Etikett: valet 2026

  • S rasar i opinionen – samtidigt växer striden om partiets kampanjmetoder

    Med drygt en vecka kvar till riksdagsvalet faller Socialdemokraterna kraftigt i opinionen. Samtidigt har partiets kampanjmetoder hamnat under lupp – från så kallade valcentraler i utsatta områden till anklagelser om betalda influencers. Kritiken väcker en större fråga: var går gränsen mellan legitim väljarmobilisering och metoder som riskerar att undergräva förtroendet för valrörelsen?

    Socialdemokraterna går in i slutspurten inför valet den 13 september med betydligt svagare opinionssiffror än tidigare under mandatperioden.

    I den senaste väljarbarometern från Novus/TV4 får partiet 25,8 procent. Det är ett tapp på 4,3 procentenheter jämfört med föregående mätning. Samtidigt har oppositionens tidigare stora försprång framför regeringssidan krympt till 2,6 procentenheter.

    Det är just denna kraftiga nedgång som är utgångspunkten för Henrik Jönssons senaste video, där han riktar hård kritik mot Socialdemokraternas sätt att bedriva valrörelse. I videon kopplas opinionsraset bland annat samman med partiets arbete i utsatta områden och den senaste debatten om politisk marknadsföring via influencers.

    Valcentral i Rosengård väcker kritik

    En av de mest omdiskuterade frågorna gäller Socialdemokraternas så kallade valcentraler.

    Kvartal rapporterade i augusti om en sådan verksamhet i Rosengård i Malmö, i närheten av en lokal för förtidsröstning. Enligt tidningen uppgav fastighetsägaren att Socialdemokraterna först hade velat hyra en lokal ännu närmare röstningslokalen.

    Kvartals granskning beskriver också organiserad väljarmobilisering och uppgifter från personer på plats som väckt frågor om hur kampanjen bedrivs. Det är dock viktigt att skilja dessa uppgifter och anklagelser från konstaterade brott mot vallagen.

    Socialdemokraterna bedriver samtidigt öppet en omfattande organisation för att få människor att rösta. Partiets egna webbplatser beskriver både valcenter, callcenter, dörrknackning och andra kampanjaktiviteter. Att politiska partier försöker mobilisera väljare är i sig en normal del av en valrörelse.

    Kritiken handlar därför snarare om hur nära själva röstmottagningen partipolitisk påverkan bör få förekomma och vilka metoder som är lämpliga när människor leds från politiska aktiviteter till en röstningslokal.

    Det är också detta som står i centrum för Jönssons kritik. Han beskriver aktiviteter som fika, barnverksamhet och valmaterial på olika språk och menar att verksamheten befinner sig nära gränsen mellan traditionell kampanj och otillbörlig påverkan.

    Historien från Örebro spökar fortfarande

    Debatten är inte ny.

    Inför valet 2010 arrangerade Socialdemokraterna en uppmärksammad ”röstskola” i Vivalla i Örebro. Frågan kom senare att ingå i överklagandena av kommunvalet.

    Valprövningsnämnden beslutade 2011 att valet skulle göras om i Örebros nordöstra valkrets. Men det är missvisande att beskriva röstskolan som den enda orsaken till omvalet. Även andra fel och tveksamheter kring valet fanns med i bedömningen.

    Händelsen används ändå fortfarande som exempel i debatten om hur långt partier bör gå när de hjälper och uppmuntrar människor att delta i val.

    I Jönssons material får just röstskolorna en central roll i argumentationen om att Socialdemokraternas nuvarande kampanjmetoder har historiska föregångare.

    Influencer uppger att hon erbjöds 150 000 kronor

    Den andra stora kontroversen gäller politisk reklam via influencers.

    Influencern Eleonore Stokholm, som har tiotusentals följare på Instagram, har uppgett att hon tidigare under året erbjöds 150 000 kronor för ett inlägg där hon skulle tala positivt om Socialdemokraterna.

    SVT har bekräftat att Stokholm haft kontakt med personen bakom förfrågan. Personen hävdar däremot att något konkret erbjudande aldrig lämnades och beskriver kontakten som en kontroll av intresset inför ett eventuellt framtida samarbete.

    Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin har samtidigt kategoriskt sagt att partiet inte betalar digitala kreatörer.

    Det innebär att två olika bilder står mot varandra: Stokholm säger att hon fick ett konkret erbjudande om 150 000 kronor, medan personen bakom kontakten beskriver det som en preliminär sondering.

    Jönssons video använder affären som ett av huvudargumenten för att ifrågasätta partiets metoder under valrörelsen.

    S testade influencers redan 2018

    Frågan blir mer känslig eftersom Socialdemokraterna tidigare faktiskt har undersökt möjligheten att köpa influencerreklam.

    Inför valet 2018 avslöjade Aftonbladet att Socialdemokraterna i Stockholmsregionen via influencernätverket Beatly sökte personer som mot betalning skulle publicera politiskt innehåll på Instagram.

    Aftonbladets egen medarbetare fick ett erbjudande på 4 000 kronor för en bild och tre filmklipp. Enligt Beatly kunde ersättningen för större profiler överstiga 10 000 kronor.

    Efter Aftonbladets frågor meddelade Socialdemokraterna i Stockholm att man inte skulle gå vidare med samarbetena, eftersom det fanns en risk för otydlighet kring vem som var avsändare.

    Den historiken gör att årets uppgifter om 150 000 kronor får större politisk sprängkraft än om frågan hade uppstått för första gången.

    Även anonyma politiska konton har blivit en stridsfråga

    Socialdemokraternas kommunikation på nätet har dessutom varit föremål för kritik tidigare under mandatperioden.

    Under 2025 rapporterade SVT om hur det S-ägda mediebolaget AiP drev politiskt vinklade sajter och konton i sociala medier. Moderaterna beskrev verksamheten som en ”trollfabrik”, medan AiP avvisade kritiken och framhöll att ägarförhållandet går att hitta på sajterna och att verksamheten är redaktionellt oberoende.

    SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson konstaterade samtidigt att det kunde vara svårt för vanliga användare att förstå kopplingen mellan vissa konton och Socialdemokraterna.

    Även här handlar kärnfrågan om avsändaren: väljaren bör kunna förstå vem som försöker påverka den politiska opinionen.

    En valrörelse där förtroendet blir avgörande

    Socialdemokraternas kraftiga opinionsfall innebär inte att valresultatet redan är avgjort. Skillnaden mellan blocken är nu så liten att slutspurten kan bli avgörande.

    Men kontroverserna kring valcentraler, influencers och politiska konton pekar samtidigt på en fråga som är större än Socialdemokraterna.

    Digitala kampanjer, influencers, riktad annonsering och avancerad väljarmobilisering gör gränsen mellan politisk information och politisk påverkan allt svårare att urskilja.

    Det betyder inte att det är fel för ett parti att bedriva kampanj i Rosengård, uppmana människor att rösta eller samarbeta med profiler på sociala medier. Sådana aktiviteter kan vara fullt legitima delar av demokratin.

    Men ju mer sofistikerade kampanjmetoderna blir, desto viktigare blir transparensen.

    Väljaren ska veta vem som försöker påverka, vem som betalar och när ett budskap faktiskt är politisk reklam.

    När bara dagar återstår till valet kan därför frågan om Socialdemokraternas kampanjmetoder bli minst lika besvärlig för partiet som själva opinionssiffrorna.

    Fakta: Socialdemokratiska valarbetare dömdes för otillbörligt verkande vid röstning

    Inför riksdagsvalet 2002 besökte två socialdemokratiska valarbetare, 57 och 59 år gamla, ett äldreboende i Hässelby i västra Stockholm för att hålla ett socialdemokratiskt valmöte.

    Mötet slutade med att de båda hjälpte ett tiotal boende att rösta genom att agera bud, trots att förfarandet inte uppfyllde reglerna för budröstning.

    Valarbetarna åtalades för valfusk och dömdes av Stockholms tingsrätt till dagsböter för otillbörligt verkande vid röstning.

    Tingsrätten godtog inte deras förklaring att de känt sig pressade av situationen. Domstolen konstaterade att valarbetarna hade:

    ”velat gå händelserna i förväg och medvetet tagit en chans att på ett lagstridigt sätt säkerställa socialdemokratiska röster till 2002 års val”.
  • Vänsterns prislöften låter gratis – men det är folket som får notan

    Maten är dyr. Hyran tar en allt större del av lönen. Elräkningen kan fortfarande ge vanliga familjer ont i magen. Då kliver politikerna fram och lovar något som låter fantastiskt: staten ska pressa priserna, frysa hyrorna och låta ”de rika” betala. Problemet är bara att en kostnad inte försvinner för att en politiker förbjuder den att synas. Den flyttar på sig – och till slut hamnar notan hos vanligt folk.

    Det har blivit dyrt att vara svensk. Det märks inte i ett diagram på Finansdepartementet, utan vid kassan i mataffären, när hyran dras från kontot och när en barnfamilj försöker få lönen att räcka hela månaden.

    Missnöjet är verkligt. Oron är verklig. Därför är det också lätt att förstå lockelsen i enkla politiska besked: sänk priserna, frys hyrorna, bötfäll företagen och skicka räkningen till miljardärerna.

    Det låter handlingskraftigt. Det låter rättvist. Det låter nästan gratis.

    Men gratis finns inte.

    En prislapp är inte samma sak som en kostnad

    Vänsterpartiet har inför valet 2026 gjort hushållens kostnader till en huvudfråga. Nooshi Dadgostar har bland annat sagt att en myndighet ska kunna kontrollera matpriser och besluta om påföljder när priser eller vinster anses vara för höga.

    Här måste man skilja mellan pris och kostnad.

    En myndighet kan bestämma vilken siffra som får stå på prislappen. Den kan däremot inte genom ett klubbslag göra diesel, el, transporter, gödsel, löner, lokaler, räntor och råvaror billigare. Om försäljningspriset pressas ned samtidigt som kostnaderna ligger kvar måste mellanskillnaden tas någonstans.

    Företaget kan minska sitt utbud. Kvaliteten kan sjunka. Investeringar kan skjutas upp. Olönsamma butiker kan stänga. Eller så får staten betala mellanskillnaden med skattepengar.

    Oavsett väg är det samma människor som möter konsekvenserna: kunderna, de anställda och skattebetalarna.

    Matjättarna är en tacksam fiende

    Det är politiskt effektivt att dela upp Sverige i två grupper: det hederliga folket och de giriga matjättarna. När matkassen är dyr är det enkelt att peka på butikskedjorna och säga att deras vinster är hela förklaringen.

    Men verkligheten är besvärligare än en valaffisch.

    Svensk dagligvaruhandel är koncentrerad till ett fåtal stora aktörer, och konkurrensen behöver granskas hårt. Det är fullt rimligt att angripa karteller, missbruk av marknadsmakt och hinder som gör det svårt för nya konkurrenter att etablera sig.

    Det är däremot inte samma sak som att politiker ska avgöra vilken vinst som är ”för stor” från vecka till vecka.

    Konkurrensverkets uppdragsforskning om de kraftiga matprishöjningarna visade att rörelsemarginalerna varierade mellan olika kedjor och butiksled. Rapporten fann inte stöd för att handeln generellt hade överkompenserat sig för högre leverantörspriser under den studerade perioden. Bilden var blandad: vissa lågprisaktörer förbättrade sina resultat, medan marginalerna i flera verksamheter sjönk.

    Det är alltså möjligt att både vara kritisk mot en koncentrerad matmarknad och samtidigt inse att politiskt fastställda vinstgränser är ett trubbigt vapen.

    Det som behövs är mer konkurrens, enklare etablering och tydliga spelregler – inte en statlig priskommissarie som försöker räkna ut det politiskt godkända priset på en liter mjölk.

    Fryst hyra fryser inte kostnaderna

    Samma tankefel återkommer i bostadspolitiken.

    Vänsterpartiet vill frysa hyrorna medan hyressystemet utreds. Partiet vill också genom sin så kallade NABY-modell skapa omkring 20 000 nya hyresrätter om året med hyror som låg- och medelinkomsttagare ska ha råd med.

    Ambitionen är lätt att sympatisera med. Sverige behöver fler bostäder, och människor måste kunna bo kvar utan att hela lönen försvinner i hyran.

    Men inte heller fastigheters kostnader lyder politiska order.

    Räntor, reparationer, fjärrvärme, vatten, byggmaterial och löner fortsätter att kosta även när hyran fryses. Om intäkterna låses medan utgifterna stiger blir följden förr eller senare mindre underhåll, färre renoveringar, lägre nybyggnation eller större behov av offentliga stöd.

    Statliga kreditgarantier och reglerade markkostnader kan sänka vissa kostnader. Men de tar inte bort risken. De flyttar en del av den från byggbolaget och långivaren till staten – och därmed till skattebetalarna.

    Återigen: notan försvinner inte. Den byter kuvert.

    Miljardärsskatten säljs innan ritningen finns

    Sedan kommer det mest tacksamma löftet av alla: miljardärerna ska betala.

    Vänsterpartiet går till val på en miljardärsskatt, men partiet har samtidigt velat utreda den exakta utformningen. Det har även talats om en exitskatt för mycket förmögna personer som lämnar Sverige.

    Här kommer ordningen bakvänd. Först säljs skatten som lösningen på välfärdens problem. Sedan ska någon utreda hur den ska fungera, vad den ska träffa och hur mycket pengar den faktiskt kan ge.

    En stor förmögenhet är dessutom inte samma sak som en hög med kontanter på ett bankkonto. Den kan bestå av aktier i ett företag, fastigheter eller andra tillgångar vars värde förändras. En skatt på ägandet kan därför behöva betalas även under ett år då företaget har svagt kassaflöde eller går med förlust.

    Det betyder inte att mycket förmögna människor ska slippa skatt. Det betyder att skatter måste bedömas efter sina verkliga följder, inte efter hur bra de låter från en scen.

    Kapital, entreprenörer och investeringar kan flytta över gränser. Om en skatt utformas dåligt kan resultatet bli färre investeringar, färre jobb och en mindre skattebas. Om staten då svarar med att försöka beskatta själva utflytten har politiken tagit ännu ett steg: först höjs kostnaden för att stanna, sedan höjs kostnaden för att lämna.

    1970-talet visar att kostnaden alltid kommer tillbaka

    Sverige har redan provat en politik där staten försökte hålla tillbaka prisökningar med prisstopp, regleringar och stora subventioner.

    I mitten av 1970-talet omfattades bland annat viktiga jordbruksprodukter av prisreglering. Riksdagens dokument visar hur staten använde budgetmedel för att begränsa prishöjningar på mjölk och andra livsmedel. När konsumenten inte skulle betala hela kostnaden i butiken fick skattebetalarna täcka en del av den via statsbudgeten.

    Samtidigt präglades perioden av oljekriser, svagare konkurrenskraft och hög inflation. Enligt SCB låg den genomsnittliga KPI-inflationen omkring tio procent under perioden 1975–1985.

    Det vore fel att skylla hela 1970-talets kris på priskontrollerna. Oljekriserna och internationella problem spelade en stor roll. Men erfarenheten visar något viktigt: prisstopp tog inte bort inflationens underliggande kostnader. Staten kunde dölja eller fördela dem på andra sätt, men inte trolla bort dem.

    Det är den läxan dagens politiker borde minnas.

    En myndighet kan inte kommendera fram välstånd

    Ingen påstår att en enskild prisregel eller tillfällig hyresfrysning gör Sverige till Sovjetunionen. Men riktningen spelar roll.

    När varje problem möts med en ny myndighet, ett nytt pristak, en ny straffskatt eller ett nytt statligt ingripande vänjer vi oss vid tanken att politiker kan bestämma fram välstånd.

    Det kan de inte.

    Politiken kan skapa bättre villkor för välstånd: stabil elförsörjning, fungerande infrastruktur, utbildning, trygghet, konkurrens, rimliga skatter och regler som människor och företag kan lita på. Den kan slå sönder monopol och öppna marknader för fler aktörer. Den kan sänka trösklarna för att bygga bostäder och starta företag.

    Men politiken kan inte besluta att en vara ska bli billig utan att någon också gör den billigare att producera och sälja.

    Det är den obekväma sanningen bakom vänsterns lockande prislöften. När staten lovar att allt ska bli billigare, att ingen vanlig människa ska behöva betala och att räkningen kan skickas till en liten grupp längst bort från vardagen, då bör varje väljare ställa den enklaste av frågor:

    Vem får notan när de utpekade pengarna inte räcker?

    Svaret brukar vara detsamma.

    Vanligt folk.

  • Systemhotade brottslingar kan få ministerposter i en sosse regering.

    Efter valnatten 2026 riskerar Sverige att få en vänsterrextremegering där MP och det gamla kommunistpartiet V får ett avgörande inflytande. Om Liberalerna åker ur riksdagen faller troligen Tidöalternativet, och Magdalena Andersson kan återvända till makten med stöd av partier vars politik och historia borde oroa varje svensk väljare.

    Efter valnatten 2026

    Efter valnatten 2026 kan systemhotande brottslingar få ministerposter i en svensk regering. Troligen faller Tidöalternativet i svensk politik, eftersom L har en svag ledare som inte lyckas locka några väljare.

    L, partiet som en gång i tiden hade 16 procent av rösterna, kommer troligen att ramla ur riksdagen. Det är lönlöst att ens sympatirösta på L. Det är bättre att rösta på M, KD eller SD om man vill ha en borgerlig regering.

    Problemet kommer efter valet. Magdalena Andersson är svag som politiker och ledare. Hon kommer inte att lyckas nå upp till Erlanders valresultat på 45 procent. S är i dag ett parti på omkring 30 procent. Färre och färre väljer att rösta på S eftersom deras politik inte fungerar.

    Att ta bort karensdagen kommer att försvaga svenska företag ytterligare. Fler arbetstillfällen kommer att flytta till andra sidan Östersjön eller till Asien.

    För att kunna bilda regering kommer Andersson att börja ta in MP och V. Problemet är Vänsterpartiet. Partiet är ett gammalt kommunistparti med sina rötter i den ryska revolutionen. Partiet har varit lojalt mot Moskva sedan 1917, och det är ryska oljepengar som har finansierat Vänsterpartiets högkvarter på Kungsgatan i Stockholm.

    Kommunismen har, sedan Karl Marx lanserade denna ideologi på 1800-talet, varit ett hot mot hela västvärlden. Västvärlden har fått offra många söner i kriget mot den marxistiska ondskan. Bara i Vietnam stupade över 50 000 amerikanska soldater. Även i Koreakriget några år tidigare dog många västerländska soldater i kampen mot den marxistiska ondskan.

    Bakom järnridån avrättade regimerna oliktänkande. Det kunde räcka med att någon i Östberlin lyssnade på västlig radio. Då kunde Stasi komma, ställa personen mot muren och avrätta honom på plats.

    Berlinmuren kallades för den antifascistiska skyddsvallen.

    I Sverige har Vänsterpartiet händerna fulla av blod. De var pådrivande bakom baltutlämningen. De låg bakom att Kirunasvenskarna skickades i döden i Sovjetunionen. De hjälpte dessutom sina kamrater bakom järnridån att skjuta ner en svensk DC-3:a som bedrev signalspaning mot den kommunistiska ondskan på andra sidan Östersjön.

    Sossarna av den äldre stammen förstod att V var ett hot mot vår demokrati. Under andra världskriget fick kommunister inte göra sin värnplikt med vapen i hand, utan placerades i särskilda arbetskompanier eftersom de betraktades som subversiva element.

    Flera poliser och andra statstjänstemän riskerade livet när man stängde den extrema tidningen Norrskensflamman på 1940-talet. Norrskensflamman spred Sverigehat och hetsade massorna mot demokratin.

    På 1970-talet hade S en säkerhetsorganisation som hette IB, vilken aktivt höll ögonen på Vänsterpartiets medlemmar eftersom de var farliga för samhället. Bland annat utförde vänsteranhängare ett antal terrordåd i Tyskland under 1970-talet.

    År 1975 sköt och härjade vänster terrorister inne på den västtyska ambassaden i Stockholm. Flera människor dödades, och flera barn blev faderlösa.

    För bara några månader sedan avslöjades det att Vänsterpartiet hade politiker som öppet sympatiserade med Hamas.

    Under den gångna mandatperioden har det varit många skandaler inom partiet. Partifunktionärer har försökt mygla till sig hyreskontrakt i allmännyttan, och vänsterpolitiker har tagit emot mutor. 9 av 10 V politiker har klara inte vandelskraven för en Svensk politiker.

    Dessutom har man sett grovt kriminella personer tillsammans med vänsterpolitiker i demonstrationståg som handlat om konflikten mellan Israel och Palestina.

    Efter valet 2026 riskerar alltså ett gammalt kommunistparti, med blodiga historiska rötter och kopplingar till extrema miljöer, att få direkt inflytande över Sveriges regering. Det är detta väljarna måste tänka på innan de lägger sin röst.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
    V är klassade av IB och Säpo som subversiva element, dvs. systemhotande brottslingar.

  • VÄNSTERNS OMÖJLIGA REGERING – MAKTKAMPEN SOM KAN AVGÖRA VALET 2026

    De säger sig vara Sveriges naturliga maktparti – men kan inte ens enas med sina egna samarbetspartner. Inför valet 2026 tornar en regeringskris upp sig redan innan rösterna är räknade. Bakom Socialdemokraternas anspråk på regeringsmakten döljer sig ett splittrat vänsterblock där alla ställer krav, alla lägger veto och ingen vill kompromissa. Frågan är inte längre vem som vill styra Sverige – utan vem som faktiskt kan göra det.

    De avskyr varandra – men kräver makten ändå.
    Samtidigt som vänsterblocket slits isär av interna motsättningar försöker Socialdemokraterna ännu en gång utmåla sig som Sveriges enda ”statsbärande” alternativ. Bakom fasaden döljer sig dock ett politiskt korthus, redo att rasa.

    Vänsterblocket – en gordisk knut av krav och veto

    I teorin ska Magdalena Andersson kunna bilda regering tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. I praktiken säger alla nej – till varandra.

    Vänsterpartiet vägrar släppa fram en regering de inte själva sitter i.
    Centerpartiet vägrar sitta i en regering där Vänsterpartiet ingår.
    Miljöpartiet hotar att fälla varje regering som bygger kärnkraft eller för en stram migrationspolitik.
    Socialdemokraterna vill samtidigt höja skatter, bygga kärnkraft, strama åt migrationen och stärka Sveriges roll i NATO – vilket gör att man krockar med samtliga tänkta samarbetspartners.

    Resultatet är ett regeringsunderlag som inte går att få ihop utan hemliga avtal, kohandel och parlamentariska speciallösningar.

    Självbilden – ”vi regerar oavsett valresultat”

    Socialdemokratins kanske största problem är inte motståndarna, utan den egna självbilden. Under större delen av 1900-talet styrde partiet Sverige nästan oavbrutet, vilket skapade en föreställning om regeringsmakten som något närmast naturligt.

    När väljarstödet minskar ändras inte anspråken – bara metoderna. Historien de senaste tio åren präglas av budgethaverier, decemberöverenskommelsen, januariavtalet, hemliga uppgörelser med politiska vildar och en statsminister som tvingades avgå bara timmar efter att ha tillträtt.

    Ändå framställs varje borgerligt samarbete konsekvent som ett hot mot demokratin, medan socialdemokratiska minoritetsregeringar beskrivs som det enda ansvarstagande alternativet.

    Högern – stabilitet som politisk dygd

    Samtidigt har Sverige under den nuvarande högerregeringen haft något ovanligt i modern tid: stabilitet. En hel mandatperiod har genomförts utan regeringskriser, utan budgetkollapser och utan hemliga extrauppgörelser.

    Skatter har sänkts, bränsle har blivit billigare, arbetet med ny kärnkraft har återupptagits och migrationspolitiken har stramats åt. Skjutningar och sprängningar har minskat, och statsfinanserna har stärkts.

    Det är inte perfekt politik – men den är förutsägbar. Och just förutsägbarhet är ofta det som skiljer regeringsduglighet från politiskt kaos.

    Vad innebär egentligen en röst på Socialdemokraterna?

    Det är den fråga få vill svara tydligt på. För väljaren finns inga garantier.

    Blir det höjda skatter eller mittenpolitik?
    Blir det mer invandring eller stramare regler?
    Blir det kärnkraft eller nej tack?
    Blir det NATO-lojalitet eller fortsatt intern konflikt?

    Det enda som med säkerhet kan sägas är att Socialdemokraterna prioriterar regeringsmakten högre än ideologisk konsekvens. Politiken formas i efterhand, beroende på vilka eftergifter som krävs för att hålla ihop ett splittrat vänsterblock.

    Slutsats – stabilitet eller nostalgiskt maktanspråk

    Valet 2026 handlar inte bara om höger eller vänster. Det handlar om synen på makt. Är regeringsmakten ett förtroende som måste förtjänas – eller ett arv som ska försvaras till varje pris?

    När den politiska knuten blivit olöslig är det ibland inte fler avtal som krävs, utan ett tydligt snitt. Frågan väljarna måste ställa sig är därför enkel:

    Vill vi ha ett land som styrs – eller ett parti som alltid ska styra?

  • Femtekolonnare Mohamsson (L): Kommer rösta rött till Kristersson om det frisinnade SD ingår i regeringen

    När Liberalernas partiledare femtekolnare Simona Mohamsson i Agenda deklarerade att hon hellre röstar rött än samarbetar med Sverigedemokraterna, förrådde hon inte bara sina väljare – hon avslöjade hela partiets verkliga natur. L, som en gång talade om frihet, individ och ansvar, har förvandlats till en politisk femtekolonn som hellre ger makten till socialisterna än står upp för borgerliga värderingar.

    Det bästa som kan hända Sverige är att Liberalerna inte klarar 4 % efter valnatten 2026. Partiet är berett att släppa fram ett socialistiskt helvete på jorden till regeringen – bara för att hindra Sverigedemokraterna från att få några ministerposter. Åkesson skulle dessutom vara utmärkt som invandringsminister.

    Liberalernas partiledare Femtekolonnare Simona Mohamsson bekräftar nu öppet att hon är beredd att rösta rött mot Ulf Kristersson (M) som statsminister – om Sverigedemokraterna skulle få ingå i regeringen efter nästa val. Uttalandet gjordes i söndagens Agenda och visar ännu en gång hur djupt Liberalerna har sjunkit i sin ideologiska förvirring.

    Partistyrelsen i L fattade redan tidigare i oktober ett enhälligt beslut om att inte släppa fram en regering där Sverigedemokraterna ingår. Beslutet bekräftar det som många svenskar redan insett: Liberalerna har aldrig satt Sveriges bästa i första rummet. Redan under Karl Staaffs tid som statsminister svek partiet nationen, vilket tvingade kungen att kalla till bondetåget för att kunna rusta upp försvaret inför ett stundande världskrig. Att svika landet verkar ligga djupt rotat i Liberalernas DNA.

    I Agenda pressades Femtekolonnare Mohamsson om partiet verkligen tänker rösta rött och därmed aktivt hjälpa Socialdemokraterna tillbaka till makten – om Ulf Kristersson försöker bilda regering tillsammans med SD.

    – Ja, svarar hon utan tvekan.

    Hon hävdar dessutom att hon varit tydlig med denna nya linje:

    – För våra mandat kräver vi att vi ska fortsätta ha det samarbete vi har i dag, som gör Sverige både rikare, tryggare och friare.

    Ett påstående som klingar ihåligt, när verkligheten visar ett land med rekordskatter, eskalerande brottslighet och ett sönderfallande välfärdssystem – resultatet av just det ”samarbete” Mohamsson prisar.

    Beredd att gå till nyval – men inte för Sveriges skull
    På frågan om hon är beredd att driva frågan ända till ett nyval svarar hon:

    – Jo, absolut. Jag har varit tydlig med vilka krav vi har på våra mandat, och det är inte konstigt att alla partier både vill sitta i regering och att alla partier skulle vilja vara statsminister.

    Med andra ord: makt före principer, positioner före landets framtid.

    Femtekolonnare Mohamsson försöker dock tona ned konflikten:

    – Min utgångspunkt är att det här kommer att lösa sig, precis som vi har lyckats lösa det tidigare. Vi har skrivit ett väldigt bra avtal om vilka samhällsproblem som finns, och hur vi ska kunna se till att vända och ta Sverige i en ny riktning. Det gör vi varje dag. Vi har bevisat att vi kan samarbeta tillsammans.

    Men svenska folket ser igenom hyckleriet. Många hoppas nu att Liberalerna inte klarar 4 %-spärren i nästa val. Ett parti som gång på gång visat sig berett att offra nationens intressen för att slicka socialisternas skor, har ingen plats i en demokrati.

    Liberalerna har för länge sedan upphört att vara ett frihetsparti – i dag är de en politisk restprodukt, en femtekolonn i svensk politik, vars enda funktion tycks vara att hålla Sverige fast i det socialistiska träsket..

  • Sossarna köper röster

    Invandrare lockades med skattefria bidrag för att gå en demokratikurs – där bara Socialdemokraterna stod i centrum. Kritiker menar att upplägget inte handlar om utbildning, utan om att köpa röster inför valet.

    Innehållsförteckning

    Invandrare erbjöds skattefritt bidrag för demokratikurs – endast Socialdemokraterna deltog

    Invandrare i Stockholms förorter erbjöds ett skattefritt studiebidrag på totalt 1 920 kronor för att delta i en kurs om demokrati och samhällskunskap arrangerad av ABF.

    Kursen innehöll bland annat ett studiebesök i riksdagen, där socialdemokraten Maria Hassan stod som guide. Några representanter för borgerliga partier fanns däremot inte med i programmet, trots att kostnaderna täcktes av offentliga medel.

    Erbjudandet, som skickades ut till invandrarföreningar i Stockholm under rubriken ”Demokrati, samhällskunskap och valet 2026”, uppgav att deltagare mellan 20 och 64 år kunde få 80 kronor skattefritt per studietimme. Däremot framgick inte att medlen kom från statliga bidrag som fördelats via LO, eller att endast socialdemokraterna skulle besökas i riksdagen.

    Kritiker menar att upplägget kan uppfattas som ett försök att påverka invandrares röster inför valet. Kursledaren Massoud Masam försvarar dock initiativet och framhåller att syftet är att öka kunskapen om demokratin. Han medger att bara socialdemokraterna engagerats vid riksdagsbesöket men beskriver detta som en vanlig ordning.

    När han fick frågor om risken att deltagare lockades främst av det ekonomiska bidraget och därigenom indirekt gynnade socialdemokraterna, svarade Masam att deltagarna kom för att lära sig om demokrati. Finansieringen sker, enligt honom, via LO, men han hade inga ytterligare detaljer om upplägget.

    Fakta: Röstköp och otillbörlig påverkan vid röstning (Sverige)

    Vad räknas som röstköp?

    • Givande/erbjudande av otillbörlig förmån för att någon ska rösta på visst sätt eller avstå från att rösta.
    • Tagande/mottagande av otillbörlig förmån i utbyte mot hur man röstar eller att man inte röstar.

    Otillbörligt verkande vid röstning

    Det är brottsligt att försöka hindra en omröstning, förvanska dess utgång eller på annat sätt otillbörligen påverka röstningen.

    Straffskala

    • Otillbörligt verkande samt givande/tagande av otillbörlig förmån vid röstning: böter eller fängelse i högst 6 månader.
    • Grov gärning (t.ex. våld, hot, missbruk av tjänsteställning): fängelse i upp till 4 år.

    Rösthemligheten

    Röstningen ska ske utan otillbörlig påverkan och det ska inte gå att bevisa för andra hur man röstat. Försök att kringgå rösthemligheten kan vara brottsliga.

    Gränsdragning – vad är otillbörligt?

    • Tillåtet: politisk information, utbildningar och generella kampanjaktiviteter utan krav, motprestation eller koppling till hur någon ska rösta.
    • Olagligt: pengar, gåvor eller andra förmåner som villkoras eller i praktiken syftar till att styra hur någon röstar eller att personen avstår från att rösta.
    • Helhetsbedömning: syfte, utformning, timing och koppling till röstningsbeteende vägs in vid bedömningen om en förmån är otillbörlig.

    Behöver du anmäla eller överklaga? Se Valmyndighetens information om att klaga, överklaga och anmäla vid valhändelser.

  • Sossarnas onda planer på att förvandla trygga villaområden till kosmopolitiska helveten på jorden.

    En socialkakistokrat får inte vara lat; i ondskans högborg på Sveavägen 68 smider man onda planer på att göra om villaområden till kosmopolitiska helveten på jorden med sprängningar och skjutningar.

    S och Hyresgästföreningen vill bygga hyreshus i villaområden

    Hyresgästföreningen (HGF) vill förtäta Sveriges mest attraktiva villaområden med hyreshus för att skapa blandade bostadsområden och minska segregationen. I en ny rapport pekas 410 områden i 20 tätorter ut, med plats för upp till 600 000 nya bostäder – mer än halva miljonprogrammet.

    Planen ligger i linje med Socialdemokraternas beslut vid vårens kongress om att kommuner kan tvingas bygga hyresrätter i villaområden. Göteborgspolitikern Jonas Attenius underströk: “Vi behöver blanda befolkningen”.

    Exempel från rapporten:

    • Stockholm: Djursholm, Torsvik, Askrike, Ålsten m.fl. – 287 600 bostäder
    • Göteborg: Långedrag, Kärrdalen, Hisings Backa – 72 800 bostäder
    • Malmö: Bellevue, Eriksfält, Västervång – 19 700 bostäder

    HGF menar att det är villaområden med ensidigt och dyrt bostadsutbud som skapar segregation, inte de utsatta flerbostadsområdena.

    Föreningen är formellt partipolitiskt obunden men en del av arbetarrörelsen och har länge stött Socialdemokraterna. Inför valet 2026 är “fler hyresrätter” deras huvudfråga, med målet att mobilisera tre miljoner hyresgäster.SP


    Titta på överbefolkade kaosstäder som Mexico City och Hongkong. Socialdemokraterna är på väg att skapa samma mardröm här genom att förvandla våra villaområden till nya miljonprogramsghetton – fyllda med skjutningar, sprängningar och social misär. Planen är att trycka in 287 600 bostäder i områden som Bromma och Lidingö. För vad? Historien visar att sossarnas samhällsbyggen alltid misslyckas – miljonprogrammet är redan ett monument över kriminalitet och segregation.

    Sverige behöver en helt annan väg: livstids utvisning även vid mindre brott. Vårt land har i decennier bedrivit en extremt naiv asylpolitik och blivit ett avskräckande exempel för hela världen – ett kosmopolitiskt helvete på väg att kollapsa.

    Vi måste göra oss av med personer från tredje världen som inte kan försörja sig. Varje migrant ska ha max tre månader på sig att hitta arbete och klara ett godkänt språktest i svenska. Misslyckas man – omedelbar retur, precis som en trasig vara lämnas tillbaka i butiken. Sverige är inget reservat för “söta” exotiska inslag som inte hör hemma här. Vi ska inte importera människor som vägrar anpassa sig till vårt västerländska samhälle.

    Faktaruta: Miljonprogrammet och Socialdemokraternas misslyckade

    Period & grepp

    1965–1974, drivet av S-ledda regeringar med centralstyrda räntebidrag, markpolitik och industrialiserat byggande.

    Mål

    Bygga 1 miljon bostäder på 10 år – volym prioriterades före kvalitet.

    Varför kritiker lastar Socialdemokraterna

    • Ideologiskt toppstyrt: ”social ingenjörskonst” ersatte lokal dialog och vardagserfarenhet.
    • Volym före kvalitet: prefabbetong, likriktad arkitektur och trafikseparering skapade monotona miljöer som åldrades snabbt.
    • Inlåsning i hyresrätt: ensidig satsning på allmännytta gav få vägar till ägande och kapitalbildning.
    • Segregation byggdes in: perifera lägen, ensidig upplåtelseform och senkommande service/arbetsplatser.
    • Underhållsskuld: bristande förvaltning ledde till dyra renoveringar och ”renovräkningar”.
    • Fel stadsidé: trafikseparerade centrum och svaga stråk gav döda stadsdelar som blev svåra att vända.

    Konsekvenser som ofta kopplas till S-besluten

    • Långvarig otrygghet, svaga skolresultat och låg sysselsättning i flera områden.
    • Stigmat kring adresser bryter flyttkedjor och försvårar upprustning.
    • Miljarder i eftersatt underhåll och ombyggnader för att i efterhand skapa blandade upplåtelseformer.

    Slutsats

    Miljonprogrammet löste bostadsbristen – men på Socialdemokraternas villkor: centralstyrt, storskaligt och ensidigt. Den modellen skapade problem som Sverige fortfarande betalar för, i pengar och i socialt kapital.