Stockholm.homes

Etikett: politik

  • Bidragsreformen möts av jubel – ”Äntligen en regering som tar ansvar”

    Regeringens nya bidragsreform har väckt starka känslor. På nätet jublar många över hårdare tag mot bidragstagare – medan subverisa element på vänsterkanten rasar. ”Äntligen någon som fattar”, säger en byggarbetare vi träffar på stan.

    Innehållsförteckning

    Jubel på nätet

    När regeringen presenterade sin bidragsreform tog det inte lång tid innan kommentarsfälten exploderade. På Facebook, Flashback och andra forum går åsikterna varma – och majoriteten av inläggen hyllar regeringens linje.

    – Äntligen en regering som tar ansvar. Sluta mata tärande parasiter från något land i tredje världen med färdigstekta sparvar. Gillar man inte Sverige så kan man sticka och asylshoppa någon annanstans, skriver Anders Andersson på Facebook.

    Vänstern i motattack

    Alla är dock inte nöjda. Från Vänsterpartiet hörs hårda ord. En anonym politiker beskriver reformen som ”hårresande” – men kommentaren landar snarare som ett självmål i debatten:

    – Mitt nummerkonto i Schweiz behöver mutor, säger politikern och avfärdar samtidigt regeringens upplägg.

    ”Returnera dem”

    På Flashback är tonen rå och oförsonlig.
    – En åttabarnsfamilj som lever på socialbidrag är ingen resurs för Sverige. Det bästa vi kan göra är att returnera dem till det land de hör hemma i, skriver en användare.

    LO-arbetare: ”Inte rättvist”

    Många som arbetar vittnar om en känsla av orättvisa. En LO-arbetare vi pratar med formulerar frustrationen så här:

    – Äntligen en reform som gör skillnad. När andra får slita röven av sig och knega som djur, så kan en familj få cirka 43 000 kronor i socialbidrag. Det är inte rättvist. Jag kräver solidaritet. Kommer man till Sverige och inte kan försörja sig själv, så bör man själv deportera sig och inte vara en belastning för Sverige.

    ”Stäng socialbyrån Sverige”

    I Järva träffar vi en lokal C-politiker. Han håller inte igen:

    – Det här är vad Sverige behöver. Att man slutar gödsla bidrag över människor som inte har gjort ett skit för Sverige förutom att komma hit och säga att de vill ha asyl. Sverige har gjort tillräckligt för världens flyktingar med Folke Bernadottes vita bussar. Nu är det dags att stänga socialbyrån Sverige och sänka skatterna istället.

    Gatans röst

    På stan är reaktionerna lika skarpa som på nätet.

    – Äntligen! Jag har jobbat i fyrtio år och sett mina skattepengar rinna iväg. Nu får det vara nog, säger en pensionär i centrala Stockholm.

    – Jag bryr mig inte om politik i vanliga fall, men det här gör mig fan lycklig. Äntligen någon som fattat att systemet missbrukats, muttrar en byggarbetare i reflexväst.

    – Sverige har blivit ett skämt. Men kanske kan det här vända utvecklingen, konstaterar en ung kvinna från Södertälje.

    -Vänsterpartiet är inget parti – det är ett stinkande råtthål av korrupta kräk. Deras politiker är odjur utan ryggrad, som pissar på Sverige och stoppar allt de kan i sina egna fickor. De borde kallas 666-partiet, för deras själar är redan pantsatta i helvetet. Att ersätta dem med en simpel AI-bot vore nästan en förbättring – algoritmen för att simulera en V-politiker kräver inte mer än några rader kod: ljug, parasitera, stoppa i fickan, upprepa. Säger en man på Tunnelbanan.

    Analys: En spricka i Sverige

    Reformen har blivit en symbolfråga. För anhängarna är den ett efterlängtat uppvaknande – en signal om att staten inte längre ska stå med öppna armar för alla som söker bidrag.nge.

  • När kommunen väljer vilka partier som får höras – ett demokratiskt haveri

    När Jönköpings kommun spärrar ett partis hemsida inför ett val är det inte bara en teknisk åtgärd – det är ett demokratiskt haveri. Genom att hindra elever och anställda från att läsa politiska program sätter kommunen sig själv i rollen som grindvakt över vilka idéer som får nå väljarna.

    Innehållsförteckning

    Inför kyrkovalet den 21 september har Jönköpings kommun blockerat Alternativ för Sveriges hemsida för både elever och kommunanställda. Motiveringen är att sidan klassats som mångkulturkritisk via nätverksbolaget Ciscos filtertjänst.

    Det kan låta som en teknisk detalj. Men i verkligheten är detta ett principiellt avgörande ingrepp i demokratins kärna.

    Dubbla måttstockar

    Blockeringen väcker särskild uppmärksamhet när man ser till vilka partiers sidor som inte är spärrade. Vänsterpartiets hemsida är fullt tillgänglig via kommunens nät. Detta trots att partiet historiskt haft nära band till kommunistiska rörelser som i grunden ifrågasatte det demokratiska systemet.

    Att ett parti med ett sådant förflutet är fullt tillgängligt, samtidigt som ett annat registrerat parti spärras, skapar ett farligt intryck: att kommunen och dess leverantör tillämpar olika måttstockar beroende på politisk färg.

    Elever nekas politisk information

    Extra allvarligt är att spärren slår mot gymnasieelever från 16 års ålder – alltså unga som för första gången har rösträtt i kyrkovalet. Genom att stänga av åtkomsten till ett partis hemsida hindrar man dem från att själva bilda sig en uppfattning.

    I praktiken innebär det att skolan väljer vilka politiska idéer elever får ta del av, något som direkt kan påverka valresultat.

    Vem avgör vad som är skadligt?

    Själva kärnfrågan är vem som har rätt att avgöra om en politisk hemsida är skadlig. Är det en kommunal tjänsteman? Ett filterbolag i USA? Eller ska det ytterst vara väljarna som själva avgör, genom fria val och fria informationskanaler?

    Sverige är en demokrati där alla partier som uppfyller lagkraven har rätt att ställa upp i val. Att en kommun då spärrar ett av dessa partiers kanaler blir ett direkt ingrepp i det demokratiska samtalet.

    Ett hot mot demokratin

    Oavsett vad man tycker om ett enskilt partis politik kan man inte blunda för konsekvensen: när en kommun börjar avgöra vilka partier som får synas, öppnar man dörren för godtycke. Nästa gång kan det vara ett annat parti, med en annan ideologi, som hamnar på fel sida av filtret.

    Demokratin bygger på att alla röster får höras – även de obekväma. Att neka medborgare, och särskilt unga väljare, möjligheten att ta del av ett partis politik är inget mindre än ett hot mot demokratin.

  • Sossarna ljuger sig till makten – ropar på hårdare tag!

    Trots decennier av skandaler, mörkläggningar och en kriminalpolitik präglad av naivitet försöker Socialdemokraterna nu framstå som hårda mot gängen. Magdalena Andersson ropar på dubbla straff och maffialagar – men kritikerna frågar sig: kan ett parti som i årtionden skyddat sina egna och satt makten framför sanningen plötsligt bli trovärdigt i kampen mot brottsligheten?

    Innehållsförteckning

    S-SKANDALERNA SOM SKAKAT SVERIGE – NU VILL SOSSELEDNINGEN LÅTA HÅRDA

    Socialdemokraterna talar högt om hårdare tag mot brott. Magdalena Andersson ropar om dubbla straff och nya ”maffialagar”. Men historien visar något helt annat: decennier av skandaler, mörkläggningar och ett parti som gång på gång svikit rättsstaten.

    IB-affären – staten mot folket

    Redan på 70-talet avslöjades IB-affären. Det hemliga underrättelseorganet registrerade oliktänkare, spionerade på svenska medborgare och agerade utanför lagen. När sanningen kom fram hävdade Socialdemokraterna att det handlade om rikets säkerhet. Men det blev snabbt tydligt: IB var ett redskap för att skydda partiets makt, inte för att försvara demokratin.

    Geijeraffären – justitieminister i bordellhärva

    Kort därpå exploderade Geijeraffären. Justitieminister Lennart Geijer pekades i polisrapporter ut som kund hos bordellmamman Doris Hopp. När skandalen briserade borde regeringen ha markerat – men i stället trädde statsminister Olof Palme fram och försvarade Geijer. Signalen var tydlig: Socialdemokraterna skyddar sina egna, även när rättsstaten skakas i grunden.

    Ebbe Carlsson och Leijons fall

    På 80-talet kom nästa smäll: Ebbe Carlsson-affären. Anna-Greta Leijon, dåvarande justitieminister, gav sitt stöd till privatspanaren Ebbe Carlsson som med hemlig regeringsbackning bedrev en egen Palmemordsutredning. Det blev en rättsskandal utan motstycke – där staten förväxlades med personliga lojaliteter och demokratin sattes på undantag. Leijon fick till sist lämna sin post, men skadan var redan skedd.

    Värstingresorna – semester för kriminella

    På 90-talet fortsatte Socialdemokraterna att chockera med sin kriminalpolitik. Kriminella ungdomar skickades på så kallade ”värstingresor” till Västindien. Istället för straff fick de sol, bad och äventyr – allt på skattebetalarnas bekostnad. Medan brottsoffer levde med sina trauman belönades förövarna med semesterresor. Den politiken blev ett starkt symboliskt bevis på Socialdemokraternas naivitet och oförmåga att ta kriminalitet på allvar.

    Decennier av nej till hårdare tag

    Under hela denna tid motsatte sig Socialdemokraterna varje förslag om hårdare tag. De sa nej till fler poliser, nej till kriminalisering av gängdeltagande, nej till skärpta straff. Medan andra varnade för utvecklingen slog Socialdemokraterna dövörat till. Resultatet ser vi i dag: sprängningar, skjutningar och gäng som styr stadsdelar som vore de egna kungadömen.

    Anderssons nya linje – för lite, för sent

    Nu, först när problemen vuxit dem över huvudet, talar Magdalena Andersson om att bli stenhård. Hon vill ha dubbla straff för gängkriminella, sänkt straffmyndighetsålder och nya maffialagar. Hon talar om punktmarkering av ungdomar på glid och ett rättsväsende med muskler. Men kritiker menar att det är för sent. Efter decennier av daltande och misslyckade experiment saknar Socialdemokraterna trovärdighet.

    Tage Erlander hade rätt, ett homogen Sverige har mindre brottslighet

    För drygt 55 år sedan framhöll statsminister Tage Erlander att samhällen med hög grad av kulturell och social homogenitet har andra förutsättningar än länder som USA, där mångfalden ofta lyfts fram som en faktor bakom sociala problem och kriminalitet.

    I den nuvarande debatten lyfter Magdalena Andersson i stället fram hårdare straff och nya lagar, vilket väcker frågan om huruvida fokus ligger på symptom snarare än bakomliggande orsaker.

    Experter menar att en mer hållbar lösning är att ställa tydliga krav på egen försörjning och utvisa dem som inte klarar det, i stället för att fortsätta lägga allt större skattebelopp på kostsamma fängelser, bidrag och stödprogram.

    Makten framför sanningen

    Mönstret går igen: från IB-affären till Geijer, från Ebbe Carlsson till värstingresorna – Socialdemokraterna har alltid satt makten före sanningen. De har gång på gång skyddat sina egna, mörklagt sanningen för svenska folket och låtit lögnen bli ett vapen för att hålla fast vid regeringsmakten.

    Nu försöker partiet framstå som den hårda rösten mot kriminalitet. Men frågan återstår: varför skulle väljarna ännu en gång lita på ett parti som i årtionden satt makten främst – och brottsoffren sist?

    FAKTA: Vad Andersson säger att hon vill göra

    • Dubbla straff för gängkriminella – men forskningen visar att längre straff sällan minskar brottsligheten. Utan livstids utvisning vid första brottet, även för brott som har böter på straffskalan, är det enda som fungerar.
    • Införa en svensk ”maffialagstiftning” – en riskfylld import av amerikanska modeller som kan underminera rättssäkerheten.
    • Sänka straffmyndighetsåldern till 14 år – något som riskerar att kriminalisera barn snarare än att rädda dem.
    • Införa riskfamiljsprogram – men vem ska avgöra vilka familjer som märks som ”risker”? Forskare menar att livstids utvisning av riskfamiljer är bättre.
    • Punktmarkera ungdomar på glid – en strategi som kan stigmatisera snarare än rehabilitera. Utvisning av familjen om den saknar rötter i Sverige är det som fungerar.

    Trots hårda ord återstår frågan: är detta verkliga lösningar – eller ännu ett sätt för S att rädda sitt skadade förtroende?

  • Kakistokratiröran i Stadshuset viker sig – tillfälligt – från att dumpa 360 000 ton arsenik, kvicksilver och bly i Östersjön.

    Efter hårt folkligt motstånd har Stockholms stads planer på att dumpa 360 000 ton giftiga muddermassor med arsenik, kvicksilver och bly i Kanholmsfjärden pausats. Segern är tillfällig – men visar att människor kan stå emot kakistokratin i stadshuset och försvara Östersjön från att göras till soptipp.

    Innehållsförteckning

    Hyckleriet i Stadshuset bygger inga murar. De trakasserar bilister genom att stänga gator i innerstan, men tycker det är helt okej att dumpa 360 000 ton giftig muddermassa – full av arsenik, kvicksilver och bly – rakt ut i Östersjön.

    Folket har tillfälligt stoppat kakistokratin

    Efter massiva protester har Stockholms stads planer på att dumpa giftiga muddermassor i Kanholmsfjärden tvingats till ett tillfälligt stopp. Det är en seger för folket – åtminstone för stunden – mot kakistokratin i stadshuset.

    Det handlar om 360 000 ton förorenade muddermassor från Kolkajen i Lilla Värtan. Massorna är fulla av arsenik, kvicksilver och bly, ämnen som riskerar att sprida sig i hela Östersjön. Fisken kan då bli obrukbar som livsmedel, vilket skulle slå hårt mot både natur och människor.

    – En paus räcker inte. Det här måste stoppas helt, säger Karin Österman, ordförande i Djurö byalag.

    Sopdumpning på grannens tomt

    Planen var att tippa avfallet rakt ut i Kanholmsfjärden, ett område med unika naturvärden. Boende och föreningar kallar det för en skandal.

    – Det är som att tömma sina sopor på grannens tomt. Så gör man bara inte, säger Leif Eng från Djurö byalag.

    Paus under trycket från folket

    Trycket från lokalsamhället blev för stort. Namninsamlingar, protestmöten och mobilisering i hela skärgården tvingade stadshuset att backa – åtminstone tillfälligt.

    – Vi har gjort en skrivelse till Exploateringskontoret. Det är några frågor vi vill ha svar på innan vi går vidare med ett beslut, säger exploateringsnämndens ordförande Anders Österberg (S).

    Hotar Östersjöns första marina nationalpark

    Bara tio kilometer från den planerade dumpningsplatsen ligger Nämndö skärgård, som regeringen nyligen utsett till Östersjöns första marina nationalpark. Om muddermassorna dumpas riskerar hela området att förgiftas.

    – Muddermassorna är en giftig sörja som kommer att sprida sig över stora havsområden, säger Leif Eng.

    Folket ger sig inte – båtmanifestation i helgen

    Motståndet växer för varje dag. Hittills har över 6 000 namnunderskrifter samlats in, och nu på lördag den 13 september ordnas en båtmanifestation. Hundratals båtar från både privatpersoner och företag väntas rada upp sig på Kanholmsfjärden för att visa sitt nej.

    – Intresset har varit enormt. Jag skulle inte bli förvånad om det blir fler än 100 båtar, säger Maria Roos, ordförande i Runmarö Intresseförening.

    Det är tydligt: folket accepterar inte att Östersjön görs till soptipp för stadshusets byggprojekt.

    Fakta: Hälsorisker vid arsenik, kvicksilver och bly

    Översikt: Långvarig eller hög exponering kan skada nervsystem, hjärta–kärl, njurar och utvecklingen hos foster och barn. Råd: undvik källan, följ lokala kostråd för fisk, och sök vård vid misstänkt exponering.

    Arsenik

    • Kronisk exponering kan ge hudförändringar (hyperpigmentering, keratos), ökad cancerrisk (hud, lunga, urinblåsa), samt ökad risk för hjärt–kärlsjukdom och diabetes.
    • Utvecklingspåverkan: nedsatt kognitiv utveckling vid exponering under graviditet/tidig barndom.

    Kvicksilver (metylkvicksilver i fisk)

    • Påverkar hjärna och nervsystem; särskilt känsligt under graviditet och tidig barndom.
    • Kan försämra minne, koncentration, språk och finmotorik vid hög exponering.
    • Bioackumulerar i näringskedjan – större rovfiskar innehåller oftare högre halter.

    Bly

    • Barn: skador på hjärna och nervsystem, inlärnings- och beteendeproblem, sänkt IQ.
    • Vuxna: högt blodtryck, hjärt–kärl- och njurpåverkan; risker även vid låga nivåer.
    • Graviditet: kan hämma fostertillväxt och öka risk för förtidsfödsel.

    Tecken att vara uppmärksam på

    • Allmänt: trötthet, huvudvärk, domningar, magbesvär.
    • Barn: irritabilitet, koncentrationssvårigheter, inlärningsproblem.
    • Hudförändringar vid arsenik; neurologiska symtom vid kvicksilver; blodtrycksstegring vid bly.

    Gör så här

    1. Undvik misstänkt källa (t.ex. fisk med kända höga halter; förorenat vatten).
    2. Följ lokala kost- och fiskråd. Begränsa intag av stora rovfiskar vid graviditet och amning.
    3. Kontakta vården/1177 för rådgivning och ev. provtagning (blod/urin) vid misstänkt exponering.

    Obs! Denna faktaruta är information, inte medicinsk diagnos. Sök professionell vård vid symtom eller oro.

  • Stor risk att marxismens bödlar får ministerposter efter 2026 års val.

    Genrebild bild som beskriver Vänsterpartiet och dera tro på Marxismen. Efter 2026 års val kan marxismens skarprättare få ministerposter i en rödgrön kakistokratisk regering. Vänsterpartiets högkvarter på Kungsgatan är finansierat med pengar från Stalins utrensningar på 1920-talet. Man räknar med att marxismen har mördat cirka 100 miljoner människor.

    Innehållsförteckning

    Jämförelse: Valresultatet 2022 vs Opinionsmätning september 2025

    PartiVal 2022 (%)Sep 2025 (%)Skillnad (p.p.)
    S30,334,2+3,9
    SD20,520,8+0,3
    M19,118,1−1,0
    V6,87,1+0,3
    C6,75,2−1,5
    KD5,34,1−1,2
    MP5,15,9+0,8
    L4,62,4−2,2
    Övriga2,6*2,2−0,4

    * Övriga partier fick ca 2,6 % i valet 2022.

    Blockjämförelse

    BlockVal 2022 (%)Sep 2025 (%)Skillnad (p.p.)
    Oppositionen (S+V+MP)42,247,2+5,0
    Tidöpartierna (M+KD+L+SD)49,545,4−4,1
    C (utanför blocken)6,75,2−1,5
    Övriga2,62,2−0,4

    Sverigedemokraterna stärker sitt grepp – Liberalerna kvar i djup kris
    Sverigedemokraterna fortsätter att avancera i den politiska opinionen. I den av SVT/Verian företagna septembermätningen noteras partiet för 20,8 procent, vilket innebär den fjärde månaden i följd med stigande väljarstöd. Därmed återtar Sverigedemokraterna positionen som landets näst största parti och placerar sig åter över 2022 års valresultat.

    Moderaterna förlorar samtidigt mark och noteras för 18,1 procent. I 15 av rikets 21 län är numera Sverigedemokraterna större än Moderaterna, särskilt i områden utanför de större städerna. – Partiet har tydlig medvind i stora delar av landet, förklarar Verians opinionsansvarige Per Söderpalm.

    Stegrud-debatt utan verkan
    Den senaste kontroversen inom Tidösamarbetet – utlöst av SD-politikern Jessica Stegruds inlägg på X – har enligt mätningen ej haft någon negativ inverkan på väljarstödet.

    Liberalerna nära historiskt bottenläge
    Liberalerna förmår alltjämt ej att vända sin tillbakagång, trots partiledarskifte under sommaren. Tre månader efter att icke-svenskan Simona Mohamsson tillträtt ledarskapet noteras partiet för 2,4 procent, en nivå nära den rekordlåga från 2021. Hoppet om en ny ”Bengt Westerberg-effekt”, sådan som inträffade 1985, synes förbliva blott en from förhoppning.

    Ej heller i Stockholm, som länge varit partiets främsta fäste, lyckas Liberalerna övervinna fyraprocentsspärren. Resultatet ligger dock inom felmarginalen.

    Centerpartiet förlorar samtidigt något stöd och uppmäts till 5,2 procent. Enligt Verian har den så kallade ”Anna-Karin Hatt-effekten” hastigt förlorat sin kraft efter en sommar präglad av låg synlighet.

    Oroande utveckling för Vänsterpartiet
    Att det antidemokratiska Vänsterpartiet når hela 7,1 procent betecknas som oroande. Partiet, vars ideologiska grund vilar på marxismen – en läroriktning som genom historien förknippats med massmord och förtryck – kan vid en internationell kris med Ryssland åter utgöra en säkerhetsrisk, sådan som under det andra världskriget och det kalla krigets dagar.

    Oppositionen bibehåller försprånget
    Vid en jämförelse på blocknivå befäster oppositionen sin övervikt. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samlar tillsammans 52,5 procent, att jämföra med Tidöpartiernas 45,4. Skillnaden mellan blocken är därmed större än vid motsvarande tidpunkt inför 2022 års val.

    Faktaruta: Folkpartiet/Liberalerna – valresultat & partiledare

    Valår Resultat (%) Partiledare
    1985 11,8 Bengt Westerberg
    1991 8,0 Bengt Westerberg
    1994 7,9 Bengt Westerberg
    1998 4,7 Maria Leissner
    2002 14,0 Lars Leijonborg
    2006 7,5 Lars Leijonborg
    2010 7,1 Jan Björklund
    2014 5,4 Jan Björklund
    2018 5,5 Jan Björklund
    2022 4,6 Johan Pehrson
    Undersökning Sep 2025 2,4 Simona Mohamsson

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Miljöpartiets dubbelmoral: kräver avgångar men sopar sina egna skandaler under mattan

    Miljöpartiet kräver att Jessica Stegrud lämnar riksdagen – men blundar samtidigt för sina egna skandaler och misslyckanden. När Stegrud filmade för att skydda sig själv i en hotfull situation gör MP det till en politisk attack, samtidigt som partiet själva har en historia av korruption, hyckleri och havererad kollektivtrafik i Stockholm.

    En MP politiker i arbete.

    När Sverigedemokraternas Jessica Stegrud i somras hamnade i en hotfull situation på Centralstationen gjorde hon det enda rimliga – hon tog upp mobilen och filmade. Två okända män uppträdde aggressivt, kallade hennes medpassagerare för ”nazist” och skrek åt honom att ta livet av sig. När ordningsvakter kom till platsen lugnade situationen ner sig.

    Ändå försöker Miljöpartiet göra detta till en politisk attack. Språkröret Amanda Lind har krävt Stegruds avgång och beskriver det som ”otänkbart” att hon sitter kvar i riksdagen. Men det verkligt otänkbara är Miljöpartiets eget beteende – ett parti som gång på gång visat prov på både dubbelmoral och interna skandaler.

    Ett parti med egna skandaler i bagaget

    Att Miljöpartiet pekar finger åt andra är inget nytt. Men tittar vi bakåt ser vi en rad händelser som avslöjar en obehaglig kultur inom partiet:

    • Kaplan-skandalen: Mehmet Kaplan, tidigare bostadsminister från MP, tvingades avgå efter kopplingar till islamistiska organisationer och uppmärksammade uttalanden om Turkiet och Israel.
    • Romsons hyckleri: Åsa Romson, språkrör och vice statsminister, målade sin båt med förbjuden giftfärg – samtidigt som hon kritiserade andra för miljöbrott. Hon kallade dessutom 9/11-terrorattackerna för ”olyckor”.
    • Intern toppstyrning och vänskapskorruption: Miljöpartiet har återkommande kritiserats för att kringgå interna processer, tillsätta lojala företrädare och driva igenom beslut där de själva haft intressen.
    • Lokala skandaler: I flera kommuner har MP-politiker ertappats med vänskapskorruption, jäv och missbruk av sina positioner. Man bruka kalla MP politiker för maffians kreature i folkmun

    Misslyckandet i kollektivtrafiken

    Utöver skandalerna har Miljöpartiet också visat prov på ren inkompetens i praktisk politik. Ett tydligt exempel är deras hantering av kollektivtrafiken i Stockholm.

    Trots höga löften om satsningar på hållbarhet, fler bussar och förbättrade resmöjligheter har verkligheten blivit den motsatta:

    • Kraftiga förseningar i tunnelbanan.
    • Neddragningar på busslinjer som drabbar ytterområden.
    • Höjda biljettpriser för resenärerna.
    • Dyra symbolprojekt utan praktisk nytta för pendlarna.

    För ett parti som säger sig värna miljön och klimatet är det ett monumentalt misslyckande. Att fler stockholmare nu väljer bilen framför kollektivtrafiken är ett direkt resultat av Miljöpartiets politik.

    Hyckleri istället för självrannsakan

    När Amanda Lind talar om moral och förtroende blir det svårt att ta på allvar. Hur kan ett parti som gång på gång blundat för egna skandaler – och dessutom misslyckats så kapitalt med något så grundläggande som kollektivtrafiken i huvudstaden – tro att de kan kräva avgångar från andra?

    Jessica Stegrud filmade för att skydda sig själv. Hon var i en hotfull situation. Att göra det till en politisk affär är både ohederligt och cyniskt.

    Den riktiga frågan

    Det är dags att vända på perspektivet: borde verkligen Jessica Stegrud avgå – eller borde Miljöpartiet rannsaka sig själva?

    Sanningen är att Miljöpartiet gång på gång tappat förtroende i väljarleden. De står för hyckleri, dubbelmoral och misslyckanden i både rikspolitiken och i kommunerna. Att de nu försöker rikta ljuset mot en SD-ledamot är bara ett sätt att fly undan sina egna problem.

    Det är inte Stegrud som borde stå till svars. Det är Miljöpartiet.

  • Gråt, skrik och kontroll – vittnesmålen inifrån S-kvinnors ”fittstimmets” kansli

    S-kvinnor, som i över hundra år drivit kampen för kvinnors rättigheter och rimliga arbetsvillkor, anklagas nu för att själva ha en arbetsmiljö präglad av kränkningar, skrik och detaljstyrning. Chefen Nina Unesi pekas ut som ansvarig – och ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha blundat för problemen.

    Innehållsförteckning

    Socialdemokraternas kvinnoförbund, S-kvinnor, har i generationer kämpat för kvinnors rättigheter och trygga arbetsvillkor. Men bakom kulisserna på kansliet i Stockholm växer en helt annan berättelse fram: vittnesmål om kränkningar, kontroll och psykisk press.

    Fyra nuvarande och tidigare anställda pekar ut förbundssekreteraren och kanslichefen Nina Unesi som ansvarig för den otrygga miljön – medan ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha känt till problemen i flera år utan att agera.

    Utskällningar och rädsla

    Flera anställda beskriver hur konflikter tillåts eskalera inför öppen ridå, där utskällningar leder till att kollegor gråter på arbetsplatsen.

    – Hon har skrikit på mig att jag är dum i huvudet och hysterisk. Jag fick hjärtklappning, mardrömmar och mådde fruktansvärt dåligt, säger en kvinna.

    En annan berättar att hon sa upp sig enbart på grund av chefen.

    – Jag har aldrig varit så rädd för en arbetsledare i hela mitt liv.

    Kontroll in i det privata

    Kritiken handlar inte bara om hårda ord. Enligt vittnesmål kräver Nina Unesi insyn i vilka anställda mejlar, vilka möten de deltar i och var de befinner sig. Två kvinnor uppger att de till och med uppmanats att berätta när de har mens, för att ”bevisa” behov av distansarbete.

    En nuvarande anställd beskriver det som ett ”extremt kontrollbehov”.

    Hyckleriet som svider

    S-kvinnor har länge profilerat sig som försvarare av goda arbetsvillkor, fackliga rättigheter och jämställdhet. Just därför blir uppgifterna om förbundets egen arbetsmiljö särskilt laddade.

    – Det är ju inte ett jävla systerskap för fem öre. Hade det här hänt på Klarna eller på ett privat företag hade S och hela arbetarrörelsen gått till storms. Men när det sker i de egna leden tystnar man, säger en tidigare anställd.

    Strandhäll kände till problemen

    Annika Strandhäll, som valdes till ordförande samtidigt som Nina Unesi tillträdde 2021, har enligt flera källor känt till missnöjet länge. Hon hävdar dock att hon först hösten 2023 insåg allvaret.

    – Vi kartlade situationen, tog in HR-stöd och ställde krav på chefsutbildning, säger Strandhäll.

    Flera tidigare anställda menar att det är en efterhandskonstruktion. De hävdar att signalerna om arbetsmiljön har nått styrelsen långt tidigare – utan att leda till förändring.

    Ansvar bollas fram och tillbaka

    När frågan om Nina Unesis framtid ställdes på sin spets inför kongressen i augusti, slutade det med omval. Det skedde trots att styrelsen informerats om kritiken och trots att flera anställda varnat för konsekvenserna.

    Strandhäll pekar på valberedningen. Valberedningen pekar på styrelsen. Ingen vill ta ansvar för att en hårt kritiserad chef fick förnyat förtroende.

    – Det är ett demokratiskt haveri. Partiet som ska vara garanten för schysta arbetsvillkor klarar inte ens att hålla rent i sina egna led, säger en tidigare anställd.

    En fråga om trovärdighet

    Frågan växer nu till mer än en intern arbetsmiljötvist. För S-kvinnor och Socialdemokraterna handlar det om trovärdighet. Hur kan man fortsätta kräva hårdare regler för arbetsgivare i hela landet – samtidigt som man ignorerar larm från de egna anställda?

    Det är en fråga partiledningen snart kan tvingas svara på.

    Faktaruta: Ordet ”fittstim”

    Definition: Nedsättande slang för en grupp kvinnor. Ordet är vulgärt och uppfattas ofta som kränkande.

    Ursprung & spridning: Begreppet förekom tidigare i talspråk men blev allmänt känt 1992 i samband med en debatt där dåvarande LO-ordföranden Stig Malm kopplades till uttrycket. Händelsen triggade en stor språk- och jämställdhetsdebatt i svensk offentlighet.

    Återtagande/omvärdering: 1999 gavs den feministiska antologin Fittstim ut (Bokförlaget DN), redigerad av Belinda Olsson och Linda Skugge. Titeln användes medvetet som språkaktivism – att ”reclaima” ett skällsord och vända det till ett uttryck för motstånd och mobilisering.

    Stilnivå & bruk: Ordet är grovt och bör användas med stor kontextkänslighet. I journalistik och sakprosa förekommer det främst i citat, rubriker med citattecken eller i analyser av språkbruk och jämställdhetsdebatt.

    Stavning & böjning: Grundform fittstim. Bestämd form singular: fittstimmets (t.ex. ”…inifrån fittstimmets kansli”).

    Relaterat: Fittstim (bok, 1999), offentlig debatt om könat språk 1990–talet; diskussioner om ”reclaim” av skällsord inom feminismen.

    Bakgrundsläsning: Wikipedia-artiklarna ”Fittstim” och ”Fittstim (bok)”.

  • När historien skrivs om – Socialdemokraterna och kampen om sanningen

    Hur förändras ett samhälle när ett av dess största partier gång på gång omtolkar sin egen historia? Socialdemokraterna anklagas för att systematiskt skriva om sitt förflutna i frågor som migration, kriminalitet och integration. Kritiker menar att partiets positionsförflyttningar inte bara är politisk strategi – utan en medveten omformning av verkligheten, med långtgående konsekvenser för väljarnas förtroende och den demokratiska debatten.

    Innehållsförteckning

    Lotterna som blev en belastning

    Under åratal byggde Socialdemokraterna en betydande del av sin ekonomi på lotteriförsäljning. Kritiker menade att verksamheten riktade in sig på fattigpensionärer, ofta via telefonförsäljare med aggressiva säljmetoder.

    När regeringen ville reglera branschen protesterade S-topparna högljutt. Magdalena Andersson kallade det ett försök att ”tysta oppositionen” och partisekreterare Tobias Baudin beskrev regleringen som en ”oppositionsskatt”.

    Men efter att partiet dömts till miljonböter för brott mot spellagen sålde man snabbt lotteriverksamheten – och gick strax därefter ut med krav på ett totalförbud mot telefonförsäljning.

    När oron för brottslighet vändes till krav på hårdare tag

    ”Det finns ingen våldsvåg.” Så lät det ofta under Socialdemokraternas tid vid makten. Kritiker av gängkriminaliteten framställdes ibland som alarmister, och partiet sade nej till flera av de förslag som senare blivit centrala i kampen mot brotten – som visitationszoner och anonyma vittnen.

    Nu beskriver samma parti kriminaliteten som en akut nationell kris och kallar regeringens företrädare till utskott med krav på svar.

    Samtidigt visar statistiken att antalet skjutningar faktiskt minskat de senaste två åren. För kritiker framstår Socialdemokraternas linje därför som mer teater än politik – en omsvängning som döljer det faktum att den kraftiga ökningen av dödligt våld skedde under partiets egen tid i regeringen.

    Tvångsblandning eller integration?

    När Socialdemokraternas kongress klubbade en ny integrationspolitik var budskapet tydligt: segregationen skulle brytas genom att ”blanda befolkningen”.

    Göteborgspolitikern Jonas Attenius uttryckte det i klartext: ”Vi behöver blanda befolkningen på sikt. Jag brukar säga: in a generation.”

    Men när kritiken blev massiv började partiets företrädare förneka att de någonsin förespråkat ”tvångsblandning”. Istället beskrev man det som en misstolkning från politiska motståndare.

    För många väljare skapade detta en déjà vu-känsla: ett tydligt politiskt beslut tonades ned och omskrevs, tills det framstod som något helt annat.

    Migrationens tvära kast

    Flyktingkrisen 2015 blev en symbol för Socialdemokraternas dubbelhet. Stefan Löfven förklarade då att ”mitt Europa bygger inte murar” och Morgan Johansson jämförde invandringskritiker med nazister.

    Idag beskriver partiet sig som förespråkare av en ”stram migrationspolitik” och menar att man alltid stått för ordning och kontroll.

    Den omsvängningen får även gamla allierade att reagera. ”Skamlöst”, kallade SVT:s tidigare vd Eva Hamilton partiets nya retorik – och konstaterade att det är enkelt att gå tillbaka till källorna och se vad som faktiskt sagts.

    Minnet som politiskt verktyg

    Att partier ändrar sig är inget nytt. Nya tider kräver nya beslut. Men när politiska beslut inte bara ändras utan också omskrivs, väcks en större fråga: vad händer med demokratin när väljarna förväntas glömma gårdagens uttalanden?

    Kritiker menar att Socialdemokraterna utnyttjar väljarnas korta minne. Anhängare hävdar att det är en styrka att våga tänka om.

    Oavsett vilket tycks en sak stå klar: kampen om berättelsen om det förflutna är minst lika viktig som kampen om framtiden.

    Slutord

    Socialdemokraternas omsvängningar i frågor om lotterier, kriminalitet, integration och migration har blivit bränsle för debatten om politiskt förtroende i Sverige. Är detta pragmatism – eller historierevisionism?

    För väljaren återstår den kanske viktigaste frågan av alla: vem kan man egentligen lita på när minnet blir ett politiskt verktyg?

    Henrik Jönsson

  • Miljöpartiet misslyckas ingen! Stor korruptionskandal ibland Stockholm MP politiker.

    Miljöpartiet beslutar att bestraffa stockholmarna genom att ta bort hälften av körfälten på Sveavägen för att ge plats åt cykelbanor. Resultatet blir längre köer och en sämre stad – dessutom bränner man skattepengar på nonsensprojekt.

    Miljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.

    Innehållsförteckning

    Miljöpartiet tar bort körfält på Sveavägen – kritiker talar om sabotage

    Varje dag kör omkring 20 000 bilar på Sveavägen i centrala Stockholm. Här passerar människor på väg till jobbet, hantverkare med verktyg och leveranser som håller staden igång. Trots detta har Miljöpartiet beslutat att ta bort hälften av körfälten för att ge plats åt ett nytt cykelprojekt.

    Beslutet väcker starka reaktioner. Många Stockholmare beskriver det som sabotage mot en fungerande stad.

    ”Stockholmarna får köer – MP politiker tjänar grova pengar.”

    Enligt kritiker innebär beslutet att trafiken korkar igen ännu mer. Leveranser riskerar att ta längre tid, hantMiljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.verkare får stå i kö i stället för att arbeta, och utryckningsfordon kan fastna. Konsekvensen blir längre restider och högre kostnader för alla stockholmare.

    Motståndarna menar att Miljöpartiet känner till riskerna men prioriterar symbolpolitik. Enligt dem vill partiet kunna säga att de ”bygger en grönare stad” – även om resultatet i praktiken blir fler köer och ökade utsläpp.

    Yrkesförare: ”Det här är idiotiskt”

    Flera yrkesförare är öppet kritiska. Peter Nicolaisen, som kör kranbil, uttrycker sin frustration:
    – Alla leveranser kommer ta längre tid. Det kommer vara köer hela tiden. Jag är jävligt glad att jag går i pension nästa år, för då slipper jag det här.

    Yrkesförare menar att politiken tappat kontakten med verkligheten när de som bygger och levererar åt staden upplever sig tvingade bort.

    Oppositionen varnar – MP kör vidare

    Oppositionsborgarrådet Dennis Wedin (M) säger att beslutet leder till mer köer och ökade utsläpp. Men enligt kritiker väljer Miljöpartiet att blunda för varningarna – både från oppositionen, från yrkestrafiken och från stockholmarna själva.

    Ett parti i sin egen bubbla

    Majoriteten av stockholmarna är kritiska mot att Miljöpartiet bedriver politik i en ”egen bubbla”, där staden används som en experimentverkstad för politisk extremism och invånarna blir försökskaniner. Frågor ställs om hur hållbart det är när hantverkare inte kan ta sig fram, leveranser fastnar och bilister står stilla och släpper ut mer avgaser än tidigare.

    Sveavägen bara början

    Motståndare varnar för att Sveavägen bara är början. Om ingen sätter stopp nu, menar de, riskerar hela Stockholm att bli ett ”rödgrönt experimentfält”.

    Korruption och dolda agendor

    Kritiker påminner också om tidigare problem. Miljöpartiet i Stockholm har anklagats för korruption och för att flera politiker haft kontakter med kriminella nätverk. Partiet beskrivs som en rörelse som inte lockar kompetenta politiker, utan krafter med låg utbildningsnivå.

    Miljöpartiet har en dold agenda att söndra det svenska samhället genom ”woke”-idéer och andra ideologiska projekt. Motståndare påminner även om att Miljöpartiet redan på 1980-talet ville avveckla kärnkraften helt, något som enligt kritiker hade kunnat göra Sverige till ett U-land.

    Miljonerslösasbort på cykelbanor i innestan

    Miljöpartiet slösar bort miljoner på att bygga meningslösa cykelbanor i Stockholms innerstad, samtidigt som vägarna i förorterna förfaller och är i ett bedrövligt skick. Återigen visar Miljöpartiet sitt totala misslyckande – i regionen har de redan kört kollektivtrafiken i botten. ”Öppna spärrar”-experimentet har gjort det fritt fram för tjuvar, och ICA-handlare rapporterar stölder som ökat med 300 procent.

    Nu fortsätter Miljöpartiet sitt haveri i huvudstaden. Deras politik river sönder staden, försvårar för vanliga människor och gynnar bara brottsligheten. Vi kan bara hoppas att Sverige slipper dessa politiska extremister i regeringen 2026. Att ge ministerposter till Miljöpartiets politiker vore att överlämna landet till maffians marionettdockor – ett direkt hot mot Sveriges framtid.


  • Sossarna förvandlar Lidingö till Rinkeby 2.0

    Sossearistokraterna predikar för folket men lever själva i lyx. Svenssons pressas med världens högsta skatter för att betala sossarnas samhällsexperiment. I stället för att ta ansvar och stoppa kollapsen vägrar de tala om den enda lösningen: ett omfattande återvandrings- och deporteringsprogram för dysfunktionella migranter. Kan man inte försörja sig själv som utomeuropeisk asylsökande, ska man deporteras.

    Moderaterna och Lidingöpartiet säger sig värna självstyret, men i själva verket handlar motståndet mot Socialdemokraternas integrations- och bostadspolitik om vilka människor man vill hålla borta från Lidingö.

    Integration kräver att alla kommuner tar ansvar, annars ökar segregationen. Vi socialdemokrater vill att människor med olika inkomster och bakgrund ska kunna bo tillsammans genom starkare allmännytta, bättre bostadsbidrag och fler bostäder där behovet är störst.

    Det handlar inte om tvång, utan om riktning. Problemet för M och LP är inte besluten i sig, utan att Lidingö också behöver ta ansvar. Bakom orden om ”självstyre” döljer sig en ovilja att välkomna nya grannar.

    Annica Grimlund
    Gruppledare Socialdemokraterna Lidingö
    Ewa Lantz
    Ordförande Socialdemokraterna Lidingö

    Det är en djupt obehaglig attityd dessa sossar visar. De kräver att vi alla ska bära skulden för det ruttna samhälle de själva har skapat. Socialdemokraterna har i princip styrt Sverige oavbrutet sedan 1945. Det är deras politik som byggt miljonprogrammens ghetton, deras naiva tro på ett Europa utan gränser som öppnat dörren. Resultatet ser vi i dag: sprängningar, mord och en ohejdad kriminalitet – hela den mångkulturella misären de tvingat på oss.

    Nu vill de ta nästa steg i sitt samhällsexperiment: tvångsblandning. Hårdarbetande människor som slitit ett helt liv och levt på blodpudding för att köpa sig ett värdigt hem ska nu tvångsblandas med dysfunktionell import från tredje världen.

    Det för tankarna direkt till DDR. Pamparna åkte runt i sina blänkande Volvo 240 medan vanligt folk fick stå i kö för en Trabant som knappt rullade. Skillnaden? I dag är det våra bostadsområden och vår trygghet som sossarna offrar för sina idéer. Likheten är slående – folket får betala priset medan sosse eliten skyddar sig själva.

  • Miljöpartiets luftslott: Pendeltågen i Stockholm fortsätter att haverera

    Miljöpartiet har i åratal lovat en pålitlig och grön kollektivtrafik. Men verkligheten är den motsatta: förseningar, inställda tåg och kaotisk information gör pendeltågen till ett dagligt lotteri. För många resenärer är tålamodet slut – som Anne Danielsen i Södertälje, som nu lämnar sitt hem för att slippa Miljöpartiets misslyckade pendeltågspolitik.

    Innehållsförteckning

    När kakistokraterna i MP får styra blir resultatet alltid samma: kaos och haveri. Det hela är som en parodi på kejsarens nya kläder – en miljömupp till kakistokrat som lever i sin egen bubbla, långt ifrån verkligheten. De blundar för problemen, slår sig för bröstet och ljuger resenärerna rakt i ansiktet om hur ”bra” allt fungerar, medan folk står strandade på perrongerna dag efter dag.

    Stockholms pendeltågstrafik har blivit symbolen för ett politiskt misslyckande. Trots åratal av löften om förbättringar fortsätter resenärerna att drabbas av förseningar, inställda avgångar och motsägelsefull information. För många är måttet rågat – som Anne Danielsen från Södertälje, som nu lämnar staden för att slippa ett system som inte fungerar.

    – Informationen kring förseningar är dålig – och ibland direkt motsägelsefull, säger hon.

    SL försöker skyla över problemen – men resenärerna vet bättre

    SL påstår att trafiken blivit bättre sedan våren 2023, men erkänner samtidigt att informationen fortfarande inte fungerar. Skyller man inte på Trafikverket, så hänvisas resenärerna till en app. Men den digitala fernissan kan inte dölja att verkligheten på perrongen är kaos.

    – Vad gäller bristande och ibland motsägelsefull trafikinformation tar vi på oss en del av skulden, säger Sophie Gunnarsson på SL:s presstjänst.

    Miljöpartiets ansvar kan inte sopas undan

    Det är Miljöpartiet som har haft inflytande över kollektivtrafiken i regionen under flera mandatperioder. De har gång på gång utlovat en ”pålitlig, grön och attraktiv kollektivtrafik”. Resultatet? Pendeltåg som inte går i tid, informationssystem som förvirrar istället för att förklara, och resenärer som helt enkelt ger upp.

    Redan 2010 pratade Miljöpartiet om ”tiominuterstrafik” på pendeltågen. 2025 står resenärerna fortfarande kvar på samma perronger, fastfrusna i väntan på ett tåg som inte kommer – och på politiska löften som aldrig infriades.

    Visioner istället för verklighet

    Miljöpartiet har älskat att prata om framtiden: automatiserade tåg, öppna spärrar, Sverigekort och nattpendel från 2026. Men resenärerna behöver inte ännu fler visioner – de behöver en kollektivtrafik som fungerar idag. Att lansera pilotprojekt på enskilda stationer eller utlova nattpendeltåg om ett år förändrar inte den verklighet där människor tvingas planera om sina liv för att SL inte fungerar.

    Politikens pris betalas av resenärerna

    Anne Danielsen flyttar nu för att hon inte längre kan lita på pendeltågen. Hon är långt ifrån ensam. Bakom varje försening, varje inställt tåg och varje motsägelsefullt besked står en verklighet: det är Miljöpartiets politiska styrning som gjort kollektivtrafiken till ett lotteri.

    Stockholms resenärer förtjänar inte fler löften eller visioner – de förtjänar punktlighet, tydlighet och ansvar. Och det är just detta Miljöpartiet gång på gång har misslyckats med att leverera.

    Faktaruta: Miljöpartiets löften & citat om kollektivtrafik (2006–2022)

    • 2008: MP för ”mer kollektivtrafik i Stockholm” – seminarieunderlag som betonar spår (pendeltåg, tunnelbana, spårväg) och buss i egna körfält.
      Källa: MP:s tågvision (återger 2008-seminarium).
    • 2009: ”Ta båten till jobbet” – nya rutter för båtpendling lyfts som tidsvinst jämfört med annan kollektivtrafik (pressträff med Ruwaida & Wigg).
    • 2010 (april–juni): Rödgrönt löfte om återinförd enhetstaxa och sänkt pris på 30-dagarskortet; stor satsning på kollektivtrafik framför motorväg.
    • 2010 (aug–sep): Majoriteten av stockholmarna föredrar pendeltåg & tunnelbana framför ny motorväg; MP föreslår ny pendeltågslinje mellan högskolor.
    • 2011: MP:s nationella tagsatsningar: ökat underhåll, bygga bort flaskhalsar, satsningar på nya spår (bl.a. Götalandsbanan/Ostlänken).
    • 2012: MP driver ”fördubbla kollektivtrafiken” och lyfter 10-minuterstrafik på pendeltåg i kampanjmaterial.
    • 2014: ”Superbussar” (BRT/Stockholms Bussbana) utlovas snabbt – trafik ”redan 2015 om MP får bestämma”.
    • 2016: MP:s tågvision publiceras – förstärkta spårinvesteringar och stadsutveckling kopplat till järnväg.
    • 2017: Budgetlöfte om självkörande tåg på röda linjen till 2025 (kritik mot Alliansen när projektet pausas).
    • 2018: Efter enhetstaxa vill MP förlänga enkelbiljettens giltighet från 75 till 100 minuter.

    Kommentar: Punkterna återger MP-löften, policytexter och pressmeddelanden från MP nationellt och i Region Stockholm. Använd som faktaruta bredvid artikeltext.

  • Fyllekörning på elsparkcykel – ett stadskaos som politiker och bolag blundar för

    Blodiga ansikten, spräckta skallben och fyllon på två hjul. Elsparkcyklarna har förvandlat Stockholms gator till en laglös hinderbana – och varken uthyrningsbolagen eller politikerna lyfter ett finger.

    Elsparkcyklarna skördar offer – politiker och bolag låter kaoset fortsätta

    Stockholm har fått en ny farsot. Elsparkcyklarna fyller akutmottagningarna med blodiga, sönderslagna människor. På Södersjukhuset rapporteras nu rekordmånga olyckor – och mönstret är tydligt: fylla och vårdslöshet.

    En ny studie visar att nästan hälften av de som kraschat var berusade. På nätterna är siffran ännu högre – sex av tio. Offren kommer in med spräckta skallben, krossade ansikten och brutna tänder. Nästan ingen bar hjälm. Det som kallas ”mikromobilitet” har blivit ett regelrätt folkhälsoproblem.

    Bolagen gömmer sig bakom ursäkter

    Uthyrningsföretagen tjänar pengar dygnet runt, men vägrar ta ansvar för blodet på gatorna. Hjälmar? Nej, det avfärdas med prat om ”hygien”. Istället erbjuder man en löjlig ”hjälmselfie” i appen för rabatt – ett hån mot alla som jobbar på akuten.

    Samtidigt skräpar fordonen ner överallt. De slängs på trottoarer, cykelbanor och övergångsställen. Gående, äldre och barnvagnar tvingas manövrera runt det som blivit en stadens hinderbana. Bolagen kallar det delningsekonomi – stockholmarna kallar det vansinne.

    Politikerna har svikit

    Ansvariga politiker har blundat. 2022 minskade olyckorna när antalet sparkcyklar drogs ner. I dag har de släppt lös bolagen igen – utan kontroll, utan konsekvens. Nu ökar olyckorna till nivåer vi aldrig sett tidigare. Mellan maj och juli i år kom 113 skadade in till SöS – fler än någonsin.

    Politikerna har låtit privata vinstintressen ta över det offentliga rummet. Medan folket får ta smällen och sjukvården lappa ihop spillrorna.

    Laglöst fyllespektakel

    Polisen stoppar varje natt berusade förare. Men utan lagstöd för alkotester kan de bara prata med förarna – och sedan se dem vingla vidare. Det är ett laglöst spektakel på hjul, där företagen hyr ut dygnet runt till vem som helst, utan krav, utan ansvar.

    Stockholm har blivit en stad där fyllekörning på elsparkcykel är vardag. Politikerna tiger. Bolagen cashar in. Och på akuten staplas skadorna på hög.

  • Svenska företagare degraderas till statare – av Sossarna själva

    Från i höst får inte längre alla som vill starta företag i Stockholm hjälp av staden. Socialdemokraterna gör om systemet – och nu prioriteras personer med utländsk bakgrund och ”gröna” idéer. Svenskfödda företagare riskerar att bli helt utan stöd.

    Vi svenskar förvandlas till andra klassens medborgare – av Sossarna

    Innehållsförteckning

    ”Sossarna stänger ute svenska företagare”

    Från i höst blir det svårare för många att få hjälp att starta företag i Stockholm. Socialdemokraterna gör om systemet – och nu får bara vissa grupper tillgång till rådgivningen.

    I stället för att vara öppet för alla ska Entreprenör Stockholm rikta sig främst till personer med utländsk bakgrund och entreprenörer inom ”gröna idéer” och socialt företagande.

    För svenskfödda som vill förverkliga sina affärsdrömmar stängs dörren.

    – Vi stärker vårt fokus på de som är långt ifrån arbetsmarknaden, säger Arvid Vikman Rindevall (S), ordförande i arbetsmarknadsnämnden.

    ”En politisk gräddfil”

    Det som tidigare var en neutral tjänst för alla nya företagare blir nu en politisk gräddfil. Sossarna pekar ut vilka som ska få stöd – och vilka som inte längre räknas.

    Varje år startas runt 12 000 nya företag i Stockholm. Men nu riskerar tusentals idéer att aldrig bli verklighet, bara för att de inte passar in i partiets mall.

    Risk för orättvisa

    Många varnar för att förändringen skapar orättvisa och missnöje. Svenskar som också vill göra rätt för sig, betala skatt och bygga företag nekas samma chans till stöd som andra får.

    Kritiker menar att Socialdemokraterna politiserar företagandet – och på köpet riskerar att försvaga både tillväxten och förtroendet för kommunen.

    ”Att starta företag ska vara för alla”

    Att göra rätt för sig som företagare borde inte vara en förmån för en utvald skara. Offentlig rådgivning ska hjälpa alla som vill skapa jobb, inte bara de som Socialdemokraterna tycker ”behöver det mest”.

    Nu växer frågan:
    Varför ska svenskfödda företagare betala skatt till ett system – men själva stängas ute när de behöver hjälp?

  • Miljöpartiet misslyckas ingen, öppna spärrar vid Näckrosen en katastrof för hederliga människor. Antalet som plankar ökade med 50%

    Miljöpartiet fortsätter med sina trafikexperiment. Den här gången handlar det om öppna spärrar i tunnelbanan vid Näckrosen – ett försök som redan får konsekvenser. Småföretagare drabbas, brottslingar jublar och skattebetalarna riskerar ännu en gång att stå för notan.

    När man la ner idiotanstalterna Långbro och Beckomberga fick även svagbegåvade idioter bli politiker. Det är något vi stockholmare fått märka – när den 29-åriga miljömuppen anton ska styra SL blir det inte mycket rätt gjort. I svunnen tid fanns 5 kap. och 5 § i strafflagen, då kunde man skydda samhället från kakistokrater som Anton. Nu är han i stället ett straff för oss alla.

    När öppna spärrar blir öppna dörrar för kriminalitet

    Miljöpartiet har återigen visat sin oförmåga att skilja visioner från verklighet. Experimentet med öppna spärrar i Näckrosen framställs som en modernisering – men i praktiken har det blivit en fri lejd för bus och brott. Den lokala ICA-butiken vittnar redan om ökade problem, och småföretagarna får betala priset för politikernas drömmar.

    Detta är inte första gången idén prövas. När Bagarmossens nya station öppnade 1994 testades samma modell, och resultatet var detsamma: kaos. Vid Slussen ledde ett liknande försök till en miljonnota som landade hos skattebetalarna. Trots dessa erfarenheter upprepar Miljöpartiet nu historien, som om verkligheten ska ändra sig bara för att man önskar det.

    Problemet är enkelt: utan spärrar blir tunnelbanan en flyktväg. Den som vill stjäla, råna eller begå brott kan snabbt försvinna ned i systemet utan att behöva passera någon kontroll. Samtidigt lämnas småföretagare, som redan kämpar med höga kostnader och hård konkurrens, ännu mer utsatta.

    Frågan är varför stockholmarna gång på gång accepterar denna typ av sociala experiment. Kritiker menar att Miljöpartiet driver en politik där symbolhandlingar väger tyngre än trygghet, ekonomi och sunt förnuft. Resultatet blir att vanligt folk får ta smällen, medan de kriminella gnuggar händerna.

  • Trump och Putin möttes i Alaska – inga besked om fred i Ukraina

    Innehållsförteckning

    ANCHORAGE, ALASKA. President Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin möttes under lördagen på den amerikanska militärbasen Elmendorf-Richardson i Anchorage. Mötet sågs som historiskt – men slutade utan några konkreta besked om ett fredsavtal i Ukraina.

    Symboliskt möte på amerikansk mark

    Det var första gången som Trump och Putin sågs tillsammans sedan Trumps återkomst till Vita huset. Bilderna på de båda ledarna sida vid sida på en amerikansk militärbas spreds snabbt världen över.

    – Vi har en stor möjlighet här. Många vill att detta ska lyckas. Vi får se vad som händer, sade Trump inledningsvis.

    Putin svarade, via tolk:
    – Vi har alltid varit öppna för dialog. Vi hoppas kunna göra framsteg.

    Trots högtidliga ord presenterades inga detaljer.

    Ukrainas framtid i fokus

    Ukrainska tjänstemän reagerade med oro över mötet. Från Kiev har man länge fruktat att Washington och Moskva kan fatta beslut som rör Ukrainas framtid – utan att landet självt får delta.

    – Vi ser två män diskutera vårt öde långt borta, sade en ukrainsk diplomat till NBC News.

    Putin har tidigare krävt att Ukraina avstår från NATO-medlemskap och avträder delar av sitt territorium – något som skulle beskrivas som en rysk seger.

    Politiska risker för Trump

    Inrikespolitiskt innebär mötet både möjligheter och risker för Trump. Om han kan visa på konkreta framsteg i riktning mot fred, kan det bli en politisk triumf.

    Men kritiker varnar för att han kan framstå som alltför eftergiven mot Putin.
    – Om han kan säga att han fört fred till Ukraina, är det något han kan använda i kampanjen. Men ger han Putin för mycket, kan det slå tillbaka hårt, säger NBC:s politiska analytiker Kristen Welker.

    Presskonferens utan substans

    Efter det bilaterala mötet framträdde de båda ledarna gemensamt inför pressen. Putin höll ett långt anförande om historiska band och europeisk säkerhet. Trump beskrev samtalen som ”framgångsrika” men betonade att ”inget är klart förrän ett avtal finns på plats”.

    Inga frågor tilläts från presskåren.

    Frågan kvarstår

    Trots stora förväntningar slutade mötet i Anchorage utan tydliga besked om ett eldupphör. Trump lovade att kontakta NATO och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj för att ”diskutera nästa steg”.

    Om toppmötet var början på en verklig fredsprocess – eller bara politisk symbolik – återstår att se.

  • SL:s rökfria kollektivtrafik – ett misslyckande under Miljöpartiet

    Innehållsförteckning


    I en suvnen tid fanns 5:e paragrafen i 5:e kapitlet i strafflagen – man kunde låsa in dessa odugliga miljömuppar på idiotanstalter. Men numera är dessa kakistokrater insläppta i politikens finrum och får söndra Sverige med mångkultur och laglöshet.

    Miljöpartiet predikar men levererar inte

    Att Miljöpartiet är oförmögna att genomföra effektiv politik är lika förutsägbart som att Kalle Anka visas klockan 15:00 på julafton. Ett tydligt exempel är det totala haveriet kring rökförbudet på perronger och busshållplatser – en lag som infördes för flera år sedan, men som i praktiken är helt tandlös i dagens Stockholm.

    Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet

    Trots att Miljöpartiet styr över SL har de inte lyckats upprätthålla ett enkelt, grundläggande krav: en rökfri kollektivtrafik. Det är idag fritt fram att stå och bolma på perronger, i bussterminaler och under tak – utan att någon ingriper. Röklukten möter dig redan i rulltrappan – det är ett faktum.

    Tekniken finns – men inte viljan

    Ansiktsigenkänning, övervakningskameror och automatiska böter skulle enkelt kunna användas för att upprätthålla lagen, om den politiska viljan fanns. Men viljan saknas – särskilt från ett parti som gärna predikar om folkhälsa och hållbarhet, men som i praktiken inte kan leverera annat än tomma ord.

    Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet

    Tobaksskatten i Sverige är låg, böter utfärdas inte, och förbudsskyltarna är löjeväckande små – ofta i storlek av ett frimärke, diskret placerade där ingen ser dem. Resultatet? Tunnelbanan har blivit en frizon för lagbrott.

    Ett politiskt svek mot resenärerna

    Miljöpartiet har skapat ett system där kollektivtrafiken är en zon av anarki för den som vill röka. Det är inte bara ett svek mot resenärer som vill slippa passiv rökning – det är ett bevis på politiskt misslyckande i praktiken.

    👉 Click here for English version

    The Green Party Preaches but Doesn’t Deliver
    The Green Party’s inability to implement effective policies is as predictable as Donald Duck airing at 3:00 PM on Christmas Eve on Swedish national television – a deeply rooted tradition in Sweden that everyone counts on. A clear example of this failure is the total breakdown of the smoking ban on train platforms and bus stops – a law that was passed years ago but has become entirely toothless in present-day Stockholm.

    Smoking Without Consequences – SL’s New Reality
    Even though the Green Party oversees SL (Stockholm’s public transport authority), they’ve failed to uphold a simple, fundamental expectation: a smoke-free public transport environment. Today, smoking is commonplace on platforms, in bus terminals, and under shelters – and no one intervenes. The smell of cigarette smoke greets you already in the escalator. This is not an exaggeration – it’s reality.

    The Technology Exists – But Not the Will
    Facial recognition, surveillance cameras, and automatic fines could easily be used to enforce the smoking ban – if the political will existed. But that will is clearly missing, especially from a party that loves to talk about public health and sustainability, yet fails to deliver anything beyond empty rhetoric.

    A System of Lawbreaking – Enabled by Passivity
    Sweden’s tobacco tax is low, fines are practically never issued, and no-smoking signs are ridiculously small – often the size of a postage stamp and discreetly placed where no one will notice. The result? The subway has effectively become a free zone for breaking the law.

    A Political Betrayal of Commuters
    The Green Party has allowed a system to develop in which public transportation becomes an anarchic space for smokers. This is not only a betrayal of passengers who wish to avoid secondhand smoke – it is a clear, concrete example of political failure in action.

    Faktaruta: Miljöpartiet och rökfri kollektivtrafik – ett stort misslyckade.

    Målsättning

    Rökfri kollektivtrafik i praktiken: fordon, stationer, perronger, hållplatser, gångstråk och entréer – inklusive e-cigaretter.

    Vad som faktiskt gäller idag

    • Rökning i fordon är förbjuden sedan länge.
    • Rökning är formellt förbjuden på perronger och vid hållplatser – men gränserna för var zonen börjar/slutar är ofta otydliga.
    • E-cigaretter omfattas, men efterlevnaden är ojämn.

    Varför det brister enligt kritiker

    • Oklart ansvar mellan kommun, region/trafikbolag och fastighetsägare – tillsyn faller mellan stolarna.
    • Otillräcklig skyltning och svaga sanktionsmöjligheter mot överträdelser.
    • Få kontroller och låg prioritet i praktiken – regler utan uppföljning.
    • Otydlig zondefinition kring öppna ytor, in-/utgångar och bytespunkter.

    Kritik mot Miljöpartiet

    • Fokus på symboliska mål utan att säkra resurser för tillsyn och ordningshållning.
    • Inga enhetliga nationella riktlinjer för zonavgränsning, skyltstandard och sanktioner.
    • Brist på mätbara mål (KPI:er) och årlig uppföljning av efterlevnad.

    Konsekvenser

    • Fortsatt röklukt på perronger/hållplatser och ökad exponering för passiv rökning.
    • Ojämn rättvisa – vissa städer/regioner agerar, andra gör det inte.
    • Regler som upplevs som ”tandlösa” minskar respekten för rökförbud generellt.

    Vad som skulle krävas för verklig rökfrihet

    • Tydlig nationell zondefinition (inkl. entréer, bytesstråk och väntytor).
    • Enhetlig skyltning och informationskampanjer i hela landet.
    • Konkreta sanktionsverktyg och resurser för tillsyn.
    • Årlig redovisning av klagomål, tillsyn och efterlevnad – per region/knutpunkt.

  • Socialdemokraterna släpper in femtekolonnare i sitt parti.

    År 2033 har Sverige förändrats i grunden. En islamistisk maktkoncentration har vuxit fram, och under täckmantel av nationell kris har grundlagar rivits upp. En attack på en symbolisk statlig byggnad blev startskottet – inom dagar fanns krav på undantagslagar, och inom månader var demokratin avskaffad.
    År 2035 införs sharialagar. Traditionella svenska högtider som midsommar klassas som hedniska och förbjuds. Samhället har blivit oigenkännligt.

    Dündar Güngör, ordförande för Socialdemokraterna i Rosengård och ledamot i Malmö kommunfullmäktige, anser att Id al-Adha bör betraktas som en svensk högtid. I en intervju med Sydsvenskan berättar han att firandet på Örtagårdstorget kombinerar Sveriges nationaldag och den islamiska offerhögtiden i ett gemensamt arrangemang. – Vi firar två svenska högtider på samma dag, även om inte alla vill acceptera att de är det, säger Güngör. Han uttrycker ingen förståelse för svenskar som motsätter sig erkännandet av muslimska högtider som en del av det svenska samhället. Uttalandet har väckt debatt, särskilt i ljuset av kritik från djurrättsorganisationer mot djurhanteringen under Id al-Adha, där slakt utan bedövning förekommer i vissa länder.

    Föreställ dig att Sverige hade blivit ockuperat under kalla kriget, av Sovjetunionen. Ryska soldater överallt. Ett felsteg, en fel mening om den store marxistledaren – och du hade ställts mot en vägg och skjutits. Det var verkligheten för miljontals människor bakom järnridån.

    Idag står vi inför en ny form av ockupation. Det handlar inte längre om stridsvagnar och gevär – utan om en totalitär ideologi som har infiltrerat våra institutioner, skolor, bostadsområden och politiska partier. Denna ideologiska angripare heter islam. Den är inte här för att anpassa sig. Den är här för att ta över.

    Så fort någon vågar kritisera islam, eller påpeka dess destruktiva inverkan, svarar de muslimska massorna med hot, upplopp och brutalt våld. Koranbränningar har blottat hur snabbt dessa grupper mobiliserar sitt hat och sitt våldskapital mot det svenska samhället. Toleransen från vår sida har blivit deras vapen.

    Vi har själva öppnat dörrarna. Låtit denna ideologi breda ut sig som en cancersvulst i vårt samhälle. Vi har gett den bostäder, bidrag, inflytande – och nu kräver dess företrädare att vi erkänner deras högtider som svenska. Vi ser nu hur svenska politiker – ofta utan djupare band till vår historia, utan förfäder som försvarade detta land – försöker omskriva vad som är svenskt. De kallar Id al-Adha en ”svensk högtid”.

    Det är lika verklighetsfrånvänt som om vi skulle tvingas fira 9 maj – den ryska segerdagen – eller 4 juli, USA:s nationaldag. Högtider som inte har något att göra med vår kultur, vår historia eller vår identitet. Det är inte assimilation. Det är kapitulation.

    Och det slutar inte där. Det börjar med högtider. Det slutar med lagar. Om Sverige en dag styrs enligt sharia – vare sig i sunni- eller shiaform – då är det slut på midsommar, jul, kräftskivor och lucia. Då blir allt vi förknippar med frihet, ljus, musik och tradition förbjudet.

    Midsommar – vår kanske mest älskade högtid – skulle raderas:

    • Alkohol: förbjudet
    • Dans: förbjudet
    • Lättkläddhet: förbjudet
    • Musik: censurerad
    • Glädje i det offentliga rummet: förbjudet

    Vi står inte längre inför en hypotetisk fara. Den är här. Den är redan inne i våra beslutande rum. Och om vi inte sätter stopp – nu – så förlorar vi mer än vårt land. Vi förlorar vår själ.

    Vad skulle sharialagar innebära i Sverige?

    Om sharialagar infördes som rättssystem i Sverige skulle det innebära stora förändringar jämfört med dagens sekulära lagstiftning. Här är några centrala skillnader:

    • Religiös lagstiftning: Svenska lagar bygger på demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Sharia bygger på religiösa texter, vilket skulle innebära att lagen inte längre är sekulär.
    • Ojämställd familjerätt: Män har i många tolkningar av sharia starkare juridisk ställning än kvinnor vid arv, skilsmässa och vårdnad. Detta strider mot svensk jämställdhetslagstiftning.
    • Begränsad yttrandefrihet: Kritik mot religion kan straffas hårt enligt sharia. I Sverige är religionskritik tillåten enligt yttrandefrihetsgrundlagen.
    • Hårda straff: I vissa tolkningar tillämpas kroppsliga straff, t.ex. piskrapp eller amputation. Detta skulle bryta mot svensk lag som förbjuder grym och omänsklig behandling.
    • Könssegregering: Sharia föreskriver ofta strikt åtskillnad mellan kvinnor och män i det offentliga rummet. I Sverige gäller likabehandling oavsett kön.
    • Religiösa påbud: Tvingande klädkoder (t.ex. hijab) och förbud mot vissa livsmedel skulle kunna införas, vilket inskränker individens frihet.

    Sammanfattningsvis skulle ett införande av sharialagar stå i direkt konflikt med svensk grundlag, rättsstatens principer och internationella konventioner om mänskliga rättigheter.