Stockholm.homes

Etikett: islam

  • Slöjan, tvånget och den svenska debatten

    Slöjan beskrivs både som en symbol för religiös frihet och som ett redskap för kontroll och hedersförtryck. Samtidigt väcker förslag om slöjförbud svåra frågor om statens rätt att bestämma över människors klädsel. Den avgörande frågan är därför inte vilket plagg en kvinna bär, utan om hon själv har haft möjlighet att välja.

    Frågan om slöjförbud har blivit en av Sveriges mest kontroversiella politiska och kulturella konflikter. Förespråkare beskriver ett förbud som ett sätt att skydda flickor och kvinnor från religiöst och hedersrelaterat förtryck. Motståndare ser det i stället som ett angrepp på religionsfriheten och kvinnors rätt att själva bestämma över sin klädsel.

    Men debatten handlar inte enbart om ett tygstycke på huvudet. Den handlar också om kroppslig autonomi, religiöst tvång, statens makt och vilka normer som ska gälla i ett demokratiskt samhälle.

    Kontroll av kvinnors kläder

    Försök att kontrollera kvinnors klädsel förekommer i många kulturer och religioner. Kvinnan har ofta förväntats klä sig på ett sätt som anses vara ödmjukt och sedligt, för att inte väcka uppmärksamhet eller anses fresta män.

    När flickor och kvinnor förväntas bära vissa kläder för att upprätthålla familjens heder är det därför inte en obetydlig kulturell fråga. Bakom orden tradition, identitet och respekt kan det finnas tydliga krav på lydnad.

    Det finns kvinnor i Sverige som bär hijab av egen övertygelse och som själva betraktar slöjan som en del av sin religiösa eller kulturella identitet. Samtidigt finns det också flickor och kvinnor som fostras till att bära slöja eller som utsätts för hot, social kontroll och våld om de vägrar.

    Det är denna skillnad mellan frivillighet och tvång som ofta försvinner i den politiska debatten.

    Förslag om generellt slöjförbud

    Sverigedemokraterna har föreslagit ett omfattande förbud mot slöja på allmän plats. Argumentet är att ingen i Sverige ska kunna tvingas av släktingar, religiösa företrädare eller så kallade moralpoliser att täcka sitt hår eller sin kropp.

    Utgångspunkten – att bekämpa tvång – är viktig. Ett generellt förbud innebär dock betydande problem.

    Det skulle vara svårt att avgöra vilka plagg som omfattas, vilka undantag som ska göras och hur lagen ska tillämpas. Ett sådant förbud skulle dessutom ge staten långtgående rätt att bestämma hur människor får klä sig.

    En liberal demokrati måste både skydda människor från religiöst och familjerelaterat tvång och värna individens rätt att välja sin egen klädsel. Staten bör därför vara försiktig med att bekämpa ett klädkrav genom att införa ett nytt klädkrav.

    Slöjan som frihetssymbol

    Samtidigt har delar av den svenska vänstern, medierna, näringslivet och den offentliga sektorn under många år framställt hijaben som en symbol för mångfald, frihet och kvinnlig självständighet.

    Under Hijabuppropet 2013 fotograferade svenska politiker och kända kvinnor sig själva i hijab i solidaritet med muslimska kvinnor som utsatts för trakasserier.

    Senare började stora företag använda hijabbärande modeller i reklamkampanjer. Kampanjerna hyllades ofta som inkluderande och progressiva. Även offentliga aktörer och europeiska institutioner har använt slöjan i kommunikation om mångfald och tolerans.

    Problemet uppstår när denna positiva marknadsföring gör slöjan till en okomplicerad modeaccessoar och samtidigt osynliggör de kvinnor som tvingas bära den.

    En kvinna kan uppleva slöjan som frivillig och stärkande. En annan kan bära samma plagg av rädsla för sin familj, sin make eller sitt religiösa sammanhang. Båda verkligheterna måste kunna diskuteras samtidigt.

    Erfarenheter av hot och kontroll

    Journalisten Sofie Löwenmark har granskat svenska domar där slöjtvång förekommer som en del av ett större hedersrelaterat förtryck.

    I domarna finns berättelser om kvinnor som tvingats bära hijab och hotats med att skickas tillbaka till sina ursprungsländer om de tog av den. Andra kvinnor har förbjudits att lämna hemmet utan slöja eller utsatts för misshandel när de inte följt makens regler.

    Det finns också fall där unga flickor tvingats börja bära hijab redan i tolvårsåldern och där föräldrar och bröder deltagit i övervakningen av deras klädsel, sociala kontakter och framtida äktenskap.

    Berättelserna visar att slöjtvång inte kan isoleras från andra former av kontroll. Det kan ingå i ett normsystem som även omfattar hot, psykiskt och fysiskt våld, social isolering och hedersförtryck.

    Alla slöjbärande kvinnor är inte förtryckta. Det innebär däremot inte att slöjtvång är ett påhitt eller ett obetydligt problem.

    Kvinnorna som gör motstånd

    Frågan blir särskilt tydlig när man betraktar situationen i länder där slöjan regleras genom lag.

    I Iran har kvinnor fängslats, misshandlats och straffats för att de tagit av sig slöjan. Trots riskerna har många kvinnor protesterat mot regimen genom att visa sitt hår eller offentligt bränna sina slöjor.

    När västerländska politiker och institutioner beskriver slöjan som en självklar symbol för frihet riskerar de därför att bortse från de kvinnor som betraktar den som en symbol för statligt och religiöst förtryck.

    Solidaritet med muslimska kvinnor måste även omfatta dem som vill lämna religiösa klädkrav bakom sig.

    Parallellen till hedersförtrycket

    Den svenska debatten om hedersförtryck visar hur svårt det kan vara att diskutera kulturella och religiösa normer utan att anklagas för rasism.

    Under lång tid beskrevs hedersrelaterat våld huvudsakligen som mäns våld mot kvinnor, utan att normerna kring familjens heder, kollektiv bestraffning och kontroll av kvinnors sexualitet uppmärksammades tillräckligt.

    Mäns våld mot kvinnor förekommer i alla grupper. Hedersförtryck har dock särskilda mekanismer, där flera familjemedlemmar eller släktingar kan delta i kontrollen och där individens beteende anses påverka hela familjens anseende.

    När dessa mekanismer förnekas eller förminskas blir det svårare att hjälpa de personer som utsätts.

    Samma risk finns i slöjdebatten. Om varje diskussion om tvång avfärdas som islamofobi lämnas utsatta flickor och kvinnor utan stöd. Om varje slöjbärande kvinna i stället betraktas som ett offer förnekas hennes egen vilja och självständighet.

    Frihet kräver mer än förbud

    Ett demokratiskt samhälle bör inte okritiskt romantisera religiösa klädnormer. Men det bör inte heller använda generella förbud som första lösning.

    Kampen mot slöjtvång måste framför allt inriktas på själva tvånget. Skolor, socialtjänst och rättsväsende måste kunna upptäcka när flickor begränsas, hotas eller kontrolleras. Kvinnor som vill lämna ett destruktivt sammanhang måste erbjudas skydd och praktiskt stöd.

    Barns rättigheter måste väga tyngre än föräldrars eller religiösa gruppers krav. Samtidigt måste vuxna kvinnor ha rätt att själva bära religiösa plagg så länge beslutet verkligen är deras eget.

    Den centrala frågan är därför inte om slöjan alltid är frihet eller alltid är förtryck. Frågan är om kvinnan själv har ett verkligt val – och vad samhället gör när det valet tas ifrån henne.

    Ett fritt samhälle måste kunna försvara två principer samtidigt: rätten att bära slöja och rätten att slippa bära den.

  • Muhammadaner vid Örebro universitet är missnöjda.

    Muhammedanska studenter vid Örebro universitet kräver större lokaler för fredagsbön – men universitetet säger nej. I Sverige är universiteten till för utbildning, inte religion. Den som inte accepterar våra lagar, vår yttrandefrihet och vårt sekulära system får helt enkelt söka sig någon annanstans.


    Vid koranupploppen för några år sedan var det över 50 stater som ville att Sverige skulle avskaffa vår yttrandefrihet. Att bränna en bok var ju jättehemskt, samtidigt förstörde muslimerna statlig egendom för miljontals kronor.

    Muslimska studenter vid Örebro universitet kräver större lokaler för fredagsbön. Universitetet säger nej – lokalerna är till för utbildning och forskning, inte för religiösa ritualer.

    Reglerna är klara: studentföreningar kan boka salar för möten, men inte för gudstjänster. Vill man be får man använda de stilla rum som finns på campus.

    – Universitetet ska vara en neutral plats. Därför erbjuder vi stilla rum, men undervisningssalarna är inte till för religion, säger fastighetschef Rickard Ålund.

    Trots detta menar studenterna att rummen är för små och att moskén i Vivalla ligger för långt bort. Men att kräva specialbehandling förändrar inte grundregeln: alla behandlas lika.

    Sverige är ett sekulärt land. Här gäller samma lagar och principer för alla – religion styr inte det offentliga livet. Vid koranupploppen försökte över 53 muslimska stater pressa Sverige att offra yttrandefriheten. Det kommer aldrig att ske.

    Kan man inte acceptera svenska lagar, yttrandefrihet och sekularism, då är det enkelt: packa väskorna och lämna landet. Sverige kommer aldrig anpassa sig efter religiösa krav.

    Koranupploppen i Örebro 2022 (Sveaparken) – Skador, förstörelse och domar

    Polisskador

    • Över 70 poliser skadades under upploppet enligt polisens/mediers senare uppgifter och utvärderingar.
    • Minst 10–12 poliser rapporterades skadade samma kväll (tidiga preliminära siffror).

    Källor: SVT Uppdrag granskning & lokalnyheter (2023), SvD/TV4 (15–16 apr 2022).

    Materiell förstörelse (polisens egendom)

    • Minst 3–4 polisbilar sattes i brand; fler polisfordon skadades svårt.
    • Den samlade kostnaden för händelsen i Örebro passerade 20 miljoner kronor.

    Källor: SVT (15 apr 2022), TV4 (16 apr 2022), Sveriges Radio P4 Örebro (5 jul 2023).

    Hur många har dömts?

    • Polisen uppgav i juni 2024 att 150 personer hade dömts för sin inblandning i Örebro-upploppet.
    • I april 2025 uppgav polisen att 133 vuxna (separat redovisning) hade dömts; lagföringen har fortsatt löpande med nya åtal.

    Källor: Omni/Polisen (19 jun 2024), Polisen.se (15 apr 2025), NA/Expressen-sammanställningar.

  • Passa på att fira svensk midsommar medan du kan. När muhammedanerna styr Sverige blir det spöstraff för kätteri.

    Dans kring midsommarstången? Det är spöstraff för sådant i länder där muhammedaner styr.

    Att det finns onda krafter i vårt land som vill islamisera sönder Sverige är inte något vi längre kan ifrågasätta. Islam är, precis som NSDAP var i 1920-talets Tyskland, en cancerböld som växer i Sverige.

    Vi slösar idag bort pengar på religiösa friskolor där elever tränas i jihad; detta är något vi matar med svenskens skattepengar. Vi låter moskéer växa upp som flugsvampar ur jorden – särskilt i Stockholm, där det redan finns en moské på Södermalm och i Fittja, och nu ska man även bygga en i Skärholmen.

    Det är lite som om vi skulle låta Putin ha en egen flygbas på Bromma flygplats – det skulle vara otänkbart. Men när vi har en inre fiende som hotar vårt land, då är det tydligen okej att låta den växa fram obehindrat.

    Fakta: Shiamuslimska lagar och svensk midsommar

    Svensk midsommartradition innehåller ofta:

    • Alkoholkonsumtion
    • Dans runt midsommarstången
    • Blandat sällskap av män och kvinnor
    • Musik och sång
    • Festmåltider och umgänge utomhus

    Enligt shiamuslimska rättslärda gäller följande:

    Traditionellt inslag Shiamuslimsk bedömning
    Alkoholkonsumtion Haram (förbjudet) enligt alla marjaʿ
    Blandad dans Haram – bryter mot blygsamhetsnormer
    Musik och sång Tillåtet om den inte är erotisk eller syndig – vissa lärda förbjuder all världslig musik
    Blandat sällskap Tillåtet med måttlighet och anständig klädsel – otillåtet vid flirt eller fysisk kontakt
    Kulturellt firande utan haram Tillåtet – om syftet är socialt och inget förbjudet sker

    ⚖️ Vad händer om man bryter mot shiamuslimska lagar?

    Typ av brott Möjliga konsekvenser
    Religiöst (andligt) Räknas som synd (maʿsiya). Kräver ånger (tawba) och ibland gottgörelse.
    Socialt (inom familj/samhälle) Kan leda till sociala konsekvenser – som avstånd eller kritik.
    Rättsligt (i shariabaserade länder) Brott som alkohol eller otillåten sex kan leda till juridiska straff som böter, piskrapp eller fängelse. Gäller snart i Sverige om vi inte stoppa islamiseringen av Sverige.

  • Socialdemokraterna släpper in femtekolonnare i sitt parti.

    År 2033 har Sverige förändrats i grunden. En islamistisk maktkoncentration har vuxit fram, och under täckmantel av nationell kris har grundlagar rivits upp. En attack på en symbolisk statlig byggnad blev startskottet – inom dagar fanns krav på undantagslagar, och inom månader var demokratin avskaffad.
    År 2035 införs sharialagar. Traditionella svenska högtider som midsommar klassas som hedniska och förbjuds. Samhället har blivit oigenkännligt.

    Dündar Güngör, ordförande för Socialdemokraterna i Rosengård och ledamot i Malmö kommunfullmäktige, anser att Id al-Adha bör betraktas som en svensk högtid. I en intervju med Sydsvenskan berättar han att firandet på Örtagårdstorget kombinerar Sveriges nationaldag och den islamiska offerhögtiden i ett gemensamt arrangemang. – Vi firar två svenska högtider på samma dag, även om inte alla vill acceptera att de är det, säger Güngör. Han uttrycker ingen förståelse för svenskar som motsätter sig erkännandet av muslimska högtider som en del av det svenska samhället. Uttalandet har väckt debatt, särskilt i ljuset av kritik från djurrättsorganisationer mot djurhanteringen under Id al-Adha, där slakt utan bedövning förekommer i vissa länder.

    Föreställ dig att Sverige hade blivit ockuperat under kalla kriget, av Sovjetunionen. Ryska soldater överallt. Ett felsteg, en fel mening om den store marxistledaren – och du hade ställts mot en vägg och skjutits. Det var verkligheten för miljontals människor bakom järnridån.

    Idag står vi inför en ny form av ockupation. Det handlar inte längre om stridsvagnar och gevär – utan om en totalitär ideologi som har infiltrerat våra institutioner, skolor, bostadsområden och politiska partier. Denna ideologiska angripare heter islam. Den är inte här för att anpassa sig. Den är här för att ta över.

    Så fort någon vågar kritisera islam, eller påpeka dess destruktiva inverkan, svarar de muslimska massorna med hot, upplopp och brutalt våld. Koranbränningar har blottat hur snabbt dessa grupper mobiliserar sitt hat och sitt våldskapital mot det svenska samhället. Toleransen från vår sida har blivit deras vapen.

    Vi har själva öppnat dörrarna. Låtit denna ideologi breda ut sig som en cancersvulst i vårt samhälle. Vi har gett den bostäder, bidrag, inflytande – och nu kräver dess företrädare att vi erkänner deras högtider som svenska. Vi ser nu hur svenska politiker – ofta utan djupare band till vår historia, utan förfäder som försvarade detta land – försöker omskriva vad som är svenskt. De kallar Id al-Adha en ”svensk högtid”.

    Det är lika verklighetsfrånvänt som om vi skulle tvingas fira 9 maj – den ryska segerdagen – eller 4 juli, USA:s nationaldag. Högtider som inte har något att göra med vår kultur, vår historia eller vår identitet. Det är inte assimilation. Det är kapitulation.

    Och det slutar inte där. Det börjar med högtider. Det slutar med lagar. Om Sverige en dag styrs enligt sharia – vare sig i sunni- eller shiaform – då är det slut på midsommar, jul, kräftskivor och lucia. Då blir allt vi förknippar med frihet, ljus, musik och tradition förbjudet.

    Midsommar – vår kanske mest älskade högtid – skulle raderas:

    • Alkohol: förbjudet
    • Dans: förbjudet
    • Lättkläddhet: förbjudet
    • Musik: censurerad
    • Glädje i det offentliga rummet: förbjudet

    Vi står inte längre inför en hypotetisk fara. Den är här. Den är redan inne i våra beslutande rum. Och om vi inte sätter stopp – nu – så förlorar vi mer än vårt land. Vi förlorar vår själ.

    Vad skulle sharialagar innebära i Sverige?

    Om sharialagar infördes som rättssystem i Sverige skulle det innebära stora förändringar jämfört med dagens sekulära lagstiftning. Här är några centrala skillnader:

    • Religiös lagstiftning: Svenska lagar bygger på demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Sharia bygger på religiösa texter, vilket skulle innebära att lagen inte längre är sekulär.
    • Ojämställd familjerätt: Män har i många tolkningar av sharia starkare juridisk ställning än kvinnor vid arv, skilsmässa och vårdnad. Detta strider mot svensk jämställdhetslagstiftning.
    • Begränsad yttrandefrihet: Kritik mot religion kan straffas hårt enligt sharia. I Sverige är religionskritik tillåten enligt yttrandefrihetsgrundlagen.
    • Hårda straff: I vissa tolkningar tillämpas kroppsliga straff, t.ex. piskrapp eller amputation. Detta skulle bryta mot svensk lag som förbjuder grym och omänsklig behandling.
    • Könssegregering: Sharia föreskriver ofta strikt åtskillnad mellan kvinnor och män i det offentliga rummet. I Sverige gäller likabehandling oavsett kön.
    • Religiösa påbud: Tvingande klädkoder (t.ex. hijab) och förbud mot vissa livsmedel skulle kunna införas, vilket inskränker individens frihet.

    Sammanfattningsvis skulle ett införande av sharialagar stå i direkt konflikt med svensk grundlag, rättsstatens principer och internationella konventioner om mänskliga rättigheter.