Föreställ dig att du slitit i åratal för att lämna en sliten tvåa i ett DDR betongkomplex från 70-talet. Du har jobbat, sparat och äntligen lyckats flytta till en villa i ett lugnt, välmående område. Men tro inte för en sekund att du ska få njuta av frukten av ditt slit – nej, för plötsligt knackar storebror Socialdemokraten på dörren och förklarar att ditt område nu ska ”tvångsblandas”.
Villakvarteren som byggdes för hundra år sedan? Där ska det resas nya miljonprogramskolosser, i bästa DDR-anda. Grattis! Din hårt förvärvade klassresa ska rivas upp för att partiet ska kunna genomföra sitt senaste sociala ingenjörsexperiment.
Och kritiken mot detta? Den avfärdas förstås som ”rasism”. För vad annars? När argumenten tryter tar sossen fram sitt favoritkort. Du är inte orolig för att dina barns skolor ska förändras eller att din villa ska tappa i värde – nej, du är bara ”rädd för hudfärg”. Så enkelt är det i den socialdemokratiska sagovärlden.
På senaste kongressen klubbade de alltså igenom sitt nya integrationsprogram. Officiellt handlar det om att ”bryta segregationen”. I praktiken innebär det att staten ska tala om var du ska bo och vilka grannar du ska ha. Du har kämpat för en trygg tillvaro, men Socialdemokraterna tycker tydligen att du behöver lite påtvingad spänning i livet.
Attenius själv försöker låta lugnande: det är ”frivilligt” och ”långsiktigt”. Jo tjena. Frivilligt – så länge du accepterar att flytta dit staten pekar, annars kan du vinka adjö till bidragen. Långsiktigt – för att det tar tid att bygga om hela Sverige till ett socialt experiment på steroider.
Så här ser alltså den stora visionen ut: du får gärna arbeta, betala skatt och slita för att skapa ett bättre liv. Men i slutändan är det ändå partiet som avgör vilken granne du får – för de vet ju alltid bäst.
Kort sagt: kämpa på, gör din klassresa, köp din villa. Men tro inte att du äger ditt eget liv. Socialdemokraterna har redan bestämt att staten gör det åt dig.
S-toppen Angelica Katsanidou lät skattebetalarna ta notan för kongressfest, middagar och hotell – och plockade samtidigt ut fullt traktamente. Totalt landade kalaset på drygt 13 000 kronor, något som experter kallar lagstridigt.
En socialakistokrat får inte vara lat. I Region Stockholm fungerar knappt längre sjukvården, eftersom sossarna driver den enligt DDR-modellen istället för marknadsmodellen.
Lyxfest på skattepengar – S-toppen i Kalmar i ny notaskandal
Regionstyrelsens ordförande i Kalmar, Angelica Katsanidou (S), har låtit skattebetalarna stå för kongressfest, middagar och hotell. Samtidigt har hon plockat ut fullt traktamente – trots att Skatteverkets regler förbjuder det när mat redan betalats. Totalt: drygt 13 000 kronor.
Experter kallar det lagbrott. Och parallellerna till Mona Sahlin-affären är svåra att ignorera – även då handlade det om en toppolitiker som använde pengar på ett sätt som väckte ramaskri.
Notan på folket
Katsanidou är den enda socialdemokrat som skickat vidare festavgiften till regionen under partikongressen. Hon har dessutom lämnat in två middagskvitton – samtidigt som hon tog ut fullt traktamente.
– Partidagar har inget med regionernas verksamhet att göra, säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt.
Försvarar upplägget
Hon försvarar sig med att kostnaderna täcks av partistödets utbildningspengar. Men i regionens egna regler står det tydligt: stödet ska gå till kurser och konferenser som berör regionens verksamhet – inte till fester.
– Revisionen bedömer att det är korrekt, säger Katsanidou.
”Som Sahlin – det skadar förtroendet”
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin vill inte ta ansvar för notan. Han slår fast att reglerna ska följas och felaktigheter rättas till.
Men författningsjuristen Patrik Bremdal är stenhård i kritiken: – Det här skadar förtroendet för politiker och regioner. Precis som i Mona Sahlin-fallet undergräver det tilliten till hela systemet.
FAKTA: ”Tobleroneaffären” – Mona Sahlin
Bakgrund: Mona Sahlin (S) var en av partiets tyngsta namn och
tippad som blivande statsminister på 1990-talet.
Hon använde ett tjänstekreditkort
för privata inköp (bl.a. choklad, blöjor och hyrbil) och hade samtidigt brister i sin privatekonomi.
Kostnaderna återbetalades och något åtal väcktes inte.
Varför kallas det ”Tobleroneaffären”?
Namnet kommer av att chokladkakor blev en uppmärksammad symbol för de privata köpen.
Sak
Exempel
Konsekvens
Privata köp på tjänstekort
Choklad, blöjor, hyrbil m.m.
Återbetalning; politisk kris
Ekonomiskt slarv
Försenade betalningar/skulder
Avgick ur regeringen
Politisk följd
Förlorat förtroende
Planerna på statsministerposten stoppades 1995
Snabb tidslinje
: Affären uppdagas → Sahlin lämnar regeringen.
: Gör politisk comeback som partiledare (S).
: Avgår som partiledare efter valnederlag 2010 och intern kritik.
Affären blev en symbol i svensk politik för hur privata utgifter och offentliga medel inte får blandas.
Sammanfattande tolkning i den offentliga debatten.
Not: Uppgifterna ovan bygger på offentliga källor. Kostnaderna återbetalades, och
ingen åtalspunkt ledde till rättegång. Affären fick dock bestående politiska följder.
Arbetsförmedlingen har börjat övervaka arbetssökande på ett nytt sätt – genom att spåra deras IP-adresser vid inloggning på ”Mina sidor”. Syftet är att avslöja personer som befinner sig utomlands trots kravet att vara tillgängliga för den svenska arbetsmarknaden. Sedan sommaren har redan 4 000 misstänkta fall registrerats. Kritiker menar att metoden påminner om ett digitalt ”Storebror ser dig” och bygger på ett föråldrat synsätt i en tid där både jobbsökande och anställningsintervjuer ofta sker helt online.
Frihet är övervakning. Arbetsförmedlingen är frihet. Telefon 020-1984 1984.
Sedan i somras övervakar Arbetsförmedlingen varifrån arbetssökande loggar in på ”Mina sidor”. Vid varje inloggning registreras IP-adressen, som används för att avgöra om personen befinner sig i Sverige eller utomlands. Om systemet hittar en utländsk adress flaggas användaren som misstänkt – ett tecken på att hen kan befinna sig i ett annat land trots kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande i Sverige.
”Vi vill minska risken för felaktiga utbetalningar. Det handlar om personer som vistas utomlands när de borde vara här och söka jobb eller delta i program”, säger Andreas Malmgren, verksamhetscontroller på Arbetsförmedlingen.
Beslutet om att börja spåra inloggningar togs i juni. Sedan dess har 4 000 personer identifierats med utländska IP-nummer. Ingen har ännu kontaktats, men i september inleds utredningar som kan leda till indragen A-kassa eller avstängning från arbetsmarknadsprogram.
Myndigheten betonar att ingen automatiskt mister sin ersättning – den som flaggas får först en chans att förklara sig. IP-spårningen är tänkt som en del av ett större underlag, inte ett färdigt bevis.
Samtidigt kan man fråga sig hur relevant metoden egentligen är. Mycket av dagens jobbsökande sker via dator och internet. Om en arbetssökande skickar ansökningar från exempelvis ett annat EU-land – vad spelar det för roll? Dessutom sker många första intervjuer numera digitalt, via tjänster som Teams eller Zoom. Att då knyta rätten till ersättning till den fysiska platsen framför datorn framstår som rena 1984 i tänkesätt i en global och digital arbetsmarknad.
Men metoden väcker också större frågor om övervakning. George Orwells dystopi 1984 skildrade en stat där varje rörelse övervakades, och även om Arbetsförmedlingens verktyg inte når lika långt är parallellen svår att bortse från. När loggar över medborgares nätaktivitet börjar användas för att kontrollera deras fysiska plats rör vi oss mot en digital form av närvarokontroll.
Arbetsförmedlingen är medveten om riskerna med felaktiga träffar. VPN-tjänster kan få det att se ut som att en person befinner sig i ett annat land. Därför används särskilda system för att försöka känna igen och filtrera bort dessa fall.
Frågan är dock större än så: när staten börjar övervaka IP-adresser som villkor för ersättning – hur långt är steget egentligen till Orwells ”Storebror ser dig”?
Exempel
Tänk dig det här: Du bor i Stockholm men lånar en stuga på Åland för att i lugn och ro söka jobb. Du öppnar datorn, loggar in på Mina sidor – och plötsligt är du ”misstänkt” i Arbetsförmedlingens system. Bara för att din IP-adress råkar vara finsk. Avståndet till Stockholms innerstad? Några timmar med färja.
Samtidigt kan du sitta i en stuga i Gällivare, nästan ett dygn bort från huvudstaden, och ändå räknas som tillgänglig för arbetsmarknaden. Där är allt i sin ordning – för att du har ett svenskt IP-nummer.
Absurt nog betyder det alltså att en arbetssökande på Åland, bara ett stenkast från Stockholm, riskerar att straffas – medan den som sitter betydligt längre bort i Norrbotten är ”godkänd”. Ett regelverk som luktar analogt 1900-tal i en digital arbetsmarknad.
Faktaruta: Övervakningssamhället och 1984
Övervakningssamhället
Begreppet beskriver samhällen där staten eller företag systematiskt samlar in och analyserar data om individers beteenden — från kameraövervakning och GPS-spårning till loggar av digital aktivitet. Förespråkare pekar på ökad säkerhet och effektivitet; kritiker varnar för inskränkt integritet och maktobalans.
1984 av George Orwell
Romanen (1949) skildrar en totalitär stat där ”Storebror” ständigt övervakar medborgarna via allestädes närvarande teknik. Boken har blivit en klassisk varningsklocka om massövervakning, språklig kontroll och självcensur. Uttrycket ”Big Brother is watching you” används ofta som referens när övervakning upplevs gå för långt.
Varför referensen är relevant idag
När digitala spår (som IP-adresser, platsdata och loggar) börjar styra medborgares tillgång till tjänster, väcks frågor om proportionalitet, transparens och rättssäkerhet — teman som speglas i Orwells dystopi.
