Månad: juli 2025

  • Många stockholmare skakar på huvudet åt Miljöpartiets nya fiasko – nattpendeltågen.

    Miljöpartister är inte som du och jag. För 60 år sedan hade man klassat dem som femfemmor och skyddat samhället genom att hålla dem inlåsta på anstalter för sinnesslöa och idioter. Vi måste vara toleranta mot dessa miljömuppar – det blir sällan rätt när dessa personer ska vara med och bestämma.

    Oro för otrygghet och ökade kostnader med nattpendeltåg

    SL:s planerade nattpendeltåg mellan Södertälje och Uppsala väcker inte bara glädje. Många pendlare och anställda uttrycker oro för ökade kostnader, otrygghet och praktiska problem när trafiken dras ut på nätterna.

    Från och med augusti 2026 ska SL på försök köra pendeltåg under nätterna på helger längs linjen Uppsala/Märsta–Södertälje. Tågen ska gå fram till strax före klockan två nätter mot lördag och söndag, och morgontrafiken startar igen redan vid fyratiden. Men långt ifrån alla ser bara fördelar.

    – Det låter bra i teorin, men jag är skeptisk, säger Margareta Lindberg, 71, från Rönninge. Hon brukar ta pendeltåget in till stan någon gång i månaden för konserter, men tvekar kring säkerheten sena kvällar.

    – Det är mycket folk som druckit, det kan kännas otryggt på stationerna och i vagnarna. Speciellt om man är äldre eller ensam kvinna, säger hon.

    Det har dessutom varit problem stora problem med kriminella gäng med mångkulturell bakgrund från Flemingsberg som har hotat och rånat folk längs linjen.

    Mer personal – men vem ska betala?

    Försöket med nattpendeltåg kommer att kräva extra bemanning, något som kan bli både kostsamt och svårt att genomföra.

    – Jag har jobbat som spärrvakt i 18 år och vet vad det innebär, säger Lars Pettersson. Om det ska vara tryggt krävs fler poliser, städpersonal och servicepersonal – annars blir det kaos. Frågan är bara om SL har råd.

    Enligt honom är många kollegor redan pressade, och ett utökat arbetspass på nätterna kan leda till ökad sjukfrånvaro om det inte anställs fler.

    Ökade kostnader för regionen

    Utökad nattrafik låter bra, men innebär ökade utgifter. Personalkostnader, säkerhet, underhåll och städning kommer belasta regionens redan ansträngda budget. Kritiker menar att de pengarna kanske borde användas där behovet är större, till exempel till bättre dagtrafik, upprustning av stationer eller fler avgångar på kvällarna innan midnatt.

    Otrygghet i fokus

    Salembon Camilla Svensson, 47, är positiv för sina tonårsbarns skull, men samtidigt orolig.

    – De brukar ta nattbussen från stan och det är stökigt. Men jag vet inte om pendeltågen är så mycket bättre. Blir det sena avgångar riskerar man att få samma problem fast i större skala – bråk, fylla och otrygghet, säger hon.

    Bussarna hänger inte med

    En annan utmaning är att busstrafiken inte är anpassad till nattpendeltågen. Margareta Lindberg påpekar till exempel att buss 708, som går från Rönninge, slutar köra vid elvatiden.

    – Vad spelar det för roll om tågen går på natten om man ändå inte kommer hem från stationen? säger hon.

    Sammanfattningsvis innebär nattpendeltåg både möjligheter och utmaningar. Medan vissa ser ökad flexibilitet, pekar andra på risken för otrygghet, kostnadsökningar och bristande samordning med övrig kollektivtrafik.

    Beslutet om nattpendeltågen togs av trafiknämnden i juni, och försöket inleds sommaren 2026.

  • Efter Northvolts fiaskot, fortsätter bränner skattepengar – Nu på arbetskraft utanför EU

    Stålverk 80, löntagarfonderna, det så kallade mångkulturella samhället, miljonprogrammens betonggetton, Northvolt – listan kan göras oändlig över socialdemokratiska prestigeprojekt som slutat i fiasko och räkningen får folket ta.

    Miljoner slösas på projekt för arbetare utanför EU – nästan ingen får jobb

    Efter Northvolts konkurs skulle staten och Skellefteå kommun ”rädda situationen” genom den ideella organisationen Beredskapslyftet. Syftet var att hjälpa de hundratals arbetare utanför EU som kommit till Sverige för batterifabrikens skull att stanna kvar i landet genom nya jobb. Resultatet? En kostsam fiaskostämpel.

    Hittills har över två miljoner kronor i skattepengar pumpats in i projektet, varav 400 000 kronor kommer från Tillväxtverket och Skellefteå kommun. Men av de över 1400 registrerade har endast sex personer fått jobb via organisationen.

    • Organisationens huvudsakliga uppdrag är ju att förmedla jobb – hur kan det vara så svårt? ifrågasätter Ashadul Alam, tidigare Northvoltanställd från Bangladesh.

    Northvolts skuldberg – ytterligare kostnad för skattebetalarna

    Konkursen har avslöjat ett skuldberg på över 80 miljarder kronor, enligt konkursbouppteckningarna. I USAs Chapter 11-dokumentation framgår även att skulderna då uppgick till omkring 5,8 miljarder USD (cirka 60 miljarder kronor). Den svenska konkursförvaltningen anger senare att den totala skuldbördan vuxit ytterligare och landat på omkring 90 miljarder kronor. Detta trots att tillgångarna knappt når två miljarder kronor.

    Falska löften – och fortsatt slöseri

    Flera uppsagda vittnar om att andra aktörer erbjöd stöd medan Beredskapslyftet var tyst:

    • Vi fick bara falska förhoppningar. Om de inte vill hjälpa oss, varför slösar de då skattepengar och tid? säger Sabbir Ahmed, även han från Bangladesh.

    Enligt Beredskapslyftet har generalsekreterare Malin Crona erkänt att det varit ”jättesvårt” att hitta jobb som både motsvarar kompetensen hos arbetare utanför EU och uppfyller svårtolkade regler. Trots det fortsätter miljonerna att rulla in.

    Svenska skattebetalare får stå för notan

    Projektet hyllades initialt av Skellefteå kommun och regeringen som ett sätt att ”ta ansvar”. Men i verkligheten innebär det en ytterligare kostnad för svenska skattebetalare – med mycket begränsade resultat.

    Medan tusentals svenskar står utan arbete och välfärden skriker efter resurser, går miljontals kronor till initiativ som varken levererar jobb eller integration. Samtidigt ruvar Northvolt på ett skuldberg på 80 till 90 miljarder kronor utan att ha kvar tillgångar att betala med.

    Ska Sverige fortsätta pumpa offentliga medel i sådana projekt – för arbetare utanför EU – när både jobben och samhällsnyttan uteblir?