SSU väljer Moska Hassas – symbolik före erfarenhet?

Under sin 43:e kongress har Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) valt Moska Hassas till ny ordförande efter Lisa Nåbo. Beskedet väcker frågor om förbundets prioriteringar – är det politisk kompetens eller symbolvärde som väger tyngst?

”Jag är stolt och hedrad över förtroendet”, säger Hassas i ett pressmeddelande. Men några tydliga besked om vilken politisk inriktning hon vill driva som ledare för Sveriges största politiska ungdomsförbund saknas.

Moska Hassas har lett SSU:s distrikt i Stockholms län sedan 2023 och har en plats som andre vice ordförande i fritidsnämnden i Nacka. För den som söker dokumenterad ledarerfarenhet eller framträdande ideologisk profil är dock meritlistan tunn. Utnämningen riskerar att uppfattas som ännu ett exempel på att SSU väljer att signalera mångfald snarare än att lyfta fram idédrivna och erfarna ledare.

Vid kongressen valdes även Lotta Wiechel till ny förbundssekreterare, som ersätter Diyar Cicek. Inte heller detta val har föregåtts av någon öppen debatt om kandidatens program eller kvalifikationer.

Med dessa val stärker SSU bilden av ett förbund där interna utnämningar sker i det fördolda, snarare än genom transparent diskussion om ideologi, politik och framtida mål. Frågan kvarstår: Vad står SSU för – och vem vågar ifrågasätta riktningen?

Innehållsförteckning

• Starka protester mot gruvplaner – lokalbefolkningen känner sig överkörd
• Fyndigheterna ägs inte av Sverige
• Ett varnande exempel från historien
• ”Vi är inget råvarulager åt omvärlden”
• Opinionen splittrad – men protesterna växer
• Dricksvattnet i fara
• Regeringen öppnar för att köra över kommunerna
• Vinsterna hamnar utomlands – riskerna stannar kvar
• Naturvärden och livsprojekt hotas

Starka protester mot gruvplaner – lokalbefolkningen känner sig överkörd

Redan på 1970-talet identifierade SGU mineralrikedomarna i Jämtland. 2005 återupptogs prospekteringar, och sedan dess har kampen mot gruvplanerna vuxit. Nu har situationen blivit mer akut, enligt Nina Bixo Jacobsson, som menar att regeringens plötsliga omsvängning i gruvpolitiken gör hotet mer verkligt än någonsin.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) pekar ut gruvbrytning som ett sätt att lösa klimatkrisen och hävdar att Sverige måste bli självförsörjande på strategiskt viktiga metaller. Men kritiker menar att retoriken är vilseledande – och att självförsörjningen bara är en fasad.

Fyndigheterna ägs inte av Sverige

– Det är inte Sverige som kommer äga de här tillgångarna. Det är utländska företag, säger Nina Bixo Jacobsson.

Hon pekar på att Sverige saknar teknik för att förädla uran och vanadin. I praktiken innebär det att råvarorna utvinns här, skickas utomlands för bearbetning – och säljs tillbaka till högt pris. Miljöriskerna stannar kvar i Sverige. Vinsterna görs någon annanstans.

– Det är djupt oansvarigt att kalla detta för självförsörjning, säger hon.

Trots dessa invändningar väljer regeringen att driva på. Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) framhåller genom sin pressekreterare att fler gruvor behövs för att minska EU:s beroende av ryska råvaror.

Ett varnande exempel från historien

Erfarenheterna från Ranstad, där uran utvanns i slutet av 1960-talet, visar vilka konsekvenser alunskifferbrytning kan få. Läckande lakvatten med tungmetaller och radioaktivitet förgiftade omgivningarna. Än idag kräver området efterkontroller.

”Vi är inget råvarulager åt omvärlden”

Irene Sandberg bor i Åbbåsen, ett område som varit föremål för gruvplaner i två decennier. Hon upplever att staten behandlar Jämtland som en råvarukoloni.

– Vi bor här. Vi har rätt att säga nej. Men regeringen vill ta ifrån oss det inflytandet, säger hon.

Hon riktar skarp kritik mot statens och bolagens attityd, och menar att det handlar om att köra över lokalbefolkningen till förmån för kortsiktig vinst.

– Tekniken som föreslås är inte säker. Att kalla den ”bäst kända” betyder bara ”minst dåliga”, säger hon.

Kristdemokraten Bertil Sivertsson kallar situationen ett övergrepp på Jämtlands natur och demokrati:

– Staten tar resurserna – men lämnar oss med avfallet.

Opinionen splittrad – men protesterna växer

Över 2 000 personer demonstrerade i Östersund i mars 2025. Samtidigt säger vissa, som entreprenören Carl-Gunnar Malm, att gruvan skulle skapa jobb och minska pendlingen. Men även han medger att många som stödjer projektet inte vågar säga det öppet.

Dricksvattnet i fara

Storsjön försörjer över 55 000 personer med dricksvatten. Kommunpolitiker från Berg, Krokom, Åre och Östersund motsätter sig brytning i alunskiffer nära sjön.

– Det är orimligt att experimentera med våra viktigaste resurser, säger kommunstyrelsens ordförande i Bergs kommun, Therese Kärngård (S).

– Det här handlar om vår framtid. Vi kan inte låta Storsjön bli nästa Ranstad, säger Effie Kurlos (C).

Regeringen öppnar för att köra över kommunerna

Regeringen vill nu avskaffa kommunernas vetorätt vid gruvetableringar – och samtidigt häva det nuvarande förbudet mot uranbrytning.

Romina Pourmokhtari försvarar detta med att om Sverige inte bryter uran så kommer någon annan att göra det. Kritiker menar att detta är ett cyniskt argument som blundar för de långsiktiga konsekvenserna för miljö, hälsa och lokalsamhällen.

– Regeringen är beredd att offra miljön och demokratin för att tillfredsställa gruvlobbyn, säger Effie Kurlos.

Vinsterna hamnar utomlands – riskerna stannar kvar

Kommunerna kräver att om Sverige ska tala om självförsörjning, måste det också finnas lagkrav som säkerställer att råvarorna stannar i landet.

– Det är orimligt att vi riskerar vår miljö medan utländska bolag skördar vinsterna, säger Kurlos.

Aura Energy, det australiska bolaget bakom gruvplanerna i Oviken, har inte velat kommentera. I en tidigare debattartikel menade bolaget att lokalt motstånd inte får stå i vägen för nationell energiförsörjning.

Naturvärden och livsprojekt hotas

Gudni Augustsson och Lena Fernlund bor bara 300 meter från ett föreslaget gruvområde. De har byggt upp ett liv med djurhållning och naturbete rikt på sällsynta arter.

– Det känns absurt att vi kanske får en urangruva som granne, säger Gudni.

Paret är fast beslutna att kämpa vidare. Men osäkerheten tär.

– Det är som att leva i limbo. Ska vi laga taket? Flytta? Vänta? säger Lena.

Hon för arvet vidare från sin mamma, som också kämpade mot gruvplanerna.

– Vi ger inte upp. Om vi gör det, har vi redan förlorat, säger hon.

Innehållsförteckning

• Ahmed med rötter i Gaza men bostatt i Örebro.
• Tydlig varning ignorerades
• Brist på konsekvenstänk väcker frågor

Ahmed med rötter i Gaza men bostatt i Örebro.

Ahmed, som har invandrat till Sverige och är bosatt i Örebro, har ursprung i Gaza. Han befinner sig fortfarande i Khan Yunis – ett område som länge betraktats som ett av världens mest instabila och farliga. Trots att svenska Utrikesdepartementet i flera år kraftigt avrått från alla resor till Gaza, valde Ahmed att resa tillbaka dit.

Målet var att ta sig till Egypten för en ambassadintervju och därefter återvända till Sverige. Men nästan ett år senare sitter han fortfarande fast i Gaza, i ett humanitärt katastrofläge där vardagen präglas av matbrist, rädsla och flyganfall.

– Jag har alltid haft hopp, men det försvinner. Ibland önskar jag att allt bara tog slut, säger han.

Han berättar att han nyligen gått 23 000 steg – över tre mil – i jakt på mat åt sig själv och sina föräldrar. Sedan förra året har han tappat över 35 kilo.

Tydlig varning ignorerades

Utrikesdepartementet har upprepade gånger varnat för att resa till Gaza – och avrådan gäller fortfarande. Ahmed valde ändå att bege sig dit, i ett beslut som nu fått allvarliga konsekvenser.

Han säger att han inte längre vågar hämta mat vid utdelningsplatser eftersom människor där ofta dödas eller skadas.

– Det värsta är de som blir lemlästade, säger han.

Brist på konsekvenstänk väcker frågor

Att återvända till ett aktivt konfliktområde trots tydliga myndighetsvarningar visar på en allvarlig brist på konsekvenstänk. Den typen av beslut skapar inte bara fara för individen själv, utan också försvårar eventuella insatser från svenska myndigheter och förtroendet för det internationella skyddet.

När personer väljer att trotsa officiella reseavrådanden och sedan hamnar i nöd, uppstår en svår balansgång: vilket ansvar har det svenska samhället för att hjälpa dem – och i vilken grad bör konsekvenserna av egna val belysas?

Innehållsförteckning

• GPS-övervakning kan skydda barn från gängen – trots Vänsterpartiets motstånd
• Vänsterpartiets gamla reflexer – nya problem
• Skydd – inte straff

GPS-övervakning kan skydda barn från gängen – trots Vänsterpartiets motstånd

Regeringen vill införa GPS-spårning för ungdomar som är omhändertagna av staten – ett nödvändigt och modernt verktyg för att skydda unga från gängrekrytering, minska rymningar och erbjuda alternativ till inlåsning. Men trots detta motsätter sig Vänsterpartiet, återigen, en praktisk lösning på ett verkligt problem.

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) framhåller att elektronisk övervakning kan ge barn större frihet och skydd i en svår livssituation.

– Många ungdomar jag träffar föredrar detta framför att sitta inlåsta. Det ger rörelseutrymme och kan i vissa fall möjliggöra vistelse i hemmet, säger hon.

Dessutom kan övervakningen fungera som ett skydd mot återrekrytering. Ungdomar som bär en GPS-enhet är mindre intressanta för gängen – de är inte längre osynliga i systemet.

Även Socialdemokraterna välkomnar en utredning, med tydliga krav på rättssäkerhet och individuell bedömning.

Vänsterpartiets gamla reflexer – nya problem

Men Vänsterpartiet reagerar instinktivt negativt. Riksdagsledamoten Gudrun Nordborg (V) kallar GPS-övervakning för ”hemskt”, och menar att Sis-hemmen ska klara sig utan tekniska hjälpmedel – trots att dessa institutioner redan brottas med våld, rymningar och gängpåverkan.

Det är samma gamla reflexer: ideologi framför verklighet. Vänsterpartiet, som aldrig fullt ut gjort upp med sitt stöd till kommunistregimer och som förr öppet försvarade diktaturer med Gulagläger, verkar nu också vilja låsa fast svenska barn i ett föråldrat vårdsystem där kontroll saknas och skydd uteblir.

Men Sverige behöver inte fler ideologiska fängelser. Vi behöver lösningar som fungerar i verkligheten.

Skydd – inte straff

GPS-övervakning handlar inte om att straffa barn. Det handlar om att rädda dem – från gängens påverkan, från att begå nya brott, från att försvinna spårlöst ur vårdens räckvidd.

Det är ingen universallösning, men ett viktigt verktyg – när det används med rättssäkerhet och omtanke. Att Vänsterpartiet hellre ser unga fara illa än att de bär ett diskret armband säger mer om partiets verklighetsflykt än om barnens bästa.

Ska vi välja trygghet och ansvar – eller tillbaka till den ideologiska återvändsgränd där ”barnens bästa” offras för vänsterns prestige?

Innehållsförteckning

• Planerat gängmord mitt på dagen – utfört av 18-åring
• Reser till Malmö, mördar på beställning
• Gripen med mordvapen – men nekar fortfarande
• ”Livstid” – ett hån mot brottsoffer
• Kontraktsmördare i omlopp – utan konsekvens
• Begravning blev nästa mål – 15-åring med pistol stoppades
• 23 skjutningar – rättssystemet lyser med sin frånvaro
• Sverige blundar – systemkollapsen är redan här

Planerat gängmord mitt på dagen – utfört av 18-åring

En 18-årig man från Stockholm har dömts till livstid för ett kallblodigt beställningsmord i Rosengård – men det så kallade livstidsstraffet är i praktiken en skymf mot rättvisa och ett kvitto på hur tandlöst det svenska rättssystemet blivit i mötet med gängvåldet.

Reser till Malmö, mördar på beställning

Mordet skedde mitt på dagen den 26 augusti 2023. Offret, en 27-årig man med kopplingar till gängledaren ”Jordgubben”, sköts med 21 skott, varav sex träffade. Mördaren, rekryterad från ett HVB-hem och påverkad av tramadol, hade rest till Malmö på uppdrag av fiendefalangen inom Foxtrot. Han bodde på hotell, köpte vapenutrustning och maskering – och genomförde avrättningen på öppen gata. En kula gick dessutom in i en lägenhet, bara centimeter från att döda en oskyldig.

Gripen med mordvapen – men nekar fortfarande

Gärningsmannen greps åtta minuter senare, med offrets blod på kläderna och sitt DNA på mordvapnet. Trots den överväldigande bevisningen nekar han till brottet och har inte ens bemödat sig att förklara sig. Han visar ingen ånger, inget försvar, bara tystnad.

”Livstid” – ett hån mot brottsoffer

Ändå blir straffet det mest liberala tänkbara: livstids fängelse i svensk tappning – vilket i praktiken ofta innebär frigivning efter 20 till 25 år, ibland tidigare. Den rättspsykiatriska undersökningen visade att han var fullt frisk, utan förmildrande omständigheter. Ändå behandlas han som ett förlorat barn snarare än den hänsynslösa yrkesmördare han agerat som.

Kontraktsmördare i omlopp – utan konsekvens

Detta är inte en ”vilsen ungdom”. Det är en fullt fungerande lönnmördare som kallt och målmedvetet genomförde ett beställningsmord i offentlig miljö, mitt bland civila. Ändå får han samma behandling som någon som begått ett tragiskt misstag i fyllan.

Begravning blev nästa mål – 15-åring med pistol stoppades

Vid offrets begravning några veckor senare anlitas en 15-åring för att mörda några av de sörjande. Han övermannas i sista stund, innan han hinner avfyra vapnet. Ännu en minderårig rekryterad för att mörda – och ännu en gång ingriper staten först när andra civila agerat.

23 skjutningar – rättssystemet lyser med sin frånvaro

Mordet på Ramels väg var bara ett i raden: Malmö hade 23 skjutningar under 2023, fyra med dödlig utgång. Hittills under 2024 har tio skottlossningar rapporterats. Samtidigt fortsätter domstolarna att döma systemhotande våldsdåd med påföljder som vore anpassade för ungdomsrån.

Sverige blundar – systemkollapsen är redan här

När tonåringar agerar som betalda torpeder på öppen gata, och staten svarar med ”möjlighet till rehabilitering”, då har rättsstaten inte bara misslyckats – den har kapitulerat. Det är inte längre ett rättssäkerhetsproblem. Det är en systemkollaps.

En 44-årig estnisk medborgare har dömts till endast ett års fängelse efter att ha brutit sig in i flera kommunala byggnader och stulit datorer och teknisk utrustning till ett värde av omkring en miljon kronor.

Trots att brotten riktats mot svenska myndigheter och samhällsfunktioner får mannen endast ett tioårigt inreseförbud – inte en livstids utvisning som är brukligt i fungerade rättsstater.

Fallet väcker frågor om rättssystemets naivitet och bristen på konsekvens vid grova brott begångna av utländska medborgare.

Innehållsförteckning

• Tamsons: ”Ett svek mot både personal och patienter”
• Åtgärder räcker inte – krismedvetandet saknas
• Alkurdi: ”Arbete pågår” – men undviker möte tidigare
• Förtroendet vacklar

Ambulanssjukvården i Stockholm befinner sig i en djup kris, men trots akuta larm från vårdpersonal och oppositionen dröjer det med kraftfullt politiskt agerande. Ett extrainsatt regionstyrelsemöte har först kallats till den 5 augusti – nästan tre veckor efter att ambulansläget blev offentligt. Kritiken mot sjukvårdsregionrådet Talla Alkurdi (S) växer nu kraftigt.

Larmet kom redan den 23 juli från ambulanssjuksköterskan och skyddsombudet Emil Skoglund, som slog fast att personalbrist gjort att ambulanser inte längre går att bemanna. Dagen efter hölls ett krismöte – men sedan dess har politiken stått still, enligt oppositionen.

Tamsons: ”Ett svek mot både personal och patienter”

Kristoffer Tamsons (M), oppositionsregionråd och tidigare trafikregionråd, är djupt kritisk mot hur regionens sjukvårdsansvariga Talla Alkurdi hanterat krisen.

”Det är fullkomligt oansvarigt att inte kalla till ett snabbt regionstyrelsemöte. Situationen är akut, med ambulanser som står stilla och patienter som får vänta på vård. Regionledningen verkar snarare hoppas att det blåser över.”
— Kristoffer Tamsons (M)

Tamsons menar att ett möte borde ha hållits omedelbart – och att den politiska ledningen måste ta sitt ansvar när vården drivs i egen regi.

”När regionen återtar driften är det också regionens ansvar att se till att verksamheten fungerar. Det duger inte att gömma sig bakom byråkratiska rutiner och kalla det för ’reglerad kallelsetid’.”

Åtgärder räcker inte – krismedvetandet saknas

Regionen har i samarbete med Aisab vidtagit vissa åtgärder, som utökad extrapassersättning, fler ambulanser och förstärkt läkarnärvaro. Men dessa initiativ riskerar att bli kosmetiska när det politiska ledarskapet brister.

Enligt kritikerna är det just det som saknas: ett tydligt och närvarande ledarskap från ansvarig politiker.

”Talla Alkurdi har gömt sig bakom pressmeddelanden och interna dialoger i snart två veckor. I en kris krävs politisk närvaro, inte frånvaro. Invånarna förväntar sig svar, inte tystnad.”
— Källa inom vården

Alkurdi: ”Arbete pågår” – men undviker möte tidigare

På frågan om varför mötet inte tidigareläggs svarar Alkurdi att kallelsetider är reglerade och att det bara i undantagsfall kan frångås.

”Flera åtgärder har vidtagits, och vi har dialog med fackliga organisationer. Oppositionen har fått och kommer att fortsätta få information.”
— Talla Alkurdi (S)

Men det svaret avfärdas som otillräckligt av många, inte minst av Tamsons:

”I en krissituation måste man vara beredd att agera snabbt. Det här är inte tid för protokoll och pappersvändande. Det är verkligheten som brinner, inte ett ärende i en pärm.”

Förtroendet vacklar

Missnöjet med sjukvårdsledningens senfärdighet växer även bland vårdpersonal. Fackförbund vittnar om hårt belastade anställda, hög sjukfrånvaro och att semestrar avbryts i panik. Trots det fortsätter regionledningen att ducka för verkligheten.

Frågan som nu återstår: Hur många fler larm behövs innan Talla Alkurdi inser allvaret?

Innehållsförteckning

• Vänsterpartiet & marxismen – en ideologi med blodig historik
• Från storskaliga övergrepp till lokalt misslyckande
• Slutsats

En kritisk granskning av Vänsterpartiets roll

Förskolan Hästen i Hjulsta stängs i augusti efter att allvarliga brister i säkerhet och ekonomi avslöjats. Den är den nionde förskolan i Järva som förlorar sitt tillstånd på fem år — trots att Järva leds av Vänsterpartiets förskoleborgarråd Alexandra Mattsson. Hon anklagar “oseriösa, vinstdrivande aktörer” men förbigår sitt eget politiska ansvar för tillsynen.

Vänsterpartiet & marxismen – en ideologi med blodig historik

Trots denna historiska belastning har Vänsterpartiet haft svårt att helt kapa banden till diktaturer som Kuba och det forna Sovjetunionen.

Från storskaliga övergrepp till lokalt misslyckande

1. Centralstyrd byråkrati – ideologisk prestige prioriteras över konkret ansvar.
2. Ekonomisk oreda – lämnar barn och föräldrar i sticket.
3. Skylds‑skyffling – när problem uppdagas pekar ledningen på “kapitalister” istället för sina egna styrfel.

“I Järva går det att tjäna mer pengar om man agerar oseriöst.”
— Alexandra Mattsson (V)

Slutsats

Historien visar att marxistiskt präglade projekt – från Ukrainas svältkatastrof till dagens nordkoreanska läger – sätter makten i centrum och människan i periferin. När Vänsterpartiet nu sviker barnen i Järva genom bristande tillsyn och politisk retorik istället för ansvarstagande, speglar det samma ideologiska arv.

Det är hög tid att granska inte bara “oseriösa aktörer” utan även den politiska ideologi som möjliggör deras existens.

Innehållsförteckning

• ”Fel” mejl blev dyrbar svepskäl
• Ansvar utan kontroll – en gummiparagraf
• Rättssäkerhet på undantag
• Slutsats: Ett maktmissbruk i kostym

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har ännu en gång visat hur en statlig myndighet kan agera som en halvstatlig indrivare snarare än som ett rättssäkert ombud. Genom att rikta sina kanoner mot en liten tandvårdsklinik i Malmö, kräver DO 40 000 kronor i ”ersättning” – pengar som i praktiken framstår som skyddspengar för att undvika en lång och kostsam rättsprocess.

”Fel” mejl blev dyrbar svepskäl

• Bakgrund: En arbetssökande med legitimation men utländsk utbildning sorterades bort av ett rekryteringsföretag. I ett slarvigt formulerat mejl angavs utbildningen som skäl.
• DO:s reaktion: Myndigheten hotar kliniken med domstol om inte en saftig summa betalas omgående – trots att kliniken själv aldrig krävt svensk utbildning, bara svensk legitimation.

Det är svårt att inte dra paralleller till klassiska maffiametoder: ”Betala, annars väntar vi på dig i rättssalen.” Småföretagare kan knappast matcha statens resurser för juridisk långbänk och tvingas därför hellre betala än att riskera astronomiska rättegångskostnader.

Ansvar utan kontroll – en gummiparagraf

DO lägger allt ansvar på uppdragsgivaren, även när rekryteringen handhas av en extern byrå som tolkar instruktioner fel. Resultatet blir en rättslig slänggunga där små aktörer får bära hela bördan för andras misstag.

1. Skyldig tills motsatsen bevisats: Kliniken måste bevisa sin oskuld eller betala för att slippa rättsprocessen.
2. Disproportionerligt tryck: 40 000 kr må vara småpotatis för en myndighet, men ett rejält hål i ett litet företags budget.
3. Signaleffekt: Små företag lär sig snabbt att det är billigare att betala ”böterna” än att försvara sig – vilket ytterligare cementerar DO:s makt.

Rättssäkerhet på undantag

Det absurda är att DO:s agerande inte löser verkliga problem med diskriminering, utan snarare skapar en affärsmodell där byråkratin lever på hot om rättsliga åtgärder. Myndigheten agerar domare, jury och exekutor i samma person och använder sin skattefinansierade krigskassa för att disciplinera små aktörer.

”Vi har betalat och hoppas att alla kan gå vidare i livet”, säger klinikens vd Jon Ivarsson – ett tydligt tecken på hur man böjer sig för övermakten när alternativet är ännu dyrare.

Slutsats: Ett maktmissbruk i kostym

När DO levererar ultimatum under täckmanteln av ”diskrimineringsersättning” är det inte skydd av utsatta individer vi ser, utan snarare en statlig maktapparat som går lös på den som har minst möjlighet att försvara sig. Om inte lagstiftaren bromsar den här utvecklingen riskerar Sverige ett system där småföretagare ständigt lever med hotet om nästa byråkratiska ”beskyddaravgift”.

Innehållsförteckning

• Grönt stål – löftet om klimatneutral basindustri kan bli skattebetalarnas nästa miljardsmäll
• Drömmen om fossilfritt stål
• Så mycket pengar står staten redan på kroken för
• Fem riskzoner som kan välta kalkylen
• Vad händer om det går åt skogen?
• Hur kan riskerna mildras?
• Slutsats

Grönt stål – löftet om klimatneutral basindustri kan bli skattebetalarnas nästa miljardsmäll

En kritisk granskning av Stegra‑projektet i Boden och de offentliga riskerna bakom Sveriges nya industrivåg

Drömmen om fossilfritt stål

Med Stegra (f.d. H2 Green Steel) vill Sverige bli först i världen med storskaligt stål baserat på vätgas och förnybar el. Projektet påstås kunna kapa omkring 7 procent av landets koldioxidutsläpp och lockar globala kunder som Mercedes‑Benz och Marcegaglia. Prislappen ligger på minst 6,5 miljarder euro (cirka 75 miljarder kronor) och finansieras av en mix av privat kapital, lån och betydande offentliga insatser.

Så mycket pengar står staten redan på kroken för

*Graden av risk avser den del av åtagandet som troligen måste skrivas av om projektet inte når kommersiell drift.

Summa exponering: över 25 miljarder kronor i direkta bidrag och garantier, samt tvåsiffriga miljarder för nät‑ och vägbyggnation. Det är betydligt mer än statens fordran i Northvolt‑konkursen, som uppgick till cirka 7 miljarder kronor.

Fem riskzoner som kan välta kalkylen

1. El‑ och vätepriset
   Stegra räknar med mycket låga elpriser (cirka 25 €/MWh) i norr. Europeiska elpriser ligger i genomsnitt dubbelt så högt som i USA, vilket redan fått andra ståljättar att skjuta upp vätgasplaner.
2. Kapitalbrist vid förseningar
   Bolaget bränner uppskattningsvis 500 miljoner kronor i veckan under byggfasen. Varje månads försening adderar runt 2 miljarder kronor i kapitalbehov, vilket snabbt kan göra kreditgarantin aktuell.
3. Teknisk och regulatorisk osäkerhet
   Ingen har drivit en 740 MW elektrolysanläggning ihopkopplad med ett stålverk i praktiken. Svenska kraftnät har flaggat för flaskhalsar och anslutningen har redan överklagats en gång.
4. Marknadspremiumet för grönt stål
   Vid lågkonjunktur prioriterar bil‑ och byggbolag pris framför klimatnytta. Om kunder kräver rabatter kan Stegra missa den planerade premiumnivån på cirka 25 procent.
5. Precedensfaran efter Northvolt
   Northvolts kollaps i mars 2025 visar att stora garantier inte garanterar framgång. Samma due‑diligence‑modell användes för Stegra, vilket skapar oro för upprepad systemrisk.

Vad händer om det går åt skogen?

Hur kan riskerna mildras?

1. Hårdare villkorade bidrag med fler milstolpar och automatiska återkrav vid förseningar.
2. Delad kraftkostnadsrisk genom elavtal indexerade mot stålpris.
3. Öppenhet om garantier där Riksgälden kvartalsvis redovisar exponeringen.
4. Plan B för infrastrukturen som säkrar alternativ användning av nya nät‑ och vattenledningar.
5. EU‑samordnat investerarskydd med seniora klimatobligationer som ger EU första prioritet i eventuellt konkursbo.

Slutsats

Grönt stål kan bli ett flaggskepp för klimatomställningen, men mer än 25 miljarder skattekronor står redan på spel utan en robust exitstrategi om marknaden eller tekniken viker. Finansdepartementet och EU‑kommissionen måste därför ställa tuffare villkor, kräva tätare rapportering och förbereda en plan för hur skattebetalarna kommer ur projektet med minsta möjliga skada om visionen spricker.

Bottom line: Klimatnytta kräver kapital, men kapital kräver riskkontroll. Utan den balansen riskerar det gröna stålet att smida en ny boja för offentliga finanser.

Innehållsförteckning

• MP duckar ansvaret – väljer avgifter i stället för böter vid badplatser
• Felparkering hotar liv – MP svarar med avgift
• ”Viktigt att vi får ordning” – men inga tuffa åtgärder
• Känt problem – men ingen politisk vilja
• Miljöpartiets svar: en låg avgift – nästa sommar
• Drönare med AI – enkel lösning som MP ignorerar

MP duckar ansvaret – väljer avgifter i stället för böter vid badplatser

Felparkering hotar liv – MP svarar med avgift

Trots återkommande problem med felparkerade bilar som hindrar räddningstjänstens framfart vid badplatser, väljer Miljöpartiet i Stockholms stad att införa parkeringsavgifter i stället för att slå till med ordentliga böter. Kritiker menar att åtgärderna är verkningslösa och att politikerna saknar handlingskraft.

”Viktigt att vi får ordning” – men inga tuffa åtgärder

– Det här måste vi få ordning på, säger trafikborgarrådet Lars Strömgren (MP). Men i stället för att agera kraftfullt, föreslår han en låg avgift – och först nästa sommar.

Känt problem – men ingen politisk vilja

Problemet har varit välkänt i flera år: badgäster parkerar hur som helst, blockerar vägar och försvårar eller rent av omöjliggör framkomlighet för brandbilar och ambulanser. Trots detta har inga krafttag tagits.

Miljöpartiets svar: en låg avgift – nästa sommar

Miljöpartiets svar? En ny parkeringsavgift som i teorin ska få fler att lämna bilen hemma.

– Det här är ett nytt och viktigt verktyg, säger Strömgren. Men många frågar sig varför staden inte använder verktyg som faktiskt fungerar – till exempel höga böter, bortforsling av fordon eller snabbare övervakning.

Drönare med AI – enkel lösning som MP ignorerar

Tekniken finns redan: drönare med AI kan automatiskt övervaka badplatsernas parkeringsytor och identifiera fordon som står fel. På bara några sekunder kan ett registreringsnummer läsas av och en bot utfärdas – med ett musklick. Men i stället för att ta till denna snabba och kostnadseffektiva metod, fortsätter Miljöpartiet att driva idéer som kräver minimal insats från deras sida men som gör liten skilln

Innehållsförteckning

• ”Maffiametod för att hålla bort konkurrenter”
• Gamla strukturer stoppar innovation
• Facket bromsar – kommunen tvingas förklara sig
• Bolt: ”Vi levererar – utan att ingå i kartellen”
• Dags att modernisera synen på arbete

När Sigtuna kommun valde appföretaget Bolt som ny leverantör av skol- och omsorgsresor blev det snabbt ramaskri – inte minst från fackförbund och traditionella taxibolag. Kritiken handlar inte om säkerhet eller faktisk leverans, utan om att Bolt – till skillnad från de etablerade aktörerna – inte är knutet till något kollektivavtal. För många tycks det viktigare än både pris och effektivitet.

Men frågan är: använder facket kollektivavtalet som ett verktyg för att bevara ett gammalt monopol?

”Maffiametod för att hålla bort konkurrenter”

Taxiunionens ordförande Nasar Khan, själv förare för bland annat Bolt, menar att det är just vad som sker.

– Facket försöker pressa kommunerna att bara anlita företag med kollektivavtal. Det är som en modern maffiamodell – du får inte vara med om du inte går med i deras klubb, säger han.

Han pekar på att många förare idag frivilligt jobbar via plattformar för att kunna styra sin egen arbetstid och inkomst – något som fackets modell inte erbjuder.

Gamla strukturer stoppar innovation

Fackförbund som Transport hävdar att Bolt saknar ”schyssta villkor”. Men vad betyder det egentligen, när förare själva väljer att arbeta för dessa bolag? Kritikernas verkliga mål verkar snarare vara att skydda en föråldrad branschstruktur där några få stora aktörer – med dyra licenser, höga avgifter och fasta avtal – dominerar marknaden.

Att appföretag som Bolt pressar priserna är inte en bugg – det är en funktion. För kommuner som vill hushålla med skattemedel innebär detta en möjlighet att få samma tjänst för lägre kostnad. Men varje gång någon försöker konkurrera med ett lägre pris kommer samma invändningar: att det ”inte är rättvist”, att ”villkoren är osäkra”, att ”fasta löner krävs”.

Facket bromsar – kommunen tvingas förklara sig

Sigtuna kommun har följt lagen. De har ställt krav på arbetsvillkor som motsvarar kollektivavtal, och Bolts anbud uppfyllde detta – dessutom till det lägsta priset. Ändå tvingas kommunen nu försvara sitt val. Varför? Därför att fackförbund och gamla taxijättar har överklagat beslutet.

Michael Blomberg från kommunen säger att det alltid handlar om att väga olika intressen. Men tydligt är att det finns ett hårt tryck från intresseorganisationer som ogillar konkurrens från nykomlingar.

Bolt: ”Vi levererar – utan att ingå i kartellen”

Bolt har tidigare vunnit liknande upphandlingar, bland annat i Uppsala. De erbjuder krav på minimilön, arbetstid och semester – allt via digitala verktyg och avtal med åkerier. Deras modell bygger på flexibilitet och rörlig ersättning – vilket facket ogillar eftersom det hotar deras kontroll över branschen.

– Vi tror på en modell där åkaren och föraren belönas utifrån prestation – inte på att allt ska standardiseras och bromsas av avtal, säger Lina Dahlander, Sverigechef på Bolt.

Dags att modernisera synen på arbete

Att ställa krav på trygghet och säkerhet är en självklarhet – särskilt i transporter som rör barn och äldre. Men det betyder inte att man ska exkludera moderna lösningar bara för att de inte passar in i fackets gamla mall.

– Det är inte trygghet att tvingas betala 90 000 kronor för att få köra för Taxi Stockholm. Det är en kartellstruktur, säger Nasar Khan.

Facket borde fråga sig om de verkligen företräder förarna – eller bara sin egen makt.

Innehållsförteckning

• Brutalt beställningsmord i Lund – men Sverige ger straffrabatt och skyhöga kostnader för brottslingar
• ”Åtta år” – men bara i teorin
• Skattebetalarnas nota – över 11 miljoner kronor
• Philip Svenonius – livstid, men till vilket pris?
• En rättsstat i förfall – där brott lönar sig
• Outsourca fångvården – ett billigare alternativ?
• Ideologi före sunt förnuft
• När ska Sverige sluta dalta med dödliga gärningsmän?

Brutalt beställningsmord i Lund – men Sverige ger straffrabatt och skyhöga kostnader för brottslingar

Två män har nu dömts för det hänsynslösa mordet på en 30-årig man vid Lunds centralstation i januari 2025 – en avrättning mitt i stadskärnan med tio skott, sparkar och pistolslag inför ögonvittnen. Trots mordets brutala natur utdelar rättsstaten straff som väcker frågor om både rättvisa och förnuft. Den ena gärningsmannen får livstid, medan den andre, en tonårig lejd mördare, kommer undan med ett i praktiken ytterst milt straff – till en mycket hög kostnad för skattebetalarna.

”Åtta år” – men bara i teorin

Mahdi Nuur, 18 år, dömdes till 8 års fängelse. Men eftersom han var 17 vid gärningen och svensk lagstiftning automatiskt ger unga en straffrabatt på cirka 33 %, innebär det att det egentliga straffvärdet låg runt 12 år. Med ytterligare avdrag för villkorlig frigivning (normalt efter 2/3) kan han vara ute igen efter knappt 5 år och 4 månader – alltså redan år 2030. Detta trots att han med uppsåt mördade en annan människa på beställning.

Skattebetalarnas nota – över 11 miljoner kronor

Under dessa drygt 5 år bakom lås och bom kommer Mahdi Nuur att kosta staten cirka 3 800 kronor per dygn i anstaltskostnader – en siffra som inkluderar boende, bevakning, personal, vård, utbildning och ibland fritidsaktiviteter.

Totalkostnaden för hans fängelsevistelse kan alltså uppskattas till över:

3 800 kr/dygn × 1 950 dagar ≈ 7 410 000 kronor

Men med fullt avtjänat straff (alla 8 år) skulle notan landa på:

3 800 kr/dygn × 2 920 dagar ≈ 11 096 000 kronor

Alltså över 11 miljoner kronor – för en mördare som rätten beskriver som kall, planerad och hänsynslös.

Och ändå: den mördades två barn får tillsammans bara 412 345 kronor i skadestånd. En kostnad som inte ens täcker årskostnaden för en plats på anstalt.

Philip Svenonius – livstid, men till vilket pris?

Philip Svenonius, 35, döms till livstids fängelse. Han har ett långt brottsregister och pekas ut som central aktör i mordplanerna. Vapnen kom från honom, och han agerade lockbete. Att han döms till livstid är egentligen det enda rimliga – men även ett livstidsstraff innebär i praktiken i Sverige oftast 25–30 år, och kostar samhället i så fall ytterligare 35–40 miljoner kronor. Samtidigt är risken stor att han också i framtiden släpps fri.

En rättsstat i förfall – där brott lönar sig

Det mest slående med domen är inte bara mildheten i påföljderna – utan statens fullständiga oförmåga att bedriva kostnadseffektiv och preventiv fångvård.
Sverige låser in en lejd mördare i 5–8 år till en kostnad av 11 miljoner – men förmår inte ställa krav, skapa konsekvens eller skydda allmänheten.

Samtidigt får offrets barn ett skadestånd som knappt räcker till en begagnad bil, medan mördaren erbjuds rehabilitering, utbildning och försörjning – på skattebetalarnas bekostnad.

Outsourca fångvården – ett billigare alternativ?

Mot bakgrund av de astronomiska kostnaderna för svensk fångvård – uppåt 3 800 kronor per dygn och fånge – har frågan väckts om det verkligen är rimligt att svenska skattebetalare ska stå för denna nota, särskilt för grova brottslingar som utfört kallblodiga mord. I flera andra länder diskuteras möjligheten att outsourca delar av kriminalvården till länder med betydligt lägre kostnadsläge.

I exempelvis länder i Afrika eller Asien kan full kost och logi med vakter, personal och administration upprätthållas för en bråkdel av den svenska dygnskostnaden. Om Sverige till exempel outsourcade fångvård till ett samarbetsland där kostnaden är 300 kronor per dygn, skulle Mahdi Nuurs fulla 8-åriga straff kosta:

300 kr × 2 920 dagar ≈ 876 000 kronor

Detta är mindre än en tolfte­del av kostnaden för att hålla honom i svensk anstalt. Skillnaden – drygt 10 miljoner kronor per fånge – skulle kunna omfördelas till brottsofferfonder, förebyggande arbete eller stärkt rättsväsende.

En sådan modell skulle kunna ha strikt övervakning, EU-överenskomna människorättsstandarder, och rätt till juridisk tillsyn från svenska myndigheter – samtidigt som den skapar tryck på verklig rehabilitering och inte bekväm förvaring.

Ideologi före sunt förnuft

Motargument handlar ofta om ”humanitet”, ”värdighet” och ”rehabilitering”. Men när systemet idag gör det mer lönsamt att mörda än att jobba, har diskussionen om fångars bekvämlighet blivit en fråga om ideologi snarare än effektivitet. Offrens barn lämnas i sorg – medan deras fars mördare kostar miljoner och behandlas som en klient i socialtjänsten.

När ska Sverige sluta dalta med dödliga gärningsmän?

Mordet i Lund är inte bara en tragedi för de efterlevande. Det är ett obestridligt bevis på ett rättssystem som abdikerat från sitt ansvar att skydda medborgarna. När beställningsmord bestraffas med ungdomsrabatt, när brottslingar kostar tiotals miljoner – och offrens barn får några hundratusen – då har balansen för länge sedan förlorats.

Det svenska rättssystemet har i detta fall inte visat sig humant – utan naivt, dyrt och farligt ineffektivt.

Jag har översatt den transkription som YouTube har gjort av Trumps besök i Skottland. Svensk media har en tendens att bara vinkla sådant som passar deras politiska agenda. För den som inte orkar titta igenom hela videon kan man i stället läsa vad som sägs här nedan.

Innehållsförteckning

• Video med Trump, när han besöker skottland
  • Hälsning och introduktion
  • Möte med EU och Ursula von der Leyen
  • Möten med mediechefer och resplaner i Skottland
  • Handelsavtal med Storbritannien
  • Frankrikes erkännande av Palestina
  • Humanitära situationen i Gaza
  • Förhandlingar med EU – stötestenar
  • Yttrandefrihet och brittiska premiärministern
  • Golf och Turnberry
  • Infrastrukturen kring Turnberry
  • Epstein och Ghislaine Maxwell
  • Avslutning om politiskt fokus och EU-avtalet
  • Om resolutioner och republikanska ledare
  • Invandring och vindkraft i Europa
  • Avslutning
  • Notiser
  • Sammanfattning

Video med Trump, när han besöker skottland

Hälsning och introduktion

Hej allihopa.
Ni känner ju vår ambassadör i Skottland[^1], och det är fantastiskt att vara i Skottland. Vi kommer att träffa premiärministern[^2], tror jag, lite imorgon och nästa dag, och vi kommer att göra några fantastiska saker. Har ni några frågor?

Möte med EU och Ursula von der Leyen

Fråga: Ska du träffa Ursula[^3] på söndag för att diskutera EU:s handelsavtal?
Jag kommer att träffa EU på söndag och vi kommer att arbeta med ett avtal. Vi får se om vi får till ett avtal. Ursula kommer att vara där – en mycket respekterad kvinna. Vi ser fram emot det. Det kommer att bli bra.

Möten med mediechefer och resplaner i Skottland

Fråga: Vilka mediechefer kommer du att träffa här?
Vi kommer att träffa många chefer. Vi kommer att träffa många människor. Vi kommer att bo på Turnberry och sedan åker vi till Aberdeen, som faktiskt är Europas oljecentrum.

Handelsavtal med Storbritannien

Fråga: Vad saknas i UK-avtalet som ni måste reda ut?
Inget. Jag tror det mer handlar om att fira än att förhandla. Det är ett bra avtal för båda parter, och vi kommer att ha ett möte om andra saker än bara avtalet. Avtalet är klart.

Frankrikes erkännande av Palestina

Fråga: Macron[^4] sa att Frankrike kommer att erkänna Palestina som stat. Vad säger du?
Ja, det är vad han gör. Det är upp till honom, inte mig. Jag representerar USA, inte Frankrike.

Humanitära situationen i Gaza

Fråga: Det har kommit allvarliga varningar om läget i Gaza?
Jag tycker det är fruktansvärt det som hände med Hamas. De drog in alla i det. Vi får se vad Israel svarar med. Men det börjar bli dags.

Förhandlingar med EU – stötestenar

Fråga: Du sa att det är 50/50 chans till ett avtal. Vad återstår?
Jag tror vi har 50/50 chans – vilket är mycket.
Fråga: Vad är stötestenarna?
Jag vill inte säga exakt vad det är, men det är kanske 20 olika saker. Ni vill inte höra alla.

Yttrandefrihet och brittiska premiärministern

Fråga: Vilka råd ger du premiärministern om yttrandefrihet?
Det är viktigt. Jag gillar er premiärminister[^2]. Han är lite mer liberal än jag, som ni kanske hört. Men han är en bra man. Han fick till ett handelsavtal efter 12 års arbete. Jag träffar honom imorgon kväll, tror jag.

Golf och Turnberry

Den bästa golfbanan i världen är Turnberry. Alla vill vara där. Vi får se hur det går.

Infrastrukturen kring Turnberry

Fråga: Infrastrukturen måste förbättras?
Banan är i toppskick. Royal and Ancient[^5] har lagt miljontals på kablar för el och TV.
Fråga: Men vägar och järnvägsstationer?
Jag vet inte vad du menar. Turnberry är den bästa platsen i landet för en tävling. Aberdeen är också fantastisk. Min son klipper bandet för andra banan där – Sean Connery[^6] hjälpte mig få tillstånden.

Epstein och Ghislaine Maxwell

Fråga: Blev du informerad om att du nämns i Epstein[^7]-filerna?
Nej, aldrig.
Fråga: Vad hoppas du Todd Blanche[^8] får fram i intervjun med Maxwell[^9]?
Jag har inget att säga. Han är smart och bra. Jag vet inget om samtalet. Många frågar om benådningar – det här är inte rätt tid. Ni borde prata om Clinton[^10], Harvard-presidenten[^11], hedgefondkillarna[^12] – inte om Trump.

Avslutning om politiskt fokus och EU-avtalet

Det ni borde prata om är våra fantastiska sex månader – de bästa i en presidents historia, enligt många.
Vi träffar EU och Storbritanniens premiärminister. Om vi lyckas få till avtalet med EU – det vore det största avtalet av dem alla.

Om resolutioner och republikanska ledare

Fråga: Har du bett republikanska ledare att inte gå vidare med resolutionen?
Nej, jag har aldrig varit inblandad. Jag fokuserar på avtal – inte konspirationsteorier. Det är sorgligt att ni håller på så här. Prata om våra framgångar istället.

Invandring och vindkraft i Europa

Fråga: Du har haft framgångar med migrationen i USA – vad säger du om Europas situation?
Jag säger två saker till Europa:

1. Stoppa vindkraftverken – de förstör era fält, dalar, hav och dödar fåglar.
2. Stoppa den okontrollerade invandringen – annars finns inget Europa kvar.

Förra månaden hade vi noll som kom in i USA. Vi stängde gränsen. Biden[^13] förstörde det – men nu fixade vi det. Ni måste göra detsamma.

Avslutning

Tack så mycket, allihopa.

Notiser

[^1]: Ambassadör till Storbritannien (specifikt Skottland nämns i sammanhanget).
[^2]: Storbritanniens premiärminister :Keir Starmer.
[^3]: Ursula von der Leyen – Führer för Europeiska kommissionen.
[^4]: Emmanuel Macron – Frankrikes president.
[^5]: Royal and Ancient Golf Club of St Andrews – ansvarar för arrangemanget av The Open Championship.
[^6]: Sean Connery ( James Bond ) – skotsk skådespelare som enligt Trump hjälpte till att få tillstånd för golfbanor.
[^7]: Jeffrey Epstein – amerikansk finansman och dömd sexförbrytare.
[^8]: Todd Blanche – Trumps försvarsadvokat.
[^9]: Ghislaine Maxwell – nära associerad med Epstein, dömd för människohandel.
[^10]: Bill Clinton – före detta president i USA, ibland omnämnd i samband med Epstein.
[^11]: Troligen Lawrence Bacow – dåvarande president för Harvard (eller tidigare presidenter i sammanhanget).
[^12]: Onämnda personer i hedgefondvärlden med koppling till Epstein.
[^13]: Joe Biden – nuvarande president i USA.

Sammanfattning

Innehållsförteckning

• Personalbrist, lönedumpning – och total politisk passivitet
• Socialdemokratisk socialisering slog ut ambulansen
• Talla Alkurdi visste – men gjorde inget
• Liv står på spel – men ingen tar ansvar
• Stockholm förtjänar bättre än inkompetens

Stockholms ambulanssjukvård har nått en kritisk punkt. Under en helt vanlig tisdag fanns endast en enda ambulans i tjänst i hela innerstan. Situationen beskrivs av ambulanspersonalen själva som ett akut nödläge – men från ansvarigt politiskt håll hörs mest tystnad och bortförklaringar.

Personalbrist, lönedumpning – och total politisk passivitet

Ambulanssjuksköterskor larmar om att personalflykten är ett direkt resultat av sänkta ingångslöner. Trots detta står regionens högsta sjukvårdspolitiker, Talla Alkurdi (S), handfallen.

– Det är en arbetsgivarfråga,
säger hon – som om hon inte vore ytterst ansvarig för hur vårdverksamheten styrs.

Socialdemokratisk socialisering slog ut ambulansen

Bakgrunden är tydlig: När Socialdemokraterna valde att ta över ambulansverksamheten i egen regi, innebar det ett dråpslag mot vårdpersonalen. Löneläget försämrades, villkoren försämrades – och sjukvården förlorade kompetenta medarbetare på löpande band.

Oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons (M) är tydlig:

– Socialdemokraterna använder socialiseringen för att dumpa lönerna.
Det avskräcker både nyanställda och erfarna från att arbeta i ambulansvården.

Talla Alkurdi visste – men gjorde inget

Att Talla Alkurdi nu försöker hävda att krisen ”inte var känd” är antingen ett tecken på grov inkompetens eller ren förnekelse. Larmen har varit många, och från flera håll. Ändå agerade hon inte – förrän media började ställa frågor.

Att skylla ifrån sig och peka på ”arbetsgivaren” håller inte. Hon är ansvarigt regionråd för sjukvården – det är hennes jobb att se till att ambulansen fungerar.

Liv står på spel – men ingen tar ansvar

Det är inte bara skattepengar som slösas bort – det är människoliv som riskeras. När ambulanser inte finns att tillgå, när minuter kan vara skillnaden mellan liv och död, då krävs ett politiskt ledarskap som är närvarande, påläst och beslutsamt.

Talla Alkurdi visar inget av detta.

Stockholm förtjänar bättre än inkompetens

Det politiska ansvaret för haveriet är tydligt. Socialdemokraternas beslut att ta över ambulansverksamheten har lett till ett systemkollaps. Att sedan försöka ducka ansvar genom att hänvisa till budgetposter och byråkrati är inget annat än fegt.

Talla Alkurdi (S) har misslyckats med sitt uppdrag. Och Stockholm betalar priset – med sin trygghet och i värsta fall med sina liv.

Innehållsförteckning

• Strippbussen härjar fritt – Miljöpartiets trafikborgarråd Lars Strömgren låter nattlivet köra över stockholmarna
• Totalt politiskt haveri
• Åtgärd – men först när det blev politiskt obekvämt
• Lars Strömgren är fel man för jobbet
• ”Vi håller ett öga på den” – mer än så blir det inte

Strippbussen härjar fritt – Miljöpartiets trafikborgarråd Lars Strömgren låter nattlivet köra över stockholmarna

En rullande strippklubb har i veckor förvandlat Sveavägen till en laglös zon. Trots öronbedövande musik, klagande grannar och över 25 parkeringsböter har Stockholms stad inte gjort något – förrän det blev medialt pinsamt. Det politiska ansvaret vilar på Miljöpartiets trafikborgarråd Lars Strömgren, som hittills visat en närmast häpnadsväckande oförmåga att agera.

Jonas Gövinge, som bor i området, vittnar om en ständig störning:

– Musiken dunkar till fem eller sex på morgonen. Jag har kontaktat både staden och polisen, men alla bara skyller på varandra, säger han.

Totalt politiskt haveri

Strippbussen har under årens lopp dragit på sig minst 25 parkeringsböter, flera obetalda. Ändå har Stockholms stad inte agerat förrän nyligen – trots att fordonet är en rullande nattklubb som bedriver verksamhet på allmän plats utan tillstånd, mitt i innerstan.

Malinda Flodman på trafikkontoret försöker förklara passiviteten med att bortforsling kräver tid och pengar – men det är ett ihåligt argument i ett ärende där både ordningsproblem, buller och lagbrott samverkar.

Och från Miljöpartiets trafikborgarråd Lars Strömgren? Total tystnad. Ingen presskonferens. Inget ansvarstagande. Inga besked till stockholmarna om varför han tillåter att en olaglig strippklubb får fortsätta sin verksamhet mitt i stadens hjärta.

Åtgärd – men först när det blev politiskt obekvämt

Först efter att trycket på staden ökat flyttades bussen till en uppställningsplats. Men festen tog bara paus i ett dygn. Fordonets ägare betalade 9 000 kronor i böter – och körde sedan tillbaka till samma plats. Samma buller. Samma nattliga störningar.

– Den var tillbaka redan nästa kväll. Inget har förändrats, säger Jonas Gövinge.

Lars Strömgren är fel man för jobbet

Miljöpartiet talar ofta om trygghet, livskvalitet och hållbar stadsmiljö. Men verkligheten under Lars Strömgrens ledning visar något helt annat: ett trafikborgarråd som inte ens klarar av att hantera en högljudd, felparkerad och kommersiell strippbuss. Det är ett svaghetstecken och ett bevis på politisk inkompetens.

Att en sådan situation kan pågå i veckor, utan att den högst ansvarige kliver fram, är en skandal i sig. Det handlar inte om resurser – det handlar om ledarskap. Och det saknas.

”Vi håller ett öga på den” – mer än så blir det inte

Stadens trafikkontor säger nu att bussen ”prioriteras högre” och att den kan flyttas igen vid fortsatt felparkering. Men de boende vet redan hur det slutar: en återvändande buss, ett ständigt dunkande, och en stad som står maktlös – eller bara ointresserad.

Det är dags för Lars Strömgren att sluta ducka. Vill han inte ta ansvar för stadens gemensamma rum, bör han inte heller inneha ett av de tyngsta ämbetena i Stockholms stadshus.

Innehållsförteckning

• ”Vidrigt” – men skräpet är inget som städar sig självt
• Skräp på gården – ett resultat av boendes beteende
• Städpersonalen räcker inte till när skräpet fylls på direkt
• Boende klagar – men tar inget eget ansvar
• Onödiga kostnader drabbar alla
• Papperskorgar togs bort på grund av missbruk
• Ett rent område kräver gemensamt ansvar

”Vidrigt” – men skräpet är inget som städar sig självt

Boende på Granövägen 62–68 i Hovsjö är upprörda över att gården inte har städats på över en vecka. Men samtidigt är det tydligt att många boende själva bidrar till nedskräpningen – något som både försämrar trivseln och orsakar onödiga kostnader för hyresvärden, Månsbro fastigheter.

Skräp på gården – ett resultat av boendes beteende

En solig eftermiddag är gården full av liv. Barn leker, vuxna samtalar – men runt omkring dem ligger muggar, servetter, plastförpackningar, fimpar och till och med använda blöjor utspridda. Det är uppenbart att skräpet inte hamnat där av en slump, utan är ett resultat av att vuxna människor inte tar ansvar för sin omgivning.

Städpersonalen räcker inte till när skräpet fylls på direkt

Månsbro fastigheter uppger att området ronderas dagligen, även under sommaren, och att extra sommarpersonal satts in. Ändå växer högarna med skräp – eftersom nya slängs ut direkt efter att städningen är klar.

– Problemet är inte att vi inte städar, utan att hyresgästerna fortsätter kasta skräp så fort vi gått, säger Nina Wahlberg, vd på Månsbro fastigheter.

Boende klagar – men tar inget eget ansvar

Flera hyresgäster säger att de ringt kundtjänst varje dag. Samtidigt uppger vissa att de inte tänker plocka skräp själva – trots att de erkänner att det ligger farligt avfall ute.

– Jag har semester och tänker inte städa. Det är inte mitt ansvar, säger en kvinna.

Men om det inte är boendes ansvar att hålla efter sin egen gård, vems är det då? Skräpet kastar sig inte självt.

Onödiga kostnader drabbar alla

Varje extra insats för att städa upp efter vuxna människor som lämnar skräp efter sig kostar pengar. Pengar som annars kunde gått till förbättringar i området. I förlängningen kan detta leda till höjda hyror eller uteblivna investeringar – något som drabbar alla boende, även de som faktiskt sköter sig.

Papperskorgar togs bort på grund av missbruk

Papperskorgarna i området togs bort förra året efter att de användes till att slänga hushållssopor. Det ledde till att fåglar spred skräpet över hela området. När kärlen togs bort började fler använda miljöhusen, enligt Månsbro.

Trots det fortsätter sopor att kastas rätt ut på gården. Detta handlar inte om brist på städning – utan om brist på respekt för den gemensamma miljön.

Ett rent område kräver gemensamt ansvar

Att kräva en ren gård är rimligt. Men det kräver också att man själv bidrar till att hålla den ren. Det handlar om grundläggande respekt, hänsyn och civiliserat beteende.

Ska området bli trivsamt för alla, måste fler förstå att ansvaret inte ligger enbart hos hyresvärden – utan hos varje individ som bor där. Det är hög tid att alla tar ansvar för sin egen boendemiljö.

Innehållsförteckning

• Washington. USA:s utrikesdepartement riktar skarp kritik mot EU:s nya regelverk för innehållskontroll på nätet. I ett uppmärksammat uttalande på tisdagen anklagas EU för att ha infört ett ”orwellskt” system där medborgare riskerar att straffas för att kritisera sina egna regeringar – en utveckling som jämförs med förtrycket i det forna Östtyskland, DDR.
• Risk för svensk tillämpning i DDR‑stil?
• USA vidtar åtgärder – och varnar för Europas vägval
• Ett vägskäl för Sverige

Washington. USA:s utrikesdepartement riktar skarp kritik mot EU:s nya regelverk för innehållskontroll på nätet. I ett uppmärksammat uttalande på tisdagen anklagas EU för att ha infört ett ”orwellskt” system där medborgare riskerar att straffas för att kritisera sina egna regeringar – en utveckling som jämförs med förtrycket i det forna Östtyskland, DDR.

”Europa dömer tusentals för brottet att kritisera sina regeringar”, skriver det amerikanska utrikesdepartementet på X.
”Det här orwellska budskapet lurar inte USA. Censur är inte frihet”, fortsätter man i ett svar på ett inlägg från Frankrikes FN-representation.

Kritiken riktas mot EU:s Digital Services Act (DSA), som sedan 2022 reglerar innehållet på nätplattformar som Meta och X. Enligt USA handlar lagen inte om att skydda användare – utan om att skydda makthavare från kritik.

”DSA är mer ett skyddsnät för eliten än för demokratin”, konstaterar en anonym amerikansk diplomat.

Risk för svensk tillämpning i DDR‑stil?

Samtidigt väcks frågan vad som händer om liknande tankegångar får fäste i Sverige – särskilt om Vänsterpartiet, med sina marxistiska rötter, får ansvar för medie‑, digitaliserings- eller justitiefrågor efter valet 2026.

Kritiker varnar för att partiets ideologiska arv och hållning i yttrandefrihetsfrågor kan leda till en situation där staten, under förevändning att ”bekämpa hat”, i själva verket börjar filtrera politiskt obekväm kritik.

Liknande modeller fanns i DDR:s informationspolitik, där gränsen mellan samhällsskydd och politisk kontroll i praktiken var utsuddad.

Risken, menar flera debattörer, är att Sverige utvecklar en övervakningskultur där medborgare börjar anpassa sina åsikter av rädsla för att hamna i kläm. Det handlar inte om förbud i första ledet – utan om självcensur, socialt tryck och ökad granskning av avvikande röster. Ett slags tyst konsensus, där staten aldrig behöver säga rakt ut vad som är otillåtet, eftersom medborgarna redan lärt sig att undvika vissa ämnen.

USA vidtar åtgärder – och varnar för Europas vägval

Frågan om nätcensur har blivit ett utrikespolitiskt ämne för USA, där flera tunga röster nu ifrågasätter Europas digitala utveckling.

• I februari kritiserade vicepresident JD Vance EU:s regeringar för att ha övergett liberala värderingar.
• I mars varnade FCC:s ordförande Brendan Carr för att DSA riskerar att bli ett verktyg för åsiktskontroll snarare än för skydd av medborgare.
• I maj införde utrikesminister Marco Rubio visumrestriktioner mot utländska tjänstemän misstänkta för att ha medverkat till nätcensur av amerikanska medborgare – med särskilt fokus på Europa och Latinamerika.

USA har dessutom skärpt granskningen av visumsökande, där sociala medieinlägg nu vägs in i bedömningen. Konsulat har fått direktiv att uppmärksamma tecken på fientlighet mot amerikanska värderingar eller institutioner.

Ett vägskäl för Sverige

Sverige står nu vid ett vägskäl. Med DSA som ramverk kommer varje medlemsland att behöva tolka och tillämpa reglerna på nationell nivå.

Om tolkningen faller i händerna på politiska krafter som inte ser yttrandefrihet som ett absolut värde, kan konsekvenserna bli långtgående. Vi hör redan idag hur ondskefulla krafter som inte ens tillhör den svenska folkstammen och subversiva element vill förbjuda bränning av religiösa fantasier i bokform.

Om ett marxistiskt präglat parti som Vänsterpartiet får ministerposter efter valet 2026 – till exempel i Justitiedepartementet, Kulturdepartementet eller Digitaliseringsområdet – finns en reell risk att Sverige utvecklar en överstatlig hållning i dessa frågor.

Det handlar inte nödvändigtvis om att kriminalisera kritik rakt av, utan snarare att stegvis införa mekanismer för övervakning, innehållskontroll och normstyrning.

Precis som i DDR blir det då inte längre nödvändigt att fängsla dissidenter – det räcker att plattformar, algoritmer och myndigheter systematiskt filtrerar bort röster som avviker från den rådande politiska linjen.

”Det som börjar med digital reglering slutar ofta i ideologisk kontroll.”
– Amerikansk expert på digitala rättigheter

Och just därför är den svenska tillämpningen av DSA inte en teknisk fråga – utan en ideologisk stridslinje.

Kan vi lita på Vänsterpartiets försvarsvilja? Är det inte dags att vi inser att Vänsterpartiet är en inre fiende som måste bekämpas med alla till buds stående medel? Vänsterpartiet har alltid motarbetat försvaret av Sverige. Under andra världskriget fick vänsterpartister – eller kommunister, som de kallades då – inte göra värnplikt med vapen i hand, utan fullgjorde sin plikt i arbetskompanier.

Vänsterpartiet har en tradition av att undergräva Sveriges försvarsförmåga. De var drivande bakom försvarsbeslutet 2000, då stora delar av det svenska försvaret lades ner. Under kalla kriget begick många vänsterpartister intrång på känsliga militära skyddsobjekt och saboterade material, i syfte att deras kamrater i Moskva lättare skulle kunna ockupera Sverige.

Vänsterpartistiska politiker åkte även runt och låtsades vara tavelförsäljare för att kartlägga känsliga befattningar inom det svenska totalförsvaret. Att släppa in bolsjeviker i en regering år 2026 vore en stor säkerhetsrisk – vi kan inte lita på dem. Det är inpräntat i Vänsterpartiets ideologiska DNA att söndra det svenska samhället inifrån med skyhöga skatter och att förvandla Sverige till ett kosmopolitisk helvete på jorden.

Innehållsförteckning

• Sverige har redan arbetskraft – varför importera billig från länder utanför EU?
• Lönedumpning som affärsmodell
• EU först – tredje land om det verkligen behövs
• En falsk brist
• Sammanfattning:
• Många av de yrken som undantas från kravet på en skälig lön att leva på, kan i praktiken inte ens bemannas med arbetskraft från länder utanför EU.

Sverige har redan arbetskraft – varför importera billig från länder utanför EU?

Trots att det finns tillgång till arbetskraft inom EU, väljer svenska myndigheter och politiker att fortsätta öppna dörrarna för arbetskraftsinvandring från länder utanför Europa – ofta till låglönejobb inom branscher där svenska och europeiska arbetstagare redan finns tillgängliga. Resultatet: pressade löner, ökande exploatering och en arbetsmarknad där billig arbetskraft prioriteras framför rättvisa villkor.

Regeringen har aviserat ett nytt krav: minimilön på 37 100 kronor per månad för att få arbetstillstånd i Sverige. Ett välkommet steg enligt många – men samtidigt föreslås 152 yrken undantas, vilket gör reformen tandlös. Undantagen gäller bland annat byggarbetare, vårdpersonal, chaufförer, IT-tekniker och kockar – alla yrken där det redan finns tusentals arbetssökande inom EU.

Varför importera arbetskraft från exempelvis Bangladesh, Irak eller Uzbekistan – när det redan finns EU-medborgare från Rumänien, Spanien eller Kroatien som kan och vill arbeta?

Sverige är en del av EU:s inre marknad, där fri rörlighet redan ger tillgång till över 400 miljoner arbetstagare. Att gå utanför det europeiska samarbetet för att fylla enkla jobb med låglönepersonal från tredje land är inte bara onödigt – det underminerar svensk arbetsrätt, trygghet och facklig organisering.

Lönedumpning som affärsmodell

Arbetsgivare inom bland annat restaurang, jordbruk och städbranschen har länge använt utomeuropeisk arbetskraft för att hålla lönerna nere. Genom att erbjuda just lägst tillåtna villkor, och ibland långt under det, skapas en parallell arbetsmarknad där svenska och europeiska arbetare inte kan konkurrera.

”Det här är människor som kommer till Sverige för att arbeta för minimilön, utan kunskap om sina rättigheter, ofta beroende av arbetsgivaren för att få stanna i landet”, säger en facklig företrädare.

I många fall har arbetskraftsinvandringen urartat till ren handel med uppehållstillstånd, där anställningar bara är på pappret och syftet är att ordna vistelse i Sverige – inte att täcka någon verklig arbetskraftsbrist. Migrationsverket bekräftar att de måste ifrågasätta om anställningserbjudanden är genuina, särskilt när lönerna ligger långt under den föreslagna gränsen.

EU först – tredje land om det verkligen behövs

Det är fullt rimligt att svenska företag först ska söka arbetskraft inom EU. Det är en grundläggande princip i det europeiska samarbetet. Om man efter dokumenterade försök ändå inte hittar personal inom EU – först då borde arbetskraft utanför Europa komma i fråga, och då endast till marknadsmässiga löner.

Att i stället börja i andra änden – med att importera från Asien eller Afrika – innebär att man aktivt kringgår EU:s inre marknad och gör låg lön och beroendeställning till en konkurrensfördel. Det skapar också sociala spänningar, eftersom svenska skattebetalare i längden får bära kostnaderna för sjukvård, integration och kontroll av en växande grupp arbetstagare som ofta utnyttjas.

En falsk brist

Myndigheter talar ofta om ”bristyrken”, men i många fall handlar det inte om att människor saknas – utan att villkoren är för dåliga. Det är inte brist på kockar eller städare i Sverige – det är brist på anställningar med rimlig lön, fasta kontrakt och god arbetsmiljö.

Genom att tillåta fortsatt inflöde av billig arbetskraft från tredje land blir pressen att förbättra villkoren obefintlig. Arbetsgivarna får vad de vill: billig, lojal och utbytbar arbetskraft.

Sammanfattning:

• EU har redan tillräckligt med arbetskraft – det finns ingen anledning att importera låglönepersonal från tredje världen
• Arbetskraftsinvandring från utomeuropeiska länder används för att dumpa löner och kringgå arbetsrätt
• Undantag från lönekravet på 37 100 kronor för 152 yrken gör reformen meningslös
• Regeringen måste prioritera EU-medborgare och svenska arbetare – inte exploatering i billig arbetskraftens namn

Många av de yrken som föreslås undantas från kravet på en skälig lön att leva på, är yrken där det i praktiken inte går att importera arbetskraft från EU – men där man ändå föreslår att ta in personer från länder utanför EU.

Hur många utomeuropeiska medborgare kan egentligen arbeta som socialsekreterare? Det är ett yrke som kräver goda kunskaper i svenska språket, relevant utbildning, och djup kännedom om svensk lagstiftning och förvaltning.

Samma sak gäller inom restaurangbranschen. Där finns inte något behov av att ta in personal från länder utanför EU. Det finns redan gott om arbetskraft inom EU som kan jobba som kockar, servitörer eller diskare – ofta med erfarenhet och språkkunskaper som räcker gott.

Många av de yrken som undantas från kravet på en skälig lön att leva på, kan i praktiken inte ens bemannas med arbetskraft från länder utanför EU.

Yrkerna som skall vara undantag för skälig lön att leva på för arbetskraftinvandring.

• Officerare
• Specialistofficerare
• Soldater m.fl.
• Förvaltare inom skogsbruk och lantbruk m.fl.
• Restaurang- och kökschefer, nivå 1
• Restaurang- och kökschefer, nivå 2
• Meteorologer
• Geologer och geofysiker m.fl.
• Statistiker
• Specialister och rådgivare inom lantbruk m.m.
• Specialister och rådgivare inom skogsbruk
• Civilingenjörsyrken inom logistik och produktionsplanering
• Civilingenjörsyrken inom kemi och kemiteknik
• Planeringsarkitekter m.fl.
• Lantmätare
• Miljö- och hälsoskyddsinspektörer
• Specialister inom miljöskydd och miljöteknik
• AT-läkare
• Övriga läkare
• Grundutbildade sjuksköterskor
• Geriatriksjuksköterskor
• Röntgensjuksköterskor
• Veterinärer
• Sjukgymnaster
• Arbetsterapeuter
• Dietister
• Audionomer och logopeder
• Optiker
• Övriga specialister inom hälso- och sjukvård
• Forskarassistenter m.fl.
• Doktorander
• Övriga universitets- och högskolelärare
• Lärare i yrkesämnen
• Gymnasielärare
• Grundskollärare
• Fritidspedagoger
• Förskollärare
• Studie- och yrkesvägledare
• Revisorer m.fl.
• Personal- och HR-specialister
• Utvecklare inom spel och digitala media
• Systemtestare och testledare
• Systemförvaltare m.fl.
• Bibliotekarier och arkivarier
• Socialsekreterare
• Kuratorer
• Biståndsbedömare m.fl
• Diakoner
• Ingenjörer och tekniker inom industri, logistik och produktionsplanering
• Ingenjörer och tekniker inom bygg och anläggning
• Ingenjörer och tekniker inom elektroteknik
• Ingenjörer och tekniker inom maskinteknik
• Ingenjörer och tekniker inom kemi och kemiteknik
• Ingenjörer och tekniker inom gruvteknik och metallurgi
• GIS- och kartingenjörer
• Övriga ingenjörer och tekniker
• Maskinbefäl
• Biomedicinska analytiker m.fl.
• Receptarier
• Tandtekniker och ortopedingenjörer m.fl.
• Laboratorieingenjörer
• Djursjukskötare m.fl.
• Tandhygienister
• Redovisningsekonomer
• Inköpare och upphandlare
• Chefssekreterare och VD-assistenter m.fl.
• Säkerhetsinspektörer m.fl.
• Behandlingsassistenter och socialpedagoger m.fl.
• Pastorer m.fl.
• Trafiklärare
• Köksmästare och souschefer
• Drifttekniker, IT
• Supporttekniker, IT
• Systemadministratörer
• Nätverks- och systemtekniker m.fl.
• Medicinska sekreterare, vårdadministratörer m.fl.
• Kockar och kallskänkor
• Hovmästare och servitörer
• Undersköterskor, hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende
• Undersköterskor, habilitering
• Undersköterskor, vård- och specialavdelning
• Undersköterskor, mottagning
• Ambulanssjukvårdare
• Vårdbiträden
• Skötare
• Vårdare, boendestödjare
• Personliga assistenter
• Brandmän
• Kriminalvårdare
• Väktare och ordningsvakter
• Övrig bevaknings- och säkerhetspersonal
• Odlare av jordbruksväxter, frukt- och bär
• Trädgårdsodlare
• Trädgårdsanläggare m.fl.
• Uppfödare och skötare av lantbrukets husdjur
• Skogsarbetare
• Betongarbetare
• Anläggningsarbetare
• Takmontörer
• Isoleringsmontörer
• Glastekniker
• VVS-montörer m.fl.
• Kyl- och värmepumpstekniker m.fl
• Lackerare och industrimålare
• Saneringsarbetare m.fl.
• Gjutare
• Svetsare och gasskärare
• Byggnads- och ventilationsplåtslagare
• Tunnplåtslagare
• Stålkonstruktionsmontörer och grovplåtsslagare
• Smeder
• Verktygsmakare
• Maskinställare och maskinoperatörer, metallarbete
• Motorfordonsmekaniker och fordonsreparatörer
• Flygmekaniker m.fl.
• Underhållsmekaniker och maskinreparatörer
• Finmekaniker
• Tryckare
• Installations- och serviceelektriker
• Industrielektriker
• Distributionselektriker
• Elektronikreparatörer och kommunikationselektriker m.fl.
• Slaktare och styckare m.fl.
• Bagare och konditorer
• Maskinoperatörer, cement-, sten- och betongvaror
• Maskinoperatörer, ytbehandling
• Valsverksoperatörer
• Övriga maskin- och processoperatörer vid stål- och metallverk
• Maskinoperatörer, farmaceutiska produkter
• Maskinoperatörer, kemisktekniska och fotografiska produkter
• Maskinoperatörer, gummiindustri
• Maskinoperatörer, plastindustri
• Maskinoperatörer, kött- och fiskberedningsindustri
• Maskinoperatörer, mejeri
• Maskinoperatörer, kvarn-, bageri- och konfektyrindustri
• Övriga maskinoperatörer inom livsmedelsindustri m.m.
• Processoperatörer, papper
• Andra process- och maskinoperatörer
• Drifttekniker vid värme- och vattenverk
• Processövervakare, kemisk industri
• Övriga drifttekniker och processövervakare
• Montörer, elektrisk och elektronisk utrustning
• Lokförare
• Bangårdspersonal
• Taxiförare m.fl.
• Buss- och spårvagnsförare
• Lastbilsförare m.fl.
• Förare av jordbruks- och skogsmaskiner
• Kranförare m.fl.
• Matroser och jungmän m.fl.
• Städare
• Bärplockare

EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt (V) riktar skarp kritik mot Ukraina efter att landets parlament röstat igenom en lag som minskar oberoendet för de statliga antikorruptionsmyndigheterna NABU och SAPO. Lagen har väckt kritik inom EU och Ukraina, och Sjöstedt anser att den hotar landets relation till unionen.

– Ukraina bör få stöd, men inte utan krav. Oberoendet måste återställas, säger han.

Zelenskyj har försvarat lagen som ett sätt att motverka ryskt inflytande, men meddelade på onsdagen att en ny lag är på gång. Sjöstedt är skeptisk:

– Det låter som ett svepskäl. Troligen har personer i presidentens närhet börjat granskas.

Krav på demokrati – men historiskt stöd till diktatur

Sjöstedts krav på demokratiska principer ställs i kontrast till Vänsterpartiets historia. Under 1900-talet hette partiet Vänsterpartiet Kommunisterna och hade nära band till Sovjetunionen. Man försvarade ofta Moskvas politik även när allvarliga brott begicks.

Ukraina var särskilt utsatt under Stalins styre, bland annat under Holodomor, den medvetet orsakade svältkatastrofen 1932–33 där miljontals ukrainare dog. Förföljelser, deportationer och kulturell repression följde.

Vänsterpartiet kommenterade sällan dessa övergrepp och betraktade ofta sovjetkritiker som reaktionärer. Det väcker frågor om partiets trovärdighet när det idag kräver demokratiska reformer i ett land som länge led under den regim man själv stödde.

Livsmedelsverket har stängt en verksamhet som utan tillstånd tillverkat ost och andra mejeriprodukter. Tillslaget ledde till att omkring fem ton livsmedel förstördes. Åtgärden genomfördes med omedelbar verkan, enligt ett pressmeddelande från myndigheten.

Produkterna såldes under varumärket Ellen dairy och producerades av Mellanösterns mejeri AB. Livsmedelsverket uppmanar konsumenter att kasta dessa produkter, och man har även bett kommuner och butiker att kontrollera om företaget har fler varor ute i handeln – i så fall ska de tas bort från hyllorna.

– Företaget saknade godkännande för livsmedelsproduktion, och mejeriprodukterna har tillverkats under bristfälliga hygieniska förhållanden. Det finns en risk att människor kan bli sjuka av att konsumera dem, säger Henrik Björnfot, enhetschef för livsmedelskontrollen i södra Sverige.

Att Sverige har skämt ut sig och gjort det för lätt att få asyl i Sverige, det håller majoriteten av det svenska folket med om. Det finns i dag krafter som medvetet driver på ett så kallat befolkningsutbyte – de vill i praktiken ge bort Sverige till människor som tar sig in i landet, kräver asyl och sedan låter sig försörjas. Man kan fortfarande komma långt utanför Europas gränser och ändå få asyl här. Det är orimligt.

Men att man fortfarande år 2025 kan befinna sig utanför Europas gränser och få asyl i Sverige är en skam som våra barn och barnbarn kommer att få leva med. Självklart ska vi hjälpa t.ex. Ukraina, de är en del av Europa. Men det finns ingen anledning att Sverige tar emot folk från MENA eller Afrika som kvot- eller asylsökande. Vi har varit för generösa, helt enkelt.

Innehållsförteckning

• 43 758 nya uppehållstillstånd – på sex månader. Paradigmskifte? Snarare paradigmskugga.
• Historiken bekräftar mönstret – inte förändringen
• ”Paradigmskifte” i teorin – i praktiken fortsatt hög invandring
• Retoriken vs. siffrorna
• Från ord till handling – när då?
• Slutsatsen?
• Jan–juni 2025 (totalt 43 758 PUT):

43 758 nya uppehållstillstånd – på sex månader. Paradigmskifte? Snarare paradigmskugga.

Under årets första halvår 2025 delade Migrationsverket ut 43 758 nya uppehållstillstånd. Punkt. Det är ingen marginell teknikalitet, det är en volym som placerar Sverige på rak kurs mot ännu ett år runt 100 000 nya tillstånd – precis som ”förr”. Allt snack om ett historiskt skifte i migrationspolitiken har hittills mest liknat rök och speglar.

Regeringen och dess stödparti SD vrider och vänder på statistiken för att skapa illusionen av minskning. Men verkligheten bryr sig inte om presskonferenser: totalnivån ligger kvar. 2024 slutade på 93 895 beviljade tillstånd. Med ett halvår på 43 758 är det ingen djärv gissning att 2025 hamnar i samma härad – eller högre.

Så här såg första halvåret 2025 ut:

• Anhöriginvandring: 12 223
• Arbete: 12 766
• Asyl: 5 627
• Övrigt (studier, EU/EES m.m.): ca 13 100

Detta motsvarar i praktiken att man fyller upp en hel mellanstor svensk kommun – på sex månader.

Historiken bekräftar mönstret – inte förändringen

Statistiken från 1980–2024 visar ett tydligt faktum: Sverige har länge legat på höga nivåer, med toppar och dalar men utan något verkligt, varaktigt trendbrott nedåt. 2016 stack ut med 151 031 tillstånd. Efter det sjönk volymerna något, men 2022 sköt siffrorna upp igen till 142 179 på grund av massflykten från Ukraina (47 566 tillstånd). 2023 låg vi kvar på 102 139 (cirka 11 000 ukrainare), 2024 på 93 895 (ungefär samma ukrainska nivå). Det är alltså ingen dramatisk kursändring – bara nya förklaringar.

”Paradigmskifte” i teorin – i praktiken fortsatt hög invandring

Det talas om skärpta regler, om uppstramning av både asyl och anknytning. Samtidigt fortsätter Sverige att erbjuda relativt generösa vägar in: anknytning (”anhörig”), arbete (där kontroll och uppföljning ofta beskrivs som bristfällig), och så förstås asylsystemet som fortfarande beviljar tusentals uppehållstillstånd varje halvår. Att kalla detta ett tydligt trendbrott är att förolämpa människors förmåga att läsa siffror.

Retoriken vs. siffrorna

• Politiken säger: ”Vi stramar åt.”
  Siffrorna säger: Nivåerna ligger kvar.
• Politiken säger: ”Paradigmskifte.”
  Siffrorna säger: 100 000 per år – igen.
• Politiken säger: ”Färre permanenta tillstånd.”
  Siffrorna säger: Visst, man kan trixa med benämningar, men totalvolymen av nyanlända med rätt att stanna är i stort sett densamma.

Från ord till handling – när då?

Tre år har snart gått sedan Tidöavtalet lanserades som lösningen på ”systemskiftet”. Ändå fortsätter volymerna. Om det verkligen var ett skifte man ville ha – var är det då? Ja, det talas om att ”fasa ut” permanenta uppehållstillstånd och ge fler medborgarskap i stället. Men det är inte att minska inflödet, det är att flytta runt kostnader och ansvar i statistiken.

Slutsatsen?

Det är hög tid att sluta låtsas. Antingen står regeringen för att nivån ligger kvar och förklarar varför, eller så levererar man en faktisk sänkning – inte ännu en Powerpoint med finurliga grafer. Just nu är budskapet från siffrorna klarare än något pressmeddelande: Volymerna är fortsatt höga. Paradigmskiftet har inte levererat.

Oops – här kommer statistiken också.

Jan–juni 2025 (totalt 43 758 PUT):

• Anhörig: 12 223
• Arbete: 12 766
• Asyl: 5 627
• Övrigt (studier, EU/EES m.m.): 13 142

Beviljade uppehållstillstånd per år 1980–2024:

Polisen Norrköping
18 juli kl. 08:53

Det är barn vi pratar om. Skälvande små röster som knappt nått målbrottet, fumliga fingrar och jackor som luktar alldeles för mycket deo blandat med svett. Vissa är lika långa som oss, andra hade knappt fått åka den stora bergochdalbanan på ett nöjesfält. En del kan inte äta med bestick, passa tider, läsa, skriva. De saknar grundläggande kunskaper för att klara av en vardag. De sitter i baksätet på en polisbil och frågar om vi kan ringa mamma, ”snälla snälla snälla jag vill bara prata med henne i några sekunder”.

Det är inga råbarkade busar med särpräglade utseenden, det hade kunnat vara vem som helst från parallellklassen i högstadiet som slänger in en handgranat i porten där du bor. Det är barnen som kastar bort sina liv på bekostnad av andras för en dröm om en bättre tillvaro. Förklaringarna och ursäkterna är många, alltifrån att kunna hjälpa sin familj ekonomiskt till att känna sig respekterad och viktig. Vuxen. Självständig. I kontroll.

Idéerna till att begå grova våldsbrott kommer inte till ett barn ur det blå. Det finns oftast någon som ser barnen som verktyg och säger och gör vad som helst för att få de att göra vad som helst. Lockar med pengar, men också ett sammanhang som barnet kanske saknar och längtar efter att få höra till. Barnet får ett uppdrag och lovas att det blir ett steg uppåt och framåt, det här gör vi tillsammans, pengar pengar pengar. Det är en nattsvart och cynisk syn på människoliv, för sekunden barnet har genomfört sitt uppdrag så är det förbrukat. Det finns inte en plan för vad som händer efter, det kommer inte någon och hämtar och hjälper när jobbet är gjort. Ingen bryr sig längre.

I vissa fall behöver vi knappt anstränga oss för att gripa en gärningsperson. En ungdom som tagit så mycket droger för att klara av sitt uppdrag och sen inte blivit hämtad av den som lovat att göra det, ofta i en främmande stad dessutom, brukar sällan komma på bra flyktplaner. Och här är en hårt beprövad sanning: Det finns inga pengar. Och man kan ändå inte köpa ett rent samvete eller mardrömsfria nätter.

Läs mer på https://polisen.se/oro-for-kriminellas-rekrytering

Maja med kollegor
Ingripandeverksamheten
LPO Norrköping

Lite funderingar kring polissyster Majas snyftinlägg på sociala medier.

Barn lär sig äta med bestick vid 2–3 års ålder. Vid 7 år ska de enligt Barnavårdsnämdens normer kunna hantera full bestickuppsättning. Så när Maja beskriver barn som inte kan äta med bestick, antyder hon alltså att det är sjuåringar som skjuter folk i ryggen med automatvapen? Det är rent trams. Alla vet att det rör sig om tonåringar – ofta 14–15 år. Vid 15 är man straffmyndig. Vid 16 slogs ungdomar i världskriget med gevär i hand – men i Sverige 2025 behandlas de som förvirrade dagisbarn.

Det är inte synd om gärningspersonerna. Det är synd om offren. Men det verkar inte vara där polisens sympatier ligger längre – särskilt inte när gråtmilda polissystrar målar upp barnsoldater som stackars oskyldiga vilsna själar.

Problemet är inte att barn rekryteras – problemet är att samhället vägrar sätta ner foten. När konsekvenser uteblir, uppstår kaos. Vi har matat den här kriminaliteten med flathet, och nu är det förvånande nog svårt att stoppa?

Jag är själv ett barn av flumskolan. Där var det ingen som brydde sig om du kom i tid. Det fanns inga krav, inga följder. När jag senare gjorde lumpen på KA1 i Vaxholm, var det raka motsatsen. Kom jag för sent, fick hela plutonen göra armhävningar. Sedan blev det upp till kamraterna att se till att jag inte var sen igen. Kamratuppfostran – och det fungerade. Jag lärde mig på nolltid.

Vill man stoppa gängen? Börja med att sluta dalta. Återinför krav. Bygg respekt. Annars kommer fler barn lära sig skjuta före de lär sig använda kniv och gaffel.

Den svenska skolan skulle må bra av lite mindre ”bögavstånd” och lite mer 1,25 meters lucka – ren svensk ordning och reda i leden.

Innehållsförteckning

• Stora samhälles vinster att outsourca straffen till Afrika.
• Vad skulle samma strafftid kosta i ett afrikanskt samarbetsland?
• Vinster med outsourcad kriminalvård
• Ekonomisk avlastning

14 personer döms för en internationell bedrägerihärva mot äldre svenskar. Totalt lurades 139 offer på 17 miljoner kronor via bank-ID-bedrägerier. Två unga huvudmän döms till över åtta års fängelse och misstänks även för ett dubbelmord i Etiopien. Polisen har säkrat tillgångar som guldtackor, kryptovaluta och lyxklockor. Utredningen avslöjade ett organiserat nätverk med tusentals bedrägeriförsök.

Fallet med de 14 personer som nyligen dömts för omfattande bedrägerier mot äldre svenskar har inte bara rört upp känslor – det sätter också ljuset på de enorma kostnaderna för svensk kriminalvård. Enbart dessa dömda individer förväntas kosta över 45 miljoner kronor i fängelsekostnader.

Stora samhälles vinster att outsourca straffen till Afrika.

Det väcker frågan: borde Sverige outsourca delar av kriminalvården till andra länder med lägre kostnadsläge – till exempel i Afrika?

Dömda för storskaligt bedrägeri – så mycket kostar varje fånge

I många afrikanska länder ligger dygnskostnaden för en fängelseplats runt 200 kronor. Om dessa 14 personer avtjänade sina straff där, med svensk tillsyn och internationella rättssäkerhetsgarantier, skulle kostnaden bli:

Vad skulle samma strafftid kosta i ett afrikanskt samarbetsland?

• Svensk kostnad: 45,4 miljoner kronor
• Outsourcad kostnad: 2,39 miljoner kronor
• Besparing: cirka 43 miljoner kronor

Vinster med outsourcad kriminalvård

Ekonomisk avlastning

Kriminalvård är dyr. Även en begränsad outsourcing av lågriskfångar eller personer dömda för organiserad ekonomisk brottslighet skulle ge miljardbesparingar över tid.

Avlastning för Kriminalvården
Svenska anstalter är överfulla. Outsourcing kan ge mer plats åt tungt kriminella, psykiskt sjuka eller vårdbehövande.

Omfördelning av resurser
Pengar som sparas kan användas till fler poliser, stöd till brottsoffer och förebyggande åtgärder.

Utveckling i värdlandet
En outsourcad anstalt ger jobb, infrastruktur och kunskapsöverföring i landet där den byggs och drivs – under svensk övervakning.

Kombinera med indraget medborgarskap

Vid grov organiserad brottslighet bör Sverige kunna dra in medborgarskapet – särskilt om den dömde har dubbla. Det skulle:

• Skicka en tydlig signal om konsekvenserna
• Förhindra återintegration i det svenska samhället
• Minska framtida kostnader för övervakning, stöd och återfall

Sammanfattning: En modell för framtidens kriminalvård

Sverige kan inte fortsätta betala över tre miljoner kronor per fängelseplats i alla lägen – särskilt inte för bedragare som levt lyxliv utomlands på svenska pensionärers bekostnad.

Med internationellt samarbete, tydliga regler för rättssäkerhet och politisk vilja finns stora möjligheter att outsourca delar av kriminalvården. Det skulle minska kostnaderna dramatiskt, öka effektiviteten och samtidigt ge tillbaka något till de riktiga offren – det svenska folket.

Innehållsförteckning

• Tidigare S-politiker deltog
• Stark kritik från KD och SD
• S-beklagan dissas av SD

Tidigare S-politiker deltog i kritiserad manifestation – Förintelsen jämställdes med kriget mot Hamas

En manifestation från den palestinska rörelsen väckte starka reaktioner efter att bilder började cirkulera på sociala medier i fredags. På en av bilderna syntes dockor hängda i rep – något många uppfattade som en parallell till judiska fångar i nazisternas koncentrationsläger.

Manifestationen anordnades i protest mot Israels krigföring i Gaza efter Hamas attack i oktober 2023 och anklagas nu för att likställa Förintelsen med Israels insatser mot Hamas.

Umeå kommun meddelade på lördagseftermiddagen att polisen mottagit en anmälan om misstänkt hets mot folkgrupp. En förundersökning har inletts.

Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Umeå, säger att händelsen är olämplig:

– Det är bra att polisen utreder. Antisemitism får inte tillåtas växa. Om det krävs fler åtgärder för tryggheten i Umeå, är vi beredda att agera.

Tidigare S-politiker deltog

Bland deltagarna fanns Mahmoud Shnino, tidigare företrädare för Socialdemokraterna i Umeå. På Facebook kallade han manifestationen ”ett fantastiskt jobb” och poserade vid de upphängda dockorna. Inlägget är nu borttaget.

Shnino har tidigare setts på bilder med Magdalena Andersson, Stefan Löfven, Morgan Johansson och Jonas Sjöstedt. Inför EU-valet 2024 stödde han Vänsterpartiet.

Han har även hyllat Hamas attack mot civila israeler i oktober 2023. I ett inlägg skrev han att ”den palestinska flygstyrkan besegrade den israeliska arrogansen”.

Stark kritik från KD och SD

KD-ledaren Ebba Busch fördömer manifestationen och uppmanar Magdalena Andersson att ta avstånd från Vänsterpartiet. Hon varnar för att Umeå riskerar gå samma väg som Malmö i fråga om judars trygghet.

Samtidigt kallar SD:s Richard Jomshof Socialdemokraternas uttalande för pliktskyldigt och otillräckligt.

S-beklagan dissas av SD

När S-toppen Anders Ygeman går ut med ett pliktskyldigt uttalande om händelsen, och hävdar att Socialdemokraterna vill bekämpa antisemitism, svarar sverigedemokraten Richard Jomshof:

”Men snälla, det är ju era kärnväljare. Det är ju ni som har släppt in skiten i Sverige. Det skulle vara klädsamt om ni tog ansvar för er egen politik och vad den har lett fram till.”

Innehållsförteckning

• Nolltolerans mot stölder”: därför tjänar Sverige på livstids utvisning redan vid ringa stöld
  • 1. Stark, omedelbar avskräckning
  • 2. Avlastning för ett pressat rättssystem
  • 3. Omedelbar trygghetsvinst för handel och konsumenter
  • 4. Rättvis signal om ansvar
  • 5. Frigör skattemedel på sikt
  • 6. Skapar handlingskraft och förtroende
• Livstidsutvisning vid ringa stöld – hela svenska folket blir vinnare.

Nolltolerans mot stölder”: därför tjänar Sverige på livstids utvisning redan vid ringa stöld

När samhällsdebatten handlar om hur vi bäst skapar trygghet och respekt för lagarna lyfts ofta nolltolerans‑strategier fram som ett sätt att vända negativa trender snabbt. Ett konkret verktyg i den verktygslådan är att låta utvisning bli den självklara följden redan vid ringa stöld för personer som inte är svenska medborgare. Nedan sammanfattas de största fördelarna med ett sådant, tydligt regelverk.

1. Stark, omedelbar avskräckning

• Klar och enkel konsekvens – Budskapet är glasklart: ”Stjäl – och du förlorar rätten att stanna.”
• Kortare beslutskedja – När påföljden är automatisk minimeras förhandlingar och ger domstolarna utrymme att arbeta med grövre brott.
• Signaleffekt utomlands – Information om hårda följder sprids snabbt i internationella nätverk och kan avskräcka särskilt organiserade stöldligor från att ens resa hit.

2. Avlastning för ett pressat rättssystem

• Varje upprepad ringastöld kräver i dag ny polisinsats, ny åklagarprövning och domstolstid. En enda utvisning kapar hela den återkommande kedjan och frigör resurser för grov kriminalitet och våldsbrottsutredningar.
• Färre återfall i samma butik betyder att väktare, butikspersonal och polis kan prioritera trygghetsskapande närvaro i andra, mer utsatta områden.

3. Omedelbar trygghetsvinst för handel och konsumenter

• Butikerna sparar pengar – Stölderna, även de små, adderas till höga svinnkostnader som i slutändan läggs på priserna. Varje avlägsnad seriestörare sänker butikernas svinnbudgetar.
• Kundernas vardag förbättras – Färre larmbågsutlösta stopp, mindre stök i butikerna och högre personalnärvaro där den gör mest nytta – vid service i stället för bevakning.

4. Rättvis signal om ansvar

• Att begå brott är ett eget val. Den som kommer till Sverige för att arbeta eller studera gör det på förhand kända villkor – följer man inte spelreglerna, mister man gästrätten.
• Systemet är redan etablerat vid grövre brott. Att även ringastöld omfattas visar att allt brottsligt beteende tas på allvar och markerar respekt för lagarna.

5. Frigör skattemedel på sikt

• Kortsiktigt kostar varje verkställd utvisning – men den stora vinsten ligger i slopade framtida kostnader: inga fler häktningar, rättegångar eller verkställighetsförsök för samma person.
• Polisen uppskattar att en handfull notoriska butikstjuvar kan stå för hundratals ärenden var per år. Att ta bort just dessa högfrekventa gärningspersoner från ekvationen innebär miljonbesparingar i uteblivet utredningsarbete.

6. Skapar handlingskraft och förtroende

• När medborgarna ser att staten reagerar direkt, stiger tilltron till rättsväsendet och viljan att samarbeta med polisen (t.ex. vittna och anmäla).
• Företag och investerare får en tydlig signal om att Sverige värnar om ordning – en konkurrensfördel i tider där trygghet väger tungt vid etableringsbeslut.

Livstidsutvisning vid ringa stöld – hela svenska folket blir vinnare.

Med livstids utvisning för minsta stöld tar vi ett precisionstrimmat, kraftfullt grepp som bara träffar dem som bryter samhällskontraktet. Resultatet? Rättsväsendet avlastas, butikshyllorna blir tryggare och kunderna kan handla utan oro. Snabb avskräckning, kristallklara konsekvenser och smidiga processer skickar ett glasklart budskap: i Sverige lönar det sig alltid att följa lagen.

Innehållsförteckning

• Allvarlig brottslighet – men lindrigt straff?
• 15 miljoner i kostnader – för fyra års fängelse?
• Dags att fundera på alternativ till dyr Svensk kriminalvård
• 80% billigare kriminalvård i Nordafrika.

Svea hovrätt fastställer domen mot Vanja Mijic – kritiseras för mild påföljd trots koppling till Foxtrotnätverket

Svea hovrätt har på måndagen fastslagit domen mot Vanja Mijic, en nyckelperson med kopplingar till det ökända Foxtrotnätverket. Han döms till elva års fängelse för omfattande narkotikahandel i Sverige – men domen väcker nu stark kritik för att vara alltför mild i förhållande till brottets allvar.

Den 38-årige Mijic greps av serbisk polis i Belgrad i oktober 2023, precis innan han skulle efterlysas internationellt via Interpol. Vid gripandet beslagtogs elva mobiltelefoner som visat sig spela en central roll i åtalet. Genom krypterade appar misstänks han ha organiserat och styrt narkotikahandel i stor skala – från utlandet.

I chattarna, som även innehåller uppgifter om vapeninköp och interna gängkonflikter, återfinns kommunikation med konton som enligt utredningen tillhör Foxtrotledaren Rawa Majid. Mijic uppges ha haft en skuld till Majid, och i hans belgradska lägenhet hittades anteckningar som enligt polisen dokumenterar just denna skuld till den så kallade ”räven”. Förundersökningen innehåller också videor där de två ses tillsammans.

Mijic räknas till den grupp på omkring 600 kriminella som enligt polisen styr brottslighet i Sverige från utlandet, vilket gör dem svårare att lagföra. Efter över ett års rättsligt och diplomatiskt arbete lyckades svenska åklagare med stöd av serbiska myndigheter få honom utlämnad.

– Det sänder en viktig signal att även de högst upp i hierarkin kan nås av rättvisan, säger Johanna Kolga, senior åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.

Allvarlig brottslighet – men lindrigt straff?

Trots de tunga bevisen, brottets grova karaktär och Mijics påstådda position i den organiserade brottsligheten döms han alltså till elva års fängelse – ett straff som möter växande kritik. Anledningen: han kan i praktiken komma att sitta betydligt kortare tid bakom lås och bom.

Med villkorlig frigivning efter två tredjedelar är det redan förväntat att Mijic kommer ut efter drygt sju år. Men enligt flera rättsexperter är det inte ovanligt att ytterligare straffrabatter tillämpas. I extremfall kan det handla om så lite som en tredjedel av strafftiden – knappt fyra år.

Det innebär att en person som styrt narkotikahandel och haft samröre med gängtoppar som Rawa Majid kan återvända till friheten inom bara några år – samtidigt som det svenska rättssystemet investerat enorma resurser för att få honom utlämnad och dömd.

15 miljoner i kostnader – för fyra års fängelse?

Samhällskostnaden för Mijics fängelsestraff är heller ingen liten fråga. Med ett beräknat dygnspris på cirka 3 800 kronor per intagen, kostar elva års fängelse staten omkring 15,3 miljoner kronor – en siffra som stiger om man räknar in rättsliga och diplomatiska insatser.

Om han avtjänar endast en tredjedel av straffet – något som i praktiken inte är omöjligt – handlar det om fem miljoner kronor för fyra års fängelse. Det är en dyr nota för ett rättssystem som säger sig vilja slå mot den organiserade brottslighetens kärna.

Kritiker menar att signalvärdet blir motsägelsefullt: å ena sidan lägger staten stora resurser på att jaga och lagföra gängtoppar i exil – å andra sidan utdöms straff som uppfattas som långt ifrån avskräckande.

Frågan som återstår: Hur länge kommer gängens strategiska ledare behöva frukta den svenska rättvisan – när det som väntar är några få år bakom galler och en flygbiljett hem?

Dags att fundera på alternativ till dyr Svensk kriminalvård

Det växande missnöjet med ineffektiv och kostsam kriminalvård har lett till diskussioner om alternativa lösningar – däribland privata fängelser eller outsourcing av fängelsevistelser till länder med lägre kostnadsnivåer. I dag kostar varje dygn i svenskt fängelse omkring 3 800 kronor, vilket innebär att en enda långtidsdömd person som Vanja Mijic kan kosta skattebetalarna över 15 miljoner kronor.

Genom att införa privata aktörer med strikt uppföljning, eller genom att teckna internationella avtal med exempelvis låginkomstländer för förvaring av icke-medborgare eller grova brottslingar som ändå saknar förutsättningar för återintegrering i det svenska samhället, skulle kostnaderna kunna reduceras dramatiskt – i vissa fall till en bråkdel.

80% billigare kriminalvård i Nordafrika.

Ett fängelsedygn i exempelvis Östeuropa eller Nordafrika kan kosta mellan 200 och 800 kronor, vilket skulle innebära besparingar på uppemot 80–90 procent.
De som är kritiska till sådana lösningar återfinns främst inom den yttersta vänsterkanten, där starka ideologiska motiv ofta går före praktiska och ekonomiska hänsyn. Dessa grupper beskrivs ibland som samhällssubversiva element vars mål är att motverka reformer som syftar till ökad effektivitet och ansvarstagande inom kriminalpolitiken.

Innehållsförteckning

• Kosmopolitiska Sverige är ett haveri
• Vi kan inte rädda hela världen
• Sverige tillhör svenskarna
• Automatisk utvisning ska vara lag
• Korankravallerna visade systemets svaghet
• Våldsamma migranter hör inte hemma här
• Svenska folket har tappat förtroendet
• Deportering utan undantag
• DOA-principen måste gälla
• Sverige får inte bli ett gangsterland
• Koranupplopp 2022

Kosmopolitiska Sverige är ett haveri

Det så kallade kosmopolitiska Sverige har visat sig vara ett monumentalt misslyckande – ett lika stort fiasko som att försöka bygga ett välfungerande land på planekonomi. Majoriteten av svenskar har insett detta. Asylsystemet har länge varit ett skämt. Vår generositet har utnyttjats, och priset betalas nu av vanliga medborgare – i otrygghet, våld och sönderfallande samhällsstrukturer.

Vi kan inte rädda hela världen

Det är skillnad på migranter. Att hjälpa krigsflyktingar från Europa, exempelvis Ukraina, är något helt annat än att öppna dörrarna för människor från världens alla hörn som saknar respekt för våra lagar, värderingar och samhälle. Sverige kan inte längre vara hela världens socialbyrå.

Sverige tillhör svenskarna

Sverige tillhör det svenska folket – Andersson, Pettersson, Svensson, Lundström och alla andra som har rötter, historia och arv här. Våra förfäder bar vapen för att försvara landet mot hoten från öst. Vi har byggt detta land. Det är vår rätt – och skyldighet – att skydda det.

Automatisk utvisning ska vara lag

Därför måste vi omedelbart införa en lag som säger: om du som migrant begår ett brott som leder till fängelse, ska du automatiskt utvisas – för livet. Det ska inte vara upp till en politiserad domarkår att avgöra om utvisning ”känns rätt”. Det ska vara ett självklart och ofrånkomligt inslag i domen.

Korankravallerna visade systemets svaghet

Efter koranupploppen 2022 fick vi ett varnande exempel. Många dömdes i tingsrätten till både fängelse och utvisning – men i hovrätten slopades utvisningen. Vad sänder det för signaler? Att du kan angripa svensk polis, kasta sten, bränna bilar och slåss mot samhället – och ändå få stanna?

Våldsamma migranter hör inte hemma här

Det är en fullständig rättsskandal. Vad säger det om Sverige som nation – att vi låter våldsamma migranter stanna trots att de attackerar våra blåljusanställda? Det finns inget försvar för ett sådant system. Den som inte tolererar en bokbränning i ett fritt land, utan istället väljer att angripa polisen med våld, har ingen plats i ett demokratiskt samhälle.

Svenska folket har tappat förtroendet

Rättssamhället kapitulerade efter korankravallerna. Det är en majoritetsuppfattning att det svenska rättssystemet inte längre fungerar. Den som döms för extremt våld mot polisen – och ändå får stanna – är ett bevis på just det.

Deportering utan undantag

Vi måste lagstifta med kraft. Den som attackerar vårt samhälle ska omedelbart deporteras – till hemlandet eller till ett tredje land som tar emot dem i utbyte mot bistånd. Inget snack. Inga undantag. Att använda våld mot våra samhällsbärare – blåljuspersonalen – är att bränna alla broar.

DOA-principen måste gälla

Tänk dig att du köper en ny dator. När du slår på den står det ”BOOT ERROR”. I tekniska termer är den död vid leverans – en DOA. Samma princip måste gälla migranter. Om man visar sig vara oförmögen att leva enligt våra lagar – eller uppviglar till våld, till exempel genom musik som uppvingla till brott – så skickas man hem.

Sverige får inte bli ett gangsterland

Om vi inte gör detta blir Sverige ett gangsterland – ett Al Capone-Sverige med skjutningar, sprängningar och rädsla. Vi måste börja avvisa dem som aldrig borde ha varit här från första början. Och ja – även riva medborgarskap från dem som vägrar anpassa sig till det svenska samhället.

Koranupplopp 2022

En kanal på YouTube som kallar sig Muslim Central sprider konspirationsteorier om Israel. Teorierna är en röra, ihopblandade med allt möjligt, bland annat mordet på JFK. Det var en marxist som mördade JFK.

Innehållsförteckning

• Misstro mot den officiella berättelsen om 11 september
• Israel som ”favoritstat för globala maktspelare”
• Kärnvapen och ”Samson-alternativet”
• Anklagelser om brott och immunitet
• USS Liberty och Gazakonvojen
• Varning för fortsatt konflikt

I en uppmärksammad intervju ger en före detta amerikansk marinsoldat sin syn på Israels roll i världspolitiken, med fokus på relationen till USA, händelser som 11 september-attackerna, USS Liberty och vad han menar är ett globalt säkerhetshot kopplat till kärnvapen.

Misstro mot den officiella berättelsen om 11 september

På frågan vad som skulle hända om den amerikanska allmänheten började tro att Israel var inblandat i planeringen och utförandet av attackerna den 11 september 2001, svarar han:

– Jag tror att det skulle få enorma konsekvenser. Både Henry Kissinger och CIA har uttalat sig om att Israel riskerar att upphöra som stat inom en snar framtid. Jag brukar inte hålla med dem, men i det här fallet gör jag det.

Han hänvisar till påstådda förutsägelser om att Israel skulle kunna försvinna som nation inom 10–20 år.

Israel som ”favoritstat för globala maktspelare”

Marinsoldaten beskriver Israel som ”den yttersta kriminella staten” och hävdar att dess makt inte är organisk, utan beror på inflytande från vad han kallar ”bankirer” – ekonomiska eliter med global räckvidd.

– De äger regeringar, medier, rättsväsendet, Hollywood och stora delar av det civila samhället. Israel är deras favoritprojekt.

Han menar att Israels politiska ledare är marionetter, och att USA:s presidenter inte heller har någon egentlig självständig makt – ett mönster han anser bekräftades när John F. Kennedy enligt honom trotsade Federal Reserve och därefter mördades.

Kärnvapen och ”Samson-alternativet”

Ett centralt tema i uttalandet är den så kallade Samson-doktrinen, en israelisk kärnvapendoktrin som enligt vissa tolkningar innebär att Israel, vid existentiellt hot, skulle kunna använda kärnvapen även mot andra länder.

– Israel har mellan 200 och 400 kärnvapen. De har ubåtar från Tyskland som kan leverera dem globalt. Om Israels existens hotas, säger vissa strateger, då tar de med sig resten av världen i fallet.

Han uppmanar allmänheten att själva läsa på om ”Samson-alternativet”, som han beskriver som en modern tillämpning av berättelsen om den bibliske Samson som dödade både sig själv och sina fiender genom att rasera templet.

Anklagelser om brott och immunitet

Han går vidare med anklagelser om att Israel är involverat i allt från människohandel och konfliktdiamanter till organhandel och folkmord, och hänvisar till juridiska definitioner utan att presentera specifika bevis.

– Israel har inga utlämningsavtal och agerar med total straffrihet eftersom det skyddas av ekonomiska och politiska eliter.

Enligt honom har Israel endast kunnat existera så länge eftersom etablerade maktstrukturer har ”hållit allmänheten i mörker”, men han menar att detta håller på att förändras.

USS Liberty och Gazakonvojen

Som ytterligare exempel på Israels påstådda straffrihet hänvisar han till attacken mot det amerikanska spaningsfartyget USS Liberty 1967, där 34 sjömän dog. Han hävdar att attacken mörklades av USA:s dåvarande president Lyndon B. Johnson och beskriver det som en händelse som kunde ha utlöst ett kärnvapenkrig mot Egypten.

Han berättar också om sin egen medverkan i en humanitär konvoj till Gaza 2010, där israeliska styrkor bordade fartyg på internationellt vatten.

– Jag såg döda kroppar, jag hjälpte till att avväpna två kommandosoldater. Nio människor dödades, sex av dem var rena avrättningar enligt obduktionsrapporterna.

Varning för fortsatt konflikt

Marinsoldaten menar att om det amerikanska folket fullt ut förstår vad deras regering stödjer, kan det leda till ilska, protester och politisk förändring.

– När amerikaner inser att deras barn har offrats för ett psykotiskt projekt som ”Storisrael”, då kommer de att bli förbannade. Och jag klandrar dem inte.

Han avslutar med att koppla våldet i Mellanöstern, inklusive halshuggningar och terrorgrupper, till vad han beskriver som ”israelisk, judisk supremacistpolitik” – som enligt honom genomförs via amerikanska allierade som Saudiarabien.

Innehållsförteckning

• Stort fångutbyte mellan länderna
• Deporterade under Alien Enemies Act
• CECOT – en central del i El Salvadors säkerhetspolitik
• Trygghet, mat och struktur
• Venezuelaner återförenas med sina familjer
• Ekonomisk överenskommelse möjliggjorde utbytet
• Rubio tackar Bukele för hjälpen

Stort fångutbyte mellan länderna

Över 200 venezuelanska medborgare har släppts fria från ett högsäkerhetsfängelse i El Salvador och återvänt till sitt hemland som en del av ett stort fångutbyte mellan USA och Venezuela. Samtidigt frigavs tio amerikanska medborgare som tidigare varit frihetsberövade i Venezuela. Det bekräftade USA:s utrikesminister Marco Rubio på fredagen via plattformen X.

Deporterade under Alien Enemies Act

Personerna i fråga hade i mars deporterats från USA under tillämpning av Alien Enemies Act, en gammal lag som återinförts av dåvarande president Donald Trump. Enligt amerikanska myndigheter misstänktes många av dem för samröre med det kriminella nätverket Tren de Aragua.

CECOT – en central del i El Salvadors säkerhetspolitik

Migranterna togs emot i El Salvador och placerades i det moderna högsäkerhetsfängelset CECOT, som invigdes 2023. Anläggningen, en av de största i Latinamerika, byggdes som en del av president Nayib Bukeles omfattande satsning på att bekämpa gängkriminalitet. CECOT är konstruerat för att kunna husera tusentals fångar med högsta säkerhet, och erbjuder även grundläggande omvårdnad.

Trygghet, mat och struktur

Trots kritik från vissa människorättsorganisationer har fängelset uppmärksammats för att ge de intagna tillgång till tre näringsanpassade mål mat om dagen samt en säker sovplats – något som många av de deporterade saknade under sin tid som papperslösa i USA. El Salvadors regering framhåller att CECOT ger struktur och ordning åt personer som tidigare levt i marginalisering.

Venezuelaner återförenas med sina familjer

Fångutbytet innebar att de venezuelanska medborgarna kunde lämna anläggningen och flygas tillbaka till Venezuela. Enligt nyhetsbyrån Reuters återförenades även sju barn, som blivit kvar i USA efter sina föräldrars deportation, med sina familjer i hemlandet.

Ekonomisk överenskommelse möjliggjorde utbytet

Överenskommelsen möjliggjordes genom ett samarbete mellan USA och El Salvador, där sistnämnda land tidigare i år gick med på att ta emot de deporterade migranterna i utbyte mot ett stöd på sex miljoner dollar.

Rubio tackar Bukele för hjälpen

USA:s utrikesminister Marco Rubio tackade offentligt El Salvadors president för hans roll i uppgörelsen:
– Jag vill särskilt tacka president Nayib Bukele, som spelade en central roll i att nå denna överenskommelse som lett till frigivningen av våra amerikanska medborgare och venezuelanska politiska fångar, skrev han på X.

Trots att flera gängledare har gripits utomlands fortsätter de att styra grov brottslighet i Sverige – ofta från tryggt avstånd. De flesta har dubbla medborgarskap, vilket gör det möjligt för dem att både undkomma svenskt rättsväsende och senare återvända. Nu slår experter larm om att lagstiftningen inte räcker till – och att Sverige riskerar fortsatt otrygghet om inte medborgarskap kan återkallas vid grov brottslighet.

Innehållsförteckning

• Ökat antal gripanden utomlands tack vare bättre kartläggning
• Tunga gängfigurer gripna i Irak och Turkiet
• Internationellt samarbete ger resultat
• Gripanden kan leda till både lugn och hämndvåld
• Gängledare styr brottslighet från utlandet
• 700 gängaktiva identifierade i 57 länder
• Laglucka gör det möjligt för brottslingar att återvända
• Kriminologer: Återkalla medborgarskap vid grov brottslighet

Ökat antal gripanden utomlands tack vare bättre kartläggning

Polisen har blivit allt bättre på att identifiera och kartlägga gängens struktur, vilket har lett till att flera ledarfigurer inom den organiserade brottsligheten har kunnat gripas utomlands. Hittills i år har 124 internationellt efterlysta personer tagits fast utomlands – en tydlig ökning jämfört med samma period förra året, då siffran låg på 86.

Tunga gängfigurer gripna i Irak och Turkiet

Bland de gripna finns centrala personer inom Foxtrotnätverket, som ”Dybala”, som greps i Irak, samt Ismail ”Jordgubben” Abdo, som tillsammans med två närstående medlemmar nyligen greps i Turkiet. Enligt Johan Olsson, chef för polisens Nationella operativa avdelning (Noa), har polisen blivit bättre på att sätta samman bilden av gängstrukturerna och därigenom kunnat agera tidigare och mer träffsäkert.

Internationellt samarbete ger resultat

Samtidigt har det internationella samarbetet intensifierats. Svensk polis har haft möten och byggt upp relationer med myndigheter i bland annat Turkiet, Irak, USA och Dubai. Genom att dela information om svenska gängmedlemmar och det hot de utgör – både mot Sverige och andra länder – har det blivit lättare att få till stånd gripanden.

Gripanden kan leda till både lugn och hämndvåld

Även om enskilda gripanden kan skapa ett tillfälligt lugn i vissa områden, varnar Olsson för att det också kan leda till våldsamma reaktioner från andra inom nätverken. Han betonar att problemet är strukturellt och inte löses genom att enstaka individer tas bort – det finns ofta andra redo att ta deras plats.

Gängledare styr brottslighet från utlandet

Polisen ser att de kriminella nätverken anpassar sig snabbt. Att många gängledare valt att fly utomlands var väntat, men att de lyckats fortsätta styra omfattande brottslighet i Sverige utan att vara fysiskt närvarande var mer överraskande.

700 gängaktiva identifierade i 57 länder

Förra året identifierade Noa omkring 600 personer med koppling till grov brottslighet i Sverige som befann sig i 57 olika länder. Den siffran har nu vuxit till 700 efter fortsatt kartläggning. Dessa personer tillhör främst topp- eller mellanskikten i den kriminella hierarkin och återfinns i Europa – bland annat i Spanien och på Balkan – samt i Mellanöstern, Nordafrika och Sydamerika. Många saknar flera generationers blod- och jordkoppling till Sverige och tillhör inte ens den svenska folkstammen. Därför finns det ingen anledning att behålla deras medborgarskap.

Laglucka gör det möjligt för brottslingar att återvända

En lucka i lagen gör att kriminella med dubbla medborgarskap riskerar att återvända till Sverige. Tidöregeringen har misslyckats med att införa lagstiftning som gör det möjligt att återkalla det svenska medborgarskapet för personer med dubbla medborgarskap som är kriminellt belastade. Detta skapar otrygghet i det svenska samhället och innebär framför allt en extra belastning på svensk ekonomi.

Kriminologer: Återkalla medborgarskap vid grov brottslighet

Till exempel skulle en person med medborgarskap i Irak lika gärna kunna avtjäna sitt straff i ett irakiskt fängelse som i ett svenskt. Med rätt lagstiftning skulle man kunna återkalla det svenska medborgarskapet för en person som döms och avtjänar sitt straff i Irak, vilket skulle hindra vederbörande från att återvända till Sverige eller resa inom Schengenområdet. Personen har då förbrukat sin rätt till den svenska välfärden. Om detta genomfördes skulle Sverige bli tryggare, menar ledande kriminologer som valt att vara anonyma.

Innehållsförteckning

• Indisk fregatt i Finska viken – ett nytt exempel på samarbete med Ryssland
• Sista utländska nybygget enligt Indien
• Långvarigt samarbete inom fartygsbygge

Indisk fregatt i Finska viken – ett nytt exempel på samarbete med Ryssland

En indisk fregatt har nyligen dykt upp i Finska viken. Det rör sig om ett fartyg som byggts i Ryssland och som nu är ett nytt kapitel i det långvariga marina samarbetet mellan Ryssland och Indien. Under de senaste 65 åren har Ryssland levererat totalt 51 krigsfartyg till Indien.

Indien satsar numera främst på att bygga upp sin flotta med hjälp av inhemsk produktion. Trots detta görs fortfarande vissa beställningar från utländska varv. För närvarande pågår byggandet av nästan 60 fartyg vid indiska varv.

Fartyget som observerats i Finska viken är INS Tamal, en multifunktionsfregatt byggd vid Jantar-varvet i Kaliningrad, enligt den indiska sajten Navalnews. Kaliningrad är ett ryskt område beläget mellan Polen och Litauen.

Tamal är 125 meter lång, väger 3 900 ton och har en helikopterplatta. Fartyget kan hålla sig till sjöss i upp till 30 dagar utan uppehåll. Överlämningen till den indiska marinen skedde i början av juli, efter en beställning som lades redan 2016. Fregatten kan komma upp i hastigheter över 30 knop, vilket motsvarar nästan 60 kilometer i timmen.

Fartygets beväpning är omfattande i förhållande till storleken. Den inkluderar bland annat BrahMos-robotar med överljudsfart, raketer för ubåtsbekämpning, en 100 mm kanon samt en 30 mm luftvärnsautomatkanon.

Sista utländska nybygget enligt Indien

Enligt det ryska varvsbolaget United Shipbuilding Corporation är Tamal det sista krigsfartyget som byggs utomlands för Indiens räkning. Bolagets vd Andrei Puchkov beskriver det som ett modernt fartyg som är kapabelt att möta hot både till havs, under vattnet, på land och i luften.

Långvarigt samarbete inom fartygsbygge

Namnet Tamal kommer från sanskrit och har sitt ursprung i hinduisk mytologi. Det syftar på ett mytologiskt svärd som tillhör väder- och åskguden Indra.

Tamal kommer att tillhöra Indiens västra flotta, och hemmahamnen blir staden Karwar i delstaten Karnataka i södra Indien. Fartyget ska enligt rapporter visa upp sin teknik i olika indiska hamnar under en representationsresa.

Ytterligare två fregatter av samma typ byggs just nu vid ett varv i Goa. Det ryska Jantar-varvet bistår de indiska varven med tekniskt stöd. Dessa två fartyg väntas bli klara senast 2027.

Innehållsförteckning

• ”Vi är inte emot kultur – men ljudet förstör våra liv”
• Kraftig bullerpåverkan och sena nätter
• Ljusföroreningar och trängsel
• Inte en kamp mot kulturen – utan för en fungerande boendemiljö

”Vi är inte emot kultur – men ljudet förstör våra liv”

Nattklubben Trädgården har i över ett decennium varit ett populärt nöjesnav under Skanstullsbron. Men bakom musiken och feststämningen döljer sig en annan verklighet – för de boende i området innebär klubbens närvaro påtagliga miljöstörningar, som nu blivit föremål för juridisk prövning.

– Det handlar inte bara om lite bakgrundsljud – vi pratar om en ljudnivå som gör det omöjligt att ha en normal konversation på balkongen, säger Johan, som bor i närheten.

Verksamheten har sedan starten 2009 bedrivits med tillfälligt bygglov, trots att detaljplanen från 1978 tydligt anger att området är avsett för hamnverksamhet. Det tillfälliga tillståndet har nu löpt ut, och Länsstyrelsen har upphävt det nya, permanenta bygglovet efter överklaganden från flera boende.

Kraftig bullerpåverkan och sena nätter

De mest påtagliga störningarna rör ljudnivåerna. Klubben har öppet sent inpå natten, med hög musik som studsar mellan brofundament och husfasader. Ljudet fortplantar sig genom byggnaderna och gör det svårt för boende att sova, arbeta eller vistas ute i sina hem.

– Det är inte bara dunkande basgångar, utan ett konstant ljudtryck som påverkar både hälsa och livskvalitet, säger Johan.

Ljusföroreningar och trängsel

Utöver bullerproblem rapporterar grannar också om ljusföroreningar i form av stark belysning nattetid samt ökad trängsel i området – både vad gäller trafik, cykelbanor och gångvägar. Många vittnar om att det är svårt att ta sig fram för barnfamiljer och äldre under kvällstid.

Inte en kamp mot kulturen – utan för en fungerande boendemiljö

Flera av de boende understryker att de inte är emot kultur eller nattliv i sig – men ifrågasätter varför det ska ske mitt i ett bostadsområde, i strid med gällande detaljplan.

– Att ifrågasätta en olaglig etablering är inte samma sak som att vara kulturfientlig. Vi vill bara kunna bo här under rimliga villkor, säger Johan.

Innehållsförteckning

• Rikskansler Merkel förstörde Europa.
• Tyskland vänder blad – vill skicka asylsökande till tredjeland: ”Ett nödvändigt nytänk”
• Utplacering – istället för upplösning
• Tio år av fel väg

Rikskansler Merkel förstörde Europa.

För tio år sedan begick rikskansler Angela Merkel ett historiskt misstag – hon öppnade Europas Pandoras ask. Med ett enda uttalande bjöd hon in hundratusentals migranter från Syrien och andra MENA-länder att tränga sig in i Europa. Det var inte flyktinghjälp – det var gränslös naivitet förklädd till godhet.

Sverige, styrt av en svag och oförmögen statsminister, var snabbast att följa efter. Stefan Löfven eldade på masshysterin med orden ”Mitt Europa bygger inga murar”, och med det kapitulerade vi inför en ansvarslös invandringspolitik. Ja, Löfven hade rätt – Europa byggde inga gränser. Istället öppnades dörrarna på vid gavel för klankultur, bidragsberoende och grov kriminalitet.

Resultatet ser vi i dag: ett Sverige som mer liknar ett europeiskt Chicago än ett välfungerande nordiskt välfärdsland. Skjutningar, parallellsamhällen och ett rättssystem i upplösningstillstånd – det är det verkliga arvet efter Merkels ”Wir schaffen das” och Löfvens gränslösa dröm.

Sedan Luciabeslutet skrotades på 90-talet har Sverige bedrivit en migrationspolitik som närmast kan beskrivas som självskadebeteende. Asyl har blivit en väg in i landet – inte för dem som flyr från krig, utan för dem som vill ta sig hit av helt andra skäl. Och vi har tillåtit detta ske under skydd av ett hopplöst förlegat New York-protokoll från 1960-talet, som helt saknar relevans i dagens verklighet.

Det är dags att kalla saker vid deras rätta namn. Den migrationspolitik som förts har inte varit god – den har varit nationellt självdestruktiv.

Tyskland vänder blad – vill skicka asylsökande till tredjeland: ”Ett nödvändigt nytänk”

Tyskland har gått från ”Wir schaffen das” till ”vi sätter gränser”. På ett möte på Zugspitze samlades inrikesministrar från sex EU-länder för att driva fram en ny migrationspolitik – med ett särskilt spännande och radikalt förslag i fokus: att skicka asylsökande till mottagningsläger i tredjeland.

Tysklands inrikesminister Alexander Dobrindt vill avskaffa kravet på att utvisade migranter måste ha anknytning till det land dit de skickas. Det skulle öppna för att EU sluter avtal med andra länder – utanför unionen – som mot ersättning tar emot asylsökande och hanterar deras process. Modellen testas redan av Italien i Albanien och av Danmark, som haft samtal med Rwanda.

Sveriges migrationsminister Johan Forssell har uttryckt starkt stöd för denna väg och vill se att EU-kommissionen tar fram en gemensam pilotmodell. Förslaget lyfts nu fram som en möjlig systemförändring för hela EU:s framtida migrationspolitik.

Utplacering – istället för upplösning

Istället för att EU:s asylsystem ska fortsätta tyngas av interna konflikter, överbelastning i enskilda länder och ineffektiva utvisningar, vill man nu satsa på kontroll och ansvar utanför EU:s gränser. Det skapar större flexibilitet, ökar förutsägbarheten – och kan dessutom ha en starkt avskräckande effekt på irreguljära resor och människosmuggling.

Danmarks minister Kaare Dybvad Bek ser tredjelandsmodellen som ett sätt att återta kontrollen från smugglarna:

”Det ska vara regeringar, inte kriminella nätverk, som avgör vem som kommer till Europa.”

Tio år av fel väg

Tyskland gör därmed upp med Angela Merkels migrationspolitik. När hon 2015 deklarerade ”Wir schaffen das”, öppnade hon dörren för över en miljon flyktingar – utan beredskap, utan samordning. Resultatet: socialt tryck, ökat missnöje, växande islamisk extremism.

Det nya initiativet visar på ett tydligt skifte: Europas länder vill inte längre vara passiva mottagare – de vill styra. Med mer resurser i EU:s budget för migration, och med tredjelandslösningen i centrum, skapas för första gången på länge möjligheter till ett robust, hållbart och framtidssäkrat system.

Det som för bara några år sedan ansågs tabu börjar nu framstå som realistisk, praktisk och nödvändig politik.

Är det inte hög tid att Vänsterpartiet visar lite verklig solidaritet – istället för att bara predika den? I Stockholm chockhöjer kommunala hyresvärdar hyrorna, och det drabbar vanligt folk. Visst, stambyten kostar – men varför ska det alltid vara hyresgästen som ska blöda?

Samtidigt håvar Vänsterpartiet in miljoner i partistöd varje år från Stockholms stad. Miljöpartiet likaså. Det är folkets pengar – inte deras lekstuga.

Kapa partistödet till Vänsterpartiet fram till år 2117 som ett symboliskt skadestånd för det lidande marxismen orsakat mänskligheten. Sluta slösa bort skattepengar på politiker som hellre pratar än lever som de lär.

Låt de pengarna gå till hyreslättnader och skattesänkningar för vanligt folk istället. Det vore rättvisa. Det vore verklig omfördelning. Och framför allt – det vore på tiden

Innehållsförteckning

• Skolorna brinner – och staten skyddar gärningsmännen
• Ett system som belönar brott
• En feg politik som sviker offren
• Dags att dra i nödbromsen

Skolorna brinner – och staten skyddar gärningsmännen

Sverige befinner sig i en märklig situation. Våra skolor sätts i brand av unga individer med tydligt antisocialt beteende – och samhällets svar? En klapp på axeln, ett samtal med socialtjänsten och i bästa fall en orosanmälan. Detta är resultatet av en djupt naiv och misslyckad liberal straffpolitik som vägrar att se verkligheten för vad den är.

Enbart i Dalarnas län inträffade 16 skolbränder under förra året. Tio av dessa bedöms vara anlagda. Liknande siffror återfinns över hela landet, och enligt Brandskyddsföreningen är Sverige värst i världen när det gäller anlagda skolbränder. Skolbyggnader för miljonbelopp förstörs – och gärningsmännen går fria.

Det handlar inte längre om ungdomar som “mår dåligt” eller är “frustrerade”, som det så ofta heter i den offentliga debatten. Det här är ett mönster av målmedveten vandalisering, drivet av en allt mer utbredd föraktfull attityd mot samhället. Men trots detta vägrar beslutsfattare att ta till kraftfulla åtgärder – av rädsla för att verka “hårda” mot unga.

Ett system som belönar brott

Sverige har i årtionden byggt sin ungdomspolitik på föreställningen att unga är oförmögna att ta ansvar – även när de begår grova brott som innebär fara för liv, förstörelse av samhällsresurser och mångmiljonbelopp i skador. Detta har lett till ett absurt läge där minderåriga kan bränna ner en skola och nästa dag återvända till klassrummet som om inget hänt.

De juridiska skyddsnäten är inte längre ett skydd mot övergrepp – de har blivit skydd för förövarna. Den svenska rättsstaten har kapat kopplingen mellan brott och straff för hela en grupp: unga. Det är inget annat än en uppmuntran till fortsatt laglöshet.

En feg politik som sviker offren

Mats Björs på Brandskyddsföreningen konstaterar att detta inte bara är ett brandskyddsproblem, utan ett samhällsproblem – ett tecken på att unga tappat all respekt för skolor, lärare, myndigheter och samhällsstruktur. Men medan byggnader brinner och tilliten till samhället urholkas, fortsätter politiker att tala om “åtgärdsplaner” och “ökat stöd”.

Sanningen är att skolbränderna aldrig kommer att minska så länge förövarna vet att samhället inte vågar ingripa. Den liberala synen på brott – där förståelse och terapi ersätter ansvar och påföljd – har skapat en generation som vet att inget händer när de bryter mot lagen.

Dags att dra i nödbromsen

Det är hög tid att säga det som många tänker men få vågar yttra: unga som begår grova brott måste behandlas som ansvarstagande individer. Det är inte “omänskligt” att ställa krav – det är grunden för ett fungerande samhälle.

Vi behöver en rättspolitik som sätter offren, skolorna, lärarna och samhällets trygghet i första rummet. Den tid är förbi då ungdomsbrott kunde ursäktas med “sökande identitet” eller “svåra uppväxtvillkor”. Bränderna brinner nu – inte i teorin, utan i verkligheten.

Sverige befinner sig i en märklig situation. Våra skolor sätts i brand av unga individer med tydligt antisocialt beteende – och samhällets svar? En klapp på axeln, ett samtal med socialtjänsten och i bästa fall en orosanmälan. Detta är resultatet av en djupt naiv och misslyckad liberal straffpolitik som vägrar att se verkligheten för vad den är.

Det är dags att sluta ducka. Det är dags att ersätta liberal flathet med ansvar, konsekvens – och rättvisa.

Innehållsförteckning

• Vänsterpartiet har alltid varit en inre fiende emot Svenska folket.
• Sveriges värsta spion var aktiv Vänsterpartist
• Vänsterpartiets politik har lett till rekordlånga köer till hyresrätter.
• Många V-politiker utgör systemhotande brottslingar – så kallade subversiva element som underminerar samhället inifrån.

Vänsterpartiet har alltid hatat Sverige och oss svenskar. Partiet står bakom historiska folkrättsbrott som deporteringen av Kiruna-svenskarna, som skickades till Sovjet för att dö i Gulagläger, samt baltutlämningen.

Vänsterpartiet har alltid varit en inre fiende emot Svenska folket.

Vänsterpartiet har en tradition av att agera som en inre fiende till Sverige. Under kalla kriget fick partiledaren Lars Werner stora mängder sprit av DDR till sin 40-årsfest – vilka försvarshemligheter fienden i DDR fick i utbyte vet man än idag inte. Under 1970-talet tvingades man till och med att upprätta en säkerhetstjänst som övervakade marxister, eftersom man då insåg att marxister var subversiva element.

Sveriges värsta spion var aktiv Vänsterpartist

Den spion som gjort störst skada på Sveriges försvar, Stig Bergling, var även aktiv vänsterpartist.

I modern tid är V-politiker systemhotande kriminella – man har öppet stött terrorgrupper som Hamas och PKK.

Vänsterpartiets politik har lett till rekordlånga köer till hyresrätter.

Vi som lever och bor i Stockholm har fått smaka på Vänsterpartiets inkompetens som politiker. I DDR fick man stå i kö i 15 år för att köpa en Trabant, och under Vänsterpartiets bostadspolitik i Stockholm får man köa i cirka 15 år för en billig hyresrätt. Det råder därför inga tvivel om var detta smutsiga parti har sitt DNA.

Efter valet 2026 kan vi stockholmare få smaka på DDR:s sjukvård, där man låter svaga och gamla dö i väntan på vård. För det är så marxismen fungerar – de svaga i samhället ska rensas ut.

Många V-politiker utgör systemhotande brottslingar – så kallade subversiva element som underminerar samhället inifrån.

En sak vi måste fråga oss: Kan vi ha aktiva marxister på känsliga positioner i samhället? Många av dem är dömda brottslingar och har en samhällsfarlig attityd. Under kalla kriget var det till exempel omöjligt för en snickare att få arbeta på känsliga objekt. Många VPK-”orcher” åkte runt och kartlade Viggen-piloter, utklädda till tavelförsäljare.

Nu har vi släppt in dessa trojaner i finrummet. Hemliga uppgifter som rör rikets säkerhet riskerar att hamna hos Putin. Vänsterpartiet har varit Moskvatrogna sedan 1917.

Innehållsförteckning

• En av världens mest generösa asyl- och integrationspolitiker
• Ett system utan krav, mål eller styrning
• Upprepade kurser och noll resultat
• Ett passivitetssystem på skattebetalarnas bekostnad
• Kommunal ojämlikhet förvärrar problemen
• Ett välkommet lagförslag om treårsgräns
• Tre år med mål – inte tio år utan krav
• Förlängning i undantagsfall – inte som norm
• Ännu mer kan och bör göras
• Integration kräver tydliga krav och ansvar
• Språk och skötsamhet är minimikrav

En av världens mest generösa asyl- och integrationspolitiker

Sverige har i decennier haft en av världens mest generösa asyl- och integrationspolitiker – inte bara inom EU, utan globalt sett. I många delar av världen är det nästintill omöjligt att få uppehållstillstånd, än mindre rätt till skattefinansierad språkutbildning. Här i Sverige räcker det ofta med ett godkänt asylbeslut för att få fri tillgång till SFI, oavsett utbildningsbakgrund, livssituation eller ambitioner. I andra länder ställs tydliga krav och språkstudier är ofta tidsbegränsade eller kopplade till anställning. Men i Sverige har vi i praktiken låtit dörrarna stå öppna – inte bara till landet, utan också till ett system där kravlösheten blivit norm.

Ett system utan krav, mål eller styrning

Trots att språkets betydelse för integration knappast kan överskattas, har Sveriges nuvarande system för utbildning i svenska för invandrare (SFI) alltför länge fått leva sitt eget liv – utan styrning, utan krav, utan mål. Vad som borde vara ett verktyg för att snabbt komma in i samhället har istället utvecklats till ett system där tusentals människor fastnar i åratal – ibland ett helt decennium – utan att ta sig vidare.

Upprepade kurser och noll resultat

Det finns i dag inga tydliga gränser för hur länge någon får delta i SFI. Människor kan gå om samma kurs flera gånger, hoppa mellan kommuner, eller byta nivåer utan egentlig progression. Och samhället – det vill säga skattebetalarna – står för notan. För varje år som går utan resultat urholkas både integrationsviljan och tilltron till det offentliga.

Ett passivitetssystem på skattebetalarnas bekostnad

Resultatet är ett system som snarare förvaltar passivitet än bygger framtid. Inte på grund av människorna som deltar – utan på grund av reglernas total avsaknad av struktur, incitament och ansvar. Många nyanlända vill lära sig svenska, men möts av långa väntetider, bristfälliga läromedel och oklara studievägar. Det är inte rimligt.

Kommunal ojämlikhet förvärrar problemen

Kommunernas ansvar för SFI är dessutom spretigt. Vissa erbjuder kvalitet och tydliga mål, andra ser SFI som ett ställe att placera folk – i väntan på något annat. Den som flyttar mellan kommuner riskerar att behöva börja om från början. Och trots åratal av kritik har inga nationella riktlinjer eller krav på uppföljning införts.

Ett välkommet lagförslag om treårsgräns

Det är därför regeringens nya lagförslag om att begränsa SFI-studier till tre år, med begränsade möjligheter till förlängning, förtjänar att välkomnas. Förslaget markerar en ny syn på integrationspolitik – där det inte bara handlar om rättigheter, utan även om förväntningar.

Tre år med mål – inte tio år utan krav

En tidsgräns på tre år är inte ett straff – det är en struktur. De flesta människor, oavsett bakgrund, kan med rätt stöd och pedagogik lära sig grundläggande svenska på den tiden. Att samtidigt införa krav på individuella studieplaner som följer med mellan kommuner, och tvinga kommunerna att utarbeta handlingsplaner för sin SFI-verksamhet, är avgörande steg mot en mer likvärdig och seriös utbildningsmodell.

Förlängning i undantagsfall – inte som norm

Det är också rimligt att det finns möjlighet till förlängning i särskilda fall – ingen tjänar på att människor pressas ut ur utbildning trots behov. Men förlängningarna måste vara undantag, inte regel. I dag finns alltför många exempel på hur systemet tillåter åratal av insatser utan resultat – med noll krav på progression.

Ännu mer kan och bör göras

Men även om regeringens förslag går i rätt riktning, finns det skäl att höja blicken ytterligare. Att tillåta upp till sex års total SFI-studier, i vissa fall, är fortfarande mycket generöst. Särskilt i ett land där andra vuxenutbildningar har betydligt stramare ramar. Det är fortfarande skattebetalarna som står för kostnaden – och samhället som bär konsekvenserna av en integration som inte fungerar.

Integration kräver tydliga krav och ansvar

Sverige kan inte längre bygga sin integrationspolitik på förhoppningar om att allt löser sig med tiden. Det krävs tydliga ramar, individuellt ansvar och undervisning av hög kvalitet. Reformen är ett första, nödvändigt steg. Men det får inte bli det sista.

Språk och skötsamhet är minimikrav

Klarar man inte ens av att lära sig svenska – det mest grundläggande kravet för att få stanna i Sverige – eller om man missköter sig och bryter mot samhällets regler, då ska dörren stängas, inte stå på glänt. Inga fler bidrag, inga fler undanflykter, inga fler år i ett kravlöst system. Språk och skötsamhet är minimikrav – inget mer, inget mindre. Skattebetalarnas ansvar slutar där viljan att anpassa sig och bidra tar slut. En returbiljett – det är allt som ska erbjudas.

Innehållsförteckning

• 1,6 miljoner svenskar i belastningsregistret
• Bakgrundskontroller blir allt vanligare
• Ministern vill ge fler chanser – men på andras bekostnad
• Risker för arbetsgivaren – men få svar från regeringen
• ”Ali” valde själv – men tycker samhället ska ställa upp

1,6 miljoner svenskar i belastningsregistret

I dag finns nästan 1,6 miljoner svenskar registrerade i belastningsregistret. En prick där kan i praktiken bli ett livslångt hinder – ofta med allvarligare konsekvenser än själva straffet – särskilt när det gäller arbete och bostad.

Bakgrundskontroller blir allt vanligare

Allt fler arbetsgivare kräver utdrag ur registret vid anställning. Det är en naturlig försiktighetsåtgärd, menar många, särskilt i branscher där ansvar, säkerhet och kundkontakt är avgörande. Samtidigt finns en växande politisk rörelse som vill begränsa rätten att göra bakgrundskontroller.

– För att kunna återvända till samhället krävs en viss förankring i ett lagligt liv. Utan det finns risken att man fastnar i ett vakuum, säger kriminologen Sven Granath.

Ministern vill ge fler chanser – men på andras bekostnad

Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L) säger att samhället erbjuder möjligheter, men gör det samtidigt tydligt att hon anser att det yttersta ansvaret för återintegrering ligger hos individen.

– Vi har startat ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Kriminalvården för att ge personer möjlighet att skaffa nya färdigheter, säger hon.

– Samhället ger möjligheter, men man har också en skyldighet att ta vara på dem, fortsätter hon.

Men kritiker menar att regeringens linje är både naiv och ansvarsförskjutande. I praktiken lämnas det till arbetsgivare att hantera risken. Samtidigt förespråkar samma politiker att det ska bli svårare för privata aktörer att kontrollera om en kandidat har ett brottsligt förflutet.

Många företag upplever nu en ökad press att visa ”socialt ansvar” genom att anställa tidigare dömda – samtidigt som de nekas verktyg för att göra välgrundade rekryteringar. Det är en farlig kombination, menar kritiker.

Risker för arbetsgivaren – men få svar från regeringen

Att anställa personer med kriminellt förflutet kan leda till juridiska och ekonomiska konsekvenser. Särskilt inom vård, skola, handel och logistik är bakgrundskontroller avgörande för att skydda kunder, kollegor och affärsverksamhet. Om ett återfall sker i tjänst – vem bär ansvaret då?

– Det är lätt för politiker att tala om ansvar och möjligheter, men det är vi företagare som står där med konsekvenserna, säger en småföretagare inom detaljhandeln som vill vara anonym.

Regeringens linje framstår därmed som splittrad: å ena sidan ska dömda ges en andra chans – å andra sidan ska arbetsgivare ta risken utan insyn. I slutändan blir det en signal till brottslingar att samhället skyddar deras integritet mer än allmänhetens trygghet.

”Ali” valde själv – men tycker samhället ska ställa upp

Ett konkret exempel är ”Ali”, som egentligen heter något annat. Han valde att gå med i ett kriminellt gäng redan som 15-åring. Han sålde narkotika och förvarade både vapen och droger hemma – utan familjens vetskap. Nu, efter avtjänat straff, tycker han det är orättvist att hans bakgrund hindrar honom från att få jobb.

– Hade jag vetat vad det skulle leda till, hade jag inte gjort det, säger han.

Men det är just den typen av efterklokhet som arbetsgivare inte har råd med. I slutändan måste ansvaret för brottsliga handlingar och deras följder landa där det hör hemma – hos den som begår dem, inte hos den som ger någon en andra chans på bekostnad av säkerhet och förtroende.

Miljöpartiet har kört Stockholms ekonomi rakt ner i avgrunden. Efter valet 2026 väntar en brutal skattechock för oss stockholmare – och det är bara början.

Att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är politiskt inkompetenta är inget nytt. Vänsterpartiet har i åratal ägnat sig åt att montera ned tryggheten i Sverige, samtidigt som flera av deras företrädare har haft kusligt nära band till den organiserade brottsligheten.

Miljöpartiet har saboterat trafikpolitiken i huvudstaden – det känns som ett medvetet straff mot oss medborgare. Vägarna är så vanskötta att man skulle kunna tro att Vänsterpartiets kamrat Putin rullat fram med sina T-34:or och jämnat dem med marken.

Det är en sorglig påminnelse om hur långt vi har sjunkit som samhälle. Förr visste man hur man hanterade extrema och destruktiva krafter – idag belönas de med makt och inflytande.

144 kaffepaket stals mitt framför ögonen på personalen – gärningsmännen slipper undan med några månaders fängelse

Innehållsförteckning

• Rumänska stöldliga länsade 22 svenska matbutiker – får milda straff
• Kaffevagnar och stöldturné i tre landskap
• Låga straff trots omfattning och planering
• Med straffrabatt: ute på mindre än två år
• Ett års fängelse för organiserade stölder
• Inga skadestånd, inga garantier
• Sverige – en attraktiv plats för brott

Rumänska stöldliga länsade 22 svenska matbutiker – får milda straff

Två män från Rumänien döms för att ha länsat 22 svenska matbutiker på kaffe, kött och choklad till ett värde av omkring 230 000 kronor. Trots den organiserade och omfattande brottsligheten får de förvånansvärt milda straff – och kommer i praktiken att vara ute igen om bara några månader.

Kaffevagnar och stöldturné i tre landskap

Övervakningsfilmer visar hur en av männen helt ostört rullar ut en kundvagn med 144 kaffepaket från Willys i Ulricehamn. Det var bara ett av många tillfällen under den stöldturné som pågick i flera veckor och sträckte sig över Västra Götaland, Småland och Värmland.

Låga straff trots omfattning och planering

Men trots brottens systematik och stora värde döms 20-åringen till endast 1,5 års fängelse, och 27-åringen till 2,5 år. På pappret.

Med straffrabatt: ute på mindre än två år

I verkligheten ser det annorlunda ut. I Sverige tillämpas automatiskt en tredjedels straffrabatt, vilket innebär att 20-åringen bara kommer sitta i 12 månader – och 27-åringen 20 månader. Och det är före eventuella ytterligare lättnader som exempelvis villkorlig frigivning.

Ett års fängelse för organiserade stölder

Med andra ord: män som under flera veckor kunnat operera som en kringresande stöldliga, som länsat butikshyllor på varor i industriella mängder, och som sedan sålt vidare stöldgodset – får knappt mer än ett års fängelse innan de sätts på ett plan hem.

Inga skadestånd, inga garantier

Att straffen dessutom inte innehåller någon form av skadestånd till de utsatta butikerna eller någon reell garanti för att de inte återvänder efter fem år, väcker berättigad ilska och oro.

Sverige – en attraktiv plats för brott

Vad sänder det här för signal? Att det är värt risken att begå organiserade stölder i Sverige – för även om man åker fast, blir straffet kort och konsekvenserna minimala.

Medan butikerna bär förlusterna, rättssystemet belastas och allmänheten får stå för notan – går gärningsmännen fria igen inom ett par år. Systemet belönar cynism och exploatering, och gör Sverige till en attraktiv destination för brottsturism.

Tio döms för systematiska bedrägerier mot äldre – milda straff trots hänsynslös brottslighet

Elva personer, mellan 17 och 36 år, har stått åtalade för att ha lurat äldre människor i en omfattande och välorganiserad bedrägerihärva i Stockholmsområdet. Trots att brotten beskrivs som systematiska, kallhamrade och riktade mot samhällets mest sårbara, utdömer Södertörns tingsrätt förvånansvärt milda straff – där flera av gärningspersonerna sannolikt är ute igen om bara ett par år.

Det handlar om totalt 25 grova bedrägerier, sex inbrottsstölder och tio försök till grova bedrägerier. Ligans offer: 36 äldre personer mellan 85 och 94 år, ofta ensamboende och utvalda efter kartläggning.

Fyra år – men i praktiken knappt tre

Den 28-åring som pekas ut som en av huvudpersonerna döms till 4 år och 11 månaders fängelse. Men på grund av den så kallade ”två tredjedelsprincipen” – där den dömde normalt friges villkorligt efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet – innebär det att han i praktiken bara behöver sitta knappt 3 år och 4 månader.

Den andra huvudmannen, en 36-åring, döms till 2 år och 4 månader, vilket i praktiken kan bli 1 år och 6 månader bakom lås och bom.

Ytterligare tre personer får fängelse, men även dessa straff blir i realiteten ännu kortare. Tre döms till villkorlig dom, en får ungdomsövervakning, och en person frikänns helt.

Professionell brottslighet med minimala konsekvenser

Kammaråklagare Marie Rodhe har beskrivit bedrägerierna som ”företagsliknande” – där varje medlem i ligan haft tydliga roller. Offren har kontaktats, manipulerats och bestulits på pengar och värdesaker. Ett av de mest allvarliga fallen rör en kvinna som blev av med 90 000 kronor, efter att ha lurats att lämna ut sitt bankkort. Andra förlorade vigselringar och smycken.

Trots det – och trots att brotten lett till stort lidande hos redan utsatta personer – döms gärningspersonerna alltså till straff som i många fall inte ens når upp till tre års faktisk fängelsetid. Det väcker frågan: vilket signalvärde sänder rättssystemet när sådan hänsynslös brottslighet inte möts med skarpare påföljder?

Offren finns över hela Stockholm

De drabbade bor i Bandhagen, Danderyd, Ekerö, Enskede, Farsta, Kista, Liljeholmen, Nacka, Solna, Upplands Väsby och Årsta. Flera av dem lider fortfarande av de psykiska och ekonomiska konsekvenserna – medan flera av gärningspersonerna alltså kan vara tillbaka i samhället inom bara 18 månader.

Det svenska samhället visar tydligt att jag som palestinier, arab och muslim inte är välkommen. Att kallas ”islamist” och få höra att jag ska ”åka någon annanstans” från en riksdagsledamot är inte bara kränkande – det är rasism från maktens hjärta. Jag fruktar inte bara för min trygghet, utan för vilket samhälle Sverige har blivit. Jag kräver ansvar – inte nåd.
En 27-årig palestinier bosatt i Stockholmsområdet, med cirka 14 000 följare på Instagram, har haft en framträdande roll i pro-palestinska demonstrationer i Stockholm de senaste två åren.

För en månad sedan kommenterade han, enligt egen uppgift, ett inlägg av SD:s riksdagsledamot Jessica Stegrud på Instagram. Inlägget handlade om pågående pro-palestinska protester vid riksdagshuset. Han uppger att Stegrud svarade med kommentaren: ”islamist – åk någon annanstans”. Händelsen har nu anmälts till Justitieombudsmannen (JO), då aktivisten menar att uttalandet väcker personlig oro och ökar hans känsla av otrygghet.

En sak jag funderar över är: Vad gör herr Mohammedyaser i Sverige? Han har trängt sig in i landet och har antagligen sökt asyl. Nu ägnar han sin tid åt att trakassera folkvalda politiker. På sitt Instagramkonto visar han dessutom kopplingar till terrorstämplade grupper.

Den här 27 åringa islamist araben som inte har sina rötter i Sverige, fundera vilket samhället Sverige har blivt.

På den tiden då Socialdemokraterna bestod av förnuftiga människor, förstod man, som statsminister Erlander sa, att Sveriges trygghet byggde på homogenitet, vi hade inte USA rasproblem. På 1960-talet var Sverige tryggt. Den värsta brottslingen hette ”Tumba-Tarzan” och höll på med inbrott. Polisen bar fortfarande sabel – idag bär de kulsprutepistol.

Sveriges alltför generösa asylpolitik, som har gjort att personer som Mohammed Yaser har fått komma hit och leva gott på världens högsta skatter, har lett till att vi fått ett samhälle där folkvalda politiker trakasseras av individer som denna islamistiske arab.

Varför har Mohammedyaser ens fått asyl i Sverige? Det är en skam vi svenskar kommer att få leva med i generationer – att vi släpper in människor från tredje världen som sedan låter dem attackerar demokratiskt valda politiker bara för att de inte tycker likadant i en världen mest känsligaste konflikter.

Denna pöbel av MENA-invandrare som hotar och trakasserar meningsmotståndare är ett direkt hot mot det svenska folket och vår demokrati. Vi har haft statsministrar som tackat dem för att de ’valt Sverige’. Nu, när denna pöbel har valt Sverige, har vi svenskar fått smaka på den bittra eftersmaken – skjutningar och sprängningar nästan varje natt.

Sverige har blivit en skamfläck i Europa för att vi ens tar emot asylsökande från länder utanför kontinenten. Vi borde säga upp New York-protokollet från 1967 och återgå till de ursprungliga reglerna från 1950-talet, som enbart gällde flyktingar inom Europa.

Innehållsförteckning

• Miljömuppar och vänsterideologins radikalisering
• Tony Haddous krav på ministern – baserat på Expo-artikel
• Dubbelmoral inom Vänsterpartiet
• Marxismens blodiga arv – ett obekvämt faktum
• Vänstern som moraliska väktare – utan självkritik
• Moral utan balans hotar trovärdigheten

Miljömuppar och vänsterideologins radikalisering

Miljömuppar är inte som du och jag. En gång i tiden fanns det idiotanstalter för sådana orcher. I dag är det ren ondska som driver MP- och V-politiker. Många V-politiker är dömda brottslingar och klassade som subversiva element.

Tony Haddous krav på ministern – baserat på Expo-artikel

Den svenskfientliga vänsterpartistiska riksdagsledamoten Tony Haddou kräver att ett statsråd inställer sig i riksdagens socialförsäkringsutskott, efter uppgifter om att ministerns tonårsson har kopplingar till högerextrema kretsar. Bakgrunden är en artikel från den vänsterextrema sajten Vänsterextrema Expo, som förra veckan rapporterade att “en nära anhörig till en svensk minister är aktiv inom den våldsbejakande extremhögern”.

– Det viktigaste nu är att få klarhet i vad ministern visste och om han försökt mörka något, säger Haddou till Expressen, och ifrågasätter om regeringen agerar med “dubbla måttstockar” kring frågor om moral och lämplighet.

Dubbelmoral inom Vänsterpartiet

Men samtidigt väcks frågor om det svenskfientliga Vänsterpartiets egna måttstockar. Partiet, som har rötter i den kommunistiska rörelsen och en ideologi byggd på marxismen, tycks ofta undvika självrannsakan kring de totalitära och våldsamma konsekvenser denna ideologi haft historiskt.

Marxismens blodiga arv – ett obekvämt faktum

Under marxistiska regimer har tiotals miljoner människor fallit offer för förtryck, svält, utrensningar och arbetsläger – i Sovjetunionen, Kina, Kambodja och andra länder där marxistisk teori omsatts i praktik.

Vänstern som moraliska väktare – utan självkritik

Ändå ser det svenskfientliga Vänsterpartiet sig som moraliska väktare, redo att ställa andra till svars, men utan att erkänna eller ta avstånd från den ideologiska arvsmassa som lett till några av 1900-talets värsta övergrepp. Medan partiet nu kräver att en minister ska förklara sin sons handlingar, har man själva aldrig fullt ut gjort upp med den historiska skuld som följer med marxismen.

Moral utan balans hotar trovärdigheten

Högerextremism och gängkriminalitet är båda allvarliga samhällshot – men att relativisera sitt eget ideologiska arv, samtidigt som man moraliserar över andras, riskerar att undergräva den trovärdighet som krävs i kampen mot all form av extremism.

Ett gatukök i västra Stockholm får nu servera starköl och vin dagligen till kl. 01. Beslutet väcker både nyfikenhet och oro – platsen har få sittplatser och ligger nära kollektivtrafik, vilket kan försvåra kontroll av berusade gäster och leda till stök. Trots att området har sociala utmaningar beviljades tillståndet, men kommunen lovar uppföljning och ingripanden vid problem.

Är det inte intressant? När gårdsförsäljare i Stockholm stad ska sälja, då får man inte göra det på en söndag – för då har Systembolaget stängt.

Men ett sunkigt gatukök vid Brommaplan, där det redan är ganska stökigt, får plötsligt servera vin och sprit. Man undrar ibland över politikernas dubbelmoral: på platsen där det lokala A-laget har sina möten på parkbänken varje dag, där är det tydligen helt okej att låta grillen börja sälja alkohol.

Men när du måste genomlida en lång guidad tur på ett lokalt bryggeri en söndag för att köpa en minimal ranson öl, då är det ”ajabaja” – för då är Systembolaget stängt

Den svenska gängledaren Ismail Abdo, även kallad ”Jordgubben”, har häktats i Turkiet misstänkt för internationell narkotikasmuggling och penningtvätt. Gripandet skedde i samarbete mellan svensk, norsk och turkisk polis, och flera tillslag riktades samtidigt mot kriminella nätverk på flera platser i landet.

Totalt häktades elva personer. Abdo, som är turkisk medborgare, kan inte utlämnas till Sverige där han är internationellt efterlyst för bland annat mordförsök och grova narkotikabrott. Häktningen tros ha skapat oro bland andra kriminella i Turkiet som tidigare sett landet som en fristad.

Abdo har tidigare tillhört Foxtrot-nätverket, men en intern konflikt tros ha bidragit till den våldsvåg som skakade Sverige under 2023. Han misstänks även ligga bakom ett stort kokainbeslag i Nynäshamn på 1,3 ton.

Varför i hela friden ska Ismail Abdo någonsin sätta sin fot i Sverige igen? Han har dubbelt medborgarskap – det svenska borde omedelbart dras in. Terroriststämpla honom och gör det omöjligt för honom att återvända till västvärlden överhuvudtaget.

Ska svenska skattebetalare stå för en rättsprocess som kostar hundratals miljoner, bara för att försöka lagföra en yrkeskriminell som i åratal spridit död och kaos? Det är absurt. Turkiet har redan honom i sitt grepp – låt dem döma honom till livstid. Sverige borde betala några miljoner till rätt domare i Turkiet, så att han får ett livstidsstraff.

Turkiska fängelser är inga semesteranstalter – de vet hur man hanterar organiserad brottslighet på riktigt. Där finns disciplin, kontroll och den hårdhet som svensk kriminalvård helt saknar. Ismail Abdo och andra likasinnade hör inte hemma i Sverige – de hör hemma bakom lås och bom i ett system som inte släpper in dem på fritidsprogram eller erbjuder kontaktpersoner.

Sedan i fredags pågår en strejk bland intagna på anstalten Brinkeberg utanför Vänersborg. Strejken omfattar två av fyra avdelningar och uppges bero på bristande tillgång till mat.

En företrädare för anstalten uppger att maten hade kunnat räcka om den fördelats mer rättvist. Samtidigt menar en anställd vid en av de strejkande avdelningarna att den totala mängden mat är för liten.

– Tyvärr har jag själv sett att det inte räcker att bara portionera ut maten. Den mängd som delas ut till klienterna är enligt min uppfattning alldeles för liten för en vuxen man, säger den anställde.

Sverige öser miljarder på en kriminalvård som blivit ett lyxhotell för samhällets värsta avskum. Nu gnäller massmördare och pedofiler på en anstalt i Vänersborg – tydligen duger inte maten längre. Är oxfilén inte mör nog? Förnedringen av skattebetalarna måste få ett slut. Varför ska hederliga människor arbeta ihjäl sig för att tungt kriminella ska få gratis käk serverat tre gånger om dagen? Det är dags att sluta dalta. Låt förbrytarna eller deras anhöriga stå för maten – inte Svensson som kämpar för att få ihop till hyran.

Det är fullt begripligt om 19-åriga värnpliktiga protesterar över undermålig mat när de ligger ute i skogen och övar på att försvara vårt land. De offrar sin tid för nationens säkerhet. Att däremot samhällets mest destruktiva individer – som ofta aldrig bidragit med ett ärligt arbete – kräver mer resurser, är ett hån mot skattebetalarna.

Kriminalvården måste reformeras i grunden. Fängelserna bör drivas av privata aktörer med vinstkrav för att effektivisera verksamheten och kraftigt sänka den orimliga dygnskostnaden per intagen. Varje krona som spenderas på kriminella ska granskas lika noggrant som i alla andra delar av samhället.

Vidare måste medborgarskap kopplas till ansvar. Ingen person som har avtjänat ett fängelsestraff bör ha möjlighet att bli svensk medborgare – någonsin. Lagstiftningen bör skärpas så att även ringa brott, såsom stöld, automatiskt leder till livstids utvisning om gärningspersonen inte är medborgare.

Sverige har inget ansvar att erbjuda ett andra hem åt migranter som vägrar respektera våra lagar, normer och värderingar. Den som inte klarar av att anpassa sig ska omedelbart skickas tillbaka. ’Return to sender’ måste bli praxis – inte undantag.

En eritreansk man med lång och våldsam brottshistorik får stanna i Sverige – trots att både polis, Kriminalvården och tingsrätten anser honom vara en fara för samhället. Hovrätten för Västra Sverige stoppar utvisningen av Ahmed Ibrahim Ahmed, med hänvisning till hans flyktingstatus.

Ahmed kom till Sverige 2018 som kvotflykting, påstått konverterad från islam till kristendom. Sedan dess har han uppvisat ett extremt våldsamt beteende. Han har dömts till fängelse sex gånger för bland annat misshandel, grova hot, knivbrott och upprepade attacker mot poliser och kriminalvårdare. I fängelse har han kastat avföring och urin på personal och registrerats för nära 200 fall av misskötsamhet.

I ett av de senaste fallen hotade han knivmörda sina grannar – för att de hälsade på honom. När polisen anlände attackerade han dem med en stor sten. Ahmed dömdes då till fängelse i ett år och åtta månader. Värmlands tingsrätt beslutade samtidigt om livstids utvisning, med hänvisning till att hans närvaro utgjorde en allvarlig risk för allmän ordning och säkerhet.

Men Hovrätten anser att brotten – trots sin omfattning och brutalitet – inte är tillräckligt grova för att utvisa honom, eftersom han har flyktingstatus. Att kasta bajs på kriminalvårdare, attackera poliser och hota grannar med kniv anses alltså inte uppfylla kravet på “synnerligen grovt brott”.

Därmed upphävs utvisningsbeslutet och Ahmed Ibrahim Ahmed får stanna i Sverige. Han döms dock att betala skadestånd till flera av sina offer.

Fallet väcker starka reaktioner och ifrågasätter hur långt skyddet för flyktingstatus får gå – även när det upprepade gånger hotar säkerheten för andra i samhället.

Något är fel på det svenska samhället. Överhuvudtaget att man kan komma från Afrika och få asyl i Sverige – bara det är ett stort feltänk.

Här har man dessutom en man som ljugit sig in i Sverige. Det finns över 50 stater i Afrika. Har man då skäl att komma till ett litet, fattigt land i Norden? Svaret: nej!

Dessutom en person som vägrar anpassa sig till vårt samhälle, begår brott efter brott. Någonstans måste det finnas en botrepartents. Lagarna måste ändras – begår man ringa stöld eller grövre brott ska man returneras till hemlandet. Om du köper en trasig TV har du returrätt. Men varför har inte Sverige returrätt på personer som dels saknar 100 % korrekta asylskäl och dessutom är kriminella?

Sverige har idag en groteskt stor biståndsbudget. Om man nu inte kan returnera Ibrahim till sitt hemland – returnera honom till ett random land i Afrika som får bistånd från Sverige. Då är han inte vårt problem längre.

Många ukrainska flyktingar i Sverige vill bygga en framtid här, men tillvaron präglas av osäkerhet. Uppehållstillstånden enligt EU:s massflyktsdirektiv är bara giltiga i ett år i taget och måste förnyas. Trots att EU nyligen beslutat om förlängning till 2027 är skyddet fortfarande temporärt.

Direktivet har kritiserats för att ha förlängts längre än de tre år som lagen medger. Kritiker menar att mer permanenta lösningar krävs för att underlätta integrationen, både vad gäller jobb och psykisk hälsa.

Flyktingar upplever att den kortsiktiga situationen gör det svårt att planera livet eller satsa på långsiktig anställning. Den tillfälliga statusen kan även dras tillbaka om situationen i Ukraina förbättras.

För att få arbetstillstånd krävs bland annat en fast anställning och en lön på minst 35 000 kronor – något som många inte är säkra på att de klarar.

Samtidigt går utvecklingen framåt. Två av tre ukrainare i Sverige hade arbete 2024, en tydlig ökning jämfört med året innan. Språkkunskaperna förbättras också – ungefär hälften kan nu tala svenska.

Flera ser Sverige som sitt nya hemland, men saknar den trygghet som ett permanent tillstånd skulle ge.

Många ukrainska flyktingar är dugliga invandrare. De har lätt att ta sig in i samhället och lär sig språket fort. Låt dessa ukrainska flyktingar stanna. Istället borde man ompröva alla PUT som beviljats personer från tredje världen, och returnera de exemplar som inte klarar av att komma in i det svenska samhället.

För tio år sedan skämde Sverige ut sig. Vi tog emot extrema mängder flyktingar utanför Europa, som inte hade ett skit i Sverige att göra – de blev bara en belastning för oss. Returnera dem, och låt ukrainarna få stanna.

Titta även på Kriminalvårdens kundstock – där finns många som borde returneras direkt efter FUCK. (Fängelse, Utryckning, Civila Kläder). Bara de som deltog i koranupploppen för några år sedan – där var många som inte blev utvisade, på grund av en hovrätt som valde att dalta med kriminella.

Afghanen Gholam Soltani, 28, kom illegalt till Sverige 2016. Trots att han helt saknar asylskäl har han lyckats stanna i landet i nästan nio år. Först nu, efter lång tids rättslig prövning och avslagsbeslut, är det dags för utvisning — något Soltani själv vägrar acceptera.

Under tiden har han etablerat ett liv i Sverige utan laglig rätt att vistas här. Han slipper betala skatt och har tillgång till kraftigt subventionerad tand- och sjukvård — förmåner som landets egna medborgare kan drömma om.

Samtidigt försöker han framställa sig som ett slags integrationsförebild, bland annat genom att lyfta fram sitt SM-guld i brottning. Tydligen menar han att idrottsmeriter ska väga tyngre än lagstiftning.

Nu kallas han till ett återvändarsamtal hos Migrationsverket. Men Soltani har tidigare suttit i förvar i åtta veckor och vägrar fortfarande följa besluten. På sociala medier beklagar han sig över att vara trött och utmattad, men understryker samtidigt att han vägrar återvända till sitt hemland.

Sverige står återigen inför det absurda faktum att en person som aldrig haft rätt att stanna ändå kunnat utnyttja systemet i snart ett decennium.

Sverige har aldrig velat ha verklig jämlikhet. Svenskhet är ett bekvämt alibi för exkludering, och segregation är inget misstag – det är viljepolitik. Nu krävs tvångsförflyttningar av svenskar för att bryta isoleringen och kraftiga skattehöjningar för att bygga ett samhälle för alla. Astrid Lindgren gnällde över skatten men skrev sagor om rättvisa – typiskt svenskt hyckleri. Svenskheten måste krossas som maktverktyg. Först när svenskar tvingas förändras kan vi tala om gemenskap på riktigt.

Moska Hassas

Moska Hassas ”Fröken Proppmätt”, med rötter i Afghanistan, föreslås bli ny ordförande för Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU. Men bakom den till synes idealistiska fasaden döljer sig en politiker som förespråkar hårdföra tvångsåtgärder mot Sveriges befolkning — allt i namn av integration och ”samhällsgemenskap”.

I en debattartikel i Expressen gav Hassas sitt fulla stöd till Socialdemokraternas omdebatterade förslag om så kallad tvångsblandning av befolkningen. Det innebär att staten, inte individen, ska bestämma var människor får bo, med syfte att bryta upp etniskt och socialt homogena områden. Ett ingrepp i människors liv som för tankarna till totalitära regimer och politisk tvångsstyrning. Flera kritiker har dragit paralleller till Stalin och Sovjetunionens sociala experiment, där staten med hårda metoder försökte omforma samhället — alltid med löften om jämlikhet och sammanhållning, men ofta på bekostnad av frihet och trygghet.

Hassas beskriver dessa planer som ”välbehövliga” och ett nödvändigt steg för att stärka gemenskapen i landet. Hon hävdar samtidigt att svenskhet inte har något med ursprung eller historia att göra, utan handlar om delaktighet. I praktiken reduceras svensk identitet till en politiskt definierad konstruktion som vem som helst kan tilldelas — förutsatt att man underkastar sig de värderingar Socialdemokraterna anser vara rätt.

Att Hassas kallar sig svensk provocerar, enligt henne själv, Sverigedemokrater. Men hon bortser från att kritiken mot henne snarare handlar om de metoder hon vill använda — inte om hennes bakgrund. Många anser att integration bör bygga på frivillighet och respekt för individens val, inte på tvång och social ingenjörskonst.

Formellt väntas hon väljas på SSU:s kongress i augusti — men frågan återstår: Vill svenskarna ha en politisk ledare som förespråkar tvångsåtgärder inspirerade av de mest repressiva kapitlen i Europas historia?

Stockholms stads beslut att neka privata förskolor att växa handlar i grunden inte om barnens bästa – det handlar om att skydda en dyr och ineffektiv kommunal verksamhet. Att samtidigt som det redan finns 5 000 tomma förskoleplatser envisas med att hålla liv i överdimensionerade kommunala förskolor är ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Det är de som får betala notan för tomma lokaler, övertalig personal och paviljonger som står halvtomma – allt för att politiker som Vänsterpartiets Alexandra Mattsson vill bromsa konkurrensen från privata alternativ.

Att privata förskolor vill utöka sin verksamhet är ett tecken på efterfrågan, inte ett problem. Föräldrar söker sig till dessa verksamheter för att de uppskattar kvaliteten och flexibiliteten. Istället för att välkomna det, försöker staden kväsa alternativen och skydda den kommunala förskolejätten – en verksamhet som kostar miljarder varje år, oavsett om platserna används eller inte.

Det är svårt att inte dra paralleller till gamla Östtyskland, där politiska makthavare i marxismens anda ansåg sig veta bättre än folket själva vad som var bäst för individen. Precis som i DDR vill man här styra utbudet uppifrån, kväsa fria initiativ och hålla fast vid ett centralstyrt system – trots att verkligheten tydligt visar att det är ineffektivt och kostsamt. Resultatet? En stelbent kommunal förskoleapparat som suger skattepengar, samtidigt som föräldrarnas valfrihet begränsas.

I stället för att lägga energi och resurser på att själva driva förskolor borde kommunen fokusera på att höja kvaliteten och ställa tydliga krav på de privata aktörer som redan finns – och som bevisligen är efterfrågade av föräldrar. Genom att använa sin tillsynsroll smart och konstruktivt kan kommunen bidra till en hög kvalitet i alla förskolor, utan att själv bygga upp en dyr och ineffektiv kommunal byråkrati. Det skulle både minska slöseriet med skattepengar och stärka valfriheten för familjer i Stockholm.

Sanningen är att varje tom plats i den kommunala förskolan är en förlustaffär för skattebetalarna. Ändå vill stadens politiska ledning fortsätta pumpa in pengar i ett system som bevisligen inte är anpassat till verkligheten, samtidigt som de motarbetar privata förskolor som kan erbjuda platser utan att belasta skattebetalarna på samma sätt.

När barnkullarna minskar borde logiken vara enkel: minska den kommunala överkapaciteten och låt privata aktörer möta efterfrågan där den finns. Men för Vänsterpartiet går ideologin före ekonomin. Skattebetalarna får betala priset – både i form av onödiga miljonkostnader och minskad valfrihet för familjer.

Sverige fortsätter dalta med grova brottslingar. Nu beviljas Anna Lindhs mördare, Mijailo Mijailovic, så kallad lufthålspermission – trots att han både mördat Sveriges utrikesminister och senare attackerat en medintagen med en skruvmejsel inne på Kumlaanstalten.

Mijailovic dömdes till livstids fängelse för det brutala mordet på Anna Lindh den 10 september 2003. Sedan dess har han flyttats mellan olika anstalter och rättspsykiatriska kliniker. Han har dessutom uttryckt sin önskan att avtjäna sitt straff i Serbien, där han känner större anknytning – något Kriminalvården dock stoppat.

Men nu är det alltså dags för nästa steg i den svenska naiviteten gentemot grova brottslingar. Kriminalvården har beviljat Mijailovic en särskild permission. Permissionen motiveras med att den ska ”minska skadeverkningarna av ett långvarigt frihetsberövande”.

”Ska ske under bevakning”

Enligt Kriminalvården finns det inga säkerhetsmässiga hinder mot att låta en dömd mördare – som dessutom knivhuggit en medfånge i bröst och buk i ett oprovocerat överfall – få lämna anstalten för en promenad.

– Mot bakgrund av vad som framkommer i ärendet bedömer Kriminalvården att det inte finns några säkerhetsmässiga hinder mot att bevilja ansökan om särskild permission, skriver myndigheten.

Permissionen ska visserligen ske under bevakning – men faktum kvarstår: Sverige ger en livstidsdömd mördare och våldsverkare andningshål.

Grovt våld på anstalten – ändå belönad

Våren 2025 fick Mijailovic lämna anstalten för ett vårdbesök – då iklädd fängsel. Han är sedan tidigare dömd för grov misshandel efter ett våldsamt överfall på en medfånge. Trots detta anser Kriminalvården att han är lämpad för permission, om än under bevakning.

Mijailovic får enligt beslutet inte regelbundna permissioner. Men det förändrar inte grundfrågan: Hur kan ett samhälle som påstår sig värna trygghet och rättvisa ge mördare och våldsverkare den här typen av förmåner?

Vem betalar för lyxen?

Det är svenska skattebetalare som står för notan. Varje bevakad permission innebär personal, transport, övervakning och logistik – allt betalt med skattepengar från vanligt folk. Pengar som istället kunde ha gått till skola, vård eller trygghet för laglydiga medborgare. I stället läggs resurser på att ge en mördare ”andningshål” från det straff han själv orsakat sig.

Sverige – landet som dalta med kriminella

Medan brottsoffer och anhöriga får leva med sina sår, fortsätter svenska myndigheter att sträcka ut handen till de som tagit liv och spridit skräck. Frågan är hur långt samhället är berett att gå i sin iver att ”rehabilitera” – även när det sker på bekostnad av säkerhet, rättvisa och allmänhetens förtroende.

Medan Sverige brottas med utanförskap, skenande segregation och växande otrygghet driver Socialdemokraternas Sara Kukka-Salam en politik som går rakt emot både folkopinionen och hennes eget partis linje. Hon vill öppna dörrarna ännu mer för invandring – samtidigt som hon skyller konsekvenserna på bostadsplanering och ”svenskarnas attityder”.

Kritiserar partilinjen – vill ha fler invandrare trots ökad segregation

För bara några veckor sedan slog Socialdemokraterna fast på sin kongress att Sverige måste ha en stram migrationspolitik under överskådlig tid. Ett nödvändigt besked, enligt många, efter år av massinvandring och misslyckad integration.

Men Sara Kukka-Salam, kommunstyrelsens ordförande i Solna och medlem i partiets verkställande utskott, är av en annan uppfattning. Hon vill se ett Sverige som tar emot ännu fler – utan att ens vilja erkänna de problem som politiken redan skapat.

– Migrationen har inte skapat några problem. Det är integrationspolitiken som brustit, säger hon, som om den brustna integrationspolitiken vore något som hon och hennes parti stått helt utanför.

Att Socialdemokraterna styrt Sverige under majoriteten av de senaste decennierna och varit direkt ansvariga för den ”avsaknad av integrationspolitik” hon talar om, nämner hon inte med ett ord.

Vägrar erkänna sambandet mellan massinvandring och ökade problem

Trots att forskning, statistik och vardagliga erfarenheter visar hur omfattande invandring utan fungerande integration skapat utanförskapsområden, skolproblem och otrygghet, slår Kukka-Salam ifrån sig all kritik.

I hennes värld är lösningen istället att pressa fram mer ”mångfald” genom politiska påbud. Hon vill bygga bort segregationen genom att pådyvla alla blandade boendeformer – utan att ifrågasätta varför människor själva väljer bort vissa områden eller miljöer.

– Vi undersöker om vi kan bygga radhus på skoltak i Hagalund. Jag hoppas vi får in så många som möjligt, säger hon, samtidigt som hon blundar för vad som händer när tryggheten och samhällsgemenskapen monteras ner.

Skyller på vanligt folk – inte på politiken

Istället för att ta ansvar för Socialdemokraternas bidrag till ett alltmer splittrat Sverige, väljer Kukka-Salam att peka ut vanliga människor som problemet. Hon anser att det är individernas skyldighet att ”integrera sig själva” genom att aktivt skaffa vänner med utländsk bakgrund.

– Om var femte kompis inte är utrikes född, så bidrar man inte till ett integrerat Sverige, säger hon.

Att hon samtidigt sitter i ledande ställning i ett parti som i decennier misslyckats med både integration och trygghetsfrågor tycks inte bekymra henne.

När hon får frågan om det är rasistiskt att inte vilja bo i en mångkulturell miljö, slingrar hon sig:

– Nej, men om man väljer bort en jobbsökande baserat på efternamn är det diskriminering. Samma sak gäller bostadsmarknaden, påstår hon, som om svenskarnas oro för otrygghet och segregation enbart handlade om efternamn och inte om faktiska samhällsproblem.

Socialdemokratins självbedrägeri

Det mest anmärkningsvärda är att Kukka-Salam personifierar det självbedrägeri som präglar dagens Socialdemokrati. Å ena sidan erkänner partiet behovet av hårdare tag mot segregation och kriminalitet. Å andra sidan driver tunga företrädare som hon en politik som leder till mer av just det de säger sig vilja bekämpa.

För Kukka-Salam är invandring lösningen på alla problem – från demografiska utmaningar till arbetskraftsbrist. Den som ifrågasätter detta riskerar, i hennes retorik, att stämplas som främlingsfientlig eller rentav rasist.

Samtidigt fortsätter problemen att växa. Skolresultat sjunker i utsatta områden, polisen varnar för parallellsamhällen och våldet breder ut sig. Men i Socialdemokraternas värld är det inte politiken som bär skulden – utan vanligt folk som ”inte umgås tillräckligt blandat”.

Ett politiskt luftslott

Kritiker menar att Sara Kukka-Salam representerar det värsta av Socialdemokratins dubbelmoral: en partielit som vägrar erkänna verkligheten, som skuldbelägger medborgarna och som fortsätter driva på för en politik som förvärrar läget.

Medan vanligt folk får leva med konsekvenserna av segregation, otrygghet och en havererad integrationspolitik, klättrar Kukka-Salam vidare i den politiska hierarkin – med ramsor om ”mångfald” och ”blandade boendeformer” som enda verktyg.

Regeringen vill ändra grundlagen så att tillfälliga åtgärder kan beslutas vid allvarliga fredstida kriser, utan riksdagens godkännande i förväg. Det gäller exempelvis vid cyberattacker eller naturkatastrofer. Beslutet måste i efterhand godkännas av riksdagen. Förändringen föreslås gälla från 2027.

Året är 2033. Muslimer har, via sina tentakler, lyckats ta sig in i varje vrå av det svenska samhället. Nu vill man införa sharialagar i Sverige.

Eftersom landet har vanstyrts i flera år av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, tar man nu till den lag som började gälla 2027 — lagförslaget Allvarliga fredstida kriser.

De muslimska trojanerna ställer till med koranupplopp och det blir oroligt i Sveriges alla miljonprogramområden. Polisen, som numera består av fredsälskande hippies, klarar inte av att få bukt med upploppen med gummikulor och napalm, utan tvingas retirera.

Regeringen vill använda lagen Allvarliga fredstida kriser, det vill säga avskaffa demokratin, på samma sätt som Hitler gjorde för hundra år sedan. Marxismens bödlar, det vill säga Vänsterpartiet, vill genast börja utrota oliktänkande och kritiker av det mångkulturella samhället.

Eftersom regeringen består av en samling kakistokrater, varav de flesta är inkvoterade på grund av sin udda sexuella läggning eller invandrarbakgrund, och vars främsta merit är ett partimedlemskap i något vänsterparti som klassas som subversivt element, är det ingen som längre värnar om friheten.

Det första som förbjuds är att fira svensk midsommar — eftersom det innebär fylla och nakenhet. Eftersom vi låtit religiösa fanatiker införa sharialagar i Sverige är sådant nu förbjudet.

Den som ertappas med att fira svensk midsommar hängs i första bästa lyktstolpe.

Har hänt förr och kan hända igen.

Översikt

Nedan jämförs Artikel 48 i Weimarrepublikens konstitution (1919 – 1933) med det svenska lagförslaget om särskilda normgivningsregler för “allvarliga fredstida kriser” (Prop. 2024/25:155 Stärkt konstitutionell beredskap).

1. Artikel 48 (Weimarrepubliken)

• Syfte & aktivering
  Gav rikspresidenten rätt att “vid allvarlig störning eller fara för den allmänna ordningen och säkerheten” utfärda nödförordningar och använda militären, utan förhandsgodkännande av riksdagen.
• Befogenheter
  • Suspend­era grund­läggande fri- och rättig­heter (press-, mötes-, yttrande-, brev­hemlighet m.m.).
  • Ingripa mot delstater som inte lydde riks­lagen.
  • De facto lagstifta genom dekret.
• Formella spärrar
  Riksdagen kunde upphäva ett dekret med enkel majoritet, men presidenten kunde genast upplösa riksdagen (Art. 25), vilket i praktiken urholkade kontrollen. (en.wikipedia.org)
• Historisk användning
  Användes >200 gånger 1919-32. 28 februari 1933 (Riksdagshusbranden) utnyttjade president Hindenburg Art. 48 för att avskaffa de flesta fri- och rättigheter; detta blev bryggan till Hitlers diktatur och Enabling Act samma vår.

2. Svenskt lagförslag om “allvarliga fredstida kriser”

• Syfte & form
  Föreslår ett nytt kapitel 16 i Regeringsformen (ikraft 1 jan 2027) så att Sverige “kan styras demokratiskt, rättssäkert och effektivt” även vid t.ex. storskaliga cyberattacker, pandemi eller naturkatastrof. (regeringen.se)
• Aktivering
  • Beslut fattas av riksdagen med kvalificerad majoritet – 3/4 av de röstande.
  • Riksdagen avgör både om krisläget föreligger och vilka befogenheter regeringen får. (regeringen.se)
• Befogenheter
  • Riksdagen kan tillfälligt delegera normgivningsmakt även på det “obligatoriska lag­området” (dit skatter & grundlags­skyddade rättigheter normalt hör).
  • Regeringen kan i yttersta undantag själv meddela föreskrifter utan bemyndigande, men måste omedelbart underställa dem riksdagen för godkännande (åter krävs 3/4-majoritet). (regeringen.se, regeringen.se)
• Kontrollmekanismer
  • Riksdagen kan när som helst återkalla befogenheterna.
  • Besluten är tids­begränsade, underställs domstols­prövning och måste följa Europakonventionen.
  • Ingen makt över militär användning eller allmän rätts­suspension föreslås. (regeringen.se)
• Kritik
  Jurister och civilsamhälle varnar ändå för bristande rättssäkerhets­garantier och otydlig kris­definition.

3. Direkt jämförelse

4. Slutsats

Artikel 48 gav en enda person nästan obegränsad exekutiv makt och blev ett verktyg för att kullkasta demokratin. Det svenska lagförslaget syftar till motsatsen: att garantera norm­givningens laglighet även när riksdagen inte hinner lagstifta, men lägger makten kvar hos riksdagen och begränsar regeringens utrymme. Trots dessa spärrar pekar remiss­kritiken på att varje mekanism som öppnar för snabb maktkoncentration kräver mycket tydliga definitioner, realtids­kontroll och regelbunden omprövning för att inte gå samma öde till mötes som Weimars Artikel 48.

Göteborgs moské, med kopplingar till Muslimska brödraskapet, har länge varit omstridd. Trots detta visar granskning i Kvartal att Socialdemokraterna och övriga rödgröna partier samarbetat med församlingen. Efter förtroliga kontakter röstade de igenom ett arrende av en kyrkobyggnad till moskén, trots tjänstemännens och oppositionens motstånd. Samtidigt talade S-ledaren Jonas Attenius inför tusentals muslimer vid Eid. Frågan är hur detta rimmar med Socialdemokraternas påstådda kamp för integration och jämställdhet.

Tänk dig att Putin skulle vilja placera en skvadron MiG-29 på Bromma flygplats. Det vore otänkbart. Alla vet att Ryssland är vår fiende. Under kalla kriget hade vi också en inre fiende – marxismen. Alla visste att dåvarande VPK, numera Vänsterpartiet, hade onda planer och ville störta demokratin. Därför hölls dessa subversiva element under uppsikt. Man visste att de hatade det svenska folket och gladeligen skulle ha välkomnat en sovjetisk ockupation.

Idag har vi en annan fiende – islam. Sverige har under de senaste 30 åren tagit emot alldeles för många muslimer. Detta samhällsgift är värre än kommunismen. De vill inte integrera sig i det svenska samhället. De har inte valt Sverige för klimatet eller mentaliteten, utan för välfärden – där de kan leva gott på färdigstekta sparvar som flyger rakt in i munnen.

Socialdemokraterna går i säng med denna fiende för att vinna väljare. Muhammedanerna struntar i Socialdemokraterna, så länge bidragen flödar.

Samtidigt växer moskéerna upp som vita flygsvampar ur jorden. I Stockholm finns redan Södermalms moské, en moské i Fittja och nu byggs en jättemoské i Skärholmen – bara några kilometer från Fittja. Ledande socialdemokratiska politiker i Stockholm har till och med hetsat muslimerna med löften om fler moskéer på Järvafältet.

Men vem håller koll på dessa moskéer? Socialdemokraterna försökte en gång i tiden med IB att övervaka hotet från marxismen. Det var över 50 år sedan. Men vem övervakar moskéerna idag? Många av dem förespråkar sharialagar.

Vi har idag ledande socialdemokratiska politiker som inte har sina rötter i Sverige. Vad står deras dolda agenda för? Om vi inte stoppar befolkningsutbytet och fortsätter tillåta asylinvandring från länder där islam är statsreligion, gräver vi vår egen grav. Historien visar att det går att ta makten via demokratin och sedan införa diktatur.

Vi ser redan hur många muslimer infiltrerar riksdagspartierna. Senast är Liberalernas partiledare, som inte har sina rötter i Sverige. Vi kan bara gissa vad som döljer sig i hennes agenda – det är knappast Sveriges bästa.

De rosa och gröna matboxarna har blivit lika vanliga i innerstaden som bussar och taxibilar. Men bakom den snabba leveransen döljer sig en bransch som präglas av låga löner, osäkra anställningar – och, enligt polisuppgifter, en växande sido­verksamhet i form av narkotikahandel.

Låga löner och kreativa anställningsformer

Flertalet cykel- och mopedbud är inte direktanställda av plattformsföretagen utan av underleverantörer. De få som har kontrakt med exempelvis Foodora uppges få en timlön på 125 kronor. Övriga arbetar på provisions­baserade upplägg där inkomsten fluktuerar med antalet leveranser och vädret – något som facket länge har kritiserat.

45 procent från Sydasien

Myndighetsstatistik visar att ungefär 45 procent av buden kommer från Sydasien och vistas i landet på arbets- eller studentvisum. Arbetsmiljöverket och Migrationsverket anklagas för att ha “sett mellan fingrarna” när löne­dumpningen brett ut sig. De skärpta inkomstkraven för arbetstillstånd träder först i kraft 2026.

En sidokarriär i cannabis

Polisen pekar på en annan, mörkare utveckling: en växande andel bud misstänks kombinera utkörningen av hamburgare och sushi med försäljning av cannabis. Färdvägarna är perfekta för diskreta överlämningar, menar utredare med insyn i organiserad brottslighet. “När du beställer ett Happy Meal kan du i praktiken också finansiera narkotikanätverk”, säger en polis­källa.

“Lönedumpad bransch”

Undersökningar har kommit fram till att de låga inkomstgolvet för visum har lockat arbetssökande som senare tvingas in i otrygga gigjobb. “Det har varit för lätt att få ett student- eller arbetsvisum utan att ett riktigt jobb väntar”, säger en källa inom civilsamhället. När inkomsten inte räcker till blir extrajobb – lagliga eller olagliga – ett sätt att överleva.

Kraven skärps – men räcker det?

Från och med 2026 höjs gränsen för minsta lön vid arbetskraftsinvandring. Regeringen hoppas att det ska slå mot lönedumpningen inom gig-sektorn. Fackförbund, forskare och polis efterlyser samtidigt snabbare åtgärder: tydligare kontroller av underleverantörer, krav på kollektiv­avtal och riktade inspektioner mot plattforms­företagen.

FAKTA | Arbetsvisum 2025

• Minimilön i dag: 13 000 kr/mån före skatt
• Föreslagen minimilön 2026: 80 % av medianlön (≈ 27 000 kr/mån)
• Antal matbud i Stockholm: uppskattningsvis 4 000
• Polisansmälningar om narkotikabrott kopplade till budtjänster 2024: +38 % jämfört med 2023

Förhandlingarna om nya tunnelbanan och Spårväg syd kollapsade – S och MP gör bort sej ingen.

Natten mot tisdagen bröt förhandlingarna om Stockholms framtida infrastruktur samman. Det gäller finansieringen av bland annat nya tunnelbanan och Spårväg syd – projekt som nu riskerar att bli utan pengar. Bakgrunden är den styrande majoriteten i Stockholms stad och Region Stockholm, ledda av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som motsätter sig bygget av motorledstunneln Östlig förbindelse – ett projekt som regeringen vill driva igenom för att knyta ihop trafiken runt huvudstaden.

Förhandlingarna, som regeringen initierade i mars, syftade till att omförhandla tidigare avtal om Stockholms infrastruktur och reda ut finansieringen. Men samtalen kraschade vid midnatt på måndagen, och enligt flera kritiska röster är det framför allt S och MP:s agerande som lett till det politiska sammanbrottet.

Oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons (M) är mycket kritisk:

– Vi saknar nu 4 miljarder till tunnelbanan och 1,3 miljarder till Spårväg syd. Detta är ett historiskt misslyckande för Stockholmspolitiken. Socialdemokraterna och Miljöpartiet sätter ideologi före stockholmarnas behov, säger han.

Trots att det fanns enighet om finansieringen på flera punkter valde den politiska ledningen i Region Stockholm, enligt Tamsons, att lägga ett bud där Östlig förbindelse helt uteslöts – ett bud som Stockholms stad snabbt anslöt sig till.

– Resultatet? Ingen finansiering till tunnelbanan, ingen till Spårväg syd, och ingen till den sista delen av ringleden. Det är ett svek mot stockholmarnas framtid, konstaterar Tamsons..

Men för många framstår det som att S och MP använder klimatargumentet som förevändning för att sabotera viktiga trafiklösningar. Oppositionsborgarrådet i Stockholms stad, Christofer Fjellner (M), menar att motståndet mot Östlig förbindelse är både ologiskt och skadligt:

– Färre bilar i innerstan, mindre köer, bättre framkomlighet – det är vad Östlig förbindelse innebär. Ändå är det just Socialdemokraterna och Miljöpartiet som aktivt sätter stopp och låser Stockholms utveckling. Det är ett svek mot invånarna, säger han.

Karin Wanngård (S), finansborgarråd i Stockholm, bekräftar att det var Östlig förbindelse som spräckte förhandlingarna. Hon hävdar att regeringen fokuserar ensidigt på en vägtunnel som hon påstår kostar minst 50 miljarder kronor.

Från oppositionen är budskapet tydligt: S och MP prioriterar symbolpolitik och interna maktspel framför nödvändiga satsningar som hela Stockholm behöver. Samtidigt väljer de att bortse från vad invånare, pendlare och företag kräver – fungerande kollektivtrafik, minskade köer och ett sammanhängande vägnät.

Mats Gerdau (M), kommunalråd i Nacka, som deltog i förhandlingarna, är tydlig:

– Staten erbjöd upp till 4 miljarder kronor till Stockholmsregionens infrastruktur och ville återstarta Östlig förbindelse. Trots det tackade S-styrena i stad och region nej. De vägrade skriva under en avsiktsförklaring som de själva varit med att ta fram – en förklaring som inte ens förpliktade dem till något, utan bara erkände statens ambition att förbättra infrastrukturen, säger han.

Nacka valde att tacka ja till statens bud. Men utan S och MP:s stöd står projekten nu still – och notan riskerar att skickas direkt till skattebetalarna.

Oro för otrygghet och ökade kostnader med nattpendeltåg

SL:s planerade nattpendeltåg mellan Södertälje och Uppsala väcker inte bara glädje. Många pendlare och anställda uttrycker oro för ökade kostnader, otrygghet och praktiska problem när trafiken dras ut på nätterna.

Från och med augusti 2026 ska SL på försök köra pendeltåg under nätterna på helger längs linjen Uppsala/Märsta–Södertälje. Tågen ska gå fram till strax före klockan två nätter mot lördag och söndag, och morgontrafiken startar igen redan vid fyratiden. Men långt ifrån alla ser bara fördelar.

– Det låter bra i teorin, men jag är skeptisk, säger Margareta Lindberg, 71, från Rönninge. Hon brukar ta pendeltåget in till stan någon gång i månaden för konserter, men tvekar kring säkerheten sena kvällar.

– Det är mycket folk som druckit, det kan kännas otryggt på stationerna och i vagnarna. Speciellt om man är äldre eller ensam kvinna, säger hon.

Det har dessutom varit problem stora problem med kriminella gäng med mångkulturell bakgrund från Flemingsberg som har hotat och rånat folk längs linjen.

Mer personal – men vem ska betala?

Försöket med nattpendeltåg kommer att kräva extra bemanning, något som kan bli både kostsamt och svårt att genomföra.

– Jag har jobbat som spärrvakt i 18 år och vet vad det innebär, säger Lars Pettersson. Om det ska vara tryggt krävs fler poliser, städpersonal och servicepersonal – annars blir det kaos. Frågan är bara om SL har råd.

Enligt honom är många kollegor redan pressade, och ett utökat arbetspass på nätterna kan leda till ökad sjukfrånvaro om det inte anställs fler.

Ökade kostnader för regionen

Utökad nattrafik låter bra, men innebär ökade utgifter. Personalkostnader, säkerhet, underhåll och städning kommer belasta regionens redan ansträngda budget. Kritiker menar att de pengarna kanske borde användas där behovet är större, till exempel till bättre dagtrafik, upprustning av stationer eller fler avgångar på kvällarna innan midnatt.

Otrygghet i fokus

Salembon Camilla Svensson, 47, är positiv för sina tonårsbarns skull, men samtidigt orolig.

– De brukar ta nattbussen från stan och det är stökigt. Men jag vet inte om pendeltågen är så mycket bättre. Blir det sena avgångar riskerar man att få samma problem fast i större skala – bråk, fylla och otrygghet, säger hon.

Bussarna hänger inte med

En annan utmaning är att busstrafiken inte är anpassad till nattpendeltågen. Margareta Lindberg påpekar till exempel att buss 708, som går från Rönninge, slutar köra vid elvatiden.

– Vad spelar det för roll om tågen går på natten om man ändå inte kommer hem från stationen? säger hon.

Sammanfattningsvis innebär nattpendeltåg både möjligheter och utmaningar. Medan vissa ser ökad flexibilitet, pekar andra på risken för otrygghet, kostnadsökningar och bristande samordning med övrig kollektivtrafik.

Beslutet om nattpendeltågen togs av trafiknämnden i juni, och försöket inleds sommaren 2026.

Miljoner slösas på projekt för arbetare utanför EU – nästan ingen får jobb

Efter Northvolts konkurs skulle staten och Skellefteå kommun ”rädda situationen” genom den ideella organisationen Beredskapslyftet. Syftet var att hjälpa de hundratals arbetare utanför EU som kommit till Sverige för batterifabrikens skull att stanna kvar i landet genom nya jobb. Resultatet? En kostsam fiaskostämpel.

Hittills har över två miljoner kronor i skattepengar pumpats in i projektet, varav 400 000 kronor kommer från Tillväxtverket och Skellefteå kommun. Men av de över 1400 registrerade har endast sex personer fått jobb via organisationen.

• Organisationens huvudsakliga uppdrag är ju att förmedla jobb – hur kan det vara så svårt? ifrågasätter Ashadul Alam, tidigare Northvoltanställd från Bangladesh.

Northvolts skuldberg – ytterligare kostnad för skattebetalarna

Konkursen har avslöjat ett skuldberg på över 80 miljarder kronor, enligt konkursbouppteckningarna. I USAs Chapter 11-dokumentation framgår även att skulderna då uppgick till omkring 5,8 miljarder USD (cirka 60 miljarder kronor). Den svenska konkursförvaltningen anger senare att den totala skuldbördan vuxit ytterligare och landat på omkring 90 miljarder kronor. Detta trots att tillgångarna knappt når två miljarder kronor.

Falska löften – och fortsatt slöseri

Flera uppsagda vittnar om att andra aktörer erbjöd stöd medan Beredskapslyftet var tyst:

• Vi fick bara falska förhoppningar. Om de inte vill hjälpa oss, varför slösar de då skattepengar och tid? säger Sabbir Ahmed, även han från Bangladesh.

Enligt Beredskapslyftet har generalsekreterare Malin Crona erkänt att det varit ”jättesvårt” att hitta jobb som både motsvarar kompetensen hos arbetare utanför EU och uppfyller svårtolkade regler. Trots det fortsätter miljonerna att rulla in.

Svenska skattebetalare får stå för notan

Projektet hyllades initialt av Skellefteå kommun och regeringen som ett sätt att ”ta ansvar”. Men i verkligheten innebär det en ytterligare kostnad för svenska skattebetalare – med mycket begränsade resultat.

Medan tusentals svenskar står utan arbete och välfärden skriker efter resurser, går miljontals kronor till initiativ som varken levererar jobb eller integration. Samtidigt ruvar Northvolt på ett skuldberg på 80 till 90 miljarder kronor utan att ha kvar tillgångar att betala med.

Ska Sverige fortsätta pumpa offentliga medel i sådana projekt – för arbetare utanför EU – när både jobben och samhällsnyttan uteblir?

Vänsterpartiet i fritt fall – interna bråk, tystnadskultur och maktmissbruk

Vänsterpartiet, som gärna poserar som moralens väktare och demokratins försvarare, har fullt upp med att städa framför egen dörr – eller snarare sopa problemen under mattan. Enligt flera källor bubblar det av missnöje inom partiet, där riksdagsledamoten Daniel Riazat pekas ut som en central figur i vad som bäst kan beskrivas som ett skräckvälde.

Sedan länge beskrivs Riazat som en person som mobbar, hotar och trycker ned oliktänkande internt. Situationen har blivit ohållbar efter att Lorena Delgado Varas stängts av från partiet för att ha spridit antisemitiskt material. Istället för att markera tydligt mot både antisemitism och maktmissbruk, präglas Vänsterpartiet nu av interna maktspel, ryktesspridning och ledarskapskris.

Ledningen gömmer sig – medlemmarna flyr mötena

Flera medlemmar vittnar om att de undviker partiets möten på grund av rädsla för Riazats aggressiva beteende. I en organisation som talar sig varm för jämlikhet och trygghet vågar folk inte ens delta i interna diskussioner.

– Jag känner mig otrygg på möten. Det är hårda angrepp, baktalning och gränsöverskridande beteende, säger en medlem.

En annan konstaterar krasst:

– Ledningen ser på, men ingriper inte. Folk orkar inte längre, det är ett gift i organisationen.

Samtidigt duckar partiledningen kritiken. Istället för att agera mot missförhållandena beskrivs de som ”ängsliga” och rädda för att konfrontera sina egna.

Höga ideal utåt – kaos inåt

Utåt framställer sig Vänsterpartiet som föregångare för rättvisa, solidaritet och allas lika värde. Men bakom kulisserna målas en annan bild upp: interna hot, maktmissbruk och en kultur där kritiker tystas med ryktesspridning och utfrysning.

Daniel Riazat själv, som i offentliga sammanhang gärna pratar om vikten av respekt och inkludering, vill inte kommentera uppgifterna om sitt eget beteende.

Frågan är nu hur länge Vänsterpartiets ledning kan fortsätta låtsas som ingenting, innan fasaden rämnar helt.

Idag ser vi ett allvarligt problem i Sverige: personer som är direkt olämpliga för arbete med barn — inklusive pedofiler — kan gång på gång söka sig till nya förskolor och skolor. Får de sparken från en arbetsplats på grund av olämpligt beteende, finns det inget som hindrar dem från att söka sig vidare till nästa.

Samtidigt står samhället handfallet, eftersom det anses integritetskränkande eller administrativt omöjligt att föra ett centralt register över avskedade eller olämpliga personer inom barnomsorgen.

Men om vi inte kan eller vågar föra ett sådant register, varför inte införa ett licenssystem? Alla som arbetar med barn, oavsett om det gäller förskola, skola eller fritidsverksamhet, ska ha en giltig licens. Till licensen kopplas ett omdöme som speglar personens lämplighet. Tappar du licensen på grund av olämpligt beteende, oavsett om det rör sig om övergrepp, gränslöst agerande eller annat oacceptabelt beteende, då är du per automatik utestängd från all verksamhet där du ansvarar för barn.

För att systemet ska fungera krävs det också kraftfulla sanktioner mot arbetsgivare som väljer att blunda. Det ska vara ett lagbrott att anställa personal till förskolor eller skolor utan giltig licens. Höga böter, kännbara för både kommunala och privata aktörer, ska utdömas vid varje överträdelse. Att medvetet kringgå licenssystemet ska ses som ett allvarligt angrepp på barns säkerhet — och behandlas därefter.

Ett sådant system skulle skydda barnen, ge arbetsgivare ett tydligt ansvar och skicka ett klart budskap: förtroendet att arbeta med barn är inget du har rätt till — det är något du måste förtjäna och som du kan förlora

Trots att anstalten i Kumla med goda skäl slutade dela ut batterier till tv-fjärrkontroller, eftersom dessa konsekvent missbrukades av de intagna till annan elektronik, väljer Justitieombudsmannen nu att lägga sig i. JO kräver att fångarna – som redan misskött förtroendet – återigen ska få fri tillgång till batterier, så de kan zappa runt bland kanalerna.

Istället för att stå upp för ordning och ansvar inom anstalten böjer sig Kriminalvården nu för JO\:s krav och börjar åter tillhandahålla batterier – med öppna ögon inför att dessa högst sannolikt än en gång kommer användas till annat än att byta tv-kanal.