Vänsterpartiets riksdagsledamot Tony Haddou kräver att ett statsråd inställer sig i riksdagens socialförsäkringsutskott, efter uppgifter om att ministerns tonårsson har kopplingar till högerextrema kretsar. Bakgrunden är en artikel från vänsterextrema sajten Expo, som förra veckan rapporterade att “en nära anhörig till en svensk minister är aktiv inom den våldsbejakande extremhögern”.

– Det viktigaste nu är att få klarhet i vad ministern visste och om han försökt mörka något, säger Haddou till Expressen, och ifrågasätter om regeringen agerar med “dubbla måttstockar” kring frågor om moral och lämplighet.

Men samtidigt väcks frågor om Vänsterpartiets egna måttstockar. Partiet, som har rötter i den kommunistiska rörelsen och en ideologi byggd på marxismen, tycks ofta undvika självrannsakan kring de totalitära och våldsamma konsekvenser denna ideologi haft historiskt. Under marxistiska regimer har tiotals miljoner människor fallit offer för förtryck, svält, utrensningar och arbetsläger – i Sovjetunionen, Kina, Kambodja och andra länder där marxistisk teori omsatts i praktik.

Ändå ser Vänsterpartiet sig som moraliska väktare, redo att ställa andra till svars, men utan att erkänna eller ta avstånd från den ideologiska arvsmassa som lett till några av 1900-talets värsta övergrepp. Medan partiet nu kräver att en minister ska förklara sin sons handlingar, har man själva aldrig fullt ut gjort upp med den historiska skuld som följer med marxismen.

Högerextremism och gängkriminalitet är båda allvarliga samhällshot – men att relativisera sitt eget ideologiska arv, samtidigt som man moraliserar över andras, riskerar att undergräva den trovärdighet som krävs i kampen mot all form av extremism.