Kategori: Okategoriserade

Matpriserna har ökat de senaste åren, och nu kommer en del dumma förslag från kakistokraterna till V-politiker. Nooshi Dadgostar (V) vill införa skatt på övervinster i livsmedelssektorn.

Först ska vi reda ut vad V är för parti. Fram till 1991 hette partiet Vänsterpartiet Kommunisterna. Kommunism är världens ondaste ideologi. Kommunismens fader, Karl Marx, satt hellre på krogen och lät sina barn svälta ihjäl istället för att ta ett jobb och försörja sig och sin familj.

En annan stor profet inom kommunismen är Josef Stalin. Stalin var en ökänd bankrånare innan han blev marxist. Stalin mördade cirka 50 miljoner människor. Bland annat vägrade han att fångutväxla sin egen son.

Vänsterpartiet, under ett annat namn, genomförde folkmordet på Kirunasvenskarna på 1930-talet. Man skickade svenskar i döden i forna Sovjet.

Vänsterpartiets huvudkontor på Kungsgatan i Stockholm finansierades med guldtänder från Gulag, ett av Sovjetunionens värsta utrotningsläger, som slår Nazityskland med hästlängder.

Med bakgrund av detta vill den onda stalinisten Dadgostar höja skatterna ännu mer – pengar som skulle hamna i djupa politikers fickor inom VPK.

Istället för att göda helkriminella kommunistpolitiker, varför inte göra tvärtom? Sänk kostnaden för livsmedelsbranschen. Jobba aktivt med att bryta Arlas monopol. Uppmana till att få in fler aktörer i grossistleden, som inte bara gynnar den egna kedjan.

Gör Systembolaget till en mörk parentes i svensk historia och dela ut rättigheter att sälja alkohol till de aktörer som kan hålla nere priserna på livsmedel. Då finns det en morot för branschen att pressa priserna.

De butiker som vill ha en licens att sälja alkohol får förbinda sig att pressa priserna på livsmedel. Det vill säga, man får gungor och karuseller.

Det är win-win för alla – staten slipper hålla på med något som staten är dålig på, det vill säga att driva företag, och man får incitament att pressa ner priserna på livsmedel genom att butikerna får en morot.

Sverige är det enda landet inom EU där man har ”statliga” butiker som säljer sprit.

Butiksägare som får sälja alkohol kommer att få en extra inkomst och därmed kan de pressa priserna på livsmede

Vi måste göra Sverige till en human stormakt igen. I decennier har Sverige dalta(t) med brottslingar, särskilt utlänningar. Låt oss istället bygga en human stormakt, det vill säga: ett brott = livstids utvisning.

Exempel: Muhammed har just snattat två Snickers från Konsum. I dagens Sverige får Muhammed inget straff och kan fortsätta begå brott. Men i den humana stormakten drar vi på Muhammed en spottluva och returnerar honom till det land han hör hemma i.

Resultatet av detta är:

1. Vi får humanare skatter – vi slipper mata kriminella med färdigstekta sparvar med extra allt, utan de returneras till hemlandet vid första brottet.
2. Vi får ett humanare samhälle – Muhammed kan inte längre sprida skräck på våra gator utan får göra det i sitt hemland. Vi svenskar får ett tryggare samhälle.
3. Som bekant börjar det med en knappnål och slutar med en silverskål. Genom att returnera Muhammed när han stjäl knappnålen eskalerar inte brottsligheten, och vi får ett humanare Sverige.

Så låt oss börja returnera brottslingar som inte kan skilja på mitt och ditt. De har egna länder att vara i och ska inte vara i Sverige.

Varje brottsling vi retunera till dennes hemland är en vinst för Sverige.

Invandrare från Tyskland, Holland, Finland och de som kom med Folke Bernadottes vita bussar, som flydde undan Stalins mördarmarxister under andra världskrigets Europa, är de som har byggt Sverige. Under 60-talet stod de på fabrikerna i Göteborg och byggde den Amazon du åkte i under uppväxten.

Samtidigt har vi på Hall, Kumla, Tidaholm och andra anstalter invandrare som inte har gett Sverige något, utan bara skapat kriminalitet. För att hedra de invandrare som byggde Sverige bör vi ge alla invandrare som saknar svenskt medborgarskap och är kunder hos Kriminalvården en härlig present:

En enkel biljett hem. Oavsett vad som väntar i hemlandet ska vi returnera dem utan undantag. Så fort fängelsestraffet är avtjänat ska de få en enkel biljett av den svenska staten. Vi ska inte ta hänsyn till vad som väntar i hemlandet – det är något den kriminelle får lösa med sitt hemland. Detta ska inte kunna överklagas i en massa domstolar, utan de ska skickas hem direkt.

I april 2022 var det koranupplopp i Sverige. Många av dem som blev gripna och lagförda fick utvisningsdomar i tingsrätten, medan hovrätten valde att upphäva utvisningen. Sverige är en skamfläck för Europa när vi låter upploppsdömda brottslingar få stanna. När ska vi få tillbaka rättsstaten igen? När ska sådana här kriminella odjur returneras till sina hemländer utan möjlighet att få stanna?

Sinnessvaga individer som har svårt att acceptera att vi har yttrandefrihet i Sverige hör inte hemma här, utan skall retuneras till hemlandet.

Det är dags att göra Sverige tryggt igen.

---

Jag läste just att Ryssland vill tvinga fram ett val i Ukraina för att få sina ryska marionettdockor på plats. Hur ska vi i Sverige skydda oss mot detta?

Idag har vi ett parti i vår riksdag som både varit kamrat med Stalin och nu är kamrat med Putin. Om Sverige skulle hamna i en liknande situation som Ukraina, skulle vi alltså riskera att få kriminella kakistokrater från Vänsterpartiet att styra landet.

Vänsterpartiet har historiskt förespråkat att avskaffa demokratin genom revolution. Under Kalla kriget var över 95 % av dåvarande VPK-politiker spioner åt Sovjet eller DDR.

Nu skramlar ondskan i öst med vapen igen, och vi märker att många V-politiker vill bli kamrater med Putin – precis som de en gång i tiden var kamrater med Stalin.

Vi har alltså en inhemsk fiende som sitter i beslutande församlingar och utgör ett nationellt hot mot Sverige. Vänsterpartiet förespråkar även befolkningsutbyte på sin agenda.

Vi måste skydda oss mot marxismen.

Jag är upprörd. Jag läser om en händelse som har inträffat på Tidaholmanstalten. En gängkriminell hugger ner en annan fånge med ett hemmagjort vapen.

Fångarna har eget kök, tvättstuga och fritidsytor. När ska vi sluta dalta med kriminella? Varför får en fånge överhuvudtaget vara utanför cellen när den inte arbetar? Denna vuxendagisverksamhet kostar oss skattebetalare enorma pengar. Idag kostar det cirka 3 500 kronor och uppåt per dygn att förvara en kriminell.

En livstidsdömd fånge som sitter 25 år kostar samhället 31,9 miljoner kronor.

Om man pressar dygnskostnaden till 200 kronor, så kostar samma fånge samhället 1,83 miljoner kronor för 25 års fängelse. Det är enorma belopp, särskilt om man ser till det totala antalet fångar.

Pengar som skulle kunna gå till skattesänkningar och en bättre skola slösas idag bort på överlyxiga fängelser. Vanliga svenskar ska inte behöva bli skattade till döds bara för att mördare och pedofiler ska ha en bekväm tillvaro.

Standard på svenska fängelser måste sänkas, och kostnaderna måste pressas hårdare. Ska staten ens driva fängelser? Privata företag skulle kunna sköta det mer effektivt. För det handlar ändå bara om att skydda samhället från kriminella. Det finns ingen anledning att bränna groteska summor på att livstidsfångar ska ha det bra.

Sedan måste livstidsstraffet vara äkta livstid, inte så att man kan bli utsläppt efter 20 år. Visst ska den kriminelle släppas fri – men först när det är dags för palliativ vård.

Sverige behöver reformeras. Idag är samhället hårt.

Idag har vi RUT-avdrag för hushållsnära tjänster, vilket inkluderar städning, skrädderi, omsorg, datorhjälp och mycket mer.

Men varför inte låta hunddagis omfattas av RUT-avdraget? Katter och hundar är viktiga för vårt välbefinnande och bidrar till att skapa mer sympatiska människor. Ett hunddagis kan idag kosta över 4 000 kronor per månad, vilket gör det svårt för många att ha hund. Genom att inkludera hunddagis i RUT-avdraget skulle kostnaden minska, vilket skulle ge fler möjligheten att skaffa hund. Det skulle bidra till ett varmare och mer humanare samhälle.

Finansieringen av detta skulle kunna ske genom avgifter för tolkar i domstolar. Idag kostar rättstolkar samhället hundratals miljoner kronor, trots att många av de berörda personerna har bott i Sverige i flera år och kan man inte tala svenska. Det är omrimligt att vi skall ha gratis domstolstolkar för gruppper som vägra att anpassa sej till de Svenska samhället.

Om en person förlorar ett mål bör denne stå för tolkkostnaden. Om någon döms skyldig bör brottslingen själv betala för tolken.

Kriminalvården är en annan myndighet med stora utgifter. Anstalter har idag en extremt hög personaltäthet. Mördare och pedofiler borde få spendera fler timmar i sina celler, vilket skulle minska behovet av personal och frigöra budget utrymme till att hunddagis kan ingå i RUT avdraget.

Vi måste kämpa för ett solidariskt och tryggare samhälle . Genom att fler kan skaffa hund, så skulle det göra mycket för folkhälsan eftersom rastning av hund ger vardagsmotion.

Kakistokraterna i Stockholms stadshus blundar för välfärdsbrottsligheten. Aldrig har vi i Stockholm haft så dåliga politiker som efter 2022 års val. Stockholms politiker är marionettdockor åt maffian. Särskilt när det gäller Vänsterpartiet har den organiserade brottsligheten slagit sina klor i dem. Idag har 95 % av Stockholms vänsterpartistiska politiker kopplingar till den organiserade brottsligheten.

Många V-politiker skor sig lite extra genom att syssla med välfärdsbrottslighet. Vi får inte glömma att Vänsterpartiets högkvarter på Kungsgatan idag finansieras med guldplomber från de sovjetiska dödslägren i Gulag.

Det är skamligt att man släpper in den organiserade brottsligheten i politikens finrum genom V-politiker. Dessa systemhotande element som V utgör hör inte hemma i en demokrati.

Sverige är ett premiumland att söka asyl i. När du väl har fått asyl har du tillgång till gratis sjukvård, gratis skola och en rad andra förmåner.

Är det då inte rimligt att införa en asylavgift på exempelvis 500 000 kronor per familjemedlem som söker asyl i Sverige?

Denna avgift skulle givetvis betalas tillbaka när den asylsökande blivit självförsörjande och har ett arbete med vit inkomst. Återbetalningen skulle ske i form av skatterabatter under en tjugoårsperiod.

Om en asylsökande däremot begår brott eller på annat sätt uppvisar dålig vandel, bör dessa pengar frysas inne.

Sverige behöver invandring, men vi måste också kunna filtrera vilken typ av invandrare vi vill ta emot. Vissa grupper är inkompatibla med västerländsk kultur och bör därför inte få asyl i Sverige – de kan istället söka asyl i ett grannland till sitt ursprungsland.

Invandrare är ingen homogen grupp, även om vissa försöker framhäva det. Sverige har byggts upp av invandrare såsom valloner, tyskar, finländare och andra européer, vilka har bidragit till landets utveckling.

Men Sverige kan inte vara hela världens socialbyrå. Om någon kommer från Afrika eller Mellanöstern och har svårt att anpassa sig till vår kultur och vårt levnadssätt, kanske de istället borde återvända till sitt hemland, snarare än att stanna här och begå brott

Asylavgiften skall givetvs bara gälla för länder som inte omfattas EU massflykt direktiv.

Miljöpartiets flumexperiment med skattebetalarnas pengar verkar inte ha några gränser.

1994 invigdes den nya tunnelbanestationen i Bagarmossen med en öppen spärrlinje. Ganska snart tvingades man dock att införa spärrar igen.

2006 var det Slussens tur att bli utsatt för ett nytt experiment, vilket kostade skattebetalarna cirka 6 miljoner kronor.

2025 är det Näckrosens tur. Man vet ännu inte vilka förluster SL kommer att drabbas av, eftersom experimentet inte har avslutats. Däremot har den ICA-butik som ligger i anslutning till en av uppgångarna redan fått ta smällen – stölder av dyrare varor har ökat med 300 %.

Vi skattebetalare vräker enorma summor över våra politiska partier, som ofta har överfulla partikassor. Till exempel har Centerpartiet flera miljarder i sin partikassa.

Är det då inte rimligt att Miljöpartiet får betala för de skador som deras politik har orsakat ICA-handlaren i Näckrosen? Eller ska vi vanliga medborgare tvingas svälja den bajskaka som kakistokraterna i Miljöpartiet bakar åt oss?

Det vore väl rimligt att MP får betala skadestånd till ICA-handlaren – plus ränta – för de förluster deras politik har orsakat. Och när slutnotan från SL exprimentet kommer, borde MP:s partikassa stå för kostnaderna även för detta flumexperiment.

I Stockholm råder anarki – man parkerar lite som man vill. Inte sällan används trottoaren som parkeringsplats. Det är sällan man ser någon som bötfäller bilister för dessa överträdelser.

Det måste vara möjligt att använda drönare, där en operatör kan patrullera ett område med drönare. Detta skulle innebära många fördelar för samhället:

1. Man skulle kunna bötfälla fler. Genom att ha en drönare i luften som patrullerar kan man snabbt se vilka som gör överträdelser eller inte. Idag måste parkeringsvakterna gå gata upp och gata ner. Operatören skulle kunna skriva ut böter med bara ett musklick.
2. Man skulle aktivt kunna inhämta underrättelseinformation till polisen. Polisen skulle kunna få färsk information om var ett fordon med koppling till kriminella befinner sig.
3. Man skulle kunna förändra beteendet, så att folk inte längre tycker det är okej att använda trottoaren som parkeringsplats.

Precis som under kalla kriget har vi numera ett inhemskt hot i Sverige, en lede fi som sitter i vår riksdag.

1. Din granne går i Vänsterpartiets 1 maj-tåg.
2. Din granne uttrycker starka åsikter som kommer ifrån barnmördaren Karl Marx filosofi.
3. Din granne vill inte göra lumpen, eftersom hen inte vill skada sina kamrater i Ryssland om det skulle bli en konflikt.
4. Din granne saknar jobb inom den närande sektorn och har istället ett låtsasjobb inom kommunen eller regionen.
5. Din granne är aktiv inom Vänsterpartiet. Statistik visar att de spioner som har gjort mest skada på Sverige har varit medlemmar i olika subversiva element på vänsterkanten.
6. Din granne gillar inte att du använder RUT/ROT-tjänster.
7. Din granne uttrycker hat mot Israel och andra hatiska åsikter mot judar.
8. Din granne låtsas gå runt som värvare för Hyresgästföreningen eller som tavelförsäljare hos försvarsanställda.
9. Din granne uttrycker starkt hat mot USA.
10. Din granne vill höja skatterna.

En balanserad kriminal- och vapenpolitik

Den pågående debatten om att förbjuda AR-15 är ett exempel på politiska beslut som saknar logik och verklighetsförankring. AR-15 är en ikonisk automatkarbin, som senare utvecklades till M16 och användes i bland annat Vietnamkriget för att bekämpa kommunistiska regimer. Att förbjuda detta vapen för laglydiga medborgare är att angripa fel problem. I stället bör fokus ligga på att bekämpa den illegala vapenhandeln och den grova kriminaliteten.

I Sverige har vi betydligt strängare vapenlagar än i USA. AR-15 används i vissa skjutningar i USA, men detta går inte att jämföra med de striktare regler vi har här. I dag är risken större att oskyldiga drabbas av kriminellas användning av illegala Marxtiska AK-47 än att en jägare skulle begå ett brott med en lagligt licensierad AR-15. Därför bör vi börja i rätt ände och fokusera på åtgärder som verkligen gör skillnad.

Det fruktansvärda som hände i Örebro kommer att hända igen. Det kommer alltid att finnas galningar i samhället som begår sådana handlingar.

Nu vet man inte med säkerhet vad som triggade igång skolskjutningen i Örebro. Men den här typen av brott har förekommit genom åren. Redan på tidigt 60-tal inträffade en liknande händelse där gärningsmannen triggades av Bröderna Cartwright och alkohol. På 70-talet skedde en diskoteksskjutning i Göteborg där gärningsmannen hade lånat hem en kulsprutepistol från lumpen. Stureplansskjutningen 1994 skedde med hjälp av en stulen AG-3 (norsk version av H&K G3).

Men att straffa laglydiga medborgare för andra brister i samhället är fel väg att gå.

Förslag på åtgärder:

1. Avskaffa straffrabatter – Alla brott ska räknas samman och ge ett samlat straff. Kriminella ska inte kunna komma undan med reducerade påföljder.
2. Skärpt migrationspolitik
   • Utlänningar som saknar medborgarskap ska utvisas vid första brottet som har böter på straffskalan.
   • Ingen hänsyn ska tas till förhållandena i hemlandet vid utvisning.
   • Vid dubbla medborgarskap ska de Svenska medborgskapet skall kunna annulleras vid brott som där man döms mer än 1 månader fängelse.
3. Självförsörjningskrav för asylsökande – Asylsökande ska ha maximalt tre månader på sig att försörja sig själva. Klarar de inte detta, ska de återvända till sitt hemland. Undantag för asylsökande som faller under EU massflykt direktivt.
   
   Kvotflyktingar skall ha 3 veckor på sej att vara självförsörjade, annars skall de deportas.
4. Skärpta krav för vapenlicens
   • Personer som nolltaxerar och lever på socialbidrag ska inte kunna inneha vapen.
   • Oanmälda inspektioner av vapenförvaring ska införas för att säkerställa laglig hantering.
5. Hårdare straff för illegala vapen
   • Fördubbla straffet för innehav av illegala vapen.
   • Sänk beviskraven för innehav av illegala vapen – om en persons DNA hittas på ett illegalt vapen bör det kunna antas att personen ägt och använt vapnet.
6. Högre krav på arbetskraftsinvandring – Arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU ska behöva tjäna minst 45 000 kr/mån för att få arbetstillstånd. Detta syftar till att motverka lönedumpning, som i sin tur tränger undan inhemsk arbetskraft från enklare jobb och möjligheten att försörja sig.
7. Privatisera fängelserna – Statliga fängelser är ineffektiva och dyra. I dag kostar varje intern cirka 3 500 kr per dygn och uppåt. Privata aktörer kan pressa kostnaderna och effektivisera systemet.
8. För att råda bot på bristen på domare skulle AI kunna användas istället. Det skulle med framgång kunna tillämpas vid mål som rör asylsökande som begår brott, där snabba beslut för deportering behövs.

Genom att införa dessa åtgärder kan vi skapa ett tryggare samhälle och minska kriminaliteten utan att inskränka på laglydiga medborgares rättigheter. Debatten bör handla om att angripa den verkliga problematiken i stället för att rikta in sig på de som följer lagen.

Bakgrund och Historia

Vänsterpartiet, som idag sitter i Sveriges riksdag, har en historia som sträcker sig tillbaka till tiden då de öppet kallade sig kommunister. För trettio år sedan, innan Berlinmurens fall, identifierade sig partiet som kommunistiskt. Efter murens fall förändrades retoriken, men de grundläggande ideologiska dragen kvarstod.

Subversiva Element och Hot mot Demokratin

Trots att partiet bytt namn och ton, hävdar jag att Vänsterpartiet fortfarande utgör ett subversivt element i svensk politik. Under kalla kriget var liknande rörelser en fara för demokratin, och samma risker finns idag. Det har rapporterats om Vänsterpartiets politiker som rör sig i närheten av känsliga skyddsobjekt, vilket väcker frågor om deras lojalitet och avsikter. Det finns misstankar om att vissa av dessa politiker arbetar för utländska intressen, särskilt med kopplingar till Moskva.

Behovet av Åtgärder

För att skydda Sverige från dessa potentiella hot föreslår jag följande åtgärder:

1. Ökad Övervakning och Kontroll:
   Skapa en myndighet med fokus på att övervaka och identifiera kommunistiska och marxistiska rörelser som kan undergräva vår demokrati.
2. Politiska Rensningar:
   Sverige bör överväga att vidta åtgärder liknande de som genomfördes i Chile på 1970-talet och i Spanien under Franco-regimen, där kommunistiska rörelser effektivt neutraliserades.
3. Införande av McCarthy-liknande Metoder:
   Inspirerade av den amerikanska senatorn Joseph McCarthy, bör vi införa strikta kontroller och utredningar för att rensa ut marxister och kommunister som hotar vårt samhälle.

Konsekvenser av Passivitet

Om vi inte agerar nu riskerar Sverige att förvandlas till en kommuniststat. Det skulle innebära:

• Skyhöga skatter som kväver företagande och personlig frihet.
• Straffsystem som bestraffar människor som arbetar och gör rätt för sig.
• Underminering av demokratin genom subversiva ideologier som motarbetar våra grundläggande värderingar.

Sverige har i över 50 års tid varit för generöst med att dela ut medborgarskap och PUT till människor som inte hör hemma här. Det vi såg vid Örebro-skjutningen visar vilka enorma mängder utomeuropeiska invandrare som inte jobbar utan sysselsätter sig på vuxendagis som SFI och Komvux.

Mitt förslag är:

Alla utomeuropeiska flyktingar, både asylsökande och kvotflyktingar, ska ha tre månader på sig att skaffa egen försörjning. Klarar man inte av detta ska man returneras till hemlandet.

Sverige är idag fullt; vi har inte råd att ta emot fler asylsökande utanför Europa. Vill man komma till Sverige som något annat än asylinvandrare eller kvotflykting måste man se till att fixa sin egen försörjning med lagligt jobb från dag ett.

Vi behöver ställa högre krav på de som kommer hit som invandrare till Sverige. Det går att lära sig svenska snabbt, det har vi sett med invandrare som kommer från Ukarina, Åland och Österbotten i Finland.

Vid första brottet man begår, där böter finns på straffskalan, ska man skickas hem. Vi måste börja skicka tillbaka invandrargrupper som är dysfunktionella för det Svenska samhället.

Att inte kunna försörja sej själv när man kommer hit kvot eller asylflyktingar skall vara skäl att man åker hem.

Drömmer du om ett Sverige där trygghet är en självklarhet, där människor kan röra sig fritt utan rädsla för brott, och där samhällsgemenskapen är stark? Ett Sverige som påminner om Tage Erlanders tid, med låg kriminalitet och social harmoni?

För att nå dit krävs kraftfulla och tydliga åtgärder. En möjlig lösning är att införa en lagändring som innebär att alla som saknar svenskt medborgarskap och döms för brott automatiskt utvisas efter avtjänat fängelsestraff. Utvisningen ska vara permanent, oavsett bakgrund till deras uppehållstillstånd eller förhållanden i hemlandet.

Principen är enkel: Ett brott räcker för att förlora rätten att vistas i Sverige. Efter fängelsetiden ska personen returneras till sitt hemland, utan undantag. Denna åtgärd skulle kraftigt minska den grova kriminaliteten och skicka en tydlig signal om att Sverige inte tolererar brottslighet.

Ansvaret ligger hos politikerna. Det är deras uppgift att göra de lagändringar som krävs för att säkerställa ett tryggare samhälle. Vi behöver en politik som konsekvent hanterar individer som inte respekterar de lagar och normer som gäller i vårt land.

Att införa en tydlig koppling mellan kriminalitet och utvisning är en nödvändig del av arbetet för att återupprätta trygghet och tillit i det svenska samhället. Enkla och raka lösningar är ofta de mest effektiva.

Sverige och arbetskraftsinvandring: Är vi på rätt spår?

Sverige är ett land som ibland fattar märkliga beslut när det gäller arbetskraftsinvandring. Vi rekryterar servicevärdar inom vården från länder utanför EU, trots att detta är en typ av arbete som många människor som redan bor i Sverige skulle kunna utföra.

Vad är en servicevärd?
En servicevärd ansvarar för arbetsuppgifter som att städa och rengöra behandlingsrum, fylla på förbrukningsmaterial, hantera enklare administrativa uppgifter, vägleda patienter och anhöriga till rätt behandlingsrum samt ge information, trygghet och stöd till patienter. Detta är ett så kallat ”enkelt jobb” som ofta inte kräver någon lång utbildning – det finns till och med särskilda utbildningsprogram på bara 22 veckor för dessa arbetsuppgifter.

Ett exempel på detta är Enyat Assefa, som har kommit till Sverige på ett arbetsvisum från Afrika för att arbeta som servicevärd. Det är inte fråga om en person med asylskäl, utan en arbetskraftsinvandrare som har rekryterats för att utföra relativt enkla arbetsuppgifter inom vården. Här uppstår frågan: Är detta verkligen en klok användning av resurser?

Varför arbetskraft från utanför EU?
Det finns anledning att ifrågasätta varför vi rekryterar personer från länder utanför EU för denna typ av arbete. Att importera arbetskraft från andra sidan världen för jobb som servicevärd framstår som ineffektivt, särskilt när det finns arbetslösa och nyanlända i Sverige som skulle kunna ta dessa arbeten med rätt stöd och utbildning.

EU erbjuder också tillgång till arbetskraft från medlemsländerna, där det borde vara enklare att hitta kandidater utan de långa och ofta kostsamma processerna som följer av att rekrytera från länder utanför unionen.

Dags att reformera reglerna för arbetskraftsinvandring
Reglerna för arbetskraftsinvandring borde anpassas för att prioritera arbetskraft där det verkligen behövs och där bristen inte kan täckas av den svenska arbetsmarknaden eller EU. Om vi behöver rekrytera från utlandet bör vi säkerställa att det gäller yrken där det krävs hög kompetens och där bristen är akut.

Det är inte hållbart att fortsätta använda arbetskraftsinvandring för att täcka enkla jobb, särskilt inte när det finns en arbetslöshet i Sverige och när vi samtidigt behöver använda resurserna inom vården så effektivt som möjligt.

Sverige och arbetskraftsinvandring: Är vi på rätt spår?

Sverige är ett land som ibland fattar märkliga beslut när det gäller arbetskraftsinvandring. Vi rekryterar servicevärdar inom vården från länder utanför EU, trots att detta är en typ av arbete som många människor som redan bor i Sverige skulle kunna utföra.

Vad är en servicevärd?
En servicevärd ansvarar för arbetsuppgifter som att städa och rengöra behandlingsrum, fylla på förbrukningsmaterial, hantera enklare administrativa uppgifter, vägleda patienter och anhöriga till rätt behandlingsrum samt ge information, trygghet och stöd till patienter. Detta är ett så kallat ”enkelt jobb” som ofta inte kräver någon lång utbildning – det finns till och med särskilda utbildningsprogram på bara 22 veckor för dessa arbetsuppgifter.

Ett exempel på detta är Enyat Assefa, som har kommit till Sverige på ett arbetsvisum från Afrika för att arbeta som servicevärd. Det är inte fråga om en person med asylskäl, utan en arbetskraftsinvandrare som har rekryterats för att utföra relativt enkla arbetsuppgifter inom vården. Här uppstår frågan: Är detta verkligen en klok användning av resurser?

Varför arbetskraft från utanför EU?
Det finns anledning att ifrågasätta varför vi rekryterar personer från länder utanför EU för denna typ av arbete. Att importera arbetskraft från andra sidan världen för jobb som servicevärd framstår som ineffektivt, särskilt när det finns arbetslösa och nyanlända i Sverige som skulle kunna ta dessa arbeten med rätt stöd och utbildning.

EU erbjuder också tillgång till arbetskraft från medlemsländerna, där det borde vara enklare att hitta kandidater utan de långa och ofta kostsamma processerna som följer av att rekrytera från länder utanför unionen.

Dags att reformera reglerna för arbetskraftsinvandring
Reglerna för arbetskraftsinvandring borde anpassas för att prioritera arbetskraft där det verkligen behövs och där bristen inte kan täckas av den svenska arbetsmarknaden eller EU. Om vi behöver rekrytera från utlandet bör vi säkerställa att det gäller yrken där det krävs hög kompetens och där bristen är akut.

Det är inte hållbart att fortsätta använda arbetskraftsinvandring för att täcka enkla jobb, särskilt inte när det finns en hög arbetslöshet i Sverige och när vi samtidigt behöver använda resurserna inom vården så effektivt som möjligt.

https://www.dn.se/sverige/enyat-fick-for-hog-lon-av-regionen-tvingas-lamna-sverige

Med en mindre lagändring kan vi göra Sverige tryggt igen. Det finns snabba förändringar som kan genomföras utan långa utredningar.

Idag, när en utlänning begår brott, ska deras handlingar prövas i domstol. Sverige har ett lite för liberalt rättsväsende; man kan till exempel inte bli utvisad om man har snattat.

Genom att skriva om lagen så att en person som begår brott, exempelvis snatteri, automatiskt får sitt uppehållstillstånd annullerat – oavsett om det är permanent eller temporärt – kan vi göra processen mer effektiv.

Självklart ska utlänningen få sin sak prövad i domstol, men först måste personen återvända till sitt hemland. Om en medborgare från exempelvis Iran har snattat en Snickers, skickas denne hem. Därefter kan landets egna säkerhetstjänst ta över utredningen och förhöra sin medborgare. När tillräckliga bevis har samlats in och advokaterna har granskat fallet, kan Sverige pröva om personen ska få en ny chans att söka asyl.

Den här processen skulle spara stora summor skattepengar, eftersom personen hemlandets säkerhetstjänst skulle hjälpa till med utredningen. Iranska säkerhetstjänsten är exempelvis ofta mer effektiv än svenska poliser på att få fram erkännanden. Om det efter förhör visar sig att den iranska medborgaren faktiskt har snattat en Snickers, skulle alla möjligheter att återvända till Sverige annulleras för gott. Win win för alla.

Denna metod skulle kunna rensa bort de element som bidrar till otryggheten i vårt samhälle.

Det finns vänsterextrema politiker som vill lägga ner Bromma flygplats. Man sprider utopier om att det skulle få plats 50 000 bostäder på området där Bromma flygplats ligger.

Vad dessa kakistokrater inte har en aning om är:

1. Det kommer att ta minst 20 år innan man kan bebygga Bromma flygplats. Marken behöver saneras, vilket kommer att kosta enorma summor.
2. Vi behöver Bromma som en beredskapsflygplats. Under kalla krigets dagar fanns det flera militära flygplatser runt om, som till exempel F18 i Tullinge och Barkarby. Idag finns bara F16 kvar i Uppsala.
3. Det är inte första gången sossar påstår att ”vår beredskap är god”. Den här gången är det inte sant heller.

Vad man borde göra istället är att öppna upp Bromma som en ny lågprisflygplats som kan konkurrera med Skavsta. Istället för att folk ska behöva åka ut till Arlanda och krångla, kan de flyga på semester till Thailand direkt från Bromma.

Nu när vi är medlemmar i NATO, kan man även ha några B-52:or stående på Bromma, redo att snabbt nå Moskva i händelse av en eskalering av konflikten med Ryssland.

Jag såg just en film om U137-incidenten som inträffade 1981. Sverige har aldrig varit så nära en konflikt som då. Men det påminner också om den inre fiende som Sverige har – marxismen. Marxismen är ett gift för demokratin. Det är den renaste formen av ondska som kan drabba ett land. Med marxismen kommer skyhöga skatter, låg levnadsstandard och en stat som förföljer oliktänkande.

1981 hette samhällsgiftet VPK och KPML(r). Idag heter samhällsgiftet Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi medborgare måste solidariskt rensa samhället från marxistisk ondska.

Vänsterpartiet borde betala 100 miljarder dollar i skadestånd till kommunismens offer.

Kan vi lita på Vänsterpartiets politiker? Är de verkligen lojala mot det svenska folket? Under U137-incidenten var det många Vänsterpartipolitiker som spred hemlig information till Sovjet. Idag står vi inför en liknande hotbild. Det är allmänt känt att många Vänsterpartipolitiker inte är lojala mot Sverige. Många av dem har dessutom kopplingar till kriminella klaner som hotar det svenska samhället.

Svaret är NEJ! Vänsterpartiets politiker är vår värsta inre fiende. Deras systemhotande ondska hör inte hemma i ett välfungerande samhälle. Vi måste rensa samhället från marxismen och säkerställa att denna ideologi aldrig får fotfäste igen.

Läser i tidningarna och annan nyhetsmedia att man oroar sig för butiksdöden. Jag förstår varför butiksdöden ens existera.

Idag, om jag vill ha något, åker jag inte till ett köpcentrum som ligger två tunnelbanestationer bort. Istället klickar jag hem det på nätet.

Varför? Om jag åker iväg till köpcentrumet måste jag springa runt och leta efter det jag vill ha. Om jag till exempel ska köpa ett par tofflor i stora storlekar, som 46, och går in i skoaffären, är risken stor att just den storleken är slut. Då måste jag dessutom tjafsa med ett okunnigt butiksbiträde. Många butiker vet man inte ens veta vad de säljer, utan marknadsför bara ett ”varumärke”. Man är otydliga med vad det är för sortsbutik.

När jag istället ska köpa mina tofflor går jag till Amazon. Jag klickar hem dem, och vid min tunnelbanestation finns två postombud och flera paketskåp där jag enkelt kan hämta ut mitt paket. Dessutom kan jag handla på 30 dagars faktura, vilket gör att jag kan betala när jag får lön.

Köpcentrumen behöver börja uppträda mer som en enhetlig verksamhet. Om jag går in på köpcentrumets hemsida ska jag kunna söka i de enskilda butikernas sortiment och se vad som finns i lager. Offlinehandel måste bli mer online, så att säga. Många butiker lever fortfarande kvar i en tid då man tryckte upp ”sortiment” i kataloger och hade det på papper.

Butiker skulle också kunna öka sin försäljning genom att sätta upp QR-koder på sina fönster. Då skulle man kunna bläddra i sortimentet utan att behöva gå in i butiken.

Dessutom måste hyrorna sänkas. Det är extrema hyror för att hyra en lokal i ett köpcentrum. Man skulle förmodligen också kunna öka försäljningen om man försåg centrumen med lokaler som är mer attraktiva för olika typer av hantverkare och andra tjänsteleverantörer – sådant som är svårt att sälja online. Idag är många köpcentrum väldigt lika varandra, med samma butikskedjor i alla centrum.

Läser att svenska fångar har det extra angenämt på julen, samtidigt som vi vanliga svenskar får betala mer och mer i skatt. Svenska fångar verkar leva i en lyxtillvaro.

Det är dags att reformera kriminalvården i Sverige. Det är inte rimligt att en fånge kostar 3500 kronor eller mer per dygn för att hållas inlåst, samtidigt som skatterna höjs för vanliga arbetande svenskar. Det behövs en omfördelningspolitik där mördare och pedofiler får en enklare tillvaro, med fler timmar i ensamhet i cellen. Svenska fängelser slösar enorma mängder skattepengar och verkar inte ha någon ambition att pressa kostnaderna för vad en kriminell får kosta skattebetalarna.

När man bygger nytt inom kriminalvården satsas det på lyxiga celler med egen toalett och självklart en platt-tv i cellen. Är det inte dags att inse att staten inte klarar av att driva en kostnadseffektiv kriminalvård? Borde inte staten sätta ett kostnadstak för vad en kriminell får kosta samhället och sedan låta en privat aktör ta över och se till att verksamheten både går med vinst och skyddar samhället från kriminella?

Om man privatiserade fängelserna skulle det vara enklare att begränsa kostnaden för vad en kriminell belastar samhället med. Privatägda fängelser skulle dessutom kunna effektivisera verksamheten, till exempel genom att skala upp kriminalvården och få in fler fångar per cell. På så sätt kan dygnskostnaden för oss skattebetalare sänkas. På en cellyta av 9 m² kan man exempelvis få in fyra fångar. Om fångarna dessutom sitter inlåsta i sina celler 23 timmar per dygn, skulle personalbehovet minska. Det är en win-win-situation: de privata fängelserna gör en vinst och skattebetalarna slipper betala lika mycket för att hålla farliga människor inlåsta.

Dessutom finns det många tjänster inom kriminalvården som skulle kunna bli premiumtjänster. Till exempel skulle besök av anhöriga, präster och imamer kunna avgiftsbeläggas. Möjligheten att ringa hem till anhöriga är ytterligare en tjänst som brottslingarna själva borde få betala för, istället för att det ska belasta oss skattebetalare.

Sverige är en skamfläck när det gäller hur vi slösar med skattepengar på lyxiga fängelser.

Hör på nyheterna att det finns invandrare som har gått på SFI i 16 år. Är det inte dags att koppla uppehållstillståndet till hur bra man kan uttrycka sig på svenska? Klarar man inte av att lära sig svenska på tre år, då ska man inte få stanna i Sverige utan åka tillbaka till sitt hemland. Sverige har blivit ett kravlöst samhälle där det inte finns några bortre parenteser. Vad har ett västland som Sverige för användning av invandrare som inte kan vårt språk? Inget alls! Därför måste vi börja ställa hårdare krav på dem som vill ha PUT i Sverige, att de kan uttrycka sig på klanderfri svenska i både skrift och tal. Annars ska de återvandra.

Vi stockholmare har blivit offer för kommunismen. Idag styrs Stockholm av stalinistisk och marxistisk ondska. Sönderkorrupta kakistokratiska kommunister, framför allt från Vänsterpartiet, har fått höga positioner i Stockholms stadshus.

I DDR fick människor vänta 15 år på en dåligt sammansatt bil som Trabant. I Stockholm tvingas vi infödda stockholmare vänta cirka 15 år på en hyresrätt. Detta beror på att inkompetenta marxister styr Stockholms bostadspolitik.

Samtidigt gör kommunala bostadsbolag som Stockholmshem, Familjebostäder och Svenska Bostäder ockerliknande vinster. Vänsterpartitiets politiker med kopplingar till organiserad brottslighet vanstyr vår stad. Många av dessa politiker kan dessutom misstänkas ha band till främmande makt och agera som ryska spioner, med syftet att försvaga Sverige inför en eventuell rysk invasion.

Vi måste ta större ansvar och rensa bort marxismen från politikens finrum. Marxism är en systemhotande ideologi som inte hör hemma i demokratiska länder som Sverige.

I Sverige planerar man att bygga nya fängelser till extremt höga kostnader. När man bygger nytt görs det ofta med väldigt hög standard och med hög personaltäthet som resultat.

Kriminalvården i Sverige behöver reformeras.

1. Staten bör inte driva fängelser; detta kan privata företag göra bättre.
2. Skala bort mycket av tiden utanför cellen. Då behövs mindre personal.
3. Om man ska bygga nya fängelser, bygg mindre celler. Det bör räcka med max 5 m² för två fångar att dela på.
4. Ta bort möjligheten för fångar att ta emot besök från anhöriga och att ringa hem.
5. Sätt ett kostnadstak för vad en brottsling får kosta samhället.

Vi måste behandla dem som de odjur de är och sluta dalta med dem.

Socialdemokraterna verkar nu vara beredda att bilda regering med stöd av kommunister. Ända sedan 1917 har partiet motsatt sig att samarbeta med kommunistiska krafter, men år 2026 kan vi stå inför en situation där de tidigare kallade ”Satans mördare” och ”diktaturens kreatur” har inflytande över regeringen.

Det är svårt att förstå hur man kan sälja ut sitt land så fullständigt bara för att behålla makten. Att samarbeta med ett extremistparti som Vänsterpartiet väcker frågor om historisk medvetenhet. Har man glömt Stalins regim, som orsakade miljontals människors död?

Eller Vänsterpartiets föregångares roll vid Baltutlämningen? Hur de behandlade Kirunasvenskarna? Eller hur vissa vänsterpolitiker under kalla kriget samarbetade med främmande makter på Sveriges bekostnad? Stig Bergling(v), en av Sveriges mest ökända spioner, orsakade skador för miljardbelopp under sin tid som förrädare och företrädare för Vänsterpartiet.

Att nu öppna dörren för marxismens arvtagare, en ideologi som har orsakat så mycket lidande och förtryck, är ett beslut som riskerar att föra Sverige i en farlig riktning.

Att det ska finnas bönerum på skolor och arbetsplatser är ingen självklarhet. Jag har svårt att förstå varför ett särskilt rum för bön behövs, då det går att be var som helst, till exempel genom att knäppa händerna och fokusera.

Självklart har alla rätt att utöva sin religion – vi har religionsfrihet i Sverige. Men dessa privata övertygelser bör inte påverka majoriteten eller leda till förändringar som går ut över andra. Om en skola tvingas införa ett bönerum kan det innebära att man tar bort ytor som behövs för till exempel ett skolbibliotek eller ett klassrum.

Religion är något personligt och bör utövas på fritiden, inte påverka det offentliga rummet eller andra människors vardag.

Det är viktigt att vi har tydliga krav på arbetskraftsinvandrare för att undvika lönedumpning på den svenska arbetsmarknaden. På senare tid har det skrivits många artiklar som uttrycker oro över kravet att arbetskraftsinvandrare måste tjäna minst 80 % av en medianlön, vilket motsvarar ungefär 28 000 kronor före skatt.

En viktig aspekt som ofta glöms bort i debatten är att dessa krav enbart gäller invandrare från länder utanför EU. Inom EU, som består av över 300 miljoner invånare, finns redan en fri rörlighet för arbetskraft, och det är inte nödvändigt att rekrytera från länder utanför unionen, som till exempel Pakistan eller Afghanistan.

De enklare arbeten som finns bör i första hand gå till personer som redan bor och lever i Sverige. Att prioritera dessa jobb för arbetslösa i landet stärker arbetsmarknaden och bidrar till en mer hållbar samhällsutveckling.

Vänsterpartiet i Stockholm har visat prov på politisk oduglighet och saknar förtroende bland många invånare. Partiet anklagas för att innehålla individer med kopplingar till kriminella nätverk och systemhotande grupper.

Under Vänsterpartiets inflytande i Stockholm stad har vi stockholmare främst fått uppleva två kraftiga skatteschocker, utan några påtagliga förbättringar. Samtidigt har polisen genomfört flera insatser mot Vänsterpartiets representanter på Järvafältet, och vissa politiker inom partiet misstänks ha kopplingar till utländska intressen, inklusive Ryssland.

Det är hög tid att dra in det ekonomiska stödet till Vänsterpartiet. Offentliga medel bör inte användas för att finansiera grupper eller individer som hotar samhällets stabilitet. Vi har alla ett ansvar att värna demokratin och bekämpa totalitära ideologier som kommunism och marxism.

En omfördelning av partistödet borde övervägas. Istället för att gå till överbetalda politiska eliter kan dessa medel användas för att stödja dem som har drabbats av kommunismens brutalitet, exempelvis amerikanska krigsveteraner som kämpade i Vietnam. Dessa veteraner, som offrade sina liv för att motverka marxistiska regimer, förtjänar bättre stöd och erkännande.

Min granne, Muhammed, har invandrat till Sverige från ett land i MENA-regionen som flykting. Han talar inte svenska flytande och är för närvarande arbetslös. Trots detta verkar han ha en god ekonomisk situation, eftersom han kör en finare modell av BMW. Detta väcker frågor om hans försörjning och möjlig koppling till den svarta ekonomin eller skuggsamhället, vilket kan kopplas till organiserad brottslighet.

Det jag undrar är: varför kan inte svenska myndigheter redovisa de faktiska kostnaderna för individer som inte bidrar till samhällsekonomin? Det är ofta fokus på att framhålla de positiva effekterna av produktiva invandrare, men vad händer när någon inte bidrar? Vilka är de långsiktiga ekonomiska och sociala kostnaderna för skattebetalarna när en individ har svårt att integreras eller när värderingar och attityder riskerar att skapa ytterligare problem?

Under många år har svenska politiker undvikit att granska denna fråga i detalj. Det är viktigt att förstå både fördelarna och nackdelarna med invandring. På 70- och 80-talet var Lars-Inge Svartenbrandt en av Sveriges mest ökända brottslingar, men trots sin historia var han född i Sverige. Idag står vi inför utmaningen att hantera ett växande antal personer med utländska rötter som är involverade i brottslighet av samma kaliber. Frågan är: hur kan vi hitta rätt balans mellan humanitära åtaganden och samhällsekonomisk hållbarhet?

Jag vill vara öppen och ärlig: jag skäms som svensk. Jag skäms över hur det svenska samhället hanterar kriminella utlänningar. En person som är utländsk medborgare och begår brott i Sverige borde utvisas, men istället låter vi grovt kriminella få stanna i landet.

Ett tydligt exempel är koranupploppen 2022, där kriminella grupper orsakade enorma skador på statlig egendom till ett värde av miljontals kronor och där poliser blev brutalt misshandlade. Många av de grovt kriminella som dömdes i tingsrätten till utvisning fick senare sina domar hävda i hovrätten. Detta är en skam för Sverige. Hur kan vi som nation acceptera att hantera grova brottslingar med sådan eftergivenhet?

Utan extremt synnerliga skäl borde dessa individer återföras till sina hemländer. Sveriges agerande i dessa frågor gör oss till en skamfläck i Europa och en kontroversiell medlem i FN. Forskningsrapporter visar att utvisning är en av de mest effektiva åtgärderna för att minska brottsligheten. Det är irrelevant om de dömda inte får samma villkor i sina hemländer som vi erbjuder här, som egna celler eller trerättersmiddagar på anstalter som Kumla.

Oavsett om brottet handlar om grova upplopp eller mindre förseelser som stöld, borde principen vara tydlig: brottslighet ska leda till utvisning.

Sverige befinner sig i ett utsatt läge där hoten mot vår säkerhet kommer både från yttre aktörer, som Ryssland, och från interna utmaningar. En av dessa inre utmaningar är Vänsterpartiet, vars historiska kopplingar till kommunismen ofta förbises.

I Stockholm styrs staden i samarbete med Vänsterpartiet. Det är oroande att vissa politiker tycks vara så fokuserade på att behålla makten att de är villiga att samarbeta med ett parti vars historia och ideologi skapar legitima frågetecken. Det finns också påståenden om att Vänsterpartiet är påverkat av klanstrukturer, subversiva element och oansvariga aktörer som inte främjar demokratins bästa.

Är det verkligen acceptabelt att dessa krafter får inflytande över viktiga beslut som påverkar medborgarna? Det är respektlöst mot skattebetalarna att möjliggöra detta utan en kritisk granskning och en öppen debatt om konsekvenserna.

Nu råder fred i Syrien. De som kom hit 2015 kan börja återvända. Är det inte dags att våra politiker omprövar alla PUT (permanent uppehållstillstånd) som delades ut från 2015 och framåt?

Ett första steg borde vara att ompröva PUT för alla som dömts för brott. Det är en skam för Sverige som FN-medlemsstat att låta dömda brottslingar stanna kvar i landet.

Tidöregeringen har nu en chans att ge svenska folket en efterlängtad julklapp: ett omfattande återvandringsprogram. Detta program skulle omfatta alla MENA-invandrare (från Mellanöstern och Nordafrika) som kommit till Sverige efter den 11 september 2001. De som inte kan försörja sig själva eller som är dömda för brott bör få:

1. En kostnadsfri hemresa.
2. Deras svenska medborgarskap annullerat.

Detta vore ett steg mot att återupprätta rättvisa och förtroendet för det svenska migrationssystemet.

Nu har diktaturen i Syrien fallit, och det är inget vi svenskar kan påverka. Så fungerar Mellanöstern – diktaturer kommer och går. Det viktigaste för Sverige nu är att hantera eventuella flyktingströmmar och undvika en situation som kan bli ännu värre än Egyptens gräshoppor.

Vi behöver politiker som vågar sätta Sveriges intressen först och undviker misstagen från 2015. Då hade vi en statsminister som hävdade att ”Europa inte bygger murar”, vilket visade sig vara naivt och kortsiktigt.

Sverige måste istället prioritera sin egen säkerhet och göra det betydligt svårare att få asyl här. Endast personer med tydligt dokumenterade och starkt ömmande skäl bör beviljas asyl.

Självklart ska Sverige fortsätta respektera asylrätten, men den bör riktas mot människor från närliggande länder inom Europa. Vi kan inte vara hela världens socialkontor och behöver ställa hårdare krav på vem som kan få skydd här.

Erfarenheterna från 2015 har lärt oss att det är vanliga svenskar som får bära konsekvenserna när beslutsfattare väljer att ”öppna våra hjärtan”. Det är medborgarna som får uppleva ökad otrygghet när kriminaliteten växer, och det är de som möts av en offentlig förvaltning där kommunikationen ofta försvåras av bristande språkkunskaper hos anställda.

Sverige måste bli mer restriktivt och tydligare ställa krav på vilka som har rätt till asyl. Att skydda sitt eget samhälle är inte att vara kallhjärtad – det är att ta ansvar för framtiden.

När ska Sverige sluta dalta med kriminella? Enligt en artikel i DN har Kriminalvården sänkt kraven för att arbeta med fångar. Det är nu möjligt att få en tjänst trots bristande kunskaper i svenska språket. Detta är helt orimligt! Statsanställda måste kunna kommunicera effektivt på svenska, både i tal och skrift. Om någon inte kan försörja sig själv och inte uppfyller grundläggande krav, bör återvandring vara ett alternativ.

Man bör också fråga sig om vi verkligen behöver så mycket personal inom Kriminalvården. Om fångar är inlåsta 24 timmar om dygnet i sina celler, borde det gå att minska antalet anställda och därmed spara stora mängder skattepengar. Det är positivt att straffen har blivit hårdare, men vi kan inte lägga obegränsade resurser på att göra livet i fängelse bekvämt.

Fängelsernas huvudsyfte är att skydda samhället från brottslingar, inte att erbjuda en bekväm tillvaro för dem som inte följer lagarna. Den som vägrar leva efter samhällets normer ska hållas inlåst för att minimera risken för nya brott.

Slutligen är det självklart att statsanställda måste uppfylla grundläggande krav, som att behärska svenska språket. Att sänka dessa krav är fel väg att gå, särskilt när det finns andra åtgärder, som återvandring, för att minska arbetslösheten bland personer som inte når upp till kraven.

Är det verkligen rimligt att Vänsterpartiet sitter i en regering 2026, särskilt med tanke på det rådande säkerhetsläget? Vänsterpartiet och deras tidigare namn, som inkluderat ordet kommunist, har aldrig stått upp för det svenska folket, utan tvärtom. Många V-politiker har mer eller mindre öppet arbetat för att Ryssland ska ockupera Sverige.

Man får inte glömma Vänsterpartiets historia. Partiet har sina rötter i den ryska revolutionen och hyllar öppet en massmördare som Lenin vid demonstrationer den 1 maj varje år.

Vänsterpartiet hjälpte ryssarna att skjuta ner en svensk DC-3 på 1950-talet och ett Catalina-plan som skickades för att leta efter det. Svenska män stupade på grund av kommunismens ondska.

Vi ser idag att Vänsterpartiet öppet visar sitt hat mot det svenska samhället, och många av deras politiker har kopplingar till klanbrottslighet och annan organiserad brottslighet.

Det svenska folket kommer inte att kunna lita på en regering där Vänsterpartiet har ministerposter.

Läste just en artikel i Hem & Hyra om hur företaget Tiptapp möjliggör för illegala invandrare att försörja sig i Sverige. Vad gör myndigheterna för att förhindra detta? Uppenbarligen fungerar plattformen Tiptapp som en förmedlare av svartjobb. Det bör vara varje svensk plikt att rensa samhället på illegala invandrare och se till att de inte kan uppehålla sig utan tillstånd i Sverige.

I kölvattnet av att dessa illegala invandrare kan stanna i Sverige får vi en omfattande brottslighet. Man kör utan körkort, begår inbrott, stjäl diesel och gör sig skyldig till skattebrott.

Polisen skulle kunna använda Tiptapp som en honungsfälla och på så sätt skicka hem illegala invandrare.

Vi måste alla vara solidariska och hjälpas åt att rensa Sverige från illegala invandrare.

En gång i tiden stod Centerpartiet upp för Sverige. Vi glömmer inte när Fälldin fick ryssarna att ta hem sin grundstötta ubåt med svansen mellan benen 1981.

Eller när C drev igenom att man skulle folkomrösta i Sjöbo om man skulle ta emot tärade flyktingar eller inte. Eller när C lyckades bryta Socialdemokraternas maktmonopol på 1970 talet

Men idag är C ett parti som knappt klarar 4 %, ett parti som inte lyckas med mycket förutom att förstöra samhället. Ett parti som har kakistokraten Muharrem Demirok som partiledare; han sitter inte på egna meriter utan är inkvoterad.

Vi ser hur samhället förfaller där C har fått makt. Region Stockholm är ett klart exempel. Det en gång anrika Bondeförbundet har slagit sig ihop med avdankade kommunister och korrupta miljöpartister.

Om de ska bilda regering 2026 kommer det bli en rödgrön röra utan motstycke – korrupta kommunister, femfemmor från Miljöpartiet, korkade bönder från C och arbetsskygga sossar som aldrig har arbetat en dag i sitt liv kommer att styra Sverige åt skogen.

Har du också märkt att SL-trafiken har försämrats sedan 2022? Det verkar bero på att en 29-årig militant miljöaktivist, Anton, nu styr SL.

Som resultat av att vi har fått en oerfaren politiker med eget fokus som högsta ansvarig för SL, tvingas vi stockholmare nu hantera:

1. Ett havererat tvärbaneprojekt
2. Experiment med öppna spärrlinjer
3. Minskad busstrafik
4. Ett allmänt kaos i kollektivtrafiken

Det här med öppna spärrlinjer, som nu ska testas vid Näckrosens tunnelbanestation, är inget nytt. Liknande försök gjordes redan för 20 år sedan vid Slussen, vilket resulterade i att SL gick back 6 miljoner kronor. Ett liknande test genomfördes även vid invigningen av Bagarmossens tunnelbanestation 1994 (innan dess var stationen en säckstation, vilket syns i Beck-filmen Mannen på taket).

Varför väljer man just Näckrosen för detta experiment? Varför inte testa öppna spärrlinjer i Rinkeby istället? Där skulle kanske till och med Hemvärnet behövas som biljettkontrollanter.

Stockholmsregionen förtjänar bättre ledare än de som styr idag.

Nu är det bara 24 dagar kvar till jul, och staden är i full gång med att julpynta. Under de senaste åren har man ofta valt att dekorera med vinterteman, men är det inte dags att återvända till våra rötter och påminna oss om den egentliga anledningen till julfirandet? Julen handlar om Jesu Kristi födelse, och detta borde reflekteras i hur vi firar.

Varför inte uppföra en stor och vacker julkrubba vid Sergels torg? Det skulle bli en tydlig påminnelse om julens budskap och dess betydelse i vår historia. Vår flagga är en stark symbol för vårt kristna arv – korset i flaggan representerar det kors där Jesus offrades för mänsklighetens skull. Sverige är ett land med kristna rötter, och detta arv förtjänar att lyftas fram, särskilt under julen.

Istället för att urvattna julens betydelse och kalla den för något annat, borde vi hylla det kristna arv som vårt land är byggt på. Genom att återvända till julens ursprung och budskap kan vi skapa ett firande som inte bara är vackert utan också meningsfullt och rotat i våra traditioner.

Sverige har, ända sedan Folke Bernadottes vita bussar under andra världskriget, haft en mycket generös asylpolitik. Människor har kunnat komma hit från världens mest utsatta områden och, även om de inte haft möjlighet att försörja sig själva, fått stöd genom vår välfärd. Men är det rimligt att ett litet land som Sverige, med våra begränsade resurser och höga skatter, ska ta emot människor som inte kan eller vill bidra till samhället? Ursprungligen var välfärden tänkt som ett skyddsnät för dem som inte kunde arbeta, så att de ändå skulle kunna leva ett värdigt liv.

Sedan början av 1970-talet har svenska politiker bedrivit en politik som många skulle beskriva som kontraproduktiv. Vi har tillåtit människor att komma till Sverige utan att ställa tillräckliga krav på egenförsörjning eller integration.

Asylrätten, som grundades i FN:s flyktingkonvention från 1951, var tänkt att skydda människor som flyr från förföljelse och livsfara. Men i dagens värld har denna rättighet i vissa fall kommit att utnyttjas som en möjlighet att förbättra sin ekonomiska standard. För att säkra vår framtid borde Sverige överväga att begränsa asylrätten till att främst omfatta människor från europeiska länder, där förutsättningarna för integration och egenförsörjning är bättre. Om vi inte gör detta riskerar Sverige att drabbas av en fortsatt ökning av kriminalitet och sociala problem.

Vi ser redan hur Sverige har förändrats sedan flyktingkrisen 2015. Den extrema kriminaliteten har vuxit fram i takt med ett samhälle som inte längre klarar av att hantera utmaningarna. Rättsväsendet framstår som tandlöst när grova brottslingar, som ägnar sig åt blåljussabotage, våldtäkter och annan allvarlig kriminalitet, inte ens utvisas. Istället präglas systemet av ett tänkande som ofta ser brottslingar som offer, snarare än som ansvariga för sina handlingar.

För att återupprätta tryggheten och välfärden behöver Sverige en tydligare och mer ansvarsfull politik – en politik som sätter krav på integration och egenförsörjning i fokus samt prioriterar de mest utsatta, snarare än att försöka vara hela världens skyddsnät.

I Sverige är det märkligt att en åklagare måste begära utvisning för brott som begås av utlänningar. Detta gör att icke-rehabiliterbara brottslingar, som saknar sina rötter i Sverige, kan få stanna kvar i landet.

Lagen måste ändras så att utvisning ”byggs in” i straffen för alla brott som begås av personer utan svenskt medborgarskap. Utvisningsdelen av straffet ska inte kunna upphävas av domstolen. Istället ska den dömde brottslingen själv få återvända till sitt hemland och på egen bekostnad ansöka om att få stanna i Sverige, men endast om det finns extremt synnerliga skäl för det. Det svenska samhället måste börja visa en hårdare attityd mot utlänningar som begår brott.

Efter koranupploppen 2023 var det många som fick utvisningsdomar i tingsrätten, men som senare upphävdes i hovrätten. Om man har begått så allvarliga brott att man döms till flera års fängelse, bör utvisning också vara en självklar del av påföljden. Vi måste börja arbeta för att göra Sverige tryggt igen. Ett bra steg i den riktningen är att skicka hem brottslingar som saknar rötter i Sverige – med en enkelbiljett till hemlandet.

Under förra mandatperioden försökte Stockholms stad få ordning på sparkcykelkaoset, och det blev riktigt bra ett tag. Men nu har fullständig anarki brutit ut. Företag som hyr ut sparkcyklar ägnar sig åt rovdrift på den mark som ägs av Stockholms stad. Det är inte ovanligt att stora mängder sparkcyklar parkeras framför postens brevlådor eller står i vägen för människor.

Man ska heller inte bli förvånad om en sparkcykel står på en cykelbana, vilket tvingar de som framför andra tvåhjuliga fordon att väja och riskera kollision med detta slumpmässiga hinder.

Det är inte heller ovanligt att personer som hyr sparkcyklar spenderar timmar på krogen och sedan använder dessa fordon med hög promillehalt i blodet.

När ska de styrande i Stockholms stad ta ansvar för denna anarki som råder? Många städer i Europa har förbjudit hyrsparkcyklar, och det är dags för Stockholm att göra detsamma. Begränsa uthyrningen av dessa fordon, eftersom de framförs respektlöst och vårdslöst.

Stockholms stad har sedan 2022 Sveriges sämsta politiska ledning. Det enda vi stockholmare har fått på två år är skattechock efter skattechock genom höjningen av kommunalskatten. Man bränner 40 miljoner på en 240 meter lång ”cykelbana”, samtidigt som vissa vägar i villaområden ser ut som om Putin redan varit här med sina T-34:or och bombat sönder dem.

Varför måste man höja skatten hela tiden? Varför tar man inte ansvar för de ökade kostnaderna? Ronald Reagan sa en gång i ett av sina tal att staten är som en bebis: en enorm aptit vid munnen, men ingen kontroll vid den andra änden. Det är precis så Stockholms stad fungerar. De suger ut enorma mängder skattepengar, men det vi medborgare får tillbaka är bara en tunna skit fylld med värdelösa kommunala tjänster. En hemtjänst där personalen knappt kan förstå svenska och ännu mindre laga enkla maträtter som bruna bönor med fläsk.

Är det inte dags att politikerna i Stadshuset börjar ta ansvar och minskar kostnaderna för den kommunala verksamheten, så att vi skattebetalare slipper bära hela bördan?

Kan vi lita på V-politiker i händelse av kris eller krig? Föreställ dig följande scenario:

Ukraina har fallit, och Ryssland ockuperar stora delar av landet. Putin slickar sina sår men vill hämnas på de länder som stödde Ukraina under kriget. Därefter ger han sig på Baltstaterna och riktar sig sedan mot Sverige.

Under andra världskriget fick inte Vänsterpartiet (dåvarande Kommunistiska partiet) sitta i regeringen, eftersom partiet ansågs vara en säkerhetsrisk. Svenska män riskerade sina liv för att stänga den prosovjetiska tidningen Norrskensflamman. Dessa män – poliser, militärer och andra samhällsbärande yrkesgrupper – arbetade aktivt för att stoppa en tidning som spred hat mot Sverige och ville att Stalin skulle invadera och ockupera landet.

80 år senare ser vi hur Vänsterpartiet fortsatt sprider samhällsmisstro och negativa attityder mot det svenska samhället. Många av deras företrädare har kopplingar till organiserad brottslighet, och V-politiker på Järvafältet har öppet trakasserat politiska motståndare som motsätter sig att skattepengar delas ut till föreningar för vuxna män.

Många V-politiker är dessutom vapenvägrare och har en bristfällig attityd till att försvara Sverige mot sina ryska kamrater. Dessutom har Ryssland historiskt finansierat deras huvudkonto i Stockholm, som i dag är värt cirka 100 miljoner kronor. Under kalla kriget var flera VPK-politiker antingen KGB- eller Stasi-agenter och arbetade aktivt för att försvaga det svenska försvaret, bland annat genom intrång på skyddsobjekt och skadegörelse på Viggen-plan, eftersom de ansåg att dessa skulle omvandlas till plogbilar.

Vänsterpartiet är ett samhällsfarligt parti som inte hör hemma i demokratiska församlingar.

Under statsminister Ulf Kristerssons ledning har regeringen genomfört flera betydande åtgärder:

• NATO-medlemskap: Den 7 mars 2024 blev Sverige formellt medlem i försvarsalliansen NATO, vilket markerar en historisk förändring i landets säkerhetspolitik.
• Sänkt skatt på investeringssparkonton (ISK): Regeringen har beslutat att sänka skatten på ISK, vilket innebär att sparare får behålla en större del av sina avkastningar

Gällande straffrabatter har det funnits en debatt om att avskaffa dessa för allvarliga brott som mord, där nuvarande system kan leda till att dömda avtjänar kortare straff än utdömt.

Många i Sverige är kritiska till dessa rabatter, men det finns också sinnessvaga politiker som försvarar dem.

Regeringen har uttryckt en vilja att skärpa straffen och minska möjligheterna till straffrabatt för grova brott, men konkreta lagändringar har ännu inte trätt i kraft.

Angående asylpolitik och hantering av illegala invandrare har regeringen aviserat skärpningar, men det återstår att se vilka konkreta åtgärder som kommer att implementeras.

Sammanfattningsvis har regeringen under Kristerssons ledning genomfört flera reformer, men det finns fortfarande områden där förändringar efterfrågas av allmänheten.

SVT:s nya drama Från insidan är provocerande i flera avseenden. För det första handlar det om finansieringen. Vi tvångsbeskattas via skattsedeln för att finansiera SVT, oavsett om vi vill eller inte. Det känns särskilt problematiskt när alternativen, som Disney+ eller Netflix, kostar betydligt mindre per år än vad SVT gör. Varför behöver staten ens äga ett mediebolag år 2024?

Som någon som vuxit upp med SVT:s utbud, minns jag många märkliga barnprogram från förr, som Vilse i pannkakan, Drutten och Krokodilen och Ville, Valle och Viktor. Program där skäggiga män leker med dockor eller där en eftermiddags sändning kunde bestå av en svartvit Åsa-Nisse-film när det regnade. För vissa av oss skapade detta en skepsis mot public service som institution.

Men det som provocerar mig mest är inte nostalgin eller ens finansieringsmodellen, utan den bild som Från insidan förmedlar av kriminalvården i Sverige. Serien skildrar en miljö där det verkar råda en överdriven mjukhet och förståelse för de intagna, nästan som om kriminalvårdarna vore dagisfröknar. Detta är extra svårt att smälta när kostnaden för en plats på en anstalt är minst 3 500 kronor per dygn. Det innebär att samhället spenderar enorma resurser på att erbjuda vad som liknar en bekväm tillvaro för människor som har begått grova brott, såsom mord.

Ett problem som dramat belyser, och som förhoppningsvis inte speglar verkligheten, är hur disciplin och ansvar verkar hanteras. Om en gängkriminell har rätt att ta sovmorgon eller bryta mot regler utan konsekvenser, vad säger det om kriminalvårdens effektivitet? I en sådan miljö borde en felande individ påverka hela gruppen, vilket skulle skapa ett socialt tryck att förändra beteendet. Den nuvarande inställningen verkar dock snarare uppmuntra ansvarslöshet och brist på konsekvenser.

Den stora frågan handlar om vad vi egentligen försöker uppnå med vår kriminalvård. Om syftet är rehabilitering, finns det en poäng med att skapa struktur och möjligheter för de intagna att förändras. Men när lyxhotellsliknande förhållanden kombineras med höga kostnader, skickar det en tveksam signal både till brottsoffer och till samhället i stort. Det är inte rimligt att en mördare får en tillvaro som många laglydiga medborgare aldrig ens kan drömma om.

Så vad har gått fel? Är det en överdriven tro på att mjukhet löser alla problem? Eller är det en ovilja att erkänna att vissa individer faktiskt behöver tydligare och strängare gränser? Vad som än är svaret, måste frågan om kriminalvårdens kostnader och filosofi tas på större allvar.

Man talar om rehabilitering, men går det ens att rehabilitera dessa kriminella monster? Ta Svartenbrandt som exempel – på 1970- och 80-talet var han en av Sveriges värsta brottslingar. Vad kostade inte Svartenbrandt det svenska samhället? Lyckades man någonsin rehabilitera honom? NEJ!

Ett av hans mest ökända dåd ägde rum 1978, när han med en AK4 sköt rakt in i en polisbuss. Det är ett mirakel att ingen av poliserna ombord dog.

Samhället ska skyddas från grova brottslingar – att rehabilitera dem är både meningslöst och ett enormt slöseri med skattepengar. Istället borde vi tänka i helt nya banor. Staten är inte lämpad att bedriva fängelseverksamhet; den saknar både flexibilitet och nytänkande.

Om fängelser drevs av privata företag skulle de både skydda samhället från orehabiliterbara brottslingar och samtidigt drivas kostnadseffektivt för att generera vinst. Staten, som köpare av dessa tjänster, skulle kunna ställa krav och sätta en kostnadsgräns för vad exempelvis en pedofil får belasta det svenska samhället med.

Ett sådant upplägg skulle verkligen vara en win-win för oss alla: lägre kostnader, bättre skydd för samhället och ett tydligare fokus på brottsoffer istället för på brottslingarnas bekvämlighet.

Illegala invandrare, eller papperslösa som vissa subversiva element envisas med att kalla dem, utgör ett inre hot mot det svenska folket.

Det är tufft att vara illegal; du hänvisas till ett skuggsamhälle där andra kan utnyttja dig som billig arbetskraft, och du kanske tvingas begå brott.

Men det finns också en anledning till varför du är illegal – du har inga skäl att få stanna i Sverige. Det måste finnas en bortre parentes för överklaganden och liknande. Även om det inte är så bra i hemlandet, kan Sverige inte vara hela världens socialbyrå.

Som illegal invandrare blir du ofta en hörnsten i den organiserade brottslighet som breder ut sig i det svenska samhället. Hur länge ska man få trotsa de regler och normer som ett samhälle bygger på?

Förslaget om informationspliktslagen, även kallad ”angiverilagen”, innehåller brister och riskerar att bli tandlöst när man undantar grupper som socialtjänsten, skolan med flera från att bidra till att göra Sverige tryggare och skydda oss alla från illegala invandrare.

Vi bör alla visa vår solidaritet med det svenska samhället och bekämpa den brottslighet som breder ut sig. Det minsta man kan göra är att ringa 112 och informera om var illegala invandrare gömmer sig.

Varför ska vissa myndigheter rapportera medan andra slipper? Borde inte alla myndigheter samarbeta för att göra Sverige tryggt och rensa landet från illegala invandrare?

Man säger att det är viktigt att skydda barnen, men vad händer med barn som växer upp som en del av skuggsamhället, där deras familjer lever som papperslösa invandrare? Dessa barn riskerar att känna sig utanför samhället, då de ofta inte har samma möjligheter som andra och kan uppleva orättvisor och diskriminering. Den här känslan av utanförskap och brist på framtidsutsikter kan leda till frustration och i värsta fall till att de dras in i destruktiva miljöer eller aktiviteter.

För att lösa problemet och skapa en rättvisare samhällsstruktur är det viktigt att tillsammans arbeta för att minska skuggsamhällets existens.

Ett steg i den riktningen kan vara att myndigheter får bättre verktyg och resurser för att hjälpa dessa människor att återvända till sina hemländer.