Etikett: Skärholmen

  • Sossarna misslyckas ingen.

    Det socialdemokratiska styret i Stockholm har blivit en studie i politiskt misslyckande. Trots höga löften om trygghet och ordning har de öppna drogscenerna blivit kvar, medan skattebetalarna tvingas betala priset.

    Inte ens Olof Palme misslyckades så mycket som dagen sossar.

    Vi stockholmare har under den här mandatperioden fått ett brutalt tydligt facit på vad socialdemokratiskt styre innebär i praktiken. Det har inte blivit mycket rätt i den röra som styrt Stockholm. Tvärtom har vi sett samma mönster om och om igen: stora ord, höga ambitioner, ännu högre skatter och usla resultat.

    Det som skulle bli ett tryggare Stockholm har i stället blivit en stad där öppna drogscener fortsätter att prägla vardagen på plats efter plats. Det är inte bara ett politiskt misslyckande. Det är ett svek mot stockholmarna.

    Socialdemokraterna gick till val på att få bort de öppna drogscenerna. Det var ett tydligt löfte. Men verkligheten visar att de inte har klarat av att leverera. Trots makt, resurser och alla möjligheter att agera står vi nu här med ännu ett vallöfte som har kraschat mot verkligheten.

    Samtidigt har stockholmarna fått betala priset. Inte bara i form av ökad otrygghet, utan också genom skattehöjningar. Den socialdemokratiska modellen i Stockholm har blivit smärtsamt tydlig: när politiken misslyckas skickas notan vidare till vanligt folk. När resultaten uteblir höjs skatten. När tryggheten försämras kommer nya ursäkter. När vallöften bryts försöker man prata om något annat.

    Men verkligheten går inte att prata bort.

    I dag förekommer öppen drogförsäljning i flera delar av Stockholm. Listan är lång, och den är ett underbetyg åt det styre som påstod sig kunna återta kontrollen:

    Områden där det förekommer öppen drogförsäljning:

    Svartalistan – socialdemokratiska misslyckanden

    • Klara (tidigare Plattan)
    • Fridhemsplan/Stadshagen (tidigare Västra Kungsholmen)
    • Centrala Södermalm (tidigare Björns trädgård)
    • Mariakvarteren
    • Västra Södermalm
    • Södra station (öppen drogscen som tillkommer 2026)
    • Blackebergs centrum
    • Alvik centrum (tidigare Vidängsvägen, Alvik)
    • Hässelby torg
    • Vällingby centrum
    • Gullmarsplan
    • Högdalen centrum
    • Hagsätra centrum
    • Rågsveds centrum
    • Bredäng centrum
    • Skärholmen centrum
    • Sätra centrum
    • Vårberg centrum
    • Kista centrum/busstorg och tunnelbanestation
    • Rinkeby centrum/Hällbybacken (tidigare Rinkeby C och sedan skolområde/Hällbybacken)

    Det här är inte en tillfällighet. Det är konsekvensen av ett politiskt ledarskap som lovar mer än det klarar av att hålla. Det är resultatet av en politik där symboler och pressmeddelanden har fått ersätta verklig handlingskraft.

    Stockholm behöver inte fler floskler. Stockholm behöver inte fler kampanjer, fler bortförklaringar eller fler skattehöjningar. Stockholm behöver ett ledarskap som faktiskt klarar av att prioritera trygghet, ordning och ansvar. Ett ledarskap som förstår att medborgarnas främsta krav inte är fler fina formuleringar, utan konkreta resultat.

    Socialdemokraterna har gång på gång visat att de inte klarar den uppgiften. De talar gärna om ansvar, men när det väl gäller lämnar de efter sig otrygghet, växande problem och brutna löften. Partiet som en gång ville framstå som statsbärande framstår i dag mest som maktbärande: skickligt på att behålla positioner, men oförmöget att lösa de problem som människor faktiskt möter i sin vardag.

    Stockholmarna förtjänar bättre än så här. De förtjänar bättre än ett styre som höjer skatter men sänker tryggheten. De förtjänar bättre än politiker som lovar krafttag men levererar tomma ord. Och de förtjänar bättre än att behöva se sin stad präglas av öppna drogscener medan ansvariga politiker duckar för sitt eget misslyckande.

    Socialdemokraternas facit i Stockholm är tydligt: högre skatt, sämre resultat och ännu ett brutet löfte. Det är inte bara svagt. Det är ett politiskt haveri.

  • Allt fler stockholmare trötta på S: Slöseri och höjda skatter

    Socialdemokraterna i Stockholm lyfter fram årets medborgarundersökning som ett bevis på att tryggheten i staden har ökat. Enligt undersökningen känner sig 82 procent av invånarna trygga, jämfört med 75 procent året innan.

    En sänkning av kommunalskatten med 2 kr per hundralapp skulle göra alla Stockholmare till vinnare. Istället för att slänga pärlor till svinen ute i orten är det dags att belöna den som går till jobbet varje dag och betalar världens högsta skatter.

    Men bakom siffrorna döljer sig en annan verklighet. På bara tre år har Socialdemokraterna höjt skatten två gånger och pumpat in miljardbelopp i olika ”trygghetsprojekt”. Kritiker menar att resurserna sprids ut utan tydliga resultat och att pengarna i praktiken slösas bort.

    De pratar om minskade drogscener och att några områden försvunnit från polisens lista. Men det är små symboliska vinster jämfört med de enorma summor som slösas bort, säger en oppositionsföreträdare.

    Stora skillnader kvarstår

    Trots miljardrullningen är skillnaderna mellan stadsdelarna fortsatt dramatiska. I Norra innerstaden känner sig 94 procent trygga, medan bara drygt hälften i Skärholmen upplever samma sak.

    Socialdemokraterna hävdar att mer resurser ska ”prioriteras” till ytterstaden, med satsningar på skolpengen, trygghetsinsatser och bostäder. Men för många stockholmare framstår det som ännu ett i raden av kostsamma löften – utan att grundproblemen faktiskt löses.

    ”Kasta pärlor för svinen”

    Istället för långsiktiga reformer och effektivt resursutnyttjande blir politiken, enligt kritiker, ett exempel på att kasta pärlor för svinen. Skattebetalarnas pengar försvinner in i projekt, utredningar och symbolpolitik, medan otryggheten i vissa områden består och trångboddheten förvärras.

    Skattesänkningar skulle göra alla till vinnare

    I stället för ständiga skattehöjningar skulle en sänkt skatt göra alla stockholmare till vinnare. Vanliga hushåll skulle få mer pengar kvar i plånboken, företagare skulle få bättre förutsättningar att anställa och investera, och resurserna skulle användas mer effektivt. Ett sådant vägval skulle skapa både ekonomisk frihet och långsiktig trygghet – utan att kasta bort miljarderna på ogenomtänkta projekt.

    New York som förebild

    Ett internationellt exempel finns från New York på 1990-talet. Staden var då plågad av grov kriminalitet, öppna drogscener och otrygghet – men vände utvecklingen genom en konsekvent nolltoleranspolitik.

    Genom att slå ned även på mindre brott som klotter, tjuvåkning och ordningsstörningar återtog polisen kontrollen, och tryggheten ökade drastiskt. Brottsligheten sjönk på bred front, och staden gick från att vara en symbol för kaos till att bli en förebild för hur hårdare tag kan skapa verklig förändring.

    Stockholm måste välja väg

    Stockholm kan göra samma resa – men det kräver mod. I stället för fler skattehöjningar och ogenomtänkta projekt måste politiken rikta in sig på att återupprätta lag och ordning.

    En svensk variant av nolltolerans skulle göra mer för tryggheten än ännu en miljardrullning från Stadshuset.

  • Miljöpartiet fortsätter att misslyckas med kollektivtrafiken i Stockholmsregionen

    Miljöpartiets motstånd mot Östlig förbindelse har satt hela tunnelbaneutbyggnaden i gungning. Fyra miljarder kronor saknas – och utan en ny uppgörelse riskerar bygget att tvärstanna vid årsskiftet.

    Miljömuppar är inte som du och jag. I början av 80-talet ville dessa knäppskallar avveckla kärnkraften. Sverige hade blivit ett u-land. Nu klarar knäppskallarna inte ens av att bygga tunnelbana.

    Stockholms tunnelbana hotas nu av totalstopp. Fyra miljarder kronor saknas – och orsaken är Miljöpartiet.

    Regeringen var redo att stå för en stor del av kostnaden. Men Region Stockholm och Stockholms stad, styrda av Miljöpartiet, vägrade skriva under regeringens villkor: att inte motarbeta Östlig förbindelse.

    Därmed sprack uppgörelsen i sista stund. Staten drog tillbaka pennan, och bygget står utan pengar.

    ”Tiden rinner ut. Regionen har försatt sig i en rävsax”, säger Kristoffer Tamsons (M).

    Konsekvensen är att arbetet kan tvingas stoppas redan vid årsskiftet. Bara i Barkarby väntar merkostnader på över en och en halv miljard om bygget avbryts.

    Miljöpartiets nej till Östlig förbindelse har länge blockerat väg- och tunnelplaner. Nu slår det tillbaka. Partiets linje hotar inte bara motorvägen, utan också tunnelbanan till Nacka, Arenastaden och Barkarby – samt Spårväg syd till Huddinge.

    Ett nej som blivit dyrt – och kan kosta Stockholms kollektivtrafik miljarder.

    Faktaruta: Om Sverige sagt nej till kärnkraft i början av 1980-talet

    Elmix & kapacitet

    • Bortfall av ~40–50 % av den planerade/byggda elproduktionen under 80–90-talet hade behövt ersättas.
    • Vattenkraften var redan nära fullt utnyttjad → begränsat expansionsutrymme.
    • Ersättning sannolikt via kol/olja/torv & import + effektiviseringar och viss tidig vindkraft.

    Utsläpp & miljö

    • Väsentligt högre CO₂-utsläpp från el- och fjärrvärmesektorn under 1980–2000.
    • Mer SO₂/NOₓ → sämre luftkvalitet och större bidrag till försurning.
    • Mindre kärnavfall, men större bränsleimport & gruvavtryck globalt.

    Priser & konkurrenskraft

    • Högre och mer volatila elpriser, särskilt vintertid.
    • Tryck på elintensiv industri (stål, kemi, massa/papper) → risk för utflyttning/investeringsstopp.
    • Större fokus på energieffektivisering i hushåll och industri tidigare.

    Försörjningstrygghet

    • Högre importberoende (kol/gas/el) och exponerad för internationella kriser.
    • Svårare effektbalans i södra Sverige utan planerbar kärnkraft.
    • Behov av snabbare nätutbyggnad och fler reservkraftverk.

    Teknik & investeringar

    • Tidigare storskaliga satsningar på vind, bio-CHP och lagring (dock dyrare teknik på 80-talet).
    • Högre samhällskostnad för subventioner/stödprogram i flera decennier.
    • Snabbare omställning av fjärrvärme bort från olja → mer biobränsle/avfall.

    Policy & samhälle

    • Tydligare energibesparing i byggnormer och apparatstandarder tidigare.
    • Svårare klimatmål före 2000-talet p.g.a. fossil el.
    • Mindre export av billig, planerbar el → svagare Nordeuropeisk elmarknadsposition.

    Antaganden: Kärnkraftens historiska andel av svensk elproduktion når ~45–50 % från sent 1980-tal/1990-tal. Vind/sol var omogna och dyra på 80-talet; vattenkraft har begränsad expansion. Slutsatserna är uppskattningar och visar troliga riktningar (±) snarare än exakta tal.

  • Socialkakistokraten Wanngård, hon ökade skuldsättning för Stockholmarna på 13 miljard

    Karin Wanngård säger sig ha brutit segregationen och vill sluta på topp. Men verkligheten är en annan. Hon lämnar Stockholm med rekordskulder, växande otrygghet och symbolpolitik som reducerats till boulebanor och pingisbord.

    Att Göran Persson tillhör de mest misslyckade statsministrarna i modern tid, i samma liga som Karl Staaff, Fälldin, Löfven och Palme, råder ingen tvekan om. Han misslyckades totalt med att stoppa den massiva muslimska invandringen efter 11 september 2001 – och det är den avgörande orsaken till det förfallna, otrygga och söndertrasade Sverige vi lever i idag.

    Karin Wanngård. Namnet säger de flesta fortfarande inte mycket, trots att hon i flera år suttit på Stockholms tyngsta politiska stol. Redan 2016, efter två år som finansborgarråd, var hon så okänd att bara var fjärde stockholmare kunde identifiera henne. I dag leder hon staden igen – i koalition med MP och V – och är fortfarande märkligt anonym.

    Men anonym är inte detsamma som ödmjuk. Wanngård har bestämt sig för att kliva av efter nästa mandatperiod. Hon vill sluta på topp. I Dagens Nyheter hyllar hon sig själv för att ha hanterat terrordådet på Drottninggatan och flyktingkrisen. Och inte minst för att ha ”hittat nyckeln” till att bryta segregationen med projektet Fokus Järva.

    Självbilden är monumental. Göran Persson, tidigare ohotad på listan över självbelåtna sossar, får se sig passerad.

    För vad har egentligen hänt i Järva? Mirakel? Nej. Två boulebanor i Akalla. Ett pingisbord på torget. En reparerad ljusskylt i Rinkeby. Lite parkskötsel i egen regi. Symbolpolitik på låg nivå, presenterad som världsnyheter.

    I Skärholmen är bilden ännu mörkare. Här litar inte ens var femte invånare på sin stadsdelsförvaltning. Otryggheten är skyhög, långt över stadens snitt. Och Wanngårds svar? Att skicka ut åtta feriearbetande ungdomar för att fråga folk hur det känns. ”Medborgardialog”, kallar hon det. Ett hån mot alla som lever i otryggheten.

    Samtidigt inrättar styret en tjänst som ”trädstrateg” – en byråkrat som ska dela ut bidrag till grönskötsel. Det är den typen av projekt som kallas ”satsningar”.

    Men bakom kulisserna tornar den obekväma sanningen upp sig: skenande skuldberg. Skatten har höjts till 17,98 kronor. Ändå räcker inte pengarna. På ett år ökade skulden från 62 till 75 miljarder kronor.

    Och ironin? År 2020 anklagade Wanngård det borgerliga styret för just lånepolitik. Då skrev hon själv: ”Därför behöver Stockholm en ny, ansvarstagande, ekonomisk politik.” Exakt den politik hon själv nu har vägrat bedriva.

    Resultat: en stad med rekordskulder, djupa klyftor och ett ledarskap som ersätter verkliga reformer med symbolprojekt.

    Och mitt i detta: Wanngårds ambition att driva igenom ännu fler moskébyggen – trots att Stockholm redan har en överetablering. Ett typexempel på hennes politik: splittrande, dyr, och helt utan förankring i stadens verkliga problem.

    Nästa socialdemokratiska kakistokrat i Stockholm kommer få städa upp efter en ledare som pratat stort, men levererat smått. Karin Wanngård lämnar efter sig en skuldsatt stad, ökad otrygghet och symbolpolitik på löpande band.

  • Passa på att fira svensk midsommar medan du kan. När muhammedanerna styr Sverige blir det spöstraff för kätteri.

    Dans kring midsommarstången? Det är spöstraff för sådant i länder där muhammedaner styr.

    Att det finns onda krafter i vårt land som vill islamisera sönder Sverige är inte något vi längre kan ifrågasätta. Islam är, precis som NSDAP var i 1920-talets Tyskland, en cancerböld som växer i Sverige.

    Vi slösar idag bort pengar på religiösa friskolor där elever tränas i jihad; detta är något vi matar med svenskens skattepengar. Vi låter moskéer växa upp som flugsvampar ur jorden – särskilt i Stockholm, där det redan finns en moské på Södermalm och i Fittja, och nu ska man även bygga en i Skärholmen.

    Det är lite som om vi skulle låta Putin ha en egen flygbas på Bromma flygplats – det skulle vara otänkbart. Men när vi har en inre fiende som hotar vårt land, då är det tydligen okej att låta den växa fram obehindrat.

    Fakta: Shiamuslimska lagar och svensk midsommar

    Svensk midsommartradition innehåller ofta:

    • Alkoholkonsumtion
    • Dans runt midsommarstången
    • Blandat sällskap av män och kvinnor
    • Musik och sång
    • Festmåltider och umgänge utomhus

    Enligt shiamuslimska rättslärda gäller följande:

    Traditionellt inslag Shiamuslimsk bedömning
    Alkoholkonsumtion Haram (förbjudet) enligt alla marjaʿ
    Blandad dans Haram – bryter mot blygsamhetsnormer
    Musik och sång Tillåtet om den inte är erotisk eller syndig – vissa lärda förbjuder all världslig musik
    Blandat sällskap Tillåtet med måttlighet och anständig klädsel – otillåtet vid flirt eller fysisk kontakt
    Kulturellt firande utan haram Tillåtet – om syftet är socialt och inget förbjudet sker

    ⚖️ Vad händer om man bryter mot shiamuslimska lagar?

    Typ av brott Möjliga konsekvenser
    Religiöst (andligt) Räknas som synd (maʿsiya). Kräver ånger (tawba) och ibland gottgörelse.
    Socialt (inom familj/samhälle) Kan leda till sociala konsekvenser – som avstånd eller kritik.
    Rättsligt (i shariabaserade länder) Brott som alkohol eller otillåten sex kan leda till juridiska straff som böter, piskrapp eller fängelse. Gäller snart i Sverige om vi inte stoppa islamiseringen av Sverige.