Månad: september 2025

  • Att ge Vänsterpartiet ministerposter kan vara en fara för rikets säkerhet.

    Vänsterpartiet kräver ministerposter för att släppa fram en rödgrön regering – annars röstar de nej. Samtidigt växer kritiken mot partiets ultimatum. Med historiska band till Sovjetunionen, spionskandaler och ett bostadspolitiskt haveri i Stockholm pekar många på att V inte bara är politiskt oansvariga, utan också en potentiell säkerhetsrisk för Sverige.

    Sverige 2026 kan bli som Ungern 1956, då ryska stridsvagnar rullade in i Stockholm. Vänsterpartiet har alltid haft sin lojalitet österut.

    Innehållsförteckning

    Vänsterpartiet har slagit fast att partiet kommer rösta rött mot alla regeringskonstellationer där de själva inte ingår. Partiledaren Nooshi Dadgostar uppmanar samtidigt oppositionen att samla sig och presentera en gemensam plattform inför valet.

    – Jag tror på ett samlat lag där vi enas kring några framtidsfrågor, säger hon under en träff med Riksdagsjournalisterna och nämner arbetslösheten, sjukvården och klimatmålen som områden där man enligt henne borde kunna nå samsyn.

    Kritik mot Socialdemokraterna

    Men Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson får en känga. Dadgostar beskriver det som ”ett misstag” att Andersson inte tagit initiativ till ett samlat oppositionslag och riktar hård kritik mot S för att vara alltför passiva.

    – Sossarna har inte varit fighters, de är följare, säger hon.

    Ministerkravet

    Samtidigt ligger Vänsterpartiets krav fast: om den rödgröna sidan vinner valet ska V ha ministerposter. Annars blir det inget stöd för en regeringsbildning.

    På frågan om partiet kommer rösta nej till alla regeringar där V inte får plats svarar Dadgostar kort och bestämt:

    – Ja. Om våra mandat krävs för en regeringsbildning så kommer vi sitta i regering.

    Så Magdalena Andersson kan inte bli statsminister om du inte får en ministerpost?

    – Hon kan i stället välja att söka stöd hos andra partier, svarar Dadgostar.

    Hård kritik mot Vänsterpartiet

    Kravet på ministerposter har mötts av massiv kritik. Många menar att Vänsterpartiets historia och agerande gör partiet olämpligt i regeringsställning. Kritiker pekar på partiets långa lojalitet med Sovjetunionen och senare Ryssland, och påminner om de många spionskandaler som haft kopplingar till kommunistiska rörelser i Sverige. Under andra världskriget fick kommunisterna inte ens sitta i samlingsregeringen – av säkerhetsskäl. Enligt kritiker borde samma princip gälla i dag.

    Att släppa in Vänsterpartiet i en svensk regering skulle enligt många vara ett allvarligt hot mot rikets säkerhet.

    Bostadspolitikens misslyckande

    Också partiets praktiska politik granskas hårt. I Stockholm, där Vänsterpartiet haft stort inflytande över bostadsfrågorna, har deras modell beskrivits som ett misslyckande av historiska mått. Resultatet är att kötiden för en hyresrätt i dag kan uppgå till 15 år. Kritiker menar att V:s system påminner om DDR:s centralstyrda modell – ineffektiv, orättvis och djupt skadlig för medborgarna.

    För många blir slutsatsen därför självklar: Vänsterpartiet har gång på gång visat att de varken kan leverera fungerande lösningar eller värna Sveriges säkerhet. Att ge partiet ministerposter skulle vara ett historiskt misstag.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Den rödgröna kakistokratiska röran i Stadshuset misslyckas med att sänka kommunalskatten.

    Stockholmarna får ingen lättnad i plånboken nästa år. Trots stadens starka ekonomi lämnas kommunalskatten oförändrad – ett beslut som väcker hård kritik mot den rödgröna majoriteten i Stadshuset. Medan mindre kommuner lyckas sänka skatten, pressas huvudstadens invånare fortsatt av höga avgifter och hyror.

    Sossarna visar sitt giriga ansikter genom att ta ut för hög skatt av Stockholmarna

    Stockholm halkar efter – skatten lämnas oförändrad

    Stockholm, landets största och ekonomiskt starkaste kommun, lyckas inte pressa ned kommunalskatten. Den rödgröna majoriteten meddelar nu att skatten förblir oförändrad nästa år – ett besked som gör att huvudstaden halkar efter jämfört med mindre kommuner som Österåker, som klarat av att sänka.

    Den nivå på skatt som stockholmare idag betalar är snarare vad man skulle förvänta sig i en mindre inlandskommun i Norrland – inte i Sveriges huvudstad. Kritiker menar att detta är ett tydligt tecken på att den rödgröna röran i Stadshuset inte förmår att räkna eller prioritera.

    Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) försvarar beslutet:

    – Vi har under mandatperioden höjt kommunalskatten med 48 öre för att säkra välfärden och politikers löner, det läge vi befinner oss ser vi ingen anledning att röra skatten, säger hon.

    Oppositionen: ”Beklagligt”

    Oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner (M) kallar beskedet ett svek mot stockholmare som kämpar i ett tufft ekonomiskt läge.

    – Att inte sänka skatten när många hushåll pressas är att inte ta ansvar, säger han.

    Medan små kommuner lyckas ge sina invånare lättnader, tvingas Stockholmare fortsätta betala en nivå som inte står i proportion till stadens resurser. Resultatet blir att huvudstaden framstår som en kommun där politikerna misslyckas med det mest grundläggande: att räkna och hushålla med skattebetalarnas pengar.

    Tidöregeringen har genom höjt skatteavdrag och sänkt moms försökt skapa bättre ekonomiska villkor för hushållen. Samtidigt kritiseras den rödgröna majoriteten i stadshuset för att inte hushålla med skattepengarna.

    Trots att många stockholmare i dag pressas av höga hyror inom den kommunala allmännyttan, väljer majoriteten att inte sänka skatten. Kritiker menar att detta förvärrar situationen för människor som redan kämpar för att få vardagen att gå ihop.

    ”Att sänka skatterna är det som faktiskt kan hjälpa den lilla människan att överleva i en tid av ekonomisk osäkerhet”, säger forskare.

    Socialdemokraternas påstående stämmer inte. Stockholm ligger på 11:e plats när det gäller kommunalskatt och har passerats av mindre, resurssvaga kommuner i Skåne, såsom Vellinge.

  • Fjollträsk starke man : Jan Jönsson

    I Norrland kallas Stockholm skämtsamt för Fjollträsk. Och få politiker lever upp till det öknamnet som Jan Jönsson – en liberalfjolla som radat upp misslyckande efter misslyckande

    Innehållsförteckning

    År 2002 nådde L/FP en topp på 14 procent – skälet var att partiet då började tala om att ställa högre krav på mirgranter. Sverige har sedan 1975 fört en alltför generös asyl- och migrationspolitik, vilket har gett oss det Sverige vi ser i dag.

    Liberalerna – ett parti utan resultat men med stort ansvar för Sveriges problem

    Jan Jönsson gillar att framställa sig själv som en politiker med humor, som tar strid med symboler och kampanjfilmer. Men bakom skratten döljer sig en obekväm sanning: han är en symbol för Liberalernas totala misslyckande i Stockholm.

    Han lovade att vara ’gängens värsta fiende’. I stället blev han en åskådare när gängkriminaliteten exploderade. Skjutningar, sprängningar och rekryteringen av barn har blivit vardag i Stockholm. Och vad gjorde Jan Jönsson? Klädde sig i drag. Kasta järnrör framför kameran. Spelade clown i sociala medier. Han levererade en freak show – inte resultat.

    Det är politik reducerad till PR. Och stockholmare betalar priset – i form av otrygga gator, rädda ungdomar och en stad som slits sönder av våld.

    Liberalernas skuld

    Men ansvaret stannar inte vid Jan Jönsson. Liberalerna som parti bär ett tungt ansvar för att Sverige ser ut som det gör i dag. Det var just L som på 1990-talet drev igenom att det så kallade Luciabeslutet revs upp – vilket öppnade dörren för en massinvandring som Sverige aldrig hade förutsättningar att hantera.

    Resultatet blev att stora grupper från dysfunktionella miljöer i tredje världen fick asyl utan att integrationen fungerade. Här lades grunden för den segregation och den kriminalitet som nu river sönder landet.

    Liberalerna, partiet som påstår sig stå för ordning och utbildning, var med och byggde den verklighet vi i dag lever med: parallellsamhällen, misslyckad integration och gäng som växer sig starkare för varje år.

    På väg mot riksdagsspärren

    I dag kämpar partiet för sin överlevnad. Opinionssiffrorna pekar mot att L knappt klarar fyraprocentsspärren i nästa val – och kanske är det talande. Väljarna har tröttnat på partiets velande, dess interna strider och dess oförmåga att leverera något konkret.

    Hotet från Jan Jönsson att lämna politiken om L öppnar för SD-ministrar är närmast komiskt. Han har redan visat vad hans politik leder till: fler skjutningar, fler tomma ord och fler kampanjer som ingen längre tar på allvar.

    Det ironiska är att Liberalerna en gång faktiskt kunde vinna väljarnas förtroende. I början av 2000-talet gjorde partiet succéval när man drev frågan om tydligare krav, bland annat högre språkkrav för invandrare. Då talade man klarspråk om integration och väljarna belönade modet. Men den tiden är förbi.

    Slutsats

    Liberalerna bär ett historiskt ansvar för dagens problem och ett dagsaktuellt ansvar för Stockholms misslyckande. Jan Jönsson är inte gängens värsta fiende – han är en symbol för politikens impotens. Och hans parti, som en gång skulle vara Sveriges liberala kraft, har reducerats till ett sargat skämt på gränsen till riksdagsspärren.

  • Tidöregeringen gör skillnad för Stockholms skolbarn – Socialdemokraterna klarar inte av att hålla budgeten.

    Regeringen satsar 4,3 miljarder på skolan – men Stockholms S-styre kallar det en bluff. Samtidigt har de själva höjt skatten och låtit pengarna försvinna i byråkrati och extrem politiker löner. Skillnaden är tydlig: Tidöregeringen levererar resurser som gör skillnad för eleverna, medan Socialdemokraterna misslyckas gång på gång.

    Stockholmarnas skattepengar slösas bort på överlyxig SFI-undervisning i stället för på svenska skolbarn. Socialdemokraterna klarar inte av att hushålla med de skattepengar de drar in.

    S bluffar – Tidöregeringen levererar

    Regeringens satsning på 4,3 miljarder kronor till skolan 2026 är historisk. Ändå försöker Stockholms rödgröna styre avfärda den som en ”bluff”. Men sanningen är att Socialdemokraterna själva inte klarar att hålla ordning på skattebetalarnas pengar.

    Skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S) påstår att satsningen inte räcker. Samtidigt har S redan höjt skatten i Stockholm – utan att resurserna når klassrummen. Stockholmarna betalar mer men ser mindre effekt.

    Slöseri i stället för ansvar

    S styr med skattehöjningar och växande byråkrati, men pengarna rinner bort på prestigeprojekt och konsulter. Att nu skylla på regeringen är ett sätt att dölja egna misslyckanden och maktmissbruk.

    Tidöregeringen satsar på eleverna

    Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) betonar att det handlar om 14 miljarder över tre år. Pengarna ska stärka kunskapsbidraget, införa nytt betygssystem och avlasta lärarna – satsningar som gör skillnad i klassrummen.

    – Staten tar sitt ansvar. Nu förväntar jag mig att även S-styret gör det, säger hon.

    Stockholmarnas barn förtjänar bättre

    Tidöregeringen levererar. Socialdemokraterna höjer skatter och gnäller. Den 8 oktober får vi svart på vitt om S tänker låta pengarna nå skolorna – eller fortsätta låta skattemedlen försvinna i byråkratin och sky hög politruck löner.

  • Muhammadaner vid Örebro universitet är missnöjda.

    Muhammedanska studenter vid Örebro universitet kräver större lokaler för fredagsbön – men universitetet säger nej. I Sverige är universiteten till för utbildning, inte religion. Den som inte accepterar våra lagar, vår yttrandefrihet och vårt sekulära system får helt enkelt söka sig någon annanstans.


    Vid koranupploppen för några år sedan var det över 50 stater som ville att Sverige skulle avskaffa vår yttrandefrihet. Att bränna en bok var ju jättehemskt, samtidigt förstörde muslimerna statlig egendom för miljontals kronor.

    Muslimska studenter vid Örebro universitet kräver större lokaler för fredagsbön. Universitetet säger nej – lokalerna är till för utbildning och forskning, inte för religiösa ritualer.

    Reglerna är klara: studentföreningar kan boka salar för möten, men inte för gudstjänster. Vill man be får man använda de stilla rum som finns på campus.

    – Universitetet ska vara en neutral plats. Därför erbjuder vi stilla rum, men undervisningssalarna är inte till för religion, säger fastighetschef Rickard Ålund.

    Trots detta menar studenterna att rummen är för små och att moskén i Vivalla ligger för långt bort. Men att kräva specialbehandling förändrar inte grundregeln: alla behandlas lika.

    Sverige är ett sekulärt land. Här gäller samma lagar och principer för alla – religion styr inte det offentliga livet. Vid koranupploppen försökte över 53 muslimska stater pressa Sverige att offra yttrandefriheten. Det kommer aldrig att ske.

    Kan man inte acceptera svenska lagar, yttrandefrihet och sekularism, då är det enkelt: packa väskorna och lämna landet. Sverige kommer aldrig anpassa sig efter religiösa krav.

    Koranupploppen i Örebro 2022 (Sveaparken) – Skador, förstörelse och domar

    Polisskador

    • Över 70 poliser skadades under upploppet enligt polisens/mediers senare uppgifter och utvärderingar.
    • Minst 10–12 poliser rapporterades skadade samma kväll (tidiga preliminära siffror).

    Källor: SVT Uppdrag granskning & lokalnyheter (2023), SvD/TV4 (15–16 apr 2022).

    Materiell förstörelse (polisens egendom)

    • Minst 3–4 polisbilar sattes i brand; fler polisfordon skadades svårt.
    • Den samlade kostnaden för händelsen i Örebro passerade 20 miljoner kronor.

    Källor: SVT (15 apr 2022), TV4 (16 apr 2022), Sveriges Radio P4 Örebro (5 jul 2023).

    Hur många har dömts?

    • Polisen uppgav i juni 2024 att 150 personer hade dömts för sin inblandning i Örebro-upploppet.
    • I april 2025 uppgav polisen att 133 vuxna (separat redovisning) hade dömts; lagföringen har fortsatt löpande med nya åtal.

    Källor: Omni/Polisen (19 jun 2024), Polisen.se (15 apr 2025), NA/Expressen-sammanställningar.

  • Sossarna köper röster

    Invandrare lockades med skattefria bidrag för att gå en demokratikurs – där bara Socialdemokraterna stod i centrum. Kritiker menar att upplägget inte handlar om utbildning, utan om att köpa röster inför valet.

    Innehållsförteckning

    Invandrare erbjöds skattefritt bidrag för demokratikurs – endast Socialdemokraterna deltog

    Invandrare i Stockholms förorter erbjöds ett skattefritt studiebidrag på totalt 1 920 kronor för att delta i en kurs om demokrati och samhällskunskap arrangerad av ABF.

    Kursen innehöll bland annat ett studiebesök i riksdagen, där socialdemokraten Maria Hassan stod som guide. Några representanter för borgerliga partier fanns däremot inte med i programmet, trots att kostnaderna täcktes av offentliga medel.

    Erbjudandet, som skickades ut till invandrarföreningar i Stockholm under rubriken ”Demokrati, samhällskunskap och valet 2026”, uppgav att deltagare mellan 20 och 64 år kunde få 80 kronor skattefritt per studietimme. Däremot framgick inte att medlen kom från statliga bidrag som fördelats via LO, eller att endast socialdemokraterna skulle besökas i riksdagen.

    Kritiker menar att upplägget kan uppfattas som ett försök att påverka invandrares röster inför valet. Kursledaren Massoud Masam försvarar dock initiativet och framhåller att syftet är att öka kunskapen om demokratin. Han medger att bara socialdemokraterna engagerats vid riksdagsbesöket men beskriver detta som en vanlig ordning.

    När han fick frågor om risken att deltagare lockades främst av det ekonomiska bidraget och därigenom indirekt gynnade socialdemokraterna, svarade Masam att deltagarna kom för att lära sig om demokrati. Finansieringen sker, enligt honom, via LO, men han hade inga ytterligare detaljer om upplägget.

    Fakta: Röstköp och otillbörlig påverkan vid röstning (Sverige)

    Vad räknas som röstköp?

    • Givande/erbjudande av otillbörlig förmån för att någon ska rösta på visst sätt eller avstå från att rösta.
    • Tagande/mottagande av otillbörlig förmån i utbyte mot hur man röstar eller att man inte röstar.

    Otillbörligt verkande vid röstning

    Det är brottsligt att försöka hindra en omröstning, förvanska dess utgång eller på annat sätt otillbörligen påverka röstningen.

    Straffskala

    • Otillbörligt verkande samt givande/tagande av otillbörlig förmån vid röstning: böter eller fängelse i högst 6 månader.
    • Grov gärning (t.ex. våld, hot, missbruk av tjänsteställning): fängelse i upp till 4 år.

    Rösthemligheten

    Röstningen ska ske utan otillbörlig påverkan och det ska inte gå att bevisa för andra hur man röstat. Försök att kringgå rösthemligheten kan vara brottsliga.

    Gränsdragning – vad är otillbörligt?

    • Tillåtet: politisk information, utbildningar och generella kampanjaktiviteter utan krav, motprestation eller koppling till hur någon ska rösta.
    • Olagligt: pengar, gåvor eller andra förmåner som villkoras eller i praktiken syftar till att styra hur någon röstar eller att personen avstår från att rösta.
    • Helhetsbedömning: syfte, utformning, timing och koppling till röstningsbeteende vägs in vid bedömningen om en förmån är otillbörlig.

    Behöver du anmäla eller överklaga? Se Valmyndighetens information om att klaga, överklaga och anmäla vid valhändelser.

  • När orden blir vapen: Vänsterns ordkrig i svensk politik

    När regeringsföreträdare beskrev hotfulla propalestinska aktioner som ”antisocialt dominansbeteende” och ”odjur” flyttade vänstern – med delar av public service i släptåg – fokus från övergreppen till orden. I stället för att erkänna problemen stämplas språkbruket som rasistiskt och avhumaniserande, och ordkriget blir ett verktyg för att trycka undan en obekväm verklighet.

    Innehållsförteckning

    En serie ordval från regeringsföreträdare har utlöst en storm i svensk debatt – men inte på grund av våldet som drabbat politiker, utan för att vänstern bestämt sig för att angripa själva språket.

    Civilförsvarsminister Karl-Oskar Bohlin kallade de hotfulla propalestinska demonstranter som förföljde honom för ”antisocialt dominansbeteende”. Statsminister Ulf Kristersson höll med och betonade att beteendet var oacceptabelt i ett civiliserat samhälle. Kort därefter beskrev utrikesminister Maria Malmer Stenergard de aktivister som samlats utanför en judisk skola som ”odjur”.

    Vänsterns ilska över ord – inte handlingar

    Reaktionerna från vänstern lät inte vänta på sig. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson hävdade att Stenergards ord riktades mot judar, trots att det uttryckligen handlade om de aktivister som skrämde barn utanför skolan. Vänstermedier hakade på och kallade språkbruket rasistiskt, djuriskt och oacceptabelt.

    Men vad de undvek att tala om var själva kärnan: att politiker och barn hotas, att judar i Sverige inte längre känner sig trygga. Istället riktades hela fokus mot orden – som om verkligheten kunde trollas bort bara man angriper den som beskriver den.

    Mediernas roll i ordkriget

    Etablerade medier, särskilt public service, har gång på gång agerat språkrör för denna vänsterlogik. När Hamas statistik över döda i Gaza ifrågasatts internationellt fortsätter SVT och Sveriges Radio att presentera siffrorna som fakta. När frilansjournalister med tydlig propalestinsk aktivism avslöjats, har SR försvarat dem som ”oberoende röster”.

    Samtidigt har samma redaktioner riktat udden mot svenska ministrar som burit en Davidsstjärna – men inte haft några invändningar när en vänsterpolitiker trotsat riksdagens regler och burit Palestinasjal i kammaren.

    Ord som maktmedel

    Historien är full av exempel på hur makthavare försökt kontrollera verkligheten genom att styra språket. I dag är det vänstern som med hjälp av aktivistiska medier bestämmer vilka ord som är tillåtna och vilka som ska smutskastas. ”No-go-zoner”, ”klaner” eller ”antisocialt dominansbeteende” blir omedelbart fördömda – inte för att de är osanna, utan för att de blottlägger problem som vänstern inte vill kännas vid.

    En farlig tryckkokare

    Konsekvensen blir en offentlighet där det är farligare att välja fel ord än att hota en politiker. När medier och vänsterpolitiker systematiskt förvränger verkligheten och stämplar alla som lyfter obekväma sanningar som rasister eller alarmister, skapas en tryckkokare i samhället.

    När människor till slut inser att de blivit manipulerade, riskerar reaktionen att bli så kraftfull att det skadar själva demokratin.

  • Om Vänsterpartiet (Sveriges inre lede fi) får ministerposter efter 2026 års val.

    När DDR:s ökända säkerhetspolis Stasi övervakade sitt folk krävdes tiotusentals agenter, hundratusentals informanter och berg av rullband. I dag kan samma kontroll byggas med några få serverhallar, billig konsumentteknik och AI som aldrig sover. Frågan är inte längre hur – utan vad som händer om en makthungrig regering i Sverige bestämmer sig för att använda verktygen.

    Innehållsförteckning

    I en bunker någonstans i Sverige sitter Vänsterpartiets egen säkerhetstjänst och övervakar så att ingen säger något som inte är woke. Snart kan Svenskens lede fi få ministerposter, och Vänsterpartiets dröm om ett nytt STASI bli verklighet.

    Tänk dig att året är 2026. Ett parti med rötter i den ryska revolutionen 1917 och den gamla östtyska marxismen har fått ministerposter i en svensk regering. Under hela 70-talet var socialdemokraterna tvungna att använda prefixet ”demokrati” före ordet ”socialism” för att betona skillnaden mellan de antidemokratiska krafter som finns inom vänstern.

    Men 2026 skulle Socialdemokraterna kunna vara så maktkåta att de glömmer vilket parti de släpper in i regeringen.

    Retoriken talar om folkets enighet, men bakom kulisserna byggs något som känns kusligt bekant: ett övervakningsmaskineri.

    Skillnaden mot DDR:s dagar är tekniken.
    Där Stasi behövde tusentals agenter räcker i dag några få serverhallar och några hundra lojala tekniker.

    Så gjorde marxismen DDR:s Stasi

    Stasi var en koloss. Med över 90 000 heltidsanställda och 170 000 informanter blev det världens mest inträngande övervakningsapparat. För att hålla koll på en enda oppositionsfigur kunde man behöva dussintals människor: någon följde efter på gatan, någon lyssnade i telefoncentralen, någon annan satt med hörlurar och rullband. Resultatet blev hyllkilometer av papper, band och protokoll.

    Det var effektivt – men också enormt resurskrävande. Stasi hade ett öga på varje hushåll, men det kostade nästan hela statens ryggrad i personal.

    Så skulle det se ut i Sverige

    I ett Sverige styrt av ett parti med marxtisk bakgrund skulle det se helt annorlunda ut. I dag behöver ingen dra kablar genom väggar eller gömma mikrofoner i blomkrukor. Dagens motsvarighet finns redan i våra fickor: mobilen, datorn, den uppkopplade högtalaren i vardagsrummet.

    Med en knapptryckning kan staten aktivera mikrofonen i en telefon och fånga varje ord. Inspelningsutrustning som är inbyggd i en lampa, som ser ut att komma från IKEA, kan direkt rapportera Vänsterpartiet till egna STASI 2.0 kommandocentral.

    Och istället för hundratals sekreterare som transkriberar i källare gör AI hela jobbet. Program som Whisper kan i realtid skriva ut exakt vad som sägs – och dessutom analysera: markera nyckelord som “strejk”, “protest” eller “demokrati”.

    Algoritmernas öga

    I det marxistiska DDR dränktes Stasi av sina egna protokoll. I Sverige 2026 skulle samma data flöda in, men skillnaden är att AI sorterar åt makten. Algoritmer kan sätta ihop vem du träffar, var du rör dig, vad du skriver och till och med förutspå nästa steg.

    En oppositionell student som viskar om en demonstration i en chatt skulle inte behöva avlyssnas manuellt. En dator kan flagga konversationen, koppla ihop den med platsdata från mobilen och automatiskt generera en lista över alla som kan tänkas dyka upp. Där Stasi behövde en hel avdelning räcker nu en serverhall i Solna.

    Det svenska vardagsrummet som kontrollrum

    Skillnaden i resurser är dramatisk. Stasi hade en övervakare per 66 invånare. Ett framtida svenskt “Stasi 2.0” skulle med AI och automatisering kunna bevaka miljoner med bara en bråkdel av den personalstyrkan.

    Kameror på gatorna, GPS i bilarna, mobilernas ständiga pingar mot master – allt kan samlas in i realtid. Och medan DDR:s agenter fick anteckna på papper att någon “lämnade hemmet kl. 07.15”, kan en modern övervakningsstat få samma information på en skärm, uppdaterad sekund för sekund.

    Frågan till Sverige

    I Marxtiska DDR blev ett varnande exempel: en stat som såg alla som potentiella misstänkta och byggde världens mest personaltunga övervakningsapparat. Om något liknande skulle växa fram i Sverige i dag vore det ännu mer effektivt – och ännu svårare att upptäcka.

    Det är inte längre bandspelaren i väggen som hotar, utan mobilen i fickan och algoritmerna i molnet. Och frågan vi måste ställa oss är densamma som tyskarna en gång ställde sig inför: vem kontrollerar kontrollanten?

    Faktaruta

    Från Stasi till ett ”Stasi 2.0”

    Teknisk utveckling gör att övervakning som förr krävde tiotusentals människor idag kan automatiseras med AI, serverhallar och uppkopplade enheter.

    Stasi i DDR (1950–1989)

    • ~90 000 heltidsanställda.
    • ~170 000 inofficiella informanter.
    • Praktiskt ~1 övervakare/66 invånare.
    • 10–20 personer i skift för 24/7-övervakning av en individ.
    • Hyllkilometer av band och protokoll; manuell transkribering och analys.

    ”Stasi 2.0” (2026) – med modern teknik

    • AI-transkribering (realtid), nyckelordsdetektering och röstigenkänning.
    • Automatiserad mobil-/GPS-spårning och ansiktsigenkänning i video.
    • Molnlagring och sökbar text av stora ljudmängder (t.ex. 168h/vecka per mål).
    • Bemanning: ett fåtal hundra specialister kan övervaka en hel befolkning där Stasi krävde hundratusentals.
    • Fokus flyttas från människor till serverhallar och algoritmer.

    Risker vid snabb digital övervakning

    • Nya bilar är uppkopplade: loggar position, körmönster och ibland ljud i kupén; kan nyttjas som spårsändare.
    • Förbud/utfasning av äldre, ”analoga” bilar minskar möjligheten att färdas utan spår.
    • Mobiltelefoner, smarta hem och kameranät kan kopplas ihop till en total övervakningsinfrastruktur.

    Not: Uppgifterna bygger på historiska data om Stasi samt moderna exempel på AI, GPS, videoanalys och molninfrastruktur. Siffrorna för 2026 är uppskattningar som illustrerar teknikens skala och effektivitet.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • MP:s krokodiltårar efter år av ansvarslös politik

    Miljöpartiet varnar nu högljutt för regeringens förslag om att återkalla permanenta uppehållstillstånd – men det var just deras egen politik, i uppgörelsen med Reinfeldts alliansregering 2007–2008, som öppnade dörren för den massinvandring som bidragit till dagens segregation, kriminalitet och otrygghet. När MP talar om ”grymhet” är det många som snarare ser ett desperat försök att tvätta händerna rena från de skador de själva orsakat Sverige.


    För 45 år sedan försökte miljömupparna köra Sverige i botten och göra landet till ett U-land genom Linje 3, men de starka krafterna i Linje 1 och 2 stoppade vansinnet och räddade Sverige från att bli Europas Burundi. Nu är MP tillbaka på samma spår och vill förvandla Sverige till ett U-land igen, med en extremt generös asylpolitik som öppnar dörrarna för allt och alla från tredje världen.

    Innehållsförteckning

    MPs politiker hycklar som vanligt i migrations frågor

    Regeringens utredare har föreslagit att permanenta uppehållstillstånd ska kunna återkallas eller göras tillfälliga – en reform som Sverigedemokraterna länge drivit och som nu beskrivs som en av deras viktigaste segrar i Tidösamarbetet. Omkring 180 000 personer har i dag permanent uppehållstillstånd i Sverige, och upp till 100 000 kan påverkas om lagen blir verklighet.

    SD:s budskap: det ska finnas skäl att bo i Sverige

    SD:s migrationspolitiska talesperson Ludvig Aspling förklarar tydligt varför: vill man som utlänning bo i Sverige måste det finnas en konkret anledning – jobb, studier eller familj. Att bara bli kvar utan någon koppling till landet är inte hållbart.

    MP målar upp domedagsbilder

    Miljöpartiet reagerar som väntat med att måla upp skräckscenarier. Annika Hirvonen kallar förslaget för ”rättsosäkert” och ”en ny nivå av grymhet”.

    Ansvarslös politik skapade dagens problem

    Verkligheten är att det är MP:s egen ansvarslösa politik som har lagt grunden för dagens problem. I åratal har de drivit en naiv och extremt generös migrationspolitik, helt utan tanke på konsekvenserna för samhälle, integration och trygghet.

    Resultatet: ett Al Capone-Sverige

    Konsekvenserna ser vi nu: skenande kriminalitet, utanförskapsområden och ett samhälle där laglösheten breder ut sig. Det ”Al Capone-Sverige” vi har i dag är i mångt och mycket en direkt följd av Miljöpartiets linje.

    Hyckleri och krokodiltårar

    Att MP nu ställer sig och gråter krokodiltårar när andra partier försöker städa upp efter deras misslyckanden är inget annat än hyckleri.

    En nödvändig rättelse efter politiskt vansinne

    När MP kallar reformen för ”ett fruktansvärt förslag” visar de återigen att de är helt verklighetsfrånvända. Svenskarna har fått betala priset för deras drömmar – nu krävs handling. Förslaget om att kunna återkalla permanenta uppehållstillstånd är inte grymhet, det är en självklar rättelse efter decennier av politiskt vansinne signerat Miljöpartiet.

    Fakta: MP–Alliansens migrationslinje 2007–2008 – konsekvenser för Sverige

    2007–2008 gjorde Miljöpartiet upp med Alliansregeringen (Reinfeldt) om en mer generös migrationspolitik. Nedan är en koncentrerad översikt och de vanligaste kritiska invändningarna mot följderna.

    Kärninnehåll i uppgörelsen

    • Lättnader för asylsökande och fler vägar till permanent uppehållstillstånd.
    • Öppningar för personer utan tillstånd (”papperslösa”) att stanna under vissa villkor.
    • Politisk inriktning mot en av EU:s mer generösa modeller.

    Kritiserade följder

    • Snabb befolkningsökning utan tillräckliga integrationsåtgärder.
    • Växande utanförskap och segregation i flera stadsdelar.
    • Belastning på välfärdssystemen: bostäder, skola och vård under tryck.
    • Ökad grov kriminalitet kopplad till misslyckad integration och parallellsamhällen.

    Sammanfattning

    Uppgörelsen mellan MP och Alliansen 2007–2008 ses av kritiker som en nyckelförklaring till dagens problem med segregation, otrygghet och gängvåld. Enligt denna kritik krävs stramare regelverk och tydligare krav för att reparera skadorna.

  • När jobben inte lockar – arbetsgivarna som söker folk men möts av ointresse

    Trots att företag inom vård, omsorg och städning skriker efter personal tackar många arbetssökande nej – eller försvinner redan innan jobbet börjat. Arbetsgivare beskriver en växande brist på arbetsmoral, medan Arbetsförmedlingen menar att kontrollen har skärpts men fortfarande kan bli bättre.

    Monica driver ett vård- och omsorgsföretag i Stockholm. Hon vill vara anonym efter tidigare hot, men berättar om ett växande problem: trots stort rekryteringsbehov hittar hon inte medarbetare som vill stanna.

    – Vi behöver runt 40 undersköterskor. Många sökande har rätt utbildning, men flera säger rakt ut att de inte vill jobba inom vården. De läser bara för att behålla bidrag, säger hon.

    Även de som anställs tackar ibland nej i sista stund, eller sjukskriver sig kort efter att de börjat. Monica beskriver det som brist på ansvar.

    – Man ser bara sina rättigheter, aldrig skyldigheterna, säger hon.

    Hon har drivit företaget i femton år men menar att rekryteringen blivit mycket svårare, särskilt efter pandemin.

    Städföretag känner igen sig

    Även i städbranschen vittnar arbetsgivare om samma mönster. HomeMaid får in omkring 1 000 ansökningar i månaden men bara en procent leder till anställning.

    – Många skickar in ansökningar för bidragens skull, inte för att de vill jobba, säger HR-chefen Lena Nordin.

    Stockholms Städsystem har liknande erfarenheter: ansökningar på en mening, kandidater som tackar nej eller försvinner när de erbjuds jobb. För att sålla har företaget infört digitala intervjuer – som de flesta hoppar av.

    ”Kontrollen bättre, men mer krävs”

    Arbetsförmedlingen säger att kontrollen skärpts genom centralisering och automatiserad granskning, men betonar att ansvaret ligger hos den arbetssökande.

    – Vi vill att arbetsgivare hittar rätt kompetens så snabbt som möjligt. Kontrollen är viktig, men det finns alltid mer att göra, säger enhetschefen Mattias Olofsson.

    För Monica och andra arbetsgivare kvarstår problemet: jobben finns – men inte viljan att ta dem.

  • Svenskhatade kommunist bli bostadsborgarråd i Stockholm

    Vänsterpartiet har havererat i Stockholms bostadspolitik. Nu kliver Deniz Butros (V) fram som nytt bostadsborgarråd med samma tomma slagord som tidigare, men utan verkliga lösningar. Partiets misslyckanden, deras ideologiska blindhet och historiska lojalitet mot främmande makt gör att förtroendet är kört i botten. Stockholm förtjänar bättre än ännu ett vänstermisslyckande.

    Nu ska diktaturens kreatur bestämma om du ska få bostad eller inte. I DDR fick man vänta 15 år på att köpa en Trabant – troligen världens sämsta bil. I Stockholm år 2025 får man vänta 15 år på en hyresrätt hos någon av slumvärdarna i allmännyttan. Vänsterpartiet sviker aldrig sitt ideologiska DNA. Kamrat Stalin hade varit stolt över V:s bostadspolitik i huvudstaden.

    När Deniz Butros (V) nu blir bostadsborgarråd i Stockholm presenteras det som en nystart. I själva verket är det ännu en i raden av misslyckade företrädare för en politik som havererat totalt. Hennes ord om att ”Stockholm ska vara en stad för alla” är samma tomma slagord som hennes partikamrater upprepat i årtionden – samtidigt som bostadskön växer, hyrorna skenar och unga tvingas ge upp drömmen om en egen bostad.

    Det här är inte bara inkompetens. Det är en grundläggande systemkollaps som visar varför Vänsterpartiet aldrig kan leverera. Hela deras ideologi bygger på marxismen – en teori som i praktiken alltid slutat i katastrof. Från Sovjet till DDR, från Kuba till Venezuela: resultatet har blivit brist, förfall och ofrihet. Att Vänsterpartiet fortfarande bygger sin politik på dessa idéer visar hur djupt fel partiets fundament är.

    Och glöm inte historien. Under kalla kriget var Vänsterpartiet Moskvas lojala röst i Sverige. Det är väl belagt att flera V-politiker hade nära band till östblocket, och vissa agerade i praktiken som informatörer åt en främmande makt. Det är en skamfläck som aldrig tvättats bort – och som gör att partiet än i dag måste betraktas med misstro.

    Att låta Deniz Butros, ännu en förvaltare av denna ruttna tradition, kliva fram som bostadsborgarråd är inget framsteg. Det är ett steg bakåt, rakt in i samma politiska återvändsgränd som Vänsterpartiet alltid kört fast i. Butros är inte lösningen – hon är själva symbolen för ett parti som gång på gång misslyckas, både i idé och i handling.

    Stockholm förtjänar bättre än DDR-retorik i pressmeddelanden och en politik som leder till fler kölappar, fler löften och fler svek. Vänsterpartiet har haft sin chans, gång på gång. Resultatet är entydigt: de har misslyckats totalt – och kommer aldrig lyckas.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Hyckleri när C-politiker attackerar vanliga hyresgäster

    Varför vågar Centerpartiet aldrig stå upp mot de starka – men alltid ge sig på de svaga? När en sovjetisk ubåt stod grundstött på svenskt territorium saknade partiets statsminister mod att agera. Nu, i Upplands Väsby, riktar Centerpartiet sin ilska mot vanliga hyresgäster i stället för mot de verkliga makthavarna. Det är feghet, dubbelmoral och hyckleri i sin renaste form.

    Innehållsförteckning

    Centerpartiets hyckleri: Fega mot stormakter – hårda mot vanliga hyresgäster

    Upplands Väsby kommun äger nio bostadsfastigheter som under lång tid hyrts ut till privatpersoner. Några med låga hyror, andra med högre – men gemensamt är att vanliga människor bott där i årtionden. Nu pekas de plötsligt ut som ett ”problem” av Centerpartiets gruppledare Vuksan Rovčanin.

    Att sparka på vanliga människor

    Rovčanin påstår att hyresgästerna ”fått förmåner på bekostnad av alla andra Väsbybor”. Men sanningen är att dessa människor inte gjort något fel – de har bara bott i kommunens fastigheter, ofta i decennier. Det är kommunen som misskött kontrakt, hyror och indexeringar. Ändå väljer Centerpartiet att sparka nedåt, mot vanliga hyresgäster som ofta kämpar med vardagsekonomin.

    Fega i de stora frågorna

    Kontrasten är talande. När Centerpartiet en gång hade statsministerposten, mitt under kalla kriget, stod en sovjetisk ubåt grundstött på svenskt territorium. Där och då hade en statsminister med ryggrad och verklig beslutsamhet beordrat stormning, beslagtagit ubåten och visat Moskva att Sverige inte låter sig trampas på. Men det hände inte.

    Varför? För att Centerpartiets ledning inte vågade. Fega ynkryggar i stället för ledare. Man vek sig för stormakten och satte Sveriges suveränitet på spel.

    Starka mot svaga, svaga mot starka

    Det är samma mönster nu som då. Centerpartiets politiker har alltid svårt att stå upp mot verkliga maktintressen – mot banker, storbolag och främmande makt – men de är alltid redo att ge sig på de som har minst makt: vanliga människor, hyresgäster, småfolk.

    När Rovčanin nu kräver att kommunens fastigheter snabbt ska säljas är det uppenbart vem som gynnas: välbärgade spekulanter, inte Väsbyborna.

    Slutsats

    Centerpartiets historia visar ett parti som gång på gång fegar ur när Sverige verkligen behöver styrka och mod. Samtidigt används den lilla kraft man har till att slå nedåt, på vanligt folk. Att kalla det hyckleri räcker knappt – det är ett svek.

  • Staffanstorp politiker bestraffas av hovrätten för dom stod upp för Ukarniska flyktringar

    En syrisk familj nekades mottagande i Staffanstorp – kommunen ville istället prioritera ukrainare. Nu har hovrätten slagit fast att beslutet var diskriminering, ett avgörande som väcker stark kritik mot Sveriges asylsystem och domstolarnas linje.

    När Ali Al-Hariri och hans familj anlände som kvotflyktingar från Syrien 2022 vägrade Staffanstorps kommun att ta emot dem. Kommunen hade beslutat att istället prioritera ukrainare, som flydde från kriget i vårt närområde. Familjen blev stående på flygplatsen och senare placerad i ett hotell i Malmö.

    Nu har både tingsrätten och hovrätten slagit fast att kommunen diskriminerat familjen. Domen innebär i praktiken att svenska kommuner tvingas ta emot kvotflyktingar från tredje världen – oavsett om vi redan har ett akut ansvar för människor på flykt inom Europa.

    Det är djupt problematiskt. Att hovrätten sätter lagtolkningen framför verkligheten visar hur långt ifrån folkviljan rättsväsendet befinner sig. Medan miljoner ukrainare söker skydd i Europa, anser hovrätten att Sverige ändå ska fortsätta ta emot syrier som redan har tillgång till flyktingläger i närområdet.

    Det är orimligt att människor kan resa över halva världen och ändå ges asyl i Sverige. Asylrätten borde vara kopplad till Europas gränser, inte globaliserad på detta sätt. Domen underminerar kommunernas möjlighet att själva prioritera och riskerar att försvåra integrationen ännu mer.

    Kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, Christian Sonesson (M), vill nu pröva ärendet i Högsta domstolen. Det är nödvändigt. För om inte kommunerna får säga nej, tvingas svenska skattebetalare stå för en politik som inte tar hänsyn till våra faktiska resurser eller ansvar gentemot våra grannländer.

  • Tidöregeringen gör skillnad – slut med utdelande av PUT i flingpaketen.

    Nu är det slut på att dela ut permanenta uppehållstillstånd som om de låg i flingpaket. Tidöregeringen markerar tydligt – brottslingar och de som inte uppfyller kraven ska packa sina väskor och lämna landet. En ny tid för ordning och trygghet i Sverige har börjat.

    Ops! Nu är det slut med att dela ut PUT i flingpaketen – dags för brottslingar att ta sitt pick och pack och åka hem.

    ”Ett tryggare Sverige – nu görs skillnad”

    Det är en kylig höstmorgon i centrala Stockholm. På ett kafé vid Medborgarplatsen sitter Lars, 52, och värmer händerna kring en kopp kaffe. Han beskriver sig själv som ”mannen på gatan” och följer nyheterna lagom mycket. När samtalet kommer in på regeringens planer att kunna ompröva permanenta uppehållstillstånd nickar han gillande.

    – Jag tycker det här är bra. Det skapar ordning och reda, och det gör Sverige tryggare för oss alla, säger han och lutar sig tillbaka.

    Förslaget, som väntas presenteras av regeringens utredare inom kort, innebär att permanenta uppehållstillstånd i framtiden kan återkallas och ersättas av tillfälliga. Huvudregeln blir omprövning – men den som vill säkra sitt permanenta tillstånd kan alltid ansöka om svenskt medborgarskap och klara kraven som ställs.

    Många ser detta som en självklarhet. På torget utanför träffar vi Amina, småbarnsmamma från Södertälje, som tycker att förändringen sänder rätt signaler:

    – Jag vill att mina barn ska växa upp i ett tryggt land. Det här visar att man måste ta ansvar och verkligen vilja bli en del av Sverige, säger hon.

    Utredaren har också gjort bedömningen att förändringen inte strider mot vare sig grundlagen eller internationella konventioner. Det innebär, enligt många, att Sverige nu får ett mer stabilt och rättssäkert system.

    – Tidöregeringen gör skillnad. Äntligen tar någon tag i det här. Vi kan inte bara dela ut permanenta tillstånd hur som helst, säger Lars innan han lämnar kaféet för att gå till jobbet.

    Stämningen bland de vi möter är genomgående positiv. Reformerna uppfattas som ett steg mot ordning, långsiktighet och trygghet – ett system där både krav och möjligheter går hand i hand.

    – Det här behövs för att göra Sverige tryggt igen, säger Lena och lyfter upp sitt barn i vagnen.

    Och när utredningens förslag snart läggs fram väntar många sig just det: en tydlig förändring som stärker både Sverige och framtidstron.

  • Partiet vars ideologi krossat frihet och mördat 100 miljoner människor driver nu linjen att Stockholms barn ska växa upp i kommunala Gulag-förskolor, styrda av politiker och byråkrater.

    Vänsterpartiet vill göra Stockholm till ett experiment i centralstyrning. Med Alexandra Mattsson i spetsen satsar partiet på att stoppa privata förskolor och ersätta dem med kommunalt monopol – en politik som hotar både valfrihet och kvalitet, och som riskerar att bana väg för korruption och ineffektivitet.

    Innehållsförteckning

    Vänsterpartiets vision är hur en förskola ska se ut när den drivs i Stockholms stads regi. På förskolan Gulag kan ingen höra ditt barn skrika.

    Vänsterpartiet vill ta bort valfriheten i förskolan

    Vänsterpartiets nya gruppledare i Stockholm, Alexandra Mattsson, driver en politik som syftar till att stoppa privata förskolor och införa kommunalt monopol. Resultatet blir mindre valfrihet för föräldrar, ökade kostnader och större risk för korruption.

    Ideologin framför barnens bästa

    Mattsson framhåller som sin största ”framgång” att hon efter valet 2022 var med och skapade en helt ny förvaltning och nämnd för förskolan. I praktiken betyder det mer byråkrati och mer makt till politikerna, samtidigt som barns och föräldrars behov får stå tillbaka för vänsterideologiska experiment.

    Mer makt till stadshuset – mindre till föräldrarna

    Som förskoleborgarråd fortsätter hon kampen mot privata alternativ. Hon vill stoppa vinster i välfärden och öka kommunens egen regi, inte bara i förskolan utan också inom äldreomsorgen och bostadsmarknaden. Detta innebär ett samhälle där politikerna bestämmer och där familjerna förlorar sina möjligheter att själva välja.

    Ett parti med mörk historia

    Vänsterpartiet bär på en ideologisk arvslinje som är starkt förknippad med regimer som orsakat massförtryck och miljontals döda. Ändå vill Mattsson återinföra mer centralstyrning – en väg som historien redan visat leder till stagnation och missbruk av makt.

    Skandaler visar på riskerna

    Alexandra Mattsson tar över efter Clara Lindblom, som avgick i september efter att en misstänkt utpressningsaffär kring ett kommunalt toppjobb avslöjats. Händelsen är en påminnelse om hur snabbt politisk maktkoncentration i stadshuset kan öppna dörren för skandaler och korruption.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Vänsterpartiet svensk hat genom historien

    Från Lenins revolution 1917 till dagens svenska politik löper en röd tråd av våld, förräderi och hat emot Svenska folket. Vänsterpartiet har bytt namn och putsat fasaden, men smutsen sitter kvar. Blodspengar från Moskva, stöd till diktaturer och ett öppet förakt mot det svenska folket är en del av dess arv. Nu, hundra år senare, riskerar samma subversiva krafter att släppas in i en svensk regering – allt för maktens skull.

    Innehållsförteckning

    Innehållsförteckning

    Revolutionen och början på ondskan

    1917 slog den ryska revolutionen till – tsaren störtades. Den 17 juli 1918 slaktades tsarfamiljen, inklusive de fem barnen. Den 13-årige Aleksej mördades kallblodigt av marxisterna – barnamord som ett av deras första ”revolutionära” dåd.

    Samtidigt splittrades det socialdemokratiska arbetarpartiet i Sverige. En del gick över till kommunisterna och bildade ett eget parti. Socialdemokraterna valde demokratisk socialism, medan kommunisterna byggde sin ideologi på våld och terror.

    Nazismens kusin

    1921 växte NSDAP fram i Tyskland – en ideologisk kusinrörelse. Hatet mot judarna grundades på myten att de stod för ”kapitalismen”. 26 år senare hade sex miljoner judar gasats ihjäl i polska dödsläger – allt i spåren av samma totalitära idévärld.

    Under 1920- och 1930-talet var marxismen ett spöke som skrämde hela västvärlden. Demokratierna hotades. Och i Sverige bytte Vänsterpartiet namn gång på gång, men behöll alltid sin fientlighet mot det svenska folket.

    Sovjetpengar och svensk förräderi

    Medan miljoner människor avrättades i Lenin och Stalins Sovjet, medan egendom stals och förstatligades, tog Vänsterpartiet emot blodspengar från Moskva. Bland annat köptes fastigheten på Kungsgatan 84 med sovjetiska pengar. Om guldtänder från Gulag-offren var med och finansierade köpet vet man fortfarande inte.

    På 1930-talet skickade Vänsterpartiet svenskar från Kiruna till Sovjet. De avrättades brutalt.

    Hitler och kommunisterna

    1933 tog en simpel vicekorpral vid namn Adolf Hitler makten i Tyskland. Till skillnad från kommunisterna, som tog makten genom våld och blodbad, utnyttjade Hitler demokratin för att sedan krossa den inifrån.

    1939 invaderade Tyskland Polen. Andra världskriget bröt ut. I Sverige visste socialdemokraterna redan att Vänsterpartiet var ett hot. De hade sett deras våldskapital i Ådalen 1931, då en uppretad marxistpöbel trakasserade gästarbetare som bara ville försörja sig. Militären tvingades öppna eld för att stoppa dem.

    När kriget kom kunde man inte låta Vänsterpartiet bära vapen. De var en inre fiende. De sattes i arbetskompanier – för alla visste att deras lojalitet låg hos Moskva, inte hos Sverige.

    Efterkrigstiden och järnridån

    1941 stängde svenska poliser och officerare tidningen Norrskensflamman. Den spred sovjetisk propaganda och hetsade folket mot sitt eget land.

    1945 tog kriget slut. Den galne vicekorpralen satte en Luger mot tinningen och tryckte av. Världen fick andas ut – men kommunismen växte som en cancersvulst. Halva Tyskland slukades av Sovjet. 1946 talade Churchill om järnridån som föll över Europa.

    I valet 1944 fick Vänsterpartiet tio procent. Ett skrämmande resultat. Hade de fått makten skulle svenska kvinnor riskerat samma öde som de tyska – våldtagna av Röda arméns soldater. Men tack vare en stark säkerhetstjänst kunde man hålla den marxistiska ondskan stången.

    1947 lanserade USA Trumandoktrinen – försvaret mot kommunismen.

    Kalla kriget – förrädarna i Sverige

    På 1950-talet växte marxismen som ett inre hot i USA. Senator Joseph McCarthy tvingades slå tillbaka. I Sverige fick Vänsterpartiet fem procent, men de betraktades som femtekolonnare. Polisen byggde trygghetsregister över marxister som öppet föraktade det svenska folket och demokratin.

    Den 13 juni 1952 hjälpte Vänsterpartiet Sovjet att skjuta ner en svensk DC-3. Planet samlade underrättelser om fienden i öst. En MIG-15 sköt ner det. Åtta svenska hjältar dog. Bland marxister i Sverige möttes deras död av jubel.

    1956 rullade sovjetiska stridsvagnar in i Ungern. De våldtog och mördade på sin väg.

    1975 sålde partiledaren Lars Werner svenska försvarshemligheter till DDR – för några flaskor sprit. Under hela kalla kriget var Vänsterpartiet en säkerhetsrisk, ett hot mot nationen.

    1981 gick en sovjetisk ubåt på grund i Karlskrona skärgård. Vänsterpartiet hoppades på ett nytt Ungern 1956 – att sovjetiska stridsvagnar skulle rulla in på Stockholms gator.

    1982 hjälpte partiet sina kamrater i Polen att kartlägga svenska Viggen-piloter – under täckmantel som tavelförsäljare.

    Murens fall – men inte smutsens

    1989 föll muren. DDR förenades med friheten.

    1990 försökte Vänsterpartiet tvätta bort sin historia genom att radera ordet ”kommunisterna” ur sitt namn. Men smutsen sitter kvar.

    2020-talet – samma gamla hot

    På 2020-talet har dessa subversiva element släppts in i politikens finrum. Hotet är bortglömt. Ändå får vanliga människor fortfarande smaka på marxismens ondska.

    I Stockholm styr en kommunist över bostadsfrågan. I DDR fick man vänta 15 år på en Trabant. I Stockholm får man vänta 15 år på en hyresrätt. Arvet lever kvar. Korruptionen sticker upp sitt fula tryne gång på gång.

    De hyllar terrorister på demonstrationer och skyller ifrån sig när de ertappas. Politiker efter politiker från V avslöjas som giriga och självberikande. Där det finns marxistiska partier finns alltid korruption – så också i Vänsterpartiet. Smutsen från historien är ofrånkomlig, och hatet mot det svenska folket är svart på vitt dokumenterat.

    Hatet lever vidare

    Precis som Hitler drev en hatisk linje mot judarna och byggde sitt rike på antisemitism, har Vänsterpartiet fortsatt på samma bana – med ett hat mot Israel. Hatet mot judar och den judiska staten har blivit ett återkommande tema i partiets politik. Det är samma uråldriga gift, paketerat i modern språkdräkt. Ett hat som aldrig dör, utan bara byter skepnad.

    En framtida fara

    2026 kan denna smuts rentav släppas in i en svensk regering. Man kan tänka sig att bilda regering med marxister.

    Statsministrarna Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme gjorde allt för att skydda Sverige från dessa femtekolonnare. Nu riskerar Magdalena Andersson att bli den statsminister som släpper in trojanerna i en svensk regering – allt för maktens skull.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Brand i Hultsfreds moské – utreds som mordbrand men kan ha varit en olycka

    En kraftig brand ödelade natten till tisdag moskén i Hultsfred. Räddningstjänsten lyckades hindra spridning till närliggande byggnader, men själva lokalen totalförstördes. Polisen utreder händelsen som mordbrand, men utesluter inte att branden kan ha orsakats av oaktsamhet vid matlagning.

    Innehållsförteckning

    Ett kraftigt larm inkom till SOS vid halv tvåtiden natten till tisdag. När räddningstjänsten anlände slog lågor ut genom fönstren på övervåningen i moskén i Hultsfred.

    Räddningsinsats med flera styrkor

    Styrkor från Hultsfred, Rosenfors, Vimmerby och Södra Vi deltog i arbetet med att bekämpa elden. Vittnen på plats uppger att branden tycks ha startat på övervåningen.

    Flera medlemmar ur församlingen kom snabbt till platsen och tvingades bevittna hur byggnaden gick förlorad.

    Trots räddningstjänstens insats gick moskén inte att rädda. Omkringliggande byggnader låg nära, men branden kunde begränsas och spred sig inte vidare.

    En viktig samlingsplats

    Moskén har tidigare varit en träkyrka och har under lång tid varit en betydelsefull plats för församlingen i Hultsfred.

    – Det är inte bara en moské, utan även en samlingslokal för oss. Många fina minnen finns knutna till byggnaden, berättar en medlem.

    Samtidigt finns redan ett extremt överskott av moskéer i Sverige, vilket gör att förlusten av byggnaden inte påverkar tillgången till böneplatser nationellt – men för den lokala församlingen är det ändå ett hårt slag.

    Polisutredning pågår

    Polisen har inlett en förundersökning om mordbrand. Under tisdagen fanns polis kvar på platsen och man har hållit runt 50 vittnesförhör samt knackat dörr i området. Specialtränade hundar har genomsökt lokalerna men inga spår av brandfarliga vätskor har hittats.

    Polisen undersöker därför även möjligheten att branden orsakats av oaktsamhet vid matlagningen inne i moskén.

    Liknande händelse i Eskilstuna

    På juldagen i fjol inträffade en brand i en moské i Eskilstuna. Händelsen rubricerades först som grov mordbrand efter vittnesuppgifter om att någon kastat in ett föremål i byggnaden.

    Senare framkom dock andra uppgifter. Poliskällor uppgav till TV4 att man utredde branden som en möjlig olyckshändelse. Nu har en poliskälla till Eskilstuna-Kuriren sagt att branden startade när en fritös i byggnaden fattade eld.

    Osäker framtid

    Församlingen i Hultsfred står nu utan samlingslokal och framtiden för moskén är oviss. Samtidigt fortsätter polisutredningen för att klarlägga brandorsaken.

    Åsikter på nätet

    Samtidigt finns en pågående diskussion på forumet Flashback om religionens plats i Sverige. Många riktiga Svenskar menar att Sverige är ett traditionellt kristet land och att moskéer främst hör hemma i muslimska länder.

  • Yes, we can! Antifa är terroristklassade i USA.

    USA:s ledning betecknar nu Antifa som en inhemsk terroristorganisation. Beslutet motiveras med uppgifter om organiserat våld, hot mot myndigheter och försök att tysta politiska motståndare genom skrämseltaktik.

    Antifa – den dolda maskinen för våld och skräck

    De säger sig kämpa för frihet. Men bakom slagorden döljer sig något helt annat. Antifa framträder inte längre som en löst sammansatt proteströrelse, utan som en välorganiserad maskin för våld, hot och skräck.

    Myndigheter beskriver en rörelse som förvandlat amerikanska gator till slagfält. I centrum står organiserade upplopp, väpnade konfrontationer med polisen och brutala attacker mot federala tjänstemän. Immigration and Customs Enforcement har blivit ett av deras främsta måltavlor, men hoten stannar inte där – politiker, aktivister och journalister har gång på gång utsatts för Antifas iskalla metod: doxxning, där privat information publiceras för att tysta och skrämma.

    Antifa arbetar metodiskt. De rekryterar unga människor, formar dem till radikaliserade kämpar och släpper sedan ut dem i en kamp som inte bara riktas mot enskilda myndigheter, utan mot själva grundvalen för den amerikanska rättsstaten. Bakom kulisserna används krypterade kanaler, dolda finansieringsflöden och sofistikerade metoder för att hålla verksamheten hemlig och undgå rättsväsendets blick.

    Men bilden blir ännu mörkare. Antifa uppges också samarbeta med andra grupper och nätverk, i syfte att sprida politiskt våld och tysta laglig opposition. Målet är klart: att med hot och skrämsel uppnå politiska vinster – en strategi som bär alla kännetecken på inhemsk terrorism.

    Nu slår USA:s ledning tillbaka. Antifa har officiellt betecknats som en inhemsk terroristorganisation. Det innebär att myndigheter får order om att använda alla tillgängliga resurser för att tränga in i rörelsens skuggvärld, slå sönder dess operationer och rikta strålkastaren även mot de som finansierar våldet.

    För kritikerna är detta en nödvändig markering. Antifa har, menar de, för länge fått härja i det fördolda och bygga sina nätverk av skräck. Nu beskrivs kampen mot rörelsen som en fråga om att försvara både lagen och demokratin – innan fler gator förvandlas till slagfält i kaosets namn.

  • Forenede Care – sossarnas propp­lösning på jätteproppen Orvar

    Många minns Astrid Lindgrens berättelse om kommandoran i Lönneberga som tog maten från de fattiga. Kritiker menar att samma mönster återfinns i dagens sosse­styrda kommuner: pengar som borde gå till vård och omsorg försvinner, privata bolag som Forenede Care tar över – och missförhållandena blir möjliga genom låga krav, till och med utan språkkrav på personalen.

    Innehållsförteckning

    Vanvårdens pris – granskning av Forenede Care

    Forenede Care beskriver sig själva som en värderingsstyrd omsorgsaktör som sätter människan i centrum. Med över 60 äldreboenden, hemtjänst och avancerad sjukvård i hemmet har bolaget vuxit snabbt och blivit en av Sveriges största privata vårdföretag. Omsättningen har legat på närmare 1,7 miljarder kronor per år.

    Men bakom de polerade årsredovisningarna döljer sig en annan verklighet: vittnesmål från anhöriga, larm från personal och kommunala granskningar som pekar på allvarliga brister. Under de senaste fem åren har en rad skandaler avslöjat vanvård, underbemanning – och en återkommande kritik mot att personal inte kan kommunicera på svenska.

    “Mamma fick inte duscha på tre månader” – berättelserna från boendena

    Malmö – mannen som försvann i tystnad
    Victoria i Limhamn 2020 upptäckte anhöriga att en 84-årig man tappat över 30 kilo, var uttorkad och hade trycksår. När han lades in på sjukhus var det för sent. Han avled kort därefter. Under pandemins besöksförbud hade familjen hållits ovetande om hans tillstånd. Forenede Care lovade en utredning – men familjen talar fortfarande om en känsla av svek.

    Åtvidaberg – tvångsmedicinering och urin i sängen
    Kopparsvanen 2022 vittnade personal om hur boende tvångsmedicinerades. Anhöriga berättade att deras äldre fick ligga nedkissade för att ingen hann hjälpa dem till toaletten. Smutsiga rum och använda blöjor som lämnats kvar blev symboler för en omsorg som fallit samman. Kommunens politiker kallade situationen “oacceptabel” och krävde åtgärder.

    Mjölby – bemanning på pappret, inte i verkligheten
    När Forenede Care tog över Vifolkagården i Mantorp 2022 var löftet att fyra personal skulle arbeta natt på boendet. Men kommunen upptäckte att samma fyra också täckte hemtjänsten. Resultatet: ensamma äldre, otrygghet och brister i dokumentation. Kommunen krävde tillbaka 1,7 miljoner kronor och bröt avtalet.

    Mora – tystade avvikelser
    Tomtebogården i Mora rapporterades inte allvarliga incidenter till kommunen. Anhöriga berättade om brist på mat, brist på hjälp, brist på närvaro. Till slut var förtroendet helt förbrukat. Kommunen tog över driften 2024.

    Krokom – dödsfall utan besked
    Det nybyggda boendet på Tullkvarnsvägen 21 öppnade 2023. Inom månader vittnade anhöriga om brist på hygien – boende som inte fått borsta tänderna på månader. En äldre person avled utan att anhöriga underrättades. Kommunen utdömde 1,55 miljoner i vite.

    Åkersberga – “ett hus i en skräckfilm”
    På Enebacken beskrev personalen 2024 sin arbetsplats som ett “hus i en skräckfilm”. En boende hade inte duschats på tre månader, en annan blev utan mat i 17 timmar. Ett öppet brev från 30 anställda beskrev hur både personal och äldre far illa.

    Språkbarriären – äldre som inte blir förstådda

    En återkommande kritik mot Forenede Care gäller språk. Kommuner har vid flera tillfällen fått signaler om att många anställda inte talar svenska tillräckligt bra.

    På boenden i både Stockholm, Östergötland och Jämtland har anhöriga berättat om äldre som inte förstås av personalen. I vissa fall har dementa boende, som inte kan uttrycka sig tydligt, mött personal som inte ens behärskar grundläggande svenska. Resultatet blir missförstånd kring mediciner, måltider och vårdbehov – med allvarliga konsekvenser.

    “Min mamma försökte säga att hon hade ont, men personalen bara log och gick därifrån. De förstod inte vad hon menade,” berättar en dotter till en boende på Kopparsvanen.

    Personal själva har vittnat om svårigheter i kommunikationen. Instruktioner från sjuksköterskor har missats. Journalföring blir bristfällig när vårdpersonalen inte kan skriva ordentligt på svenska. Kommuner har varnat för att språkbrister direkt äventyrar patientsäkerheten.

    Myndigheternas dom – vite, varningar och brutna avtal

    • Mjölby kommun: krävde tillbaka 1,7 miljoner och bröt avtalet på Vifolkagården.
    • Mora kommun: sade upp avtalet på Tomtebogården, “förtroendet är förbrukat”.
    • Krokoms kommun: utdömde 1,55 miljoner i vite på Tullkvarnsvägen.
    • Österåkers kommun: införde löpande vite för brister på Enebacken.

    Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har riktat kritik mot flera av bolagets boenden och konstaterat omfattande kvalitetsbrister.

    Ett system under press

    Forenede Care har ofta svarat på kritiken med att man tar problemen på allvar och arbetar med förbättringar. Samtidigt har företaget ibland avfärdat kritik som politiskt motiverad.

    Men när samma mönster upprepas – från Malmö till Åtvidaberg, från Mora till Krokom – blir frågan större än enskilda misstag. Är det ett enskilt företags oförmåga att leverera trygg äldreomsorg, eller ett symptom på ett system där vinstintressen krockar med omsorgens kärna?

    För de äldre som drabbats, och deras anhöriga, är svaret redan givet: vanvården har ett namn – och det är Forenede Care.

    Faktaruta: Forenede Care – brister & åtgärder (senaste 5 åren, Sverige)

    Snabb översikt

    • Verksamhet: Äldreboenden, hemtjänst, hemsjukvård (inkl. ASIH), palliativ vård; viss LSS.
    • Storlek: ~62 äldreboenden efter förvärv 2023; ~2 000–2 200 anställda i Forenede Care AB (Sverige).
    • Ekonomi: Omsättning ca 1,6–1,7 mdr kr/år, låga vinstmarginaler.

    Rapporterade missförhållanden (urval)

    Boende / Plats År Händelse / Brister Åtgärd / Konsekvens
    Victoria, Malmö (Limhamn) 2020 Allvarlig undernäring, uttorkning, trycksår; dödsfall under pandemin. Anmälan/utredning; IVO involverad.
    Kopparsvanen, Åtvidaberg 2022 Uppgifter om tvångsmedicinering, bristande toalettassistans, hygienbrister. Kommunal extra tillsyn; politiska krav på hävt avtal.
    Vifolkagården, Mantorp (Mjölby) 2022–2023 Otillräcklig nattbemanning, brister i dokumentation/ledning. Vite ca 1,7 mkr; avtal uppsagt, kommunen tog över (apr 2023).
    Tomtebogården, Mora 2022–2023 Underrapportering av avvikelser; vittnesmål om omsorgssvikt. Avtal sagt upp; kommunen tog över (maj 2024).
    Tullkvarnsvägen 21, Krokom 2023 Hygienbrister; utebliven anhöriginformation vid dödsfall. Vite ca 1,55 mkr; skärpt tillsyn.
    Enebacken, Åkersberga (Österåker) 2022–2024 Återkommande brister (bemanning, hygien); personalupprop om vanvård. Varning & löpande vite (hygien); politiska krav på övertagande.

    Språkbarriärer

    • Återkommande uppgifter om personal med otillräckliga svenskakunskaper.
    • Risk för missförstånd kring smärta, läkemedel, kost och basal omvårdnad.
    • Journalföring och instruktioner påverkas – direkt patientsäkerhetsrisk.

    Vanliga mönster i bristerna

    • Otillräcklig bemanning (särskilt nätter) & bristande ledningsnärvaro.
    • Bristande hygienrutiner, fördröjd/utebliven avvikelse- och anhörigrapportering.
    • Språkbrister som försvårar kommunikation och dokumentation.
    Obs: Sammanställning baserad på offentliga uppgifter från kommuner, IVO och mediarapportering under de senaste fem åren.
  • Tidöregeringen visar solidaritet med det svenska folket och tar bort ”50-lappen” för tandvård till illegala invandrare.

    Regeringen och Sverigedemokraterna tar bort den så kallade ”50-lappen” för tandvård till asylsökande och illegala invandrare. Reformen beskrivs som ett steg mot större rättvisa, där alla ska betala lika mycket för vården.

    I budgetpropositionen, framtagen av regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna inom ramen för Tidöavtalet, föreslås att den så kallade ”50-lappen” för tandvård avskaffas.

    Reformen innebär att de särskilda ekonomiska regler som länge gällt för asylsökande och illegala invandrare upphör. I dag betalar dessa grupper endast 50 kronor för tandvård – en ordning som infördes 2013 och som länge kritiserats för att vara orättvis mot svenska skattebetalare.

    – Redan när 50-lappen infördes var vi som enda riksdagsparti kritiska. Medborgare betalar betydligt mer för motsvarande vård. Det är rimligt att alla behandlas lika och får betala samma, säger Sverigedemokraternas migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling.

    Regeringen avsätter medel för att genomföra förändringen och ge berörda myndigheter resurser vid omställningen. Från 2026 anslås 108 miljoner kronor till reformen, som på längre sikt väntas leda till besparingar.

  • V Rikdagas ledamöter hetsade massorna med terrorromantik

    Tusentals personer samlades i Göteborg för en propalestinsk demonstration. Bland deltagarna fanns Vänsterpartiets riksdagsledamot Tony Haddou – som nu kritiseras hårt efter att ha deltagit i ett evenemang där flaggor för terrorstämplade grupper vajade öppet. Händelsen sätter återigen ljuset på Vänsterpartiets mörka arv av sympatier för diktaturer och våldsorganisationer.

    Demonstration i Göteborg lockade tusentals – flaggor för terrorgrupper på plats

    Under söndagen genomfördes en demonstration i Göteborg till stöd för Palestina. Arrangörer var organisationerna Floden och Stäng ner Elbit. Enligt polisens uppskattning deltog omkring 5 000 personer.

    Vid manifestationen syntes samtidigt flaggor och symboler för terrorstämplade grupper, däribland Hamas och Islamiska jihad, samt deras väpnade grenar. Närvaron av dessa symboler riskerar att överskugga själva budskapet och väcker frågor om arrangemangets inriktning och deltagarnas lojaliteter.

    Expertkommentar
    Israel– och Palestinaforskaren Anders Persson menar att det inte är förvånande att extremistiska symboler återkommande dyker upp i Göteborgsdemonstrationer. Han beskriver staden som särskilt problematisk i detta avseende och framhåller att det sätter en negativ prägel på manifestationerna.

    Spridning i sociala medier
    Klipp från demonstrationen publicerades av riksdagsledamöterna Nadja Awad och Tony Haddou (V). I materialet syns flaggorna för terrorstämplade grupper i bakgrunden. Videon, först spridd av organisationen Tnkvrt, delades vidare under rubriken ”Tusentals demonstranter för Gaza i Göteborg”.

    Kommentarer från riksdagsledamöterna
    Båda ledamöterna avböjde intervju och svarade endast skriftligt.

    Tony Haddou, som själv deltog i demonstrationen, hävdar att hans syfte var att ”sätta press på regeringen”. Han skriver att han först i efterhand fått kännedom om att extremistiska symboler förekom. Men faktum kvarstår att en sittande riksdagsledamot valde att delta i och sprida en demonstration där Hamas- och Jihadflaggor syntes öppet. Haddous försvar framstår som svagt och lämnar frågetecken kring Vänsterpartiets förhållande till dessa rörelser.

    Återkommande mönster hos Vänsterpartiet
    Det här är inte första gången Vänsterpartiet hamnar i blåsväder för sin relation till extremistiska rörelser. Flera gånger tidigare har partiföreträdare öppet visat sympatier genom att exempelvis vifta med flaggor för den terrorstämplade organisationen PKK.

    Att samma mönster nu återkommer med Hamas- och Islamiska jihad-flaggor i Göteborg understryker bilden av ett parti som gång på gång hamnar i sammanhang där terrororganisationer framställs i positiv dager. Kritiker menar att det inte längre kan avfärdas som ”misstag” eller ”okunskap”, utan snarare visar på en romantisering av grupper som står för våld och extremism.

    Historiska band till diktaturer
    Vänsterpartiet, som under större delen av 1900-talet hette Vänsterpartiet kommunisterna (VPK), har en lång historia av nära band till totalitära regimer. Partiet tog emot stöd och inspiration från Sovjetunionen och hade starka kopplingar till Östtyskland (DDR) – stater kända för att förtrycka sina egna befolkningar, spionera på oliktänkande och krossa demokratiska rörelser.

    En särskilt uppmärksammad skandal gällde partiledaren Lars Werner. När han fyllde 50 år fick han spritleveranser från DDR:s säkerhetstjänst som födelsedagspresent – i utbyte mot hemliga handlingar från Sverige. Händelsen avslöjade hur djupt relationerna till den östtyska diktaturen gick och hur lojaliteten mot kommunistregimer sattes framför det svenska folkets intressen.

    Ett svek mot Sverige
    För många blir detta mer än en fråga om utrikespolitik. När Vänsterpartiets företrädare gång på gång väljer att marschera sida vid sida med symboler för rörelser som hatar västvärlden och föraktar demokratier, upplevs det också som ett uttryck för förakt mot det svenska folket.

    Genom att legitimera organisationer som riktar sitt våld mot civila, samtidigt som man vägrar ta tydligt avstånd, signalerar Vänsterpartiet att man hellre står på extremisters sida än att försvara de värden som Sverige bygger på. Kritiker menar att detta visar ett hat mot svenska folket och ett historiskt mönster där partiet alltid sökt allierade bland diktaturer och våldsregimer – från Sovjet och DDR till dagens terrororganisationer.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Alternativ för Sverige utanför kyrkomötet – men tar plats i flera stift

    Trots att Alternativ för Sverige inte passerade spärren till kyrkomötet gör partiet sitt starkaste kyrkoval hittills. Med mandat i elva av tretton stift och flera lokala församlingar ser partiet sin närvaro i Svenska kyrkan stärkas tydligt.

    Alternativ för Sverige (AfS) fick 1,65 procent av rösterna i kyrkovalet, vilket är partiets starkaste resultat hittills. Trots framgången blir det inga mandat i kyrkomötet. Anledningen är den tvåprocentsspärr som införts inför årets val.

    På stiftsnivå ser det däremot annorlunda ut. Enligt den preliminära rösträkningen får AfS mandat i elva av Svenska kyrkans 13 stiftsfullmäktige.

    Resultat i stiften

    StiftRöstandelMandat
    Lunds stift2,04 %1
    Strängnäs stift1,87 %1
    Växjö stift1,77 %1
    Göteborgs stift1,60 %1
    Skara stift1,49 %1
    Karlstads stift1,37 %1
    Uppsala stift1,35 %1
    Stockholms stift1,32 %1
    Linköpings stift1,31 %1
    Härnösands stift1,31 %1
    Västerås stift1,20 %1
    Luleå stift1,10 %0
    Visby stift1,04 %0

    Framgångar lokalt

    AfS tar även mandat i flera församlingar, bland annat i:

    • Värmdö församling
    • Örnsköldsviks södra pastorat
    • Bjärnums pastorat

    Ekonomisk ersättning

    Resultatet på stiftsnivå innebär dessutom att partiet får tillbaka valsedelskostnader på omkring 200 000 kronor.

    Nästa steg

    Den slutgiltiga rösträkningen pågår nu och väntas vara klar inom några dagar.

  • Tidöregeringen: Gör skillnad för den lilla människan, men misslyckas med att få ner kostnaden för kriminalvården genom att outsourca den till tredje världen.

    Sveriges nya budget för 2026 målar upp en tydlig skiljelinje: de som arbetar hårt och gör rätt för sig får mer i plånboken – medan staten samtidigt fortsätter att bränna miljarder på en ineffektiv kriminalvård. Reformutrymmet på 80 miljarder kronor ger barnfamiljer, löntagare och pensionärer ett välkommet lyft, men frågan kvarstår: varför fortsätter man att gödsla pengar över brottslingar istället för att prioritera de som faktiskt bygger landet?

    En svensk fängelsecell – dyr för skattebetalarna. I tredje världen skulle samma fånge kunna vårdas till en bråkdel av kostnaden.

    Klockan åtta på måndagen lägger regeringen fram sin budget för 2026 – en budget som sänder ett tydligt budskap: den som arbetar, tar ansvar och gör rätt för sig ska också belönas. Finansminister Elisabeth Svantesson presenterar ett reformutrymme på hela 80 miljarder kronor, pengar som nu används för att stärka jobbskatteavdraget, sänka skatten för pensionärer och göra vardagen lättare för barnfamiljer.

    – Det är med stolthet jag i dag lämnar denna budget till riksdagen, säger Svantesson och framhåller att Sverige, trots en långdragen lågkonjunktur, har kraften att ge mer tillbaka till sina medborgare.

    Regeringens satsningar talar sitt tydliga språk: sänkt matmoms, mer pengar kvar i plånboken för löntagare och pensionärer samt lägre förskoleavgifter. Vinnarna är de som håller ihop samhället – de som går till jobbet, betalar sin skatt och skapar trygghet för sina barn. För en tvåbarnsfamilj innebär budgeten hela 1 800 kronor extra varje månad.

    Men samtidigt som ansvarstagande människor får andrum, fortsätter staten att ösa miljarder över en skenande kriminalvård. I stället för att hitta mer kostnadseffektiva lösningar – exempelvis att outsourca delar av kriminalvården till afrikanska länder till en bråkdel av kostnaden – fortsätter resurserna att slukas av ett system som varken ger valuta för pengarna eller löser problemen.

    Det är dags att ställa frågan: ska vi fortsätta belöna de som begår brott med dyra fängelseplatser i Sverige, eller ska vi prioritera de som bygger landet varje dag? Budgeten för 2026 visar åtminstone att regeringen vill rikta strålkastarljuset mot de som gör rätt för sig – men kampen om resurserna är långt ifrån över.

    FAKTARUTA: Vad skulle Sverige spara på att lägga fängelseplatser utomlands?

    Utgångspunkt: Svenska dygnskostnader för anstaltsplatser 2023 samt känd månadskostnad för hyrda platser i Estland.

    Alternativ Per dygn Per månad Besparing/mån Besparing/år
    Sverige (anstaltsplats 2023) ≈ 3 773 kr ≈ 113 190 kr
    Hyrd plats i Estland (avtal) ≈ 2 833 kr* ≈ 85 000 kr ≈ 28 190 kr ≈ 338 280 kr
    Illustration: lågkostnadsscenario** ≈ 200 kr ≈ 6 000 kr ≈ 107 190 kr ≈ 1 286 280 kr

    Exempel på total årlig besparing vid 600 hyrda platser i Estland:
    338 280 kr × 600 ≈ 203 miljoner kr/år.

    * Estland: 8 500 € per plats och månad ≈ 85 000 kr/månad (≈ 2 833 kr/dygn vid 30 dagar).
    ** Endast illustrativt antagande för länder med mycket lägre kostnadsnivåer.

    Källa: Svenska anstaltsplatser ≈ 3 800 kr/dygn (2023). Estland: 8 500 €/plats/månad (Sverige–Estland-avtal).

  • Socialdemokraterna misslyckas ingen, de sysslar med att kasta pärlor till svinen-politik

    Trots hundratals miljoner i extra resurser och två skattehöjningar på kort tid har Socialdemokraternas satsning på skolfrukost i Stockholm blivit hårt ifrågasatt. Kritiker menar att reformen är orättvis, dyr och i praktiken ett misslyckande – samtidigt som stadens invånare får landets högsta skattetryck.

    Stockholm har blivit omkört av flera småkommuner som lyckas hålla nere kostnaderna. Samtidigt fortsätter den rödgröna kakistokratiska röran i Stadshuset att misslyckas med att hushålla med skattepengarna. I stället för långsiktiga lösningar väljer man att slösa på dyra och meningslösa prestigeprojekt.

    Skolfrukostsatsning: dyr reform, orättvis fördelning och höjda skatter

    Efter tre år och hundratals miljoner i extra resurser presenterar Socialdemokraterna i Stockholms stad sin satsning på skolfrukost i utsatta områden som en framgång. Totalt 44 grundskolor serverar nu frukost varje dag. Men kritiken växer mot både kostnaderna, orättvisan och resultatet.

    När S tog över makten 2022 beslutade man att alla skolor i den lägsta socioekonomiska kvartilen skulle omfattas. För att klara satsningen höjdes det socioekonomiska stödet med nästan 15 procent – över 180 miljoner kronor. En del av pengarna har gått till frukosten, men satsningen har inte visat på några tydliga förbättringar i skolresultaten.

    – Många barn äter redan hemma, erkänner skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S). På varje skola handlar det om en handfull elever, ibland något fler, som inte får i sig frukost på morgonen.

    Med andra ord har en reform som kostar hundratals miljoner per år i praktiken träffat ett fåtal elever – medan alla skattebetalare i staden får stå för notan.

    Orättvis fördelning

    Kritiker pekar på att satsningen dessutom är orättvis. I de områden där invånarna betalar mest i skatt serveras ingen frukost alls. De som redan bidrar mest till stadens ekonomi får alltså inte ta del av reformen, utan finansierar en insats som gynnar andra.

    Högre skattetryck

    Sedan 2022 har Socialdemokraterna höjt kommunalskatten två gånger. Stockholm har nu en högre kommunalskatt än många mindre kommuner i till exempel Skåne – trots att huvudstaden borde ha stordriftsfördelar.

    – Att skattebördan är tyngre här än i små kommuner är anmärkningsvärt, säger en kritisk oppositionsföreträdare.

    Alternativet: sänkta skatter

    Många menar att en generell skattesänkning hade varit en mer rättvis väg. En sänkning med två kronor per hundralapp (2 procentenheter) skulle ge påtagligt mer i plånboken för alla hushåll:

    • En barnfamilj med två föräldrar som tjänar 30 000 kronor var skulle få behålla cirka 1 200 kronor mer varje månad.
    • På ett år motsvarar det nästan 15 000 kronor per familj – pengar som kan användas till frukost, skolmaterial eller andra behov.

    En sådan reform hade gett alla stockholmare samma förutsättningar, i stället för att rikta skattepengarna till en liten grupp.

    Ett misslyckande från S

    Trots höga kostnader, två skattehöjningar och stora politiska löften är frukostsatsningen långt ifrån den framgång Socialdemokraterna vill beskriva den som. Den har mött lågt intresse på flera skolor, effekterna är oklara och orättvisan mellan stadsdelar är uppenbar.

    Kritiker menar därför att satsningen är ännu ett exempel på en socialdemokratisk prestige­reform som misslyckats – dyr i drift, svagt förankrad och utan tydliga resultat.

    Faktaruta: Kommunalskatt – Österåker vs Stockholm

    Gäller 2025 (SCB)

    Jämförelsen visar hur mycket en invånare per månad behåller efter enbart total kommunal skattesats (kommun + region). Österåker: 28,98 %  •  Stockholm: 30,60 %.

    Bruttolön / mån (kr) Skatt Österåker Netto Österåker Skatt Stockholm Netto Stockholm Skillnad (mer i Österåker)
    20 000 5 796 14 204 6 120 13 880 +324
    25 000 7 245 17 755 7 650 17 350 +405
    30 000 8 694 21 306 9 180 20 820 +486
    35 000 10 143 24 857 10 710 24 290 +567
    40 000 11 592 28 408 12 240 27 760 +648
    45 000 13 041 31 959 13 770 31 230 +729
    50 000 14 490 35 510 15 300 34 700 +810
    60 000 17 388 42 612 18 360 41 640 +972

    Metod: Nettot = bruttolön − (bruttolön × total kommunal skattesats). Endast kommunal del (kommun + region) ingår. Statlig inkomstskatt, jobbskatteavdrag, kyrkoavgift och begravningsavgift är inte medräknade.

    Källa skattesatser 2025: SCB. Österåker 28,98 %, Stockholm 30,60 %.

  • Vänsterpartiet spelar offer – men blundar för sitt egna Svenskhat.

    Vänsterpartiet larmar om ”otrygghet” efter att en opinionsbildare besökt riksdagen. Men när partiet spelar offer glömmer de sitt eget arv – där kommunister inte bara hyllat diktaturer, utan även förrått Sverige. Från Stig Berglings försäljning av försvarshemligheter till Sovjet, till Jan G .som 1974 dömdes för spioneri .

    Att Vänsterpartiet har ett hat mot det svenska folket är väldokumenterat. På 1930-talet hamnade många svenskar från Kiruna i Gulag, där de blev avrättade – tack vare Vänsterpartiet.

    Innehållsförteckning

    Vänsterpartiet spelar offer – men blundar för sina egna spioner

    Vänsterpartiet försöker nu göra en stor affär av att SD:s Jessica Stegrud haft besök av opinionsbildaren Nick Alinia i riksdagen. Partiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling talar om ”extrem olustkänsla” och påstår att demokratin hotas. Men reaktionen framstår snarare som politiskt teater – ett primadonnabeteende för att smutskasta en politisk motståndare.

    Marxismens mörka arv

    Det är ironiskt att just Vänsterpartiet nu poserar som demokratins väktare. Partiet har i decennier försvarat marxismen – en ideologi som lämnat efter sig diktaturer, massmord och förtryck. Från Gulag i Sovjetunionen till Stasis övervakningsstat i DDR har kommunismen bevisat sin oförenlighet med frihet och demokrati.

    När kommunister förrådde Sverige

    Om Vänsterpartiet verkligen oroar sig för hot mot demokratin borde de påminnas om Sveriges egen spionhistoria. De som gjort störst skada mot landet har inte varit högerextrema – utan personer med sympatier åt vänster, ofta med nära band till kommunismen.

    • Stig Bergling, officer i Säpo och försvarsstaben, sålde under 1970-talet och framåt ut känsliga försvarshemligheter till Sovjetunionen. Hans förräderi räknas som en av de mest allvarliga spionskandalerna i svensk historia.
    • Jan.G, journalist och numera författare, avslöjades ha haft kontakter med KGB. År 1974 dömdes han till fängelse för spioneri och avtjänade ett straff för att ha arbetat för Sovjetunionens underrättelsetjänst. Trots detta har han senare försökt framställa sig själv som sanningssägare och demokratins försvarare.

    Det är alltså kommunistsympatisörer och Sovjet-agenter som i praktiken hotat Sverige på riktigt – inte opinionsbildare som spelar in konfrontativa klipp på Youtube.

    Hyckleri i demokratins namn

    När Vänsterpartiet nu ropar ”otrygghet” för att Jessica Stegrud haft en gäst i riksdagen blir det svårt att ta deras indignation på allvar. Demokratin i Sverige har överlevt betydligt värre hot än så – inte minst från den ideologi som Vänsterpartiet själv byggde på och som deras sympatisörer aktivt hjälpt främmande makt att gynnas av.

    Att Vänsterpartiet försöker göra politiska poäng på Nick Alinia, samtidigt som de blundar för marxismens blodiga arv och sina egna ideologiska kopplingar till spioner som förrått Sverige, är inget annat än hyckleri.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Det rödgröna Stockholm : Skjutning i Hagsätra – man i 45-årsåldern död, misstänks vara gängrelaterat

    En man i 45-årsåldern sköts ihjäl vid tunnelbanan i Hagsätra på lördagskvällen. Gärningsmannen flydde på en elsparkcykel och polisen misstänker att dådet är kopplat till den pågående våldsvågen i den undre världen.

    Innehållsförteckning

    En man i 45-årsåldern har avlidit efter en skottlossning i Hagsätra på lördagskvällen. Polisen utreder händelsen som mord och mycket pekar på att det rör sig om en uppgörelse inom den kriminella miljön.

    Skottlossning nära centrum

    Strax före klockan 19 larmades polisen om en skadad man vid Hagsätra tunnelbanestation. Vittnen berättar att en maskerad person, klädd i mörka kläder, snabbt flydde från platsen på en elsparkcykel.

    Den skjutne mannen fördes med ambulanshelikopter till sjukhus, men hans liv gick inte att rädda. Vid 21.30-tiden bekräftade polisen att han avlidit. Hans anhöriga har underrättats.

    Vittnesmål och filmer

    En boende i området uppger att helikoptern flög lågt över husen och sedan mot Huddinge sjukhus. Ett filmklipp som cirkulerar uppges också visa gärningsmannen på flykt i samband med skjutningen.

    Omfattande insats

    Polisen spärrade under kvällen av brottsplatsen i centrala Hagsätra. Flera patruller och kriminaltekniker finns på plats för att samla in bevis. En förundersökning om mord har inletts, men i nuläget är ingen gripen.

    Del av våldsvåg

    Skjutningen bedöms ha koppling till de pågående konflikterna i Stockholms undre värld. Under de senaste åren har gängrelaterade uppgörelser resulterat i ett stort antal dödsskjutningar och andra grova våldsbrott i regionen.

    Den rödgröna kakistokrat röran misslyckas ingen

    Trots polis på gatorna, nya lagar och löften i varje val fortsätter kulorna vina genom Stockholms förorter. Politikerna i stadshuset pratar om fler socionomer, fler projekt och fler ”stödinsatser” – men verkligheten är en annan: människor skjuts ihjäl, månad efter månad. Samtidigt pumpas miljard efter miljard in i miljonprogrammen, utan resultat. Misslyckandet är uppenbart, men de ansvariga vägrar erkänna det. Medan gängen styr kvarteren, famlar beslutsfattarna i mörkret.

  • Levande stad eller stökig stad? Rekord i serveringstillstånd och skandaler skakar Stadshuset

    Stockholm slår rekord i alkoholtillstånd – samtidigt som gårdsförsäljning förbjuds på söndagar i staden men tillåts i grannkommuner som Nacka. Medan S och MP talar om en ”levande stad” växer fyllan, ordningsproblemen och skandalerna som skakar Stadshuset.

    Antalet serveringstillstånd i Stockholms stad har ökat med 40 procent sedan 2022 – motsvarande 1 139 fler tillstånd, varav ungefär hälften gäller uteserveringar.

    Socialborgarrådet Alexander Ojanne (S) beskriver utvecklingen som en framgång och konstaterar stolt att det är det högsta antalet tillstånd någonsin. Trafikborgarrådet Lars Strömgren (MP) menar att stadens satsningar på sommartorg och gågator bidragit till ännu fler uteserveringar.

    Fler krogar – fler ordningsproblem
    Men verkligheten är att fler tillstånd också innebär fler berusade människor, fler polisinsatser och ökade problem för tryggheten i staden. Marknaden är redan mättad, vilket gör att vissa krögare pressas till överservering för att överleva. Resultatet blir en hårdare alkoholkultur och en stökigare stadsmiljö.

    Dubbelmoral i alkoholpolitiken
    Här blir politikernas dubbelmoral tydlig. Gårdsförsäljning av småskaliga producenter är hårt reglerad i Stockholms stad – inga söndagsöppna gårdsbutiker tillåts. Samtidigt kan en granne i Nacka gå till en gårdsförsäljning på en söndag utan problem.

    Men i Stockholms innerstad är det fritt fram för tusentals serveringstillstånd till barer och restauranger, där alkoholen flödar betydligt mer än på någon liten gårdsbutik.

    Skandaler skakar Miljöpartiet
    Samtidigt skakas Miljöpartiet av allvarliga skandaler. Dagens Nyheter har rapporterat om ett 20-tal partimedlemmar som vittnat om hur en högt uppsatt MP-politiker under många år utsatt kvinnor för sexuella närmanden och trakasserier. En kvinna berättade dessutom hur politikern vid en lunch stoppade sin tunga i munnen på hennes fem månader gamla bebis – något hon polisanmälde 2022.

    Mannen själv förnekar alla anklagelser och har i sin tur polisanmält för grovt förtal. Men uppgifterna har legat kända inom partiet i minst tio år, enligt DN:s källor, utan att ledningen agerat förrän pressen blivit för hård.

    Historien upprepar sig
    De höga berusningsnivåerna i staden påminner om varför Sverige en gång i tiden införde motboken – ransoneringssystemet som skulle dämpa alkoholproblemen och återställa ordningen i samhället.

    När S och MP i dag pratar om en ”levande stad” men samtidigt blundar för fylla, hotfull stämning, ökade ordningsproblem – och dessutom sitter fast i interna skandaler som undergräver deras trovärdighet – väcks frågan: är vi på väg mot en situation där historien upprepar sig och nya restriktioner blir nödvändiga för att stävja problemen?

  • Nederländerna på väg in i politiskt stormväder

    Nederländerna står inför ett avgörande ögonblick. Efter år av växande missnöje med migration, bostadsbrist och bristande integration ser allt fler väljare Geert Wilders som den som vågar tala klarspråk och erbjuda en ny kurs. Från hans historiska seger 2023 till dagens oroligheter i Haag löper en röd tråd: folket kräver förändring.

    Innehållsförteckning

    En tidig höstdag i Haag förvandlades en mångkulturell-kritisk demonstration till en våldsam uppgörelse. Svarta flaggor vajade, föremål kastades mot polis och en polisbil sattes i brand när tusentals invandringskritiska demonstranter fyllde gatorna. Polisen svarade med vattenkanoner och tårgas, men våldet hann ändå skaka både huvudstaden och det politiska etablissemanget.

    Mitt i kaoset attackerades partihögkvarteret för D66, ett mittenliberalt parti, vilket fick partiledaren Rob Jetten att reagera kraftigt:

    ”Pack. Ni håller era händer borta från politiska partier. Om ni tror ni kan skrämma oss, så misstar ni er.”

    Bilder från protesterna visade deltagare med flaggor som påminde om det gamla nazistpartiet NSB, en symbol som många nederländare reagerade starkt på. Men för många deltagare handlade protesten framför allt om frustration över ett asylsystem som länge upplevts som orättvist och ohållbart.

    En nation på väg mot förändring

    Redan i november 2023 fick Geert Wilders sitt stora genombrott. Hans Frihetsparti (PVV) fördubblade sitt mandatantal i parlamentsvalet och gick från 17 till 37 platser i underhuset. Resultatet blev ett tecken på att en stor del av befolkningen ville se en annan kurs för landet.

    Wilders själv uttryckte känslan efter valet:

    ”Jag var tvungen att nypa mig i armen.”

    Hans kampanj byggde på krav om ett stopp för asylmottagande, en folkomröstning om EU och en tydlig politik för att försvara Nederländernas identitet. Han förde fram budskapet med större eftertänksamhet än tidigare, vilket gjorde att ännu fler väljare kände att han kunde representera deras oro.

    Priset för en generös asylpolitik

    Under lång tid har Nederländerna haft en mycket generös asylrätt. Det har lett till växande problem som blivit omöjliga att ignorera. Kommuner kämpar med att ordna boenden i redan trångbodda områden, och välfärdssystemet pressas hårt.

    Kritiker pekar på att parallellsamhällen har vuxit fram i vissa förorter där arbetslösheten är högre, skolresultaten sämre och kriminaliteten större än i andra delar av landet. Polisen har varnat för att unga rekryteras till narkotikagäng, särskilt i Rotterdam och Amsterdam, vilket bidragit till våld och skjutningar.

    Bostadsbristen är en annan konfliktpunkt. Många unga nederländare vittnar om att de inte hittar en egen lägenhet, samtidigt som nyanlända ofta prioriteras i akuta boendelösningar. Dessutom har kulturella skillnader kring jämställdhet och yttrandefrihet skapat konflikter, där journalister och lärare i flera fall hotats när de uttryckt sig kritiskt om religion.

    För Wilders och hans väljare är detta bevis på att systemet inte fungerar. Hans budskap har därför blivit ett löfte om att återställa ordningen och sätta den nederländska befolkningen i första rummet.

    Mellan hopp och hot

    När demonstranter blockerade motorvägen A12 och kallade sitt agerande en kamp mot en ”asyltsunami” visade det att migrationsfrågan är landets stora skiljelinje. Samtidigt markerade Wilders tydligt att våld inte hör hemma i den politiska kampen.

    Premiärminister Dick Schoof kallade våldsscenerna i Haag ”chockerande och helt oacceptabla”, men för många väljare kvarstår frågan om den nuvarande politiska kursen verkligen kan lösa problemen.

    Europas nya karta

    Wilders framgångar är en del av en större europeisk trend där partier som kräver stramare asylpolitik och starkare nationellt självbestämmande vinner mark. Giorgia Meloni i Italien har redan visat att det är möjligt att kombinera tydliga budskap med ansvarstagande regeringsarbete, och Ungerns Viktor Orbán gratulerade Wilders med orden:

    ”Vindarna av förändring är här. Grattis!”

    Trots sin seger måste Wilders fortfarande bygga koalitioner. Men hans styrka är större än tidigare, och många ser honom nu som den enda som på allvar vågar ta tag i migrationskrisen och sätta Nederländernas intressen först.

    En korsväg

    Från jubelnatten 2023 till gatustriderna 2025 löper en röd tråd: folket har tröttnat på en politik som inte fungerar. Migrationsfrågan har fällt regeringar, skapat folkstormar och utlöst våld på gatorna.

    Frågan är nu om valet i oktober blir början på en ny väg – en väg där Geert Wilders får chansen att genomföra de förändringar många nederländare länge har efterfrågat.

  • Mordet på Charlie Kirk

    Innehållsförteckning

    Mordet på Charlie Kirk – när orden tystnar och våldet tar vid

    Mordet på Charlie Kirk – när orden tystnar och våldet tar vid

    Scenen i Utah

    Det var en stilla septemberkväll i Utah. På Utah Valley Universitys campus hade tusentals studenter och nyfikna besökare samlats. På scen stod Charlie Kirk, bara 31 år gammal men redan en av de mest profilerade högerdebattörerna i USA. Hans organisation, Turning Point USA, hade på några få år byggt upp en rörelse med miljontals anhängare, särskilt bland unga.

    Kirk var van vid att tala i motvind. Han reste land och rike runt för att debattera, inte sällan inför publiker där motståndarna var fler än anhängarna. Men just den här kvällen var stämningen förväntansfull. Han log, gestikulerade, citerade välkända poänger ur sitt standardrepertoar: vikten av öppet samtal, vikten av att möta varandra i argument snarare än i slagord.

    ”När människor slutar prata med varandra,” brukade han säga, ”då börjar riktigt dåliga saker hända.”

    Sedan small det.

    Ett skott bröt tystnaden. Kirk ryckte till, föll ihop. Blodet sipprade från halsen medan tusentals ögon stirrade, först i förvirring, sedan i panik. Några skrek, andra duckade, några rusade fram för att hjälpa. På några sekunder hade en universitetsaula förvandlats till en brottsplats.

    Mordet som politiskt jordskalv

    Händelsen blev omedelbart en nationell chockvåg. Redan minuter efter att nyheten nådde sociala medier spreds hashtags, teorier och jubelrop.

    • ”Vi fick Charlie Kirk. Jag har aldrig varit gladare.”
    • ”Det här är karma.”
    • ”En fascist mindre i världen.”

    Så lät det på X, TikTok och de mindre plattformarna där politiska ungdomsgrupper samlades. En del beskrev det som en rättvis vedergällning, andra reducerade det till ett ”kärleksdrama” – gärningsmannen hade, enligt uppgifter, berättat för sin partner att han helt enkelt ”fått nog av hatet”.

    Men för Kirk själv, och för de tusentals som sett honom som en symbol för yttrandefrihet, var det något helt annat: en avrättning mitt under ett demokratiskt möte.

    En polariserad reaktion

    När kongressledamöter i Washington skulle hålla en tyst minut utbröt tumult. Flera vägrade delta. I Europaparlamentet valde vänstergruppen att trumma demonstrativt på sina bord istället för att resa sig i stilla minne.

    I Sverige kommenterade den tidigare utrikesministern Margot Wallström att Kirk varit ”rasist, homofob och vapentokig” och därför inte någon man borde hyllas. TT-journalisten Owe Nilsson beskrev honom som en ”reaktionär kristen fanatiker”. Flera socialdemokratiska tjänstemän instämde.

    Bilden som spreds var att Kirk fått vad han förtjänade.

    Vem var Charlie Kirk?

    För sina motståndare var han symbolen för MAGA-rörelsens konservativa renässans: provokatör, abortmotståndare, vapenvän. För sina anhängare var han en orädd röst för yttrandefriheten, en debattör som aldrig väjde för en diskussion.

    Han hade inte sällan mött kritik från sin egen sida när han försvarade homosexuellas rätt att delta i konservativa kretsar. Han argumenterade mot särbehandling baserad på hudfärg och höll fast vid att politiken måste bygga på idéer, inte identitet.

    Att han i efterhand kallades nazist, fascist och homofob av sina motståndare framstår därför i efterhand som ett språkbruk avsett att avhumanisera. Ett språkbruk som gör det lättare för vissa att rättfärdiga våld.

    En normalisering av våld

    Efter mordet började det bli tydligt hur många unga, särskilt på amerikanska universitet, ser våld som en acceptabel metod mot meningsmotståndare. En undersökning från yttrandefrihetsorganisationen FIRE visade att var tredje student anser våld vara ”rimligt” om syftet är att tysta vissa röster. Bland de mest radikala till vänster var siffrorna ännu högre.

    En lärare i New York kallade mordet ”vackert” och ”karma”. En annan uppmanade sina elever att hylla skytten. På sociala medier fick ett inlägg med texten ”Charlie Kirk i helvetet” nära en halv miljon gillamarkeringar.

    Våldet blev inte bara en handling. Det blev också ett uttryck för en kultur där motståndaren inte är någon att diskutera med – utan någon att undanröja.

    Martyrskapet

    Men mordet fick också oväntade konsekvenser. Kirk, som i livet ständigt kämpade för uppmärksamhet i en polariserad medievärld, blev i döden en martyr. Turning Point USA växte med miljontals följare.

    I London samlades tusentals människor på en spontan vaka med ljus och böner. I USA bröt arenor ut i hyllningsrop under konserter. På nätet fylldes flöden av bilder, citat och minnesord från människor som aldrig träffat honom men som kände att hans röst tystats för tidigt.

    Det våld som skulle tysta honom gjorde honom istället större.

    Demokratins vägval

    Kvar står frågan: vad händer med ett samhälle där våldet tillåts bli en metod i den politiska kampen? Vad händer när man slutar tala med varandra, och istället ser meningsmotståndaren som en fiende som förtjänar kulor?

    Charlie Kirk själv hade ett svar, som han upprepade gång på gång i sina föreläsningar:

    ”När människor slutar prata, då börjar riktigt dåliga saker hända.
    När äktenskap slutar prata, blir det skilsmässa.
    När civilisationer slutar prata, blir det inbördeskrig.”

    Den 10 september 2025 blev hans ord kusligt profetiska.

    Fakta: Charlie Kirk

    Charlie Kirk (1993–2025) var amerikansk konservativ aktivist, medieprofil och grundare av Turning Point USA (TPUSA). Känd för campusdebatter, podcasten The Charlie Kirk Show och mobilisering av unga konservativa.


    Roller & organisationer
    Grundare/president för TPUSA; startade även Turning Point Action och TP Faith.
    Övertygelse
    Konservativ, USA-först/Trump-allierad; förespråkade kristet färgad konservatism.
    Kärnfrågor
    • Begränsad stat & fria marknader
    • Rätten att bära vapen (Second Amendment)
    • Abortkritisk (pro-life)
    • Stramare gränser/immigration; “America First”
    • Kritisk till DEI/”woke”-program och kritisk rasteori
    • Restriktiv syn på könspolitiska/transpolitiska reformer (t.ex. idrott, skolpolicy)
    • Religionsfrihet; mobilisering av kyrkor via TP Faith
    Publik & påverkan
    Betydande genomslag bland unga väljare via campusmöten, sociala medier och massmöten.
    Född / Död
    14 okt 1993, Illinois – 10 sep 2025, Utah.
    Obs: Sammanställningen beskriver offentligt kända positioner och roller.
  • Nationalsocialistisk protestaktion mot ”konstverk” i Björkhagen

    Ett ”konstverk” i Björkhagen, föreställande en knuten näve, vandaliserades i början av september. Bakom aktionen står socialistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen, som hällde färg över målningen och sprayade en symbol intill. Händelsen utreds av polisen som skadegörelse.

    NMR förstör graffitiklotter i Björkhagen i södra Stockholm.
    Om det är en förlust eller inte får vara individuell bedömning.

    På kvällen den 10 september vandaliserades ett ”konstverk” på ett brofundament i Björkhagen. Målningen, som föreställde en knuten näve – en symbol som ofta kopplas till Black Power – täcktes med grön färg. Intill sprayades en Tyrruna, en symbol som används av nationalsocialistiska grupper.

    Aktionen har tagits på sig av Nordiska motståndsrörelsen, en national socialtisk organisation. Gruppen beskriver handlingen som en protest mot politiska budskap i det offentliga rummet.

    Polisen utreder händelsen som skadegörelse.


    Black Panther Party under J. Edgar Hoover

    Under J. Edgar Hoovers tid som FBI-chef betraktades Black Panther Party (BPP) som det största hotet mot USA:s inre säkerhet. Enligt FBI gjorde sig organisationen och dess medlemmar skyldiga till en rad grova brott.

    Partiet organiserade beväpnade patruller för att övervaka polisen, vilket ledde till åtal för olaga vapeninnehav. Det förekom flera väpnade sammandrabbningar med polisen, särskilt i Oakland, Chicago och Los Angeles, där både poliser och pantrar dödades. Enskilda medlemmar deltog i bank- och butiksrån för att finansiera verksamheten, och BPP kopplades även till narkotikabrott.

    FBI dokumenterade dessutom fall av mord och mordförsök, där BPP-medlemmar anklagades för att ha dödat poliser, rivaliserande aktivister samt personer inom den egna organisationen som misstänktes för förräderi. Andra brott omfattade misshandel, hot och interna disciplinära avrättningar.

    Mest uppmärksammade rättsfall

    • Oakland och Huey P. Newton (1967) – Newton åtalades för mord på en polisman under en skottväxling, vilket blev en symbolisk strid mellan BPP och rättsväsendet.
    • Chicago 1969 – Polistillslaget mot Fred Hamptons lägenhet slutade i dödligt våld. FBI pekade på BPP:s väpnade närvaro som bevis på dess kriminella karaktär.
    • New York 21 (1969) – En grupp BPP-medlemmar åtalades för en planerad bombkampanj mot polisstationer och offentliga byggnader i New York.
    • Los Angeles 1969 – Långvarig skottväxling mellan polisen och BPP-medlemmar bekräftade enligt FBI partiets våldsamma natur.

    Sammanfattning: Hoover och FBI beskrev Black Panther Party som en våldsbejakande och revolutionär organisation som använde vapen, rån, mord och hot som politiska verktyg. Därmed klassades partiet inte bara som en politisk rörelse utan som en kriminell och samhällsfarlig struktur som måste bekämpas med alla tillgängliga medel.

  • Woke politik gör att anrika universitet tappar rakning

    Oxford och Cambridge petas ur topp tre i den prestigefyllda universitetsrankningen för första gången på 32 år. Kritiker menar att orsaken är en politiskt driven woke-agenda där mångfald går före begåvning – något som nu riskerar att underminera hela den akademiska kvaliteten.

    The Times och The Sunday Times Good University Guide har rankat brittiska universitet sedan 1993. I årets lista toppar London School of Economics and Political Science för andra året i rad, följt av University of St Andrews och Durham University.

    Det verkligt anmärkningsvärda är att Oxford och Cambridge för första gången på 32 år hamnar utanför topp tre och tvingas dela fjärdeplatsen – en nedgång för två av världens mest prestigefyllda universitet.

    ”Woke-politik undergräver kvaliteten”

    Bakom fallet ligger regeringens påtryckningar om att universiteten ska prioritera ”mångfald, jämlikhet och inkludering” framför akademiska meriter. Kritiker menar att denna woke-agenda direkt skadar kvaliteten på utbildningen och sänker resultaten i internationella jämförelser.

    Professor Alan Smithers, chef för Centre for Education and Employment Research vid Buckingham University, kallar kravet på att väga in sociala faktorer ”ett olyckligt politiskt beslut”. Enligt honom riskerar studenter utan tillräcklig grund att misslyckas, samtidigt som universiteten tappar i anseende.

    Även Chris McGovern, ordförande för Campaign for Real Education, är skarp i sin kritik. Han menar att Oxford och Cambridge numera antar studenter som inte är tillräckligt kvalificerade, bara för att passa in i en politiskt driven mångfaldsagenda.

    – När ideologi väger tyngre än begåvning blir resultatet en riskfylld strategi som hotar själva kärnan i högre utbildning, säger McGovern.

  • Arbetskraftsinvandring – lönedumpning på bekostnad av svenska jobb

    Samtidigt som arbetslösheten i Sverige ligger runt 10 procent fylls gatorna av lågbetalda Foodora-bud från andra länder. Arbetskraftsinvandringen, som skulle handla om spetskompetens, har i stället blivit ett verktyg för lönedumpning – trots att Sverige har hela EU att rekrytera ifrån.

    Stockholm svämmar över av cykelbud i rosa jackor. Foodora och andra budbolag har byggt en hel bransch på arbetskraftsinvandrare som arbetar för låga löner och dåliga villkor. Resultatet har blivit lönedumpning – och en allt mer segregerad arbetsmarknad.

    Samtidigt som arbetslösheten i Sverige ligger på runt 10 procent importerar företag arbetskraft för enkla låglönejobb. Det är inte brist på människor i arbetsför ålder här hemma – tvärtom. Många ungdomar och nyanlända går utan arbete, men konkurreras ut när företag hellre hämtar billig arbetskraft utifrån.

    Regeringen och Sverigedemokraterna vill höja lönegolvet till medianlönen, drygt 37 000 kronor. Men Liberalerna, med den nye arbetsmarknadsministern Johan Britz i spetsen, bromsar. Han menar att kravet slår mot ”unga talanger” från utlandet. Men i praktiken betyder det att dörren hålls öppen för fortsatt lönedumpning.

    Och frågan är varför Sverige över huvud taget ska importera lågavlönad arbetskraft från tredje världen. Vi har hela EU att rekrytera ifrån – länder med hög utbildningsnivå, fri rörlighet och närhet till Sverige. Att istället tömma andra delar av världen på kompetens är både kortsiktigt och oansvarigt. Det riskerar att skapa hjärnflykt i de länder som mest behöver sina egna läkare, ingenjörer och lärare – samtidigt som vi här hemma förvärrar arbetslösheten bland våra egna.

    Foodora-buden har blivit symbolen för ett misslyckat system: unga män som kallas ”talanger” i debatten men i verkligheten sliter för småpengar, medan svenska arbetslösa lämnas åt sidan. Arbetskraftsinvandring skulle handla om spetskompetens, men har blivit en ursäkt för att pressa ner löner och villkor.

    Frågan är enkel: ska vi fortsätta importera lågkvalificerad arbetskraft utifrån, eller ta ansvar för de arbetslösa vi redan har i Sverige – och använda EU:s fria rörlighet för att fylla de verkliga kompetensbehoven?

  • Trump gör skillnad, terroriststämplar Antifa

    Donald Trump vill sätta ner foten mot Antifa – en rörelse som länge beskrivits som samhällsfarlig och subversiv. Med sitt besked om att klassa dem som en terroristorganisation pekar han ut vänsterextremismen som ett hot mot ordning och demokrati, både i USA och i länder som Sverige där liknande grupperingar varit aktiva.

    USA:s president Donald Trump har återigen riktat fokus mot Antifa, den vänsterextrema rörelse som under senare år uppmärksammats för våldsamma aktioner och konfrontationer. I ett uttalande på torsdagen slog Trump fast att han vill klassa Antifa som en större terroristorganisation – ett steg som han menar är nödvändigt för att skydda samhällsordningen.

    Antifa, som är en förkortning av ”anti-fascister”, beskrivs ofta som en löst sammansatt rörelse snarare än en formell organisation. I praktiken består den av nätverk av aktivister som regelbundet dyker upp vid demonstrationer och protester. Officiellt säger sig grupperna stå emot fascism och nazism, men deras metoder har ofta kritiserats för att vara våldsamma, destruktiva och i många fall direkt odemokratiska.

    Trumps besked är ett svar på en växande oro i USA. Antifa har under de senaste åren blivit en central aktör i samband med oroligheter i flera städer, där demonstrationer förvandlats till kravaller och där butiker plundrats, byggnader vandaliserats och poliser attackerats. ”Antifa är sjuk, farlig och en radikal vänsterröra”, skrev Trump på sociala medier, samtidigt som han krävde utredningar av dem som finansierar rörelsen.

    Även i Sverige har Antifa-grupper varit aktiva, framför allt i storstäder. Här har de gjort sig kända för att sabotera politiska möten, angripa meningsmotståndare och använda hot för att tysta kritiker. Säpo har tidigare varnat för våldsbejakande vänsterextremism, där just Antifa-inspirerade grupper spelar en roll.

    Trump får stöd från flera republikanska senatorer, bland andra Bill Cassidy, som menar att Antifa utnyttjar legitima samhällsprotester för att skapa kaos och våld. Redan 2019 lade Cassidy tillsammans med Ted Cruz fram ett förslag om att fördöma rörelsen som en terrororganisation.

    Även om det i nuläget saknas en formell lagstiftning i USA för att klassa inhemska rörelser som terrororganisationer, markerar Trumps besked en tydlig politisk linje: våldsbejakande extremism på vänsterkanten ska tas på lika stort allvar som på högerkanten.

    Frågan är högaktuell också i Sverige, där debatten om extremism ofta koncentreras kring högerextrema grupper, men där vänsterextrema nätverk ofta får mindre uppmärksamhet. Trumps initiativ kan därför ses som en väckarklocka – både för USA och för Europa – om att hotet från Antifa inte får underskattas.

  • Aktivism före saklighet: Amanda Lind(mp) drar regeringen inför KU

    Miljöpartiets språkrör Amanda Lind har KU-anmält regeringen för dess hållning i Mellanösternkonflikten. Men anmälan saknar saklig grund och framstår snarare som ett aktivistiskt utspel än seriös utrikespolitik. Medan regeringen betonar diplomati och samarbete inom EU, väljer MP att driva symbolfrågor som riskerar att skada svenska intressen utan att påverka situationen på marken.

    Miljömuppen är inte som vanligt folk. Förr i tiden satt sådana här personer på idiot- och sinnesslöanstalter – idag sitter de i riksdagen och driver aktivistiska korståg mot väderkvarnar medan Sverige får betala priset.

    För ett år sedan beslutade FN:s generalförsamling att Israel skulle avsluta ockupationen av palestinskt territorium. Ändå fortsätter kriget. Frågan är varför Sverige, ett litet nordiskt land, ska agera världspolis i en konflikt som pågått i över 70 år i Mellanöstern.

    Miljöpartiet KU-anmäler regeringen och utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) för att de inte agerar tillräckligt kraftfullt mot Israel. Men detta är i praktiken symbolpolitik — inte verkstad. Amanda Lind talar om internationell rätt och använder ord som ”folkmord”, men Sverige saknar både möjlighet och inflytande att ensam lösa det som är en djup regional konflikt.

    MP kräver bland annat ett stopp för vapenhandel. Det är viktigt att påpeka att en moderat vapenexport inte handlar om att förse någon med medel att slå mot civila mål — utan om försvarsmateriel som används i kampen mot terrorgrupper som Hamas. Vapenleveranser till partnerländer riktas i huvudsak mot militära kapaciteter, inte mot ”mjukmål”, och syftar till att upprätthålla egen försvarsförmåga och bekämpa väpnade extremistiska aktörer.

    De övriga förslagen — hemkallande av försvarsattachén, inreseförbud för israeliska företrädare, återupptaget stöd till Unrwa och krav på EU att terrorstämpla bosättarorganisationer — riskerar framför allt att isolera Sverige och skada våra relationer med viktiga samarbetspartners. Att en liten stat som Sverige skulle kunna tvinga fram fred i Mellanöstern är orealistiskt; verklig påverkan kräver långsiktigt multilateralt arbete, inte dramatiska inhemska symbolåtgärder.

    När Amanda Lind reste till Västbanken valde hon att beskriva konflikten ur en tydligt ensidig vinkel. Det är aktivism — inte statsmannaskap. Sveriges utrikespolitik bör prioritera säkerhet, handel och stabila relationer med EU och andra allierade, inte kortsiktig symbolsatsning som offrar svenska intressen för politiska poänger.

  • Bidragsreformen möts av jubel – ”Äntligen en regering som tar ansvar”

    Regeringens nya bidragsreform har väckt starka känslor. På nätet jublar många över hårdare tag mot bidragstagare – medan subverisa element på vänsterkanten rasar. ”Äntligen någon som fattar”, säger en byggarbetare vi träffar på stan.

    Innehållsförteckning

    Jubel på nätet

    När regeringen presenterade sin bidragsreform tog det inte lång tid innan kommentarsfälten exploderade. På Facebook, Flashback och andra forum går åsikterna varma – och majoriteten av inläggen hyllar regeringens linje.

    – Äntligen en regering som tar ansvar. Sluta mata tärande parasiter från något land i tredje världen med färdigstekta sparvar. Gillar man inte Sverige så kan man sticka och asylshoppa någon annanstans, skriver Anders Andersson på Facebook.

    Vänstern i motattack

    Alla är dock inte nöjda. Från Vänsterpartiet hörs hårda ord. En anonym politiker beskriver reformen som ”hårresande” – men kommentaren landar snarare som ett självmål i debatten:

    – Mitt nummerkonto i Schweiz behöver mutor, säger politikern och avfärdar samtidigt regeringens upplägg.

    ”Returnera dem”

    På Flashback är tonen rå och oförsonlig.
    – En åttabarnsfamilj som lever på socialbidrag är ingen resurs för Sverige. Det bästa vi kan göra är att returnera dem till det land de hör hemma i, skriver en användare.

    LO-arbetare: ”Inte rättvist”

    Många som arbetar vittnar om en känsla av orättvisa. En LO-arbetare vi pratar med formulerar frustrationen så här:

    – Äntligen en reform som gör skillnad. När andra får slita röven av sig och knega som djur, så kan en familj få cirka 43 000 kronor i socialbidrag. Det är inte rättvist. Jag kräver solidaritet. Kommer man till Sverige och inte kan försörja sig själv, så bör man själv deportera sig och inte vara en belastning för Sverige.

    ”Stäng socialbyrån Sverige”

    I Järva träffar vi en lokal C-politiker. Han håller inte igen:

    – Det här är vad Sverige behöver. Att man slutar gödsla bidrag över människor som inte har gjort ett skit för Sverige förutom att komma hit och säga att de vill ha asyl. Sverige har gjort tillräckligt för världens flyktingar med Folke Bernadottes vita bussar. Nu är det dags att stänga socialbyrån Sverige och sänka skatterna istället.

    Gatans röst

    På stan är reaktionerna lika skarpa som på nätet.

    – Äntligen! Jag har jobbat i fyrtio år och sett mina skattepengar rinna iväg. Nu får det vara nog, säger en pensionär i centrala Stockholm.

    – Jag bryr mig inte om politik i vanliga fall, men det här gör mig fan lycklig. Äntligen någon som fattat att systemet missbrukats, muttrar en byggarbetare i reflexväst.

    – Sverige har blivit ett skämt. Men kanske kan det här vända utvecklingen, konstaterar en ung kvinna från Södertälje.

    -Vänsterpartiet är inget parti – det är ett stinkande råtthål av korrupta kräk. Deras politiker är odjur utan ryggrad, som pissar på Sverige och stoppar allt de kan i sina egna fickor. De borde kallas 666-partiet, för deras själar är redan pantsatta i helvetet. Att ersätta dem med en simpel AI-bot vore nästan en förbättring – algoritmen för att simulera en V-politiker kräver inte mer än några rader kod: ljug, parasitera, stoppa i fickan, upprepa. Säger en man på Tunnelbanan.

    Analys: En spricka i Sverige

    Reformen har blivit en symbolfråga. För anhängarna är den ett efterlängtat uppvaknande – en signal om att staten inte längre ska stå med öppna armar för alla som söker bidrag.nge.

  • Tidöregeringen gör skillnad

    Regeringen och Tidöpartierna presenterar nu ett historiskt reformpaket som gör det mer lönsamt att arbeta och mindre attraktivt att leva på bidrag. Med ett nytt bidragstak, aktivitetskrav och en femårsregel för sociala ersättningar får skattebetalarna en lättnad samtidigt som arbetslinjen stärks.

    Innehållsförteckning

    Regeringen inför bidragstak – arbetslinjen stärks och skattebördan minskar

    Tidöpartierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – har nu enats om ett omfattande reformpaket för att stärka arbetslinjen och minska bidragsberoendet. Förändringarna, som presenteras i veckan, innebär både ett bidragstak och en ny kvalificeringsregel för sociala ersättningar.

    Bidragstaket – skattebetalarnas börda minskar

    Från årsskiftet 2027 införs ett tak för hur mycket en familj kan få i försörjningsstöd. En barnrik familj som i dag kan få över 46 500 kronor i bidrag per månad kommer framöver att få 38 000 kronor. På så sätt minskar skattebetalarnas kostnader samtidigt som det blir tydligare att arbete alltid ska löna sig mer än bidrag. En ny riksnorm införs också för att stoppa kommuner från att driva upp bidragsnivåerna.

    Krav på aktivitet – vägen in på arbetsmarknaden

    Från 1 juli 2026 måste personer med försörjningsstöd delta i heltidsaktiviteter. Det kan vara språkutbildning, praktik, rehabilitering eller andra insatser som leder till jobb. Barnen i dessa familjer får samtidigt fler timmar i förskolan, vilket stärker både språkutveckling och integration.

    Femårsregel – för kort tidsgräns enligt forskare

    Från januari 2027 gäller att man måste ha bott i Sverige i fem år innan man får tillgång till viktiga sociala bidrag som barnbidrag, bostadsbidrag och sjuk-/aktivitetsersättning. Regeln motiveras med att välfärden i första hand ska gå till dem som etablerat sig i landet och bidrar långsiktigt. För högavlönade personer som snabbt kommer i arbete gäller en kortare kvalificeringstid på sex månader. Samtidigt menar forskare och andra bedömare att fem år är för kort och att en längre kvalificeringstid, omkring 20 år, bättre skulle motverka bidragsmigration, stärka arbetsincitamenten och värna välfärdens långsiktiga hållbarhet.

    Jobbpremie – belöning för den som väljer arbete

    En ny jobbpremie införs för att göra övergången från bidrag till arbete ännu mer lönsam. Den som tar ett jobb kan få upp till 3 750 kronor extra i månaden under 18 månader. På så vis blir det ekonomiskt tydligt att det alltid är bättre att arbeta än att leva på bidrag.

    En rättvis reform för arbetande människor

    Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) betonar att Sverige måste ställa högre krav för att minska utanförskapet:

    – Det ska alltid löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag.

    Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) lyfter fram att reformen stärker rättvisan för alla som går till jobbet och betalar skatt:

    – Skattebetalarna ska inte behöva bära en orimligt tung börda. Med den här reformen gör vi välfärden mer hållbar och rättvis.

    Kommunerna kompenseras dessutom med över två miljarder kronor per helår för att hantera förändringen.

  • LO och Svenskt Näringsliv i konflikt om arbetskraftsinvandring

    Sverige har EU:s tredje högsta arbetslöshet, men trots hundratusentals arbetslösa här hemma och en halv miljard människor att rekrytera från inom unionen fortsätter arbetskraft hämtas från länder långt utanför Europa. Resultatet blir lönedumpning, svårare integration och en arbetsmarknad som aldrig hittar balans.

    Herr Fackpamp besöker så gärna Svenskt Näringslivs anläggning i Spanien.

    Innehållsförteckning

    Sveriges höga arbetslöshet och rekryteringsproblem

    Sverige har EU:s tredje högsta arbetslöshet, men trots hundratusentals arbetslösa här hemma och en halv miljard människor att rekrytera från inom unionen fortsätter arbetskraft hämtas från länder långt utanför Europa. Resultatet blir lönedumpning, svårare integration och en arbetsmarknad som aldrig hittar balans.

    Dålig matchning förvärrar situationen

    Problemet är inte att det saknas arbetskraft, utan att matchningen fungerar dåligt. Arbetslösheten är särskilt hög bland utrikes födda från tidigare asylländer, där många fastnat i låglönejobb eller helt utanför arbetsmarknaden. Att i det läget öppna dörren för fler utomeuropeiska arbetskraftsinvandrare riskerar att fördjupa problemen.

    Regeringens lönegolv

    Regeringens nya lönegolv syftar till att stoppa inflödet av lågkvalificerad arbetskraft och styra rekryteringen mot mer kvalificerade tjänster. LO stödjer detta och ser det som ett skydd för den svenska modellen. Svenskt Näringsliv varnar för bromsad tillväxt, men deras argument bortser från att rätt kompetens kan sökas inom EU.

    Arbetskraft finns redan i Europa

    Med en halv miljard människor inom EU finns både kvalificerad och okvalificerad arbetskraft tillgänglig. Att fortsätta importera personal från länder utanför Europa innebär större risk för lönedumpning, ökad segregation och en mer splittrad arbetsmarknad. Sverige borde i första hand använda den arbetskraft som redan finns – både bland de arbetslösa i landet och inom unionen.

    Sverige misslyckas med återvändande av migranter

    Sedan asylkrisen 2015 har Sverige haft stora svårigheter att verkställa återvändande av migranter som saknar egen försörjning och i vissa fall försörjer sig genom kriminalitet. Kritiker beskriver det som ett politiskt misslyckande att över 20 procent av de intagna i svenska fängelser är utländska medborgare – personer som i många fall skulle kunna skickas tillbaka till sina hemländer om uppehållstillstånd drogs tillbaka och återvändandet genomfördes konsekvent.

    EU-länder söker lösningar för återvändande

    Flera EU-länder diskuterar möjligheten att skicka migranter som vägrar återvända till sina hemländer vidare till tredjeland. Ett förslag som lyfts i debatten är att använda samarbetsländer i Afrika – exempelvis Sydsudan, Burundi eller Moçambique – som redan tar emot betydande bistånd från Sverige. Tanken är att dessa länder i utbyte skulle kunna ta emot personer som i dag avtjänar straff i svenska fängelser och som annars riskerar att stanna kvar i landet.

  • När kommunen väljer vilka partier som får höras – ett demokratiskt haveri

    När Jönköpings kommun spärrar ett partis hemsida inför ett val är det inte bara en teknisk åtgärd – det är ett demokratiskt haveri. Genom att hindra elever och anställda från att läsa politiska program sätter kommunen sig själv i rollen som grindvakt över vilka idéer som får nå väljarna.

    Innehållsförteckning

    Inför kyrkovalet den 21 september har Jönköpings kommun blockerat Alternativ för Sveriges hemsida för både elever och kommunanställda. Motiveringen är att sidan klassats som mångkulturkritisk via nätverksbolaget Ciscos filtertjänst.

    Det kan låta som en teknisk detalj. Men i verkligheten är detta ett principiellt avgörande ingrepp i demokratins kärna.

    Dubbla måttstockar

    Blockeringen väcker särskild uppmärksamhet när man ser till vilka partiers sidor som inte är spärrade. Vänsterpartiets hemsida är fullt tillgänglig via kommunens nät. Detta trots att partiet historiskt haft nära band till kommunistiska rörelser som i grunden ifrågasatte det demokratiska systemet.

    Att ett parti med ett sådant förflutet är fullt tillgängligt, samtidigt som ett annat registrerat parti spärras, skapar ett farligt intryck: att kommunen och dess leverantör tillämpar olika måttstockar beroende på politisk färg.

    Elever nekas politisk information

    Extra allvarligt är att spärren slår mot gymnasieelever från 16 års ålder – alltså unga som för första gången har rösträtt i kyrkovalet. Genom att stänga av åtkomsten till ett partis hemsida hindrar man dem från att själva bilda sig en uppfattning.

    I praktiken innebär det att skolan väljer vilka politiska idéer elever får ta del av, något som direkt kan påverka valresultat.

    Vem avgör vad som är skadligt?

    Själva kärnfrågan är vem som har rätt att avgöra om en politisk hemsida är skadlig. Är det en kommunal tjänsteman? Ett filterbolag i USA? Eller ska det ytterst vara väljarna som själva avgör, genom fria val och fria informationskanaler?

    Sverige är en demokrati där alla partier som uppfyller lagkraven har rätt att ställa upp i val. Att en kommun då spärrar ett av dessa partiers kanaler blir ett direkt ingrepp i det demokratiska samtalet.

    Ett hot mot demokratin

    Oavsett vad man tycker om ett enskilt partis politik kan man inte blunda för konsekvensen: när en kommun börjar avgöra vilka partier som får synas, öppnar man dörren för godtycke. Nästa gång kan det vara ett annat parti, med en annan ideologi, som hamnar på fel sida av filtret.

    Demokratin bygger på att alla röster får höras – även de obekväma. Att neka medborgare, och särskilt unga väljare, möjligheten att ta del av ett partis politik är inget mindre än ett hot mot demokratin.

  • SL tar tillbaka bussar i egen regi – socialismens återkomst på skattebetalarnas bekostnad

    Efter tre decennier av upphandlad trafik planerar SL att köra bussar i egen regi från 2029. Beslutet drivs av Vänsterpartiet och kräver hundramiljoners investeringar – samtidigt som risken för dyrare drift och sämre flexibilitet väcker farhågor om att ideologi går före resenärernas behov.

    Vänsterpartiets framtidsvision: så här ser SL-bussarna som kör i regionen egna regi ut 2029. Och med ministerposter 2026 kan vi nog räkna med en svensk version av Stasi på köpet.

    Efter tre decennier av privat drift ska SL åter börja köra bussar i egen regi. Från sommaren 2029 planerar regionen att ta över 30 linjer och runt hundra bussar i Upplands Väsby och Sigtuna – ett område som i dag sköts av Transdev.

    Bakom beslutet står Vänsterpartiet, som i åratal drivit kravet på att återföra kollektivtrafiken till politisk styrning. Regionrådet Anna Sehlin (V) beskriver det som en historisk seger och hoppas att fler avtal följer efter.

    Men priset blir högt. SL måste investera 200 miljoner i ett nytt IT-system, samtidigt som tidigare utredningar visat att drift i egen regi riskerar bli upp till 30 procent dyrare. För resenärerna väntar inte fler avgångar eller billigare biljetter – bara nya kostnader gömda i skatteuttaget.

    Socialism i praktiken

    Att just Vänsterpartiet applåderar detta är ingen överraskning. Partiet, som under lång tid öppet stödde Sovjetunionen, har aldrig gjort upp med sitt kommunistiska förflutna. Vänsterpartiet bidrog till att tusentals svenskar från Kiruna skickades för att gasas ihjäl i det marxistiska Sovjet.

    Idén om att staten alltid vet bäst genomsyrar fortfarande deras politik.

    När kollektivtrafiken börjar hacka, bussar inte går i tid och biljettpriserna stiger – då kan man slänga en tanke åt Vänsterpartiet. Historien visar gång på gång att socialism inte levererar fungerande samhällsservice, allra minst effektiv kollektivtrafik.

    Oppositionen varnar

    Moderaterna kallar beslutet ett dyrt experiment. Oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons (M) säger:
    – Vi kommer att riva upp det här så fort vi får chansen. Ambulanskaoset är inget vi vill se i kollektivtrafiken.

    Frågan är alltså om Stockholm återigen gör sig beroende av politiska prestigeprojekt. Istället för fungerande trafik riskerar skattebetalarna att få finansiera Vänsterpartiets nostalgiska dröm om planekonomi – och resenärerna står kvar på hållplatsen, väntandes på en buss som aldrig kommer.

    Fakta: Kollektivtrafik under kommunistiska regimer

    Kuba
    • Bussar och tåg är ofta överfulla, gamla och i dåligt skick.
    • Reservdelar saknas och köerna kan vara timslånga.
    • Många tvingas lifta eftersom kollektivtrafiken inte räcker till.
    Nordkorea
    • Tågen är mycket långsamma och körs på bristfälliga spår.
    • Elavbrott gör att trafiken i Pyongyang kan stå still i timmar.
    • Vanliga medborgare har ofta inte råd med biljetter.
    Östtyskland (före murens fall)
    • Starkt subventionerad men drabbad av förseningar och underhållsbrist.
    • VARNING!

      Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Året 2015

    År 2015 blev ett vägskäl i svensk historia. Sverige tog emot rekordmånga asylsökande, samtidigt som bilden av landet som en humanitär stormakt spreds både här hemma och internationellt. Många såg det som en fortsättning på en lång tradition av generositet – från Folke Bernadottes vita bussar efter andra världskriget till solidariteten med dagens Ukraina. Men skillnaden var tydlig: där Europa en gång hjälpte människor från ett sönderbombat närområde, tog Sverige nu rollen som hela världens socialbyrå.

    Det spreds en romantiserad bild av Sverige, då Sverige tog emot extrema mängder fejk-flyktingar ifrån framförallt MENA-området. Många härleder detta till Folke Bernadottes vita bussar som efter andra världskriget hämtade flyktingar från sönderbombat Europa. Vänsterpartiets kamrat Stalin brandbombade bland annat Riga och Tallinn 1944, så det fanns ett behov av att rädda flyktingar till Sverige.

    Men det finns en stor skillnad: vita bussarna hämtade människor efter en konflikt i Europa, precis som vi idag står upp för Ukraina. Men 2015 att vi skulle vara hela världens socialbyrå blev väldigt fel.

    Innan 2015 var Sverige redan väldigt förstört av mångkulturen. Redan på 1980-talet hade vi bedrivit en alltför generös asylpolitik. 1991 lyckades fritänkarna i Ny Demokrati klara 4 %-spärren med 6 %. Tyvärr blev Ny Demokratis framgång för snabb, och tre år senare åkte man ur riksdagen, eftersom partiet saknade förmåga att gallra bort dåliga politiker.

    Men lek med tanken vilket bättre Sverige det hade blivit om Ny Demokrati hade fått politiskt inflytande. De stod hårdare för en stram invandringspolitik, lägre skatter – allt sånt som får ett land att gå framåt och bli bättre. Istället upphävde man t.ex. Luciabeslutet och Sverige fick en alldeles för liberal invandringspolitik. Inte ens efter 11 september 2001 gjorde man något för att stoppa invasionen av muhammedaner från MENA.

    Så har åren gått. Mångkulturen har expanderat som en cancerböld på Moder Sveas samhälleskropp. Med mångkulturen kommer brottslighet som inte ens existerade på 70–80-talet. Det värsta som hände under 70-talet var när Vänsterpartiets kamrater i någon tysk terroristgrupp mördade vid Tysklands ambassad.

    Och vilket Sverige fick vi 2015, efter att Löfven hetsat massorna med att hans Europa inte bygger några murar?

    Dagliga skjutningar och sprängningar, en välfärd som knappt fungerar. Hade det funnits veteraner vid livet från första världskriget, så hade de drömt sig tillbaka till den vård de erhöll på västfronten 1917, om de hade fått uppleva den vård som Region Stockholm erbjuder sina invånare idag.

    Visst, Sverige behöver invandrare, men vi måste välja ut dem som man väljer anställda till ett företag eller plockar spelare till ett elitelag i fotboll. Man kan inte släppa in vem som helst som vill ha arbetstillstånd eller asyl i Sverige. Släpper man in fel människor, då måste man snabbt gallra bort dem och returnera dem till hemlandet – precis som man returnerar en trasig TV vid leverans.

    Vi behöver inte plocka arbetskraftsinvandrare utanför EU. EU består av över 300 miljoner invånare. Självklart ska vi hjälpa andra europeiska länder om de behöver fly, men låt oss begränsa asylrätten innanför Europas gränser och ifrån länder som firar jul och påsk.

  • Höga kommunalskatter gröper ur hushållens ekonomi – en skattesänkning kan ge större effekt än billigare mjölk

    Trots regeringens förslag om halverad matmoms riskerar effekten för hushållen att bli marginell. Samtidigt visar en jämförelse att en sänkt kommunalskatt kan ge mer än dubbelt så stor lättnad i plånboken – utan att livsmedelskedjorna tar en del av vinsten

    Konsumhandlaren Sjöqvist gnuggar händerna – för honom betyder den sänkta matmomsen inte lägre priser för kunderna, utan en fetare marginal på 6 %.

    Innehållsförteckning


    Regeringen vill halvera matmomsen från 12 till 6 procent för att pressa priserna i butik och lätta på hushållens kostnader. Men frågan är: blir det verkligen konsumenterna som vinner – eller handlar det mest om små marginalförbättringar för livsmedelskedjorna?

    Polen som varnande exempel

    Polen prövade att helt ta bort momsen på basvaror 2022. Reformen var först tänkt att gälla i ett halvår, men förlängdes i två år. När den nuvarande regeringen återinförde momsen blev reaktionen stark. Oppositionen beskrev det som ett slag mot hushållens plånböcker, och många vanliga polacker upplevde att prisnivåerna steg mer än de tålde. Kritiker menar att den typen av tillfälliga åtgärder är lätta att införa – men svåra att ta bort.

    Vad sparar en svensk familj egentligen på sänkt matmoms?

    En familj som lägger 100 000 kronor om året på livsmedel betalar idag drygt 10 700 kronor i moms. Med en halverad skattesats skulle det landa på ungefär 5 700 kronor. Besparingen blir alltså omkring 5 000 kronor på ett år.
    Det är pengar som kan märkas – men det är långt ifrån ett genombrott i hushållsbudgeten.

    Dessutom finns en risk: om butiker och kedjor inte sänker priserna i samma takt som momsen sjunker, kan en del av vinsten i praktiken hamna i livsmedelshandelns marginaler snarare än hos konsumenterna.

    Kommunalskatten – den tunga posten som sällan diskuteras

    Ställer man detta mot skillnaderna i kommunalskatt mellan olika kommuner blir kontrasten tydlig. I Stockholms stad ligger den totala kommunalskatten 2025 på 30,60 procent, medan Österåker har landets lägsta nivå på 28,98 procent.

    För ett hushåll med en årsinkomst på 700 000 kronor innebär det en skillnad på ungefär 11 300 kronor per år – mer än dubbelt så mycket som sänkningen av matmomsen.

    Och här finns ingen osäkerhet om butikernas prissättning: lägre skatt på lönen betyder automatiskt mer kvar i plånboken varje månad.

    Vems plånbok ska stärkas?

    Debatten om matmomsen rör sig lätt mot symbolpolitik – en billigare liter mjölk eller ett bröd som kostar några kronor mindre. Men för många hushåll är det de tunga, fasta utgifterna som styr: skatt på lönen, räntor och boendekostnader.

    En mer långsiktig diskussion om skattenivåerna – särskilt kommunalskatten, som är markant högre i många kommuner – skulle kunna ge betydligt större lättnader än momsförändringar som riskerar att fastna i butikernas marginaler.

  • ”Mini-DDR i Hjulsta” – när Vänsterpartiet leker fastighetsmogul med skattebetalarnas pengar

    Stockholms bostadspolitik tar nu allt tydligare drag av en socialistisk experimentverkstad. Efter att bostads- och fastighetsborgarrådet Clara Lindblom (V) tvingats avgå i skandal, lämnar hon efter sig ett arv som riskerar att kosta stockholmarna miljarder – och som påminner oroväckande mycket om gamla kommuniststaters ekonomiska haverier.

    Om utvecklingen fortsätter som under V:s styre kommer det snart att krävas en ny ’Checkpoint Charlie’ vid Järvafältet, för att skydda vanliga hederliga svenskar från att ännu en gång tvingas betala priset för Vänsterns havererade socialistiska experiment.

    Innehållsförteckning

    En miljardaffär utan vinnare

    Familjebostäder ska köpa tillbaka 1 200 hyresrätter och 4 800 kvadratmeter lokalyta i Hjulsta centrum från privata Einar Mattsson. Prislapp: 1,4 miljarder kronor.

    Det är samma fastigheter som en gång redan ägdes av kommunen – men som såldes ut 2008. Nu köper man alltså tillbaka dem, till ett långt högre pris, med skattebetalarnas pengar.

    – Jag blev fruktansvärt förbannad. Här miljardbelånar man stockholmarna utan att skapa en enda ny bostad. Det här är rent ideologiskt, säger oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner (M).

    Mini-DDR i praktiken

    Fjellners kritik slår an en djupare fråga: är detta början på ett kommunalt DDR i miniatyr? Ett system där staden tar över alltmer, skulderna skenar – och resultatet blir förfall istället för utveckling?

    Historien ger mörka förvarningar:

    • DDR byggde bostäder i masskala men misslyckades kapitalt med underhållet. Förfallet blev symbolen för planekonomins misslyckande.
    • Sovjetunionen fyllde städer med gråa betongblock – men kunde aldrig ge invånarna det värde som utlovats.
    • Venezuela försökte nationalisera bostadsmarknaden och lovade folkets väl. Resultatet blev hyperinflation och kollaps.

    Nu gör Stockholm samma sak i mindre skala. Ett mini-DDR i Hjulsta. Ett Venezuela i miniatyr – med stockholmarna som ofrivilliga finansiärer.

    Skulden växer – och någon ska betala

    Stockholm har redan rekordhöga skulder. Stadens egen prognos visar att skuldnivån spränger 100-miljardersgränsen år 2026, med 3 miljarder i årliga räntekostnader. Och varje ny ”ideologisk affär” spär på problemet.

    – Vi lånar över en miljon i timmen. Ingen kommun i Sveriges historia har haft så här stora skulder, säger Fjellner.

    Hyresgästerna hoppas på mirakel

    I Hjulsta finns ändå förväntningar. Hyresgäster som Miriam Ali hoppas på upprustning. Men hoppet riskerar att bli kortlivat. För vad brukar hända när kommunen tar över? Kostnaderna stiger, men löftena om bättre standard infrias sällan. .

    När hyrorna närmar sig 10 000 kronor i månaden är risken överhängande att det i slutändan är hyresgästerna själva som får betala notan för politikernas ”visioner”.

    Stockholms allmännytta har sedan länge ett ökänt rykte om sig – att uppträda mer som slumvärdar än som samhällsägda bostadsbolag. Strategin är densamma gång på gång: först eftersatt underhåll, därefter dyra lyxrenoveringar, och slutligen hyreshöjningar som pressar ur hyresgästerna varje sista krona i vinstmaximering.

    Symbolpolitik som liknar en varning

    För oppositionen är slutsatsen tydlig: detta är en symbolaffär – en affär som doftar mer ideologi än verklighet, mer politiskt projekt än praktisk bostadspolitik.

    – Att i dagens skuldkris köpa en stadsdel för 1,4 miljarder utan att skapa en enda ny bostad, det är obegripligt och oförsvarligt, säger Fjellner.

    När politiken förvandlas till ett laboratorium för vänsterideologi står stockholmarna med räkningen. Och frågan ekar: hur långt måste experimentet gå innan stadens ekonomi påminner om DDR:s fallfärdiga höghus eller Venezuelas ruinerade förorter?

    Bättre med säkningar av kommunalskatten

    Skillnaderna i kommunalskatt blir extra tydliga när man jämför Stockholm med kommuner i dess närhet. Bara några mil bort, i Österåker, kan en familj med en sammanlagd årsinkomst på 700 000 kronor behålla drygt 11 000 kronor mer i plånboken varje år än en familj i huvudstaden. Det handlar alltså om rena pengar på kontot – en skillnad som motsvarar flera matkassar i månaden, eller en hel sommarsemester för en barnfamilj.

    Se tabell nedan

    Kommun Total kommunalskatt 2025* Befolkning (2024) Skatt vid 700 000 kr/år Skillnad mot Stockholm
    Stockholm 30,60 % 995 574 214 200 kr
    Österåker 28,98 % 49 787 202 860 kr –11 340 kr
    Vellinge 29,68 % 37 816 207 760 kr –6 440 kr
    Kävlinge 29,69 % ca 32 000 207 830 kr –6 370 kr
    Lidingö 29,72 % ca 50 000 208 040 kr –6 160 kr

    *Totalskatt = kommunalskatt + regionskatt. Beräkningar av skatten baseras på en hushållsinkomst om 700 000 kr/år utan jobbskatteavdrag/grundavdrag m.m. för att endast illustrera kommunala procentsatsernas effekt.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Parkeringsapparna – ännu en digital flopp från Stockholm stad

    Stockholms stad lovade valfrihet när man lade ner den egna parkeringsappen Betala P. Resultatet blev tvärtom: en hårt begränsad marknad där bara fyra bolag får sälja parkeringsplatser – och där stockholmarna tvingas betala överdrivna avgifter för tjänster som knappt skiljer sig mellan app och webbläsare. Efter miljardfiaskot med skolplattformen står staden nu med ännu en digital flopp.

    När Stockholms stad avvecklade sin egen parkeringsapp Betala P i september 2024 hette det att systemet skulle bli modernare och ge fler alternativ. Men i verkligheten blev det precis tvärtom. Endast fyra bolag – Easypark, Parkster, Mobill och Epark – fick tillstånd att hantera betalningarna.

    Resultatet är en marknad som snarare liknar ett monopol än fri konkurrens, där särskilt Easypark har tagit ett fast grepp om stockholmarna. Nästan 80 procent av parkeringarna i staden sker via deras tjänst – och 97 procent av gångerna betalar kunderna en extra avgift.

    Avgifter utan rimlig grund

    Skillnaden mellan att använda en webbtjänst eller en app är i praktiken obefintlig. Trots det tar Easypark ut 15 procent i påslag på parkeringsavgiften eller 49 kronor i månadsavgift bara för att man väljer appen istället för webbläsaren. Samma mönster gäller hos Mobill. Parkster och Epark erbjuder däremot gratisalternativ direkt i sina appar.

    Det betyder att stockholmarna betalar tiotals miljoner i onödiga avgifter varje år – pengar som går rakt in i de privata bolagens fickor.

    Från skolplattformen till parkeringsflopp

    Stockholms stad är redan känd för sitt digitala fiasko med Skolplattformen, som kostade skattebetalarna över en miljard kronor och blev en symbol för dålig planering och styrning. Nu riskerar parkeringssystemet att bli nästa symbol för misslyckad digital politik.

    Istället för att skapa verklig valfrihet har man byggt in begränsningar som gynnar ett fåtal företag och belastar invånarna med orimliga kostnader.

    Dags att tänka om – fler aktörer och bättre nytta

    Stockholm borde öppna upp för fler aktörer att sälja parkeringsplatser åt staden. I dag är systemet låst till fyra bolag, vilket ger en skev konkurrens.

    Ett alternativ vore att låta välgörenhetsorganisationer delta i systemet. I stället för att stockholmarna ska betala dyra påslag till Easypark, skulle en del av intäkterna kunna gå till organisationer som hjälper stadens mest utsatta. På så sätt skulle pengarna användas för samhällsnytta – inte bara för privata vinster.

    Slutsats

    Stockholms nya parkeringssystem är inte ett steg framåt, utan ännu en i raden av digitala floppar. Genom att begränsa antalet aktörer har staden skapat en konstgjord marknad där bilisterna betalar överpriser.

    Det är hög tid att tänka nytt: släpp in fler aktörer, skapa verklig konkurrens och låt avgifterna bidra till Stockholms invånare istället för att göda privata monopol.


  • Kortfilm om slutstriden i Berlin 1945

    Det går att slå på Svensk undertext.

    I bunkern

    Klockan är knappt över midnatt när ropet ljuder i mörkret:
    ”De är redan på Friedrichstrasse!”

    Det är april 1945 och Berlin står i lågor. Källare och bunkrar är fyllda av soldater och civila som trycker sig mot de fuktiga väggarna medan granaterna dånar ovanför. Order och skrik blandas med ekon av explosioner.

    Sergeanten kastar sig ner, drar med sig sina män. ”Snabbt! Ta skydd!” Röda armén rycker fram gata för gata, hus för hus.

    Vid frontlinjen

    Trapphus och ruiner blir till provisoriska fästningar. Någon ropar ”Granat!” och hela gruppen slänger sig mot marken. Splitter regnar över dem.

    Trots överläget på andra sidan, hörs fortfarande ett desperat eko: ”Panzerfaust! Eld!” när ryska stridsvagnar mullrar in i Tiergarten. Det smattrar från kulsprutor, men ammunitionen är knapp. Vapnen kärvar. Situationen är ohållbar.

    Minnet av havet

    Mitt i stridens hetta talar Hans, en utmärglad soldat med drömmande blick, inte om kriget som pågår – utan om havet.

    Han berättar om sin tid i flottan, på det stolta slagskeppet Blücher. Han minns hur fartyget gick under i Oslofjorden 1940: hundratals kamrater instängda under däck, deras rop som dog ut i mörkret.

    ”Jag skulle velat gå till sjöss igen,” säger han lågmält. ”Men flottan har inga skepp kvar. Och här är jag nu.”

    Hans ord bär på både stolthet och resignation, som om minnena redan är större än nuet.

    Drömmen om hemmet

    En annan soldat talar om sin barndom vid den kuriska lagunen. Han beskriver varma sommardagar, fötterna begravda i sanden, vinden som smekte hans ansikte.

    ”Jag vill bara gå hem,” säger han. ”Genom grinden, till min trädgård. Där väntar de på mig.”

    Kontrasten mellan minnet och verkligheten är brutal: några meter bort sprängs husgrunder i bitar.

    Alkoholen och illusionen

    I en paus i striderna skålar några av männen. ”Till den slutliga segern!” ropar de och dricker, trots att alla vet att slaget är förlorat. Skratten klingar kort och ihåligt, som en sista protest mot det oundvikliga.

    Kaoset bryter ut

    Rapporterna är entydiga: ryska stridsvagnar bryter igenom. Någon försöker lasta en bazooka, någon annan får en granat i handen men tappar den.

    ”Kör! Kör nu!” ropar en officer medan männen springer över gator fyllda av rök, damm och lik. Maskingevär fastnar. Ammunitionen tar slut.

    Det är inte längre en organiserad strid, utan en desperat kamp för att hålla sig vid liv ännu några minuter.

    En stad på randen till undergång

    Berlin faller. I bunkrarna drömmer soldaterna om havet, om trädgårdar, om att få återse sina familjer. Men ute på gatorna rullar de sovjetiska stridsvagnarna obevekligt framåt.

    Det tredje riket är vid sitt slut. Och med det faller också alla illusioner.

  • Tvångsblandning – ett riskfyllt socialt experiment

    Innehållsförteckning

    Det är en stilla höstkväll i ett av Stockholms mest utsatta områden på Järvafältet, dit tunnelbanans blå linje leder. SL:s biljettkontrollanter åker sällan hit utan förstärkning från piketpolisen.

    På torget samlas ungdomar i små grupper – några med blicken fäst vid mobilskärmarna, andra driver mest runt. Bakom dem reser sig rader av slitna hyreskaserner från 70-talet. Statistiken talar sitt tydliga språk: arbetslösheten är så hög som 50 procent, skolresultaten ligger lågt och känslan av hopplöshet växer. Ingen med efternamn som slutar på -sson, -kvist eller -ström bor kvar i området. Den svenska flaggan vajar inte längre här – i stället syns palestinska flaggor och ibland även IS-flaggor.

    På torget står några kvinnliga konstaplar i sina reflexvästar, lätt upplysta av gatlyktornas gula sken. De är utrustade med förstärkningsvapnet – kpist – som hänger tungt över axeln. På varje vapen sitter ett rött bleck, fäst i ett snöre, redo att ryckas bort på en sekund.

    Det är en liten detalj, men den gör hela skillnaden: ett ryck, och vapnet kan omedelbart öppna eld. Snabbt och effektivt skulle ett upplopp kunna slås ned – som en mörk påminnelse om Ådalen 1931, då kulor riktades mot folkmassor och blod fläckade marken.

    I kväll är torget lugnt, men känslan ligger där som en skugga i höstluften. En spänd stillhet. Alla vet att gnistan inte behöver vara stor för att elden ska ta far

    De står där tysta, vaksamma, blickarna sveper över torget där ungdomar driver omkring. Bakom sig har de rader av slitna 70-talskaserner, framför sig en grupp rastlösa tonåringar som skrattar, ropar och ibland kastar blickar tillbaka mot poliserna. Alla vet att stämningen snabbt kan skifta. Om situationen eskalerar till upplopp eller oroligheter är konstaplarna redan förberedda.

    Det är just här Socialdemokraterna vill sätta in sin nya integrationspolitik – en politik som går ut på att blanda bostäder. Bostadsrätter där det finns många hyresrätter, och hyresrätter där det finns bostadsrätter. I teorin ska det bryta segregationen.

    Men för många låter det mer som ett socialt experiment än en verklig lösning.

    ”Var ska vi bo?”

    Moderaternas migrationsminister Johan Forssell beskriver riskerna:

    – Om man ska göra det Socialdemokraterna vill, då kommer många som bor här i dag tvingas flytta någon annanstans. Och var ska man då bo? Jag ser en risk för att vi bara skapar nya miljonprogramsområden – fast i villaområden.

    I områdena själva är misstron redan stor. Många undrar varför politikerna inte i stället satsar på språk, utbildning och riktiga jobb.

    En lokal företagare skakar på huvudet:

    – Vi behöver folk som kan svenska och som kan jobba, inte fler papper från politiker i Stockholm.

    Tvång eller frihet?

    Frågan som återkommer är friheten att välja sitt eget boende. Med Socialdemokraternas modell får staten och kommunerna ännu större makt över människors vardag.

    Kritiker ser paralleller till 70-talets sociala ingenjörskonst – då man med miljonprogrammen ville bygga bort bostadsbristen, men i stället skapade nya problem.

    – Det här riskerar att bli samma misstag igen, säger en boende. ”De kallar det integration, men det känns som tvång.”

    Sossepampen kommer ibland på besök i miljonprogrammen.

    Ibland gör en framträdande socialdemokratisk företrädare ett kort besök i miljonprogramsområdena. Omgiven av kameror, tungt beväpnade säkerhetsvakter och partifunktionärer talar hon om hur Sverige ska orka försörja hela världen – trots att svenskar redan betalar bland de högsta skatterna i världen.

    Hon eldar på massorna med löften om fler moskéer, finansierade med stockholmarnas skattepengar. Att Stockholm stad har högre kommunalskatt än kommuner som Vellinge, Nacka, Täby och Österåker nämner hon inte med ett ord, trots att Stockholm är Sveriges största kommun.

    Orden studsar mellan de grå betongväggarna, men när applåderna klingat av stiger hon åter in i sin limousin och lämnar området bakom sig. För dem som bor kvar känns det inte som en satsning, utan som ännu ett flyktigt besök från en verklighet långt bort från deras egen

    Utvisning i stället för försörjning

    I diskussionerna i områdena hörs också hårdare röster. En del menar att Sverige inte kan fortsätta försörja människor som inte kan eller vill arbeta.

    – Om man är här i två år utan att försörja sig själv borde man inte få stanna, säger en Kvinna i 40-årsåldern. ”Vi klarar inte fler som lever på bidrag. Det bästa för samhället är att de som är olönsamma faktiskt utvisas.”

    Det är en uppfattning som vinner mark bland dem som anser att välfärden är på väg att knäckas.

    I samtalen som förs ute i förorterna återkommer en tanke gång på gång. Många av dem som kommit som flyktingar under de senaste tre decennierna hade kanske aldrig behövt stanna i Sverige. Det råder fred på Balkan, krigen i Somalia,Iran, Irak och Syrien är över – och det finns gott om alternativa länder att leva i för den som inte kan försörja sig själv.

    ”Sverige måste inte vara platsen”, säger en partifunktionär från Vänsterpartiet, samtidigt som hon uppmanar folket på torget att sjunga en sång om Stalin som allsång.

    ”Afrika består av över femtio stater”, säger en ung man som följer debatten noga. ”Om man kommer från Östra Afrika finns det alltid möjligheten att återvända dit. Varför ska man då bli kvar här och vara en belastning för svenska folket?”

    En äldre man som sitter på torget och tuggar khat säger:

    ”Det är bättre att man deporterar dem som är olönsamma för Sverige. Då kan man sänka skatterna. Till exempel skulle man kunna ha förmånligare sparande på ISK. I dag är beloppet bara 150 000, men om man höjde det till 600 000 skulle fler kunna leva på kapitalvinster i stället för på samhället.”


    Det är en åsikt som sällan hörs i de officiella talen, men som blir allt vanligare bland dem som känner att samhället inte längre mäktar med.

    En framtid på spel

    Socialdemokraterna talar om att ”blanda människor för att bryta segregationen”. Men frågan är vad som händer när människor inte vill blandas – eller när de upplever att politikerna kör över deras valfrihet.

    Risken är att resultatet blir det motsatta: nya gränser, mer misstro och ännu djupare klyftor.

    Och medan debatten fortsätter i riksdagen, sitter ungdomarna fortfarande kvar på torget i betongen. De ser inga nya jobb, ingen ljusare framtid – bara ännu ett politiskt experiment ovanifrån.

  • Grön censur – hotet mot offentlighetsprincipen

    Regeringen vill införa nya sekretessregler för så kallade strategiska nettonollprojekt. Förslaget, som är en del av EU:s gröna giv, kan innebära att statsstödda industrisatsningar skyddas från insyn i upp till 20 år – något som väckt frågor om vad som händer med offentlighetsprincipen och demokratisk transparens.

    Innehållsförteckning

    Den svenska offentlighetsprincipen har i mer än 250 år varit en hörnsten i demokratin och en garant för insyn i maktens korridorer. Men nu föreslår regeringen, i linje med EU:s gröna giv, omfattande inskränkningar som riskerar att göra granskning av skattefinansierade industriprojekt nästintill omöjlig.

    Northvolt som varnande exempel

    Northvolts framgångssaga lyftes länge fram som en symbol för Europas gröna omställning. Men bakom de storslagna visionerna dolde sig en affärsmodell som aldrig levererade. Företaget misslyckades att producera helsvenska batterier och tvingades gång på gång backa från sina löften. Det var tack vare offentlighetsprincipen – genom begärda handlingar och visselblåsare – som kritiker kunde avslöja haverierna. Utan dessa avslöjanden hade sannolikt ännu fler skattemiljarder pumpats in i bolaget innan dess oundvikliga kollaps.

    Den nya sekretesslagen

    Regeringens proposition 2024/25:199, ”Sekretess i vissa ärenden om strategiska nettonollprojekt”, föreslår att statsstödda gröna projekt ska omfattas av sekretess i upp till 20 år. Begreppet “strategiska nettonollprojekt” är medvetet brett och kan omfatta allt från batteritillverkning till grönt stål. Affärsplaner, finansiering, produktionskostnader och leverantörskedjor – allt riskerar att hemligstämplas.

    Förslaget är en del av EU:s Net-Zero Industry Act, där kommissionen beskriver inskränkningen av insyn som “ett unikt tillfälle” för gröna projekt att låsa upp särskilda förmåner. Projekten ges nationell prioritet, snabbare tillståndsprocesser och finansiell rådgivning – samtidigt som offentlig granskning försvåras.

    Myndigheter vill gå ännu längre

    Trots förslagets långtgående konsekvenser har det mötts av påfallande tystnad. Flera svenska myndigheter applåderar i stället sekretesskraven. Energimyndigheten, Advokatsamfundet och Tillväxtverket vill se ännu strängare regler. Region Dalarna ifrågasätter till och med om 20 års sekretess räcker.

    En hotad tradition

    Sverige har en lång tradition av öppenhet. Offentlighetsprincipen infördes 1766 på initiativ av Anders Chydenius och är än i dag unik i världen. Historien visar dock att insynen ofta hotats – från Gustav III:s censur 1772 till begränsningar under andra världskriget och IB-affären på 1970-talet.

    Det nuvarande försöket att inskränka principen innebär att visselblåsare och journalister kan tystas när de försöker granska skattefinansierade gröna projekt. Det riskerar att cementera en politisk kultur där förhoppningar om en “grön revolution” väger tyngre än demokratisk transparens.

    Demokratins värde

    Förespråkare av insyn menar att offentlighetsprincipen inte är ett hinder för utveckling, utan en förutsättning för kloka beslut. Börsnoterade företag är exempel på hur transparens skapar förtroende – där måste verksamhetens ekonomi redovisas öppet. Om gröna projekt inte tål samma granskning, är det snarare deras hållbarhet som bör ifrågasättas än insynens värde.

    Slutsats

    Att inskränka offentlighetsprincipen i klimatpolitikens namn innebär att medborgare fråntas möjligheten att följa hur deras skattepengar används. Om lagförslaget går igenom riskerar Sverige att gå från att vara en internationell förebild i öppenhet till ett land där centrala industrisatsningar sker i skymundan.

    För demokratin är insyn inte en belastning – den är en grundförutsättning. Därför är det nu viktigare än någonsin att försvara offentlighetsprincipen mot försök till grön censur.

  • Atari 600XL datorn som var långsamare än VIC 20 och ABC80

    Atari 600XL var en av 1980-talets mest populära hemdatorer. Med sitt kompakta format, ett fullstort tangentbord och stöd för BASIC-programmering riktade den sig främst till nybörjare. Datorn erbjöd bra grafik och ljud via TV:n, ett stort spelutbud och god tillgång till programvara, men hade också begränsningar i form av långsam BASIC-tolk och en krånglig redigeringsfunktion.

    Fyra ljudkanaler finns, och man kan styra frekvens, ljudnivå och klang. Däremot går det inte att ange hur länge ett ljud ska spelas – man får stoppa det med ett nytt SOUND-kommando eller avsluta programmet.

    Grafik och bild

    Grafiken på en vanlig TV är mycket bra, med tydliga tecken och starka färger. Textläget visar 40 tecken på 24 rader. Färgåtergivningen är skarp, även om kvaliteten varierar mellan olika TV-apparater.

    Tekniska data (ATARI 600XL)

    • Processor: 6502A, 2 MHz
    • Minne: 16 KB RAM (varav 13 KB tillgängligt), 8 KB BASIC i ROM, 16 KB operativsystem i ROM
    • Tangentbord: 57 tangenter + 5 specialtangenter, ÅÄÖ som standard
    • Anslutningar: TV, monitor, två joysticks/gamepaddles, ROM-moduler, expansionsmoduler för skrivare, disketter, bandspelare
    • Skärm: 24×40 tecken eller 320×192 i grafik
    • Tillbehör: Stort utbud, inklusive minnesexpansion till 64 KB, CP/M-modul, skrivare, plotters, joysticks, disketter och bandstationer
    • Programvara: Mycket god tillgång, äldre Atari-program fungerar

    Benchmarkresultat

    • BM1: 2,2
    • BM2: 7,2
    • BM3: 19,1
    • BM4: 22,8
    • BM5: 25,8
    • BM6: 37,6
    • BM7: 58,3
    • BM8: 412
      Genomsnittstid: 73,1

    BASIC-kommandon (urval)

    Systemkontroll:
    BYE, DOS, CSAVE, CLOAD, SAVE, LOAD, LIST, ENTER, NEW, RUN, CONT

    Ljud:
    SOUND

    Programkontroll:
    GOTO, GOSUB, RETURN, FOR..TO, NEXT, IF..THEN, TRAP, STOP, END

    In/ut:
    OPEN, CLOSE, INPUT, PRINT, LPRINT, GET, PUT, NOTE, POINT, STATUS

    Tilldelning:
    LET, POKE, DIM, CLR

    Data:
    DATA, READ, RESTORE, REM

    Grafik:
    GRAPHICS, SETCOLOR, COLOR, PLOT, POSITION, LOCATE, DRAWTO

    Matematiska funktioner:
    ABS, EXP, INT, LOG, RND, SGN, SQR

    Trigonometriska funktioner:
    ATN, SIN, COS, DEG, RAD

    Slutsats

    Atari 600XL är en trevlig dator för nybörjare. Den är enkel att använda, har bra grafik och ljud, och ett stort spelutbud. BASIC är långsammare än hos vissa konkurrenter och redigeringen krånglig, men för den som vill lära sig grunderna i programmering är det en bra startmaskin.

  • Sossarna ljuger sig till makten – ropar på hårdare tag!

    Trots decennier av skandaler, mörkläggningar och en kriminalpolitik präglad av naivitet försöker Socialdemokraterna nu framstå som hårda mot gängen. Magdalena Andersson ropar på dubbla straff och maffialagar – men kritikerna frågar sig: kan ett parti som i årtionden skyddat sina egna och satt makten framför sanningen plötsligt bli trovärdigt i kampen mot brottsligheten?

    Innehållsförteckning

    S-SKANDALERNA SOM SKAKAT SVERIGE – NU VILL SOSSELEDNINGEN LÅTA HÅRDA

    Socialdemokraterna talar högt om hårdare tag mot brott. Magdalena Andersson ropar om dubbla straff och nya ”maffialagar”. Men historien visar något helt annat: decennier av skandaler, mörkläggningar och ett parti som gång på gång svikit rättsstaten.

    IB-affären – staten mot folket

    Redan på 70-talet avslöjades IB-affären. Det hemliga underrättelseorganet registrerade oliktänkare, spionerade på svenska medborgare och agerade utanför lagen. När sanningen kom fram hävdade Socialdemokraterna att det handlade om rikets säkerhet. Men det blev snabbt tydligt: IB var ett redskap för att skydda partiets makt, inte för att försvara demokratin.

    Geijeraffären – justitieminister i bordellhärva

    Kort därpå exploderade Geijeraffären. Justitieminister Lennart Geijer pekades i polisrapporter ut som kund hos bordellmamman Doris Hopp. När skandalen briserade borde regeringen ha markerat – men i stället trädde statsminister Olof Palme fram och försvarade Geijer. Signalen var tydlig: Socialdemokraterna skyddar sina egna, även när rättsstaten skakas i grunden.

    Ebbe Carlsson och Leijons fall

    På 80-talet kom nästa smäll: Ebbe Carlsson-affären. Anna-Greta Leijon, dåvarande justitieminister, gav sitt stöd till privatspanaren Ebbe Carlsson som med hemlig regeringsbackning bedrev en egen Palmemordsutredning. Det blev en rättsskandal utan motstycke – där staten förväxlades med personliga lojaliteter och demokratin sattes på undantag. Leijon fick till sist lämna sin post, men skadan var redan skedd.

    Värstingresorna – semester för kriminella

    På 90-talet fortsatte Socialdemokraterna att chockera med sin kriminalpolitik. Kriminella ungdomar skickades på så kallade ”värstingresor” till Västindien. Istället för straff fick de sol, bad och äventyr – allt på skattebetalarnas bekostnad. Medan brottsoffer levde med sina trauman belönades förövarna med semesterresor. Den politiken blev ett starkt symboliskt bevis på Socialdemokraternas naivitet och oförmåga att ta kriminalitet på allvar.

    Decennier av nej till hårdare tag

    Under hela denna tid motsatte sig Socialdemokraterna varje förslag om hårdare tag. De sa nej till fler poliser, nej till kriminalisering av gängdeltagande, nej till skärpta straff. Medan andra varnade för utvecklingen slog Socialdemokraterna dövörat till. Resultatet ser vi i dag: sprängningar, skjutningar och gäng som styr stadsdelar som vore de egna kungadömen.

    Anderssons nya linje – för lite, för sent

    Nu, först när problemen vuxit dem över huvudet, talar Magdalena Andersson om att bli stenhård. Hon vill ha dubbla straff för gängkriminella, sänkt straffmyndighetsålder och nya maffialagar. Hon talar om punktmarkering av ungdomar på glid och ett rättsväsende med muskler. Men kritiker menar att det är för sent. Efter decennier av daltande och misslyckade experiment saknar Socialdemokraterna trovärdighet.

    Tage Erlander hade rätt, ett homogen Sverige har mindre brottslighet

    För drygt 55 år sedan framhöll statsminister Tage Erlander att samhällen med hög grad av kulturell och social homogenitet har andra förutsättningar än länder som USA, där mångfalden ofta lyfts fram som en faktor bakom sociala problem och kriminalitet.

    I den nuvarande debatten lyfter Magdalena Andersson i stället fram hårdare straff och nya lagar, vilket väcker frågan om huruvida fokus ligger på symptom snarare än bakomliggande orsaker.

    Experter menar att en mer hållbar lösning är att ställa tydliga krav på egen försörjning och utvisa dem som inte klarar det, i stället för att fortsätta lägga allt större skattebelopp på kostsamma fängelser, bidrag och stödprogram.

    Makten framför sanningen

    Mönstret går igen: från IB-affären till Geijer, från Ebbe Carlsson till värstingresorna – Socialdemokraterna har alltid satt makten före sanningen. De har gång på gång skyddat sina egna, mörklagt sanningen för svenska folket och låtit lögnen bli ett vapen för att hålla fast vid regeringsmakten.

    Nu försöker partiet framstå som den hårda rösten mot kriminalitet. Men frågan återstår: varför skulle väljarna ännu en gång lita på ett parti som i årtionden satt makten främst – och brottsoffren sist?

    FAKTA: Vad Andersson säger att hon vill göra

    • Dubbla straff för gängkriminella – men forskningen visar att längre straff sällan minskar brottsligheten. Utan livstids utvisning vid första brottet, även för brott som har böter på straffskalan, är det enda som fungerar.
    • Införa en svensk ”maffialagstiftning” – en riskfylld import av amerikanska modeller som kan underminera rättssäkerheten.
    • Sänka straffmyndighetsåldern till 14 år – något som riskerar att kriminalisera barn snarare än att rädda dem.
    • Införa riskfamiljsprogram – men vem ska avgöra vilka familjer som märks som ”risker”? Forskare menar att livstids utvisning av riskfamiljer är bättre.
    • Punktmarkera ungdomar på glid – en strategi som kan stigmatisera snarare än rehabilitera. Utvisning av familjen om den saknar rötter i Sverige är det som fungerar.

    Trots hårda ord återstår frågan: är detta verkliga lösningar – eller ännu ett sätt för S att rädda sitt skadade förtroende?

  • Vänsterpartiets röda skuggor – från DDR-gåvor till Claras mejlmygel

    Vänsterpartiet har länge försökt skriva om sitt förflutna och tvätta bort banden till öst. Men nya avslöjanden om Clara Lindbloms mejlmygel i en privat bostadstvist visar att kulturen lever kvar. Från Lars Werners spritbidrag från DDR till dagens maktmissbruk i Stockholm – partiet har gång på gång blandat ihop sina egna intressen med folkets förtroende. Och än i dag vet ingen vilka hemligheter som kan ha läckt till lede fi i öster.

    Innehållsförteckning

    När Clara Lindblom nyligen meddelade att hon lämnar posten som borgarråd i Stockholm presenterades det som en personlig fråga om att ”få mer tid för familjen”. Men bilden som framträder vid en närmare granskning är mörkare: ännu en i raden av Vänsterpartiets toppar som fastnat i ett mönster där privata intressen blandas ihop med politiska maktbefogenheter.

    Clara Lindbloms mejlhot

    Jag tycker det är under all kritik och dessutom djupt oetiskt. För er kännedom kommer kommunfullmäktige i Stockholms stad inom kort dessutom fatta beslut om en ny markanvisningspolicy som gör gällande att skäliga inkomstkrav i fortsättningen kommer vara ett skallkrav för att erhålla markanvisningar från staden.

    Jag kommer säkerställa att denna information och våra mailtråden även kommer bolagets ledning och styrelse till handa.

    Jag utgår ändå ifrån att detta bemötande inte representerar den bild som bolagsledningen vill att gemene man och beslutsfattare ska ha av [maskerat namn]. Om inte annat kommer ni behöva revidera era inkomst- och tillträdeskrav i händelse av att ni vill erhålla markanvisningar i Stockholms stad även efter att kommunfullmäktige fattat beslut om ny markanvisningspolicy.

    Med vänlig hälsning,
    Clara Lindblom

    Bakgrunden är en mejlväxling mellan Lindblom och hennes hyresvärd under 2024. Efter en separation ville hennes ex-partner ta över lägenhetskontraktet, något hyresvärden ifrågasatte med hänvisning till inkomstkrav.

    I stället för att lösa frågan som vilken hyresgäst som helst tog Lindblom till sin politiska makt. I mejlen kritiserade hon bolaget för ”arrogant bemötande” och hotade att föra korrespondensen vidare till styrelsen. Samtidigt hänvisade hon till Stockholms stads kommande markanvisningspolicy – som hon själv hade politiskt inflytande över – och påpekade att bolaget kunde riskera sin framtida tillgång till stadens mark om de inte ändrade sig.

    Att en folkvald borgarråd använder sin position för att vinna privata fördelar i en bostadstvist är inget annat än maktmissbruk. Det är också ett avslöjande exempel på den kultur som länge funnits inom Vänsterpartiet: att använda partiets makt och kontakter för egna syften.

    Werner och DDR – ett beroendeförhållande

    Historien går tillbaka långt innan Clara Lindblom. På 1970-talet hade partiledaren Lars Werner regelbundna kontakter med DDR:s ambassad i Stockholm. Inför sin 40-årsdag 1975 bad han uttryckligen om bidrag till alkohol inför festen – och fick det.

    I efterhand försökte Werner tona ner saken och hävdade att det bara rörde sig om ”ett par lådor öl och några flaskor brännvin”. Men de östtyska protokollen visar på ett förhållande där VPK och dess ledare såg ambassaden som en resurs för mer än bara politiska diskussioner.

    Kamrat Werner informerade om att han tillträder sin [uppgift/tjänst] den 1 juli och på inbjudan av det ungerska partiet kommer att resa till Balatonsjön fram till den 15 juli.
    Samtidigt informerade kamrat Werner om att han den 25 juli firar sin 40-årsdag och han frågade om ambassaden i detta sammanhang skulle kunna ge ett visst stöd (drycker). Detta lovades.

    [underskrift]
    Dr. Kiesewetter
    Ambassadör

    Distribution:

    1. Kamrat Holdt

    Och här väcks de tyngsta frågorna: vad mer än sprit och vänskapsband utbyttes? DDR:s säkerhetstjänst Stasi levde på information. De kartlade, pressade och utnyttjade varje kontakt. Vi vet att Werner träffade dem. Vi vet att han fick förmåner. Men vi vet fortfarande inte om han också delade med sig av känsliga uppgifter om Sverige.

    Det är en demokratins blinda fläck: än i dag är det okänt vilka ”hemligheter” som kan ha hamnat i händerna på lede fi i öster.

    Samma mönster – då som nu

    När man jämför Lars Werners band till DDR med Clara Lindbloms mejlmygel i Stockholm ser man samma underliggande mönster: Vänsterpartiets toppar har återkommande använt sin politiska makt för privata syften, oavsett om det handlat om att tigga sprit från en diktatur eller pressa en hyresvärd i en privat tvist.

    Det är inte enskilda olyckor. Det är en kultur. Ett parti som historiskt satt sina egna lojaliteter och fördelar framför folkets förtroende – och som i nutid fortsätter på samma spår.

    Demokratins fråga

    Clara Lindblom lämnar sitt uppdrag vid kommunfullmäktiges möte den 13 oktober och går vidare till ett nytt jobb utanför politiken. Men frågan kvarstår:

    Hur länge kan Vänsterpartiet låtsas att dess gamla skuggor inte påverkar dagens agerande?

    Från Lars Werners beroende av DDR till Claras mejlhot i Stockholms stadshus är bilden densamma: ett parti där makten alltför lätt blir ett redskap för egen vinning. Och så länge frågetecknen om det förflutna inte rätas ut kommer Vänsterpartiet fortsätta bära på en skugga som aldrig riktigt försvinner.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Politiker i Staffanstorp stod upp för kommuninvånarna, åtalas.

    Sex politiker i Staffanstorp riskerar nu fällande domar – inte för att de misskött sitt uppdrag, utan för att de vägrade ta emot lyxflyktingar från Mellanöstern. I stället ville de prioritera Ukraina, men får nu stå till svars i domstol för att de satte sina egna kommuninvånares intressen först.

    När en syrisk familj anlände till Sverige våren 2022 var planen att de skulle bosättas i Staffanstorp. Men kommunstyrelsen hade kort dessförinnan beslutat att stoppa mottagandet av lyxflyktingar, trots att det strider mot gällande lag. Kommunen ville i stället prioritera flyktingar från Ukraina.

    Beslutet har lett till att sex kommunpolitiker, däribland kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M), nu står åtalade för grovt tjänstefel.

    Familjen uppgav i polisförhör att de blev ledsna och grät över beskedet. Kritiker menar dock att reaktionen är svår att förstå, då de i slutändan placerades i Vellinge – en av landets mest välmående kommuner.

    Vem bär ansvaret?

    Händelsen har satt fokus på ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och internationella organisationer. Staffanstorps politiker hävdar att de försvarade sina skattebetalare och satte de lokala invånarnas behov främst.

    Bakgrunden är FN:s kvotflyktingprogram, där Sverige är bundet av det så kallade New York-protokollet från 1967. Protokollet utvidgade flyktingkonventionen från 1951, som ursprungligen handlade om skydd för människor i Europa efter andra världskriget. I dag omfattar det i praktiken hela världen.

    Kritiker menar att systemet är föråldrat. Frågan ställs om det verkligen är rimligt att små länder som Sverige ska ta emot människor från Mellanöstern och Afrika – när flyktingläger redan finns i dessa regioner och när andra, rikare länder i närområdet skulle kunna ta ett större ansvar.

    Europa först

    Samtidigt betonar många att Sverige självklart bör hjälpa Ukraina. Landet är en del av Europa och står under direkt angrepp från Ryssland. Att stödja ukrainska flyktingar är därför naturligt både ur ett solidaritets- och säkerhetsperspektiv.

    Men att ta emot kvotflyktingar från andra världsdelar, långt bortom Europas gränser, väcker större frågor. Är det rimligt att svenska kommuner och skattebetalare ska bära kostnader för människor som inte har någon naturlig koppling till Europa, när behoven redan är akuta i vårt eget närområde?

    Demokratins gränser

    Åklagaren hävdar att de sex politikerna begått ett brott genom att vägra följa mottagningslagen. Politikerna själva menar att de agerade i enlighet med väljarnas vilja.

    Frågan blir då principiell: kan lokalt folkvalda verkligen åtalas för att de vill hjälpa flyktingar från ett europeiskt grannland men säga nej till flyktingar från Mellanöstern? Och är det demokratiskt försvarbart att ett internationellt FN-protokoll från 1967 styr svenska kommuners beslut 2025?

  • Liberalerna i kris – Mohamsson under press efter ras i opinionen och kritiserad miljon­satsning

    Liberalerna pressas från flera håll. Opinionssiffrorna rasar, partiet riskerar splittring i frågan om SD – och partiledaren Simona Mohamsson får hård kritik för att ha satsat 90 miljoner skattekronor på simundervisning.

    Mohamsson är Allahs lilla marionettdocka och vill islamisera Sverige.

    Liberalerna skakas av interna strider om Sverigedemokraternas plats i en framtida regering. Flera röster varnar för avhopp och ett splittrat parti – samtidigt som opinionssiffrorna pekar mot ett historiskt fiasko.

    Partiledaren Simona Mohamsson har hittills misslyckats med att föra partiet över riksdagsspärren. Den senaste mätningen visade på endast 2,4 procent, långt ifrån de fyra procent som krävs för att överleva nästa val. Kritiker menar att partiet riskerar att försvinna från den politiska kartan om utvecklingen fortsätter.

    Melin öppnar – Mohamsson stänger dörren

    Riksdagsledamoten Martin Melin menar att Liberalerna inte bör stänga några dörrar mot SD och kan tänka sig att sitta i en regering där partiet ingår – om Liberalernas medlemmar ställer sig bakom beslutet.

    Mohamsson är däremot tydlig med sitt avståndstagande. Hon slår fast att hon varken vill eller tycker att Sverigedemokraterna ska ingå i en regering. Därmed riskerar hon att isolera partiet ytterligare i en redan pressad situation.

    Kritik mot ekonomiska prioriteringar

    Utöver de svaga opinionssiffrorna möter Mohamsson hård kritik för sin ekonomiska politik. Hon har valt att satsa 90 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar på simundervisning – ett beslut som väckt starka reaktioner. Kritiker menar att detta är en kostnad som borde ligga på individen och familjen, inte på staten.

    Ett parti på randen till utplåning

    Liberalerna står nu inför ett avgörande vägval. Om Mohamsson inte lyckas vända utvecklingen hotar både väljarflykt och ett möjligt uttåg ur riksdagen. Med ett ledarskap som ifrågasätts, en politik som kritiseras och ett parti som inte förmår locka väljare, ser Liberalernas framtid allt mörkare ut.

  • Ledaren för Together for Palestine – dömd för 40 brott och kopplad till Hamas-hyllning

    Han har dömts för omkring 40 brott i Sverige – från grov i trafik till narkotikabrott och urkundsförfalskning. Trots avslag på sin ansökan om svenskt medborgarskap leder Hussein Abdelzahra i dag Together for Palestine, organisationen bakom de uppmärksammade protesterna utanför riksdagen. Nu kopplas gruppen dessutom till hyllningar av den terrorstämplade rörelsen Hamas.

    Innehållsförteckning

    Bakgrund

    Hussein Abdelzahra, även känd som Hussein Amoura, kom till Sverige från Syrien 2012 och fick permanent uppehållstillstånd samma år. Han är inte svensk medborgare och fick 2022 avslag på sin ansökan om medborgarskap. Trots detta har han klivit fram som ordförande för den pro-palestinska organisationen Together for Palestine, som står bakom de återkommande protesterna utanför riksdagen i Stockholm.

    Brottshistorik

    Abdelzahra har sedan ankomsten till Sverige byggt upp en lång brottskarriär. Redan 2015 stod han i centrum för en allvarlig trafikolycka i Malmö där en kvinnlig cyklist fick livshotande skador. Han dömdes för grovt vållande till kroppsskada, grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning och narkotikabrott.

    Därefter har domarna fortsatt att staplas:

    • Upprepade fall av rattfylleri och grov olovlig körning.
    • Flera narkotikabrott.
    • Stölder och urkundsförfalskning.
    • Straff i både Sverige och Danmark, med fängelse, fotboja och böter.

    Totalt rör det sig om omkring 40 olika brott, vilket gör honom till en av de mer notoriska återfallsförbrytarna i den svenska debatten om kriminalitet och integration.

    Together for Palestine

    Trots denna bakgrund leder Abdelzahra idag Together for Palestine, en organisation som under 2024 har profilerat sig som en av de mest aktiva i den svenska Palestinarörelsen. Gruppen organiserar regelbundet demonstrationer utanför riksdagen och deltog i det så kallade Septemberupproret tillsammans med ett 70-tal andra organisationer.

    Det var också Together for Palestine som stod bakom aktionen i måndags där civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) följdes och trakasserades på väg hem från riksdagen. På Bohlins egen video syns Abdelzahra höja näven i bakgrunden.

    Kopplingar till Hamas

    Organisationens trovärdighet har skadats ytterligare efter att en av dess ledande företrädare hyllade den dödade Hamasledaren Mohammed Diab Ibrahim al-Masri på Instagram, där han kallades en ”motståndslegend”. Hamas är sedan länge terrorstämplat av EU, USA och flera andra länder.

    Att en svensk pro-palestinsk organisation öppet kopplas till hyllningar av en terrorstämplad grupp väcker frågor om dess agenda. Är Together for Palestine en rörelse för fred och rättvisa – eller har den i praktiken blivit en plattform för extremism?

    Kritiken

    Företrädare för rörelsen menar att de misstänkliggörs och pekas ut på ett orättvist sätt. Aktivisten och poeten Nattalie Ström Bunpuckdee har beskrivit mediebevakningen som ”kriminaliserande” och hävdat att det osynliggör rörelsens fredliga arbete, som bokbord och namninsamlingar.

    Men kopplingen till Hamas, tillsammans med det faktum att organisationen leds av en dömd återfallsförbrytare som saknar svenskt medborgarskap, gör att kritiska röster ifrågasätter både rörelsens legitimitet och dess verkliga lojaliteter.

    Fakta: Varför är Hamas terrorstämplat?

    Vad är Hamas?
    Hamas (Harakat al-Muqawama al-Islamiya) är en palestinsk islamistisk organisation med både politisk och militär gren (Izz al-Din al-Qassam-brigaderna).

    Vem terrorlistar?
    EU (hela Hamas), USA, Storbritannien, Kanada, Australien, Nya Zeeland m.fl. har terrorklassat Hamas. (FN har ingen enhetlig global terrorlista.)

    Huvudskäl till terrorstämpling

    • Upprepade attacker mot civila: självmordsbombningar, masskjutningar, raketbeskjutning mot tätorter.
    • Gisslantagningar och kidnappningar, inklusive gränsöverskridande räder.
    • Avsiktlig användning av urskillningslöst våld och taktik som strider mot internationell humanitär rätt.
    • Finansiering, rekrytering och organisering av våldsamma aktioner via den militära grenen.

    Konsekvenser av terrorlistning

    • Kriminalisering av materiellt stöd, finansiering, rekrytering och propaganda för Hamas.
    • Frysta tillgångar, reseförbud och rättsliga åtgärder mot associerade personer/organisationer.
    • Skärpta banker- och sanktionsregler för att stoppa penningflöden.

    Rättslig grund (exempel)
    EU:s gemensamma terrorlista (rådsbeslut), USA:s Foreign Terrorist Organization-listning (State Department), Storbritanniens Proscribed Organisations, Kanadas Listed Terrorist Entities.

    Observera: Terrorklassningarna gäller hela Hamas (inkl. militära grenen) i EU, USA, UK och Kanada. Påföljder och exakta rättsgrunder varierar per land.

  • Kakistokratiröran i Stadshuset viker sig – tillfälligt – från att dumpa 360 000 ton arsenik, kvicksilver och bly i Östersjön.

    Efter hårt folkligt motstånd har Stockholms stads planer på att dumpa 360 000 ton giftiga muddermassor med arsenik, kvicksilver och bly i Kanholmsfjärden pausats. Segern är tillfällig – men visar att människor kan stå emot kakistokratin i stadshuset och försvara Östersjön från att göras till soptipp.

    Innehållsförteckning

    Hyckleriet i Stadshuset bygger inga murar. De trakasserar bilister genom att stänga gator i innerstan, men tycker det är helt okej att dumpa 360 000 ton giftig muddermassa – full av arsenik, kvicksilver och bly – rakt ut i Östersjön.

    Folket har tillfälligt stoppat kakistokratin

    Efter massiva protester har Stockholms stads planer på att dumpa giftiga muddermassor i Kanholmsfjärden tvingats till ett tillfälligt stopp. Det är en seger för folket – åtminstone för stunden – mot kakistokratin i stadshuset.

    Det handlar om 360 000 ton förorenade muddermassor från Kolkajen i Lilla Värtan. Massorna är fulla av arsenik, kvicksilver och bly, ämnen som riskerar att sprida sig i hela Östersjön. Fisken kan då bli obrukbar som livsmedel, vilket skulle slå hårt mot både natur och människor.

    – En paus räcker inte. Det här måste stoppas helt, säger Karin Österman, ordförande i Djurö byalag.

    Sopdumpning på grannens tomt

    Planen var att tippa avfallet rakt ut i Kanholmsfjärden, ett område med unika naturvärden. Boende och föreningar kallar det för en skandal.

    – Det är som att tömma sina sopor på grannens tomt. Så gör man bara inte, säger Leif Eng från Djurö byalag.

    Paus under trycket från folket

    Trycket från lokalsamhället blev för stort. Namninsamlingar, protestmöten och mobilisering i hela skärgården tvingade stadshuset att backa – åtminstone tillfälligt.

    – Vi har gjort en skrivelse till Exploateringskontoret. Det är några frågor vi vill ha svar på innan vi går vidare med ett beslut, säger exploateringsnämndens ordförande Anders Österberg (S).

    Hotar Östersjöns första marina nationalpark

    Bara tio kilometer från den planerade dumpningsplatsen ligger Nämndö skärgård, som regeringen nyligen utsett till Östersjöns första marina nationalpark. Om muddermassorna dumpas riskerar hela området att förgiftas.

    – Muddermassorna är en giftig sörja som kommer att sprida sig över stora havsområden, säger Leif Eng.

    Folket ger sig inte – båtmanifestation i helgen

    Motståndet växer för varje dag. Hittills har över 6 000 namnunderskrifter samlats in, och nu på lördag den 13 september ordnas en båtmanifestation. Hundratals båtar från både privatpersoner och företag väntas rada upp sig på Kanholmsfjärden för att visa sitt nej.

    – Intresset har varit enormt. Jag skulle inte bli förvånad om det blir fler än 100 båtar, säger Maria Roos, ordförande i Runmarö Intresseförening.

    Det är tydligt: folket accepterar inte att Östersjön görs till soptipp för stadshusets byggprojekt.

    Fakta: Hälsorisker vid arsenik, kvicksilver och bly

    Översikt: Långvarig eller hög exponering kan skada nervsystem, hjärta–kärl, njurar och utvecklingen hos foster och barn. Råd: undvik källan, följ lokala kostråd för fisk, och sök vård vid misstänkt exponering.


    Arsenik

    • Kronisk exponering kan ge hudförändringar (hyperpigmentering, keratos), ökad cancerrisk (hud, lunga, urinblåsa), samt ökad risk för hjärt–kärlsjukdom och diabetes.
    • Utvecklingspåverkan: nedsatt kognitiv utveckling vid exponering under graviditet/tidig barndom.

    Kvicksilver (metylkvicksilver i fisk)

    • Påverkar hjärna och nervsystem; särskilt känsligt under graviditet och tidig barndom.
    • Kan försämra minne, koncentration, språk och finmotorik vid hög exponering.
    • Bioackumulerar i näringskedjan – större rovfiskar innehåller oftare högre halter.

    Bly

    • Barn: skador på hjärna och nervsystem, inlärnings- och beteendeproblem, sänkt IQ.
    • Vuxna: högt blodtryck, hjärt–kärl- och njurpåverkan; risker även vid låga nivåer.
    • Graviditet: kan hämma fostertillväxt och öka risk för förtidsfödsel.

    Tecken att vara uppmärksam på

    • Allmänt: trötthet, huvudvärk, domningar, magbesvär.
    • Barn: irritabilitet, koncentrationssvårigheter, inlärningsproblem.
    • Hudförändringar vid arsenik; neurologiska symtom vid kvicksilver; blodtrycksstegring vid bly.

    Gör så här

    1. Undvik misstänkt källa (t.ex. fisk med kända höga halter; förorenat vatten).
    2. Följ lokala kost- och fiskråd. Begränsa intag av stora rovfiskar vid graviditet och amning.
    3. Kontakta vården/1177 för rådgivning och ev. provtagning (blod/urin) vid misstänkt exponering.

    Obs! Denna faktaruta är information, inte medicinsk diagnos. Sök professionell vård vid symtom eller oro.

  • ”Mitt Europa bygger inga murar” – tio år senare skakas Sverige av mord och sprängningar

    Tio år efter löftet om ett Europa utan murar skakar Sverige av nattliga sprängningar och skjutningar. Samtidigt fortsätter asylflödet och kvotmottagandet. Frågan ekar: hur länge orkar vi?

    Tänk vilket bättre Sverige vi hade fått, om vi hade haft en tuffare asylpolitik än Finland.

    För tio år sedan stod Stefan Löfven på scenen och förklarade att ”mitt Europa bygger inga murar”. Orden blev startskottet för en historisk flyktingvåg – och början på en helt ny verklighet i Sverige.

    I dag, ett decennium senare, vaknar svenskar till rubriker om sprängningar, skjutningar och mord – nästan varje natt.

    Trots utvecklingen är Sveriges asylregler fortfarande bland de mest generösa i Europa. Under 2024 registrerades 9 634 ansökningar om internationellt skydd. Utöver det tog Sverige emot ytterligare 959 kvotflyktingar.

    Frågan många nu ställer sig: Hur länge kan ett litet land som Sverige bära denna börda?

    Statistiken talar sitt tydliga språk. Det tar i median 15 år för en utomeuropeisk flykting att komma in på arbetsmarknaden. Under tiden får många kommuner uppfinna sysselsättningar och låtsasjobb inom den offentliga sektorn för att hålla människor i aktivitet.

    Kritiken växer – både mot asylsystemet, kvotflyktingarna och arbetskraftsinvandringen som pressar ned löner i redan utsatta branscher.

    Sverige står vid ett vägskäl. Ska vi fortsätta på den inslagna vägen – eller våga dra i nödbromsen innan samhällskostnaderna blir ohanterliga?

    Faktaruta

    Sverige vs Finland — Asyl & Kvotflyktingar (senast angivna uppgifter)

    Stat Sverige Finland
    Asylansökningar (internationellt skydd) 9 634 ansökningar (2024) 2 948 ansökningar (2024)
    Kvotflyktingar (ankomna) 959 personer (2024) ≈ 500 planerad kvot (2024)
    Övergripande trend Relativt höga absoluta tal; pågående debatt om skärpningar. Lägre inflöde; kvoten neddragen jämfört med tidigare år.
  • Stor risk att marxismens bödlar får ministerposter efter 2026 års val.

    Genrebild som beskriver Vänsterpartiet och deras tro på marxismen. Efter 2026 års val kan marxismens skarprättare få ministerposter i en rödgrön kakistokratisk regering. Vänsterpartiets högkvarter på Kungsgatan sägs vara finansierat med pengar från Stalins utrensningar på 1920-talet. Man räknar med att marxismen har mördat cirka 100 miljoner människor.

    Innehållsförteckning

    Jämförelse: Valresultatet 2022 vs Opinionsmätning september 2025

    PartiVal 2022 (%)Sep 2025 (%)Skillnad (p.p.)
    S30,334,2+3,9
    SD20,520,8+0,3
    M19,118,1−1,0
    V6,87,1+0,3
    C6,75,2−1,5
    KD5,34,1−1,2
    MP5,15,9+0,8
    L4,62,4−2,2
    Övriga2,6*2,2−0,4

    * Övriga partier fick ca 2,6 % i valet 2022.


    Blockjämförelse

    BlockVal 2022 (%)Sep 2025 (%)Skillnad (p.p.)
    Oppositionen (S+V+MP)42,247,2+5,0
    Tidöpartierna (M+KD+L+SD)49,545,4−4,1
    C (utanför blocken)6,75,2−1,5
    Övriga2,62,2−0,4

    Sverigedemokraterna stärker sitt grepp – Liberalerna kvar i djup kris
    Sverigedemokraterna fortsätter att avancera i den politiska opinionen. I den av SVT/Verian företagna septembermätningen noteras partiet för 20,8 procent, vilket innebär den fjärde månaden i följd med stigande väljarstöd. Därmed återtar Sverigedemokraterna positionen som landets näst största parti och placerar sig åter över 2022 års valresultat.

    Moderaterna förlorar samtidigt mark och noteras för 18,1 procent. I 15 av rikets 21 län är numera Sverigedemokraterna större än Moderaterna, särskilt i områden utanför de större städerna. – Partiet har tydlig medvind i stora delar av landet, förklarar Verians opinionsansvarige Per Söderpalm.

    Stegrud-debatt utan verkan
    Den senaste kontroversen inom Tidösamarbetet – utlöst av SD-politikern Jessica Stegruds inlägg på X – har enligt mätningen ej haft någon negativ inverkan på väljarstödet.

    Liberalerna nära historiskt bottenläge
    Liberalerna förmår alltjämt ej att vända sin tillbakagång, trots partiledarskifte under sommaren. Tre månader efter att icke-svenskan Simona Mohamsson tillträtt ledarskapet noteras partiet för 2,4 procent, en nivå nära den rekordlåga från 2021. Hoppet om en ny ”Bengt Westerberg-effekt”, sådan som inträffade 1985, synes förbliva blott en from förhoppning.

    Ej heller i Stockholm, som länge varit partiets främsta fäste, lyckas Liberalerna övervinna fyraprocentsspärren. Resultatet ligger dock inom felmarginalen.

    Centerpartiet förlorar samtidigt något stöd och uppmäts till 5,2 procent. Enligt Verian har den så kallade ”Anna-Karin Hatt-effekten” hastigt förlorat sin kraft efter en sommar präglad av låg synlighet.

    Oroande utveckling för Vänsterpartiet
    Att det antidemokratiska Vänsterpartiet når hela 7,1 procent betecknas som oroande. Partiet, vars ideologiska grund vilar på marxismen – en läroriktning som genom historien förknippats med massmord och förtryck – kan vid en internationell kris med Ryssland åter utgöra en säkerhetsrisk, sådan som under det andra världskriget och det kalla krigets dagar.

    Oppositionen bibehåller försprånget
    Vid en jämförelse på blocknivå befäster oppositionen sin övervikt. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samlar tillsammans 52,5 procent, att jämföra med Tidöpartiernas 45,4. Skillnaden mellan blocken är därmed större än vid motsvarande tidpunkt inför 2022 års val.

    Faktaruta: Folkpartiet/Liberalerna – valresultat & partiledare

    Valår Resultat (%) Partiledare
    1985 11,8 Bengt Westerberg
    1991 8,0 Bengt Westerberg
    1994 7,9 Bengt Westerberg
    1998 4,7 Maria Leissner
    2002 14,0 Lars Leijonborg
    2006 7,5 Lars Leijonborg
    2010 7,1 Jan Björklund
    2014 5,4 Jan Björklund
    2018 5,5 Jan Björklund
    2022 4,6 Johan Pehrson
    Undersökning Sep 2025 2,4 Simona Mohamsson

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Miljöpartiets dubbelmoral: kräver avgångar men sopar sina egna skandaler under mattan

    Miljöpartiet kräver att Jessica Stegrud lämnar riksdagen – men blundar samtidigt för sina egna skandaler och misslyckanden. När Stegrud filmade för att skydda sig själv i en hotfull situation gör MP det till en politisk attack, samtidigt som partiet själva har en historia av korruption, hyckleri och havererad kollektivtrafik i Stockholm.

    En MP politiker i arbete.

    När Sverigedemokraternas Jessica Stegrud i somras hamnade i en hotfull situation på Centralstationen gjorde hon det enda rimliga – hon tog upp mobilen och filmade. Två okända män uppträdde aggressivt, kallade hennes medpassagerare för ”nazist” och skrek åt honom att ta livet av sig. När ordningsvakter kom till platsen lugnade situationen ner sig.

    Ändå försöker Miljöpartiet göra detta till en politisk attack. Språkröret Amanda Lind har krävt Stegruds avgång och beskriver det som ”otänkbart” att hon sitter kvar i riksdagen. Men det verkligt otänkbara är Miljöpartiets eget beteende – ett parti som gång på gång visat prov på både dubbelmoral och interna skandaler.

    Ett parti med egna skandaler i bagaget

    Att Miljöpartiet pekar finger åt andra är inget nytt. Men tittar vi bakåt ser vi en rad händelser som avslöjar en obehaglig kultur inom partiet:

    • Kaplan-skandalen: Mehmet Kaplan, tidigare bostadsminister från MP, tvingades avgå efter kopplingar till islamistiska organisationer och uppmärksammade uttalanden om Turkiet och Israel.
    • Romsons hyckleri: Åsa Romson, språkrör och vice statsminister, målade sin båt med förbjuden giftfärg – samtidigt som hon kritiserade andra för miljöbrott. Hon kallade dessutom 9/11-terrorattackerna för ”olyckor”.
    • Intern toppstyrning och vänskapskorruption: Miljöpartiet har återkommande kritiserats för att kringgå interna processer, tillsätta lojala företrädare och driva igenom beslut där de själva haft intressen.
    • Lokala skandaler: I flera kommuner har MP-politiker ertappats med vänskapskorruption, jäv och missbruk av sina positioner. Man bruka kalla MP politiker för maffians kreature i folkmun

    Misslyckandet i kollektivtrafiken

    Utöver skandalerna har Miljöpartiet också visat prov på ren inkompetens i praktisk politik. Ett tydligt exempel är deras hantering av kollektivtrafiken i Stockholm.

    Trots höga löften om satsningar på hållbarhet, fler bussar och förbättrade resmöjligheter har verkligheten blivit den motsatta:

    • Kraftiga förseningar i tunnelbanan.
    • Neddragningar på busslinjer som drabbar ytterområden.
    • Höjda biljettpriser för resenärerna.
    • Dyra symbolprojekt utan praktisk nytta för pendlarna.

    För ett parti som säger sig värna miljön och klimatet är det ett monumentalt misslyckande. Att fler stockholmare nu väljer bilen framför kollektivtrafiken är ett direkt resultat av Miljöpartiets politik.

    Hyckleri istället för självrannsakan

    När Amanda Lind talar om moral och förtroende blir det svårt att ta på allvar. Hur kan ett parti som gång på gång blundat för egna skandaler – och dessutom misslyckats så kapitalt med något så grundläggande som kollektivtrafiken i huvudstaden – tro att de kan kräva avgångar från andra?

    Jessica Stegrud filmade för att skydda sig själv. Hon var i en hotfull situation. Att göra det till en politisk affär är både ohederligt och cyniskt.

    Den riktiga frågan

    Det är dags att vända på perspektivet: borde verkligen Jessica Stegrud avgå – eller borde Miljöpartiet rannsaka sig själva?

    Sanningen är att Miljöpartiet gång på gång tappat förtroende i väljarleden. De står för hyckleri, dubbelmoral och misslyckanden i både rikspolitiken och i kommunerna. Att de nu försöker rikta ljuset mot en SD-ledamot är bara ett sätt att fly undan sina egna problem.

    Det är inte Stegrud som borde stå till svars. Det är Miljöpartiet.

  • Clara Lindblom (V) lämnar politiken – Hon fixade så det tar 15 år att få ett förstahandskontrakt i Stockholm.

    Bild på En kompetent politiker till skillnad från det skräp som Vänsterpartiet tillhandahåller.

    Stockholms stads bostads- och fastighetsborgarråd Clara Lindblom (V) avgår under hösten. Hon lämnar politiken för att gå vidare till en anställning utanför stadshuset.
    Clara Lindblom har varit borgarråd i Stockholms stad sedan 2014. Mellan 2014 och 2018 var hon äldreborgarråd. Därefter valdes hon till gruppledare för Vänsterpartiet i stadshuset, en roll hon hade fram till valet 2022 då hon utsågs till bostads- och fastighetsborgarråd i den rödgröna kakistokratröran.

    – Det har varit ett privilegium att få vara med och leda arbetet under så många år. Jag lyckades införa en DDR-modell av hyresmarknaden. När Carl Bildt var statsminister fick en 18-åring en hyresrätt på tre år. Men under min ledning lyckades vi införa en DDR-modell, så idag får en 18-åring vänta 15 år på ett hyreskontrakt. Vi i Vänsterpartiet är stolta över att ha lyckats implementera en DDR-modell på Stockholms bostadsmarknad. Vi inom Vänsterpartiet har dessutom fixat så att Stockholms stads allmännytta numera tar ockerhyra av sina hyresgäster.

    Det har inte blivit många rätt vid makten, men Vänsterpartiet brukar inte klara att göra många rätt vid makten.

    Vi i Vänsterpartiet är stolta över att ha mördat cirka 100 miljoner Oliiktänkare till Karl Marx stora ära. Vänsterpartiet skickade några tusen svenskar från Kiruna till Stalins Sovjet, där de blev ihjälgasade. Inget annar parti har historien varit så fientlig emot Svenska folket som Vänsterpartiet.


    Clara Lindblom avgår i samband med kommunfullmäktiges sammanträde den 13 oktober 2025. VPK har ännu inte meddelat vem som kommer att efterträda henne som borgarråd.

    Fakta: Brott mot mänskligheten kopplade till marxistiska regimer

    Sovjetunionen

    • Stalins utrensningar (1930–1950-tal): Miljontals människor dödades eller fängslades i Gulag-läger.
    • Holodomor i Ukraina (1932–1933): Svältkatastrof orsakad av tvångskollektivisering och politiska beslut; flera miljoner döda enligt många forskare.

    Kina

    • Det stora språnget (1958–1962): Misslyckad kampanj som ledde till omfattande svält; uppskattningsvis tiotals miljoner döda.
    • Kulturrevolutionen (1966–1976): Förföljelser, våld och massfängslanden riktade mot verkliga och påstådda motståndare.

    Kambodja

    • Khmer Rouge (1975–1979): Cirka 1,7 miljoner människor dödades genom avrättningar, tvångsarbete och svält under Pol Pot.

    Östeuropa

    • DDR, Tjeckoslovakien, Ungern m.fl. (1940–1980-tal): Systematiskt förtryck av oliktänkande, övervakning, godtyckliga fängslanden och avrättningar.

    Sverige – relaterade historiska händelser

    • Kirunasvenskarna (1930–1950-tal): Svenska arbetare som flyttade till Sovjetunionen; många försvann eller hamnade i Gulag under utrensningarna.
    • Baltutlämningen (1945–1946): Sverige utlämnade cirka 150 baltiska soldater till Sovjet; flera skickades till fångläger.

    Observera: Siffror är uppskattningar som varierar mellan forskare. Faktarutan avser en översikt och gör inte anspråk på fullständighet.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Omfattade fusk ibland pizzerior

    I Umeå har flera pizzerior nyligen avslöjats av kommunen för att använda billigare råvaror än vad som anges på menyn.

    Exempelvis har vanlig skinka bytts ut mot kalkon, och parmaskinka ersatts av annan lufttorkad skinka. Tre av fallen har hittills överlämnats till polisen.

    – Gästerna ska få det de faktiskt beställer, säger Thomas Karlsson, miljöinspektör vid Umeå kommun.

  • Gråt, skrik och kontroll – vittnesmålen inifrån S-kvinnors ”fittstimmets” kansli

    S-kvinnor, som i över hundra år drivit kampen för kvinnors rättigheter och rimliga arbetsvillkor, anklagas nu för att själva ha en arbetsmiljö präglad av kränkningar, skrik och detaljstyrning. Chefen Nina Unesi pekas ut som ansvarig – och ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha blundat för problemen.

    Innehållsförteckning

    Socialdemokraternas kvinnoförbund, S-kvinnor, har i generationer kämpat för kvinnors rättigheter och trygga arbetsvillkor. Men bakom kulisserna på kansliet i Stockholm växer en helt annan berättelse fram: vittnesmål om kränkningar, kontroll och psykisk press.

    Fyra nuvarande och tidigare anställda pekar ut förbundssekreteraren och kanslichefen Nina Unesi som ansvarig för den otrygga miljön – medan ordföranden Annika Strandhäll kritiseras för att ha känt till problemen i flera år utan att agera.

    Utskällningar och rädsla

    Flera anställda beskriver hur konflikter tillåts eskalera inför öppen ridå, där utskällningar leder till att kollegor gråter på arbetsplatsen.

    – Hon har skrikit på mig att jag är dum i huvudet och hysterisk. Jag fick hjärtklappning, mardrömmar och mådde fruktansvärt dåligt, säger en kvinna.

    En annan berättar att hon sa upp sig enbart på grund av chefen.

    – Jag har aldrig varit så rädd för en arbetsledare i hela mitt liv.

    Kontroll in i det privata

    Kritiken handlar inte bara om hårda ord. Enligt vittnesmål kräver Nina Unesi insyn i vilka anställda mejlar, vilka möten de deltar i och var de befinner sig. Två kvinnor uppger att de till och med uppmanats att berätta när de har mens, för att ”bevisa” behov av distansarbete.

    En nuvarande anställd beskriver det som ett ”extremt kontrollbehov”.

    Hyckleriet som svider

    S-kvinnor har länge profilerat sig som försvarare av goda arbetsvillkor, fackliga rättigheter och jämställdhet. Just därför blir uppgifterna om förbundets egen arbetsmiljö särskilt laddade.

    – Det är ju inte ett jävla systerskap för fem öre. Hade det här hänt på Klarna eller på ett privat företag hade S och hela arbetarrörelsen gått till storms. Men när det sker i de egna leden tystnar man, säger en tidigare anställd.

    Strandhäll kände till problemen

    Annika Strandhäll, som valdes till ordförande samtidigt som Nina Unesi tillträdde 2021, har enligt flera källor känt till missnöjet länge. Hon hävdar dock att hon först hösten 2023 insåg allvaret.

    – Vi kartlade situationen, tog in HR-stöd och ställde krav på chefsutbildning, säger Strandhäll.

    Flera tidigare anställda menar att det är en efterhandskonstruktion. De hävdar att signalerna om arbetsmiljön har nått styrelsen långt tidigare – utan att leda till förändring.

    Ansvar bollas fram och tillbaka

    När frågan om Nina Unesis framtid ställdes på sin spets inför kongressen i augusti, slutade det med omval. Det skedde trots att styrelsen informerats om kritiken och trots att flera anställda varnat för konsekvenserna.

    Strandhäll pekar på valberedningen. Valberedningen pekar på styrelsen. Ingen vill ta ansvar för att en hårt kritiserad chef fick förnyat förtroende.

    – Det är ett demokratiskt haveri. Partiet som ska vara garanten för schysta arbetsvillkor klarar inte ens att hålla rent i sina egna led, säger en tidigare anställd.

    En fråga om trovärdighet

    Frågan växer nu till mer än en intern arbetsmiljötvist. För S-kvinnor och Socialdemokraterna handlar det om trovärdighet. Hur kan man fortsätta kräva hårdare regler för arbetsgivare i hela landet – samtidigt som man ignorerar larm från de egna anställda?

    Det är en fråga partiledningen snart kan tvingas svara på.

    Faktaruta: Ordet ”fittstim”

    Definition: Nedsättande slang för en grupp kvinnor. Ordet är vulgärt och uppfattas ofta som kränkande.

    Ursprung & spridning: Begreppet förekom tidigare i talspråk men blev allmänt känt 1992 i samband med en debatt där dåvarande LO-ordföranden Stig Malm kopplades till uttrycket. Händelsen triggade en stor språk- och jämställdhetsdebatt i svensk offentlighet.

    Återtagande/omvärdering: 1999 gavs den feministiska antologin Fittstim ut (Bokförlaget DN), redigerad av Belinda Olsson och Linda Skugge. Titeln användes medvetet som språkaktivism – att ”reclaima” ett skällsord och vända det till ett uttryck för motstånd och mobilisering.

    Stilnivå & bruk: Ordet är grovt och bör användas med stor kontextkänslighet. I journalistik och sakprosa förekommer det främst i citat, rubriker med citattecken eller i analyser av språkbruk och jämställdhetsdebatt.

    Stavning & böjning: Grundform fittstim. Bestämd form singular: fittstimmets (t.ex. ”…inifrån fittstimmets kansli”).

    Relaterat: Fittstim (bok, 1999), offentlig debatt om könat språk 1990–talet; diskussioner om ”reclaim” av skällsord inom feminismen.


    Bakgrundsläsning: Wikipedia-artiklarna ”Fittstim” och ”Fittstim (bok)”.

  • Politiker Staffanstorp åtalas – för att ha satt sina invånare före Migrationsverkets diktat

    När staten kräver att kommuner ska ta emot kvotflyktingar från Mellanöstern säger Staffanstorp ifrån. Trots höga skatter och begränsade resurser åtalas nu kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) för grovt tjänstefel – för att han vägrade följa Migrationsverkets order. Staffanstorp valde i stället att hjälpa riktiga krigsflyktingar från Ukraina och vägrade bli ett nytt Malmö.

    Innehållsförteckning

    När en syrisk familj anlände till Malmö flygplats i maj 2022 blev de kvarlämnade. Staffanstorps kommun, som fått anvisningen att ta emot dem, vägrade. Bakom beslutet stod kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) – som nu åtalas för grovt tjänstefel.

    Men bakom rubrikerna finns en större verklighet: en liten kommun i Skåne med höga skatter, begränsade resurser och en stark vilja att inte bli ett nytt Malmö.

    Staffanstorp – en pressad kommun

    Staffanstorp är ingen rik storstad. Kommunalskatten är redan högre än i både Lidingö, Vellinge, Täby, Solna, Nacka och Österåker, och ändå pressas kommunen att ta på sig fler kostnader som egentligen borde bäras av staten.

    När Migrationsverket skickar ut sina order är det i praktiken kommuninvånarna som får betala notan – genom högre skatt, minskad välfärd och ökad belastning på skola, vård och bostadsmarknad.

    Prioriterade riktiga flyktingar

    När Ryssland gick till fullskalig attack mot Ukraina strömmade miljoner verkliga krigsflyktingar till Eu. Staffanstorp valde att prioritera dessa, i stället för att ta emot kvotflyktingar från MENA-regionen.

    – Vi kan inte göra båda delar, skrev Sonesson i sitt berömda mejl.

    Kommunen tog emot ukrainare – medan de fyra kvotflyktingarna omplacerades till Vellinge.

    Migrationsverkets verklighetsfrånvända krav

    Staten talar gärna om ”solidaritet” – men det är småkommunerna som tvingas bära konsekvenserna. Samtidigt duckar rika arabstater i Mellanöstern, som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar, ansvar för sina egna grannländers flyktingar.

    Varför ska just Sverige – med redan pressade välfärdssystem – agera världens socialkontor, medan oljerika gulfstater stänger dörren?

    ”Vi vill inte bli ett nytt Malmö”

    Staffanstorp har dessutom sett hur Malmö, bara några kilometer bort, utvecklats till ett parallellt samhälle med kriminalitet, segregation och social oro. Där vill man inte hamna.

    Att säga nej till kvotflyktingar är för Staffanstorp inte ett tecken på bristande humanitet – utan på ansvarstagande för kommunens framtid och invånarnas trygghet.

    Politik eller brott?

    Trots att beslutet var politiskt fattat menar åklagaren att Sonesson och hans kollegor gjort sig skyldiga till grovt tjänstefel. Men ska folkvalda politiker verkligen riskera fängelse för att de vägrar blint lyda statens påbud?

    Det här handlar inte bara om en enskild familj. Det handlar om vem som har sista ordet i Sverige – Migrationsverket i Stockholm, eller kommunpolitiker som tar ansvar inför sina egna invånare.

    Skåne – en tradition av att säga ifrån

    Skåne har länge haft en tradition av att stå upp för sina invånare när staten driver igenom politik som slår hårt lokalt. Redan på 1980-talet gick Sjöbo till folkomröstning om flyktingmottagande – och en klar majoritet sade nej. Det var första gången svenska folket direkt fick säga sin mening om invandringspolitiken, och resultatet visade tydligt att många inte accepterade att staten körde över kommunerna.

    I dag, med facit i hand, framstår Sjöbos nej som förutseende. Bara några mil bort har Malmö blivit ett avskräckande exempel på vad en misslyckad migrationspolitik kan leda till: parallella samhällen, kriminalitet och växande otrygghet.

    Sedan dess har Sjöbo blivit en symbol för lokalt motstånd mot en verklighetsfrånvänd flyktingpolitik. När Staffanstorp nu säger ifrån mot att pressas ta emot kvotflyktingar är det i samma anda – en vilja att skydda den egna kommunen från att gå samma väg som Malmö.

    Staten bär ansvaret – inte småkommunerna

    Det är lätt för staten och Migrationsverket att peka finger och kräva ”solidaritet” när det i praktiken är små kommuner som Staffanstorp som får bära bördan. Med redan hög skatt, begränsade resurser och viljan att skydda sina invånare från samma utveckling som Malmö har sett, är det självklart att lokala politiker måste sätta sin kommun först.

    Ansvar för migrationspolitiken ligger hos staten – inte hos mindre kommuner som redan kämpar för att få vardagen att gå ihop. Att åtala folkvalda för att de vågar säga ifrån är inget annat än ett försök att tysta lokalt motstånd mot en politik som gång på gång visat sig ohållbar.

  • Pitabrödskriget – så tog den organiserade brottsligheten över bagerimarknaden

    I det mångkulturella Al Capone-Sverige har brottsligheten tagit sig in i bagerinäringen.

    Innehållsförteckning

    Mordbränder, mutor och slavliknande arbetsvillkor – bakom pitabrödets väg till butikshyllorna döljer sig en av Sveriges mest osannolika och mörka brottshärvor.

    Brödet som blev blodigt allvar

    Det som för många är ett självklart inslag till måltiden har blivit en kampzon för kriminella nätverk. Pitabrödet – en basvara i många icke Svenska hushåll – omsätter hundratals miljoner kronor i Sverige. Men marknaden har lockat krafter långt bortom vanliga företagsstrategier.

    I juli 2023 brann flera lastbilar utanför ett känt bageri i södra Stockholm. Enligt polisens uppgifter var det bara ett i raden av attentat i ett pågående bagerikrig. I polisens interna dokument går konflikten under namnet ”Operation Pita”.

    När man följer spåren leder de ofta till Södertäljenätverket, en kriminell organisation som under lång tid använt våld och hot för att stärka sitt grepp över både den illegala och den lagliga ekonomin.

    – Det vi ser är hur kriminella aktörer använder bränder, sprängningar och hot för att pressa företagare till att sälja, samarbeta eller försvinna, säger kriminalinspektör Richard Holz, insatsledare i Södertälje.

    Bagerier som guldgruvor för nätverken

    Varför just bröd? Polisen har flera teorier:

    • Stora pengar i pitabröd – försäljningen är stabil i områden där brödet är en basvara.
    • Lätt att dölja svartarbete och penningtvätt – bagerier sysselsätter ofta tillfällig eller illegal arbetskraft.
    • Leveransavtal är lukrativa – den som får in foten hos dagligvarukedjor eller offentlig sektor får en trygg intäkt.
    • Perfekt fasad för smuggling – brödtransporter kan även bära narkotika och vapen.

    Misstankarna om korruption är allvarliga. Uppgifter pekar på att tjänstemän inom kommuner och regioner mutats för att skriva leverantörsavtal med kriminellt kontrollerade bagerier.

    Sammantaget gör detta pitabrödsmarknaden till en oväntad men attraktiv spelplats för den organiserade brottsligheten.

    Fallet Bake my day

    Mitt i stormens öga står företaget Bake my day. Bageriet startade i Huddinge 2017 och har på kort tid vuxit till ett brödimperium genom uppköp i Mälardalen, Hälsingland och Skåne. Bland kunderna finns både Axfood (Hemköp och Willys) och Stockholms stad, som köpt bröd för miljontals kronor till skolor.

    Men bakom expansionen finns en annan verklighet. Vittnesmål från anställda visar på slavliknande arbetsvillkor:

    • Arbetsdagar på upp till 16–18 timmar.
    • Utebliven ersättning för stora delar av övertiden.
    • Övervakning och ifrågasatta toalettbesök.
    • Personal som tvingats sova på kartonger när sista bussen gått.

    – Jag jobbade från nio på morgonen till halv tolv på natten, varje dag i månader. Jag orkade inte mer, jag tänkte på att ta livet av mig, berättar en tidigare anställd.

    Arbetsmiljön har dessutom präglats av smuts och skadedjur. Bilder visar råttspillning bland brödkartonger och en video en död fågel i en bakform. Enligt flera källor var rutinen på morgnarna att skrämma bort gnagare innan produktionen kunde börja.

    Kommunala inspektioner har vid flera tillfällen slagit ner på allvarliga hygienbrister. Men eftersom många av kontrollerna varit föranmälda har de ofta inte resulterat i anmärkningar.

    Bränderna i Huddinge

    Bake my day har även drabbats av flera misstänkta mordbränder.

    • April 2021: En brand anläggs i trapphuset. Övervakningskameror visar två personer som tar sig in och häller brännbar vätska.
    • En vecka senare: En ny brand startar på taket. Anställda släcker själva med pulversläckare innan byggnaden tar eld.

    Utredningarna rubricerades som försök till mordbrand. För de anställda innebar det ytterligare stress i en redan pressad arbetsmiljö.

    Illegala invandrare och polisrazzior

    En annan dimension av bagerikriget är användningen av illegala invandrare arbetskraft. 2024 dömdes en chef på Bake my day till dagsböter för att en man utan arbetstillstånd arbetat i produktionen.

    Enligt vittnesmål ska chefer ha beordrat arbetare att gömma sig under kartonger vid polisrazzior. Företagets vd Moses Isik avfärdar uppgifterna som ”självklart osanna” och hänvisar till förbättrade rutiner.

    Företagets svar

    När tidningen Arbetet konfronterade Bake my days vd Moses Isik avfärdade han anklagelserna som ”skitsnack”.

    – Våra 200 anställda är nöjda och vi har kollektivavtal, sa han.

    Han medger att det förekommit fel i löneutbetalningar under 2024 men hävdar att de rättats till. Han menar också att uppgifterna om extrema arbetspass och skadedjur är överdrivna eller felaktiga.

    Expansion trots allt

    Trots alla kontroverser planerar Bake my day att lämna sin gamla fabrik i Huddinge och flytta in i en nybyggd anläggning vid Arlanda. Företaget talar öppet om fortsatt expansion och marknadsför sig som en ”socialt ansvarstagande arbetsgivare” med engagemang i välgörenhetsprojekt.

    Men för många anställda och konkurrenter återstår bilden av en bransch där hot, våld och oegentligheter blivit en del av vardagen.

    Den dolda svarta ekonomin

    Polisen uppskattar att den svarta ekonomin i Sverige omsätter mellan 100 och 150 miljarder kronor årligen. Att dessa pengar göms i laglig affärsverksamhet är ingen nyhet – men fallet med pitabröden visar hur vardagliga varor kan bli redskap i den organiserade brottslighetens maskineri.

    – Målet är alltid att tvätta brottspengar till lagliga inkomster som går att använda i vardagen. Brödbranschen är ett tydligt exempel, säger kriminalinspektör Richard Holz.

    En bransch i korseld

    För vanliga konsumenter är brödpåsen i butikshyllan ett vardagligt val. För entreprenörer kan det vara en fråga om liv och död.

    Det så kallade pitabrödskriget är mer än en konflikt om marknadsandelar. Det är en berättelse om hur organiserad brottslighet, korruption och dåliga arbetsvillkor vävs samman – med bröd som täckmantel.

    Frågan är inte bara vilket bröd som hamnar på middagsbordet. Frågan är också: vem äger egentligen Sveriges pitabröd?

    Tidslinje: Pitabrödskriget och Bake my day

    • Tidigt 2000-tal – Misstänkta bränder mot bagerier i Stockholmsområdet kopplas senare till organiserad brottslighet.
    • 2017 – Bake my day grundas i Huddinge efter ägarbyte i bageriet Alimenta.
    • 2018–2020 – Företaget expanderar genom att köpa upp bagerier i Mälardalen, Hälsingland och Skåne.
    • April 2021 – Första branden på Bake my day: trapphuset sätts i brand.
    • 27 april 2021 – Ny brand på taket, brännbar vätska används. Händelsen rubriceras som försök till mordbrand.
    • 2022 – Kommunen hittar skadedjursspillning i samtliga personalutrymmen. Kraven på akut rengöring noteras.
    • 2023 juli – Lastbilar brinner vid ett bageri i södra Stockholm. Händelsen ses som del av bagerikriget.
    • Början av 2024 – Polisrazzior på Bake my day, vittnesmål om gömda papperslösa arbetare.
    • Våren 2024 – Skatteverket och Migrationsverket får tips om ”inhumana arbetsvillkor”.
    • 2024 – En chef på Bake my day döms till dagsböter för brott mot utlänningslagen. Företaget får betala nästan 100 000 kronor i böter.
    • Slutet av 2024 – Företaget planerar expansion till ny fabrik vid Arlanda.

  • Vänsterpartiets priskontroll – planekonomi i ny förpackning

    När Vänsterpartiet vill stoppa ”smyghöjningar” genom att tvinga butikerna att redovisa matpriser från ett visst datum väcks frågan: är detta verkligen konsumentskydd – eller bara planekonomi i ny förpackning? Med hot om böter, näringsförbud och en symbolisk momssänkning som knappt märks i plånboken riskerar förslaget att göra handlare till syndabockar för globala prissvängningar – samtidigt som kommunalskatten skenar.

    Så tillagar du en vänsterpartistisk planekonomisk hamburgare: ta två brödkuponger och en köttkupong emellan.

    Vänsterpartiet vill införa statlig priskontroll på livsmedel. Enligt partiets förslag ska alla butiker tvingas redovisa vad varorna kostade den 4 september, dagen då regeringen aviserade sin plan om en tillfällig momssänkning på mat. Syftet, enligt Nooshi Dadgostar, är att hindra ”smyghöjningar” och garantera att konsumenterna märker av reformen.

    Men detta är inte skydd för konsumenterna – det är planekonomi i modern kostym. Staten ska sätta referensdatum för priser, hota butiksägare med böter och till och med näringsförbud om de inte följer reglerna. Det är en modell som för tankarna till järnridån, där centralstyrda priser ledde till tomma hyllor och svält.

    Och själva momssänkningen? Att tillfälligt sänka livsmedelsskatten med sex procentenheter är en piss i Östersjön. Vinsten för hushållen blir marginell, särskilt när Stockholms stad redan har höjt kommunalskatten två gånger undwp-admin/post.php?post=2492&action=editer den rödgröna kakistokratins styre. De skattehöjningarna slår mångdubbelt hårdare än vad en kosmetisk momssänkning kan lindra.

    Men värre är logiken bakom förslaget. Vad händer om världens oljepriser stiger? Transportkostnaderna rusar och därmed butikernas inköpspriser. Ska en lokal handlare i Hälsingland eller på Gotland då straffas med böter för att bröd, mjölk eller kött blir dyrare att leverera? Vänsterpartiets modell gör butiksägaren till syndabock för globala marknadsrörelser – något han eller hon inte kan påverka.

    Om partiet verkligen brydde sig om ”svaga grupper” skulle fokus ligga på riktiga lättnader – sänkt kommunalskatt eller minskade pålagor på arbete och boende. I stället föreslår man mer byråkrati, fler hot och en politik som för tankarna till en tid Europa redan har prövat och övergett.

    Resultatet blir inte billigare mat. Resultatet blir dyrare företagande, hämmad konkurrens och en stat som återigen tror att den kan trolla bort verkligheten med regleringsiver.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Geijeraffären – Sosseministern som köpte barnsex

    Redan 1977 hamnade Socialdemokraterna i blåsväder när uppgifter framkom om att dåvarande justitieminister Lennart Geijer pekats ut i en polisrapport som möjlig säkerhetsrisk på grund av kontakter med prostitution. På 1970-talet var sexköp i sig inte kriminaliserat och även lagstiftningen kring barnpornografi såg helt annorlunda ut än i dag.

    Affären har i efterhand ofta lyfts fram som ett exempel på hur politiska makthavare försökt kontrollera berättelsen och tona ned eller dementera uppgifter som kan skada partiet. Även företrädare för andra partier, bland annat Centerpartiet, har nämnts i spekulationer kring den så kallade bordellhärvan.

    Historien visar hur känsliga frågor om moral, makt och ansvar hanterats olika i olika tider – och hur politiska partier ofta anklagats för att skydda sina egna när skandaler hotar att skada förtroendet

    Tidningsurklipp: Geijer och Palme dementerar

    Ur Dagens Nyheter, förstasidan 19 november 1977.
    Klicka på bilden för att läsa hela transkriptionen.

    Innehållsförteckning

    Geijeraffären – när makten mötte mörkläggningen

    En kylig novembermorgon 1977 slog nyheten ner som en bomb i svensk politik. Dagens Nyheter publicerade ett avslöjande om att den tidigare justitieministern Lennart Geijer pekats ut som säkerhetsrisk av Säpo – misstänkt för att ha köpt sex av prostituerade. Uppgifterna byggde på en hemlig promemoria, skriven av rikspolischefen Carl Persson. Men det var inte bara prostitutionen som blev en skandal. Minst lika omvälvande var hur landets mäktigaste man, Olof Palme, valde att försvara sin vän.

    Bordellmamman och Säpo:s larm

    Affären började egentligen redan 1976. Polisen hade under en tid haft span på Doris Hopp – Stockholms mest ökända bordellmamma. När hon greps för grovt koppleri avslöjades en kundkrets som sträckte sig in i samhällets toppskikt. Några av de prostituerade var bara 14–15 år gamla, andra hade kopplingar till öststaters ambassader. Säpo slog larm: om högt uppsatta politiker fanns bland kunderna kunde Sverige utsättas för utpressning.

    Rikspolischefen Carl Persson agerade. I augusti 1976 skrev han en hemligstämplad promemoria till statsminister Olof Palme. Sex personer pekades ut som riskabla – däribland justitieminister Geijer. Palme tog emot dokumentet, men inga åtgärder följde.

    Nyheten som DN inte stod pall för

    Ett år senare, 18 november 1977, publicerade DN:s reporter Peter Bratt sitt avslöjande. Rubrikerna talade sitt tydliga språk: Geijer hade pekats ut som säkerhetsrisk, misstänkt för sexköp. Reaktionerna blev omedelbara. Geijer förnekade. Och Olof Palme gick till frontalangrepp.

    På en presskonferens slog Palme fast att uppgifterna var falska. Han hävdade att det inte ens fanns någon sådan promemoria. DN, som inte satt på dokumentet självt, fick vika sig. Dagen därpå bad tidningen om ursäkt, drog tillbaka artikeln och betalade skadestånd till Geijer. Chefredaktören skulle långt senare beskriva detta som DN:s största kris.

    Palmes hårda ord

    Palmes försvar av Geijer blev legendariskt. I riksdagens talarstol 1978 använde han Frödings ord:
    ”Snus är snus och strunt är strunt, om än i polisiära promemorior.”

    Budskapet var glasklart: polisens uppgifter var struntprat. Även statsminister Thorbjörn Fälldin, som själv fanns med på listan, slöt upp bakom förnekandet. Regering och opposition stod sida vid sida. Affären tycktes begravd.

    Men dokumentet fanns

    När Expressen året därpå lyckades publicera Perssons PM i faksimil, och SVT:s Studio S bekräftade innehållet, stod det klart att Palme inte talat sanning. Men det skulle dröja till 1991 innan hela dokumentet blev offentligt. Då kunde Svenska Dagbladet slå fast: Palme ljög när han förnekade att Geijer pekats ut.

    De som aldrig fick upprättelse

    I botten fanns också offren – unga flickor som utnyttjats i Doris Hopps nätverk. Två av dem trädde fram 2007 och krävde en ursäkt och skadestånd från staten. De pekade ut både Geijer och andra toppolitiker. Men staten avfärdade kraven som preskriberade. Någon rättslig upprättelse fick de aldrig.

    Ett sår i svensk politik

    Geijeraffären blev en av de mest långdragna skandalerna i modern svensk historia. Den visade hur pressen kunde kuvas av politisk makt – och hur långt en statsminister kunde gå för att skydda en partivän. För Olof Palme blev affären en skugga över hans eftermäle: bilden av en briljant retoriker som inte tvekade att ljuga för att rädda sitt parti.

    För medierna blev affären en läxa om källkritik och mod. Och för svenska folket en påminnelse om att även i ett av världens mest öppna samhällen kan makten välja att tysta obekväma sanningar.

    Filmer, böcker och dokumentärer om Geijeraffären

    • Peter Bratt – Med rent uppsåt (2007)
      Reportern som avslöjade affären berättar sin egen version av händelserna.
    • Leif GW Persson – Grisfesten (1978)
      Roman inspirerad av bordellhärvan. Lade grunden för filmatiseringen Mannen från Mallorca.
    • Mannen från Mallorca (1984, regisserad av Bo Widerberg)
      Spelfilm baserad på Grisfesten. Skildrar två kriminalare som nystar i en prostitutionshärva
      med tydliga paralleller till Geijeraffären.
    • Call Girl (2012, Mikael Marcimain)
      Fiktiv spelfilm, men starkt inspirerad av 70-talets bordellaffär och diskussionen om
      minderåriga flickor och politiska makthavare. Väckte debatt för sina paralleller till verkliga personer.
    • Studio S (SVT, 1978)
      Dokumentärprogrammet som för första gången visade delar av Säpo-PM för en bred publik.
    • Bordellhärvan – makt, sex och lögner (SVT, 2007)
      Dokumentär som återvände till affären 30 år senare och belyste mörkläggningen.

    Dessa verk visar hur Geijeraffären levt kvar i kultur och medier – både som historisk skandal och som inspiration för fiktion.

    Censurade scener i fimen Call Girls

    När Call Girl nådde DVD-marknaden var den redan omsusade filmen omgärdad av debatt. Den mest kontroversiella scenen – där en statsministerliknande gestalt har sex med en minderårig flicka – klipptes om efter påtryckningar, sedan Olof Palmes familj tagit strid mot vad de menade var en oförsvarlig anspelning på den tidigare statsministern. Att scenen gjordes om just inför DVD-utgåvan har av kritiker tolkats som en form av indirekt censur, där det socialdemokratiska partiets starka symbolvärde och inflytande anses ha bidragit till att sudda ut de mest känsliga kopplingarna. Resultatet blev en version där mannen i hotellscenen inte längre kan identifieras – en kompromiss mellan konstnärlig frihet och politiskt laddade realiteter.

  • Kulturljudzon i Stockholm – ett helvete på jorden för bostadsrättsägare

    Malmö må vara Sveriges tredje största stad, men ekonomin går på knäna. Trots höga kreditbetyg och glansiga projekt lever kommunen på massiva Robin Hood-bidrag från resten av landet – samtidigt som arbetslöshet och bidragsberoende hör till landets högsta. Nu varnar kritiker för att försöken med kulturljudzoner och politiska experiment snarare gör staden till ett avskräckande exempel. För Stockholm innebär Malmös bidragsmodell att varje invånare i praktiken får betala runt 6 400 kronor extra per år i skatt – bara för att hålla Malmö flytande.

    Innehållsförteckning

    Malmö visar vägen – till kaoset

    I Malmö är det mesta möjligt – men sällan till det bättre. Sedan 2021 har staden en kulturljudzon i Sofielund. Där gäller inte längre vanliga regler om buller och trivsel – nej, här skyddas klubbar, industrier och replokaler från klagomål, medan de boende får vänja sig vid att deras rättigheter har satts på undantag.

    Det låter nästan som en satir, men det är på fullt allvar: Malmö har alltså skapat en frizon för buller, en plats där skakande basgångar, industribuller och nattligt oljud är en del av stadsplaneringen.

    Staden som inte går runt utan Robin Hood

    Men detta är ju Malmö i ett nötskal. En stad som inte klarar sin egen ekonomi, utan måste räddas av Robin Hood-bidrag från resten av Sverige. Utan dessa pengar skulle budgeten falla ihop som ett korthus. Malmö går inte runt på egen kraft – man måste ha hela landets plånbok för att hålla staden vid liv.

    Kakistokrati som norm

    Och politikerna? De verkar mer lämpade för en roll i en svart komedi än i en kommunledning. Besluten påminner alltmer om en kakistokrati – styre av de minst lämpade – där fokus ligger på symbolpolitik och absurda experiment, i stället för trygghet, bostäder och ordning.

    Att låsa fast hela kvarter i evigt buller i stället för att bygga nya bostäder är kanske det tydligaste exemplet hittills.

    Stockholm – varnas!

    Nu pratar vissa om att införa samma modell i Stockholm. Men föreställ dig scenariot: du köper en bostadsrätt för tio miljoner i Hornstull eller på Södermalm – bara för att få reda på att kommunen plötsligt bestämt att ditt område blivit en kulturljudzon. Dina klagomål är ogiltiga, och varje natt fylls din lägenhet av basgångar och industridån.

    Det är inget annat än ett helvete på jorden för bostadsägare – och en total kapitulation för vettig stadsplanering.

    Stockholm borde alltså inte inspireras av Malmö. Tvärtom: huvudstaden borde se kulturljudzonen som ett avskräckande exempel på hur illa det kan gå när kakistokrater får styra.

    Stockholmare får betala priset för Malmös Robin Hood-bidrag

    Det är inte bara Malmöbor som påverkas av stadens ekonomiska modell – hela Sverige dras in. För att Malmö ska kunna ta emot sitt gigantiska Robin Hood-bidrag på 18 500 kronor per invånare 2025, måste andra kommuner skjuta till. För Stockholms del innebär det att varje invånare i praktiken får betala runt 6 400 kronor extra per år i skatt – pengar som inte går till skolor, vård eller trygghet i huvudstaden, utan för att hålla Malmö flytande.

    Fakta: Malmö – ekonomi, arbetslöshet & storlek

    Uppgifter per 2024–2025 (uppdatera vid behov).

    Sveriges 3:e största stad ca 365 600 invånare (kommunen, 2024)
    Budget – totala kostnader (2024) ca 31 miljarder kr
    Resultat/underskott (2024) prognos: underskott ca 61 miljoner kr
    Intäktsmix (2024) skatter & statsbidrag dominerar; övrigt: markförsäljning, avgifter, finansiella intäkter
    Kommunalekonomisk utjämning 2024: ca 7 miljarder kr
    2025: ca 6,8 miljarder kr (≈ 18 500 kr/invånare)
    Arbetslöshet (senaste) ca 12,4 % (nov 2024), upp från 11,9 % nov 2023
    Långtidsarbetslösa ca 5,7 % av arbetskraften (juli 2025), näst högst i landet
    Andel bidragsförsörjda 18,1 % av befolkningen – näst högst i landet
    Externa lån EIB-lån ca 2,6 miljarder kr (2025–2029)
    Kreditrating Högt (AAA / A-1+)
  • Tidöregeringen skärper reglerna för anhöriginvandring

    I över trettio år har Sverige fört en destruktiv migrationspolitik som öppnat dörrarna för asylsökande från hela världen. Resultatet är ett mångkulturellt helvete där människor som inte ens kan försörja sig själva tillåts hämta hit sina anhöriga. Ett svek som kommer att plåga svenskar i generationer.

    Innehållsförteckning

    Anhöriginvandringen stramas åt – men för kort väntetid

    Tidöregeringen har presenterat förslag om att skärpa reglerna för anhöriginvandring. Förslagen går i rätt riktning genom att ställa högre krav på försörjning, bostad och etablering, men en central del väcker kritik: kravet på att ha bott i Sverige i minst två år innan anhöriga kan ansöka.

    Två år i landet räcker inte för verklig integration. Under så kort tid hinner man varken bygga upp en stabil ekonomi eller långsiktigt visa att man är etablerad i samhället. Risken finns att anhöriga kommer till Sverige innan den som är här själv hunnit få fäste – vilket underminerar hela syftet med reglerna.

    Ett mer ansvarsfullt krav vore att höja gränsen till minst tio år. Först då har man hunnit etablera sig på arbetsmarknaden, bygga ett stabilt liv och visa att man på riktigt kan försörja anhöriga.

    I övrigt innebär förslaget skärpta försörjningskrav, snävare definition av vilka som räknas som anhöriga samt trygghetsregler för ungdomar som fyllt 18 men fortfarande går i skolan. Arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare undantas från förändringarna, som föreslås träda i kraft 1 januari 2027.

    Regeringen vill visa handlingskraft, men om väntetiden inte förlängs kraftigt riskerar reformen att bli mer symbolisk än verkningsfull.

    Mångkulturen förstör Sverige.

    Sverige är idag ett mångkulturellt katastrofområde. I över 30 år har politikerna öppnat dörrarna på vid gavel och förvandlat landet till en experimentverkstad för naiv massinvandring. Resultatet är kriminalitet, segregation och ett samhälle som faller isär framför våra ögon.

    Att tillåta människor som inte ens kan stå på egna ben att dessutom hämta hit sina anhöriga är ett hån mot alla svenskar som varje dag kämpar för att försörja sig själva. Sverige har till och med gått så långt att man tagit emot asylsökande från världens alla hörn – trots att de inte har någon som helst koppling till vårt land eller vår kontinent.

    Detta är inget annat än ett landsförräderi. Generationer av svenskar kommer tvingas leva med konsekvenserna: otrygghet, splittring och ett land som inte längre känns igen.

  • När historien skrivs om – Socialdemokraterna och kampen om sanningen

    Hur förändras ett samhälle när ett av dess största partier gång på gång omtolkar sin egen historia? Socialdemokraterna anklagas för att systematiskt skriva om sitt förflutna i frågor som migration, kriminalitet och integration. Kritiker menar att partiets positionsförflyttningar inte bara är politisk strategi – utan en medveten omformning av verkligheten, med långtgående konsekvenser för väljarnas förtroende och den demokratiska debatten.

    Innehållsförteckning

    Lotterna som blev en belastning

    Under åratal byggde Socialdemokraterna en betydande del av sin ekonomi på lotteriförsäljning. Kritiker menade att verksamheten riktade in sig på fattigpensionärer, ofta via telefonförsäljare med aggressiva säljmetoder.

    När regeringen ville reglera branschen protesterade S-topparna högljutt. Magdalena Andersson kallade det ett försök att ”tysta oppositionen” och partisekreterare Tobias Baudin beskrev regleringen som en ”oppositionsskatt”.

    Men efter att partiet dömts till miljonböter för brott mot spellagen sålde man snabbt lotteriverksamheten – och gick strax därefter ut med krav på ett totalförbud mot telefonförsäljning.

    När oron för brottslighet vändes till krav på hårdare tag

    ”Det finns ingen våldsvåg.” Så lät det ofta under Socialdemokraternas tid vid makten. Kritiker av gängkriminaliteten framställdes ibland som alarmister, och partiet sade nej till flera av de förslag som senare blivit centrala i kampen mot brotten – som visitationszoner och anonyma vittnen.

    Nu beskriver samma parti kriminaliteten som en akut nationell kris och kallar regeringens företrädare till utskott med krav på svar.

    Samtidigt visar statistiken att antalet skjutningar faktiskt minskat de senaste två åren. För kritiker framstår Socialdemokraternas linje därför som mer teater än politik – en omsvängning som döljer det faktum att den kraftiga ökningen av dödligt våld skedde under partiets egen tid i regeringen.

    Tvångsblandning eller integration?

    När Socialdemokraternas kongress klubbade en ny integrationspolitik var budskapet tydligt: segregationen skulle brytas genom att ”blanda befolkningen”.

    Göteborgspolitikern Jonas Attenius uttryckte det i klartext: ”Vi behöver blanda befolkningen på sikt. Jag brukar säga: in a generation.”

    Men när kritiken blev massiv började partiets företrädare förneka att de någonsin förespråkat ”tvångsblandning”. Istället beskrev man det som en misstolkning från politiska motståndare.

    För många väljare skapade detta en déjà vu-känsla: ett tydligt politiskt beslut tonades ned och omskrevs, tills det framstod som något helt annat.

    Migrationens tvära kast

    Flyktingkrisen 2015 blev en symbol för Socialdemokraternas dubbelhet. Stefan Löfven förklarade då att ”mitt Europa bygger inte murar” och Morgan Johansson jämförde invandringskritiker med nazister.

    Idag beskriver partiet sig som förespråkare av en ”stram migrationspolitik” och menar att man alltid stått för ordning och kontroll.

    Den omsvängningen får även gamla allierade att reagera. ”Skamlöst”, kallade SVT:s tidigare vd Eva Hamilton partiets nya retorik – och konstaterade att det är enkelt att gå tillbaka till källorna och se vad som faktiskt sagts.

    Minnet som politiskt verktyg

    Att partier ändrar sig är inget nytt. Nya tider kräver nya beslut. Men när politiska beslut inte bara ändras utan också omskrivs, väcks en större fråga: vad händer med demokratin när väljarna förväntas glömma gårdagens uttalanden?

    Kritiker menar att Socialdemokraterna utnyttjar väljarnas korta minne. Anhängare hävdar att det är en styrka att våga tänka om.

    Oavsett vilket tycks en sak stå klar: kampen om berättelsen om det förflutna är minst lika viktig som kampen om framtiden.

    Slutord

    Socialdemokraternas omsvängningar i frågor om lotterier, kriminalitet, integration och migration har blivit bränsle för debatten om politiskt förtroende i Sverige. Är detta pragmatism – eller historierevisionism?

    För väljaren återstår den kanske viktigaste frågan av alla: vem kan man egentligen lita på när minnet blir ett politiskt verktyg?

    Henrik Jönsson

  • Det mångkulturella Sverige : Gangsterdramat i Alby – Blodbad i tunnelbanan!

    Gangsterdrama i miljonprogrammet! Lördagskvällen slutade i blodbad när skotten ekade genom Alby tunnelbanestation. Mitt bland betonghusen i förorten förvandlades en vanlig resa hem till en skräckfylld gangsteruppgörelse – blodet flödade och paniken var total.

    Lördagskvällen skakades av ett blodigt skottdrama i miljonprogrammet Alby. Inne på tunnelbanestationen small det plötsligt – en gangster öppnade automateld.

    Offret föll till marken. Blodet flödade. Paniken spred sig.

    – Jag såg honom ligga där, det var blod överallt, berättar ögonvittnet Rodrigo Leiva, 67.

    Uppgörelse i den undre världen

    Enligt uppgifter stod skytten tätt intill sitt offer, som i en scen ur en gangsterfilm. Sedan bröt helvetet lös. Kulorna ven. Kaoset var ett faktum.

    Polisen kallades dit strax efter klockan 18. En massiv insats sattes in.

    – Mannen hade blivit skjuten med flera skott men var vid liv och talbar när vi kom fram, säger polisens presstalesperson Ola Österling.

    Offret fördes akut till sjukhus. Hans tillstånd är ännu okänt.

    Skräck i tunneln

    Stationen spärrades av. Tågen stod stilla. Ett 30-tal resenärer blev instängda mitt i gangsterdramat.

    – Ingen fick lämna. Polisen stängde allt. Sverige är inte som det var förr – nu är det bara kaos, säger Leiva.

    Skytten på flykt

    Efter blodbadet försvann gärningsmannen spårlöst. Jakten på honom pågår för fullt.

    Polisen har inlett en förundersökning om mordförsök.

  • Miljöpartiet misslyckas ingen! Stor korruptionskandal ibland Stockholm MP politiker.

    Miljöpartiet beslutar att bestraffa stockholmarna genom att ta bort hälften av körfälten på Sveavägen för att ge plats åt cykelbanor. Resultatet blir längre köer och en sämre stad – dessutom bränner man skattepengar på nonsensprojekt.

    Miljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.

    Innehållsförteckning

    Miljöpartiet tar bort körfält på Sveavägen – kritiker talar om sabotage

    Varje dag kör omkring 20 000 bilar på Sveavägen i centrala Stockholm. Här passerar människor på väg till jobbet, hantverkare med verktyg och leveranser som håller staden igång. Trots detta har Miljöpartiet beslutat att ta bort hälften av körfälten för att ge plats åt ett nytt cykelprojekt.

    Beslutet väcker starka reaktioner. Många Stockholmare beskriver det som sabotage mot en fungerande stad.

    ”Stockholmarna får köer – MP politiker tjänar grova pengar.”

    Enligt kritiker innebär beslutet att trafiken korkar igen ännu mer. Leveranser riskerar att ta längre tid, hantMiljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.verkare får stå i kö i stället för att arbeta, och utryckningsfordon kan fastna. Konsekvensen blir längre restider och högre kostnader för alla stockholmare.

    Motståndarna menar att Miljöpartiet känner till riskerna men prioriterar symbolpolitik. Enligt dem vill partiet kunna säga att de ”bygger en grönare stad” – även om resultatet i praktiken blir fler köer och ökade utsläpp.

    Yrkesförare: ”Det här är idiotiskt”

    Flera yrkesförare är öppet kritiska. Peter Nicolaisen, som kör kranbil, uttrycker sin frustration:
    – Alla leveranser kommer ta längre tid. Det kommer vara köer hela tiden. Jag är jävligt glad att jag går i pension nästa år, för då slipper jag det här.

    Yrkesförare menar att politiken tappat kontakten med verkligheten när de som bygger och levererar åt staden upplever sig tvingade bort.

    Oppositionen varnar – MP kör vidare

    Oppositionsborgarrådet Dennis Wedin (M) säger att beslutet leder till mer köer och ökade utsläpp. Men enligt kritiker väljer Miljöpartiet att blunda för varningarna – både från oppositionen, från yrkestrafiken och från stockholmarna själva.

    Ett parti i sin egen bubbla

    Majoriteten av stockholmarna är kritiska mot att Miljöpartiet bedriver politik i en ”egen bubbla”, där staden används som en experimentverkstad för politisk extremism och invånarna blir försökskaniner. Frågor ställs om hur hållbart det är när hantverkare inte kan ta sig fram, leveranser fastnar och bilister står stilla och släpper ut mer avgaser än tidigare.

    Sveavägen bara början

    Motståndare varnar för att Sveavägen bara är början. Om ingen sätter stopp nu, menar de, riskerar hela Stockholm att bli ett ”rödgrönt experimentfält”.

    Korruption och dolda agendor

    Kritiker påminner också om tidigare problem. Miljöpartiet i Stockholm har anklagats för korruption och för att flera politiker haft kontakter med kriminella nätverk. Partiet beskrivs som en rörelse som inte lockar kompetenta politiker, utan krafter med låg utbildningsnivå.

    Miljöpartiet har en dold agenda att söndra det svenska samhället genom ”woke”-idéer och andra ideologiska projekt. Motståndare påminner även om att Miljöpartiet redan på 1980-talet ville avveckla kärnkraften helt, något som enligt kritiker hade kunnat göra Sverige till ett U-land.

    Miljonerslösasbort på cykelbanor i innestan

    Miljöpartiet slösar bort miljoner på att bygga meningslösa cykelbanor i Stockholms innerstad, samtidigt som vägarna i förorterna förfaller och är i ett bedrövligt skick. Återigen visar Miljöpartiet sitt totala misslyckande – i regionen har de redan kört kollektivtrafiken i botten. ”Öppna spärrar”-experimentet har gjort det fritt fram för tjuvar, och ICA-handlare rapporterar stölder som ökat med 300 procent.

    Nu fortsätter Miljöpartiet sitt haveri i huvudstaden. Deras politik river sönder staden, försvårar för vanliga människor och gynnar bara brottsligheten. Vi kan bara hoppas att Sverige slipper dessa politiska extremister i regeringen 2026. Att ge ministerposter till Miljöpartiets politiker vore att överlämna landet till maffians marionettdockor – ett direkt hot mot Sveriges framtid.


  • Sossarna förvandlar Lidingö till Rinkeby 2.0

    Sossearistokraterna predikar för folket men lever själva i lyx. Svenssons pressas med världens högsta skatter för att betala sossarnas samhällsexperiment. I stället för att ta ansvar och stoppa kollapsen vägrar de tala om den enda lösningen: ett omfattande återvandrings- och deporteringsprogram för dysfunktionella migranter. Kan man inte försörja sig själv som utomeuropeisk asylsökande, ska man deporteras.

    Moderaterna och Lidingöpartiet säger sig värna självstyret, men i själva verket handlar motståndet mot Socialdemokraternas integrations- och bostadspolitik om vilka människor man vill hålla borta från Lidingö.

    Integration kräver att alla kommuner tar ansvar, annars ökar segregationen. Vi socialdemokrater vill att människor med olika inkomster och bakgrund ska kunna bo tillsammans genom starkare allmännytta, bättre bostadsbidrag och fler bostäder där behovet är störst.

    Det handlar inte om tvång, utan om riktning. Problemet för M och LP är inte besluten i sig, utan att Lidingö också behöver ta ansvar. Bakom orden om ”självstyre” döljer sig en ovilja att välkomna nya grannar.

    Annica Grimlund
    Gruppledare Socialdemokraterna Lidingö
    Ewa Lantz
    Ordförande Socialdemokraterna Lidingö

    Det är en djupt obehaglig attityd dessa sossar visar. De kräver att vi alla ska bära skulden för det ruttna samhälle de själva har skapat. Socialdemokraterna har i princip styrt Sverige oavbrutet sedan 1945. Det är deras politik som byggt miljonprogrammens ghetton, deras naiva tro på ett Europa utan gränser som öppnat dörren. Resultatet ser vi i dag: sprängningar, mord och en ohejdad kriminalitet – hela den mångkulturella misären de tvingat på oss.

    Nu vill de ta nästa steg i sitt samhällsexperiment: tvångsblandning. Hårdarbetande människor som slitit ett helt liv och levt på blodpudding för att köpa sig ett värdigt hem ska nu tvångsblandas med dysfunktionell import från tredje världen.

    Det för tankarna direkt till DDR. Pamparna åkte runt i sina blänkande Volvo 240 medan vanligt folk fick stå i kö för en Trabant som knappt rullade. Skillnaden? I dag är det våra bostadsområden och vår trygghet som sossarna offrar för sina idéer. Likheten är slående – folket får betala priset medan sosse eliten skyddar sig själva.

  • Satir

    Kvinnliga politiker på 80 talet

    Järnladyn – hon förändrade politiken och gjorde England starkare.

    Framtida kvinnliga politiker

    Fröken Proppmätt är förstås en kakistokrat av högsta rang. Precis som den gamle sossearistokraten som inte ens visste vad mjölken kostade, har hon gjort det till en konstform att inte ha en aning om någonting alls.

  • Petra Elf(mp) – naiv idealism som skadade Sverige

    För tio år sedan stod Petra Elf (mp) i spetsen för en massdemonstration som krävde öppna gränser och en generös flyktingpolitik. Då hyllades hon för sitt engagemang – men i dag ser vi konsekvenserna: segregation, gängvåld och extrem kriminalitet. Elfs idealism blev inte början på en human framtid, utan på en samhällsutveckling som skadat Sverige i grunden.

    Miljömuppar förstörde Sverige. Petra Elf stod och eldade massorna för tio år sedan – och resultatet blev gängvåld, segregation och blod på våra gator. Hade vi stängt gränsen då, hade vi haft ett tryggare Sverige i dag.

    Petra Elf – naiv idealism som skadade Sverige

    När Petra Elf(mp) 2015 stod på scenen på Götaplatsen inför tiotusentals människor var budskapet tydligt: öppna gränser och en generös flyktingpolitik. Hon presenterade kända talare, log stolt över folkmassan och såg engagemanget som något vackert. Men det som då framstod som solidaritet har i dag visat sig få katastrofala följder för Sverige.

    De arrangemang Elf och hennes rörelse bidrog till att organisera blev startskottet för en politik som öppnade landet för en enorm flyktingström – utan en fungerande plan för integration eller långsiktiga lösningar. Resultatet blev utanförskap, parallellsamhällen och en kriminalitet som nu skakar hela nationen.

    Göteborg är i dag en av de städer som fått betala det högsta priset. Nyligen skedde ännu ett brutalt dubbelmord kopplat till gängmiljön – bara det senaste i en lång rad av skjutningar, bombdåd och uppgörelser som tagit hundratals liv de senaste åren. Den extremt hårda kriminaliteten vi ser växa fram är inte ett mysterium; den är en direkt konsekvens av misslyckad politik, där symbolhandlingar som Elfs demonstration 2015 spelade en avgörande roll.

    Att Elf nu, tio år senare, försöker blicka tillbaka och minnas engagemanget med värme framstår därför som både naivt och ansvarslöst. Hon förstod inte vilka krafter hon satte i rörelse. Hon förstod inte vilket Sverige hon var med och byggde – ett land där våldet nu eskalerar, där polis och rättsväsende går på knäna, och där människor lever i ständig oro.

    Det är dags att vara ärlig: idealismen 2015 kostade Sverige dyrt. Petra Elfs(mp) arrangemang bidrog till att öppna dörren för en samhällsutveckling som lett till segregation och extrem kriminalitet.

    Frågan vi måste ställa oss är: ska vi fortsätta ursäkta de ansvariga med tal om ”medmänsklighet” – eller våga erkänna att deras handlingar orsakade stora skador som landet fortfarande kämpar för att reparera?

  • Det mångkultruella Sverige : Gangstermord i Göteborg – två män skjutna till döds

    Två män sköts kallblodigt till döds i en bil i Lunden, Göteborg, på tisdagskvällen. Polisen misstänker att det rör sig om ett nytt kapitel i det blodiga gängkriget i Biskopsgården – ett gangstermord långt ifrån det liv som vanliga göteborgare lever.

    Två män hittades på tisdagskvällen ihjälskjutna i en bil vid ett parkeringsgarage i Lunden, Göteborg. Polisen talar om ett kallblodigt gangstermord, sannolikt kopplat till den fleråriga gängfejden i Biskopsgården.

    De båda offren är sedan tidigare kända av polisen och förknippas inte med det arbetande Göteborg som dagligen betalar världens högsta skatter. I stället rör det sig om personer från stadens undre värld – där uppgörelser sker med automatvapen snarare än på laglig väg.

    Ett stort polispådrag följde under kvällen, men ännu har ingen gärningsman gripits. Två mordutredningar har inletts och tekniker har arbetat på platsen.

    Polisen manar allmänheten till lugn och beskriver dådet som en isolerad händelse, men konstaterar samtidigt att konflikten mellan gängen på Hisingen och i Biskopsgården långt ifrån är över.


  • Stockholm stads slumvärd ta över miljonprogram i ghettot Hjulsta

    Stockholms stad är på väg att kasta miljarder på att köpa tillbaka slitna miljonprogramshus i Hjulsta. Vänsterpartiet hyllar affären som en seger för allmännyttan – men i praktiken riskerar hyresgästerna att fastna hos en kommunal slumvärd och skattebetalarna att få stå för en miljardnota.

    Bilden visar Vänsterpartiets vision av en förskola i Järva – en DDR-modell där kommunen driver verksamheten ineffektivt och utan ansvar. Det är samma ideologi som i historien kostat mänskligheten omkring 100 miljoner liv. VPK stod lojalt vid Sovjetunionens sida, och på 1930-talet skickades tusentals svenskar från Kiruna rakt in i Stalins gulag, där många gasades ihjäl. När Vänsterpartiet i dag talar om att ”ta tillbaka” stadsdelar är det samma gamla kollektivistiska tänkande som återkommer – med skattebetalarnas pengar som insats.

    Innehållsförteckning

    Vänsterpartiet gör Stockholm till en sovjetisk bostadsmarknad

    Stockholms stad är på väg att kasta bort miljarder i ett ideologiskt vansinne. Familjebostäder, ett kommunalt bostadsbolag som redan agerar som en slumvärd, ska köpa tillbaka 1 200 slitna lägenheter och Hjulsta centrum från Einar Mattsson. Prislappen? 1,4 miljarder kronor – och då är inte ens de gigantiska renoveringskostnaderna inräknade.

    Slumvärdar i kommunens regi

    Allmännyttan i Stockholm fungerar inte som någon trygghet för hyresgästerna. Tvärtom. Hyresgäster berättar om eftersatt underhåll, fuktiga källare, trasiga hissar och tvättstugor som aldrig fixas. Ändå tar bolagen ut hyror som närmast kan beskrivas som ocker. Att kalla detta för ”trygga boenden” är ett hån mot alla som tvingas bo kvar i misären.

    Ideologi framför verklighet

    Bostadsborgarrådet Clara Lindblom (V) hyllar affären och säger att ”Hjulsta tas tillbaka till det offentliga”. Retoriken känns igen från Vänsterpartiets smutsiga historia, då partiet stod på Stalins sida och försvarade diktatur och förstatligande av hela samhällen.

    Att i dagens Stockholm tala om ”återtagande” av hela stadsdelar är inget annat än en sovjetisk logik: staten vet bäst, individen ska rätta sig in i ledet och skattebetalarna får stå för notan.

    Miljardhål som väntar

    De aktuella fastigheterna är miljonprogramsbyggen från 60- och 70-talet, med enorma renoveringsbehov. Stambyten, fasader och energieffektivisering kostar inte miljoner – de kostar miljarder. När verkligheten kommer ikapp kan slutnotan bli ett svart hål i Stockholms ekonomi, betalt av vanliga löntagare.

    Fel väg för Järva

    Järvaområdet domineras redan av kommunala hyresrätter. Det som behövs är fler bostadsrätter, radhus och ägarformer som skapar ansvarstagande och långsiktig stabilitet. Men Vänsterpartiet vill hellre driva igenom ett ideologiskt prestigeprojekt som förvandlar skattebetalarnas pengar till en politisk lekstuga.

    Slutsats:
    Vänsterpartiet har inte släppt sin gamla förstatligande-mentalitet. När Clara Lindblom talar om att ”köpa tillbaka Hjulsta” ekar det av Stalins logik: ta från det privata, gör det till statens – oavsett kostnaden för folket. Resultatet blir högre hyror, missnöjda hyresgäster och en kommunal bostadsmarknad som mer liknar Sovjet än en modern huvudstad.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Dekret ifrån Sossepampen, det är ”rasism” att inte vilja bo ibland mångkultur.

    Föreställ dig att du slitit i åratal för att lämna en sliten tvåa i ett DDR betongkomplex från 70-talet. Du har jobbat, sparat och äntligen lyckats flytta till en villa i ett lugnt, välmående område. Men tro inte för en sekund att du ska få njuta av frukten av ditt slit – nej, för plötsligt knackar storebror Socialdemokraten på dörren och förklarar att ditt område nu ska ”tvångsblandas”.

    Villakvarteren som byggdes för hundra år sedan? Där ska det resas nya miljonprogramskolosser, i bästa DDR-anda. Grattis! Din hårt förvärvade klassresa ska rivas upp för att partiet ska kunna genomföra sitt senaste sociala ingenjörsexperiment.

    Och kritiken mot detta? Den avfärdas förstås som ”rasism”. För vad annars? När argumenten tryter tar sossen fram sitt favoritkort. Du är inte orolig för att dina barns skolor ska förändras eller att din villa ska tappa i värde – nej, du är bara ”rädd för hudfärg”. Så enkelt är det i den socialdemokratiska sagovärlden.

    På senaste kongressen klubbade de alltså igenom sitt nya integrationsprogram. Officiellt handlar det om att ”bryta segregationen”. I praktiken innebär det att staten ska tala om var du ska bo och vilka grannar du ska ha. Du har kämpat för en trygg tillvaro, men Socialdemokraterna tycker tydligen att du behöver lite påtvingad spänning i livet.

    Attenius själv försöker låta lugnande: det är ”frivilligt” och ”långsiktigt”. Jo tjena. Frivilligt – så länge du accepterar att flytta dit staten pekar, annars kan du vinka adjö till bidragen. Långsiktigt – för att det tar tid att bygga om hela Sverige till ett socialt experiment på steroider.

    Så här ser alltså den stora visionen ut: du får gärna arbeta, betala skatt och slita för att skapa ett bättre liv. Men i slutändan är det ändå partiet som avgör vilken granne du får – för de vet ju alltid bäst.

    Kort sagt: kämpa på, gör din klassresa, köp din villa. Men tro inte att du äger ditt eget liv. Socialdemokraterna har redan bestämt att staten gör det åt dig.

  • Lyxfest på skattepengar – S-toppen i Kalmar gör copy cat på Mona Shalin.

    S-toppen Angelica Katsanidou lät skattebetalarna ta notan för kongressfest, middagar och hotell – och plockade samtidigt ut fullt traktamente. Totalt landade kalaset på drygt 13 000 kronor, något som experter kallar lagstridigt.

    En socialakistokrat får inte vara lat. I Region Stockholm fungerar knappt längre sjukvården, eftersom sossarna driver den enligt DDR-modellen istället för marknadsmodellen.

    Lyxfest på skattepengar – S-toppen i Kalmar i ny notaskandal

    Regionstyrelsens ordförande i Kalmar, Angelica Katsanidou (S), har låtit skattebetalarna stå för kongressfest, middagar och hotell. Samtidigt har hon plockat ut fullt traktamente – trots att Skatteverkets regler förbjuder det när mat redan betalats. Totalt: drygt 13 000 kronor.

    Experter kallar det lagbrott. Och parallellerna till Mona Sahlin-affären är svåra att ignorera – även då handlade det om en toppolitiker som använde pengar på ett sätt som väckte ramaskri.

    Notan på folket

    Katsanidou är den enda socialdemokrat som skickat vidare festavgiften till regionen under partikongressen. Hon har dessutom lämnat in två middagskvitton – samtidigt som hon tog ut fullt traktamente.

    – Partidagar har inget med regionernas verksamhet att göra, säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt.

    Försvarar upplägget

    Hon försvarar sig med att kostnaderna täcks av partistödets utbildningspengar. Men i regionens egna regler står det tydligt: stödet ska gå till kurser och konferenser som berör regionens verksamhet – inte till fester.

    – Revisionen bedömer att det är korrekt, säger Katsanidou.

    ”Som Sahlin – det skadar förtroendet”

    Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin vill inte ta ansvar för notan. Han slår fast att reglerna ska följas och felaktigheter rättas till.

    Men författningsjuristen Patrik Bremdal är stenhård i kritiken:
    – Det här skadar förtroendet för politiker och regioner. Precis som i Mona Sahlin-fallet undergräver det tilliten till hela systemet.

    FAKTA: ”Tobleroneaffären” – Mona Sahlin

    Bakgrund: Mona Sahlin (S) var en av partiets tyngsta namn och tippad som blivande statsminister på 1990-talet.

    År: 1995 Parti: Socialdemokraterna Roll: Vice statsminister


    Vad hände?
    Hon använde ett tjänstekreditkort för privata inköp (bl.a. choklad, blöjor och hyrbil) och hade samtidigt brister i sin privatekonomi. Kostnaderna återbetalades och något åtal väcktes inte.
    Varför kallas det ”Tobleroneaffären”?
    Namnet kommer av att chokladkakor blev en uppmärksammad symbol för de privata köpen.
    Sak Exempel Konsekvens
    Privata köp på tjänstekort Choklad, blöjor, hyrbil m.m. Återbetalning; politisk kris
    Ekonomiskt slarv Försenade betalningar/skulder Avgick ur regeringen
    Politisk följd Förlorat förtroende Planerna på statsministerposten stoppades 1995
    Snabb tidslinje
    1. : Affären uppdagas → Sahlin lämnar regeringen.
    2. : Gör politisk comeback som partiledare (S).
    3. : Avgår som partiledare efter valnederlag 2010 och intern kritik.
    Affären blev en symbol i svensk politik för hur privata utgifter och offentliga medel inte får blandas.
    Sammanfattande tolkning i den offentliga debatten.

    Not: Uppgifterna ovan bygger på offentliga källor. Kostnaderna återbetalades, och ingen åtalspunkt ledde till rättegång. Affären fick dock bestående politiska följder.

  • Arbetsförmedlingen : Det nya 1984

    Arbetsförmedlingen har börjat övervaka arbetssökande på ett nytt sätt – genom att spåra deras IP-adresser vid inloggning på ”Mina sidor”. Syftet är att avslöja personer som befinner sig utomlands trots kravet att vara tillgängliga för den svenska arbetsmarknaden. Sedan sommaren har redan 4 000 misstänkta fall registrerats. Kritiker menar att metoden påminner om ett digitalt ”Storebror ser dig” och bygger på ett föråldrat synsätt i en tid där både jobbsökande och anställningsintervjuer ofta sker helt online.

    Frihet är övervakning. Arbetsförmedlingen är frihet. Telefon 020-1984 1984.

    Sedan i somras övervakar Arbetsförmedlingen varifrån arbetssökande loggar in på ”Mina sidor”. Vid varje inloggning registreras IP-adressen, som används för att avgöra om personen befinner sig i Sverige eller utomlands. Om systemet hittar en utländsk adress flaggas användaren som misstänkt – ett tecken på att hen kan befinna sig i ett annat land trots kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande i Sverige.

    ”Vi vill minska risken för felaktiga utbetalningar. Det handlar om personer som vistas utomlands när de borde vara här och söka jobb eller delta i program”, säger Andreas Malmgren, verksamhetscontroller på Arbetsförmedlingen.

    Beslutet om att börja spåra inloggningar togs i juni. Sedan dess har 4 000 personer identifierats med utländska IP-nummer. Ingen har ännu kontaktats, men i september inleds utredningar som kan leda till indragen A-kassa eller avstängning från arbetsmarknadsprogram.

    Myndigheten betonar att ingen automatiskt mister sin ersättning – den som flaggas får först en chans att förklara sig. IP-spårningen är tänkt som en del av ett större underlag, inte ett färdigt bevis.

    Samtidigt kan man fråga sig hur relevant metoden egentligen är. Mycket av dagens jobbsökande sker via dator och internet. Om en arbetssökande skickar ansökningar från exempelvis ett annat EU-land – vad spelar det för roll? Dessutom sker många första intervjuer numera digitalt, via tjänster som Teams eller Zoom. Att då knyta rätten till ersättning till den fysiska platsen framför datorn framstår som rena 1984 i tänkesätt i en global och digital arbetsmarknad.

    Men metoden väcker också större frågor om övervakning. George Orwells dystopi 1984 skildrade en stat där varje rörelse övervakades, och även om Arbetsförmedlingens verktyg inte når lika långt är parallellen svår att bortse från. När loggar över medborgares nätaktivitet börjar användas för att kontrollera deras fysiska plats rör vi oss mot en digital form av närvarokontroll.

    Arbetsförmedlingen är medveten om riskerna med felaktiga träffar. VPN-tjänster kan få det att se ut som att en person befinner sig i ett annat land. Därför används särskilda system för att försöka känna igen och filtrera bort dessa fall.

    Frågan är dock större än så: när staten börjar övervaka IP-adresser som villkor för ersättning – hur långt är steget egentligen till Orwells ”Storebror ser dig”?

    Exempel

    Tänk dig det här: Du bor i Stockholm men lånar en stuga på Åland för att i lugn och ro söka jobb. Du öppnar datorn, loggar in på Mina sidor – och plötsligt är du ”misstänkt” i Arbetsförmedlingens system. Bara för att din IP-adress råkar vara finsk. Avståndet till Stockholms innerstad? Några timmar med färja.

    Samtidigt kan du sitta i en stuga i Gällivare, nästan ett dygn bort från huvudstaden, och ändå räknas som tillgänglig för arbetsmarknaden. Där är allt i sin ordning – för att du har ett svenskt IP-nummer.

    Absurt nog betyder det alltså att en arbetssökande på Åland, bara ett stenkast från Stockholm, riskerar att straffas – medan den som sitter betydligt längre bort i Norrbotten är ”godkänd”. Ett regelverk som luktar analogt 1900-tal i en digital arbetsmarknad.

    Faktaruta: Övervakningssamhället och 1984

    Övervakningssamhället

    Begreppet beskriver samhällen där staten eller företag systematiskt samlar in och analyserar data om individers beteenden — från kameraövervakning och GPS-spårning till loggar av digital aktivitet. Förespråkare pekar på ökad säkerhet och effektivitet; kritiker varnar för inskränkt integritet och maktobalans.

    1984 av George Orwell

    Romanen (1949) skildrar en totalitär stat där ”Storebror” ständigt övervakar medborgarna via allestädes närvarande teknik. Boken har blivit en klassisk varningsklocka om massövervakning, språklig kontroll och självcensur. Uttrycket ”Big Brother is watching you” används ofta som referens när övervakning upplevs gå för långt.

    Varför referensen är relevant idag

    När digitala spår (som IP-adresser, platsdata och loggar) börjar styra medborgares tillgång till tjänster, väcks frågor om proportionalitet, transparens och rättssäkerhet — teman som speglas i Orwells dystopi.