Kommunistledaren Nooshi Dadgostar har fått nog: det är orimligt att barnen på Östermalm och i Djursholm inte har råd att åka till St. Moritz på sportlovet. Lösningen? Höj räntorna och beskatta ”matjättarna” – så att eliten får helikopterpengar till lyxiga skidresor.
Enligt planen ska varje barn i överklassen få 5000 kronor i ”lovbidrag” för att kunna stå i liften i Zermatt utan att behöva sälja en av sina Canada Goose-jackor.
Vem ska betala? Jo, ”giriga” matbutiker som enligt vänsterlogik säljer spaghetti för över 12 kronor. Även små Ica-butiker i glesbygden, som redan kämpar med höga kostnader, verkar ingå i planen – för solidaritet har inga gränser, särskilt inte när Djursholms kids riskerar att missa afterskin i Kitzbühel.
Att begreppet ”överpris” är lika luddigt som en politisk ambition från 1970-talet bekymrar inte partiledningen – huvudsaken är att klasskampen leder till finare semesterbilder på Instagram.
Att Sverige skulle kunna spara miljarder på att införa livstids utvisning för till exempel ringa stöld – nej, sådant vill kommunistledarna förstås inte höra talas om. I deras värld är det en mänsklig rättighet att både stjäla en cykel och få gratis tandvård. Vänsterpartiet håller hårt på att även seriebrottslingar ska få känna sig trygga i Sverige – tryggare än deras offer, faktiskt.
Och det är kanske inte så konstigt. Alla marxismens stora husgudar – Stalin, Lenin och Marx – hade sina händer djupt ner i brottslighetens kakburk. Att vara kriminell verkar närmast vara ett medlemskrav. Lenin livnärde sig på pengar från ”sympatisörer” som råkade råna banker – ett slags tidig version av penningtvätt med ideologisk fernissa. Stalin gick steget längre: han var professionell revolutionär, vilket i praktiken innebar att han sysslade med beväpnade bankrån på heltid. Mest känt är det lilla tillslaget i Tiflis 1907, där 40 människor dog – men det var ju för en god sak, förstås.
Så byggdes alltså den marxistiska revolutionen: med dynamit, stulna pengar och ett ganska flexibelt förhållande till moral.
Och så har vi Karl Marx – socialisternas helgon och teskrivare. För lat för att jobba, för upptagen med att tänka stora tankar. Av hans barn överlevde färre än hälften barndomen – svält och vanvård stod på menyn, medan pappa Marx filosoferade om arbetarklassens vedermödor från soffan han inte betalat för.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.