar kort och ihåligt, som en sista protest mot det oundvikliga.
Kaoset bryter ut
Rapporterna är entydiga: ryska stridsvagnar bryter igenom. Någon försöker lasta en bazooka, någon annan får en granat i handen men tappar den.
”Kör! Kör nu!” ropar en officer medan männen springer över gator fyllda av rök, damm och lik. Maskingevär fastnar. Ammunitionen tar slut.
Det är inte längre en organiserad strid, utan en desperat kamp för att hålla sig vid liv ännu några minuter.
En stad på randen till undergång
Berlin faller. I bunkrarna drömmer soldaterna om havet, om trädgårdar, om att få återse sina familjer. Men ute på gatorna rullar de sovjetiska stridsvagnarna obevekligt framåt.
Det tredje riket är vid sitt slut. Och med det faller också alla illusioner.
Det är en stilla höstkväll i ett av Stockholms mest utsatta områden på Järvafältet, dit tunnelbanans blå linje leder. SL:s biljettkontrollanter åker sällan hit utan förstärkning från piketpolisen.
På torget samlas ungdomar i små grupper – några med blicken fäst vid mobilskärmarna, andra driver mest runt. Bakom dem reser sig rader av slitna hyreskaserner från 70-talet. Statistiken talar sitt tydliga språk: arbetslösheten är så hög som 50 procent, skolresultaten ligger lågt och känslan av hopplöshet växer. Ingen med efternamn som slutar på -sson, -kvist eller -ström bor kvar i området. Den svenska flaggan vajar inte längre här – i stället syns palestinska flaggor och ibland även IS-flaggor.
På torget står några kvinnliga konstaplar i sina reflexvästar, lätt upplysta av gatlyktornas gula sken. De är utrustade med förstärkningsvapnet – kpist – som hänger tungt över axeln. På varje vapen sitter ett rött bleck, fäst i ett snöre, redo att ryckas bort på en sekund.
Det är en liten detalj, men den gör hela skillnaden: ett ryck, och vapnet kan omedelbart öppna eld. Snabbt och effektivt skulle ett upplopp kunna slås ned – som en mörk påminnelse om Ådalen 1931, då kulor riktades mot folkmassor och blod fläckade marken.
I kväll är torget lugnt, men känslan ligger där som en skugga i höstluften. En spänd stillhet. Alla vet att gnistan inte behöver vara stor för att elden ska ta far
De står där tysta, vaksamma, blickarna sveper över torget där ungdomar driver omkring. Bakom sig har de rader av slitna 70-talskaserner, framför sig en grupp rastlösa tonåringar som skrattar, ropar och ibland kastar blickar tillbaka mot poliserna. Alla vet att stämningen snabbt kan skifta. Om situationen eskalerar till upplopp eller oroligheter är konstaplarna redan förberedda.
Det är just här Socialdemokraterna vill sätta in sin nya integrationspolitik – en politik som går ut på att blanda bostäder. Bostadsrätter där det finns många hyresrätter, och hyresrätter där det finns bostadsrätter. I teorin ska det bryta segregationen.
Men för många låter det mer som ett socialt experiment än en verklig lösning.
”Var ska vi bo?”
Moderaternas migrationsminister Johan Forssell beskriver riskerna:
– Om man ska göra det Socialdemokraterna vill, då kommer många som bor här i dag tvingas flytta någon annanstans. Och var ska man då bo? Jag ser en risk för att vi bara skapar nya miljonprogramsområden – fast i villaområden.
I områdena själva är misstron redan stor. Många undrar varför politikerna inte i stället satsar på språk, utbildning och riktiga jobb.
En lokal företagare skakar på huvudet:
– Vi behöver folk som kan svenska och som kan jobba, inte fler papper från politiker i Stockholm.
Tvång eller frihet?
Frågan som återkommer är friheten att välja sitt eget boende. Med Socialdemokraternas modell får staten och kommunerna ännu större makt över människors vardag.
Kritiker ser paralleller till 70-talets sociala ingenjörskonst – då man med miljonprogrammen ville bygga bort bostadsbristen, men i stället skapade nya problem.
– Det här riskerar att bli samma misstag igen, säger en boende. ”De kallar det integration, men det känns som tvång.”
Sossepampen kommer ibland på besök i miljonprogrammen.
Ibland gör en framträdande socialdemokratisk företrädare ett kort besök i miljonprogramsområdena. Omgiven av kameror, tungt beväpnade säkerhetsvakter och partifunktionärer talar hon om hur Sverige ska orka försörja hela världen – trots att svenskar redan betalar bland de högsta skatterna i världen.
Hon eldar på massorna med löften om fler moskéer, finansierade med stockholmarnas skattepengar. Att Stockholm stad har högre kommunalskatt än kommuner som Vellinge, Nacka, Täby och Österåker nämner hon inte med ett ord, trots att Stockholm är Sveriges största kommun.
Orden studsar mellan de grå betongväggarna, men när applåderna klingat av stiger hon åter in i sin limousin och lämnar området bakom sig. För dem som bor kvar känns det inte som en satsning, utan som ännu ett flyktigt besök från en verklighet långt bort från deras egen
Utvisning i stället för försörjning
I diskussionerna i områdena hörs också hårdare röster. En del menar att Sverige inte kan fortsätta försörja människor som inte kan eller vill arbeta.
– Om man är här i två år utan att försörja sig själv borde man inte få stanna, säger en Kvinna i 40-årsåldern. ”Vi klarar inte fler som lever på bidrag. Det bästa för samhället är att de som är olönsamma faktiskt utvisas.”
Det är en uppfattning som vinner mark bland dem som anser att välfärden är på väg att knäckas.
I samtalen som förs ute i förorterna återkommer en tanke gång på gång. Många av dem som kommit som flyktingar under de senaste tre decennierna hade kanske aldrig behövt stanna i Sverige. Det råder fred på Balkan, krigen i Somalia,Iran, Irak och Syrien är över – och det finns gott om alternativa länder att leva i för den som inte kan försörja sig själv.
”Sverige måste inte vara platsen”, säger en partifunktionär från Vänsterpartiet, samtidigt som hon uppmanar folket på torget att sjunga en sång om Stalin som allsång.
”Afrika består av över femtio stater”, säger en ung man som följer debatten noga. ”Om man kommer från Östra Afrika finns det alltid möjligheten att återvända dit. Varför ska man då bli kvar här och vara en belastning för svenska folket?”
En äldre man som sitter på torget och tuggar khat säger:
”Det är bättre att man deporterar dem som är olönsamma för Sverige. Då kan man sänka skatterna. Till exempel skulle man kunna ha förmånligare sparande på ISK. I dag är beloppet bara 150 000, men om man höjde det till 600 000 skulle fler kunna leva på kapitalvinster i stället för på samhället.”
Det är en åsikt som sällan hörs i de officiella talen, men som blir allt vanligare bland dem som känner att samhället inte längre mäktar med.
En framtid på spel
Socialdemokraterna talar om att ”blanda människor för att bryta segregationen”. Men frågan är vad som händer när människor inte vill blandas – eller när de upplever att politikerna kör över deras valfrihet.
Risken är att resultatet blir det motsatta: nya gränser, mer misstro och ännu djupare klyftor.
Och medan debatten fortsätter i riksdagen, sitter ungdomarna fortfarande kvar på torget i betongen. De ser inga nya jobb, ingen ljusare framtid – bara ännu ett politiskt experiment ovanifrån.
Regeringen vill införa nya sekretessregler för så kallade strategiska nettonollprojekt. Förslaget, som är en del av EU:s gröna giv, kan innebära att statsstödda industrisatsningar skyddas från insyn i upp till 20 år – något som väckt frågor om vad som händer med offentlighetsprincipen och demokratisk transparens.
Den svenska offentlighetsprincipen har i mer än 250 år varit en hörnsten i demokratin och en garant för insyn i maktens korridorer. Men nu föreslår regeringen, i linje med EU:s gröna giv, omfattande inskränkningar som riskerar att göra granskning av skattefinansierade industriprojekt nästintill omöjlig.
Northvolt som varnande exempel
Northvolts framgångssaga lyftes länge fram som en symbol för Europas gröna omställning. Men bakom de storslagna visionerna dolde sig en affärsmodell som aldrig levererade. Företaget misslyckades att producera helsvenska batterier och tvingades gång på gång backa från sina löften. Det var tack vare offentlighetsprincipen – genom begärda handlingar och visselblåsare – som kritiker kunde avslöja haverierna. Utan dessa avslöjanden hade sannolikt ännu fler skattemiljarder pumpats in i bolaget innan dess oundvikliga kollaps.
Den nya sekretesslagen
Regeringens proposition 2024/25:199, ”Sekretess i vissa ärenden om strategiska nettonollprojekt”, föreslår att statsstödda gröna projekt ska omfattas av sekretess i upp till 20 år. Begreppet “strategiska nettonollprojekt” är medvetet brett och kan omfatta allt från batteritillverkning till grönt stål. Affärsplaner, finansiering, produktionskostnader och leverantörskedjor – allt riskerar att hemligstämplas.
Förslaget är en del av EU:s Net-Zero Industry Act, där kommissionen beskriver inskränkningen av insyn som “ett unikt tillfälle” för gröna projekt att låsa upp särskilda förmåner. Projekten ges nationell prioritet, snabbare tillståndsprocesser och finansiell rådgivning – samtidigt som offentlig granskning försvåras.
Myndigheter vill gå ännu längre
Trots förslagets långtgående konsekvenser har det mötts av påfallande tystnad. Flera svenska myndigheter applåderar i stället sekretesskraven. Energimyndigheten, Advokatsamfundet och Tillväxtverket vill se ännu strängare regler. Region Dalarna ifrågasätter till och med om 20 års sekretess räcker.
En hotad tradition
Sverige har en lång tradition av öppenhet. Offentlighetsprincipen infördes 1766 på initiativ av Anders Chydenius och är än i dag unik i världen. Historien visar dock att insynen ofta hotats – från Gustav III:s censur 1772 till begränsningar under andra världskriget och IB-affären på 1970-talet.
Det nuvarande försöket att inskränka principen innebär att visselblåsare och journalister kan tystas när de försöker granska skattefinansierade gröna projekt. Det riskerar att cementera en politisk kultur där förhoppningar om en “grön revolution” väger tyngre än demokratisk transparens.
Demokratins värde
Förespråkare av insyn menar att offentlighetsprincipen inte är ett hinder för utveckling, utan en förutsättning för kloka beslut. Börsnoterade företag är exempel på hur transparens skapar förtroende – där måste verksamhetens ekonomi redovisas öppet. Om gröna projekt inte tål samma granskning, är det snarare deras hållbarhet som bör ifrågasättas än insynens värde.
Slutsats
Att inskränka offentlighetsprincipen i klimatpolitikens namn innebär att medborgare fråntas möjligheten att följa hur deras skattepengar används. Om lagförslaget går igenom riskerar Sverige att gå från att vara en internationell förebild i öppenhet till ett land där centrala industrisatsningar sker i skymundan.
För demokratin är insyn inte en belastning – den är en grundförutsättning. Därför är det nu viktigare än någonsin att försvara offentlighetsprincipen mot försök till grön censur.
Trots decennier av skandaler, mörkläggningar och en kriminalpolitik präglad av naivitet försöker Socialdemokraterna nu framstå som hårda mot gängen. Magdalena Andersson ropar på dubbla straff och maffialagar – men kritikerna frågar sig: kan ett parti som i årtionden skyddat sina egna och satt makten framför sanningen plötsligt bli trovärdigt i kampen mot brottsligheten?
S-SKANDALERNA SOM SKAKAT SVERIGE – NU VILL SOSSELEDNINGEN LÅTA HÅRDA
Socialdemokraterna talar högt om hårdare tag mot brott. Magdalena Andersson ropar om dubbla straff och nya ”maffialagar”. Men historien visar något helt annat: decennier av skandaler, mörkläggningar och ett parti som gång på gång svikit rättsstaten.
IB-affären – staten mot folket
Redan på 70-talet avslöjades IB-affären. Det hemliga underrättelseorganet registrerade oliktänkare, spionerade på svenska medborgare och agerade utanför lagen. När sanningen kom fram hävdade Socialdemokraterna att det handlade om rikets säkerhet. Men det blev snabbt tydligt: IB var ett redskap för att skydda partiets makt, inte för att försvara demokratin.
Geijeraffären – justitieminister i bordellhärva
Kort därpå exploderade Geijeraffären. Justitieminister Lennart Geijer pekades i polisrapporter ut som kund hos bordellmamman Doris Hopp. När skandalen briserade borde regeringen ha markerat – men i stället trädde statsminister Olof Palme fram och försvarade Geijer. Signalen var tydlig: Socialdemokraterna skyddar sina egna, även när rättsstaten skakas i grunden.
Ebbe Carlsson och Leijons fall
På 80-talet kom nästa smäll: Ebbe Carlsson-affären. Anna-Greta Leijon, dåvarande justitieminister, gav sitt stöd till privatspanaren Ebbe Carlsson som med hemlig regeringsbackning bedrev en egen Palmemordsutredning. Det blev en rättsskandal utan motstycke – där staten förväxlades med personliga lojaliteter och demokratin sattes på undantag. Leijon fick till sist lämna sin post, men skadan var redan skedd.
Värstingresorna – semester för kriminella
På 90-talet fortsatte Socialdemokraterna att chockera med sin kriminalpolitik. Kriminella ungdomar skickades på så kallade ”värstingresor” till Västindien. Istället för straff fick de sol, bad och äventyr – allt på skattebetalarnas bekostnad. Medan brottsoffer levde med sina trauman belönades förövarna med semesterresor. Den politiken blev ett starkt symboliskt bevis på Socialdemokraternas naivitet och oförmåga att ta kriminalitet på allvar.
Decennier av nej till hårdare tag
Under hela denna tid motsatte sig Socialdemokraterna varje förslag om hårdare tag. De sa nej till fler poliser, nej till kriminalisering av gängdeltagande, nej till skärpta straff. Medan andra varnade för utvecklingen slog Socialdemokraterna dövörat till. Resultatet ser vi i dag: sprängningar, skjutningar och gäng som styr stadsdelar som vore de egna kungadömen.
Anderssons nya linje – för lite, för sent
Nu, först när problemen vuxit dem över huvudet, talar Magdalena Andersson om att bli stenhård. Hon vill ha dubbla straff för gängkriminella, sänkt straffmyndighetsålder och nya maffialagar. Hon talar om punktmarkering av ungdomar på glid och ett rättsväsende med muskler. Men kritiker menar att det är för sent. Efter decennier av daltande och misslyckade experiment saknar Socialdemokraterna trovärdighet.
Tage Erlander hade rätt, ett homogen Sverige har mindre brottslighet
För drygt 55 år sedan framhöll statsminister Tage Erlander att samhällen med hög grad av kulturell och social homogenitet har andra förutsättningar än länder som USA, där mångfalden ofta lyfts fram som en faktor bakom sociala problem och kriminalitet.
I den nuvarande debatten lyfter Magdalena Andersson i stället fram hårdare straff och nya lagar, vilket väcker frågan om huruvida fokus ligger på symptom snarare än bakomliggande orsaker.
Experter menar att en mer hållbar lösning är att ställa tydliga krav på egen försörjning och utvisa dem som inte klarar det, i stället för att fortsätta lägga allt större skattebelopp på kostsamma fängelser, bidrag och stödprogram.
Makten framför sanningen
Mönstret går igen: från IB-affären till Geijer, från Ebbe Carlsson till värstingresorna – Socialdemokraterna har alltid satt makten före sanningen. De har gång på gång skyddat sina egna, mörklagt sanningen för svenska folket och låtit lögnen bli ett vapen för att hålla fast vid regeringsmakten.
Nu försöker partiet framstå som den hårda rösten mot kriminalitet. Men frågan återstår: varför skulle väljarna ännu en gång lita på ett parti som i årtionden satt makten främst – och brottsoffren sist?
FAKTA: Vad Andersson säger att hon vill göra
Dubbla straff för gängkriminella – men forskningen visar att längre straff sällan minskar brottsligheten. Utan livstids utvisning vid första brottet, även för brott som har böter på straffskalan, är det enda som fungerar.
Införa en svensk ”maffialagstiftning” – en riskfylld import av amerikanska modeller som kan underminera rättssäkerheten.
Sänka straffmyndighetsåldern till 14 år – något som riskerar att kriminalisera barn snarare än att rädda dem.
Införa riskfamiljsprogram – men vem ska avgöra vilka familjer som märks som ”risker”? Forskare menar att livstids utvisning av riskfamiljer är bättre.
Punktmarkera ungdomar på glid – en strategi som kan stigmatisera snarare än rehabilitera. Utvisning av familjen om den saknar rötter i Sverige är det som fungerar.
Trots hårda ord återstår frågan: är detta verkliga lösningar – eller ännu ett sätt för S att rädda sitt skadade förtroende?
Vänsterpartiet har länge försökt skriva om sitt förflutna och tvätta bort banden till öst. Men nya avslöjanden om Clara Lindbloms mejlmygel i en privat bostadstvist visar att kulturen lever kvar. Från Lars Werners spritbidrag från DDR till dagens maktmissbruk i Stockholm – partiet har gång på gång blandat ihop sina egna intressen med folkets förtroende. Och än i dag vet ingen vilka hemligheter som kan ha läckt till lede fi i öster.
När Clara Lindblom nyligen meddelade att hon lämnar posten som borgarråd i Stockholm presenterades det som en personlig fråga om att ”få mer tid för familjen”. Men bilden som framträder vid en närmare granskning är mörkare: ännu en i raden av Vänsterpartiets toppar som fastnat i ett mönster där privata intressen blandas ihop med politiska maktbefogenheter.
Clara Lindbloms mejlhot
Jag tycker det är under all kritik och dessutom djupt oetiskt. För er kännedom kommer kommunfullmäktige i Stockholms stad inom kort dessutom fatta beslut om en ny markanvisningspolicy som gör gällande att skäliga inkomstkrav i fortsättningen kommer vara ett skallkrav för att erhålla markanvisningar från staden.
Jag kommer säkerställa att denna information och våra mailtråden även kommer bolagets ledning och styrelse till handa.
Jag utgår ändå ifrån att detta bemötande inte representerar den bild som bolagsledningen vill att gemene man och beslutsfattare ska ha av [maskerat namn]. Om inte annat kommer ni behöva revidera era inkomst- och tillträdeskrav i händelse av att ni vill erhålla markanvisningar i Stockholms stad även efter att kommunfullmäktige fattat beslut om ny markanvisningspolicy.
Med vänlig hälsning, Clara Lindblom
Bakgrunden är en mejlväxling mellan Lindblom och hennes hyresvärd under 2024. Efter en separation ville hennes ex-partner ta över lägenhetskontraktet, något hyresvärden ifrågasatte med hänvisning till inkomstkrav.
I stället för att lösa frågan som vilken hyresgäst som helst tog Lindblom till sin politiska makt. I mejlen kritiserade hon bolaget för ”arrogant bemötande” och hotade att föra korrespondensen vidare till styrelsen. Samtidigt hänvisade hon till Stockholms stads kommande markanvisningspolicy – som hon själv hade politiskt inflytande över – och påpekade att bolaget kunde riskera sin framtida tillgång till stadens mark om de inte ändrade sig.
Att en folkvald borgarråd använder sin position för att vinna privata fördelar i en bostadstvist är inget annat än maktmissbruk. Det är också ett avslöjande exempel på den kultur som länge funnits inom Vänsterpartiet: att använda partiets makt och kontakter för egna syften.
Werner och DDR – ett beroendeförhållande
Historien går tillbaka långt innan Clara Lindblom. På 1970-talet hade partiledaren Lars Werner regelbundna kontakter med DDR:s ambassad i Stockholm. Inför sin 40-årsdag 1975 bad han uttryckligen om bidrag till alkohol inför festen – och fick det.
I efterhand försökte Werner tona ner saken och hävdade att det bara rörde sig om ”ett par lådor öl och några flaskor brännvin”. Men de östtyska protokollen visar på ett förhållande där VPK och dess ledare såg ambassaden som en resurs för mer än bara politiska diskussioner.
Kamrat Werner informerade om att han tillträder sin [uppgift/tjänst] den 1 juli och på inbjudan av det ungerska partiet kommer att resa till Balatonsjön fram till den 15 juli. Samtidigt informerade kamrat Werner om att han den 25 juli firar sin 40-årsdag och han frågade om ambassaden i detta sammanhang skulle kunna ge ett visst stöd (drycker). Detta lovades.
[underskrift] Dr. Kiesewetter Ambassadör
Distribution:
Kamrat Holdt
Och här väcks de tyngsta frågorna: vad mer än sprit och vänskapsband utbyttes? DDR:s säkerhetstjänst Stasi levde på information. De kartlade, pressade och utnyttjade varje kontakt. Vi vet att Werner träffade dem. Vi vet att han fick förmåner. Men vi vet fortfarande inte om han också delade med sig av känsliga uppgifter om Sverige.
Det är en demokratins blinda fläck: än i dag är det okänt vilka ”hemligheter” som kan ha hamnat i händerna på lede fi i öster.
Samma mönster – då som nu
När man jämför Lars Werners band till DDR med Clara Lindbloms mejlmygel i Stockholm ser man samma underliggande mönster: Vänsterpartiets toppar har återkommande använt sin politiska makt för privata syften, oavsett om det handlat om att tigga sprit från en diktatur eller pressa en hyresvärd i en privat tvist.
Det är inte enskilda olyckor. Det är en kultur. Ett parti som historiskt satt sina egna lojaliteter och fördelar framför folkets förtroende – och som i nutid fortsätter på samma spår.
Demokratins fråga
Clara Lindblom lämnar sitt uppdrag vid kommunfullmäktiges möte den 13 oktober och går vidare till ett nytt jobb utanför politiken. Men frågan kvarstår:
Hur länge kan Vänsterpartiet låtsas att dess gamla skuggor inte påverkar dagens agerande?
Från Lars Werners beroende av DDR till Claras mejlhot i Stockholms stadshus är bilden densamma: ett parti där makten alltför lätt blir ett redskap för egen vinning. Och så länge frågetecknen om det förflutna inte rätas ut kommer Vänsterpartiet fortsätta bära på en skugga som aldrig riktigt försvinner.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Sex politiker i Staffanstorp riskerar nu fällande domar – inte för att de misskött sitt uppdrag, utan för att de vägrade ta emot lyxflyktingar från Mellanöstern. I stället ville de prioritera Ukraina, men får nu stå till svars i domstol för att de satte sina egna kommuninvånares intressen först.
När en syrisk familj anlände till Sverige våren 2022 var planen att de skulle bosättas i Staffanstorp. Men kommunstyrelsen hade kort dessförinnan beslutat att stoppa mottagandet av lyxflyktingar, trots att det strider mot gällande lag. Kommunen ville i stället prioritera flyktingar från Ukraina.
Beslutet har lett till att sex kommunpolitiker, däribland kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M), nu står åtalade för grovt tjänstefel.
Familjen uppgav i polisförhör att de blev ledsna och grät över beskedet. Kritiker menar dock att reaktionen är svår att förstå, då de i slutändan placerades i Vellinge – en av landets mest välmående kommuner.
Vem bär ansvaret?
Händelsen har satt fokus på ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och internationella organisationer. Staffanstorps politiker hävdar att de försvarade sina skattebetalare och satte de lokala invånarnas behov främst.
Bakgrunden är FN:s kvotflyktingprogram, där Sverige är bundet av det så kallade New York-protokollet från 1967. Protokollet utvidgade flyktingkonventionen från 1951, som ursprungligen handlade om skydd för människor i Europa efter andra världskriget. I dag omfattar det i praktiken hela världen.
Kritiker menar att systemet är föråldrat. Frågan ställs om det verkligen är rimligt att små länder som Sverige ska ta emot människor från Mellanöstern och Afrika – när flyktingläger redan finns i dessa regioner och när andra, rikare länder i närområdet skulle kunna ta ett större ansvar.
Europa först
Samtidigt betonar många att Sverige självklart bör hjälpa Ukraina. Landet är en del av Europa och står under direkt angrepp från Ryssland. Att stödja ukrainska flyktingar är därför naturligt både ur ett solidaritets- och säkerhetsperspektiv.
Men att ta emot kvotflyktingar från andra världsdelar, långt bortom Europas gränser, väcker större frågor. Är det rimligt att svenska kommuner och skattebetalare ska bära kostnader för människor som inte har någon naturlig koppling till Europa, när behoven redan är akuta i vårt eget närområde?
Demokratins gränser
Åklagaren hävdar att de sex politikerna begått ett brott genom att vägra följa mottagningslagen. Politikerna själva menar att de agerade i enlighet med väljarnas vilja.
Frågan blir då principiell: kan lokalt folkvalda verkligen åtalas för att de vill hjälpa flyktingar från ett europeiskt grannland men säga nej till flyktingar från Mellanöstern? Och är det demokratiskt försvarbart att ett internationellt FN-protokoll från 1967 styr svenska kommuners beslut 2025?
Liberalerna pressas från flera håll. Opinionssiffrorna rasar, partiet riskerar splittring i frågan om SD – och partiledaren Simona Mohamsson får hård kritik för att ha satsat 90 miljoner skattekronor på simundervisning.
Mohamsson är Allahs lilla marionettdocka och vill islamisera Sverige.
Liberalerna skakas av interna strider om Sverigedemokraternas plats i en framtida regering. Flera röster varnar för avhopp och ett splittrat parti – samtidigt som opinionssiffrorna pekar mot ett historiskt fiasko.
Partiledaren Simona Mohamsson har hittills misslyckats med att föra partiet över riksdagsspärren. Den senaste mätningen visade på endast 2,4 procent, långt ifrån de fyra procent som krävs för att överleva nästa val. Kritiker menar att partiet riskerar att försvinna från den politiska kartan om utvecklingen fortsätter.
Melin öppnar – Mohamsson stänger dörren
Riksdagsledamoten Martin Melin menar att Liberalerna inte bör stänga några dörrar mot SD och kan tänka sig att sitta i en regering där partiet ingår – om Liberalernas medlemmar ställer sig bakom beslutet.
Mohamsson är däremot tydlig med sitt avståndstagande. Hon slår fast att hon varken vill eller tycker att Sverigedemokraterna ska ingå i en regering. Därmed riskerar hon att isolera partiet ytterligare i en redan pressad situation.
Kritik mot ekonomiska prioriteringar
Utöver de svaga opinionssiffrorna möter Mohamsson hård kritik för sin ekonomiska politik. Hon har valt att satsa 90 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar på simundervisning – ett beslut som väckt starka reaktioner. Kritiker menar att detta är en kostnad som borde ligga på individen och familjen, inte på staten.
Ett parti på randen till utplåning
Liberalerna står nu inför ett avgörande vägval. Om Mohamsson inte lyckas vända utvecklingen hotar både väljarflykt och ett möjligt uttåg ur riksdagen. Med ett ledarskap som ifrågasätts, en politik som kritiseras och ett parti som inte förmår locka väljare, ser Liberalernas framtid allt mörkare ut.
Han har dömts för omkring 40 brott i Sverige – från grov i trafik till narkotikabrott och urkundsförfalskning. Trots avslag på sin ansökan om svenskt medborgarskap leder Hussein Abdelzahra i dag Together for Palestine, organisationen bakom de uppmärksammade protesterna utanför riksdagen. Nu kopplas gruppen dessutom till hyllningar av den terrorstämplade rörelsen Hamas.
Hussein Abdelzahra, även känd som Hussein Amoura, kom till Sverige från Syrien 2012 och fick permanent uppehållstillstånd samma år. Han är inte svensk medborgare och fick 2022 avslag på sin ansökan om medborgarskap. Trots detta har han klivit fram som ordförande för den pro-palestinska organisationen Together for Palestine, som står bakom de återkommande protesterna utanför riksdagen i Stockholm.
Brottshistorik
Abdelzahra har sedan ankomsten till Sverige byggt upp en lång brottskarriär. Redan 2015 stod han i centrum för en allvarlig trafikolycka i Malmö där en kvinnlig cyklist fick livshotande skador. Han dömdes för grovt vållande till kroppsskada, grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning och narkotikabrott.
Därefter har domarna fortsatt att staplas:
Upprepade fall av rattfylleri och grov olovlig körning.
Flera narkotikabrott.
Stölder och urkundsförfalskning.
Straff i både Sverige och Danmark, med fängelse, fotboja och böter.
Totalt rör det sig om omkring 40 olika brott, vilket gör honom till en av de mer notoriska återfallsförbrytarna i den svenska debatten om kriminalitet och integration.
Together for Palestine
Trots denna bakgrund leder Abdelzahra idag Together for Palestine, en organisation som under 2024 har profilerat sig som en av de mest aktiva i den svenska Palestinarörelsen. Gruppen organiserar regelbundet demonstrationer utanför riksdagen och deltog i det så kallade Septemberupproret tillsammans med ett 70-tal andra organisationer.
Det var också Together for Palestine som stod bakom aktionen i måndags där civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) följdes och trakasserades på väg hem från riksdagen. På Bohlins egen video syns Abdelzahra höja näven i bakgrunden.
Kopplingar till Hamas
Organisationens trovärdighet har skadats ytterligare efter att en av dess ledande företrädare hyllade den dödade Hamasledaren Mohammed Diab Ibrahim al-Masri på Instagram, där han kallades en ”motståndslegend”. Hamas är sedan länge terrorstämplat av EU, USA och flera andra länder.
Att en svensk pro-palestinsk organisation öppet kopplas till hyllningar av en terrorstämplad grupp väcker frågor om dess agenda. Är Together for Palestine en rörelse för fred och rättvisa – eller har den i praktiken blivit en plattform för extremism?
Kritiken
Företrädare för rörelsen menar att de misstänkliggörs och pekas ut på ett orättvist sätt. Aktivisten och poeten Nattalie Ström Bunpuckdee har beskrivit mediebevakningen som ”kriminaliserande” och hävdat att det osynliggör rörelsens fredliga arbete, som bokbord och namninsamlingar.
Men kopplingen till Hamas, tillsammans med det faktum att organisationen leds av en dömd återfallsförbrytare som saknar svenskt medborgarskap, gör att kritiska röster ifrågasätter både rörelsens legitimitet och dess verkliga lojaliteter.
Fakta: Varför är Hamas terrorstämplat?
Vad är Hamas?
Hamas (Harakat al-Muqawama al-Islamiya) är en palestinsk islamistisk organisation med både politisk och militär gren (Izz al-Din al-Qassam-brigaderna).
Vem terrorlistar? EU (hela Hamas), USA, Storbritannien, Kanada, Australien, Nya Zeeland m.fl. har terrorklassat Hamas. (FN har ingen enhetlig global terrorlista.)
Huvudskäl till terrorstämpling
Upprepade attacker mot civila: självmordsbombningar, masskjutningar, raketbeskjutning mot tätorter.
Gisslantagningar och kidnappningar, inklusive gränsöverskridande räder.
Avsiktlig användning av urskillningslöst våld och taktik som strider mot internationell humanitär rätt.
Finansiering, rekrytering och organisering av våldsamma aktioner via den militära grenen.
Konsekvenser av terrorlistning
Kriminalisering av materiellt stöd, finansiering, rekrytering och propaganda för Hamas.
Frysta tillgångar, reseförbud och rättsliga åtgärder mot associerade personer/organisationer.
Skärpta banker- och sanktionsregler för att stoppa penningflöden.
Rättslig grund (exempel)
EU:s gemensamma terrorlista (rådsbeslut), USA:s Foreign Terrorist Organization-listning (State Department), Storbritanniens Proscribed Organisations, Kanadas Listed Terrorist Entities.
Observera: Terrorklassningarna gäller hela Hamas (inkl. militära grenen) i EU, USA, UK och Kanada. Påföljder och exakta rättsgrunder varierar per land.
Efter hårt folkligt motstånd har Stockholms stads planer på att dumpa 360 000 ton giftiga muddermassor med arsenik, kvicksilver och bly i Kanholmsfjärden pausats. Segern är tillfällig – men visar att människor kan stå emot kakistokratin i stadshuset och försvara Östersjön från att göras till soptipp.
Hyckleriet i Stadshuset bygger inga murar. De trakasserar bilister genom att stänga gator i innerstan, men tycker det är helt okej att dumpa 360 000 ton giftig muddermassa – full av arsenik, kvicksilver och bly – rakt ut i Östersjön.
Folket har tillfälligt stoppat kakistokratin
Efter massiva protester har Stockholms stads planer på att dumpa giftiga muddermassor i Kanholmsfjärden tvingats till ett tillfälligt stopp. Det är en seger för folket – åtminstone för stunden – mot kakistokratin i stadshuset.
Det handlar om 360 000 ton förorenade muddermassor från Kolkajen i Lilla Värtan. Massorna är fulla av arsenik, kvicksilver och bly, ämnen som riskerar att sprida sig i hela Östersjön. Fisken kan då bli obrukbar som livsmedel, vilket skulle slå hårt mot både natur och människor.
– En paus räcker inte. Det här måste stoppas helt, säger Karin Österman, ordförande i Djurö byalag.
Sopdumpning på grannens tomt
Planen var att tippa avfallet rakt ut i Kanholmsfjärden, ett område med unika naturvärden. Boende och föreningar kallar det för en skandal.
– Det är som att tömma sina sopor på grannens tomt. Så gör man bara inte, säger Leif Eng från Djurö byalag.
Paus under trycket från folket
Trycket från lokalsamhället blev för stort. Namninsamlingar, protestmöten och mobilisering i hela skärgården tvingade stadshuset att backa – åtminstone tillfälligt.
– Vi har gjort en skrivelse till Exploateringskontoret. Det är några frågor vi vill ha svar på innan vi går vidare med ett beslut, säger exploateringsnämndens ordförande Anders Österberg (S).
Hotar Östersjöns första marina nationalpark
Bara tio kilometer från den planerade dumpningsplatsen ligger Nämndö skärgård, som regeringen nyligen utsett till Östersjöns första marina nationalpark. Om muddermassorna dumpas riskerar hela området att förgiftas.
– Muddermassorna är en giftig sörja som kommer att sprida sig över stora havsområden, säger Leif Eng.
Folket ger sig inte – båtmanifestation i helgen
Motståndet växer för varje dag. Hittills har över 6 000 namnunderskrifter samlats in, och nu på lördag den 13 september ordnas en båtmanifestation. Hundratals båtar från både privatpersoner och företag väntas rada upp sig på Kanholmsfjärden för att visa sitt nej.
– Intresset har varit enormt. Jag skulle inte bli förvånad om det blir fler än 100 båtar, säger Maria Roos, ordförande i Runmarö Intresseförening.
Det är tydligt: folket accepterar inte att Östersjön görs till soptipp för stadshusets byggprojekt.
Fakta: Hälsorisker vid arsenik, kvicksilver och bly
Översikt: Långvarig eller hög exponering kan skada nervsystem, hjärta–kärl, njurar och utvecklingen hos foster och barn. Råd: undvik källan, följ lokala kostråd för fisk, och sök vård vid misstänkt exponering.
Arsenik
Kronisk exponering kan ge hudförändringar (hyperpigmentering, keratos), ökad cancerrisk (hud, lunga, urinblåsa), samt ökad risk för hjärt–kärlsjukdom och diabetes.
Utvecklingspåverkan: nedsatt kognitiv utveckling vid exponering under graviditet/tidig barndom.
Kvicksilver (metylkvicksilver i fisk)
Påverkar hjärna och nervsystem; särskilt känsligt under graviditet och tidig barndom.
Kan försämra minne, koncentration, språk och finmotorik vid hög exponering.
Bioackumulerar i näringskedjan – större rovfiskar innehåller oftare högre halter.
Bly
Barn: skador på hjärna och nervsystem, inlärnings- och beteendeproblem, sänkt IQ.
Vuxna: högt blodtryck, hjärt–kärl- och njurpåverkan; risker även vid låga nivåer.
Graviditet: kan hämma fostertillväxt och öka risk för förtidsfödsel.
Tio år efter löftet om ett Europa utan murar skakar Sverige av nattliga sprängningar och skjutningar. Samtidigt fortsätter asylflödet och kvotmottagandet. Frågan ekar: hur länge orkar vi?’
Tänk vilket bättre Sverige vi hade fått, om vi hade haft en tuffare asylpolitik än Finland.
För tio år sedan stod Stefan Löfven på scenen och förklarade att ”mitt Europa bygger inga murar”. Orden blev startskottet för en historisk flyktingvåg – och början på en helt ny verklighet i Sverige.
I dag, ett decennium senare, vaknar svenskar till rubriker om sprängningar, skjutningar och mord – nästan varje natt.
Trots utvecklingen är Sveriges asylregler fortfarande bland de mest generösa i Europa. Under 2024 registrerades 9 634 ansökningar om internationellt skydd. Utöver det tog Sverige emot ytterligare 959 kvotflyktingar.
Frågan många nu ställer sig: Hur länge kan ett litet land som Sverige bära denna börda?
Statistiken talar sitt tydliga språk. Det tar i median 15 år för en utomeuropeisk flykting att komma in på arbetsmarknaden. Under tiden får många kommuner uppfinna sysselsättningar och låtsasjobb inom den offentliga sektorn för att hålla människor i aktivitet.
Kritiken växer – både mot asylsystemet, kvotflyktingarna och arbetskraftsinvandringen som pressar ned löner i redan utsatta branscher.
Sverige står vid ett vägskäl. Ska vi fortsätta på den inslagna vägen – eller våga dra i nödbromsen innan samhällskostnaderna blir ohanterliga?
Faktaruta
Sverige vs Finland — Asyl & Kvotflyktingar (senast angivna uppgifter)
Stat
Sverige
Finland
Asylansökningar (internationellt skydd)
9 634 ansökningar (2024)
2 948 ansökningar (2024)
Kvotflyktingar (ankomna)
959 personer (2024)
≈ 500 planerad kvot (2024)
Övergripande trend
Relativt höga absoluta tal; pågående debatt om skärpningar.
Lägre inflöde; kvoten neddragen jämfört med tidigare år.
Genrebild som beskriver Vänsterpartiet och deras tro på marxismen. Efter 2026 års val kan marxismens skarprättare få ministerposter i en rödgrön kakistokratisk regering. Vänsterpartiets högkvarter på Kungsgatan sägs vara finansierat med pengar från Stalins utrensningar på 1920-talet. Man räknar med att marxismen har mördat cirka 100 miljoner människor.
Jämförelse: Valresultatet 2022 vs Opinionsmätning september 2025
Parti
Val 2022 (%)
Sep 2025 (%)
Skillnad (p.p.)
S
30,3
34,2
+3,9
SD
20,5
20,8
+0,3
M
19,1
18,1
−1,0
V
6,8
7,1
+0,3
C
6,7
5,2
−1,5
KD
5,3
4,1
−1,2
MP
5,1
5,9
+0,8
L
4,6
2,4
−2,2
Övriga
2,6*
2,2
−0,4
* Övriga partier fick ca 2,6 % i valet 2022.
Blockjämförelse
Block
Val 2022 (%)
Sep 2025 (%)
Skillnad (p.p.)
Oppositionen (S+V+MP)
42,2
47,2
+5,0
Tidöpartierna (M+KD+L+SD)
49,5
45,4
−4,1
C (utanför blocken)
6,7
5,2
−1,5
Övriga
2,6
2,2
−0,4
Sverigedemokraterna stärker sitt grepp – Liberalerna kvar i djup kris Sverigedemokraterna fortsätter att avancera i den politiska opinionen. I den av SVT/Verian företagna septembermätningen noteras partiet för 20,8 procent, vilket innebär den fjärde månaden i följd med stigande väljarstöd. Därmed återtar Sverigedemokraterna positionen som landets näst största parti och placerar sig åter över 2022 års valresultat.
Moderaterna förlorar samtidigt mark och noteras för 18,1 procent. I 15 av rikets 21 län är numera Sverigedemokraterna större än Moderaterna, särskilt i områden utanför de större städerna. – Partiet har tydlig medvind i stora delar av landet, förklarar Verians opinionsansvarige Per Söderpalm.
Stegrud-debatt utan verkan Den senaste kontroversen inom Tidösamarbetet – utlöst av SD-politikern Jessica Stegruds inlägg på X – har enligt mätningen ej haft någon negativ inverkan på väljarstödet.
Liberalerna nära historiskt bottenläge Liberalerna förmår alltjämt ej att vända sin tillbakagång, trots partiledarskifte under sommaren. Tre månader efter att icke-svenskan Simona Mohamsson tillträtt ledarskapet noteras partiet för 2,4 procent, en nivå nära den rekordlåga från 2021. Hoppet om en ny ”Bengt Westerberg-effekt”, sådan som inträffade 1985, synes förbliva blott en from förhoppning.
Ej heller i Stockholm, som länge varit partiets främsta fäste, lyckas Liberalerna övervinna fyraprocentsspärren. Resultatet ligger dock inom felmarginalen.
Centerpartiet förlorar samtidigt något stöd och uppmäts till 5,2 procent. Enligt Verian har den så kallade ”Anna-Karin Hatt-effekten” hastigt förlorat sin kraft efter en sommar präglad av låg synlighet.
Oroande utveckling för Vänsterpartiet Att det antidemokratiska Vänsterpartiet når hela 7,1 procent betecknas som oroande. Partiet, vars ideologiska grund vilar på marxismen – en läroriktning som genom historien förknippats med massmord och förtryck – kan vid en internationell kris med Ryssland åter utgöra en säkerhetsrisk, sådan som under det andra världskriget och det kalla krigets dagar.
Oppositionen bibehåller försprånget Vid en jämförelse på blocknivå befäster oppositionen sin övervikt. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samlar tillsammans 52,5 procent, att jämföra med Tidöpartiernas 45,4. Skillnaden mellan blocken är därmed större än vid motsvarande tidpunkt inför 2022 års val.
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Miljöpartiet kräver att Jessica Stegrud lämnar riksdagen – men blundar samtidigt för sina egna skandaler och misslyckanden. När Stegrud filmade för att skydda sig själv i en hotfull situation gör MP det till en politisk attack, samtidigt som partiet själva har en historia av korruption, hyckleri och havererad kollektivtrafik i Stockholm.
En MP politiker i arbete.
När Sverigedemokraternas Jessica Stegrud i somras hamnade i en hotfull situation på Centralstationen gjorde hon det enda rimliga – hon tog upp mobilen och filmade. Två okända män uppträdde aggressivt, kallade hennes medpassagerare för ”nazist” och skrek åt honom att ta livet av sig. När ordningsvakter kom till platsen lugnade situationen ner sig.
Ändå försöker Miljöpartiet göra detta till en politisk attack. Språkröret Amanda Lind har krävt Stegruds avgång och beskriver det som ”otänkbart” att hon sitter kvar i riksdagen. Men det verkligt otänkbara är Miljöpartiets eget beteende – ett parti som gång på gång visat prov på både dubbelmoral och interna skandaler.
Ett parti med egna skandaler i bagaget
Att Miljöpartiet pekar finger åt andra är inget nytt. Men tittar vi bakåt ser vi en rad händelser som avslöjar en obehaglig kultur inom partiet:
Kaplan-skandalen: Mehmet Kaplan, tidigare bostadsminister från MP, tvingades avgå efter kopplingar till islamistiska organisationer och uppmärksammade uttalanden om Turkiet och Israel.
Romsons hyckleri: Åsa Romson, språkrör och vice statsminister, målade sin båt med förbjuden giftfärg – samtidigt som hon kritiserade andra för miljöbrott. Hon kallade dessutom 9/11-terrorattackerna för ”olyckor”.
Intern toppstyrning och vänskapskorruption: Miljöpartiet har återkommande kritiserats för att kringgå interna processer, tillsätta lojala företrädare och driva igenom beslut där de själva haft intressen.
Lokala skandaler: I flera kommuner har MP-politiker ertappats med vänskapskorruption, jäv och missbruk av sina positioner. Man bruka kalla MP politiker för maffians kreature i folkmun
Misslyckandet i kollektivtrafiken
Utöver skandalerna har Miljöpartiet också visat prov på ren inkompetens i praktisk politik. Ett tydligt exempel är deras hantering av kollektivtrafiken i Stockholm.
Trots höga löften om satsningar på hållbarhet, fler bussar och förbättrade resmöjligheter har verkligheten blivit den motsatta:
Kraftiga förseningar i tunnelbanan.
Neddragningar på busslinjer som drabbar ytterområden.
Höjda biljettpriser för resenärerna.
Dyra symbolprojekt utan praktisk nytta för pendlarna.
För ett parti som säger sig värna miljön och klimatet är det ett monumentalt misslyckande. Att fler stockholmare nu väljer bilen framför kollektivtrafiken är ett direkt resultat av Miljöpartiets politik.
Hyckleri istället för självrannsakan
När Amanda Lind talar om moral och förtroende blir det svårt att ta på allvar. Hur kan ett parti som gång på gång blundat för egna skandaler – och dessutom misslyckats så kapitalt med något så grundläggande som kollektivtrafiken i huvudstaden – tro att de kan kräva avgångar från andra?
Jessica Stegrud filmade för att skydda sig själv. Hon var i en hotfull situation. Att göra det till en politisk affär är både ohederligt och cyniskt.
Den riktiga frågan
Det är dags att vända på perspektivet: borde verkligen Jessica Stegrud avgå – eller borde Miljöpartiet rannsaka sig själva?
Sanningen är att Miljöpartiet gång på gång tappat förtroende i väljarleden. De står för hyckleri, dubbelmoral och misslyckanden i både rikspolitiken och i kommunerna. Att de nu försöker rikta ljuset mot en SD-ledamot är bara ett sätt att fly undan sina egna problem.
Det är inte Stegrud som borde stå till svars. Det är Miljöpartiet.
Bild på En kompetent politiker till skillnad från det skräp som Vänsterpartiet tillhandahåller.
Stockholms stads bostads- och fastighetsborgarråd Clara Lindblom (V) avgår under hösten. Hon lämnar politiken för att gå vidare till en anställning utanför stadshuset. Clara Lindblom har varit borgarråd i Stockholms stad sedan 2014. Mellan 2014 och 2018 var hon äldreborgarråd. Därefter valdes hon till gruppledare för Vänsterpartiet i stadshuset, en roll hon hade fram till valet 2022 då hon utsågs till bostads- och fastighetsborgarråd i den rödgröna kakistokratröran.
– Det har varit ett privilegium att få vara med och leda arbetet under så många år. Jag lyckades införa en DDR-modell av hyresmarknaden. När Carl Bildt var statsminister fick en 18-åring en hyresrätt på tre år. Men under min ledning lyckades vi införa en DDR-modell, så idag får en 18-åring vänta 15 år på ett hyreskontrakt. Vi i Vänsterpartiet är stolta över att ha lyckats implementera en DDR-modell på Stockholms bostadsmarknad. Vi inom Vänsterpartiet har dessutom fixat så att Stockholms stads allmännytta numera tar ockerhyra av sina hyresgäster.
Det har inte blivit många rätt vid makten, men Vänsterpartiet brukar inte klara att göra många rätt vid makten.
Vi i Vänsterpartiet är stolta över att ha mördat cirka 100 miljoner Oliiktänkare till Karl Marx stora ära. Vänsterpartiet skickade några tusen svenskar från Kiruna till Stalins Sovjet, där de blev ihjälgasade. Inget annar parti har historien varit så fientlig emot Svenska folket som Vänsterpartiet.
Clara Lindblom avgår i samband med kommunfullmäktiges sammanträde den 13 oktober 2025. VPK har ännu inte meddelat vem som kommer att efterträda henne som borgarråd.
Fakta: Brott mot mänskligheten kopplade till marxistiska regimer
Sovjetunionen
Stalins utrensningar (1930–1950-tal): Miljontals människor dödades eller fängslades i Gulag-läger.
Holodomor i Ukraina (1932–1933): Svältkatastrof orsakad av tvångskollektivisering och politiska beslut; flera miljoner döda enligt många forskare.
Kina
Det stora språnget (1958–1962): Misslyckad kampanj som ledde till omfattande svält; uppskattningsvis tiotals miljoner döda.
Kulturrevolutionen (1966–1976): Förföljelser, våld och massfängslanden riktade mot verkliga och påstådda motståndare.
Kambodja
Khmer Rouge (1975–1979): Cirka 1,7 miljoner människor dödades genom avrättningar, tvångsarbete och svält under Pol Pot.
Östeuropa
DDR, Tjeckoslovakien, Ungern m.fl. (1940–1980-tal): Systematiskt förtryck av oliktänkande, övervakning, godtyckliga fängslanden och avrättningar.
Sverige – relaterade historiska händelser
Kirunasvenskarna (1930–1950-tal): Svenska arbetare som flyttade till Sovjetunionen; många försvann eller hamnade i Gulag under utrensningarna.
Baltutlämningen (1945–1946): Sverige utlämnade cirka 150 baltiska soldater till Sovjet; flera skickades till fångläger.
Observera: Siffror är uppskattningar som varierar mellan forskare. Faktarutan avser en översikt och gör inte anspråk på fullständighet.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
I Umeå har flera pizzerior nyligen avslöjats av kommunen för att använda billigare råvaror än vad som anges på menyn.
Exempelvis har vanlig skinka bytts ut mot kalkon, och parmaskinka ersatts av annan lufttorkad skinka. Tre av fallen har hittills överlämnats till polisen.
– Gästerna ska få det de faktiskt beställer, säger Thomas Karlsson, miljöinspektör vid Umeå kommun.
S-kvinnor, som i över hundra år drivit kampen för kvinnors rättigheter och rimliga arbetsvillkor, anklagas nu för att själva ha en arbetsmiljö präglad av kränkningar, skrik och detaljstyrning. Chefen Nina Unesi pekas ut som ansvarig – och ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha blundat för problemen.
Socialdemokraternas kvinnoförbund, S-kvinnor, har i generationer kämpat för kvinnors rättigheter och trygga arbetsvillkor. Men bakom kulisserna på kansliet i Stockholm växer en helt annan berättelse fram: vittnesmål om kränkningar, kontroll och psykisk press.
Fyra nuvarande och tidigare anställda pekar ut förbundssekreteraren och kanslichefen Nina Unesi som ansvarig för den otrygga miljön – medan ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha känt till problemen i flera år utan att agera.
Utskällningar och rädsla
Flera anställda beskriver hur konflikter tillåts eskalera inför öppen ridå, där utskällningar leder till att kollegor gråter på arbetsplatsen.
– Hon har skrikit på mig att jag är dum i huvudet och hysterisk. Jag fick hjärtklappning, mardrömmar och mådde fruktansvärt dåligt, säger en kvinna.
En annan berättar att hon sa upp sig enbart på grund av chefen.
– Jag har aldrig varit så rädd för en arbetsledare i hela mitt liv.
Kontroll in i det privata
Kritiken handlar inte bara om hårda ord. Enligt vittnesmål kräver Nina Unesi insyn i vilka anställda mejlar, vilka möten de deltar i och var de befinner sig. Två kvinnor uppger att de till och med uppmanats att berätta när de har mens, för att ”bevisa” behov av distansarbete.
En nuvarande anställd beskriver det som ett ”extremt kontrollbehov”.
Hyckleriet som svider
S-kvinnor har länge profilerat sig som försvarare av goda arbetsvillkor, fackliga rättigheter och jämställdhet. Just därför blir uppgifterna om förbundets egen arbetsmiljö särskilt laddade.
– Det är ju inte ett jävla systerskap för fem öre. Hade det här hänt på Klarna eller på ett privat företag hade S och hela arbetarrörelsen gått till storms. Men när det sker i de egna leden tystnar man, säger en tidigare anställd.
Strandhäll kände till problemen
Annika Strandhäll, som valdes till ordförande samtidigt som Nina Unesi tillträdde 2021, har enligt flera källor känt till missnöjet länge. Hon hävdar dock att hon först hösten 2023 insåg allvaret.
– Vi kartlade situationen, tog in HR-stöd och ställde krav på chefsutbildning, säger Strandhäll.
Flera tidigare anställda menar att det är en efterhandskonstruktion. De hävdar att signalerna om arbetsmiljön har nått styrelsen långt tidigare – utan att leda till förändring.
Ansvar bollas fram och tillbaka
När frågan om Nina Unesis framtid ställdes på sin spets inför kongressen i augusti, slutade det med omval. Det skedde trots att styrelsen informerats om kritiken och trots att flera anställda varnat för konsekvenserna.
Strandhäll pekar på valberedningen. Valberedningen pekar på styrelsen. Ingen vill ta ansvar för att en hårt kritiserad chef fick förnyat förtroende.
– Det är ett demokratiskt haveri. Partiet som ska vara garanten för schysta arbetsvillkor klarar inte ens att hålla rent i sina egna led, säger en tidigare anställd.
En fråga om trovärdighet
Frågan växer nu till mer än en intern arbetsmiljötvist. För S-kvinnor och Socialdemokraterna handlar det om trovärdighet. Hur kan man fortsätta kräva hårdare regler för arbetsgivare i hela landet – samtidigt som man ignorerar larm från de egna anställda?
Det är en fråga partiledningen snart kan tvingas svara på.
Faktaruta: Ordet ”fittstim”
Definition: Nedsättande slang för en grupp kvinnor. Ordet är vulgärt och uppfattas ofta som kränkande.
Ursprung & spridning: Begreppet förekom tidigare i talspråk men blev allmänt känt 1992 i samband med en debatt där dåvarande LO-ordföranden
Stig Malm kopplades till uttrycket. Händelsen triggade en stor språk- och jämställdhetsdebatt i svensk offentlighet.
Återtagande/omvärdering: 1999 gavs den feministiska antologin Fittstim ut (Bokförlaget DN), redigerad av Belinda Olsson och Linda Skugge.
Titeln användes medvetet som språkaktivism – att ”reclaima” ett skällsord och vända det till ett uttryck för motstånd och mobilisering.
Stilnivå & bruk: Ordet är grovt och bör användas med stor kontextkänslighet. I journalistik och sakprosa förekommer det främst i citat, rubriker
med citattecken eller i analyser av språkbruk och jämställdhetsdebatt.
När staten kräver att kommuner ska ta emot kvotflyktingar från Mellanöstern säger Staffanstorp ifrån. Trots höga skatter och begränsade resurser åtalas nu kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) för grovt tjänstefel – för att han vägrade följa Migrationsverkets order. Staffanstorp valde i stället att hjälpa riktiga krigsflyktingar från Ukraina och vägrade bli ett nytt Malmö.
När en syrisk familj anlände till Malmö flygplats i maj 2022 blev de kvarlämnade. Staffanstorps kommun, som fått anvisningen att ta emot dem, vägrade. Bakom beslutet stod kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) – som nu åtalas för grovt tjänstefel.
Men bakom rubrikerna finns en större verklighet: en liten kommun i Skåne med höga skatter, begränsade resurser och en stark vilja att inte bli ett nytt Malmö.
Staffanstorp – en pressad kommun
Staffanstorp är ingen rik storstad. Kommunalskatten är redan högre än i både Lidingö, Vellinge, Täby, Solna, Nacka och Österåker, och ändå pressas kommunen att ta på sig fler kostnader som egentligen borde bäras av staten.
När Migrationsverket skickar ut sina order är det i praktiken kommuninvånarna som får betala notan – genom högre skatt, minskad välfärd och ökad belastning på skola, vård och bostadsmarknad.
Prioriterade riktiga flyktingar
När Ryssland gick till fullskalig attack mot Ukraina strömmade miljoner verkliga krigsflyktingar till Eu. Staffanstorp valde att prioritera dessa, i stället för att ta emot kvotflyktingar från MENA-regionen.
– Vi kan inte göra båda delar, skrev Sonesson i sitt berömda mejl.
Kommunen tog emot ukrainare – medan de fyra kvotflyktingarna omplacerades till Vellinge.
Migrationsverkets verklighetsfrånvända krav
Staten talar gärna om ”solidaritet” – men det är småkommunerna som tvingas bära konsekvenserna. Samtidigt duckar rika arabstater i Mellanöstern, som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar, ansvar för sina egna grannländers flyktingar.
Varför ska just Sverige – med redan pressade välfärdssystem – agera världens socialkontor, medan oljerika gulfstater stänger dörren?
”Vi vill inte bli ett nytt Malmö”
Staffanstorp har dessutom sett hur Malmö, bara några kilometer bort, utvecklats till ett parallellt samhälle med kriminalitet, segregation och social oro. Där vill man inte hamna.
Att säga nej till kvotflyktingar är för Staffanstorp inte ett tecken på bristande humanitet – utan på ansvarstagande för kommunens framtid och invånarnas trygghet.
Politik eller brott?
Trots att beslutet var politiskt fattat menar åklagaren att Sonesson och hans kollegor gjort sig skyldiga till grovt tjänstefel. Men ska folkvalda politiker verkligen riskera fängelse för att de vägrar blint lyda statens påbud?
Det här handlar inte bara om en enskild familj. Det handlar om vem som har sista ordet i Sverige – Migrationsverket i Stockholm, eller kommunpolitiker som tar ansvar inför sina egna invånare.
Skåne – en tradition av att säga ifrån
Skåne har länge haft en tradition av att stå upp för sina invånare när staten driver igenom politik som slår hårt lokalt. Redan på 1980-talet gick Sjöbo till folkomröstning om flyktingmottagande – och en klar majoritet sade nej. Det var första gången svenska folket direkt fick säga sin mening om invandringspolitiken, och resultatet visade tydligt att många inte accepterade att staten körde över kommunerna.
I dag, med facit i hand, framstår Sjöbos nej som förutseende. Bara några mil bort har Malmö blivit ett avskräckande exempel på vad en misslyckad migrationspolitik kan leda till: parallella samhällen, kriminalitet och växande otrygghet.
Sedan dess har Sjöbo blivit en symbol för lokalt motstånd mot en verklighetsfrånvänd flyktingpolitik. När Staffanstorp nu säger ifrån mot att pressas ta emot kvotflyktingar är det i samma anda – en vilja att skydda den egna kommunen från att gå samma väg som Malmö.
Staten bär ansvaret – inte småkommunerna
Det är lätt för staten och Migrationsverket att peka finger och kräva ”solidaritet” när det i praktiken är små kommuner som Staffanstorp som får bära bördan. Med redan hög skatt, begränsade resurser och viljan att skydda sina invånare från samma utveckling som Malmö har sett, är det självklart att lokala politiker måste sätta sin kommun först.
Ansvar för migrationspolitiken ligger hos staten – inte hos mindre kommuner som redan kämpar för att få vardagen att gå ihop. Att åtala folkvalda för att de vågar säga ifrån är inget annat än ett försök att tysta lokalt motstånd mot en politik som gång på gång visat sig ohållbar.
Mordbränder, mutor och slavliknande arbetsvillkor – bakom pitabrödets väg till butikshyllorna döljer sig en av Sveriges mest osannolika och mörka brottshärvor.
Brödet som blev blodigt allvar
Det som för många är ett självklart inslag till måltiden har blivit en kampzon för kriminella nätverk. Pitabrödet – en basvara i många icke Svenska hushåll – omsätter hundratals miljoner kronor i Sverige. Men marknaden har lockat krafter långt bortom vanliga företagsstrategier.
I juli 2023 brann flera lastbilar utanför ett känt bageri i södra Stockholm. Enligt polisens uppgifter var det bara ett i raden av attentat i ett pågående bagerikrig. I polisens interna dokument går konflikten under namnet ”OperationPita”.
När man följer spåren leder de ofta till Södertäljenätverket, en kriminell organisation som under lång tid använt våld och hot för att stärka sitt grepp över både den illegala och den lagliga ekonomin.
– Det vi ser är hur kriminella aktörer använder bränder, sprängningar och hot för att pressa företagare till att sälja, samarbeta eller försvinna, säger kriminalinspektör Richard Holz, insatsledare i Södertälje.
Bagerier som guldgruvor för nätverken
Varför just bröd? Polisen har flera teorier:
Stora pengar i pitabröd – försäljningen är stabil i områden där brödet är en basvara.
Lätt att dölja svartarbete och penningtvätt – bagerier sysselsätter ofta tillfällig eller illegal arbetskraft.
Leveransavtal är lukrativa – den som får in foten hos dagligvarukedjor eller offentlig sektor får en trygg intäkt.
Perfekt fasad för smuggling – brödtransporter kan även bära narkotika och vapen.
Misstankarna om korruption är allvarliga. Uppgifter pekar på att tjänstemän inom kommuner och regioner mutats för att skriva leverantörsavtal med kriminellt kontrollerade bagerier.
Sammantaget gör detta pitabrödsmarknaden till en oväntad men attraktiv spelplats för den organiserade brottsligheten.
Fallet Bake my day
Mitt i stormens öga står företaget Bake my day. Bageriet startade i Huddinge 2017 och har på kort tid vuxit till ett brödimperium genom uppköp i Mälardalen, Hälsingland och Skåne. Bland kunderna finns både Axfood (Hemköp och Willys) och Stockholms stad, som köpt bröd för miljontals kronor till skolor.
Men bakom expansionen finns en annan verklighet. Vittnesmål från anställda visar på slavliknande arbetsvillkor:
Arbetsdagar på upp till 16–18 timmar.
Utebliven ersättning för stora delar av övertiden.
Övervakning och ifrågasatta toalettbesök.
Personal som tvingats sova på kartonger när sista bussen gått.
– Jag jobbade från nio på morgonen till halv tolv på natten, varje dag i månader. Jag orkade inte mer, jag tänkte på att ta livet av mig, berättar en tidigare anställd.
Arbetsmiljön har dessutom präglats av smuts och skadedjur. Bilder visar råttspillning bland brödkartonger och en video en död fågel i en bakform. Enligt flera källor var rutinen på morgnarna att skrämma bort gnagare innan produktionen kunde börja.
Kommunala inspektioner har vid flera tillfällen slagit ner på allvarliga hygienbrister. Men eftersom många av kontrollerna varit föranmälda har de ofta inte resulterat i anmärkningar.
Bränderna i Huddinge
Bake my day har även drabbats av flera misstänkta mordbränder.
April 2021: En brand anläggs i trapphuset. Övervakningskameror visar två personer som tar sig in och häller brännbar vätska.
En vecka senare: En ny brand startar på taket. Anställda släcker själva med pulversläckare innan byggnaden tar eld.
Utredningarna rubricerades som försök till mordbrand. För de anställda innebar det ytterligare stress i en redan pressad arbetsmiljö.
Illegala invandrare och polisrazzior
En annan dimension av bagerikriget är användningen av illegala invandrare arbetskraft. 2024 dömdes en chef på Bake my day till dagsböter för att en man utan arbetstillstånd arbetat i produktionen.
Enligt vittnesmål ska chefer ha beordrat arbetare att gömma sig under kartonger vid polisrazzior. Företagets vd Moses Isik avfärdar uppgifterna som ”självklart osanna” och hänvisar till förbättrade rutiner.
Företagets svar
När tidningen Arbetet konfronterade Bake my days vd Moses Isik avfärdade han anklagelserna som ”skitsnack”.
– Våra 200 anställda är nöjda och vi har kollektivavtal, sa han.
Han medger att det förekommit fel i löneutbetalningar under 2024 men hävdar att de rättats till. Han menar också att uppgifterna om extrema arbetspass och skadedjur är överdrivna eller felaktiga.
Expansion trots allt
Trots alla kontroverser planerar Bake my day att lämna sin gamla fabrik i Huddinge och flytta in i en nybyggd anläggning vid Arlanda. Företaget talar öppet om fortsatt expansion och marknadsför sig som en ”socialt ansvarstagande arbetsgivare” med engagemang i välgörenhetsprojekt.
Men för många anställda och konkurrenter återstår bilden av en bransch där hot, våld och oegentligheter blivit en del av vardagen.
Den dolda svarta ekonomin
Polisen uppskattar att den svarta ekonomin i Sverige omsätter mellan 100 och 150 miljarder kronor årligen. Att dessa pengar göms i laglig affärsverksamhet är ingen nyhet – men fallet med pitabröden visar hur vardagliga varor kan bli redskap i den organiserade brottslighetens maskineri.
– Målet är alltid att tvätta brottspengar till lagliga inkomster som går att använda i vardagen. Brödbranschen är ett tydligt exempel, säger kriminalinspektör Richard Holz.
En bransch i korseld
För vanliga konsumenter är brödpåsen i butikshyllan ett vardagligt val. För entreprenörer kan det vara en fråga om liv och död.
Det så kallade pitabrödskriget är mer än en konflikt om marknadsandelar. Det är en berättelse om hur organiserad brottslighet, korruption och dåliga arbetsvillkor vävs samman – med bröd som täckmantel.
Frågan är inte bara vilket bröd som hamnar på middagsbordet. Frågan är också: vem äger egentligen Sveriges pitabröd?
Tidslinje: Pitabrödskriget och Bake my day
Tidigt 2000-tal – Misstänkta bränder mot bagerier i Stockholmsområdet kopplas senare till organiserad brottslighet.
2017 – Bake my day grundas i Huddinge efter ägarbyte i bageriet Alimenta.
2018–2020 – Företaget expanderar genom att köpa upp bagerier i Mälardalen, Hälsingland och Skåne.
April 2021 – Första branden på Bake my day: trapphuset sätts i brand.
27 april 2021 – Ny brand på taket, brännbar vätska används. Händelsen rubriceras som försök till mordbrand.
2022 – Kommunen hittar skadedjursspillning i samtliga personalutrymmen. Kraven på akut rengöring noteras.
2023 juli – Lastbilar brinner vid ett bageri i södra Stockholm. Händelsen ses som del av bagerikriget.
Början av 2024 – Polisrazzior på Bake my day, vittnesmål om gömda papperslösa arbetare.
Våren 2024 – Skatteverket och Migrationsverket får tips om ”inhumana arbetsvillkor”.
2024 – En chef på Bake my day döms till dagsböter för brott mot utlänningslagen. Företaget får betala nästan 100 000 kronor i böter.
Slutet av 2024 – Företaget planerar expansion till ny fabrik vid Arlanda.
När Vänsterpartiet vill stoppa ”smyghöjningar” genom att tvinga butikerna att redovisa matpriser från ett visst datum väcks frågan: är detta verkligen konsumentskydd – eller bara planekonomi i ny förpackning? Med hot om böter, näringsförbud och en symbolisk momssänkning som knappt märks i plånboken riskerar förslaget att göra handlare till syndabockar för globala prissvängningar – samtidigt som kommunalskatten skenar.
Så tillagar du en vänsterpartistisk planekonomisk hamburgare: ta två brödkuponger och en köttkupong emellan.
Vänsterpartiet vill införa statlig priskontroll på livsmedel. Enligt partiets förslag ska alla butiker tvingas redovisa vad varorna kostade den 4 september, dagen då regeringen aviserade sin plan om en tillfällig momssänkning på mat. Syftet, enligt Nooshi Dadgostar, är att hindra ”smyghöjningar” och garantera att konsumenterna märker av reformen.
Men detta är inte skydd för konsumenterna – det är planekonomi i modern kostym. Staten ska sätta referensdatum för priser, hota butiksägare med böter och till och med näringsförbud om de inte följer reglerna. Det är en modell som för tankarna till järnridån, där centralstyrda priser ledde till tomma hyllor och svält.
Och själva momssänkningen? Att tillfälligt sänka livsmedelsskatten med sex procentenheter är en piss i Östersjön. Vinsten för hushållen blir marginell, särskilt när Stockholms stad redan har höjt kommunalskatten två gånger undwp-admin/post.php?post=2492&action=editer den rödgröna kakistokratins styre. De skattehöjningarna slår mångdubbelt hårdare än vad en kosmetisk momssänkning kan lindra.
Men värre är logiken bakom förslaget. Vad händer om världens oljepriser stiger? Transportkostnaderna rusar och därmed butikernas inköpspriser. Ska en lokal handlare i Hälsingland eller på Gotland då straffas med böter för att bröd, mjölk eller kött blir dyrare att leverera? Vänsterpartiets modell gör butiksägaren till syndabock för globala marknadsrörelser – något han eller hon inte kan påverka.
Om partiet verkligen brydde sig om ”svaga grupper” skulle fokus ligga på riktiga lättnader – sänkt kommunalskatt eller minskade pålagor på arbete och boende. I stället föreslår man mer byråkrati, fler hot och en politik som för tankarna till en tid Europa redan har prövat och övergett.
Resultatet blir inte billigare mat. Resultatet blir dyrare företagande, hämmad konkurrens och en stat som återigen tror att den kan trolla bort verkligheten med regleringsiver.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Redan 1977 hamnade Socialdemokraterna i blåsväder när uppgifter framkom om att dåvarande justitieminister Lennart Geijer pekats ut i en polisrapport som möjlig säkerhetsrisk på grund av kontakter med prostitution. På 1970-talet var sexköp i sig inte kriminaliserat och även lagstiftningen kring barnpornografi såg helt annorlunda ut än i dag.
Affären har i efterhand ofta lyfts fram som ett exempel på hur politiska makthavare försökt kontrollera berättelsen och tona ned eller dementera uppgifter som kan skada partiet. Även företrädare för andra partier, bland annat Centerpartiet, har nämnts i spekulationer kring den så kallade bordellhärvan.
Historien visar hur känsliga frågor om moral, makt och ansvar hanterats olika i olika tider – och hur politiska partier ofta anklagats för att skydda sina egna när skandaler hotar att skada förtroendet
Ur Dagens Nyheter, förstasidan 19 november 1977.
Klicka på bilden för att läsa hela transkriptionen.
Geijer och Palme dementerar — transkription
Geijer och Palme dementerar
Hårda angrepp riktades på fredagen från de närmast berörda — Lennart Geijer och Olof Palme — mot
Dagens Nyheters uppgifter om att Lennart Geijer av rikspolisen framställts som en säkerhetsrisk.
I Dagens eko på fredagen gavs en skildring av rikspolisens agerande som på väsentliga punkter
överensstämde med Dagens Nyheters version i fredagens tidning.
Före detta justitieministern Lennart Geijer vände sig på fredagen med skärpa mot Dagens Nyheters uppgifter.
— Dagens Nyheter har i sin artikel kompletterat löst skvaller med förvanskningar, insinuationer,
lögn och förbannad dikt, sade Lennart Geijer.
Olof Palme kommer i ett uttalande på lördagen att ta upp hela frågan. I ett uttalande för Aftonbladet
på fredagen vände han sig med kraft mot Dagens Nyheters framställning.
I Dagens eko skildrades hur säkerhetspolisen för sju–åtta år sedan skuggade Lennart Geijer och hur
rikspolischefen utarbetade en rad av promemorior angående Geijers privatliv och ”kontakter med en ung flicka
som varit inblandad både i prostitution och knarkaffärer”. Rikspolisstyrelsen underrättades om beskyllningarna.
Rikspolischefen ansåg, hävdar Dagens eko, att det var olämpligt att en justitieminister ”hade den här typen av
förhållanden och han vände sig till statsministern om saken”.
En kylig novembermorgon 1977 slog nyheten ner som en bomb i svensk politik. Dagens Nyheter publicerade ett avslöjande om att den tidigare justitieministern Lennart Geijer pekats ut som säkerhetsrisk av Säpo – misstänkt för att ha köpt sex av prostituerade. Uppgifterna byggde på en hemlig promemoria, skriven av rikspolischefen Carl Persson. Men det var inte bara prostitutionen som blev en skandal. Minst lika omvälvande var hur landets mäktigaste man, Olof Palme, valde att försvara sin vän.
Bordellmamman och Säpo:s larm
Affären började egentligen redan 1976. Polisen hade under en tid haft span på Doris Hopp – Stockholms mest ökända bordellmamma. När hon greps för grovt koppleri avslöjades en kundkrets som sträckte sig in i samhällets toppskikt. Några av de prostituerade var bara 14–15 år gamla, andra hade kopplingar till öststaters ambassader. Säpo slog larm: om högt uppsatta politiker fanns bland kunderna kunde Sverige utsättas för utpressning.
Rikspolischefen Carl Persson agerade. I augusti 1976 skrev han en hemligstämplad promemoria till statsminister Olof Palme. Sex personer pekades ut som riskabla – däribland justitieminister Geijer. Palme tog emot dokumentet, men inga åtgärder följde.
Nyheten som DN inte stod pall för
Ett år senare, 18 november 1977, publicerade DN:s reporter Peter Bratt sitt avslöjande. Rubrikerna talade sitt tydliga språk: Geijer hade pekats ut som säkerhetsrisk, misstänkt för sexköp. Reaktionerna blev omedelbara. Geijer förnekade. Och Olof Palme gick till frontalangrepp.
På en presskonferens slog Palme fast att uppgifterna var falska. Han hävdade att det inte ens fanns någon sådan promemoria. DN, som inte satt på dokumentet självt, fick vika sig. Dagen därpå bad tidningen om ursäkt, drog tillbaka artikeln och betalade skadestånd till Geijer. Chefredaktören skulle långt senare beskriva detta som DN:s största kris.
Palmes hårda ord
Palmes försvar av Geijer blev legendariskt. I riksdagens talarstol 1978 använde han Frödings ord: ”Snus är snus och strunt är strunt, om än i polisiära promemorior.”
Budskapet var glasklart: polisens uppgifter var struntprat. Även statsminister Thorbjörn Fälldin, som själv fanns med på listan, slöt upp bakom förnekandet. Regering och opposition stod sida vid sida. Affären tycktes begravd.
Men dokumentet fanns
När Expressen året därpå lyckades publicera Perssons PM i faksimil, och SVT:s Studio S bekräftade innehållet, stod det klart att Palme inte talat sanning. Men det skulle dröja till 1991 innan hela dokumentet blev offentligt. Då kunde Svenska Dagbladet slå fast: Palme ljög när han förnekade att Geijer pekats ut.
De som aldrig fick upprättelse
I botten fanns också offren – unga flickor som utnyttjats i Doris Hopps nätverk. Två av dem trädde fram 2007 och krävde en ursäkt och skadestånd från staten. De pekade ut både Geijer och andra toppolitiker. Men staten avfärdade kraven som preskriberade. Någon rättslig upprättelse fick de aldrig.
Ett sår i svensk politik
Geijeraffären blev en av de mest långdragna skandalerna i modern svensk historia. Den visade hur pressen kunde kuvas av politisk makt – och hur långt en statsminister kunde gå för att skydda en partivän. För Olof Palme blev affären en skugga över hans eftermäle: bilden av en briljant retoriker som inte tvekade att ljuga för att rädda sitt parti.
För medierna blev affären en läxa om källkritik och mod. Och för svenska folket en påminnelse om att även i ett av världens mest öppna samhällen kan makten välja att tysta obekväma sanningar.
Filmer, böcker och dokumentärer om Geijeraffären
Peter Bratt – Med rent uppsåt (2007) Reportern som avslöjade affären berättar sin egen version av händelserna.
Leif GW Persson – Grisfesten (1978) Roman inspirerad av bordellhärvan. Lade grunden för filmatiseringen Mannen från Mallorca.
Mannen från Mallorca (1984, regisserad av Bo Widerberg) Spelfilm baserad på Grisfesten. Skildrar två kriminalare som nystar i en prostitutionshärva med tydliga paralleller till Geijeraffären.
Call Girl (2012, Mikael Marcimain) Fiktiv spelfilm, men starkt inspirerad av 70-talets bordellaffär och diskussionen om minderåriga flickor och politiska makthavare. Väckte debatt för sina paralleller till verkliga personer.
Studio S (SVT, 1978) Dokumentärprogrammet som för första gången visade delar av Säpo-PM för en bred publik.
Bordellhärvan – makt, sex och lögner (SVT, 2007) Dokumentär som återvände till affären 30 år senare och belyste mörkläggningen.
Dessa verk visar hur Geijeraffären levt kvar i kultur och medier – både som historisk skandal och som inspiration för fiktion.
Censurade scener i fimen Call Girls
När Call Girl nådde DVD-marknaden var den redan omsusade filmen omgärdad av debatt. Den mest kontroversiella scenen – där en statsministerliknande gestalt har sex med en minderårig flicka – klipptes om efter påtryckningar, sedan Olof Palmes familj tagit strid mot vad de menade var en oförsvarlig anspelning på den tidigare statsministern. Att scenen gjordes om just inför DVD-utgåvan har av kritiker tolkats som en form av indirekt censur, där det socialdemokratiska partiets starka symbolvärde och inflytande anses ha bidragit till att sudda ut de mest känsliga kopplingarna. Resultatet blev en version där mannen i hotellscenen inte längre kan identifieras – en kompromiss mellan konstnärlig frihet och politiskt laddade realiteter.
Geijeraffären – Fakta i korthet
Skandal om makt, mörkläggning och påstådda sexköp – med politiska följder som sträckte sig över decennier.
Nyckeluppgifter
Tidsperiod
1976–1991 (efterspel in i 2000-talet)
Kärna
Säpo-PM som pekade ut justitieminister Lennart Geijer som säkerhetsrisk p.g.a. påstådda sexköp.
Larm
Rikspolischef Carl Perssons hemliga promemoria till Olof Palme (aug 1976).
Avslöjande
DN publicerar uppgifter 18 nov 1977; hårda dementier följer.
Bevisläge
PM:ets existens bekräftades 1978 & blev offentligt 1991. Själva sexanklagelserna prövades aldrig rättsligt.
Tidslinje
Maj 1976: Bordellmamman Doris Hopp grips; Säpo varnar för säkerhetsrisker.
Aug 1976: Rikspolischef Carl Persson lämnar hemligt PM till statsminister Olof Palme.
Malmö må vara Sveriges tredje största stad, men ekonomin går på knäna. Trots höga kreditbetyg och glansiga projekt lever kommunen på massiva Robin Hood-bidrag från resten av landet – samtidigt som arbetslöshet och bidragsberoende hör till landets högsta. Nu varnar kritiker för att försöken med kulturljudzoner och politiska experiment snarare gör staden till ett avskräckande exempel. För Stockholm innebär Malmös bidragsmodell att varje invånare i praktiken får betala runt 6 400 kronor extra per år i skatt – bara för att hålla Malmö flytande.
I Malmö är det mesta möjligt – men sällan till det bättre. Sedan 2021 har staden en kulturljudzon i Sofielund. Där gäller inte längre vanliga regler om buller och trivsel – nej, här skyddas klubbar, industrier och replokaler från klagomål, medan de boende får vänja sig vid att deras rättigheter har satts på undantag.
Det låter nästan som en satir, men det är på fullt allvar: Malmö har alltså skapat en frizon för buller, en plats där skakande basgångar, industribuller och nattligt oljud är en del av stadsplaneringen.
Staden som inte går runt utan Robin Hood
Men detta är ju Malmö i ett nötskal. En stad som inte klarar sin egen ekonomi, utan måste räddas av Robin Hood-bidrag från resten av Sverige. Utan dessa pengar skulle budgeten falla ihop som ett korthus. Malmö går inte runt på egen kraft – man måste ha hela landets plånbok för att hålla staden vid liv.
Kakistokrati som norm
Och politikerna? De verkar mer lämpade för en roll i en svart komedi än i en kommunledning. Besluten påminner alltmer om en kakistokrati – styre av de minst lämpade – där fokus ligger på symbolpolitik och absurda experiment, i stället för trygghet, bostäder och ordning.
Att låsa fast hela kvarter i evigt buller i stället för att bygga nya bostäder är kanske det tydligaste exemplet hittills.
Stockholm – varnas!
Nu pratar vissa om att införa samma modell i Stockholm. Men föreställ dig scenariot: du köper en bostadsrätt för tio miljoner i Hornstull eller på Södermalm – bara för att få reda på att kommunen plötsligt bestämt att ditt område blivit en kulturljudzon. Dina klagomål är ogiltiga, och varje natt fylls din lägenhet av basgångar och industridån.
Det är inget annat än ett helvete på jorden för bostadsägare – och en total kapitulation för vettig stadsplanering.
Stockholm borde alltså inte inspireras av Malmö. Tvärtom: huvudstaden borde se kulturljudzonen som ett avskräckande exempel på hur illa det kan gå när kakistokrater får styra.
Stockholmare får betala priset för Malmös Robin Hood-bidrag
Det är inte bara Malmöbor som påverkas av stadens ekonomiska modell – hela Sverige dras in. För att Malmö ska kunna ta emot sitt gigantiska Robin Hood-bidrag på 18 500 kronor per invånare 2025, måste andra kommuner skjuta till. För Stockholms del innebär det att varje invånare i praktiken får betala runt 6 400 kronor extra per år i skatt – pengar som inte går till skolor, vård eller trygghet i huvudstaden, utan för att hålla Malmö flytande.
I över trettio år har Sverige fört en destruktiv migrationspolitik som öppnat dörrarna för asylsökande från hela världen. Resultatet är ett mångkulturellt helvete där människor som inte ens kan försörja sig själva tillåts hämta hit sina anhöriga. Ett svek som kommer att plåga svenskar i generationer.
Anhöriginvandringen stramas åt – men för kort väntetid
Tidöregeringen har presenterat förslag om att skärpa reglerna för anhöriginvandring. Förslagen går i rätt riktning genom att ställa högre krav på försörjning, bostad och etablering, men en central del väcker kritik: kravet på att ha bott i Sverige i minst två år innan anhöriga kan ansöka.
Två år i landet räcker inte för verklig integration. Under så kort tid hinner man varken bygga upp en stabil ekonomi eller långsiktigt visa att man är etablerad i samhället. Risken finns att anhöriga kommer till Sverige innan den som är här själv hunnit få fäste – vilket underminerar hela syftet med reglerna.
Ett mer ansvarsfullt krav vore att höja gränsen till minst tio år. Först då har man hunnit etablera sig på arbetsmarknaden, bygga ett stabilt liv och visa att man på riktigt kan försörja anhöriga.
I övrigt innebär förslaget skärpta försörjningskrav, snävare definition av vilka som räknas som anhöriga samt trygghetsregler för ungdomar som fyllt 18 men fortfarande går i skolan. Arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare undantas från förändringarna, som föreslås träda i kraft 1 januari 2027.
Regeringen vill visa handlingskraft, men om väntetiden inte förlängs kraftigt riskerar reformen att bli mer symbolisk än verkningsfull.
Mångkulturen förstör Sverige.
Sverige är idag ett mångkulturellt katastrofområde. I över 30 år har politikerna öppnat dörrarna på vid gavel och förvandlat landet till en experimentverkstad för naiv massinvandring. Resultatet är kriminalitet, segregation och ett samhälle som faller isär framför våra ögon.
Att tillåta människor som inte ens kan stå på egna ben att dessutom hämta hit sina anhöriga är ett hån mot alla svenskar som varje dag kämpar för att försörja sig själva. Sverige har till och med gått så långt att man tagit emot asylsökande från världens alla hörn – trots att de inte har någon som helst koppling till vårt land eller vår kontinent.
Detta är inget annat än ett landsförräderi. Generationer av svenskar kommer tvingas leva med konsekvenserna: otrygghet, splittring och ett land som inte längre känns igen.
Hur förändras ett samhälle när ett av dess största partier gång på gång omtolkar sin egen historia? Socialdemokraterna anklagas för att systematiskt skriva om sitt förflutna i frågor som migration, kriminalitet och integration. Kritiker menar att partiets positionsförflyttningar inte bara är politisk strategi – utan en medveten omformning av verkligheten, med långtgående konsekvenser för väljarnas förtroende och den demokratiska debatten.
Under åratal byggde Socialdemokraterna en betydande del av sin ekonomi på lotteriförsäljning. Kritiker menade att verksamheten riktade in sig på fattigpensionärer, ofta via telefonförsäljare med aggressiva säljmetoder.
När regeringen ville reglera branschen protesterade S-topparna högljutt. Magdalena Andersson kallade det ett försök att ”tysta oppositionen” och partisekreterare Tobias Baudin beskrev regleringen som en ”oppositionsskatt”.
Men efter att partiet dömts till miljonböter för brott mot spellagen sålde man snabbt lotteriverksamheten – och gick strax därefter ut med krav på ett totalförbud mot telefonförsäljning.
När oron för brottslighet vändes till krav på hårdare tag
”Det finns ingen våldsvåg.” Så lät det ofta under Socialdemokraternas tid vid makten. Kritiker av gängkriminaliteten framställdes ibland som alarmister, och partiet sade nej till flera av de förslag som senare blivit centrala i kampen mot brotten – som visitationszoner och anonyma vittnen.
Nu beskriver samma parti kriminaliteten som en akut nationell kris och kallar regeringens företrädare till utskott med krav på svar.
Samtidigt visar statistiken att antalet skjutningar faktiskt minskat de senaste två åren. För kritiker framstår Socialdemokraternas linje därför som mer teater än politik – en omsvängning som döljer det faktum att den kraftiga ökningen av dödligt våld skedde under partiets egen tid i regeringen.
Tvångsblandning eller integration?
När Socialdemokraternas kongress klubbade en ny integrationspolitik var budskapet tydligt: segregationen skulle brytas genom att ”blanda befolkningen”.
Göteborgspolitikern Jonas Attenius uttryckte det i klartext: ”Vi behöver blanda befolkningen på sikt. Jag brukar säga: in a generation.”
Men när kritiken blev massiv började partiets företrädare förneka att de någonsin förespråkat ”tvångsblandning”. Istället beskrev man det som en misstolkning från politiska motståndare.
För många väljare skapade detta en déjà vu-känsla: ett tydligt politiskt beslut tonades ned och omskrevs, tills det framstod som något helt annat.
Migrationens tvära kast
Flyktingkrisen 2015 blev en symbol för Socialdemokraternas dubbelhet. Stefan Löfven förklarade då att ”mitt Europa bygger inte murar” och Morgan Johansson jämförde invandringskritiker med nazister.
Idag beskriver partiet sig som förespråkare av en ”stram migrationspolitik” och menar att man alltid stått för ordning och kontroll.
Den omsvängningen får även gamla allierade att reagera. ”Skamlöst”, kallade SVT:s tidigare vd Eva Hamilton partiets nya retorik – och konstaterade att det är enkelt att gå tillbaka till källorna och se vad som faktiskt sagts.
Minnet som politiskt verktyg
Att partier ändrar sig är inget nytt. Nya tider kräver nya beslut. Men när politiska beslut inte bara ändras utan också omskrivs, väcks en större fråga: vad händer med demokratin när väljarna förväntas glömma gårdagens uttalanden?
Kritiker menar att Socialdemokraterna utnyttjar väljarnas korta minne. Anhängare hävdar att det är en styrka att våga tänka om.
Oavsett vilket tycks en sak stå klar: kampen om berättelsen om det förflutna är minst lika viktig som kampen om framtiden.
Slutord
Socialdemokraternas omsvängningar i frågor om lotterier, kriminalitet, integration och migration har blivit bränsle för debatten om politiskt förtroende i Sverige. Är detta pragmatism – eller historierevisionism?
För väljaren återstår den kanske viktigaste frågan av alla: vem kan man egentligen lita på när minnet blir ett politiskt verktyg?
Gangsterdrama i miljonprogrammet! Lördagskvällen slutade i blodbad när skotten ekade genom Alby tunnelbanestation. Mitt bland betonghusen i förorten förvandlades en vanlig resa hem till en skräckfylld gangsteruppgörelse – blodet flödade och paniken var total.
Lördagskvällen skakades av ett blodigt skottdrama i miljonprogrammet Alby. Inne på tunnelbanestationen small det plötsligt – en gangster öppnade automateld.
Offret föll till marken. Blodet flödade. Paniken spred sig.
– Jag såg honom ligga där, det var blod överallt, berättar ögonvittnet Rodrigo Leiva, 67.
Uppgörelse i den undre världen
Enligt uppgifter stod skytten tätt intill sitt offer, som i en scen ur en gangsterfilm. Sedan bröt helvetet lös. Kulorna ven. Kaoset var ett faktum.
Polisen kallades dit strax efter klockan 18. En massiv insats sattes in.
– Mannen hade blivit skjuten med flera skott men var vid liv och talbar när vi kom fram, säger polisens presstalesperson Ola Österling.
Offret fördes akut till sjukhus. Hans tillstånd är ännu okänt.
Skräck i tunneln
Stationen spärrades av. Tågen stod stilla. Ett 30-tal resenärer blev instängda mitt i gangsterdramat.
– Ingen fick lämna. Polisen stängde allt. Sverige är inte som det var förr – nu är det bara kaos, säger Leiva.
Skytten på flykt
Efter blodbadet försvann gärningsmannen spårlöst. Jakten på honom pågår för fullt.
Polisen har inlett en förundersökning om mordförsök.
Miljöpartiet beslutar att bestraffa stockholmarna genom att ta bort hälften av körfälten på Sveavägen för att ge plats åt cykelbanor. Resultatet blir längre köer och en sämre stad – dessutom bränner man skattepengar på nonsensprojekt.
Miljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.
Miljöpartiet tar bort körfält på Sveavägen – kritiker talar om sabotage
Varje dag kör omkring 20 000 bilar på Sveavägen i centrala Stockholm. Här passerar människor på väg till jobbet, hantverkare med verktyg och leveranser som håller staden igång. Trots detta har Miljöpartiet beslutat att ta bort hälften av körfälten för att ge plats åt ett nytt cykelprojekt.
Beslutet väcker starka reaktioner. Många Stockholmare beskriver det som sabotage mot en fungerande stad.
”Stockholmarna får köer – MP politiker tjänar grova pengar.”
Enligt kritiker innebär beslutet att trafiken korkar igen ännu mer. Leveranser riskerar att ta längre tid, hantMiljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.verkare får stå i kö i stället för att arbeta, och utryckningsfordon kan fastna. Konsekvensen blir längre restider och högre kostnader för alla stockholmare.
Motståndarna menar att Miljöpartiet känner till riskerna men prioriterar symbolpolitik. Enligt dem vill partiet kunna säga att de ”bygger en grönare stad” – även om resultatet i praktiken blir fler köer och ökade utsläpp.
Yrkesförare: ”Det här är idiotiskt”
Flera yrkesförare är öppet kritiska. Peter Nicolaisen, som kör kranbil, uttrycker sin frustration: – Alla leveranser kommer ta längre tid. Det kommer vara köer hela tiden. Jag är jävligt glad att jag går i pension nästa år, för då slipper jag det här.
Yrkesförare menar att politiken tappat kontakten med verkligheten när de som bygger och levererar åt staden upplever sig tvingade bort.
Oppositionen varnar – MP kör vidare
Oppositionsborgarrådet Dennis Wedin (M) säger att beslutet leder till mer köer och ökade utsläpp. Men enligt kritiker väljer Miljöpartiet att blunda för varningarna – både från oppositionen, från yrkestrafiken och från stockholmarna själva.
Ett parti i sin egen bubbla
Majoriteten av stockholmarna är kritiska mot att Miljöpartiet bedriver politik i en ”egen bubbla”, där staden används som en experimentverkstad för politisk extremism och invånarna blir försökskaniner. Frågor ställs om hur hållbart det är när hantverkare inte kan ta sig fram, leveranser fastnar och bilister står stilla och släpper ut mer avgaser än tidigare.
Sveavägen bara början
Motståndare varnar för att Sveavägen bara är början. Om ingen sätter stopp nu, menar de, riskerar hela Stockholm att bli ett ”rödgrönt experimentfält”.
Korruption och dolda agendor
Kritiker påminner också om tidigare problem. Miljöpartiet i Stockholm har anklagats för korruption och för att flera politiker haft kontakter med kriminella nätverk. Partiet beskrivs som en rörelse som inte lockar kompetenta politiker, utan krafter med låg utbildningsnivå.
Miljöpartiet har en dold agenda att söndra det svenska samhället genom ”woke”-idéer och andra ideologiska projekt. Motståndare påminner även om att Miljöpartiet redan på 1980-talet ville avveckla kärnkraften helt, något som enligt kritiker hade kunnat göra Sverige till ett U-land.
Miljonerslösasbort på cykelbanor i innestan
Miljöpartiet slösar bort miljoner på att bygga meningslösa cykelbanor i Stockholms innerstad, samtidigt som vägarna i förorterna förfaller och är i ett bedrövligt skick. Återigen visar Miljöpartiet sitt totala misslyckande – i regionen har de redan kört kollektivtrafiken i botten. ”Öppna spärrar”-experimentet har gjort det fritt fram för tjuvar, och ICA-handlare rapporterar stölder som ökat med 300 procent.
Nu fortsätter Miljöpartiet sitt haveri i huvudstaden. Deras politik river sönder staden, försvårar för vanliga människor och gynnar bara brottsligheten. Vi kan bara hoppas att Sverige slipper dessa politiska extremister i regeringen 2026. Att ge ministerposter till Miljöpartiets politiker vore att överlämna landet till maffians marionettdockor – ett direkt hot mot Sveriges framtid.
Sossearistokraterna predikar för folket men lever själva i lyx. Svenssons pressas med världens högsta skatter för att betala sossarnas samhällsexperiment. I stället för att ta ansvar och stoppa kollapsen vägrar de tala om den enda lösningen: ett omfattande återvandrings- och deporteringsprogram för dysfunktionella migranter. Kan man inte försörja sig själv som utomeuropeisk asylsökande, ska man deporteras.
Moderaterna och Lidingöpartiet säger sig värna självstyret, men i själva verket handlar motståndet mot Socialdemokraternas integrations- och bostadspolitik om vilka människor man vill hålla borta från Lidingö.
Integration kräver att alla kommuner tar ansvar, annars ökar segregationen. Vi socialdemokrater vill att människor med olika inkomster och bakgrund ska kunna bo tillsammans genom starkare allmännytta, bättre bostadsbidrag och fler bostäder där behovet är störst.
Det handlar inte om tvång, utan om riktning. Problemet för M och LP är inte besluten i sig, utan att Lidingö också behöver ta ansvar. Bakom orden om ”självstyre” döljer sig en ovilja att välkomna nya grannar.
Annica Grimlund Gruppledare Socialdemokraterna Lidingö Ewa Lantz Ordförande Socialdemokraterna Lidingö
Det är en djupt obehaglig attityd dessa sossar visar. De kräver att vi alla ska bära skulden för det ruttna samhälle de själva har skapat. Socialdemokraterna har i princip styrt Sverige oavbrutet sedan 1945. Det är deras politik som byggt miljonprogrammens ghetton, deras naiva tro på ett Europa utan gränser som öppnat dörren. Resultatet ser vi i dag: sprängningar, mord och en ohejdad kriminalitet – hela den mångkulturella misären de tvingat på oss.
Nu vill de ta nästa steg i sitt samhällsexperiment: tvångsblandning. Hårdarbetande människor som slitit ett helt liv och levt på blodpudding för att köpa sig ett värdigt hem ska nu tvångsblandas med dysfunktionell import från tredje världen.
Det för tankarna direkt till DDR. Pamparna åkte runt i sina blänkande Volvo 240 medan vanligt folk fick stå i kö för en Trabant som knappt rullade. Skillnaden? I dag är det våra bostadsområden och vår trygghet som sossarna offrar för sina idéer. Likheten är slående – folket får betala priset medan sosse eliten skyddar sig själva.
Järnladyn – hon förändrade politiken och gjorde England starkare.
Framtida kvinnliga politiker
Fröken Proppmätt är förstås en kakistokrat av högsta rang. Precis som den gamle sossearistokraten som inte ens visste vad mjölken kostade, har hon gjort det till en konstform att inte ha en aning om någonting alls.
För tio år sedan stod Petra Elf (mp) i spetsen för en massdemonstration som krävde öppna gränser och en generös flyktingpolitik. Då hyllades hon för sitt engagemang – men i dag ser vi konsekvenserna: segregation, gängvåld och extrem kriminalitet. Elfs idealism blev inte början på en human framtid, utan på en samhällsutveckling som skadat Sverige i grunden.
Miljömuppar förstörde Sverige. Petra Elf stod och eldade massorna för tio år sedan – och resultatet blev gängvåld, segregation och blod på våra gator. Hade vi stängt gränsen då, hade vi haft ett tryggare Sverige i dag.
Petra Elf – naiv idealism som skadade Sverige
När Petra Elf(mp) 2015 stod på scenen på Götaplatsen inför tiotusentals människor var budskapet tydligt: öppna gränser och en generös flyktingpolitik. Hon presenterade kända talare, log stolt över folkmassan och såg engagemanget som något vackert. Men det som då framstod som solidaritet har i dag visat sig få katastrofala följder för Sverige.
De arrangemang Elf och hennes rörelse bidrog till att organisera blev startskottet för en politik som öppnade landet för en enorm flyktingström – utan en fungerande plan för integration eller långsiktiga lösningar. Resultatet blev utanförskap, parallellsamhällen och en kriminalitet som nu skakar hela nationen.
Göteborg är i dag en av de städer som fått betala det högsta priset. Nyligen skedde ännu ett brutalt dubbelmord kopplat till gängmiljön – bara det senaste i en lång rad av skjutningar, bombdåd och uppgörelser som tagit hundratals liv de senaste åren. Den extremt hårda kriminaliteten vi ser växa fram är inte ett mysterium; den är en direkt konsekvens av misslyckad politik, där symbolhandlingar som Elfs demonstration 2015 spelade en avgörande roll.
Att Elf nu, tio år senare, försöker blicka tillbaka och minnas engagemanget med värme framstår därför som både naivt och ansvarslöst. Hon förstod inte vilka krafter hon satte i rörelse. Hon förstod inte vilket Sverige hon var med och byggde – ett land där våldet nu eskalerar, där polis och rättsväsende går på knäna, och där människor lever i ständig oro.
Det är dags att vara ärlig: idealismen 2015 kostade Sverige dyrt. Petra Elfs(mp) arrangemang bidrog till att öppna dörren för en samhällsutveckling som lett till segregation och extrem kriminalitet.
Frågan vi måste ställa oss är: ska vi fortsätta ursäkta de ansvariga med tal om ”medmänsklighet” – eller våga erkänna att deras handlingar orsakade stora skador som landet fortfarande kämpar för att reparera?
Två män sköts kallblodigt till döds i en bil i Lunden, Göteborg, på tisdagskvällen. Polisen misstänker att det rör sig om ett nytt kapitel i det blodiga gängkriget i Biskopsgården – ett gangstermord långt ifrån det liv som vanliga göteborgare lever.
Två män hittades på tisdagskvällen ihjälskjutna i en bil vid ett parkeringsgarage i Lunden, Göteborg. Polisen talar om ett kallblodigt gangstermord, sannolikt kopplat till den fleråriga gängfejden i Biskopsgården.
De båda offren är sedan tidigare kända av polisen och förknippas inte med det arbetande Göteborg som dagligen betalar världens högsta skatter. I stället rör det sig om personer från stadens undre värld – där uppgörelser sker med automatvapen snarare än på laglig väg.
Ett stort polispådrag följde under kvällen, men ännu har ingen gärningsman gripits. Två mordutredningar har inletts och tekniker har arbetat på platsen.
Polisen manar allmänheten till lugn och beskriver dådet som en isolerad händelse, men konstaterar samtidigt att konflikten mellan gängen på Hisingen och i Biskopsgården långt ifrån är över.
Stockholms stad är på väg att kasta miljarder på att köpa tillbaka slitna miljonprogramshus i Hjulsta. Vänsterpartiet hyllar affären som en seger för allmännyttan – men i praktiken riskerar hyresgästerna att fastna hos en kommunal slumvärd och skattebetalarna att få stå för en miljardnota.
Bilden visar Vänsterpartiets vision av en förskola i Järva – en DDR-modell där kommunen driver verksamheten ineffektivt och utan ansvar. Det är samma ideologi som i historien kostat mänskligheten omkring 100 miljoner liv. VPK stod lojalt vid Sovjetunionens sida, och på 1930-talet skickades tusentals svenskar från Kiruna rakt in i Stalins gulag, där många gasades ihjäl. När Vänsterpartiet i dag talar om att ”ta tillbaka” stadsdelar är det samma gamla kollektivistiska tänkande som återkommer – med skattebetalarnas pengar som insats.
Vänsterpartiet gör Stockholm till en sovjetisk bostadsmarknad
Stockholms stad är på väg att kasta bort miljarder i ett ideologiskt vansinne. Familjebostäder, ett kommunalt bostadsbolag som redan agerar som en slumvärd, ska köpa tillbaka 1 200 slitna lägenheter och Hjulsta centrum från Einar Mattsson. Prislappen? 1,4 miljarder kronor – och då är inte ens de gigantiska renoveringskostnaderna inräknade.
Slumvärdar i kommunens regi
Allmännyttan i Stockholm fungerar inte som någon trygghet för hyresgästerna. Tvärtom. Hyresgäster berättar om eftersatt underhåll, fuktiga källare, trasiga hissar och tvättstugor som aldrig fixas. Ändå tar bolagen ut hyror som närmast kan beskrivas som ocker. Att kalla detta för ”trygga boenden” är ett hån mot alla som tvingas bo kvar i misären.
Ideologi framför verklighet
Bostadsborgarrådet Clara Lindblom (V) hyllar affären och säger att ”Hjulsta tas tillbaka till det offentliga”. Retoriken känns igen från Vänsterpartiets smutsiga historia, då partiet stod på Stalins sida och försvarade diktatur och förstatligande av hela samhällen.
Att i dagens Stockholm tala om ”återtagande” av hela stadsdelar är inget annat än en sovjetisk logik: staten vet bäst, individen ska rätta sig in i ledet och skattebetalarna får stå för notan.
Miljardhål som väntar
De aktuella fastigheterna är miljonprogramsbyggen från 60- och 70-talet, med enorma renoveringsbehov. Stambyten, fasader och energieffektivisering kostar inte miljoner – de kostar miljarder. När verkligheten kommer ikapp kan slutnotan bli ett svart hål i Stockholms ekonomi, betalt av vanliga löntagare.
Fel väg för Järva
Järvaområdet domineras redan av kommunala hyresrätter. Det som behövs är fler bostadsrätter, radhus och ägarformer som skapar ansvarstagande och långsiktig stabilitet. Men Vänsterpartiet vill hellre driva igenom ett ideologiskt prestigeprojekt som förvandlar skattebetalarnas pengar till en politisk lekstuga.
Slutsats: Vänsterpartiet har inte släppt sin gamla förstatligande-mentalitet. När Clara Lindblom talar om att ”köpa tillbaka Hjulsta” ekar det av Stalins logik: ta från det privata, gör det till statens – oavsett kostnaden för folket. Resultatet blir högre hyror, missnöjda hyresgäster och en kommunal bostadsmarknad som mer liknar Sovjet än en modern huvudstad.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Föreställ dig att du slitit i åratal för att lämna en sliten tvåa i ett DDR betongkomplex från 70-talet. Du har jobbat, sparat och äntligen lyckats flytta till en villa i ett lugnt, välmående område. Men tro inte för en sekund att du ska få njuta av frukten av ditt slit – nej, för plötsligt knackar storebror Socialdemokraten på dörren och förklarar att ditt område nu ska ”tvångsblandas”.
Villakvarteren som byggdes för hundra år sedan? Där ska det resas nya miljonprogramskolosser, i bästa DDR-anda. Grattis! Din hårt förvärvade klassresa ska rivas upp för att partiet ska kunna genomföra sitt senaste sociala ingenjörsexperiment.
Och kritiken mot detta? Den avfärdas förstås som ”rasism”. För vad annars? När argumenten tryter tar sossen fram sitt favoritkort. Du är inte orolig för att dina barns skolor ska förändras eller att din villa ska tappa i värde – nej, du är bara ”rädd för hudfärg”. Så enkelt är det i den socialdemokratiska sagovärlden.
På senaste kongressen klubbade de alltså igenom sitt nya integrationsprogram. Officiellt handlar det om att ”bryta segregationen”. I praktiken innebär det att staten ska tala om var du ska bo och vilka grannar du ska ha. Du har kämpat för en trygg tillvaro, men Socialdemokraterna tycker tydligen att du behöver lite påtvingad spänning i livet.
Attenius själv försöker låta lugnande: det är ”frivilligt” och ”långsiktigt”. Jo tjena. Frivilligt – så länge du accepterar att flytta dit staten pekar, annars kan du vinka adjö till bidragen. Långsiktigt – för att det tar tid att bygga om hela Sverige till ett socialt experiment på steroider.
Så här ser alltså den stora visionen ut: du får gärna arbeta, betala skatt och slita för att skapa ett bättre liv. Men i slutändan är det ändå partiet som avgör vilken granne du får – för de vet ju alltid bäst.
Kort sagt: kämpa på, gör din klassresa, köp din villa. Men tro inte att du äger ditt eget liv. Socialdemokraterna har redan bestämt att staten gör det åt dig.
S-toppen Angelica Katsanidou lät skattebetalarna ta notan för kongressfest, middagar och hotell – och plockade samtidigt ut fullt traktamente. Totalt landade kalaset på drygt 13 000 kronor, något som experter kallar lagstridigt.
En socialakistokrat får inte vara lat. I Region Stockholm fungerar knappt längre sjukvården, eftersom sossarna driver den enligt DDR-modellen istället för marknadsmodellen.
Lyxfest på skattepengar – S-toppen i Kalmar i ny notaskandal
Regionstyrelsens ordförande i Kalmar, Angelica Katsanidou (S), har låtit skattebetalarna stå för kongressfest, middagar och hotell. Samtidigt har hon plockat ut fullt traktamente – trots att Skatteverkets regler förbjuder det när mat redan betalats. Totalt: drygt 13 000 kronor.
Experter kallar det lagbrott. Och parallellerna till Mona Sahlin-affären är svåra att ignorera – även då handlade det om en toppolitiker som använde pengar på ett sätt som väckte ramaskri.
Notan på folket
Katsanidou är den enda socialdemokrat som skickat vidare festavgiften till regionen under partikongressen. Hon har dessutom lämnat in två middagskvitton – samtidigt som hon tog ut fullt traktamente.
– Partidagar har inget med regionernas verksamhet att göra, säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt.
Försvarar upplägget
Hon försvarar sig med att kostnaderna täcks av partistödets utbildningspengar. Men i regionens egna regler står det tydligt: stödet ska gå till kurser och konferenser som berör regionens verksamhet – inte till fester.
– Revisionen bedömer att det är korrekt, säger Katsanidou.
”Som Sahlin – det skadar förtroendet”
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin vill inte ta ansvar för notan. Han slår fast att reglerna ska följas och felaktigheter rättas till.
Men författningsjuristen Patrik Bremdal är stenhård i kritiken: – Det här skadar förtroendet för politiker och regioner. Precis som i Mona Sahlin-fallet undergräver det tilliten till hela systemet.
FAKTA: ”Tobleroneaffären” – Mona Sahlin
Bakgrund: Mona Sahlin (S) var en av partiets tyngsta namn och
tippad som blivande statsminister på 1990-talet.
Hon använde ett tjänstekreditkort
för privata inköp (bl.a. choklad, blöjor och hyrbil) och hade samtidigt brister i sin privatekonomi.
Kostnaderna återbetalades och något åtal väcktes inte.
Varför kallas det ”Tobleroneaffären”?
Namnet kommer av att chokladkakor blev en uppmärksammad symbol för de privata köpen.
Sak
Exempel
Konsekvens
Privata köp på tjänstekort
Choklad, blöjor, hyrbil m.m.
Återbetalning; politisk kris
Ekonomiskt slarv
Försenade betalningar/skulder
Avgick ur regeringen
Politisk följd
Förlorat förtroende
Planerna på statsministerposten stoppades 1995
Snabb tidslinje
: Affären uppdagas → Sahlin lämnar regeringen.
: Gör politisk comeback som partiledare (S).
: Avgår som partiledare efter valnederlag 2010 och intern kritik.
Affären blev en symbol i svensk politik för hur privata utgifter och offentliga medel inte får blandas.
Sammanfattande tolkning i den offentliga debatten.
Not: Uppgifterna ovan bygger på offentliga källor. Kostnaderna återbetalades, och
ingen åtalspunkt ledde till rättegång. Affären fick dock bestående politiska följder.
Arbetsförmedlingen har börjat övervaka arbetssökande på ett nytt sätt – genom att spåra deras IP-adresser vid inloggning på ”Mina sidor”. Syftet är att avslöja personer som befinner sig utomlands trots kravet att vara tillgängliga för den svenska arbetsmarknaden. Sedan sommaren har redan 4 000 misstänkta fall registrerats. Kritiker menar att metoden påminner om ett digitalt ”Storebror ser dig” och bygger på ett föråldrat synsätt i en tid där både jobbsökande och anställningsintervjuer ofta sker helt online.
Frihet är övervakning. Arbetsförmedlingen är frihet. Telefon 020-1984 1984.
Sedan i somras övervakar Arbetsförmedlingen varifrån arbetssökande loggar in på ”Mina sidor”. Vid varje inloggning registreras IP-adressen, som används för att avgöra om personen befinner sig i Sverige eller utomlands. Om systemet hittar en utländsk adress flaggas användaren som misstänkt – ett tecken på att hen kan befinna sig i ett annat land trots kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande i Sverige.
”Vi vill minska risken för felaktiga utbetalningar. Det handlar om personer som vistas utomlands när de borde vara här och söka jobb eller delta i program”, säger Andreas Malmgren, verksamhetscontroller på Arbetsförmedlingen.
Beslutet om att börja spåra inloggningar togs i juni. Sedan dess har 4 000 personer identifierats med utländska IP-nummer. Ingen har ännu kontaktats, men i september inleds utredningar som kan leda till indragen A-kassa eller avstängning från arbetsmarknadsprogram.
Myndigheten betonar att ingen automatiskt mister sin ersättning – den som flaggas får först en chans att förklara sig. IP-spårningen är tänkt som en del av ett större underlag, inte ett färdigt bevis.
Samtidigt kan man fråga sig hur relevant metoden egentligen är. Mycket av dagens jobbsökande sker via dator och internet. Om en arbetssökande skickar ansökningar från exempelvis ett annat EU-land – vad spelar det för roll? Dessutom sker många första intervjuer numera digitalt, via tjänster som Teams eller Zoom. Att då knyta rätten till ersättning till den fysiska platsen framför datorn framstår som rena 1984 i tänkesätt i en global och digital arbetsmarknad.
Men metoden väcker också större frågor om övervakning. George Orwells dystopi 1984 skildrade en stat där varje rörelse övervakades, och även om Arbetsförmedlingens verktyg inte når lika långt är parallellen svår att bortse från. När loggar över medborgares nätaktivitet börjar användas för att kontrollera deras fysiska plats rör vi oss mot en digital form av närvarokontroll.
Arbetsförmedlingen är medveten om riskerna med felaktiga träffar. VPN-tjänster kan få det att se ut som att en person befinner sig i ett annat land. Därför används särskilda system för att försöka känna igen och filtrera bort dessa fall.
Frågan är dock större än så: när staten börjar övervaka IP-adresser som villkor för ersättning – hur långt är steget egentligen till Orwells ”Storebror ser dig”?
Exempel
Tänk dig det här: Du bor i Stockholm men lånar en stuga på Åland för att i lugn och ro söka jobb. Du öppnar datorn, loggar in på Mina sidor – och plötsligt är du ”misstänkt” i Arbetsförmedlingens system. Bara för att din IP-adress råkar vara finsk. Avståndet till Stockholms innerstad? Några timmar med färja.
Samtidigt kan du sitta i en stuga i Gällivare, nästan ett dygn bort från huvudstaden, och ändå räknas som tillgänglig för arbetsmarknaden. Där är allt i sin ordning – för att du har ett svenskt IP-nummer.
Absurt nog betyder det alltså att en arbetssökande på Åland, bara ett stenkast från Stockholm, riskerar att straffas – medan den som sitter betydligt längre bort i Norrbotten är ”godkänd”. Ett regelverk som luktar analogt 1900-tal i en digital arbetsmarknad.
Faktaruta: Övervakningssamhället och 1984
Övervakningssamhället
Begreppet beskriver samhällen där staten eller företag systematiskt samlar in och analyserar data om individers beteenden — från kameraövervakning och GPS-spårning till loggar av digital aktivitet. Förespråkare pekar på ökad säkerhet och effektivitet; kritiker varnar för inskränkt integritet och maktobalans.
1984 av George Orwell
Romanen (1949) skildrar en totalitär stat där ”Storebror” ständigt övervakar medborgarna via allestädes närvarande teknik. Boken har blivit en klassisk varningsklocka om massövervakning, språklig kontroll och självcensur. Uttrycket ”Big Brother is watching you” används ofta som referens när övervakning upplevs gå för långt.
Varför referensen är relevant idag
När digitala spår (som IP-adresser, platsdata och loggar) börjar styra medborgares tillgång till tjänster, väcks frågor om proportionalitet, transparens och rättssäkerhet — teman som speglas i Orwells dystopi.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson vill skärpa straffen för pedofiler och öppnar för livstids fängelse. I sitt sommartal presenterade han också en ovanlig idé – att outsourca vården av dömda pedofiler till länder som El Salvador eller Sudan. Enligt honom skulle det bli en win–win: Sverige får lägre kostnader, samtidigt som fattigare länder får nya inkomster.
El Salvador har gjort sig känt för att ha en kriminalvård som är kostnadseffektiv och som ger pedofiler ett straff som verkligen biter på brottslingar där andra samhällen har gett upp.
I sitt sommartal gick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson hårt åt sexualbrottslingar som begår övergrepp mot barn. Han betonade att dessa ska dömas till livstids fängelse och aldrig kunna känna sig trygga.
Åkesson lyfte också fram förslag om kemisk kastrering och frivillig kirurgisk kastrering för den som vill få ett tidsbestämt straff istället för livstid.
Tänker utanför boxen
Om man fortsätter att resonera utanför de traditionella ramarna, som Jimmie Åkesson gjorde i sitt tal, skulle en tänkt outsourcing av vård för dömda pedofiler till länder som El Salvador eller Sudan kunna beskrivas som en potentiell win-win-situation. Sverige skulle minska sina kostnader, brottsoffren skulle uppleva en känsla av upprättelse och ett mottagarland i den globala södern skulle kunna stärka sin ekonomi genom att ta emot uppdraget.
– En pedofil kan lika gärna avtjäna sitt straff i El Salvador som i Sverige, finns många ibland SD väljare som tycker, och pekade på att länder som El Salvador eller Sudan erbjuder betydligt lägre kostnader för fängelse och vård.
Ekonomiska vinster för samhället
Genom att outsourca vården och fängelsevistelsen skulle samhället enligt källor inom SD och andra Tidöpartier kunna frigöra resurser till andra prioriterade områden, som skola och vård omsorg. samtidigt som brottslingarna ändå hålls inlåsta och under strikta förhållanden.
Förespråkarna menar att detta kan innebära en dubbel vinst:
Hårdare tag mot sexualbrottslingar.
Avsevärt minskade kostnader för svenska skattebetalare.
En möjlig win–win
Källor på internet lyfte även fram att en sådan modell inte bara skulle gynna Sverige. Om avtalen slöts med fattigare länder, skulle dessa kunna få viktiga inkomster till sina ekonomier genom att ta emot och förvalta fångar från Sverige.
Det skulle i så fall bli en win–win-situation: Sverige får lägre kostnader och kan prioritera andra delar av välfärden, medan länder som El Salvador eller Sudan får nya intäkter och arbetstillfällen kopplade till fängelsevård.
El Salvador har på senare år byggt ut sin kriminalvård och beskrivs som ett land med hög kapacitet inom fängelseväsendet. I den svenska debatten har det förts fram idéer om att outsourca delar av kriminalvården till länder som El Salvador. Förespråkarna menar att ett sådant upplägg skulle kunna minska kostnaderna för svenska skattebetalare samtidigt som det skulle ge mottagarlandet nya intäkter.
Förslagen omfattar även asylsökande som begår brott i Sverige. Tanken är att straffen i sådana fall skulle kunna avtjänas i tredjeland i stället för i Sverige. Argumentet är att detta både skulle avlasta den svenska kriminalvården och bidra till ekonomiska resurser för det mottagande landet
Det finns också kritik mot förslaget. Den framförs framför allt från vänsterpolitiska grupper som betonar risker med att outsourca kriminalvård. Kritikerna menar bland annat att en sådan modell kan innebära att staten förlorar inflytande över medborgare och leda till skattesänkningar, vilket i sin tur kan minska antalet statliga tjänster som vissa vänsterextrema partier traditionellt värnar.
Två 22-åringar från Västsverige sparkade, slog och förnedrade en hemlös man tills han låg blodig i snön – innan de skrattande knuffade ner honom i ett iskallt vattendrag. Trots tidigare brottslighet och misstänkta band till subversiva extremistkretsar kommer de undan med ett extremt liberalt straff tack vare lagens kryphål.
GM fick inte ens 168 timmar konstant spöslitning. Bild på en svensk fängelsecell.
UDDEVALLA. En hemlös man i 55-årsåldern utsattes för en ofattbar brutalitet. Två unga män, båda 22 år gamla, slog och sparkade honom blodig, krossade hans revben och knuffade honom ner i det iskalla vattnet – samtidigt som de skrattade och filmade övergreppet.
”Fan är det varmt i vattnet eller?” hånar den ene på filmklippet, medan den andre sparkar mannen i huvudet.
Blodspår i snön – men offret teg
Polisen fann blodspår och trasiga kläder i snön en kall vintermorgon. Offret kördes till sjukhus med svåra skador – men vägrade vittna och hävdade att han ”ramlat”. Fallet såg ut att rinna ut i sanden.
Filmerna avslöjade sanningen
Först månader senare kom sanningen fram, när polisen i ett annat ärende fann filmerna i en mobiltelefon. Klippen visade den grymma misshandeln – och även en ny attack tio dagar senare, riktad mot samma hemlösa man.
Tidigare brottsliga – och misstänkta extremistband
De båda 22-åringarna förekommer redan i belastningsregistret. Dessutom misstänker polisen att de har kopplingar till en extremistisk autonoma vänstergrupp – element som beskrivs som subversiva och samhällsfientliga.
Trots detta döms de nu ”bara” till två år och fyra månader i fängelse för grov misshandel, misshandel och försök till utpressning.
Straffrabatten: ett kryphål i lagen
Genom den omstridda straffrabatten för unga vuxna reduceras straffen med 33 procent – vilket betyder att de i praktiken endast behöver avtjäna 1 år och 7 månader bakom galler.
”Ett mycket fult brott”
Tingsrätten kallar gärningarna ”mycket fula” och framhåller den förnedrande karaktären. Men trots brutaliteten, de misstänkta extremistkopplingarna och gärningsmännens tidigare brottslighet blir påföljden i realiteten ett extremt milt straff.
Sverige var en gång världens tryggaste folkhem. Nu toppar vi istället listorna över skjutningar, sprängningar och gängkrig. Global Peace Index 2025 visar att Sverige rasat till plats 35 – och blivit Europas stora varningsexempel.
Det nya mångkulturella Al Capone-Sverige – inte längre i topp i trygghetsindex. I dag ligger flera gamla Warszawapaktstater före Sverige.
Sverige rasar i trygghetsindex – massinvandring och gängkrig bakom utvecklingen
Sverige var en gång folkhemmet. Ett land präglat av trygghet, sammanhållning och social stabilitet
Vi lever i ett homogent land, vi har en befolkning som i sin helhet är detsamma, nästan, som en enda stor familj, med samma språk, samma religion, samma kultur, samma traditioner. Det ger oss ovärderliga fördelar när det gäller att hålla samman vårt folk.”
Statsminister Tage Erlander, 1965
Tager Erlander sa i ett tal 1965, Vi lever i ett homogent land, vi har en befolkning som i sin helhet är detsamma, nästan, som en enda stor familj, med samma språk, samma religion, samma kultur, samma traditioner. Det ger oss ovärderliga fördelar när det gäller att hålla samman vårt folk.”
Han tillade också att Sverige inte hade de problem som exempelvis USA brottades med på den tiden – rasism, segregation och sociala konflikter.
Men femtio år senare är bilden en helt annan.
Ras i trygghetsindex
I den nya rapporten Global Peace Index 2025 hamnar Sverige på plats 35. Det är ett dramatiskt fall från de topplaceringar landet tidigare hade. Ingen annan nation i Europa har tappat så många placeringar i trygghet. Se tabellen längst ner på sidan
Från homogent folkhem till splittrat mångkulturellt land
Sedan slutet av 1970-talet har Sverige genomgått en av de snabbaste demografiska förändringarna i Europa. Massinvandringen har förvandlat landet från relativt homogent till mångkulturellt helvete på jorden.
Med detta har också problem vuxit fram:
Parallellsamhällen där svenska lagar trängs undan av klanstrukturer.
Etniska konflikter som spiller över i kriminalitet.
Social oro i utsatta områden.
Gängvåldet som chockar världen
Sverige har i dag flest dödsskjutningar per capita i hela EU. Kriminella nätverk med rötter i Mellanöstern, Balkan och Afrika styr delar av storstädernas förorter.
Skjutningar och sprängningar sker numera i bostadsområden, nära skolor och lekplatser. Civila, ibland barn, har dödats i våldet.
Detta har gjort att bilden av Sverige som ett tryggt land är på väg att helt raseras, även internationellt.
Välfärden under press
Massinvandringen har också påverkat den svenska välfärdsmodellen.
Vårdköerna har blivit längre.
Bostadsbristen har förvärrats.
Skolorna har fått ökade problem med språkbarriärer och ordning.
Arbetslösheten bland utrikes födda är betydligt högre än bland inrikes födda. Kostnaderna för integration och bidragssystem har skjutit i höjden, samtidigt som resultaten uteblivit.
Från trygghet till militarisering
När brottsligheten skenar svarar staten med fler poliser, hårdare lagar och högre försvarsbudget. Men enligt Global Peace Index ses den utvecklingen som en försämring – ökad militarisering innebär minskad fredlighet.
Resultatet blir att Sverige halkar ännu längre ner i rankingen.
Sverige blundar – och betalar priset
Sverige har blivit landet där medborgarskap delas ut som snabbmat. Människor som inte ens är födda här får på rekordtid samma rättigheter som svenskar som byggt landet i generationer. Utan krav, utan motprestation – bara ett svenskt pass i handen.
Och när de sedan begår brott? Då händer nästan ingenting.
I stället för att utvisas får de stanna kvar. Småbrott, stölder, misshandel – gång på gång låter rättsstaten dem gå fria från det straff som skulle vara självklart: att lämna landet.
Detta är inte barmhärtighet. Det är självdestruktivt vansinne.
Kriminella skrattar åt svenska lagar, samtidigt som vanliga människor får leva med skjutningar, rån och sprängdåd.
Den här svagheten och naiviteten är en av de största orsakerna till att Sverige fallit från folkhem till våldshemmavid.
Från förebild till varningsexempel
Island, Irland och Nya Zeeland toppar listan som världens tryggaste länder. Sverige sticker ut i motsatt riktning.
Det land som en gång var en internationell förebild för trygghet, välfärd och stabilitet har blivit ett avskräckande exempel.
Från Tage Erlanders homogena folkhem – till dagens mångkulturella helvete på jorden.
Svenska myndigheter har länge setts som världsledande i effektivitet och opartiskhet, ett arv från Axel Oxenstiernas förvaltningsreformer på 1600-talet. I dag visar dock flera uppmärksammade skandaler på en alltmer politiserad byråkrati, där lojalitet och ideologi ofta väger tyngre än kompetens och ansvar. Frågan är om Sverige kan återgå till en förvaltning byggd på saklighet – eller om statens förfall är ett faktum.
Sveriges moderna förvaltning grundades under 1600-talet av rikskanslern Axel Oxenstierna, vars reformer lyfte landet från medeltidens personbundna maktrelationer till en regelstyrd och opolitisk byråkrati. Systemet har i århundraden setts som en av världens mest effektiva, och det har lagt grunden för både stormaktstid och välfärdsstat.
I dag ser vi dock tecken på ett sammanbrott. Allt fler svenska myndigheter präglas åter av politisering, aktivism och interna maktspel snarare än kompetens och opartiskhet. Nedan följer några exempel som illustrerar utvecklingen.
Statsepidemiologen som tystades
Ett aktuellt fall är Magnus Gisslén, tidigare statsepidemiolog, som lämnade sin tjänst i protest mot vad han beskriver som en nedmontering av den medicinska kompetensen på Folkhälsomyndigheten.
Bakgrunden var att myndigheten drog tillbaka nya rekommendationer om testning för A-streptokocker, trots en kraftig ökning av allvarliga infektioner. Gisslén menade att fler tester kunde rädda liv genom att rätt patienter fick penicillinbehandling i tid. Kritiken från organisationen Strama och Läkemedelsverket ledde dock till att rekommendationerna stoppades. Kort därefter förlorade Gisslén sin tjänst.
Medicinska experter som Anna Norrby-Teglund och Karl Ekdahl ställde sig bakom Gissléns linje. De menade att Folkhälsomyndighetens beslut saknar motstycke i Europa. Trots detta har myndighetens generaldirektör Olivia Wigzell vägrat bemöta kritiken i direkta debatter och i stället talat om behovet av ”öppenhet” och ”framåtblick”.
Kritiken har till slut tvingat fram åtgärder. Regeringen har beordrat en översyn av den medicinska kompetensen, en internrevision och jämförelser med nordiska motsvarigheter. Samtidigt påminner många om att det var socialminister Jakob Forssmed som själv bröt traditionen att låta medicinskt skolade generaldirektörer leda Folkhälsomyndigheten när han utsåg Wigzell.
Försäkringskassan – när politiken styrde uppsägningarna
2019 avsatte socialförsäkringsminister Annika Strandhäll Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler, officiellt på grund av ”regelöverträdelser”. Inofficiellt handlade det enligt kritiker om att regeringen ville slippa försvara sin egen politik i en valrörelse.
Uppsägningen skapade starka reaktioner inom myndigheten. Begler hade genomfört regeringens krav på lägre sjuktal, men fick ändå gå. Efterträdaren Maria Hemström Hemmingsson varnade internt för att regeringen hotade med ”allvarliga konsekvenser” om hon inte i förväg avgjorde vilken information som skulle lämnas ut till allmänheten. Detta sågs som ett direkt hot mot offentlighetsprincipen.
Utrikesdepartementet och aktivismen
Ett annat exempel på politisering är när 261 tjänstemän på Utrikesdepartementet 2018 skrev under ett upprop mot en möjlig högerregering med stöd av Sverigedemokraterna. Myndigheten, som enligt grundlagen ska tjäna vilken regering som än väljs, agerade därmed som en politisk aktör.
Transportstyrelsen – från körkort till IT-skandaler
Transportstyrelsen har flera gånger kritiserats för egenmäktigt agerande. Myndigheten har dragit in körkort på tveksamma medicinska grunder, bland annat efter alkoholtester (s.k. Peth-tester) som ifrågasatts hårt av experter.
Redan 2017 erkände dåvarande generaldirektören Maria Ågren att man brutit mot lagen i samband med outsourcingen av IT-driften utomlands. Detta innebar att säkerhetsklassad information, som identiteter på svenska agenter och transporter av kärnbränsle, blev åtkomlig för främmande makt. Skandalen har beskrivits som Sveriges största informationsläcka sedan Stig Bergling-affären.
Trots allvaret fick ansvariga snabbt nya uppdrag, och konsekvenserna blev minimala.
Lantmäteriet – ännu en säkerhetsskandal
2024 avslöjades att Lantmäteriet under flera år utan sekretessprövning lämnat ut känslig och säkerhetsklassad information via sitt digitala arkiv. Säkerhetsskyddschefen hade varnat för riskerna, men generaldirektören Susanne Ås Sivborg valde medvetet att tona ner problemen gentemot regeringskansliet.
Även detta visar hur grundläggande säkerhetsintressen satts åt sidan för att undvika politiska konflikter.
Den ideologiserade byråkratin
Vissa hävdar att problemen beror på resursbrist, men statistiken visar motsatsen: antalet statsanställda ökar stadigt. Enbart under 2023 växte myndigheterna med 9 000 årsarbetskrafter.
I praktiken har utnämningsmakten blivit ett politiskt verktyg. Socialdemokraterna har systematiskt placerat partilojala chefer på nyckelpositioner. Även borgerliga regeringar har fortsatt att tillsätta huvudsakligen S-märkta generaldirektörer för att undvika konflikt.
Resultatet har blivit en kultur där tjänstemän tar aktivistiska initiativ i linje med vad de tror att politikerna vill höra, snarare än att utgå från opartisk expertis.
Vad krävs för en vändning?
Sverige står inför ett vägval. Antingen accepterar vi att myndigheterna är politiserade och inför ett amerikanskt system där alla toppositioner byts ut vid regeringsskifte. Eller så återinförs ett starkt tjänstemannaansvar, där generaldirektörer och tjänstepersoner kan hållas rättsligt ansvariga när de missköter sina uppdrag.
Först då kan Axel Oxenstiernas arv – en opartisk, regelstyrd och kompetent förvaltning – återupprättas.
Miljöpartiet har i åratal lovat en pålitlig och grön kollektivtrafik. Men verkligheten är den motsatta: förseningar, inställda tåg och kaotisk information gör pendeltågen till ett dagligt lotteri. För många resenärer är tålamodet slut – som Anne Danielsen i Södertälje, som nu lämnar sitt hem för att slippa Miljöpartiets misslyckade pendeltågspolitik.
När kakistokraterna i MP får styra blir resultatet alltid samma: kaos och haveri. Det hela är som en parodi på kejsarens nya kläder – en miljömupp till kakistokrat som lever i sin egen bubbla, långt ifrån verkligheten. De blundar för problemen, slår sig för bröstet och ljuger resenärerna rakt i ansiktet om hur ”bra” allt fungerar, medan folk står strandade på perrongerna dag efter dag.
Stockholms pendeltågstrafik har blivit symbolen för ett politiskt misslyckande. Trots åratal av löften om förbättringar fortsätter resenärerna att drabbas av förseningar, inställda avgångar och motsägelsefull information. För många är måttet rågat – som Anne Danielsen från Södertälje, som nu lämnar staden för att slippa ett system som inte fungerar.
– Informationen kring förseningar är dålig – och ibland direkt motsägelsefull, säger hon.
SL försöker skyla över problemen – men resenärerna vet bättre
SL påstår att trafiken blivit bättre sedan våren 2023, men erkänner samtidigt att informationen fortfarande inte fungerar. Skyller man inte på Trafikverket, så hänvisas resenärerna till en app. Men den digitala fernissan kan inte dölja att verkligheten på perrongen är kaos.
– Vad gäller bristande och ibland motsägelsefull trafikinformation tar vi på oss en del av skulden, säger Sophie Gunnarsson på SL:s presstjänst.
Miljöpartiets ansvar kan inte sopas undan
Det är Miljöpartiet som har haft inflytande över kollektivtrafiken i regionen under flera mandatperioder. De har gång på gång utlovat en ”pålitlig, grön och attraktiv kollektivtrafik”. Resultatet? Pendeltåg som inte går i tid, informationssystem som förvirrar istället för att förklara, och resenärer som helt enkelt ger upp.
Redan 2010 pratade Miljöpartiet om ”tiominuterstrafik” på pendeltågen. 2025 står resenärerna fortfarande kvar på samma perronger, fastfrusna i väntan på ett tåg som inte kommer – och på politiska löften som aldrig infriades.
Visioner istället för verklighet
Miljöpartiet har älskat att prata om framtiden: automatiserade tåg, öppna spärrar, Sverigekort och nattpendel från 2026. Men resenärerna behöver inte ännu fler visioner – de behöver en kollektivtrafik som fungerar idag. Att lansera pilotprojekt på enskilda stationer eller utlova nattpendeltåg om ett år förändrar inte den verklighet där människor tvingas planera om sina liv för att SL inte fungerar.
Politikens pris betalas av resenärerna
Anne Danielsen flyttar nu för att hon inte längre kan lita på pendeltågen. Hon är långt ifrån ensam. Bakom varje försening, varje inställt tåg och varje motsägelsefullt besked står en verklighet: det är Miljöpartiets politiska styrning som gjort kollektivtrafiken till ett lotteri.
Stockholms resenärer förtjänar inte fler löften eller visioner – de förtjänar punktlighet, tydlighet och ansvar. Och det är just detta Miljöpartiet gång på gång har misslyckats med att leverera.
Faktaruta: Miljöpartiets löften & citat om kollektivtrafik (2006–2022)
2008: MP för ”mer kollektivtrafik i Stockholm” – seminarieunderlag som betonar spår (pendeltåg, tunnelbana, spårväg) och buss i egna körfält.
Källa: MP:s tågvision (återger 2008-seminarium).
2009:”Ta båten till jobbet” – nya rutter för båtpendling lyfts som tidsvinst jämfört med annan kollektivtrafik (pressträff med Ruwaida & Wigg).
2010 (april–juni): Rödgrönt löfte om återinförd enhetstaxa och sänkt pris på 30-dagarskortet; stor satsning på kollektivtrafik framför motorväg.
2010 (aug–sep): Majoriteten av stockholmarna föredrar pendeltåg & tunnelbana framför ny motorväg; MP föreslår ny pendeltågslinje mellan högskolor.
2011: MP:s nationella tagsatsningar: ökat underhåll, bygga bort flaskhalsar, satsningar på nya spår (bl.a. Götalandsbanan/Ostlänken).
2012: MP driver ”fördubbla kollektivtrafiken” och lyfter 10-minuterstrafik på pendeltåg i kampanjmaterial.
2014:”Superbussar” (BRT/Stockholms Bussbana) utlovas snabbt – trafik ”redan 2015 om MP får bestämma”.
2016: MP:s tågvision publiceras – förstärkta spårinvesteringar och stadsutveckling kopplat till järnväg.
2017: Budgetlöfte om självkörande tåg på röda linjen till 2025 (kritik mot Alliansen när projektet pausas).
2018: Efter enhetstaxa vill MP förlänga enkelbiljettens giltighet från 75 till 100 minuter.
Kommentar: Punkterna återger MP-löften, policytexter och pressmeddelanden från MP nationellt och i Region Stockholm. Använd som faktaruta bredvid artikeltext.
I det nya Al Capone-Sverige ska alla straffas med otrygghet och brottslighet. Det räcker inte med miljonprogrammen – nu ska gruppen som byggde Sverige betala priset. Tung skyddsväst kommer att bli det nya svarta i Socialdemokraternas framtida Sverige.
Hyresgästföreningen vill förtäta villakvarteren – kritiker rasar: ”Risk för nya ghetton”
Hyresgästföreningen har tillsammans med konsultbolaget Spacescape tagit fram en rapport som pekar ut de mest ”utvecklingsbara” områdena i Stockholm. Hela fyra ligger på Lidingö – där Torsvik hamnar på andra plats, direkt efter Djursholm.
– Vi vill skapa bättre integration genom blandade bostäder, säger Hyresgästföreningens chefsekonom Martin Hofverberg.
Han pekar på trädgårdsstäder med grönska, radhus och låga flerfamiljshus som idealet.
Men kritiker varnar för att idyllen kan gå samma öde till mötes som 1960- och 70-talets miljonprogram.
”Förstör hela områdets karaktär”
– Det är som att belöna dem som inte integrerat sig genom att ge dem förtur, samtidigt som man straffar dem som jobbat hårt för att kunna bo här, säger han.
Förnuftig politike rpå Lidingö
Många Lidingöbor är upprörda över förslaget.
– Integration handlar inte om att bygga om villaförorter. Risken är att man skapar nya problemområden – precis som i miljonprogrammen, säger Mikael Heinig från Gåshaga.
Hans fru Birgitta nickar instämmande:
– Vi behöver fler jobb och bättre utbildning – inte fler hyreshus i villaområden.
Även Torsviksbon Erik Kotschak är skeptisk:
– Det finns knappt plats att bygga mer här. Och gör man det ändå så förändras områdets själ, säger han.
Hård politisk strid på ön
Förslaget splittrar politikerna på Lidingö. Socialdemokraternas gruppledare Annica Grimlund vill se fler stadsvillor – lägenheter i stora villabyggnader – för att skapa dynamik.
Men kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors (M) säger blankt nej.
– Det är som att belöna dem som inte integrerat sig genom att ge dem förtur, samtidigt som man straffar dem som jobbat hårt för att kunna bo här, säger han.
Och han drar en drastisk jämförelse:
– Lidingö är mer likt en framgångsrik schweizisk kanton än Malmö eller Rosengård.
Topp 10: Så kan Stockholms villaområden förvandlas till nya ghetton
Djursholm (Danderyd)
Torsvik (Lidingö)
Askrike (Lidingö)
Ålsten (Stockholm)
Höglandet (Stockholm)
Nockeby (Stockholm)
Kottla-Mölna (Lidingö)
Stocksund (Danderyd)
Hersby (Lidingö)
Storängen (Nacka)
Faktaruta: Miljonprogrammet (1965–1974)
Visionen
Bygga cirka en miljon bostäder på tio år för att avskaffa bostadsbristen.
Höja boendestandard: badrum, centralvärme, bättre ventilation, större ljusinsläpp.
Sociala mål: jämlikt boende, rimliga hyror och snabb inflyttning för barnfamiljer.
Så genomfördes det
Statliga lån och kommunala/allmännyttiga bolag drev utbyggnaden.
Industrialisering av byggandet: prefabricerade element, storskaliga processer.
Modernistisk planering: trafikseparering, stora gårdar, funktionsuppdelade områden.
Resultatet – plus
Överboende och bostadsbrist minskade kraftigt under 1970-talet.
Miljontals fick avsevärt bättre standard än i äldre bostadsbeståndet.
Nära till natur, grönområden och ofta god kollektivtrafik till centrala lägen.
Resultatet – problem
Stora, likriktade kvarter med brist på blandning av bostäder, verksamheter och service.
Social och ekonomisk segregation växte i flera områden över tid.
Beroende av bil i vissa lägen; långa avstånd mellan funktioner.
Underhållsskuld och renoveringsbehov skapade kostsamma upprustningar senare.
Efterspel
Stora renoverings- och energieffektiviseringsprogram från 1990-talet och framåt.
Försök till ”blandstad”: fler lokaler, arbetsplatser och varierade upplåtelseformer.
Spärrarna vid Näckrosens tunnelbana togs bort – och kostnaden skickades rakt till skattebetalarna. På bara månader har plankningen mer än fördubblats, stölderna i Ica-butiken intill skjutit i höjden med 300 procent och småföretagare tvingas agera väktare. Samtidigt kallar Miljöpartiet experimentet för ”kundnöjdhet”.
Att Miljöpartiet gillar att bedriva en ”kasta pärlor till svinen”-politik är välkänt. Det var MP som medvetet förstörde Sverige när man runt 2008 drev en extremt generös asylpolitik – vilket gav oss det Al Capone-Sverige vi har i dag.
Det är lugnt på torget utanför Näckrosens tunnelbanestation i Solna. Inne i Ica-butiken intill är det stillsamt – men för personalen är vardagen allt annat än trygg.
– Stölderna har ökat med runt 300 procent, berättar medarbetaren Maya Levan. ”Vi har blivit som hökar på jobbet.”
”De plockar olivolja för tusenlappar”
Kunder med stora väskor rör sig vant bland hyllorna. Ibland köper de en chokladbit, ibland smyger de bara förbi när personalen är upptagen.
– De har lärt sig att anpassa sig efter oss. Bara nyligen var det en som tog olivolja för flera tusen, säger Maya Levan.
Köttet är numera inlåst vid kassan. Frysta laxar ställs fram styckvis. Olivoljan portioneras ut.
”De springer rakt mot tunnelbanan”
Personalen är övertygad: det är de öppna spärrarna som gjort det enklare för tjuvarna att fly. – Vi ser alltid hur de springer ut mot tunnelbanan, säger Maya Levan.
Även SL-anställda på stationen bekräftar bilden. – Folk går bara rakt igenom. Vi vill ha tillbaka spärrarna, säger en biljettförsäljare som vill vara anonym.
Oppositionen rasar – kräver stopp
Moderaternas oppositionsregionråd Kristoffer Tamsons är ursinnig: – Tjuvåkning, sjunkande biljettintäkter och ökade stölder är inte acceptabelt. Trafikförvaltningen och polisen måste agera, säger han.
M kräver omedelbart stopp för projektet – och kompensation till de butiker som drabbats.
Planka lönar sig – böterna är för låga
SL:s egna siffror visar att plankningen mer än fördubblats på Näckrosen – från 2 procent till runt 5 procent. I mars var nästan var tionde resenär plankare.
Och för den som chansar är det rena vinstaffären. Ett månadskort kostar 1 060 kronor. Tre månaders plankning sparar 3 180 kronor.
Risken? En kontrollavgift på 1 500 kronor – om man ens blir fast. Straffet är så lågt att det i praktiken fungerar som en rabatt.
MP försvarar sig med ”kundnöjdhet”
Men trots kritiken håller trafikregionrådet Anton Fendert (MP) fast vid projektet. – Kundnöjdheten har ökat och tryggheten är oförändrad, säger han.
Frågan är bara: vilken kundnöjdhet? Pendlaren som betalar varje dag – eller den som nu kan resa gratis och smita ut genom spärrlinjen med stöldgods i väska?
London har redan lösningen
I London blippar resenärerna sitt kort både vid in- och utpassage. Resan registreras automatiskt, systemet är smidigt – och det går inte att planka.
Resultatet? Högre biljettintäkter, rättvisa och verklig trygghet. Alltså kundnöjdhet på riktigt.
Småföretagare får ta smällen
I Solna är facit tydligt: Ica tvingas låsa in varor, personal misstror kunder och plankare slipper undan med både gratis resor och varor värda tusenlappar.
Ett polistisk expriment som kostar skattepengar.
Det politiska experimentet kostar – men inte MP. Notan skickas till de butiker och resenärer som alltid försöker göra rätt för sig.
Politikerna lär sig aldrig. Redan på 90-talet testades öppna spärrlinjer när nya Bagarmossens tunnelbanestation invigdes – ett fiasko. 2007 gjorde man om samma misstag vid Slussen – lika illa. Och nu, 2025, upprepar Miljöpartiet experimentet ännu en gång vid Näckrosen.
Konsekvenserna kan vem som helst räkna ut: plankning som skjuter i höjden, stölder som exploderar och småföretagare som får agera väktare. På blå linjen, där Näckrosen ligger, markerar stationen snarare gränsen till det som uppfattas som ett civiliserat samhälle. Längre ut på linjen finns stationer som Stockholmspolitikerna helst inte pratar om – områden som ”Jesus pappa glömde”.
Frågan är enkel: varför görs inte försöken i Rinkeby? Och varför syns inga biljettkontroller bortom Mälarhöjden på röda linjen?
Faktaruta: Vad kostar plankningen i Stockholm?
Antagen intäktsbas: 13 mdr kr/år (verksamhetsintäkter, främst biljetter). Tummen-regel: Varje 1 procentenhet plankning ≈ 130 mnkr/år i intäktsbortfall.
Scenario
Plankning
Årlig intäktsförlust
Differens vs 2 %
Bas (före försök)
2 %
≈ 260 mnkr/år
–
Nivå likt Näckrosen
5 %
≈ 650 mnkr/år
≈ +390 mnkr/år
Värsta fall (toppnivåer)
10 %
≈ 1,3 mdr/år
≈ +1,04 mdr/år
Nyckelpriser
30-dagarskort: 1 060 kr
Kontrollavgift: 1 850 kr
Break-even för plankning
För att plankning ska bli dyrare än månadskort krävs att man blir tagen oftare än
~57 % av månaderna (1 060 / 1 850).
Skaleffekt
Varje +1 procentenhet plankning ≈ 130 mnkr/år i tapp. +3 pp (2→5 %) ≈ 390 mnkr/år.
Not: Beräkningarna bygger på officiella uppgifter om verksamhetsintäkter (proxy för biljettintäkter)
och kända prisnivåer. Utfallet påverkas av faktisk kontrollfrekvens, betalvilja och resmönster.
De utgav sig för att vara poliser – men var i själva verket hänsynslösa bedragare. En liga har lurat äldre stockholmare på guld och värdesaker. Nu sitter fem personer häktade – men frågan kvarstår: räcker straffen för att stoppa brotten mot våra mest sårbara?
En 85-årig kvinna i Vårberg blev i juli lurad på guld och värdesaker. Allt av skojare som utgav sig för att vara poliser.
Det började med ett sms om en hyrbil. När kvinnan ringde upp blev hon kopplad till en man som kallade sig polis. Han uppgav namn, detaljer och allt för att låta trovärdig.
Kort därefter stod ”poliserna” vid hennes dörr. De tog hennes tillhörigheter – och försvann.
Och hon var inte ensam. Totalt har elva äldre i Stockholms län fallit offer för ligan. Alla födda mellan 1930 och 1950.
Stort polistillslag Den 22 augusti slog polisen till. Fyra personer greps på olika håll i landet. Alla är nu häktade, misstänkta för grovt bedrägeri. Ytterligare en person satt redan häktad.
– Att vi kunde gripa flera samma dag är ett viktigt genombrott, säger utredningsledaren Robin Jansson Engström.
Guldet spårades Jakten ledde vidare till guldbutiker i södra Stockholm. Den 28 augusti stormade polisen och Ekobrottsmyndigheten två butiker. Två personer greps och stora mängder guld togs i beslag.
Frågan många ställer sig: Hur länge ska äldre svenskar behöva leva i skräck för bedragare – medan straffen för skurkarna fortsätter vara löjligt låga?
Faktaruta: Straff för bedrägerier mot äldre
Grovt bedrägeri kan ge upp till 6 års fängelse enligt lag.
I praktiken är straffen ofta korta – medianstraffet ligger vanligen på några månader till cirka 1 år.
Enligt Brottsförebyggande rådets statistik 2024 var 36 % av alla utdömda fängelsestraff högst 2 månader.
Endast 18 % av straffen översteg 2 år.
Straffrabatt: I Sverige gäller en generell 33 % straffrabatt – vilket betyder att en dom på exempelvis 3 års fängelse i praktiken blir 2 år.
➜ Forskare menar att kombinationen av korta straffnivåer och straffrabatt gör att bedragare som riktar in sig på äldre i praktiken riskerar mycket lite jämfört med den enorma skada de orsakar sina offer.
BRYSSEL – Under årtionden har västvärlden präglats av en naiv och liberal migrationspolitik. Resultatet har blivit överbelastade asylsystem, social oro och en växande misstro mot politiker som pratar mer än de agerar. Men sedan Donald Trump återvände till Vita huset har vinden vänt.
I stället för att fortsätta på den gamla, misslyckade linjen tänker Trump utanför boxen. Hans administration sluter nu konkreta avtal med länder i Afrika och Centralamerika för att hantera migranter som inte har rätt att stanna i USA. Det handlar om att ta ansvar och visa handlingskraft där liberala regeringar länge har blundat.
Uganda kliver fram Uganda är det senaste landet att teckna ett avtal. Där ska tredjelandsmedborgare som fått avslag på sina asylansökningar i USA, men inte vill återvända hem, kunna placeras. Avtalet gäller inte kriminella eller ensamkommande barn, och Uganda föredrar att ta emot afrikaner.
– Avtalet gäller personer som kan ha farhågor om att återvända till sitt ursprungsland, sade Vincent Bagiire, högt uppsatt tjänsteman i Kampala.
En win-win-modell För USA betyder detta en snabbare och mer rättvis hantering av de som saknar asylskäl. För mottagarländerna i Afrika innebär det både nya arbetstillfällen och ekonomiska ersättningar från Washington. På så vis blir avtalen också ett sätt att stärka fattiga länders ekonomi – något den liberala eliten i Bryssel ofta pratar om, men sällan levererar i praktiken.
Andra länder tar efter USA har redan skickat migranter till bland annat Sydsudan, Swaziland och El Salvador. Rwanda har sagt sig berett att ta emot hundratals. Länder som i decennier glömts bort av den västliga politiska klassen får nu både inflytande och ekonomiska resurser.
Europa börjar vakna Trumps modell har även väckt intresse i Europa. Ministrar från flera EU-länder har nyligen diskuterat att avskaffa anknytningskravet – en regel som hittills blockerat alla försök att föra asylsökande utanför EU:s gränser.
Italien har redan avtalat med Albanien om mottagningscenter och Danmark har fört samtal med Rwanda. Men ännu hålls projekten tillbaka av domstolar och ett EU som klamrar sig fast vid föråldrade ideal.
Trump visar vägen Medan den liberala migrationspolitiken har fastnat i vackra ord och byråkratiska regler visar Trump på en konkret väg framåt. Avtalen med afrikanska länder är ett tydligt exempel på ledarskap: USA försvarar sina gränser, skapar ordning i asylsystemet och ger samtidigt fattiga länder en chans till ekonomiska vinster.
I stället för öppna dörrar och kaos sätter Trump en ny standard: hårda men rättvisa beslut som både USA och samarbetande länder tjänar på.
Fakta: Migration och kriminalitet i USA
Övergripande bild: Stora genomgångar visar att immigranter – inklusive personer utan tillstånd – i genomsnitt
begår färre brott än inrikes födda amerikaner. Exempelvis hade odokumenterade i Texas 2022 lägre andel
mordfällande domar än inrikes födda, och lagliga immigranter ännu lägre. (se källor)
Nationellt minskade våldsbrotten 2023 jämfört med 2022. (FBI)
Forskning på nationell, delstats- och countynivå finner lägre brotts- och fängelsefrekvenser bland immigranter än bland inrikes födda. (PNAS, MPI, Cato)
Vad registrerar gränsmyndigheten (CBP)?
CBP redovisar gripna ”criminal noncitizens” där bakgrundskontroll visat tidigare domar (i USA eller utomlands).
Tabellen nedan är inte samma sak som nya brott i USA och inkluderar bl.a. federala invandringsbrott
som ”illegal entry/re-entry”. Siffror för FY2023 (YTD):
Brottskategori
Antal (FY2023 YTD)
Assault/Battery/Inhemskt våld
1 254
Stöld/Bedrägeri (burglary/robbery/larceny)
864
Rattfylleri (DUI)
2 493
Dråp/Mord
29
Narkotikabrott (innehav/handel)
2 055
Illegal entry / re-entry
8 790
Vapenbrott
307
Sexualbrott
284
Övrigt
3 286
Obs: Samma person kan ha flera domar; därför överstiger totalsumman antalet gripanden.
Två män skadades i en våldsam skottlossning i Flemingsberg på torsdagskvällen. Kvarteren som en gång var Socialdemokraternas framtidsdröm har i dag förvandlats till ett betonggetto präglat av gängbråk, rädsla och misslyckad politik.
FLEMINGSBERG. Två män skadades när skottlossning bröt ut i ett trapphus i Flemingsberg på torsdagskvällen. En man greps under natten – misstänkt för mordförsök.
– Larmet kom strax före klockan 20. Kort därefter hördes skott, säger polisens presstalesperson Per Fahlström.
När patrullerna anlände fann de två män blodiga i anslutning till trapphuset. – Den ene var skjuten, den andre misshandlad, säger Fahlström.
Båda kunde föras till sjukhus – vid medvetande men svårt medtagna.
Polisen slog till under natten och grep en misstänkt gärningsman. Han sitter nu anhållen, misstänkt för mordförsök. – Gripandet skedde inom ramen för insatsen, men i övrigt kan jag inte lämna några detaljer, säger vakthavande befäl Jari Kalliorinne.
MILJONPROGRAMMETS BAKSIDA
Flemingsberg var tänkt att bli framtidens bostadsområde – Socialdemokraternas stolta satsning i miljonprogrammet. Stora betonghus, raka linjer, billiga hyror.
Men drömmen om ett folkhem i betong har spruckit. I dag är området stämplat som utsatt. Kriminalitet, otrygghet och gänguppgörelser har tagit över gårdarna där barn en gång lekte.
”Det här är resultatet av ett samhällsbygge som misslyckats”, säger en boende uppgivet.
Flemingsberg – en gång symbol för framtidstron – har blivit ett getto där skotten nu ekar mellan husväggarna.
När TV4 vid årsskiftet lämnar marknätet och satsar på digitala tjänster står SVT kvar – finansierat av skattebetalarna. Kritiker menar att modellen begränsar valfriheten och i praktiken gör det dyrare för de hushåll som hellre vill betala för andra streamingtjänster än public service.
TV4 lämnar marknätet – SVT fortsatt skattefinansierat och en begränsning av valfriheten
1992 blev TV4 den första kommersiella kanalen i Sverige att sända via marknätet. Vid årsskiftet sätts punkt för den epoken. TV4 lämnar marknätet och satsar i stället på sin digitala plattform TV4 Play.
Framöver kommer tittarna att kunna se nyheter och program gratis med reklam via Play, men den linjära tv-kanalen blir en betaltjänst.
– Det här var väntat. Alla i branschen visste att frågan inte var om utan när, säger Jan Scherman, tidigare vd för TV4.
Bolaget motiverar förändringen med att tittarna i allt större utsträckning väljer digitala lösningar framför traditionella tv-sändningar.
SVT fortsätter i marknätet
Medan TV4 lämnar marknätet står SVT kvar – finansierat genom skatten. SVT:s vd Anne Lagercrantz menar att beslutet från TV4 ökar pressen på samhällets kostnader:
– Det är avgörande att regeringen snabbt säkrar marknätets finansiering utan att public service belastas, säger hon.
Kritik mot tvångsmodellen
Kritiker pekar däremot på att det är just public service som är belastningen. Alla skattebetalare finansierar SVT:s verksamhet, oavsett om de använder tjänsten eller inte.
I en tid när allt fler väljer streamingtjänster begränsar det valfriheten. Den som vill betala för exempelvis Netflix, Viaplay eller C More får ändå betala för SVT via skatten. I praktiken innebär det att den som väljer bort SVT ofta får högre totalkostnad för sitt tittande än den som nöjer sig med public service.
När TV4 nu går över till en marknadsstyrd modell, där tittarna själva väljer om de vill betala eller nöja sig med reklamfinansierat innehåll, blir kontrasten mot SVT tydligare än någonsin.
Blodiga ansikten, spräckta skallben och fyllon på två hjul. Elsparkcyklarna har förvandlat Stockholms gator till en laglös hinderbana – och varken uthyrningsbolagen eller politikerna lyfter ett finger.
Elsparkcyklarna skördar offer – politiker och bolag låter kaoset fortsätta
Stockholm har fått en ny farsot. Elsparkcyklarna fyller akutmottagningarna med blodiga, sönderslagna människor. På Södersjukhuset rapporteras nu rekordmånga olyckor – och mönstret är tydligt: fylla och vårdslöshet.
En ny studie visar att nästan hälften av de som kraschat var berusade. På nätterna är siffran ännu högre – sex av tio. Offren kommer in med spräckta skallben, krossade ansikten och brutna tänder. Nästan ingen bar hjälm. Det som kallas ”mikromobilitet” har blivit ett regelrätt folkhälsoproblem.
Bolagen gömmer sig bakom ursäkter
Uthyrningsföretagen tjänar pengar dygnet runt, men vägrar ta ansvar för blodet på gatorna. Hjälmar? Nej, det avfärdas med prat om ”hygien”. Istället erbjuder man en löjlig ”hjälmselfie” i appen för rabatt – ett hån mot alla som jobbar på akuten.
Samtidigt skräpar fordonen ner överallt. De slängs på trottoarer, cykelbanor och övergångsställen. Gående, äldre och barnvagnar tvingas manövrera runt det som blivit en stadens hinderbana. Bolagen kallar det delningsekonomi – stockholmarna kallar det vansinne.
Politikerna har svikit
Ansvariga politiker har blundat. 2022 minskade olyckorna när antalet sparkcyklar drogs ner. I dag har de släppt lös bolagen igen – utan kontroll, utan konsekvens. Nu ökar olyckorna till nivåer vi aldrig sett tidigare. Mellan maj och juli i år kom 113 skadade in till SöS – fler än någonsin.
Politikerna har låtit privata vinstintressen ta över det offentliga rummet. Medan folket får ta smällen och sjukvården lappa ihop spillrorna.
Laglöst fyllespektakel
Polisen stoppar varje natt berusade förare. Men utan lagstöd för alkotester kan de bara prata med förarna – och sedan se dem vingla vidare. Det är ett laglöst spektakel på hjul, där företagen hyr ut dygnet runt till vem som helst, utan krav, utan ansvar.
Stockholm har blivit en stad där fyllekörning på elsparkcykel är vardag. Politikerna tiger. Bolagen cashar in. Och på akuten staplas skadorna på hög.
SÖDERTÄLJE. Strax efter klockan 22 på onsdagskvällen bröts kvällsfriden i det annars stillsamma villaområdet Lina Hage. En kraftig explosion ekade mellan husen – ett dån som fick rutorna att skallra och grannarna att rusa ut i natten.
När röken lagt sig stod det klart att en villa hade blivit måltavla. Ytterdörren var söndersprängd och panelen sargad. I huset befann sig flera personer, men mirakulöst undgick de skador.
Polisen har inlett en utredning om allmänfarlig ödeläggelse, men på gatan viskas det redan om något annat. En uppgörelse i den undre världen – ett nytt kapitel i det pågående gangsterkriget som kastat sin skugga över staden.
”Det small som på film. Vi förstod direkt att det här inte var några smällare,” säger en chockad granne som bevittnade kaoset.
Ingen har ännu gripits, men myndigheterna förbereder sig på fler oroligheter. I Södertälje talar man om att våldet flyttat rakt in i villakvarteren – och att nattens explosion bara är början.
Socialdemokraternas öppning för att förhandla med regeringen om ny kärnkraft möts av hårt motstånd från Miljöpartiet. Språkröret Daniel Helldén markerar att MP inte känner sig bundna av en sådan uppgörelse – och väcker samtidigt minnen från kärnkraftsomröstningen 1980, då en snabb avveckling riskerade att göra Sverige till ett energimässigt u-land.
Miljömuppar är en teknikfientlig skara som helt saknar verklighetsförankring. Med krav på att avveckla kärnkraft och stoppa utvecklingen riskerar de att dra Sverige tillbaka till stenåldern. Förr fanns idiotanstalter där sådana kunde få hjälp, idag återstår bara en högröstad minoritet som saboterar framtiden.
Efter att Socialdemokraterna meddelat att de är beredda att förhandla med regeringen om energipolitiken, inklusive satsningar på ny kärnkraft, markerar Miljöpartiet hårt motstånd.
– Om det görs några uppgörelser med Tidöregeringen så känner vi oss inte uppbundna av dem. Vi kommer att arbeta för att det inte ska bli någon ny kärnkraft, säger språkröret Daniel Helldén.
Han utesluter inte heller att partiet kan komma att försöka riva upp ett avtal om det ingicks i en regering där MP deltog.
Motståndet från Miljöpartiet väcker frågor om partiets syn på Sveriges långsiktiga energiförsörjning. I folkomröstningen om kärnkraft 1980, för 45 år sedan, förespråkade den så kallade linje 3 en snabb avveckling av all kärnkraft. Hade den linjen vunnit, menar många bedömare, skulle Sverige under 1980- och 90-talet riskerat en betydligt svagare industriell utveckling och en energiförsörjning jämförbar med ett u-land.
I stället har kärnkraften spelat en central roll för att säkra billig och stabil el, inte minst för industrin, samtidigt som den bidragit till att Sverige kunnat hålla nere sina koldioxidutsläpp. Att Miljöpartiet fortfarande driver en politik som påminner om linje 3, trots de senaste decenniernas erfarenheter, gör att energifrågan riskerar att bli en ny stridsfråga i svensk politik.
Fakta: Energiintensiv industri & elproduktion i Sverige
Andel av elanvändning: ca 40 % går till energiintensiv industri.
Elanvändning/år: industrin förbrukar 55–60 TWh.
Arbetstillfällen (direkt): ~150 000.
Arbetstillfällen (inkl. indirekt): >400 000.
Kärnkraftens produktion: ca 50–55 TWh per år (≈30 % av Sveriges el).
Vindkraft som behövs för att ersätta kärnkraften: ca 8 000–10 000 moderna vindkraftverk.
💰 Kostnadsjämförelse (öre/kWh)
Energislag
Produktion
Kostnad
Kärnkraft (befintliga reaktorer)
~50–55 TWh/år
25–35 öre/kWh
Vindkraft (landbaserad)
väderberoende
50–70 öre/kWh (+ balans/reservkostnad)
Vindkraft (havbaserad)
väderberoende
90–120 öre/kWh
⚖️ Befintlig kärnkraft är i dag ett av de billigaste sätten att producera el i Sverige.
Vindkraft kräver fler stödåtgärder (balans, lagring och nätutbyggnad) som gör att totalkostnaden blir högre.
Från i höst får inte längre alla som vill starta företag i Stockholm hjälp av staden. Socialdemokraterna gör om systemet – och nu prioriteras personer med utländsk bakgrund och ”gröna” idéer. Svenskfödda företagare riskerar att bli helt utan stöd.
Vi svenskar förvandlas till andra klassens medborgare – av Sossarna
Från i höst blir det svårare för många att få hjälp att starta företag i Stockholm. Socialdemokraterna gör om systemet – och nu får bara vissa grupper tillgång till rådgivningen.
I stället för att vara öppet för alla ska Entreprenör Stockholm rikta sig främst till personer med utländsk bakgrund och entreprenörer inom ”gröna idéer” och socialt företagande.
För svenskfödda som vill förverkliga sina affärsdrömmar stängs dörren.
– Vi stärker vårt fokus på de som är långt ifrån arbetsmarknaden, säger Arvid Vikman Rindevall (S), ordförande i arbetsmarknadsnämnden.
”En politisk gräddfil”
Det som tidigare var en neutral tjänst för alla nya företagare blir nu en politisk gräddfil. Sossarna pekar ut vilka som ska få stöd – och vilka som inte längre räknas.
Varje år startas runt 12 000 nya företag i Stockholm. Men nu riskerar tusentals idéer att aldrig bli verklighet, bara för att de inte passar in i partiets mall.
Risk för orättvisa
Många varnar för att förändringen skapar orättvisa och missnöje. Svenskar som också vill göra rätt för sig, betala skatt och bygga företag nekas samma chans till stöd som andra får.
Kritiker menar att Socialdemokraterna politiserar företagandet – och på köpet riskerar att försvaga både tillväxten och förtroendet för kommunen.
”Att starta företag ska vara för alla”
Att göra rätt för sig som företagare borde inte vara en förmån för en utvald skara. Offentlig rådgivning ska hjälpa alla som vill skapa jobb, inte bara de som Socialdemokraterna tycker ”behöver det mest”.
Nu växer frågan: Varför ska svenskfödda företagare betala skatt till ett system – men själva stängas ute när de behöver hjälp?
Blodig uppgörelse i Viksjö – två män skjutna vid bensinstation
Nattens tystnad krossades av skottlossning i Viksjö. Vid en bensinstation besköts en bil i vad polisen misstänker vara en uppgörelse i den undre världen. Två unga män skadades men deras liv är inte i fara.
Nattens lugn bröts av skottlossning i Viksjö, Järfälla. Vid en bensinstation öppnade okända gärningsmän eld mot en bil. Två unga män i 20-årsåldern träffades av kulorna.
Strax före klockan tre på natten larmades polis och ambulans till platsen. De båda skadade uppges ha undkommit livshotande skador. En av männen fördes till sjukhus i ambulans.
– Detta är vad vi kan säga i nuläget. Utredningen får visa mer, uppger polisens presstalesman fru Nadya Norton.
Polisen har spärrat av området. Kriminaltekniker arbetar på platsen och flera personer har kontrollerats, dock utan att någon gripits.
Uppgifter tyder på att händelsen kan vara en uppgörelse inom den undre världen. En förundersökning om försök till mord samt grovt vapenbrott har inletts.
Miljöpartiet fortsätter med sina trafikexperiment. Den här gången handlar det om öppna spärrar i tunnelbanan vid Näckrosen – ett försök som redan får konsekvenser. Småföretagare drabbas, brottslingar jublar och skattebetalarna riskerar ännu en gång att stå för notan.
När man la ner idiotanstalterna Långbro och Beckomberga fick även svagbegåvade idioter bli politiker. Det är något vi stockholmare fått märka – när den 29-åriga miljömuppen anton ska styra SL blir det inte mycket rätt gjort. I svunnen tid fanns 5 kap. och 5 § i strafflagen, då kunde man skydda samhället från kakistokrater som Anton. Nu är han i stället ett straff för oss alla.
När öppna spärrar blir öppna dörrar för kriminalitet
Miljöpartiet har återigen visat sin oförmåga att skilja visioner från verklighet. Experimentet med öppna spärrar i Näckrosen framställs som en modernisering – men i praktiken har det blivit en fri lejd för bus och brott. Den lokala ICA-butiken vittnar redan om ökade problem, och småföretagarna får betala priset för politikernas drömmar.
Detta är inte första gången idén prövas. När Bagarmossens nya station öppnade 1994 testades samma modell, och resultatet var detsamma: kaos. Vid Slussen ledde ett liknande försök till en miljonnota som landade hos skattebetalarna. Trots dessa erfarenheter upprepar Miljöpartiet nu historien, som om verkligheten ska ändra sig bara för att man önskar det.
Problemet är enkelt: utan spärrar blir tunnelbanan en flyktväg. Den som vill stjäla, råna eller begå brott kan snabbt försvinna ned i systemet utan att behöva passera någon kontroll. Samtidigt lämnas småföretagare, som redan kämpar med höga kostnader och hård konkurrens, ännu mer utsatta.
Frågan är varför stockholmarna gång på gång accepterar denna typ av sociala experiment. Kritiker menar att Miljöpartiet driver en politik där symbolhandlingar väger tyngre än trygghet, ekonomi och sunt förnuft. Resultatet blir att vanligt folk får ta smällen, medan de kriminella gnuggar händerna.
Tio års bidragsstopp och livstids utvisning redan vid ringa stöld. Förslaget beskrivs som signalpolitik som fungerar : alla svenskar blir vinnare när kostnaderna för kriminalvården sjunker och brottslingar skickas hem direkt – utan prövningar, utan pardon.
Nyanlända ska hållas borta från bidrag i tio år – och den som begår minsta brott ska utvisas för livet. Förslaget beskrivs som en signalpolitik där alla svenskar blir vinnare: lägre kostnader för kriminalvården, nolltolerans mot brott och ett Sverige som sätter gränser.
”Utvisa direkt – svenskarna blir vinnare”
Förslag: 10 års bidragsstopp och livstids utvisning vid stöld
Ett nytt stenhårt förslag i migrationsdebatten: Nyanlända ska hållas borta från bidrag i tio år – och den som begår minsta brott ska omedelbart skickas hem för gott.
Mindre kostnader för svenskarna
Forskare vid Uppsala universitet menar att alla svenskar blir vinnare. Kostnaderna för kriminalvården sjunker när dömda migranter inte längre sitter i svenska fängelser, utan skickas ut ur landet direkt
Blind utvisning
Utvisningen ska ske automatiskt – utan prövningar, överklaganden eller långbänk. En enda dom ska räcka för att man aldrig mer ska kunna stanna i Sverige eller bli medborgare. För att snabba upp processen kan AI-domare ta över. De dömer objektivt och räknar ut den verkliga kostnaden brottsligheten orsakat samhället – utan tvekan, utan pardon.”
Nolltoleransmodell
Inspirationen kommer från New Yorks nolltolerans på 1990-talet, då brottsligheten rasade när även småbrott gav hårda konsekvenser. Samma tänk föreslås nu för Sverige: inga undantag, inga andra chanser.
Signal till hela världen
Med 10 års bidragskarantän och blind utvisning vid brott skulle Sverige skicka en glasklar signal: här gäller arbete och laglydnad – inte bidrag och brott. Dessutom skulle skattetrycket minska.
Socialdemokraterna i Stockholm lyfter fram årets medborgarundersökning som ett bevis på att tryggheten i staden har ökat. Enligt undersökningen känner sig 82 procent av invånarna trygga, jämfört med 75 procent året innan.
En sänkning av kommunalskatten med 2 kr per hundralapp skulle göra alla Stockholmare till vinnare. Istället för att slänga pärlor till svinen ute i orten är det dags att belöna den som går till jobbet varje dag och betalar världens högsta skatter.
Men bakom siffrorna döljer sig en annan verklighet. På bara tre år har Socialdemokraterna höjt skatten två gånger och pumpat in miljardbelopp i olika ”trygghetsprojekt”. Kritiker menar att resurserna sprids ut utan tydliga resultat och att pengarna i praktiken slösas bort.
De pratar om minskade drogscener och att några områden försvunnit från polisens lista. Men det är små symboliska vinster jämfört med de enorma summor som slösas bort, säger en oppositionsföreträdare.
Stora skillnader kvarstår
Trots miljardrullningen är skillnaderna mellan stadsdelarna fortsatt dramatiska. I Norra innerstaden känner sig 94 procent trygga, medan bara drygt hälften i Skärholmen upplever samma sak.
Socialdemokraterna hävdar att mer resurser ska ”prioriteras” till ytterstaden, med satsningar på skolpengen, trygghetsinsatser och bostäder. Men för många stockholmare framstår det som ännu ett i raden av kostsamma löften – utan att grundproblemen faktiskt löses.
”Kasta pärlor för svinen”
Istället för långsiktiga reformer och effektivt resursutnyttjande blir politiken, enligt kritiker, ett exempel på att kasta pärlor för svinen. Skattebetalarnas pengar försvinner in i projekt, utredningar och symbolpolitik, medan otryggheten i vissa områden består och trångboddheten förvärras.
Skattesänkningar skulle göra alla till vinnare
I stället för ständiga skattehöjningar skulle en sänkt skatt göra alla stockholmare till vinnare. Vanliga hushåll skulle få mer pengar kvar i plånboken, företagare skulle få bättre förutsättningar att anställa och investera, och resurserna skulle användas mer effektivt. Ett sådant vägval skulle skapa både ekonomisk frihet och långsiktig trygghet – utan att kasta bort miljarderna på ogenomtänkta projekt.
New York som förebild
Ett internationellt exempel finns från New York på 1990-talet. Staden var då plågad av grov kriminalitet, öppna drogscener och otrygghet – men vände utvecklingen genom en konsekvent nolltoleranspolitik.
Genom att slå ned även på mindre brott som klotter, tjuvåkning och ordningsstörningar återtog polisen kontrollen, och tryggheten ökade drastiskt. Brottsligheten sjönk på bred front, och staden gick från att vara en symbol för kaos till att bli en förebild för hur hårdare tag kan skapa verklig förändring.
Stockholm måste välja väg
Stockholm kan göra samma resa – men det kräver mod. I stället för fler skattehöjningar och ogenomtänkta projekt måste politiken rikta in sig på att återupprätta lag och ordning.
En svensk variant av nolltolerans skulle göra mer för tryggheten än ännu en miljardrullning från Stadshuset.
Miljöpartiets motstånd mot Östlig förbindelse har satt hela tunnelbaneutbyggnaden i gungning. Fyra miljarder kronor saknas – och utan en ny uppgörelse riskerar bygget att tvärstanna vid årsskiftet.
Miljömuppar är inte som du och jag. I början av 80-talet ville dessa knäppskallar avveckla kärnkraften. Sverige hade blivit ett u-land. Nu klarar knäppskallarna inte ens av att bygga tunnelbana.
Stockholms tunnelbana hotas nu av totalstopp. Fyra miljarder kronor saknas – och orsaken är Miljöpartiet.
Regeringen var redo att stå för en stor del av kostnaden. Men Region Stockholm och Stockholms stad, styrda av Miljöpartiet, vägrade skriva under regeringens villkor: att inte motarbeta Östlig förbindelse.
Därmed sprack uppgörelsen i sista stund. Staten drog tillbaka pennan, och bygget står utan pengar.
”Tiden rinner ut. Regionen har försatt sig i en rävsax”, säger Kristoffer Tamsons (M).
Konsekvensen är att arbetet kan tvingas stoppas redan vid årsskiftet. Bara i Barkarby väntar merkostnader på över en och en halv miljard om bygget avbryts.
Miljöpartiets nej till Östlig förbindelse har länge blockerat väg- och tunnelplaner. Nu slår det tillbaka. Partiets linje hotar inte bara motorvägen, utan också tunnelbanan till Nacka, Arenastaden och Barkarby – samt Spårväg syd till Huddinge.
Ett nej som blivit dyrt – och kan kosta Stockholms kollektivtrafik miljarder.
Faktaruta: Om Sverige sagt nej till kärnkraft i början av 1980-talet
Elmix & kapacitet
Bortfall av ~40–50 % av den planerade/byggda elproduktionen under 80–90-talet hade behövt ersättas.
Vattenkraften var redan nära fullt utnyttjad → begränsat expansionsutrymme.
Ersättning sannolikt via kol/olja/torv & import + effektiviseringar och viss tidig vindkraft.
Utsläpp & miljö
Väsentligt högre CO₂-utsläpp från el- och fjärrvärmesektorn under 1980–2000.
Mer SO₂/NOₓ → sämre luftkvalitet och större bidrag till försurning.
Mindre kärnavfall, men större bränsleimport & gruvavtryck globalt.
Priser & konkurrenskraft
Högre och mer volatila elpriser, särskilt vintertid.
Tryck på elintensiv industri (stål, kemi, massa/papper) → risk för utflyttning/investeringsstopp.
Större fokus på energieffektivisering i hushåll och industri tidigare.
Försörjningstrygghet
Högre importberoende (kol/gas/el) och exponerad för internationella kriser.
Svårare effektbalans i södra Sverige utan planerbar kärnkraft.
Behov av snabbare nätutbyggnad och fler reservkraftverk.
Teknik & investeringar
Tidigare storskaliga satsningar på vind, bio-CHP och lagring (dock dyrare teknik på 80-talet).
Högre samhällskostnad för subventioner/stödprogram i flera decennier.
Snabbare omställning av fjärrvärme bort från olja → mer biobränsle/avfall.
Policy & samhälle
Tydligare energibesparing i byggnormer och apparatstandarder tidigare.
Svårare klimatmål före 2000-talet p.g.a. fossil el.
Mindre export av billig, planerbar el → svagare Nordeuropeisk elmarknadsposition.
Antaganden: Kärnkraftens historiska andel av svensk elproduktion når ~45–50 % från sent 1980-tal/1990-tal.
Vind/sol var omogna och dyra på 80-talet; vattenkraft har begränsad expansion.
Slutsatserna är uppskattningar och visar troliga riktningar (±) snarare än exakta tal.
Två personer sköts natten till måndagen till döds i en bil i Kallhäll, norr om Stockholm. Polisen misstänker att det rör sig om en uppgörelse i den undre världen och har inlett en omfattande jakt på gärningsmännen.
Två personer påträffades natten till måndagen ihjälskjutna i en bil i Kallhäll, Järfälla. Polis tillkallades vid midnatt sedan flera skott avlossats på en parkeringsplats intill ett bostadshus.
När patrullerna anlände kunde man konstatera att två människor bragts om livet genom skjutvapen.
– Vittnen har sett en man springa från platsen i samband med dådet, uppger polisens taleskvinna Rebecca Landberg till TT.
Polisen satte genast in en omfattande spaningsinsats med vägspärrar, hundpatruller och kameraövervakning. Även taxibolag tillfrågades om iakttagelser under natten.
Enligt uppgifter tyder omständigheterna på att det kan röra sig om en uppgörelse i den undre världen, möjligen mellan rivaliserande grupperingar eller klaner. Någon gripen fanns dock inte vid halv sex-tiden på måndagsmorgonen.
Brottet utreds såsom mord och grovt vapenbrott. Under måndagsförmiddagen ämnar polisen utvidga spaningarna och genomgå kameramaterial för att klarlägga rörelser i området före och efter skotten.
De båda döda har ännu inte officiellt identifierats, och uppgifter om deras ålder och kön har inte meddelats.
Vänsterpartiets kris – ett parti fjättrat av sitt förflutna De senaste dagarnas uppslitande händelser inom Vänsterpartiet har ånyo visat, att detta parti aldrig helt förmått frigöra sig från de inre motsättningar som sedan länge härjat dess organisation. Riksdagsledamöterna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas har nu, efter hot om uteslutning, valt att lämna partiet. I sina avskedsord riktade de skarpa anklagelser mot ledningen, vilken de betecknade såsom en ”stalinistisk organisation”.
Det faktum att de båda nu ämnar kvarstanna i riksdagen såsom politiska vildar, med fulla arvoden intakta, har väckt berättigad harm. Många menar att deras beslut styrts mer av ekonomiskt hänsynstagande än av politisk övertygelse, och att deras handlande innebär ett svek gentemot de väljare som i god tro anförtrott dem sitt mandat.
Vänsterpartiet, en gång benämnt Vänsterpartiet kommunisterna, bär på ett tungt och dubbelt arv. Under efterkrigstidens år stod partiet i intim förbindelse med Moskva, och dess företrädare höll länge dörren på glänt mot regimer vilka satte likhetstecken mellan samhällsordning och statlig kontroll. Kritiker har ofta påmint om hur lojaliteten med Sovjetunionen alltför ofta vägde tyngre än troheten till demokratins principer.
Än i dag kvarstår samma oro. Statsvetenskapliga iakttagare erinrar oss om faran med att marxistiska idéer ges inträde i parlamentariska system. Erfarenheterna från andra länder vittnar om hur krav på revolutionär förändring ständigt hamnar i konflikt med det demokratiska samhällets fundament: kompromissviljan, pluralismen och respekten för oliktänkande.
Lika illavarslande är de följder som kan iakttas när staten ikläder sig rollen som företagare. Erfarenheterna från DDR visar hur statliga monopol förvandlade vardagens nödtorft till ett trögt och byråkratiskt maskineri. Den enskilde medborgaren ställdes där inför undermåliga varor och oändliga väntetider. Valfriheten inskränktes, kvaliteten föll, och i planekonomins namn offrades både individens behov och det gemensammas väl.
Frågan som nu tornar upp sig är huruvida Vänsterpartiet i sin nuvarande form kan frigöra sig från det förflutnas bojor och finna en väg som förenar folklig förankring med lojalitet till det demokratiska statsskicket. Misslyckas detta företag, riskerar partiet att återigen bindas vid de skuggor som en gång höll det fånget.
Därmed måste den principiella frågan ställas: har ett vänsterparti, med sina rötter i marxismen, verkligen någon plats i Sveriges riksdag? Det vore otänkbart att en organisation som hyllade Adolf Hitler tillerkändes representation i rikets högsta beslutande församling. Likväl synes det för många fullt accepterat, att ett parti vars grundidéer hämtats ur marxismens doktrin får behålla sitt säte. Ty i sin innersta kärna är nationalsocialism och marxism två förgreningar av samma ideologiska stam – skilda till formen, men lika till andan.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
SÖDRA STOCKHOLM. En skottlossning med anknytning till den undre världen ägde på söndagsaftonen rum i Sätra. En ung man blev träffad av skott och påträffades av förbipasserande, vilka omedelbart inledde livräddande åtgärder.
Mannen var vid tillfället vid medvetande och kunde yttra sig, innan han med helikopter transporterades till sjukhus för fortsatt vård.
Polisen erhöll larmet klockan 19.16 och anlände strax därefter till platsen. Vittnen hade då redan funnit den skadade.
Spaningsåtgärder vidtogs omedelbart. Gärningsmannen eftersöktes genom kontroller av övervakningskameror och förhör med personer i området.
För att förhindra flykt begränsades trafiken på tunnelbanan, som tillfälligt ej stannade vid Bredängs station.
Vid halv nio-tiden på kvällen meddelade polisen att en misstänkt person hade omhändertagits. Senare framkom att den omhändertagne ej fyllt 15 år.
Efter att ha spridit antisemitiska konspirationsteorier på sociala medier – av samma slag som en gång banade väg för Förintelsen – fick V-politikern Ali Hadrous sparken från sitt lärarjobb i Landskrona. Nu stämmer han kommunen och kräver både sin tjänst tillbaka och skadestånd.
Tidigare V-politikern Ali Hadrous har stämt Landskrona kommun sedan han i januari 2025 avskedats från sitt lärarjobb. Skälet var att han spridit grovt antisemitiska konspirationsteorier på Facebook, där han hävdat att ”judar” eller en ”judisk-sionistisk lobby” styr medier och länder. När han konfronterades av journalister svarade han med att de ”tjänar den globala sionismen”.
Förintelsen som historisk bakgrund
Att en lärare, med ansvar för unga människors kunskap och värderingar, sprider hatpropaganda av samma typ som låg till grund för Förintelsen, väcker starka frågor om lämplighet. Trots detta menar Hadrous att hans inlägg inte påverkat hans arbete och kräver att avskedet ogiltigförklaras.
Juridisk strid om avskedet
Hans advokat, Mattias af Malmborg från LO-TCO, hävdar att kommunen agerat fel och att inläggen inte räcker för avsked. Men kommunledningen framhåller att beslutet fattades efter juridisk rådgivning och att Hadrous agerande ansågs oförenligt med hans lärarroll.
Förtroende och ansvar som lärare
Att sprida antisemitiska konspirationsteorier i dagens Sverige, åtta decennier efter Förintelsen, anses av många direkt oförenligt med det förtroende och ansvar en lärare förväntas bära.
Fakta: Marxism och antisemitism genom historien
Karl Marx (1844): I essän Zur Judenfrage blandas kapitalismkritik med antijudiska stereotyper, där judar kopplas till ”penningens religion”.
Sovjetunionen: Officiellt mot antisemitism men återkommande kampanjer mot judiska intellektuella; retorik om ”judisk-sionistisk konspiration” användes politiskt.
Östeuropa under kommunismen: Liknande dubbelhet – formell fördömelse men praktiskt utnyttjande av antisionistisk propaganda som ofta slog mot judar.
Nutida vänsterrörelser: Vissa grupper har låtit ”antisionism” glida över i klassiska antisemitiska konspirationsteorier.
Sammanfattning: Historiskt har delar av marxistiskt präglade rörelser och regimer hyst eller utnyttjat antisemitiska föreställningar, med negativa följder för judiska minoriteter.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Artificiell intelligens (AI) har på kort tid blivit en av de mest omdiskuterade teknologiska förändringarna i modern tid. Tekniken beskrivs av vissa som ett större paradigmskifte än den industriella revolutionen, samtidigt som den möts av skepsis, farhågor och hård reglering – inte minst i Europa.
Vad är AI?
AI är ett samlingsnamn för datorsystem som kan identifiera mönster, fatta beslut och kommunicera resultat. De mest avancerade modellerna bygger på så kallade neurala nätverk som tränas på enorma mängder data. Utvecklingen har gått snabbt: på bara några år har AI-modeller gått från enklare text- och bildgenerering till att i tester prestera på nivåer som överträffar människor inom vissa akademiska områden.
Forskare och företag talar redan om möjligheten till ”superintelligens” – system som kan lösa problem på en nivå bortom mänsklig kapacitet. Optimister menar att detta kan leda till medicinska genombrott, billigare produktion och en kunskapsexplosion, medan kritiker varnar för överdrivna förväntningar eller till och med existentiella risker.
Historisk skepsis mot ny teknik
Motstånd mot tekniska framsteg är inget nytt. Redan Sokrates oroade sig för att skriften skulle skada det självständiga tänkandet. Under industrialiseringen slog textilarbetare sönder maskiner som hotade deras arbeten, och i Sverige möttes både kylskåp och hemdatorer inledningsvis med misstro. I backspegeln har dock de flesta tekniska genombrott visat sig omvälvande snarare än förödande.
Sverige halkar efter
Trots goda förutsättningar har Sverige tappat i den internationella AI-ligan, från plats 15 till 25 på bara några år. En AI-kommission ledd av Carl-Henrik Svanberg presenterade 75 förslag för att stärka landets position, bland annat satsningar på elförsörjning, datorkraft, forskning och kompetens.
Regeringen valde dock att endast gå vidare med en mindre del: 60 miljoner kronor till en ”AI-verkstad för offentlig sektor”. Kritiker menar att detta är långt ifrån de strukturella satsningar som krävs för att möta den snabba internationella utvecklingen.
EU:s AI Act – skydd eller hämsko?
På europeisk nivå har AI Act blivit ett centralt verktyg för att reglera tekniken. Lagen, som omfattar över 200 sidor, delar in AI-användning i olika riskkategorier och inför omfattande krav på utvecklare och företag. Syftet är att skapa trygghet för medborgare, men flera aktörer varnar för att regelverket kan bli en hämsko för innovation.
Stora europeiska företag som Siemens och SAP har kallat lagen ”toxiskt för innovation”. Amerikanska teknikjättar har redan skjutit upp lanseringar av nya AI-tjänster i Europa, bland annat Apple och Meta.
En global konkurrensfråga
Utvecklingen av AI ses i allt större utsträckning som en geopolitisk fråga. USA och Kina investerar mångmiljardbelopp i datacenter och forskningssatsningar, medan EU riskerar att hamna på efterkälken. En rapport från den tidigare ECB-chefen Mario Draghi visar att Europas konkurrenskraft har minskat markant de senaste två decennierna – och att kontinenten har missat flera avgörande teknologiska skiften.
Framtiden avgörs nu
Frågan är om Europa genom reglering kan skapa en balans mellan innovation och säkerhet, eller om kontinenten riskerar att förlora inflytande över en teknik som väntas prägla ekonomi, kultur och politik under de kommande decennierna.
Valet står mellan att vara en aktiv aktör i AI-utvecklingen – eller att bli beroende av teknik och innovation från andra delar av världen.
SL:s elbuss-satsning hotas av nya rättsprocesser – och notan kan bli 140 miljoner dyrare varje år. Vänsterpartiet vill stoppa upphandlingarna helt och införa statlig busstrafik i DDR-stil, medan Miljöpartiet rycker på axlarna och kallar miljardhaveriet ”normalt”. Under tiden får resenärerna stå och betala priset.
Vänsterpartiets visionsbild av hur SL:s busstrafik ska fungera i egen regi. På Normannenstraße kan ingen höra dig skrika, när Vänsterpartiets hemliga polis förhör dig för att du har kritiserat folkmordspartiet Vänsterpartiet för levererad usel kollektivtrafik.
140-miljonerssmäll hotar SL – tvist om bussar kan stoppa elplanerna
Stockholmarna riskerar att få betala dyrt för bussbråket mellan trafikjättarna.
När VR vann upphandlingen om nya bussavtal för Järfälla, Upplands-Bro, Södertälje och Nykvarn såg allt ljust ut. Elbussar skulle rulla från 2026 – och SL skulle spara hundratals miljoner.
Men nu har Nobina, som kör idag, satt stopp. Bolaget har överklagat – och kräver att allt görs om.
Kostar 140 miljoner extra – varje år Överklagandet kan dra ut på tiden. Och då tvingas SL förlänga avtalet med Nobina. Resultatet: fortsatt dieseldrift.
Enligt Trafikförvaltningen blir det en extra nota på 140 miljoner kronor om året.
Vänsterpartiet: ”SL borde ta över allt” Vänsterpartiet ser situationen som ett bevis på att systemet havererat. – Vi måste fråga oss vad vi håller på med. Privatiseringarna fungerar inte, säger Anna Sehlin (V).
Hon vill att SL själva kör bussarna.
DDR-modellen – ett varnande exempel Men förslaget får hård kritik. Att staten tar över riskerar att bli ett nytt DDR-scenario.
I det forna Östtyskland körde staten all kollektivtrafik. Resultatet? Kaos, köer, trasiga bussar och usel service.
Att Stockholm skulle få ”ordning och reda” genom statlig drift är enligt kritikerna en illusion. Det leder istället till byråkrati, högre kostnader och sämre resenärsupplevelse.
Nobina: ”Upphandlingarna fungerar inte” Även Nobina håller med om att systemet är trasigt. – Vi vill ha en dialog om framtiden, utan tvister och nödavtal som förstör kollektivtrafiken, säger presschefen David Erixon.
MP: ”Överklaganden är normalt” – möter kritik Trafikregionrådet Anton Fendert (MP) försvarar situationen. – Det är mer regel än undantag att stora upphandlingar överklagas. Och vi brukar få rätt, säger han.
Men svaret väcker ilska. Kritiker menar att Fendert accepterar kaoset som ”normalt”. Varje år som fastnar i domstol kostar skattebetalarna miljoner – och resenärerna får vänta på elbussarna.
Resenärerna förlorar – politikerna skyller på varandra Resultatet blir att stockholmarna får betala notan.
Vänsterpartiet vill tillbaka till en statlig modell som liknar DDR. Miljöpartiet rycker på axlarna och säger att överklaganden hör till.
Och under tiden fortsätter miljonrullningen – medan resenärerna får vänta på en modernare och billigare busstrafik
4 mörka kapitel i Vänsterpartiets historia
Kopplingar till Sovjetunionen och DDR
Partiet (då Sveriges Kommunistiska Parti/VPK) hade under lång tid stark lojalitet mot Moskva och nära band till DDR. Regimen i Östtyskland försvarades ofta trots omfattande förtryck.
Kirunasvenskarna
Svenska arbetare som emigrerade till Sovjet på 1920–30-talen drabbades av utrensningar, tvångsarbete och förföljelser. Partiledningen försvarade länge Sovjet och teg om övergreppen, vilket lämnade Kirunasvenskarna utan stöd.
Baltutlämningen 1945–46
Sverige utlämnade över 140 baltiska soldater och officerare till Sovjetunionen. Dåvarande kommunistpartiet stödde utlämningen och drev linjen att följa Sovjets krav—beslut som i efterhand setts som ett moraliskt haveri.
Denna faktaruta sammanfattar välkända historiska uppgifter om partiets tidigare ställningstaganden.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
I fyra år har en granne tvingats stå ut med Telegrafens oljud – hög musik, fyllebråk och överservering. Men istället för att försvara de boende tar miljönämndens ordförande Amir Jawad (L) pubens parti och vill ändra lagen så att grannar får ännu svårare att göra sina röster hörda.
I över fyra år har en granne ovanpå puben Telegrafen i Helsingborg levt med buller och stök – högljudd musik, skrapande stolar och sena kvällar som stört både sömn och hälsa.
Misstro mot kommunen
Trots de återkommande klagomålen har miljönämnden aldrig kunnat mäta ljudnivåerna i bostaden, eftersom grannen saknar förtroende för att kommunen skulle agera opartiskt. Ärendet har istället dragits genom flera rättsinstanser och ligger nu hos mark- och miljööverdomstolen.
Politiken på pubens sida
Men istället för att försvara den drabbade grannen framstår miljönämndens ordförande Amir Jawad (L) som mer mån om pubens intressen. Han säger att man inte vill ”slå in en dörr” för att göra mätningar – och driver lagförslag som skulle göra det svårare för bullerplågade människor att få rätt mot störande verksamheter. Bland annat vill han att klagomål ska kunna avskrivas om den klagande inte samarbetar och att högre bullernivåer ska tillåtas i centrala områden.
Kakistokrati i praktiken
För många är detta ett tydligt exempel på kakistokrati – där politiska företrädare väljer att skydda näringsidkare framför vanliga människors hälsa.
Överservering förvärrar oväsendet
Samtidigt finns det uppgifter om att puben Telegrafen inte bara orsakar oljud genom hög musik, utan även genom överservering av sina gäster. Fyllebråk, skräniga röster och stökiga kvällar har blivit en extra belastning för de boende ovanpå.
En granne som inte ger upp
– Jag kommer inte ge mig, men det här har tagit hårt på min hälsa, säger grannen.
Puben tonar ner problemen
Trots att pubägaren Sara Johansson hävdar att en ljudbegränsare installerats, fortsätter grannarna att plågas av både musik och oväsen från berusade gäster.
Telegrafen – nöjesliv för vissa, lidande för andra
Efter 30 år i kvarteret är Telegrafen för vissa en populär samlingsplats – men för de boende ovanpå har den blivit en symbol för kommunens oförmåga att skydda invånare från buller och överservering.
Vill du att jag skriver rubrikerna ännu mer skarpt opinionspräglade (t.ex. ”Politikern som sviker grannarna” eller ”En pub som sätter fest före hälsa”), eller vill du att de ska låta mer som neutrala nyhetsrubriker?
Högre tillväxt och lägre arbetslöshet förväntas 2026
Prognosöversikt
BNP-prognosen för Sverige 2025 står sig.
BNP-prognosen för 2026 har förstärkts.
RegeringskanslietFinansdepartementet
Svensk ekonomi väntas återhämta sig i slutet av året, men hushållen håller ännu hårt i plånböckerna. Finansminister Elisabeth Svantesson utlovar en expansiv budget där familjer och arbetande hushåll får företräde framför bolagsskattesänkningar. ”Hårt arbetande människor ska se att det är deras tur nu”, säger hon. Den svenska ekonomin har under första halvåret 2025 präglats av svag tillväxt och fortsatt lågkonjunktur. Ekonomisk osäkerhet i omvärlden, bland annat som följd av USA:s höjda tullar, pekas ut som bidragande till att hushållens konsumtion hållits tillbaka. Regeringen bedömer dock att återhämtningen kommer i gång under hösten och att tillväxten tar fart på allvar 2026. Den nya prognosen från finansdepartementet pekar mot en BNP-ökning på 3,0 procent nästa år – upp från 2,6 procent i juniprognosen. För 2025 ligger prognosen kvar på 0,9 procent. – Vi gör ändå bedömningen att återhämtningen kommer att återupptas i slutet av året och framför allt nästa år, sade finansminister Elisabeth Svantesson vid en pressträff om den kommande budgetpropositionen.
Fokus på hushåll och familjer För att påskynda återhämtningen utlovar regeringen en expansiv budget. Tyngdpunkten ligger på att stärka hushållens ekonomi genom ökade satsningar på familjer och på dem som arbetar. – Hårt arbetande människor ska se att det är deras tur nu, det är det allra viktigaste nu, sade Svantesson. Enligt finansministern vore det ”något av det värsta man kan göra i det här läget” att föra en återhållsam politik. Regeringen prioriterar därför stöd till familjer före till exempel sänkt bolagsskatt, även om skattefrågor inte är uteslutna längre fram. Handelsoro dämpar men förtroendet stärks Finansdepartementet lägger skulden på Donald Trumps tullpolitik som bidragande orsak till oro och minskad konsumtion.
Sommarens tullöverenskommelser bedöms dock ha minskat risken för en eskalerad konflikt, vilket regeringen beskriver som en lättnad för både Sverige och EU. Samtidigt noterar regeringen att stämningsläget bland svenska hushåll sakta förbättras. Tillväxten väntas därför i större utsträckning drivas av inhemsk efterfrågan de kommande åren. – Många känner en oro inför världsläget och det tynger svensk ekonomi. Men Sverige har i grunden goda ekonomiska förutsättningar, med starka offentliga finanser, hög produktivitet och innovativa företag, konstaterade Svantesson.
Utrikes födda drar upp arbetslösheten Trots att sysselsättningen ökat under 2025 ligger arbetslösheten kvar på en hög nivå. Prognosen för nästa år är en nedgång från 8,7 till 8,3 procent, något lägre än tidigare bedömning. Siffran är dock hälften så låg respektive dubbelt så hög om man differentierar mellan in- och utrikes födda. – Den var hög när vi tillträdde, den är fortfarande hög och något högre. Det är att ta på allvar, på kort sikt handlar det om att göra det vi kan för att få i gång ekonomin, sade Svantesson. Regeringen hoppas att satsningarna på hushållens köpkraft, tillsammans med fortsatt starka offentliga finanser, ska bidra till att både tillväxt och arbetsmarknad stärks under 2026.
Fakta: Svensk ekonomi 2025–2026
Ekonomin växer långsamt 2025 (BNP +0,9 %).
Starkare tillväxt väntas 2026 (BNP +3,0 %).
Arbetslösheten minskar från 8,7 % (2025) till 8,3 % (2026).
Regeringen satsar extra på familjer och arbetande hushåll.
Karin Wanngård säger sig ha brutit segregationen och vill sluta på topp. Men verkligheten är en annan. Hon lämnar Stockholm med rekordskulder, växande otrygghet och symbolpolitik som reducerats till boulebanor och pingisbord.
Att Göran Persson tillhör de mest misslyckade statsministrarna i modern tid, i samma liga som Karl Staaff, Fälldin, Löfven och Palme, råder ingen tvekan om. Han misslyckades totalt med att stoppa den massiva muslimska invandringen efter 11 september 2001 – och det är den avgörande orsaken till det förfallna, otrygga och söndertrasade Sverige vi lever i idag.
Karin Wanngård. Namnet säger de flesta fortfarande inte mycket, trots att hon i flera år suttit på Stockholms tyngsta politiska stol. Redan 2016, efter två år som finansborgarråd, var hon så okänd att bara var fjärde stockholmare kunde identifiera henne. I dag leder hon staden igen – i koalition med MP och V – och är fortfarande märkligt anonym.
Men anonym är inte detsamma som ödmjuk. Wanngård har bestämt sig för att kliva av efter nästa mandatperiod. Hon vill sluta på topp. I Dagens Nyheter hyllar hon sig själv för att ha hanterat terrordådet på Drottninggatan och flyktingkrisen. Och inte minst för att ha ”hittat nyckeln” till att bryta segregationen med projektet Fokus Järva.
Självbilden är monumental. Göran Persson, tidigare ohotad på listan över självbelåtna sossar, får se sig passerad.
För vad har egentligen hänt i Järva? Mirakel? Nej. Två boulebanor i Akalla. Ett pingisbord på torget. En reparerad ljusskylt i Rinkeby. Lite parkskötsel i egen regi. Symbolpolitik på låg nivå, presenterad som världsnyheter.
I Skärholmen är bilden ännu mörkare. Här litar inte ens var femte invånare på sin stadsdelsförvaltning. Otryggheten är skyhög, långt över stadens snitt. Och Wanngårds svar? Att skicka ut åtta feriearbetande ungdomar för att fråga folk hur det känns. ”Medborgardialog”, kallar hon det. Ett hån mot alla som lever i otryggheten.
Samtidigt inrättar styret en tjänst som ”trädstrateg” – en byråkrat som ska dela ut bidrag till grönskötsel. Det är den typen av projekt som kallas ”satsningar”.
Men bakom kulisserna tornar den obekväma sanningen upp sig: skenande skuldberg. Skatten har höjts till 17,98 kronor. Ändå räcker inte pengarna. På ett år ökade skulden från 62 till 75 miljarder kronor.
Och ironin? År 2020 anklagade Wanngård det borgerliga styret för just lånepolitik. Då skrev hon själv: ”Därför behöver Stockholm en ny, ansvarstagande, ekonomisk politik.” Exakt den politik hon själv nu har vägrat bedriva.
Resultat: en stad med rekordskulder, djupa klyftor och ett ledarskap som ersätter verkliga reformer med symbolprojekt.
Och mitt i detta: Wanngårds ambition att driva igenom ännu fler moskébyggen – trots att Stockholm redan har en överetablering. Ett typexempel på hennes politik: splittrande, dyr, och helt utan förankring i stadens verkliga problem.
Nästa socialdemokratiska kakistokrat i Stockholm kommer få städa upp efter en ledare som pratat stort, men levererat smått. Karin Wanngård lämnar efter sig en skuldsatt stad, ökad otrygghet och symbolpolitik på löpande band.
En kraftig explosion skakade Östberga i södra Stockholm på fredagskvällen. En bil sprängdes och en person hittades död i anslutning till fordonet. Händelsen utreds som mord och grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Polisen har satt in stora resurser men ingen misstänkt är ännu gripen.
Kakistokratin i Stockholm har gödslat mångkulturalismens åker – och resultatet är att ett nytt Al Capone-Sverige nu växer fram mitt framför våra ögon.
Kraftig explosion i Östberga – en person död
En bil exploderade på fredagskvällen i bostadsområdet Östberga i södra Stockholm. I anslutning till bilen hittades en avliden person, som ännu inte har kunnat identifieras.
Det första larmet inkom klockan 21.07, då flera boende slog larm om en kraftig smäll. När polisen anlände till platsen konstaterades att en parkerad bil utomhus hade exploderat och fått omfattande skador.
– Vi utgår ifrån att något har detonerat som sedan orsakat bilens explosion, säger polisens presstalesperson Mats Eriksson.
Stora insatser på plats
Polis, räddningstjänst och ambulanser arbetade under kvällen och natten på platsen. Även Nationella bombskyddet kallades in och använde bombrobot för att undersöka om fler farliga föremål fanns i området.
Vid 23-tiden meddelade polisen att en död person anträffats intill bilen. Ingen misstänkt är gripen, men polisen söker efter en eller flera gärningspersoner och har hållit förhör med vittnen.
Vittnen beskriver kraftig smäll
Boende i området berättar att explosionen var öronbedövande och att fönster vibrerade av tryckvågen. Ett starkt ljussken kunde ses direkt efter detonationen, men inga fönsterrutor ska ha spruckit.
Förundersökning om grova brott
En förundersökning har inletts om grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor samt allmänfarlig ödeläggelse. Händelsen utreds även som mord. Kommunen har beslutat att aktivera en krisgrupp för att bemöta oro bland de boende i området.
Hård kritik mot stadshuset
Efter den senaste tidens upprepade sprängningar och skjutningar riktas nu mycket hård kritik mot den politiska ledningen i Stockholms stadshus. Många menar att ansvariga politiker sitter handlingsförlamade med armarna i kors, oförmögna att ta itu med den eskalerande kriminaliteten. Denna passivitet upplevs som ett direkt svek mot stadens invånare och gör att tryggheten i många bostadsområden har urholkats. Flera röster beskriver ledningens agerande som både naivt och fegt – ett politiskt vakuum som lämnar medborgarna åt sitt öde medan gängen fritt fortsätter sin verksamhet.
Bakgrund: Gängvåld och politiska åtgärder
Explosionen i Östberga är en del av en större trend där sprängningar och skjutningar blivit ett återkommande inslag i den grova organiserade brottsligheten i Sverige. Regeringen har under året aviserat nya åtgärder för att bekämpa gängvåldet, bland annat med fokus på att försvåra rekryteringen av unga till kriminella nätverk.
Trots detta pekar kritiker på att antalet beviljade uppehållstillstånd och medborgarskap fortsätter ligga på höga nivåer, vilket väckt debatt om huruvida gängen även framöver kommer kunna upprätthålla sin rekrytering.
Socialdemokraterna i Stockholm står inför ett ledarskifte när Karin Wanngård lämnar finansborgarrådet. Samtidigt träder Emilia Bjuggren fram som kandidat – stödd av den vänsterextrema falangen Reformisterna. Kritiker varnar nu för att hennes kandidatur kan leda till dyra ideologiska experiment och nya miljardnotor för stadens skattebetalare.
En socialkakistokrat får inte vara lat. Vänsterextremismen vill ta över S i Stadshuset, du får betala i form av högre skatter och en sämre stad att leva i.
Karin Wanngård lämnar finansborgarrådet
Karin Wanngård (S) har meddelat att hon lämnar posten som finansborgarråd efter valet. Emilia Bjuggren, skol-, arbetsmarknads- och personalborgarråd, har nu gjort klart att hon vill ta över rollen.
Reformisternas inflytande
Bakom hennes kandidatur står Reformisterna, en falang inom Socialdemokraterna som länge har arbetat för att ta makten i Stockholm. Kritiker beskriver Reformisterna som en vänsterextrem rörelse som driver politik långt ifrån den breda mitten och med förslag som riskerar att både försvaga stadens ekonomi och försämra näringslivsklimatet.
Kontroversiella förslag
Bland Reformisternas mest omdiskuterade förslag finns:
Kraftigt höjda skatter för både hushåll och företag
Ett införande av miljonärsskatt och nya former av förmögenhetsbeskattning
En kraftigt utbyggd offentlig sektor finansierad med ökade lån och skatter
Stora statliga och kommunala investeringar i bostäder och infrastruktur, ofta utan tydlig finansiering
Generösare bidragssystem, som enligt kritiker riskerar att försvaga arbetslinjen
Kritik mot Bjuggren
Att Emilia Bjuggren ställer sig till förfogande för posten som finansborgarråd ses därför av många som ett sätt för Reformisterna att ta greppet om stadens finanser. Under hennes tid som borgarråd har problemen inom skola, arbetsmarknad och integration fortsatt att växa, samtidigt som skattebetalarna fått stå för miljardkostnader kopplade till misslyckade satsningar.
Många menar att Bjuggren inte har visat på någon förmåga att vända utvecklingen, och att hennes nära koppling till Reformisterna snarare riskerar att dra Stockholm längre åt vänster än någonsin tidigare.
Framtiden för Stockholm
Stockholmarna riskerar därmed att få se en utveckling där ideologiska experiment och vänsterextrema förslag styr över stadens ekonomi – med skattebetalarna som de stora förlorarna.
Faktaruta: Reformisterna – objektiv översikt
Ideologisk inriktning
Kritiker beskriver Reformisterna som en långt vänsterorienterad falang som driver politik långt från den breda mitten.
Ekonomiska risker enligt kritiker
Höjda skatter för hushåll och företag.
Nya förmögenhets- och miljonärsskatter.
Utbyggd offentlig sektor finansierad med ökade skatter och lån.
Stora kommunala investeringsprogram utan tydlig långsiktig finansiering.
Möjlig påverkan på Stockholm
Risk för högre kommunalskatt och ökade driftskostnader.
Svagare näringslivsklimat och sämre konkurrenskraft.
Prioritering av ideologiska projekt framför kärnverksamhet.
Frågetecken kring styrning
Starkt internt maktstöd viktigare än dokumenterade resultat.
Oklar budgetdisciplin och begränsad erfarenhet av att vända underskott.
En häktescell på Kronobergshäktet – Kostar skattebetalarna ca 3600:- / dygn
Matstrejk i Berga-häktet. Intagna vägrar äta för att portionerna inte anses tillräckligt stora. En anhörig gråter ut i pressen: ”Han fick bara elva pommes och en vegoschnitzel.”
Ursäkta, men ska man skratta eller gråta?
Lyxliv på skattebetalarnas bekostnad
Dessa människor sitter frihetsberövade för grova brott – men behandlas som hotellgäster. De får frukost, lunch, middag, kvällsmål, frukt och sallad flera gånger i veckan. De har gratis sjukvård, gratis logi och tillgång till aktiviteter. Allt betalat av den hårt arbetande svenska skattebetalaren.
Och ändå gnälls det.
De som aldrig bidragit med en ärlig arbetsdag, de som orsakat lidande för sina offer, kräver nu större portioner. Som om samhället är skyldig dem en all-inclusive-buffé.
Lata och stillasittande – men kräver mer mat
En vanlig svensk arbetar åtta timmar om dagen, pendlar, betalar skatt och får nöja sig med matlådor eller billig falukorv till middag. På häktet däremot ligger man i cellen, bränner minimalt med kalorier och får ändå fyra mål mat om dagen.
Ändå strejkar man. Ändå kräver man mer.
Parasiter på systemet
Vi måste sluta dalta med dessa människor. Häktade och dömda ska inte leva som kungar på skattebetalarnas bekostnad. De är inte några offer. De är samhällets parasiter – som kostar miljarder varje år men inte bidrar med något annat än brott och otrygghet.
Så kanske är det dags att vända på perspektivet: om fångarna tycker att portionerna är för små – kanske de helt enkelt får börja arbeta för att förtjäna maten?
Kalla det arbetsplikt, kalla det rättvisa. För i dag är det orimligt att laglydiga svenskar ska försörja kriminella som gnäller över ”bara elva pommes frites”.
Jönköpings nya badhus Rosenlundsbadet blir ett miljardprojekt – och nu ska över fyra miljoner kronor läggas på arabisk mosaik i interiören. Kritiker menar att kommunen slösar bort skattepengar på en konstform som saknar lokal förankring och som till stor del liknar vanligt kakel. I stället borde satsningen gå till småländsk konst och hantverk som speglar regionens kultur och identitet.
Åsa-Nisse var en stark karaktär som kom från Småland – varför inte ha honom i simhallen? Vad har Mellanöstern i form av konst i en svensk simhall att göra?
Det nya Rosenlundsbadet i Jönköping ska kosta 1,1 miljarder kronor. Enligt enprocentsregeln innebär det att omkring elva miljoner kronor går till konstnärlig utsmyckning – och 4,4 miljoner av dessa till arabisk mosaik.
Att lägga så stora belopp på denna typ av konst väcker starka invändningar. Mosaiken liknar till stor del vanligt marockanskt kakel som finns att köpa i byggvaruhus, vilket gör det svårt att förstå varför skattebetalarnas pengar ska användas för att betala mångmiljonbelopp för något som saknar tydlig originalitet.
I stället för att importera en stil som varken har koppling till platsen eller regionens kultur, borde kommunen investera i småländsk konst. Här finns en lång tradition av hantverk, design och konstnärskap som skulle kunna sätta en unik och lokal prägel på Rosenlundsbadet. Genom att lyfta fram det egna kulturarvet skulle man både stödja lokala konstnärer och skapa en identitet som Jönköpingsbor faktiskt kan känna igen sig i.
Att förvandla en kommunal satsning till en arena för främmande uttryck, samtidigt som den lokala konsten åsidosätts, är inte bara respektlöst mot skattebetalarna – det riskerar också att göra Rosenlundsbadet till en plats utan förankring i Smålands egen kultur och historia.
Fakta
Rosenlundsbadet
Plats: Rosenlund, Jönköping
Budget: 1,1 miljarder kronor
Enprocentsregeln: ca 11 miljoner kronor för konst
Konstbudget inomhus: 4,4 miljoner kronor
Utsmyckning: arabisk mosaik i interiören
Konstnär: Dana Awartani
Debatt: förslag att prioritera lokal småländsk konst
Sverigedemokraterna passerar Moderaterna i Verians augustimätning och blir näst största parti. Bland manliga väljare är de nu i nivå med Socialdemokraterna. För Liberalerna syns däremot inget tydligt uppsving trots att Simona Mohamsson tog över som partiledare före sommaren.
Sommaren har präglats av nyheter om kriget i Gaza, uppgifter om utrikesminister Johan Forssells son i högerextrema kretsar och omfattande skogsbränder i Europa. Trots detta är väljaropinionen i stort oförändrad jämfört med i juni.
– Vi ser inga statistiskt säkerställda förändringar. Under semestermånaderna brukar politiken hamna i bakgrunden, men både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ligger nu på sina högsta nivåer sedan i vintras, säger Verians opinionschef Per Söderpalm.
SD noteras drygt två procentenheter högre än M – den största skillnaden på ett och ett halvt år, även om den inte är statistiskt säker. För Sverigedemokraterna är detta den högsta siffran i en Verianmätning sedan februari.
Miljöpartiet får 6,3 procent, den starkaste noteringen sedan hösten 2024. Även om ökningen inte är statistiskt säkerställd pekar Söderpalm på att sommarens hetta och skogsbränder kan ha stärkt klimatfrågans aktualitet, vilket gynnat partiet.
Liberalerna ökar marginellt, med 0,4 procentenheter, men ligger fortsatt under riksdagsspärren. Någon tydlig ”Mohamsson-effekt” märks alltså inte.
– Vi måste upp över fyra procent för att på allvar visa att vi är ett parti att räkna med. Det tar tid att bygga förtroende efter år av otydlighet, säger Simona Mohamsson.
Skillnaden mellan regeringens partier och oppositionen är nu 7,5 procentenheter – något mindre än tidigare under året, då oppositionen ofta haft ett övertag på omkring tio procentenheter.
Väljarstöd augusti 2025
Parti
Andel (%)
Förändring sedan juni
V
7,0
-0,6
S
33,9
-0,8
MP
6,3
+1,2
C
5,4
-0,3
L
2,8
+0,4
KD
3,5
-0,2
M
18,3
-0,3
SD
20,5
+1,2
Övriga
2,3
-0,4
Blockbalansen
Block
Partier
Summa (%)
Oppositionen
S, V, MP, C
52,6
Regeringsunderlag (Tidö)
M, KD, SD, L
45,1
Skillnad
7,5
📌 Fakta: Marxism och brott mot mänskligheten
Översiktlig sammanfattning
Ideologi
Marxismen är en politisk och ekonomisk teori utvecklad av Karl Marx och Friedrich Engels på 1800-talet. Den har legat till grund för kommunistiska stater under 1900- och 2000-talet.
Historiska följder
Massmord och politiska utrensningar (t.ex. Stalins terror i Sovjetunionen, Maos ”Stora språnget” i Kina).
Hungersnöder orsakade av tvångskollektivisering och misslyckade ekonomiska reformer.
Fängslanden, förföljelser och deportationer av oliktänkande, religiösa och etniska minoriteter.
Begränsning av mänskliga fri- och rättigheter, inklusive yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet.
Exempel på omfattning (forskningsuppskattningar)
Sovjetunionen (1917–1991): 15–20 miljoner döda.
Kina (1949–1976, Mao Zedong): 40–60 miljoner döda.
Kambodja (1975–1979, Röda khmererna): ca 1,7 miljoner döda.
Nordkorea (1948–idag): hundratusentals till miljoner döda, särskilt vid hungersnöden på 1990-talet.
Samlad bedömning
Totalt har marxistiskt inspirerade regimer beräknats orsaka över 100 miljoner dödsfall under 1900-talet.
Källa:The Black Book of Communism (1997).
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
