Författare: admin

Är det verkligen rimligt att Vänsterpartiet sitter i en regering 2026, särskilt med tanke på det rådande säkerhetsläget? Vänsterpartiet och deras tidigare namn, som inkluderat ordet kommunist, har aldrig stått upp för det svenska folket, utan tvärtom. Många V-politiker har mer eller mindre öppet arbetat för att Ryssland ska ockupera Sverige.

Man får inte glömma Vänsterpartiets historia. Partiet har sina rötter i den ryska revolutionen och hyllar öppet en massmördare som Lenin vid demonstrationer den 1 maj varje år.

Vänsterpartiet hjälpte ryssarna att skjuta ner en svensk DC-3 på 1950-talet och ett Catalina-plan som skickades för att leta efter det. Svenska män stupade på grund av kommunismens ondska.

Vi ser idag att Vänsterpartiet öppet visar sitt hat mot det svenska samhället, och många av deras politiker har kopplingar till klanbrottslighet och annan organiserad brottslighet.

Det svenska folket kommer inte att kunna lita på en regering där Vänsterpartiet har ministerposter.

Läste just en artikel i Hem & Hyra om hur företaget Tiptapp möjliggör för illegala invandrare att försörja sig i Sverige. Vad gör myndigheterna för att förhindra detta? Uppenbarligen fungerar plattformen Tiptapp som en förmedlare av svartjobb. Det bör vara varje svensk plikt att rensa samhället på illegala invandrare och se till att de inte kan uppehålla sig utan tillstånd i Sverige.

I kölvattnet av att dessa illegala invandrare kan stanna i Sverige får vi en omfattande brottslighet. Man kör utan körkort, begår inbrott, stjäl diesel och gör sig skyldig till skattebrott.

Polisen skulle kunna använda Tiptapp som en honungsfälla och på så sätt skicka hem illegala invandrare.

Vi måste alla vara solidariska och hjälpas åt att rensa Sverige från illegala invandrare.

En gång i tiden stod Centerpartiet upp för Sverige. Vi glömmer inte när Fälldin fick ryssarna att ta hem sin grundstötta ubåt med svansen mellan benen 1981.

Eller när C drev igenom att man skulle folkomrösta i Sjöbo om man skulle ta emot tärade flyktingar eller inte. Eller när C lyckades bryta Socialdemokraternas maktmonopol på 1970 talet

Men idag är C ett parti som knappt klarar 4 %, ett parti som inte lyckas med mycket förutom att förstöra samhället. Ett parti som har kakistokraten Muharrem Demirok som partiledare; han sitter inte på egna meriter utan är inkvoterad.

Vi ser hur samhället förfaller där C har fått makt. Region Stockholm är ett klart exempel. Det en gång anrika Bondeförbundet har slagit sig ihop med avdankade kommunister och korrupta miljöpartister.

Om de ska bilda regering 2026 kommer det bli en rödgrön röra utan motstycke – korrupta kommunister, femfemmor från Miljöpartiet, korkade bönder från C och arbetsskygga sossar som aldrig har arbetat en dag i sitt liv kommer att styra Sverige åt skogen.

Har du också märkt att SL-trafiken har försämrats sedan 2022? Det verkar bero på att en 29-årig militant miljöaktivist, Anton, nu styr SL.

Som resultat av att vi har fått en oerfaren politiker med eget fokus som högsta ansvarig för SL, tvingas vi stockholmare nu hantera:

1. Ett havererat tvärbaneprojekt
2. Experiment med öppna spärrlinjer
3. Minskad busstrafik
4. Ett allmänt kaos i kollektivtrafiken

Det här med öppna spärrlinjer, som nu ska testas vid Näckrosens tunnelbanestation, är inget nytt. Liknande försök gjordes redan för 20 år sedan vid Slussen, vilket resulterade i att SL gick back 6 miljoner kronor. Ett liknande test genomfördes även vid invigningen av Bagarmossens tunnelbanestation 1994 (innan dess var stationen en säckstation, vilket syns i Beck-filmen Mannen på taket).

Varför väljer man just Näckrosen för detta experiment? Varför inte testa öppna spärrlinjer i Rinkeby istället? Där skulle kanske till och med Hemvärnet behövas som biljettkontrollanter.

Stockholmsregionen förtjänar bättre ledare än de som styr idag.

Nu är det bara 24 dagar kvar till jul, och staden är i full gång med att julpynta. Under de senaste åren har man ofta valt att dekorera med vinterteman, men är det inte dags att återvända till våra rötter och påminna oss om den egentliga anledningen till julfirandet? Julen handlar om Jesu Kristi födelse, och detta borde reflekteras i hur vi firar.

Varför inte uppföra en stor och vacker julkrubba vid Sergels torg? Det skulle bli en tydlig påminnelse om julens budskap och dess betydelse i vår historia. Vår flagga är en stark symbol för vårt kristna arv – korset i flaggan representerar det kors där Jesus offrades för mänsklighetens skull. Sverige är ett land med kristna rötter, och detta arv förtjänar att lyftas fram, särskilt under julen.

Istället för att urvattna julens betydelse och kalla den för något annat, borde vi hylla det kristna arv som vårt land är byggt på. Genom att återvända till julens ursprung och budskap kan vi skapa ett firande som inte bara är vackert utan också meningsfullt och rotat i våra traditioner.

Sverige har, ända sedan Folke Bernadottes vita bussar under andra världskriget, haft en mycket generös asylpolitik. Människor har kunnat komma hit från världens mest utsatta områden och, även om de inte haft möjlighet att försörja sig själva, fått stöd genom vår välfärd. Men är det rimligt att ett litet land som Sverige, med våra begränsade resurser och höga skatter, ska ta emot människor som inte kan eller vill bidra till samhället? Ursprungligen var välfärden tänkt som ett skyddsnät för dem som inte kunde arbeta, så att de ändå skulle kunna leva ett värdigt liv.

Sedan början av 1970-talet har svenska politiker bedrivit en politik som många skulle beskriva som kontraproduktiv. Vi har tillåtit människor att komma till Sverige utan att ställa tillräckliga krav på egenförsörjning eller integration.

Asylrätten, som grundades i FN:s flyktingkonvention från 1951, var tänkt att skydda människor som flyr från förföljelse och livsfara. Men i dagens värld har denna rättighet i vissa fall kommit att utnyttjas som en möjlighet att förbättra sin ekonomiska standard. För att säkra vår framtid borde Sverige överväga att begränsa asylrätten till att främst omfatta människor från europeiska länder, där förutsättningarna för integration och egenförsörjning är bättre. Om vi inte gör detta riskerar Sverige att drabbas av en fortsatt ökning av kriminalitet och sociala problem.

Vi ser redan hur Sverige har förändrats sedan flyktingkrisen 2015. Den extrema kriminaliteten har vuxit fram i takt med ett samhälle som inte längre klarar av att hantera utmaningarna. Rättsväsendet framstår som tandlöst när grova brottslingar, som ägnar sig åt blåljussabotage, våldtäkter och annan allvarlig kriminalitet, inte ens utvisas. Istället präglas systemet av ett tänkande som ofta ser brottslingar som offer, snarare än som ansvariga för sina handlingar.

För att återupprätta tryggheten och välfärden behöver Sverige en tydligare och mer ansvarsfull politik – en politik som sätter krav på integration och egenförsörjning i fokus samt prioriterar de mest utsatta, snarare än att försöka vara hela världens skyddsnät.

I Sverige är det märkligt att en åklagare måste begära utvisning för brott som begås av utlänningar. Detta gör att icke-rehabiliterbara brottslingar, som saknar sina rötter i Sverige, kan få stanna kvar i landet.

Lagen måste ändras så att utvisning ”byggs in” i straffen för alla brott som begås av personer utan svenskt medborgarskap. Utvisningsdelen av straffet ska inte kunna upphävas av domstolen. Istället ska den dömde brottslingen själv få återvända till sitt hemland och på egen bekostnad ansöka om att få stanna i Sverige, men endast om det finns extremt synnerliga skäl för det. Det svenska samhället måste börja visa en hårdare attityd mot utlänningar som begår brott.

Efter koranupploppen 2023 var det många som fick utvisningsdomar i tingsrätten, men som senare upphävdes i hovrätten. Om man har begått så allvarliga brott att man döms till flera års fängelse, bör utvisning också vara en självklar del av påföljden. Vi måste börja arbeta för att göra Sverige tryggt igen. Ett bra steg i den riktningen är att skicka hem brottslingar som saknar rötter i Sverige – med en enkelbiljett till hemlandet.

Under förra mandatperioden försökte Stockholms stad få ordning på sparkcykelkaoset, och det blev riktigt bra ett tag. Men nu har fullständig anarki brutit ut. Företag som hyr ut sparkcyklar ägnar sig åt rovdrift på den mark som ägs av Stockholms stad. Det är inte ovanligt att stora mängder sparkcyklar parkeras framför postens brevlådor eller står i vägen för människor.

Man ska heller inte bli förvånad om en sparkcykel står på en cykelbana, vilket tvingar de som framför andra tvåhjuliga fordon att väja och riskera kollision med detta slumpmässiga hinder.

Det är inte heller ovanligt att personer som hyr sparkcyklar spenderar timmar på krogen och sedan använder dessa fordon med hög promillehalt i blodet.

När ska de styrande i Stockholms stad ta ansvar för denna anarki som råder? Många städer i Europa har förbjudit hyrsparkcyklar, och det är dags för Stockholm att göra detsamma. Begränsa uthyrningen av dessa fordon, eftersom de framförs respektlöst och vårdslöst.

Stockholms stad har sedan 2022 Sveriges sämsta politiska ledning. Det enda vi stockholmare har fått på två år är skattechock efter skattechock genom höjningen av kommunalskatten. Man bränner 40 miljoner på en 240 meter lång ”cykelbana”, samtidigt som vissa vägar i villaområden ser ut som om Putin redan varit här med sina T-34:or och bombat sönder dem.

Varför måste man höja skatten hela tiden? Varför tar man inte ansvar för de ökade kostnaderna? Ronald Reagan sa en gång i ett av sina tal att staten är som en bebis: en enorm aptit vid munnen, men ingen kontroll vid den andra änden. Det är precis så Stockholms stad fungerar. De suger ut enorma mängder skattepengar, men det vi medborgare får tillbaka är bara en tunna skit fylld med värdelösa kommunala tjänster. En hemtjänst där personalen knappt kan förstå svenska och ännu mindre laga enkla maträtter som bruna bönor med fläsk.

Är det inte dags att politikerna i Stadshuset börjar ta ansvar och minskar kostnaderna för den kommunala verksamheten, så att vi skattebetalare slipper bära hela bördan?

Kan vi lita på V-politiker i händelse av kris eller krig? Föreställ dig följande scenario:

Ukraina har fallit, och Ryssland ockuperar stora delar av landet. Putin slickar sina sår men vill hämnas på de länder som stödde Ukraina under kriget. Därefter ger han sig på Baltstaterna och riktar sig sedan mot Sverige.

Under andra världskriget fick inte Vänsterpartiet (dåvarande Kommunistiska partiet) sitta i regeringen, eftersom partiet ansågs vara en säkerhetsrisk. Svenska män riskerade sina liv för att stänga den prosovjetiska tidningen Norrskensflamman. Dessa män – poliser, militärer och andra samhällsbärande yrkesgrupper – arbetade aktivt för att stoppa en tidning som spred hat mot Sverige och ville att Stalin skulle invadera och ockupera landet.

80 år senare ser vi hur Vänsterpartiet fortsatt sprider samhällsmisstro och negativa attityder mot det svenska samhället. Många av deras företrädare har kopplingar till organiserad brottslighet, och V-politiker på Järvafältet har öppet trakasserat politiska motståndare som motsätter sig att skattepengar delas ut till föreningar för vuxna män.

Många V-politiker är dessutom vapenvägrare och har en bristfällig attityd till att försvara Sverige mot sina ryska kamrater. Dessutom har Ryssland historiskt finansierat deras huvudkonto i Stockholm, som i dag är värt cirka 100 miljoner kronor. Under kalla kriget var flera VPK-politiker antingen KGB- eller Stasi-agenter och arbetade aktivt för att försvaga det svenska försvaret, bland annat genom intrång på skyddsobjekt och skadegörelse på Viggen-plan, eftersom de ansåg att dessa skulle omvandlas till plogbilar.

Vänsterpartiet är ett samhällsfarligt parti som inte hör hemma i demokratiska församlingar.