Slagord mot polisen i ett Pridetåg i Malmö och en propalestinsk manifestation utanför Karolinska universitetssjukhuset har väckt debatt. Händelserna aktualiserar frågor om politisk aktivism, förtroendet för offentliga institutioner och var gränsen går mellan den anställdes yttrandefrihet och yrkesrollens krav.

Under ett Pridetåg i Malmö hördes deltagare i den del av tåget där Vänsterpartiet gick skandera ”Hela Malmö hatar polisen”. Samtidigt har en propalestinsk manifestation vid entrén till Karolinska universitetssjukhuset i Solna uppmärksammats, där personer i vårdkläder deltog.

Händelserna är sinsemellan olika, men har kommit att ingå i en bredare diskussion om politisk radikalisering, offentliga institutioners neutralitet och Palestinafrågans växande betydelse inom delar av vänstern.

Palestina som samlande politisk fråga

Den israeliska författaren och tidigare politikern Einat Wilf har använt begreppet ”palestinianism” för att beskriva hur solidariteten med palestinier enligt henne har utvecklats från en utrikespolitisk fråga till en övergripande politisk identitet.

I denna analys blir palestinierna en symbol för världens förtryckta, medan Israel får representera kolonialism, kapitalism och västerländsk makt. Palestinafrågan kopplas därmed samman med andra rörelser inom vänstern, exempelvis klimataktivism, antirasism och kritik mot västvärldens institutioner.

Begreppet är omstritt och används främst av kritiker till den propalestinska rörelsen. Men det belyser hur konflikten mellan Israel och Palestina har fått en central roll i politiska miljöer långt utanför den traditionella utrikespolitiken.

Det märks bland annat vid universitet, kulturinstitutioner, fackliga demonstrationer och Prideparader, där krav kopplade till Palestina blivit allt vanligare.

Slagord mot polisen i Malmö

Ramsan ”Hela Malmö hatar polisen” har förekommit vid flera demonstrationer i Malmö. När den återigen hördes från Vänsterpartiets del av ett Pridetåg möttes partiet av kritik.

Vänsterpartiet i Malmö uppgav att slagordet inte skulle tolkas bokstavligt, utan som en protest mot rasism och repressiva metoder inom polisen.

Kritiker menade däremot att formuleringen uttrycker ett generellt hat mot en hel yrkesgrupp och riskerar att undergräva förtroendet för polisen som demokratisk institution.

Liknande slagord har tidigare hörts under första maj-demonstrationer och protester i samband med Eurovision Song Contest i Malmö 2024. Det tyder på att uttrycket inte är ett enskilt misstag, utan en del av en etablerad aktivistisk tradition.

Kritik mot polisen är legitim

Polisen har ett omfattande våldsmonopol och ska därför kunna granskas hårt. Misstankar om diskriminering, övervåld och felaktiga ingripanden måste kunna diskuteras öppet.

Men det finns en principiell skillnad mellan att kritisera polisens metoder och att uttrycka hat mot alla poliser.

Under protesterna efter George Floyds död 2020 spreds amerikanska slagord om polisvåld och strukturell rasism även till Sverige. Krav på att minska polisens resurser eller helt förändra dess uppdrag började framföras av svenska aktivister och akademiker.

För vissa radikala grupper betraktas polisen inte främst som en samhällsfunktion, utan som ett hinder för demonstrationer, ockupationer och blockader. Polisen blir då en symbol för en samhällsordning som aktivisterna vill förändra.

I en demokrati är det tillåtet att ifrågasätta denna ordning. Men när kritiken övergår i avhumanisering och generellt hat riskerar den politiska diskussionen att ersättas av ett språk som legitimerar konfrontation.

Vårdpersonal demonstrerade vid Karolinska

En annan omdiskuterad händelse var en propalestinsk manifestation utanför Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Personer som bar vårdkläder och stetoskop deltog i demonstrationen och krävde bland annat att den palestinske läkaren Hussam Abu Safiya skulle friges ur israeliskt förvar.

Vårdpersonal har, liksom andra medborgare, rätt att delta i politiska demonstrationer. Frågan blir mer komplicerad när deltagarna använder sin yrkesidentitet och demonstrerar i direkt anslutning till sin arbetsplats.

Sjukhusentrén används av patienter och anhöriga som befinner sig i en utsatt situation. Högljudda politiska manifestationer på en sådan plats kan därför uppfattas som störande eller hotfulla.

För judiska och israeliska patienter kan starkt antiisraeliska budskap skapa en särskild oro. Samma princip gäller andra patienter som upplever att vårdpersonal uttrycker fientlighet mot en grupp som de själva tillhör.

Yrkeskläder ger budskapet särskild tyngd

När läkare och sjuksköterskor framträder i arbetskläder får deras politiska budskap en annan tyngd än när de deltar som privatpersoner.

Vårdkläderna signalerar professionell auktoritet och kan ge intrycket att sjukhuset eller arbetsgivaren står bakom budskapet. Det kan även skapa osäkerhet om huruvida personalens politiska övertygelse påverkar bemötandet av patienter.

Vårdens grundläggande uppgift är att behandla alla människor lika, oavsett nationalitet, religion eller politisk uppfattning. Patienterna ska inte behöva fundera över om deras bakgrund påverkar den vård de får.

Det innebär inte att vårdanställda ska sakna politiska rättigheter. Men det finns skäl att upprätthålla en tydlig gräns mellan privat opinionsbildning och yrkesutövning.

Sjukhuset som fredad plats

Ett sjukhus är inte en vanlig offentlig plats. Dit kommer människor med sjukdomar, oro och sorg. Många befinner sig i en av livets mest sårbara situationer.

Därför bör politiska manifestationer vid sjukhusets entréer bedömas med större försiktighet än motsvarande protester på ett torg.

Demonstrationsfriheten är grundläggande, men den innebär inte en ovillkorlig rätt att demonstrera på varje plats och på ett sätt som stör vården eller skapar otrygghet för patienter.

En rimlig princip är att politiska protester ska kunna genomföras utan att patienter ofrivilligt görs till publik och utan att vårdens neutralitet ifrågasätts.

Oro för antisemitism

Sedan Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 och det efterföljande kriget i Gaza har rapporter om antisemitism ökat i flera länder.

Kritik mot Israels regering och krigföring är legitim och nödvändig. Men gränsen passeras när judar kollektivt hålls ansvariga för Israels agerande eller när antisemitiska föreställningar sprids under täckmantel av Israelkritik.

Inom vården är sådana uttryck särskilt allvarliga. Patienter måste kunna känna sig säkra på att personalen behandlar dem professionellt, även när de har olika bakgrund eller politiska uppfattningar.

Samma krav gäller naturligtvis rasism och fientlighet mot palestinier, araber och muslimer. Vården får aldrig bli en arena där internationella konflikter påverkar bemötandet av enskilda patienter.

En konflikt som tar plats i flera rörelser

Palestinafrågan har under senare år blivit synlig inom många rörelser som ursprungligen bildades kring andra frågor.

Under Prideparader deltar grupper som Queers for Palestine. Klimataktivister har kopplat samman klimatfrågan med protester mot Israel, och propalestinska manifestationer har genomförts på universitet och kulturinstitutioner.

För deltagarna handlar detta ofta om solidaritet mellan grupper som de betraktar som utsatta. Kritiker menar däremot att rörelsernas ursprungliga syften riskerar att trängas undan av Israel–Palestina-konflikten.

När en enskild fråga blir ett krav för deltagande i många olika rörelser kan människor känna att de måste acceptera ett helt paket av politiska ståndpunkter för att få engagera sig i exempelvis klimat-, fack- eller hbtqi-frågor.

Partiernas ansvar

Politiska partier kan inte alltid hållas ansvariga för varje slagord som ropas av en enskild deltagare. Men de har ansvar för hur deras företrädare agerar och hur partiet reagerar när extrema eller hatiska budskap framförs i dess namn.

Att förklara att ett slagord inte ska tolkas bokstavligt är inte alltid tillräckligt. Partier måste också kunna klargöra vilka uttryck som är oförenliga med deras värderingar.

Det gäller särskilt partier som vill få inflytande över rättsväsendet, sjukvården och andra samhällsbärande institutioner.

En demokratisk rörelse måste kunna kritisera övertramp även när de begås av personer som säger sig företräda en god eller rättvis sak.

Institutionernas förtroende måste värnas

Sverige är ett land med långtgående demonstrations- och yttrandefrihet. Det måste finnas utrymme för hård kritik mot både polisen och Israels regering.

Men samhällsbärande institutioner är beroende av allmänhetens förtroende.

Polisen ska upprätthålla lagen utan politisk partiskhet. Vårdpersonal ska behandla alla patienter lika. Universitet ska försvara ett öppet kunskapsutbyte, och offentliga verksamheter ska vara tillgängliga för människor med olika politiska och religiösa uppfattningar.

Polisen ska kunna kritiseras utan att en hel yrkesgrupp förklaras hatad. Vårdpersonal ska kunna uttrycka politiska åsikter utan att patienterna görs till publik.

Palestiniernas lidande och Israels krigföring måste kunna diskuteras öppet. Men solidaritet med civila får aldrig användas som ursäkt för antisemitism, hot eller stöd till terrorism.

På motsvarande sätt får kritik mot radikal Palestinaaktivism inte övergå i ett generellt misstänkliggörande av palestinier, muslimer eller människor som demonstrerar för fred och mänskliga rättigheter.

Den demokratiska utmaningen är att försvara flera principer samtidigt: demonstrationsfriheten, rätten att kritisera makten, skyddet mot rasism och antisemitism samt förtroendet för polisens och vårdens opartiskhet.