Etikett: val

  • Elever i Jönköping blev straffkommenderade att lyssna på Magdalena Anderssons ideologiska hjärntvätt.

    Ett gymnasium i Jönköping har fått kritik efter att Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson bjudits in för att tala inför elever i årskurs tre. Enligt den information som först gick ut till eleverna var närvaro obligatorisk. Skolan har senare uppgett att elever kunde avstå och försvarar arrangemanget med att man följt gällande lagar och riktlinjer.

    Besöket har väckt reaktioner eftersom många av eleverna är förstagångsväljare. En förälder, Lisa, reagerade inte i första hand på att Magdalena Andersson besökte skolan, utan på att ett enskilt parti fick ett eget tillfälle samtidigt som andra partier inte erbjöds motsvarande möjlighet.

    – Jag tycker att skolan ska vara opartisk. De ska inte favorisera någon politisk riktning, säger hon i inslaget.

    Hon anser att elever ska få möta politiker och ta del av politiska diskussioner, men menar att det måste ske på lika villkor.

    Uppgavs först vara obligatoriskt

    Enligt Lisa fick hon besked från skolan att föreläsningen var obligatorisk. Efter att hon ifrågasatt upplägget och frågat vilken objektiv grund skolan hade för att ge Socialdemokraternas partiledare ett eget forum uppger hon att hon inte fick något tydligt svar.

    Efter att frågan uppmärksammats ändrade skolan sin information. Elever som inte ville delta kunde enligt skolledningen prata med lärare, mentor eller rektor.

    Skolledningen har samtidigt medgett att den ursprungliga kommunikationen varit otydlig. I det första utskicket till eleverna framgick att närvaro krävdes, medan skolan senare förklarade att elever hade möjlighet att avstå.

    Frågor lämnades in i förväg

    Kritiken gäller också hur frågestunden organiserades.

    Eleverna fick enligt uppgifterna inte ställa spontana frågor direkt till Magdalena Andersson. I stället skulle frågor lämnas in i förväg och skolans moderatorer valde därefter vilka som skulle ställas.

    Skolan uppger att de frågor som valdes ut var de mest frekventa, relevanta och kritiska.

    Lisa menar dock att upplägget gjorde det möjligt för Socialdemokraternas partiledare att presentera politiska förslag utan samma typ av direkta följdfrågor som hade kunnat förekomma vid en debatt mellan flera partier.

    Hon lyfter bland annat fram förslag om höjt studiebidrag, förändringar inom tandvården och byggande av nya studentbostäder som exempel på frågor som presenterades inför eleverna.

    Skolan: Andra partier har fått nej

    Enligt skolledningens skriftliga svar var det Socialdemokraterna som tog kontakt och frågade om Magdalena Andersson kunde komma till skolan.

    Samtidigt framgår det av materialet att skolan under perioden haft en princip om att inte bjuda in enskilda politiska partier eller ungdomsförbund mellan organiserade gemensamma politiska arrangemang. Enligt skolledningen har därför andra partier och ungdomsförbund som velat besöka skolan fått nej, förutom i samband med gemensamma debatter.

    Det är just undantaget för Magdalena Anderssons besök som blivit en central del av kritiken.

    Lisa uppger dessutom att Moderaterna tidigare försökt få komma till skolan men nekats vid flera tillfällen. Det är hennes uppgift i inslaget.

    ”Eleverna måste få göra sina egna val”

    Trots sin kritik uppmanade Lisa sina egna döttrar att delta i föreläsningen.

    Hon anser att det är viktigt att ungdomar får lyssna på politiker och ta del av olika politiska uppfattningar. Enligt henne var döttrarna dock besvikna på hur arrangemanget genomfördes.

    För Lisa handlar frågan därför inte om huruvida politiker ska få komma till skolor, utan om vilka principer som ska gälla när de bjuds in.

    Hon beskriver arrangemanget som valpåverkan och menar att politiska besök måste genomföras på lika grunder.

    – Eleverna måste få göra sina egna val och inte bli färgade av vad skolan anser, säger hon.

    Skolledningen håller inte med om kritiken. Enligt skolan har arrangemanget genomförts i enlighet med lagar och riktlinjer och syftet med politikerbesök är bland annat att öka elevernas politiska intresse och förståelse för demokratiska processer.

    Frågan som återstår är därför inte om unga ska få möta ledande politiker, utan hur skolor säkerställer politisk allsidighet och likabehandling när ett enskilt partis företrädare får tillgång till elever inför ett val.

  • Experter konstantera : C är odugliga att inneha makt i Stockholm.

    Centerpartiets roll i Stockholms stadshus väcker frågor om partiets förmåga att hantera en storstads komplexa utmaningar. Partiet hör hemma i någon bondhålla på landsbyggden, där avgörs frågor som C politikern förstår sej på.

    Bondlurkar kan också vara politiker , men i Stockholm behöver vi inte dem..

    Ska man som stockholmare verkligen rösta på C? Svaret är nej! C är odugligt på att styra en storstad som Stockholm. Partiet har gång på gång visat sig odugligt vid makten. Det är kanske inte så konstigt – partiet består av korkade bönder. Bor man i Sjöbo och behöver reglera hur många kor som ska gå i hagen, då fyller C en funktion.

    Centerpartiet kan göra stor nytta i Sjöbo, där man behöver reglera hur många kor som ska gå i hagen. Men i en storstad som Stockholm har partiet inget av värde att erbjuda oss medborgare.

    En Stockholmare på gatan

    När C hade statsministerposten i början av 1980-talet klarade partiet inte av att hantera en grundstött sovjetisk ubåt. Sverige har aldrig sedan andra världskriget varit så nära en militär konflikt. Ändå misslyckades C med att agera rätt.

    Ska vi verkligen ha sådana här odugliga politiker i Stockholms stadshus?

  • LIBERALERNAS DÖD?

    Partiet som inte kan bestämma sig – och nu kan försvinna

    Ett parti i fritt fall

    Det som en gång var ett av Sveriges mest inflytelserika idépartier balanserar nu på gränsen till politisk irrelevans. Opinionssiffrorna ligger farligt nära riksdagsspärren, och väljarnas förtroende är kraftigt urholkat.

    Samtidigt exploderar konflikterna internt.

    När partiledningen öppnar för ett närmare samarbete med Sverigedemokraterna blir reaktionen våldsam. Det som för vissa ses som realism uppfattas av andra som ett oförlåtligt svek.

    Inbördeskriget som aldrig tar slut

    Liberalerna har länge varit ett parti i konflikt med sig självt.

    På ena sidan finns de som vill vara ett tydligt borgerligt parti – redo att samarbeta för att få makt och genomföra politik.
    På andra sidan står de som ser sig som ett moraliskt projekt – där vissa samarbeten helt enkelt är otänkbara.

    Detta är inte en ny spricka. Det är ett mönster.

    Gång på gång har partiet försökt kombinera höger och vänster, kompromissa mellan ideal och pragmatism – och gång på gång har det slutat i kaos.

    Resultatet? Ett parti som ingen riktigt litar på.

    Historien som upprepar sig

    Liberalerna har flera gånger hamnat i situationer där de lovat en sak och gjort en annan.

    • Man går till val som borgerligt parti – men släpper fram en socialdemokratisk regering
    • Man tar tydligt avstånd från vissa samarbeten – men öppnar senare för dem
    • Man försöker ena partiet – men splittringen blir bara värre

    Detta har skapat en bild av ett parti utan ryggrad.

    Ideologin som försvann

    Problemet är djupare än bara taktik.

    Vad står Liberalerna egentligen för idag?

    Partiet beskriver sig som liberalt – men driver samtidigt politik som handlar om förbud, regleringar och styrning av människors liv. Kritiker menar att detta snarare liknar paternalism än frihetsideologi.

    När ett parti varken är tydligt höger eller vänster, och samtidigt inte ens uppfattas som konsekvent liberalt, uppstår ett tomrum.

    Och i politik är tomrum livsfarliga.

    Ett existentiellt val

    Nu står Liberalerna inför ett avgörande ögonblick.

    Antingen:

    • Väljer man en tydlig riktning
    • Accepterar att vissa lämnar
    • Försöker bygga något nytt

    Eller så fortsätter man som tidigare – med kompromisser, interna strider och otydlighet.

    Problemet är att tiden kan vara slut.

    Frågan som avgör allt

    För det borgerliga blocket handlar det nu om strategi:
    Är det värt att rädda ett parti som knappt klarar sig över spärren?

    Eller är det bättre att låta det försvinna – och bygga något mer stabilt utan det?

    Slutsats

    Liberalerna har länge försökt vara både och – både höger och vänster, både idealistiska och pragmatiska.

    Men i längden fungerar inte det.

    Till slut måste ett parti välja sida, välja riktning – eller försvinna.

    Och just nu lutar mycket åt det senare.

    L är snart historia i Sveriges riksdag. Partiet nådde en topp runt år 2000 och ligger nu på omkring 1,6 % i opinionsundersökningar. En röst på L är en bortkastad röst.