Sverige behöver en stramare och mer konsekvent migrationspolitik. Arbetskraftsinvandring ska vara kopplad till verkliga jobb, tillfälliga tillstånd ska inte bli permanenta bakvägar, och asylsystemet måste återgå till att handla om skydd i närområdet – inte om att välja det land som erbjuder bäst villkor.
Sverige behöver en tydligare och mer ansvarsfull migrationspolitik. Under lång tid har det varit för lätt för personer utan stark anknytning till landet att få stanna här, även när de ursprungliga skälen för uppehållstillstånd inte längre finns kvar.
Ett exempel är arbetskraftsinvandringen. Det förekommer att personer kommer till Sverige med arbetskraftsvisum, men när anställningen upphör försöker de ändå stanna kvar. Det skapar en situation där arbetskraftsinvandring riskerar att bli en bakväg till permanent uppehåll, även när det inte längre finns ett arbete att knyta till tillståndet.
Sverige bör i första hand ta vara på den arbetskraft som redan finns i landet och inom EU. Den fria rörligheten inom EU ger redan goda möjligheter att rekrytera personal från länder med gemensamma regelverk och närmare koppling till Sverige. Därför bör arbetskraftsinvandring från länder långt utanför Europa prövas betydligt hårdare och endast godkännas när det finns ett verkligt och tydligt behov.
Även asylpolitiken behöver stramas åt. Asylrätten är i grunden till för människor som flyr från krig, förföljelse och allvarliga hot. Men systemet får inte utvecklas till att människor väljer land utifrån vilka bidrag, villkor eller möjligheter som uppfattas som mest förmånliga.
Den som flyr bör i första hand söka skydd i närområdet eller i det första säkra land som kan erbjuda skydd. Sverige kan inte ensamt ta ansvar för människor från hela världen, särskilt inte när avståndet till Sverige är stort och det finns andra säkra länder närmare den aktuella konflikten eller krisen.
En stramare migrationspolitik handlar inte om att sakna medmänsklighet. Det handlar om att sätta upp tydliga gränser, värna samhällskontraktet och se till att Sveriges resurser används på ett hållbart sätt. Ett land måste kunna avgöra vem som får stanna, på vilka grunder och under vilka villkor.
Sverige behöver därför en migrationspolitik där tillfälliga tillstånd verkligen är tillfälliga, där arbetskraftsinvandring kopplas tydligt till faktisk anställning och där asylsystemet återgår till att handla om skydd – inte om att välja det land som erbjuder bäst villkor.
Om reglerna är otydliga eller för generösa riskerar förtroendet för hela migrationssystemet att minska. Därför behövs en hårdare, tydligare och mer konsekvent linje.