Stockholm.homes

Månad: september 2026

  • Sveriges muslimska majoritet – när demografi, religion och valmatematik förändrar den politiska kartan

    Sveriges riksdagsval 2026 blottlade en politisk förändring som går långt utöver kampen mellan höger och vänster. I flera invandrartäta valdistrikt förändrades röstningen dramatiskt, samtidigt som frågor om Gaza, religiös mobilisering och arabiskspråkig opinionsbildning fick en framträdande roll. Bakom den hårfina mandatmatematiken väcks därför en större och mer omstridd fråga: håller en förändrad väljarkår på att rita om Sveriges politiska karta – och vad betyder det för partiernas framtida maktbaser?

    Sverige har röstat. Resultatet blev ett av de mest politiskt komplicerade riksdagsvalen i modern tid. Men bakom mandatfördelningen finns en utveckling som är minst lika intressant som frågan om vem som till slut blir statsminister: förändringen av den svenska väljarkåren.

    Valmyndigheten fastställde den 19 september 2026 det slutliga resultatet. Socialdemokraterna fick 99 mandat, Moderaterna 70, Sverigedemokraterna 62, Vänsterpartiet 30, Centerpartiet 25, Kristdemokraterna och Miljöpartiet 22 vardera samt Liberalerna 19. Totalt röstade drygt 6,8 miljoner människor och valdeltagandet blev 84,9 procent.

    En matematisk detalj är särskilt intressant. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna samlar tillsammans 198 av riksdagens 349 mandat. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tillsammans 151.

    Ändå är regeringsfrågan långt ifrån enkel.

    Problemet heter Centerpartiet.

    Ett valresultat med två ansikten

    Centerpartiet har under lång tid dragit politiska röda linjer både mot Sverigedemokraterna och mot Vänsterpartiet. Därmed uppstår en parlamentarisk situation där partiets 25 mandat kan få avgörande betydelse för regeringsbildningen.

    Det är också här valresultatet blir mer komplicerat än den traditionella uppdelningen mellan höger och vänster.

    Valresultatet kan inte enbart förstås utifrån den traditionella ekonomiska höger–vänsterskalan. Förändringar i väljarkårens sammansättning, i kombination med stark politisk mobilisering i vissa geografiska områden, kan också ha haft stor betydelse för hur stödet för olika partier har utvecklats.

    Framför allt riktas uppmärksamheten mot Vänsterpartiets starka resultat i ett antal valdistrikt med stor andel väljare med utomeuropeisk bakgrund.

    Det väcker en större fråga:

    Har Sverige blivit mer vänster – eller har vänstern fått delvis nya väljare som röstar på partiet av helt andra skäl än traditionell socialistisk ekonomisk politik?

    En väljarkår som förändras

    Sveriges väljarkår är inte statisk.

    Migration, medborgarskap och generationsväxling förändrar långsamt vilka människor som har rösträtt. SCB konstaterade redan före valet att den röstberättigade befolkningen fortsatte att förändras. Under 2024 fick exempelvis omkring 49 000 personer över 18 år svenskt medborgarskap.

    Utvecklingen har pågått länge.

    SCB analys av valet 2022 visar att utrikes födda då utgjorde omkring 15 procent av de röstberättigade. Mellan 2018 och 2022 ökade antalet röstberättigade med cirka 335 000 personer, och den största ökningen – drygt 200 000 personer – skedde bland utrikes födda.

    Det betyder inte att utrikes födda utgör ett politiskt homogent kollektiv. Gruppen innehåller människor från ett stort antal länder, religioner, samhällsklasser och politiska traditioner.

    Men i ett mycket jämnt val kan även förhållandevis små förändringar bland stora väljargrupper påverka mandatfördelningen.

    Och geografiskt kan effekten bli betydligt större.

    Rinkeby och Rosengård berättar en annan historia

    Valresultat på nationell nivå döljer ofta dramatiska lokala variationer.

    I vissa valdistrikt i exempelvis i ghettorna Rinkeby och Rosengård ser den politiska kartan helt annorlunda ut än i Sverige som helhet.

    Ett tydligt exempel är Spånga 21 Rinkeby C. I riksdagsvalet 2022 fick Partiet Nyans 21,88 procent av rösterna där. Vänsterpartiet fick samtidigt 28,49 procent och Socialdemokraterna 33,92 procent.

    I valet 2026 förändrades bilden kraftigt. I samma område föll stödet för Partiet Nyans till mycket låga nivåer, samtidigt som Vänsterpartiet ökade markant. Ett liknande mönster kunde ses även i bland annat Rosengård.

    Det är denna förändring som ligger bakom en av textens viktigaste hypoteser: att en del väljare som tidigare stödde Partiet Nyans i stället kan ha gått över till Vänsterpartiet.

    Det är en intressant observation, men här krävs en viktig statistisk reservation. Valdistriktsresultat visar hur ett område röstar – inte hur enskilda individer har bytt parti. Att ett parti minskar samtidigt som ett annat ökar är därför inte i sig ett bevis för att exakt samma personer har gått från det ena partiet till det andra.

    Mönstret kan däremot ge upphov till en hypotes som kan undersökas vidare.

    Palestinafrågan som politisk motor

    Gaza- och Palestinafrågan framstår som en möjlig förklaring till Vänsterpartiets starka resultat i vissa områden.

    Det skulle i så fall innebära en intressant förändring av partiets väljarbas.

    Den traditionella vänstern byggde framför allt sin politiska identitet kring klass, arbetsmarknad, ägande, skatter och ekonomisk omfördelning. Men nya väljargrupper kan prioritera helt andra frågor.

    För en väljare kan sjukvård eller skatter vara viktigast.

    För en annan kan klimatet dominera.

    För ytterligare någon kan utrikespolitik, Gaza eller synen på Israel vara helt avgörande.

    I valdistrikt som Törnrosen i Rosengård och Rinkebysvängen Östra har Vänsterpartiet fått ett mycket starkt stöd. En möjlig förklaring är att Palestinafrågan har haft särskilt stor betydelse för delar av väljarkåren i dessa områden.

    Om den förklaringen håller innebär det inte nödvändigtvis att väljarna blivit mer vänster i traditionell ekonomisk mening.

    De kan i stället ha valt det etablerade riksdagsparti som de uppfattar bäst representerar en fråga som de själva prioriterar.

    Det är en viktig skillnad.

    När religion blir politisk mobilisering

    En annan central del av originalets resonemang gäller moskéernas roll.

    Religiösa institutioner har genom historien ofta fungerat som politiska mötesplatser. Det är inget specifikt muslimskt fenomen. Kyrkor, frikyrkor, fackföreningar, arbetsplatser, idrottsföreningar och folkrörelser har alla använts för att organisera väljare.

    Men när en religiös institution börjar uppmana människor att stödja ett visst parti uppstår en politiskt intressant situation.

    Originalmanuset beskriver rapporter om moskéer där församlingsmedlemmar ska ha uppmuntrats att rösta på Vänsterpartiet och kopplar detta till partiets kraftiga uppgång i vissa valdistrikt.

    Det centrala fenomenet är då inte väljarnas religion i sig.

    Det intressanta är mobilisering.

    Politiska partier försöker inte bara övertyga människor om vad de ska tycka. De försöker också få människor som redan sympatiserar med dem att faktiskt gå och rösta.

    En välorganiserad minoritet kan därför få större politiskt genomslag än en betydligt större men mindre mobiliserad grupp.

    Detta är grundläggande politisk matematik.

    Det arabiskspråkiga politiska rummet

    Här uppstår ytterligare ett fenomen som blivit allt viktigare i ett mångspråkigt samhälle.

    En betydande del av den politiska diskussionen kan ske utanför den svenskspråkiga offentligheten.

    Facebookgrupper, WhatsApp, Telegram, TikTok, Youtube och andra sociala plattformar gör det möjligt för stora grupper att ha parallella politiska samtal på olika språk.

    Problemet är. Människor kan delta i samhällsdebatten även innan de behärskar svenska fullt ut.

    Men det skapar också problem.

    Felaktiga politiska påståenden som sprids på svenska kan upptäckas av journalister, myndigheter, politiska motståndare och faktagranskare. Ett viralt budskap på exempelvis arabiska kan däremot cirkulera i ett informationssystem som stora delar av det övriga samhället aldrig ser.

    Under valrörelsen fick arabiskspråkiga budskap stor spridning i sociala medier och andra digitala nätverk. I vissa av dessa varnades väljare för negativa konsekvenser om de valde att rösta på andra partier.

    Om omfattningen varit betydande är detta demokratiskt intressant oavsett vilket parti som gynnas.

    Problemet är inte vilket språk människor talar.

    Problemet uppstår när olika grupper får helt olika beskrivningar av verkligheten och saknar gemensamma möjligheter att kontrollera om påståendena är sanna.

    Demokrati kräver ett gemensamt offentligt rum

    Det grekiska ordet demokratia består av demos, folket, och kratos, makt eller styre.

    Principen är enkel: medborgarna ska ytterst bestämma hur samhället styrs.

    Men demokratin bygger på mer än rösträtt.

    Den förutsätter också ett minimum av gemensam information och möjligheten att öppet diskutera politiska argument.

    Det är här originalets demokratiska huvudfråga finns. Texten ifrågasätter inte muslimska svenska medborgares rösträtt – tvärtom slås denna rätt uttryckligen fast. Frågan gäller i stället vad som händer när politiska budskap, religiös mobilisering och desinformation kan utvecklas i parallella offentligheter som sällan möts.

    Det är en betydligt större fråga än vilket parti som vann ett enskilt valdistrikt.

    Om människor med olika bakgrund lever i helt separata informationsmiljöer riskerar politiken att fragmenteras. Grupper kan börja uppfatta både samhället och varandra genom helt olika verklighetsbilder.

    Då försvinner gradvis det gemensamma samtal som demokratin behöver för att fungera.

    Vänsterpartiets nya väljare

    Det är mot denna bakgrund som Vänsterpartiets valresultat blir särskilt intressant.

    Partiet fick enligt det fastställda valresultatet 30 mandat.

    Men mandat berättar bara hur många människor som röstar på ett parti. De berättar inte varför.

    Ett politiskt parti kan med tiden förändras därför att dess väljare förändras.

    Nya väljare kan ha andra prioriteringar än de gamla.

    För Vänsterpartiet kan detta innebära en ovanlig kombination. Partiets traditionella väljare återfinns bland annat inom den sekulära vänstern, offentlig sektor, fackligt engagerade och progressiva storstadsväljare. Samtidigt kan partiet vinna stöd bland socialt och religiöst konservativa väljare därför att de delar partiets hållning i exempelvis Palestinafrågan.

    Det behöver inte vara en motsägelse på valdagen.

    En väljare behöver inte hålla med ett parti om allt.

    Men på längre sikt kan sådana koalitioner skapa betydande interna spänningar.

    198 mandat – men ändå ingen självklar regering

    Här återkommer vi till valets märkliga matematik.

    M, KD, L, C och SD har tillsammans 198 mandat.

    Ändå är det inte självklart att denna majoritet kan omsättas i ett fungerande regeringsunderlag, eftersom Centerpartiet har motsatt sig samarbete med Sverigedemokraterna.

    På andra sidan finns Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

    Centerpartiet hamnar därför i den parlamentariska rävsax som originalmanuset beskriver redan i inledningen: partiet måste förhålla sig till politiska krafter som det tidigare dragit röda linjer mot på båda sidor.

    Det gör regeringsbildningen till mer än vanlig blockpolitik.

    Det handlar om vilka kompromisser partier är beredda att göra för att samla ett tillräckligt parlamentariskt underlag.

    Valet berättar något större om Sverige

    Det kanske mest intressanta med valet 2026 är därför inte vem som till slut flyttar in i Rosenbad.

    Det är vad valresultatet berättar om Sverige.

    Landets demografi förändras. Nya grupper får rösträtt. Politiska frågor som tidigare haft liten betydelse i svensk inrikespolitik kan få stor betydelse för hundratusentals väljare. Sociala medier gör det möjligt att bedriva omfattande opinionsbildning utanför den traditionella svenska offentligheten. Religiösa organisationer, influencers och digitala nätverk kan mobilisera väljare med en effektivitet som de etablerade partiernas gamla medlemsorganisationer bara kunde drömma om.

    Allt detta förändrar förutsättningarna för svensk politik.

    Men det är viktigt att skilja mellan vad statistiken visar och vad vi tror förklarar den.

    Vi kan mäta hur många som röstar på Vänsterpartiet i Rinkeby.

    Vi kan mäta hur mycket Partiet Nyans minskar.

    Vi kan mäta förändringen i befolkningens sammansättning.

    Men för att säkert veta varför en enskild människa lagt sin röst på ett visst parti krävs mer än valdistriktsstatistik. Det krävs intervjuer, enkätdata och forskning på individnivå.

    Det gör inte de geografiska mönstren ointressanta.

    Tvärtom.

    De berättar att något håller på att förändras.

    En ny politisk verklighet

    Den svenska demokratin har alltid förändrats tillsammans med befolkningen.

    Arbetarrörelsens framväxt förändrade politiken under 1900-talet. Urbaniseringen förändrade partiernas väljarbaser. Kvinnlig rösträtt förändrade väljarkåren. Tjänstemannasamhället, högre utbildning och senare globaliseringen gjorde samma sak.

    Migrationen är ytterligare en sådan förändringskraft.

    Valet 2026 ger därför en föraning om en politisk utveckling som sannolikt kommer att diskuteras långt efter att regeringsfrågan är löst.

    När nya väljargrupper växer förändras också partiernas incitament. Partier söker röster där röster finns. Frågor som mobiliserar stora grupper får större politiskt utrymme. Gamla konflikter kan minska i betydelse medan nya tar deras plats.

    Utvecklingen syns redan i Vänsterpartiets framgångar och i valresultaten från flera invandrartäta valdistrikt. Det innebär att vänsterblockets parlamentariska styrka inte nödvändigtvis kan tolkas som ett lika starkt stöd för traditionell vänsterpolitik, eftersom delar av väljarstödet kan bygga på andra politiska prioriteringar och frågor.

    Oavsett hur långt den förklaringen håller är den bakomliggande frågan central:

    Vad händer med svensk politik när väljarkårens sammansättning förändras snabbare än de gamla politiska blocken?

    Valet 2026 kan vara ett av de första val där svaret på den frågan fått direkt betydelse för vem som kan regera Sverige.

    Och det lär knappast vara det sista.

  • S rasar i opinionen – samtidigt växer striden om partiets kampanjmetoder

    Med drygt en vecka kvar till riksdagsvalet faller Socialdemokraterna kraftigt i opinionen. Samtidigt har partiets kampanjmetoder hamnat under lupp – från så kallade valcentraler i utsatta områden till anklagelser om betalda influencers. Kritiken väcker en större fråga: var går gränsen mellan legitim väljarmobilisering och metoder som riskerar att undergräva förtroendet för valrörelsen?

    Socialdemokraterna går in i slutspurten inför valet den 13 september med betydligt svagare opinionssiffror än tidigare under mandatperioden.

    I den senaste väljarbarometern från Novus/TV4 får partiet 25,8 procent. Det är ett tapp på 4,3 procentenheter jämfört med föregående mätning. Samtidigt har oppositionens tidigare stora försprång framför regeringssidan krympt till 2,6 procentenheter.

    Det är just denna kraftiga nedgång som är utgångspunkten för Henrik Jönssons senaste video, där han riktar hård kritik mot Socialdemokraternas sätt att bedriva valrörelse. I videon kopplas opinionsraset bland annat samman med partiets arbete i utsatta områden och den senaste debatten om politisk marknadsföring via influencers.

    Valcentral i Rosengård väcker kritik

    En av de mest omdiskuterade frågorna gäller Socialdemokraternas så kallade valcentraler.

    Kvartal rapporterade i augusti om en sådan verksamhet i Rosengård i Malmö, i närheten av en lokal för förtidsröstning. Enligt tidningen uppgav fastighetsägaren att Socialdemokraterna först hade velat hyra en lokal ännu närmare röstningslokalen.

    Kvartals granskning beskriver också organiserad väljarmobilisering och uppgifter från personer på plats som väckt frågor om hur kampanjen bedrivs. Det är dock viktigt att skilja dessa uppgifter och anklagelser från konstaterade brott mot vallagen.

    Socialdemokraterna bedriver samtidigt öppet en omfattande organisation för att få människor att rösta. Partiets egna webbplatser beskriver både valcenter, callcenter, dörrknackning och andra kampanjaktiviteter. Att politiska partier försöker mobilisera väljare är i sig en normal del av en valrörelse.

    Kritiken handlar därför snarare om hur nära själva röstmottagningen partipolitisk påverkan bör få förekomma och vilka metoder som är lämpliga när människor leds från politiska aktiviteter till en röstningslokal.

    Det är också detta som står i centrum för Jönssons kritik. Han beskriver aktiviteter som fika, barnverksamhet och valmaterial på olika språk och menar att verksamheten befinner sig nära gränsen mellan traditionell kampanj och otillbörlig påverkan.

    Historien från Örebro spökar fortfarande

    Debatten är inte ny.

    Inför valet 2010 arrangerade Socialdemokraterna en uppmärksammad ”röstskola” i Vivalla i Örebro. Frågan kom senare att ingå i överklagandena av kommunvalet.

    Valprövningsnämnden beslutade 2011 att valet skulle göras om i Örebros nordöstra valkrets. Men det är missvisande att beskriva röstskolan som den enda orsaken till omvalet. Även andra fel och tveksamheter kring valet fanns med i bedömningen.

    Händelsen används ändå fortfarande som exempel i debatten om hur långt partier bör gå när de hjälper och uppmuntrar människor att delta i val.

    I Jönssons material får just röstskolorna en central roll i argumentationen om att Socialdemokraternas nuvarande kampanjmetoder har historiska föregångare.

    Influencer uppger att hon erbjöds 150 000 kronor

    Den andra stora kontroversen gäller politisk reklam via influencers.

    Influencern Eleonore Stokholm, som har tiotusentals följare på Instagram, har uppgett att hon tidigare under året erbjöds 150 000 kronor för ett inlägg där hon skulle tala positivt om Socialdemokraterna.

    SVT har bekräftat att Stokholm haft kontakt med personen bakom förfrågan. Personen hävdar däremot att något konkret erbjudande aldrig lämnades och beskriver kontakten som en kontroll av intresset inför ett eventuellt framtida samarbete.

    Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin har samtidigt kategoriskt sagt att partiet inte betalar digitala kreatörer.

    Det innebär att två olika bilder står mot varandra: Stokholm säger att hon fick ett konkret erbjudande om 150 000 kronor, medan personen bakom kontakten beskriver det som en preliminär sondering.

    Jönssons video använder affären som ett av huvudargumenten för att ifrågasätta partiets metoder under valrörelsen.

    S testade influencers redan 2018

    Frågan blir mer känslig eftersom Socialdemokraterna tidigare faktiskt har undersökt möjligheten att köpa influencerreklam.

    Inför valet 2018 avslöjade Aftonbladet att Socialdemokraterna i Stockholmsregionen via influencernätverket Beatly sökte personer som mot betalning skulle publicera politiskt innehåll på Instagram.

    Aftonbladets egen medarbetare fick ett erbjudande på 4 000 kronor för en bild och tre filmklipp. Enligt Beatly kunde ersättningen för större profiler överstiga 10 000 kronor.

    Efter Aftonbladets frågor meddelade Socialdemokraterna i Stockholm att man inte skulle gå vidare med samarbetena, eftersom det fanns en risk för otydlighet kring vem som var avsändare.

    Den historiken gör att årets uppgifter om 150 000 kronor får större politisk sprängkraft än om frågan hade uppstått för första gången.

    Även anonyma politiska konton har blivit en stridsfråga

    Socialdemokraternas kommunikation på nätet har dessutom varit föremål för kritik tidigare under mandatperioden.

    Under 2025 rapporterade SVT om hur det S-ägda mediebolaget AiP drev politiskt vinklade sajter och konton i sociala medier. Moderaterna beskrev verksamheten som en ”trollfabrik”, medan AiP avvisade kritiken och framhöll att ägarförhållandet går att hitta på sajterna och att verksamheten är redaktionellt oberoende.

    SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson konstaterade samtidigt att det kunde vara svårt för vanliga användare att förstå kopplingen mellan vissa konton och Socialdemokraterna.

    Även här handlar kärnfrågan om avsändaren: väljaren bör kunna förstå vem som försöker påverka den politiska opinionen.

    En valrörelse där förtroendet blir avgörande

    Socialdemokraternas kraftiga opinionsfall innebär inte att valresultatet redan är avgjort. Skillnaden mellan blocken är nu så liten att slutspurten kan bli avgörande.

    Men kontroverserna kring valcentraler, influencers och politiska konton pekar samtidigt på en fråga som är större än Socialdemokraterna.

    Digitala kampanjer, influencers, riktad annonsering och avancerad väljarmobilisering gör gränsen mellan politisk information och politisk påverkan allt svårare att urskilja.

    Det betyder inte att det är fel för ett parti att bedriva kampanj i Rosengård, uppmana människor att rösta eller samarbeta med profiler på sociala medier. Sådana aktiviteter kan vara fullt legitima delar av demokratin.

    Men ju mer sofistikerade kampanjmetoderna blir, desto viktigare blir transparensen.

    Väljaren ska veta vem som försöker påverka, vem som betalar och när ett budskap faktiskt är politisk reklam.

    När bara dagar återstår till valet kan därför frågan om Socialdemokraternas kampanjmetoder bli minst lika besvärlig för partiet som själva opinionssiffrorna.

    Fakta: Socialdemokratiska valarbetare dömdes för otillbörligt verkande vid röstning

    Inför riksdagsvalet 2002 besökte två socialdemokratiska valarbetare, 57 och 59 år gamla, ett äldreboende i Hässelby i västra Stockholm för att hålla ett socialdemokratiskt valmöte.

    Mötet slutade med att de båda hjälpte ett tiotal boende att rösta genom att agera bud, trots att förfarandet inte uppfyllde reglerna för budröstning.

    Valarbetarna åtalades för valfusk och dömdes av Stockholms tingsrätt till dagsböter för otillbörligt verkande vid röstning.

    Tingsrätten godtog inte deras förklaring att de känt sig pressade av situationen. Domstolen konstaterade att valarbetarna hade:

    ”velat gå händelserna i förväg och medvetet tagit en chans att på ett lagstridigt sätt säkerställa socialdemokratiska röster till 2002 års val”.

  • Elever i Jönköping blev straffkommenderade att lyssna på Magdalena Anderssons ideologiska hjärntvätt.

    Ett gymnasium i Jönköping har fått kritik efter att Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson bjudits in för att tala inför elever i årskurs tre. Enligt den information som först gick ut till eleverna var närvaro obligatorisk. Skolan har senare uppgett att elever kunde avstå och försvarar arrangemanget med att man följt gällande lagar och riktlinjer.

    Besöket har väckt reaktioner eftersom många av eleverna är förstagångsväljare. En förälder, Lisa, reagerade inte i första hand på att Magdalena Andersson besökte skolan, utan på att ett enskilt parti fick ett eget tillfälle samtidigt som andra partier inte erbjöds motsvarande möjlighet.

    – Jag tycker att skolan ska vara opartisk. De ska inte favorisera någon politisk riktning, säger hon i inslaget.

    Hon anser att elever ska få möta politiker och ta del av politiska diskussioner, men menar att det måste ske på lika villkor.

    Uppgavs först vara obligatoriskt

    Enligt Lisa fick hon besked från skolan att föreläsningen var obligatorisk. Efter att hon ifrågasatt upplägget och frågat vilken objektiv grund skolan hade för att ge Socialdemokraternas partiledare ett eget forum uppger hon att hon inte fick något tydligt svar.

    Efter att frågan uppmärksammats ändrade skolan sin information. Elever som inte ville delta kunde enligt skolledningen prata med lärare, mentor eller rektor.

    Skolledningen har samtidigt medgett att den ursprungliga kommunikationen varit otydlig. I det första utskicket till eleverna framgick att närvaro krävdes, medan skolan senare förklarade att elever hade möjlighet att avstå.

    Frågor lämnades in i förväg

    Kritiken gäller också hur frågestunden organiserades.

    Eleverna fick enligt uppgifterna inte ställa spontana frågor direkt till Magdalena Andersson. I stället skulle frågor lämnas in i förväg och skolans moderatorer valde därefter vilka som skulle ställas.

    Skolan uppger att de frågor som valdes ut var de mest frekventa, relevanta och kritiska.

    Lisa menar dock att upplägget gjorde det möjligt för Socialdemokraternas partiledare att presentera politiska förslag utan samma typ av direkta följdfrågor som hade kunnat förekomma vid en debatt mellan flera partier.

    Hon lyfter bland annat fram förslag om höjt studiebidrag, förändringar inom tandvården och byggande av nya studentbostäder som exempel på frågor som presenterades inför eleverna.

    Skolan: Andra partier har fått nej

    Enligt skolledningens skriftliga svar var det Socialdemokraterna som tog kontakt och frågade om Magdalena Andersson kunde komma till skolan.

    Samtidigt framgår det av materialet att skolan under perioden haft en princip om att inte bjuda in enskilda politiska partier eller ungdomsförbund mellan organiserade gemensamma politiska arrangemang. Enligt skolledningen har därför andra partier och ungdomsförbund som velat besöka skolan fått nej, förutom i samband med gemensamma debatter.

    Det är just undantaget för Magdalena Anderssons besök som blivit en central del av kritiken.

    Lisa uppger dessutom att Moderaterna tidigare försökt få komma till skolan men nekats vid flera tillfällen. Det är hennes uppgift i inslaget.

    ”Eleverna måste få göra sina egna val”

    Trots sin kritik uppmanade Lisa sina egna döttrar att delta i föreläsningen.

    Hon anser att det är viktigt att ungdomar får lyssna på politiker och ta del av olika politiska uppfattningar. Enligt henne var döttrarna dock besvikna på hur arrangemanget genomfördes.

    För Lisa handlar frågan därför inte om huruvida politiker ska få komma till skolor, utan om vilka principer som ska gälla när de bjuds in.

    Hon beskriver arrangemanget som valpåverkan och menar att politiska besök måste genomföras på lika grunder.

    – Eleverna måste få göra sina egna val och inte bli färgade av vad skolan anser, säger hon.

    Skolledningen håller inte med om kritiken. Enligt skolan har arrangemanget genomförts i enlighet med lagar och riktlinjer och syftet med politikerbesök är bland annat att öka elevernas politiska intresse och förståelse för demokratiska processer.

    Frågan som återstår är därför inte om unga ska få möta ledande politiker, utan hur skolor säkerställer politisk allsidighet och likabehandling när ett enskilt partis företrädare får tillgång till elever inför ett val.