Stockholms fria – Online tidningen om teknik, politik, film & mm

Månad: augusti 2025

  • Allt fler boende bli störda av högljuda krogar och politiker vägra att lyssna.

    Innehållsförteckning


    Liberalerna har orsakat stor skada på Sverige. Det var Bengt Westerberg som på 1990-talet upphävde Luciabeslutet och därmed lade grunden för det ”Al Capone-Sverige” vi har idag – med skjutningar och sprängningar som följd. Från ett homogent och tryggt Sverige har Liberalerna lett utvecklingen mot ett mångkulturellt helvete på jorden.

    Politikerna sviker – vi ska acceptera att inte kunna sova

    Krogbråk, buller och maktspel i Sveriges städer

    Samtidigt som restaurangägare varnar för att deras verksamheter hotas av grannklagomål, är det många boende som upplever att deras livskvalitet helt ignoreras. För varje hög basgång och skrikande nattgäster finns det familjer, äldre och vanliga arbetspendlare som tvingas sova med öronproppar – om de ens får sova.

    Bullret är inte en ”detaljfråga”, utan påverkar människors hälsa, välbefinnande och vardag. Trots detta verkar flera politiker – särskilt från Liberalerna – vilja sänka skyddet för de som bor i våra stadskärnor.

    – Det är som att de tycker man får skylla sig själv om man bor centralt. Men man köper en bostad – inte en nattklubb, säger en boende i Helsingborg som vill vara anonym.

    Amir Jawad (L), ordförande i miljönämnden i Helsingborg, föreslår nu att man ska införa så kallade ”differentierade bullernivåer”, där boende i stadskärnor får tåla mer oljud än andra. Kritiker menar att det i praktiken innebär att politiken gör skillnad på människors rätt till lugn – beroende på adress.

    – Det är otroligt anmärkningsvärt. Politikerna borde skydda oss, inte lägga sig platt för krogägare med pengar och kontakter, säger en annan granne till en av de aktuella krogarna.

    En korrupt utveckling

    Kritiker anklagar nu delar av det politiska etablissemanget, särskilt inom L, för att vara påverkade av näringslivsintressen snarare än att försvara invånarnas rätt till trygghet. Genom att ensidigt lyfta fram krogarnas problem – och ignorera de boendes situation – riskerar politiken att framstå som både partisk och korrupt.

    – Det här luktar jäv. Man vill ha ett ”levande centrum” på pappret, men vad man i praktiken gör är att lämna boende i sticket, säger en jurist som tidigare drivit miljömål i mark- och miljödomstolen.

    Samtidigt visar flera fall, bland annat i Borgholm och Helsingborg, att krogägare lägger hundratusentals kronor på ljudteknik – men inte på dialog med sina grannar. Ofta tas klagomål vidare till myndigheter, som tvingas lägga stora resurser på långdragna processer.

    Tystnaden som politisk blindfläck

    Det som i krogarnas version framstår som ”någon som klagar på stolar”, är för andra ett ljudligt helvete som pågår flera kvällar i veckan – år efter år. Att politiker ensidigt väljer att lyssna på näringslivet och kräver att boende ska ”anpassa sig” till bullret, väcker frågor om vems intressen man faktiskt företräder.

    Att föreslå ”medverkansplikt” för den som klagar på buller – som Amir Jawad gör – kan i praktiken tysta människor från att slå larm. Det är inte dialog, det är maktspråk.

    Fakta: Politisk korruption och skandaler inom Liberalerna

    Politisk korruption innebär att makthavare utnyttjar sitt förtroende för att gynna sig själva eller särskilda intressen, ofta på bekostnad av allmänheten.

    Exempel på uppmärksammade skandaler inom Liberalerna (L):

    • Tobias Krantz och lobbyismen:
      Efter sin tid som utbildningsminister började Krantz arbeta för lobbygrupper utan karenstid. Det har ifrågasatts om hans politiska beslut gynnade framtida arbetsgivare.
    • Dolda partibidrag och stöd (2022):
      Flera granskningar har visat att L mottagit ekonomiska bidrag där kopplingarna till näringslivet och påverkansgrupper varit oklara eller dåligt redovisade.
    • Vänskapskorruption i Stockholms län (2023):
      Förtroendevalda i Liberalerna anklagades för att ha gynnat bekanta inom friskolesektorn. Även om ärendet lades ned väckte det misstankar om otillbörlig påverkan.
    • Dörren mellan politik och näringsliv:
      Det är vanligt att L-politiker snabbt går vidare till jobb inom sektorer de tidigare beslutat om. Det skapar osäkerhet kring deras opartiskhet som folkvalda.

    Historisk bakgrund: Staafs fiasko och kungens ansvar

    År 1914 stod Sverige inför ett växande säkerhetshot i Europa, men statsminister Karl Staaf, ledare för Liberalerna, valde att aktivt motarbeta en upprustning av det svenska försvaret. Trots oro bland folket och försvarsvänliga grupper höll han fast vid en linje som försvagade landets beredskap.

    När Staaf inte längre lyssnade på opinionen – varken folkets eller militärens – trädde kung Gustaf V in och tog ansvar. I det historiska borggårdstalet talade kungen direkt till försvarsvänliga bönder och medborgare och markerade att rikets säkerhet stod över partipolitik.

    Staaf svarade med att avgå i protest – ett svek mot landet i ett läge som krävde ledarskap, inte prestigeförlust. Händelsen blottlade den liberala maktens arrogans och oförmåga att se bortom ideologi när nationens intressen stod på spel.

    Kopplingen till dagens bullerkonflikter

    När dagens L-politiker föreslår att innerstadsbor ska tvingas acceptera högre buller eller att den som klagar ska tystas via ”medverkansplikt”, visar man samma mönster: förakt för vanliga människors behov, och en vilja att behaga inflytelserika kommersiella aktörer.

    Staaf svek landets säkerhet – dagens liberaler sviker medborgarnas rätt till trygghet och hälsa.

    Tips:

    Vill du förstå vilka intressen som styr din kommun? Undersök lokalpolitikernas kopplingar, sidoinkomster och beslut. Offentlighetsprincipen ger dig rätten att granska.

  • SL:s rökfria kollektivtrafik – ett misslyckande under Miljöpartiet

    Innehållsförteckning


    I en suvnen tid fanns 5:e paragrafen i 5:e kapitlet i strafflagen – man kunde låsa in dessa odugliga miljömuppar på idiotanstalter. Men numera är dessa kakistokrater insläppta i politikens finrum och får söndra Sverige med mångkultur och laglöshet.

    Miljöpartiet predikar men levererar inte

    Att Miljöpartiet är oförmögna att genomföra effektiv politik är lika förutsägbart som att Kalle Anka visas klockan 15:00 på julafton. Ett tydligt exempel är det totala haveriet kring rökförbudet på perronger och busshållplatser – en lag som infördes för flera år sedan, men som i praktiken är helt tandlös i dagens Stockholm.

    Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet

    Trots att Miljöpartiet styr över SL har de inte lyckats upprätthålla ett enkelt, grundläggande krav: en rökfri kollektivtrafik. Det är idag fritt fram att stå och bolma på perronger, i bussterminaler och under tak – utan att någon ingriper. Röklukten möter dig redan i rulltrappan – det är ett faktum.

    Tekniken finns – men inte viljan

    Ansiktsigenkänning, övervakningskameror och automatiska böter skulle enkelt kunna användas för att upprätthålla lagen, om den politiska viljan fanns. Men viljan saknas – särskilt från ett parti som gärna predikar om folkhälsa och hållbarhet, men som i praktiken inte kan leverera annat än tomma ord.

    Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet

    Tobaksskatten i Sverige är låg, böter utfärdas inte, och förbudsskyltarna är löjeväckande små – ofta i storlek av ett frimärke, diskret placerade där ingen ser dem. Resultatet? Tunnelbanan har blivit en frizon för lagbrott.

    Ett politiskt svek mot resenärerna

    Miljöpartiet har skapat ett system där kollektivtrafiken är en zon av anarki för den som vill röka. Det är inte bara ett svek mot resenärer som vill slippa passiv rökning – det är ett bevis på politiskt misslyckande i praktiken.

    👉 Click here for English version

    The Green Party Preaches but Doesn’t Deliver
    The Green Party’s inability to implement effective policies is as predictable as Donald Duck airing at 3:00 PM on Christmas Eve on Swedish national television – a deeply rooted tradition in Sweden that everyone counts on. A clear example of this failure is the total breakdown of the smoking ban on train platforms and bus stops – a law that was passed years ago but has become entirely toothless in present-day Stockholm.

    Smoking Without Consequences – SL’s New Reality
    Even though the Green Party oversees SL (Stockholm’s public transport authority), they’ve failed to uphold a simple, fundamental expectation: a smoke-free public transport environment. Today, smoking is commonplace on platforms, in bus terminals, and under shelters – and no one intervenes. The smell of cigarette smoke greets you already in the escalator. This is not an exaggeration – it’s reality.

    The Technology Exists – But Not the Will
    Facial recognition, surveillance cameras, and automatic fines could easily be used to enforce the smoking ban – if the political will existed. But that will is clearly missing, especially from a party that loves to talk about public health and sustainability, yet fails to deliver anything beyond empty rhetoric.

    A System of Lawbreaking – Enabled by Passivity
    Sweden’s tobacco tax is low, fines are practically never issued, and no-smoking signs are ridiculously small – often the size of a postage stamp and discreetly placed where no one will notice. The result? The subway has effectively become a free zone for breaking the law.

    A Political Betrayal of Commuters
    The Green Party has allowed a system to develop in which public transportation becomes an anarchic space for smokers. This is not only a betrayal of passengers who wish to avoid secondhand smoke – it is a clear, concrete example of political failure in action.

    Fakta: Passiv rökning – ett osynligt men allvarligt hot

    • Passiv rökning innebär att icke-rökare andas in rök från andras cigaretter, vilket är vetenskapligt bevisat som hälsofarligt.
    • Enligt WHO finns ingen säker nivå av exponering för tobaksrök.
    • Hälsoeffekter av passiv rökning inkluderar:
      • Hjärt-kärlsjukdomar
      • Lungcancer
      • Försämrad lungfunktion
      • Astma och luftvägsbesvär hos barn
    • I Sverige dör cirka 500 personer per år av sjukdomar relaterade till passiv rökning (Folkhälsomyndigheten).
    • Samhällskostnaden för tobaksrökning (direkt och indirekt) uppgår till cirka 31 miljarder kronor per år (Tobaksfakta, 2020).
    • Det är olagligt att röka på perronger, busshållplatser och inomhusområden inom kollektivtrafiken enligt svensk tobakslag – men efterlevnaden brister.

  • Sverige ”stänger inte dörren” för att flyga hit araber direkt från Gaza – trots vårdkris i Sverige

    Innehållsförteckning

    Skattebetalare får stå tillbaka – medan lyxflyktingar från Gaza kan gå rakt förbi vårdkön. Samtidigt ekar ambulanserna tomma i Stockholm. Trots att vård finns att få i närområdet envisas Sverige med att öppna dörren – som om vi vore hela världens akutmottagning.

    Karolinska universitetssjukhuset uppger att det är redo att ta emot ”patienter” från Gaza – ett begrepp som i praktiken ofta innebär att både vårdbehövande och deras anhöriga kommer till Sverige, vilket kan leda till permanent bosättning. Regeringen överväger nu att ge sitt godkännande.

    – Vi har inte sagt nej, vi bedömer löpande situationen, sade sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) i SVT:s Aktuellt.

    Svår vårdkris i Stockholm

    Samtidigt råder allvarlig resursbrist i svensk sjukvård. I Stockholm city fanns nyligen bara en enda ambulans i drift, trots att tre normalt ska vara tillgängliga. Fackliga företrädare kallar situationen ”direkt livsfarlig”. Personalbrist, vakanta arbetspass och pressade resurser gör att vården har svårt att klara av nuvarande belastning – utan att nya, omfattande åtaganden tillkommer.

    Ändå överväger regeringen att lägga ytterligare börda på det svenska systemet genom att flyga patienter från Gaza till Sverige – trots att hjälp finns betydligt närmare.

    Vård kan ges i närområdet

    Länder som Egypten, Jordanien och Libanon har både geografisk närhet och språk- samt kulturmässiga förutsättningar att ge vård och stöd till skadade palestinier. Flera internationella organisationer har personal och resurser stationerade i dessa grannländer. Även Gulfstater som Saudiarabien och Qatar har avancerade sjukhus med hög kapacitet.

    Att transportera patienter till Europa är därför varken det enda alternativet eller nödvändigtvis det mest humanitära, sett till logistik, kultur eller kostnad.

    EU-tryck och svenska överväganden

    Flera europeiska länder, däribland Norge, Tyskland och Slovakien, har redan tagit emot patienter från Gaza – ofta tillsammans med anhöriga. EU och FN uppmanar Sverige att göra detsamma. Hittills har regeringen valt att avvakta.

    – Vi vill prioritera stöd till akuta insatser. Medicinska transporter är ofta långa processer och handlar inte om akutvård, säger Ankarberg Johansson – men poängterar samtidigt att dörren inte är stängd:

    – Det kan vara möjligt. Men det viktiga är att ge vårt stöd till befolkningen för de lider.

    Frågan om rätt prioritering

    Sverige har tidigare tagit emot krigsskadade från Ukraina, men då under helt andra förhållanden. Nu ifrågasätts om det är rimligt att öppna för ännu en vårdintegration – när det redan saknas personal, ambulanser och vårdplatser i Sverige.

    WHO uppskattar att minst 10.000 patienter i Gaza är i behov av specialiserad vård. Men att de måste flygas tusentals kilometer till Sverige eller andra EU-länder är inte en självklarhet. Kritiker menar att det är både ineffektivt och orättvist mot de egna skattebetalarna, när hjälp kan ges på plats eller i regionen – snabbare, billigare och utan att belasta ett redan pressat europeiskt vårdsystem.

    Sammanfattning:
    Regeringen utesluter inte att ta emot patienter från Gaza, trots att svensk sjukvård – särskilt i Stockholm – lider av allvarlig resursbrist. Bland annat har det förekommit att bara en enda ambulans varit i tjänst i hela innerstaden. Kritiker menar att vård istället bör ges i närområdet, där länder som Egypten, Jordanien och Qatar har bättre geografiska och kulturella förutsättningar. Att flyga patienter till Sverige kan bli både dyrt, ineffektivt och orättvist mot skattebetalare och vårdbehövande i Sverige.

  • Analys av amblulans sjukvården i stockholm.

    Innehållsförteckning

    Vänsterns maktövertagande: Ideologi framför verklighet?

    Av: Redaktionellt sammandrag av Henrik Jönssons videoanalys

    Under parollen ”Ta tillbaka kontrollen” driver den svenska vänstern, enligt samhällsdebattören Henrik Jönsson, en politik som i praktiken innebär ett ideologiskt motiverat maktövertagande snarare än en förbättring av samhället. I sin video menar Jönsson att uttrycket används för att legitimera inskränkningar av privat verksamhet och medborgarnas fria val – ofta med negativa konsekvenser.

    Ambulanskaos i Stockholm – ett exempel på “kontroll”

    Ett konkret exempel som tas upp är Region Stockholms beslut från juli 2023 att förstatliga ambulanssjukvården. Beslutet, som fattades på ideologisk grund, ignorerade varningar om bemanningskris. Resultatet: centrala Stockholm stod under en period med endast en enda aktiv ambulans. Rekryteringen misslyckades och situationen beskrevs av vårdledningen som “ansträngd”.

    Vårdförbundets skyddsombud bekräftade att situationen orsakats av beslutet att ta över ambulansdriften i offentlig regi.

    Vårdnedläggningar trots vallöften

    Samma politiska linje har lett till nedläggning av flera vårdenheter, trots att man inför valet lovat att detta inte skulle ske. Exempel inkluderar:

    • Närakuten på Hötorget
    • Privata gynekologkliniker
    • Barn- och ungdomspsykiatrin
    • Mandometerkliniken för ätstörningsvård

    I samtliga fall har köer ökat kraftigt, patienter hänvisats till redan överbelastade sjukhus och personal vittnat om kapacitetsproblem. En studie visar dessutom att privata ambulanser i Stockholm varit 7 % snabbare och 24 % billigare än de offentliga alternativen.

    Ideologi framför funktion

    Enligt Jönsson är besluten inte baserade på fakta utan ideologi. Att förstatliga och centralisera välfärden har blivit ett mål i sig, snarare än ett medel för att förbättra vården. Resultatet är en form av politisk styrning som han menar offrar medborgarnas behov för politisk kontroll.

    Tvångsblandning av befolkningen?

    Jönsson riktar även kritik mot vänsterns bostadspolitik, som han beskriver som “tvångsblandning” av befolkningen. Exempel:

    • Kommunala uppköp av fastigheter i rika områden
    • Billiga hyresrätter i villaområden
    • Projektet “Blandad stad” i Malmö och Göteborg

    Trots offentliga förnekanden från Socialdemokraternas företrädare visar uttalanden att syftet är att aktivt omfördela befolkningen för att bryta segregation – ofta mot lokalbefolkningens vilja.

    Förutsägbara konsekvenser

    Jönsson menar att vänsterns politik följer ett förutsägbart mönster där man sätter teoretiska ideal framför empiriskt beprövade lösningar. Resultatet blir ett sönderfallande system, med ökad politisk kontroll, försämrad vård och minskad tillit.

    ”Jag anser att vänsterns tvångspolitik är moraliskt förkastlig, politiskt omöjlig och riskerar att bli en katastrof för Sverige”, avslutar Jönsson.

    Startsida

  • Tidöregeringen vill låta utlänska gruvbolag förstöra unika naturvärden i Jämtland

    Innehållsförteckning

    Liberalen har gett den korrupta politiken ett ansikte. Man vill nu förstöra unika naturvärden i Jämtland bara för att berika sig själv. Onda liberala krafter har alltid haft svårt att göra rätt – när Karl Staaf var statsminister ville han inte köpa F-båtar inför det stundande världskriget.

    Starka protester mot gruvplaner – lokalbefolkningen känner sig överkörd

    Redan på 1970-talet identifierade SGU mineralrikedomarna i Jämtland. 2005 återupptogs prospekteringar, och sedan dess har kampen mot gruvplanerna vuxit. Nu har situationen blivit mer akut, enligt Nina Bixo Jacobsson, som menar att regeringens plötsliga omsvängning i gruvpolitiken gör hotet mer verkligt än någonsin.

    Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) pekar ut gruvbrytning som ett sätt att lösa klimatkrisen och hävdar att Sverige måste bli självförsörjande på strategiskt viktiga metaller. Men kritiker menar att retoriken är vilseledande – och att självförsörjningen bara är en fasad.

    Fyndigheterna ägs inte av Sverige

    – Det är inte Sverige som kommer äga de här tillgångarna. Det är utländska företag, säger Nina Bixo Jacobsson.

    Hon pekar på att Sverige saknar teknik för att förädla uran och vanadin. I praktiken innebär det att råvarorna utvinns här, skickas utomlands för bearbetning – och säljs tillbaka till högt pris. Miljöriskerna stannar kvar i Sverige. Vinsterna görs någon annanstans.

    – Det är djupt oansvarigt att kalla detta för självförsörjning, säger hon.

    Trots dessa invändningar väljer regeringen att driva på. Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) framhåller genom sin pressekreterare att fler gruvor behövs för att minska EU:s beroende av ryska råvaror.

    Ett varnande exempel från historien

    Erfarenheterna från Ranstad, där uran utvanns i slutet av 1960-talet, visar vilka konsekvenser alunskifferbrytning kan få. Läckande lakvatten med tungmetaller och radioaktivitet förgiftade omgivningarna. Än idag kräver området efterkontroller.

    ”Vi är inget råvarulager åt omvärlden”

    Irene Sandberg bor i Åbbåsen, ett område som varit föremål för gruvplaner i två decennier. Hon upplever att staten behandlar Jämtland som en råvarukoloni.

    – Vi bor här. Vi har rätt att säga nej. Men regeringen vill ta ifrån oss det inflytandet, säger hon.

    Hon riktar skarp kritik mot statens och bolagens attityd, och menar att det handlar om att köra över lokalbefolkningen till förmån för kortsiktig vinst.

    – Tekniken som föreslås är inte säker. Att kalla den ”bäst kända” betyder bara ”minst dåliga”, säger hon.

    Kristdemokraten Bertil Sivertsson kallar situationen ett övergrepp på Jämtlands natur och demokrati:

    – Staten tar resurserna – men lämnar oss med avfallet.

    Opinionen splittrad – men protesterna växer

    Över 2 000 personer demonstrerade i Östersund i mars 2025. Samtidigt säger vissa, som entreprenören Carl-Gunnar Malm, att gruvan skulle skapa jobb och minska pendlingen. Men även han medger att många som stödjer projektet inte vågar säga det öppet.

    Dricksvattnet i fara

    Storsjön försörjer över 55 000 personer med dricksvatten. Kommunpolitiker från Berg, Krokom, Åre och Östersund motsätter sig brytning i alunskiffer nära sjön.

    – Det är orimligt att experimentera med våra viktigaste resurser, säger kommunstyrelsens ordförande i Bergs kommun, Therese Kärngård (S).

    – Det här handlar om vår framtid. Vi kan inte låta Storsjön bli nästa Ranstad, säger Effie Kurlos (C).

    Regeringen öppnar för att köra över kommunerna

    Regeringen vill nu avskaffa kommunernas vetorätt vid gruvetableringar – och samtidigt häva det nuvarande förbudet mot uranbrytning.

    Romina Pourmokhtari försvarar detta med att om Sverige inte bryter uran så kommer någon annan att göra det. Kritiker menar att detta är ett cyniskt argument som blundar för de långsiktiga konsekvenserna för miljö, hälsa och lokalsamhällen.

    – Regeringen är beredd att offra miljön och demokratin för att tillfredsställa gruvlobbyn, säger Effie Kurlos.

    Vinsterna hamnar utomlands – riskerna stannar kvar

    Kommunerna kräver att om Sverige ska tala om självförsörjning, måste det också finnas lagkrav som säkerställer att råvarorna stannar i landet.

    – Det är orimligt att vi riskerar vår miljö medan utländska bolag skördar vinsterna, säger Kurlos.

    Aura Energy, det australiska bolaget bakom gruvplanerna i Oviken, har inte velat kommentera. I en tidigare debattartikel menade bolaget att lokalt motstånd inte får stå i vägen för nationell energiförsörjning.

    Naturvärden och livsprojekt hotas

    Gudni Augustsson och Lena Fernlund bor bara 300 meter från ett föreslaget gruvområde. De har byggt upp ett liv med djurhållning och naturbete rikt på sällsynta arter.

    – Det känns absurt att vi kanske får en urangruva som granne, säger Gudni.

    Paret är fast beslutna att kämpa vidare. Men osäkerheten tär.

    – Det är som att leva i limbo. Ska vi laga taket? Flytta? Vänta? säger Lena.

    Hon för arvet vidare från sin mamma, som också kämpade mot gruvplanerna.

    – Vi ger inte upp. Om vi gör det, har vi redan förlorat, säger hon.

  • Kakistokrat röran i Stockholmstadshus vill dumpa avfall som innehåller Arsenik, kvicksilver, bly och mm i Skärgården.

    Stockholms stad har inte lärt sig av historien. Nu vill kakistokratin i stadshuset dumpa muddermassor som innehåller arsenik, kvicksilver m.m. Vill de inte ha tillbaka strömmingen?

    Kakistokratin i Stockholm – bestående av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna – vill dumpa avfall som innehåller arsenik, kvicksilver, bly m.m i Östersjön.
    Så om du vill äta strömming från Östersjön i framtiden, riskerar du att få dessa gifter i kroppen. 360 000 ton muddermassa innehållande kvicksilver, arsenik och bly skall dumpas i östersjön.

    Innehållsförteckning

    Skärgårdsilska mot Stockholms dumpningsplan: Giftigt slam till Kanholmsfjärden

    Stockholms stad vill dumpa 200 000 kubikmeter förorenade muddermassor i Kanholmsfjärden, mitt i mellanskärgården. Planerna har väckt starka protester bland boende och politiker i området, som menar att beslutet hotar både miljön och framtida generationer.

    Det mest upprörande är att det handlar om våra barn och barnbarns skärgård, säger Leif Eng, ordförande i Djurö byalag.

    Massorna kommer från muddring i Norra Djurgårdsstaden, där man vill exploatera gammal industrimark. Slammet ska enligt plan dumpas i en 100 meter djup ficka i fjärden – motsvarande 21 fotbollsplaner med upp till 1,5 meters bottenslam.

    Det översta, mest giftiga lagret ska tas om hand på land. Men resten innehåller tungmetaller som:

    • Arsenik: cancerframkallande, påverkar lever och nervsystem.
    • Kadmium: skadar njurar och skelett, bioackumuleras.
    • Kvicksilver: extremt farligt för hjärnan, särskilt hos foster och barn.
    • Bly: stör barns hjärnutveckling, påverkar blod och njurar.
    • Krom: allergiframkallande, vissa former cancerframkallande.
    • Nickel och Kobolt: kan orsaka allergier, hjärtproblem och sköldkörtelpåverkan.

    Även låga halter kan orsaka långsiktig skada när de hamnar i näringskedjan via fisk. Trots detta hävdar staden att påverkan blir ”obefintlig”, och att massorna är renare än befintlig bottensediment.

    Men kritiker är skeptiska. Miljökonsekvensbeskrivningen saknar riskanalys, och det finns ingen garanti att slammet inte sprids i vattnet. Värmdös kommunstyrelseordförande Carl Kangas (S) kallar planerna ”oansvariga” och menar att dumpning sker för att spara pengar.

    Att ta hand om slammet på land skulle enligt staden kräva över 25 000 lastbilstransporter och kosta flera hundra miljoner kronor – vilket anges som orsak till att man vill dumpa i havet.

    Man släpper inte ut gift i havet för att spara pengar. Det som hamnar där ligger kvar för alltid, säger Leif Eng.

    Beslut från miljödomstolen väntas senast våren 2026.

    Fakta: Miljöskandaler i Sverige sedan 1900-talet

    Urval av uppmärksammade fall (ungefärlig kronologi):

    • Kvicksilverbetat utsäde (ca 1930–1966) – omfattande fågel- och fiskdöd, förbud 1966.
    • Kvarntorpshögen, Närke (1940–1980-tal) – kvarlämnade oljeskifferrester och föroreningar.
    • DDT/PCB & dioxiner (1960–70-tal) – höga halter i fisk och toppredatorer, hårdare regler.
    • BT Kemi, Teckomatorp (1965–1979) – läckage och nedgrävda tunnor; lång saneringsprocess.
    • Oljeutsläppet från Tsesis (1977) – stort utsläpp i Stockholms skärgård.
    • Hallandsåsen/Rhoca-Gil (1997) – akrylamidläckage vid tunnelbygge, rättsprocesser följde.
    • Boliden–Arica (1984–85; efterspel 2010–tal) – export av giftigt avfall till Chile.
    • PFAS i Kallinge (upptäckt 2013–) – förorenat dricksvatten, rättsfall och skadestånd.

    Vanliga skadliga ämnen & hälsopåverkan

    • Arsenik – cancerframkallande; kan skada hud, lever, njurar och nervsystem.
    • Kadmium – skadar njurar och skelett; lång halveringstid i kroppen.
    • Kvicksilver – påverkar hjärna och nervsystem; särskilt farligt för foster och barn.
    • Bly – neurotoxiskt; hämmar barns hjärnutveckling och påverkar blod/njurar.
    • Krom (särskilt Cr(VI)) – allergent; vissa former är cancerframkallande.
    • Nickel – allergier/kontakteksem; kan vara giftigt för vattenlevande organismer.
    • Kobolt – kan påverka hjärta och sköldkörtel vid långvarig exponering.