Stockholm.homes

Etikett: val 2026

  • Markus Allard mötte 20 väljare – hård debatt om invandring, klimat och välfärd

    Örebropartiets partiledare Markus Allard ställdes mot 20 meningsmotståndare i Studio 3 debattformat. Under drygt en timme avlöste frågorna varandra om bland annat invandring, kriminalitet, klimatpolitik, skatter, välfärd, offentlig konst, rösträtt och populism. Debatten blev stundtals mycket hätsk – och gav samtidigt en tydlig bild av den politik Allard vill ta med sig in i riksdagen.

    Videon ”Markus Allard vs 20 väljare” publicerades av Studio 3 den 30 augusti 2026. Upplägget är enkelt: Markus Allard möter en väljare i taget, som får konfrontera honom med en fråga eller politisk ståndpunkt.
    Det leder till snabba kast mellan ämnena och flera skarpa meningsutbyten.

    Invandringen blev den första stora stridsfrågan

    Redan i början hamnar debatten i migrations- och integrationspolitiken.

    Allard argumenterar för kraftigt minskad invandring, frysta medborgarskapsprocesser och vad han beskriver som omfattande återvandring av ”asociala invandrare”.

    Mot honom står en socialdemokratisk debattör som menar att segregationen och integrationsproblemen i hög grad måste förstås utifrån ekonomiska och sociala faktorer som arbetslöshet, bostadsbrist, fattigdom, trångboddhet och problem i skolan.

    Här blir en av debattens tydligaste ideologiska skiljelinjer synlig.

    Medan motdebattören beskriver ekonomisk ojämlikhet som den grundläggande konflikten argumenterar Allard för att ekonomiska förklaringar inte räcker. Han hävdar att kulturella skillnader och grov kriminalitet bland vissa invandrare måste diskuteras som egna problem.

    Debatten övergår snabbt till frågan om utvisning av utländska medborgare som begår grova brott. Allard pressar motdebattören om huruvida en person som begått ett grovt sexualbrott ska få stanna i Sverige, medan motdebattören framhåller principen om en rättsstat som inte behandlar människor olika enbart beroende på var de är födda.

    Tonläget blir på flera ställen mycket hårt.

    Vill stoppa den gröna omställningen

    Klimatpolitiken utvecklas till nästa stora konflikt.

    Allard säger att han accepterar att människan påverkar klimatet, men ifrågasätter nyttan av kostsamma svenska klimatåtgärder när Sveriges andel av de globala utsläppen är liten.

    Han vill bland annat sänka kostnaderna för bilister och motsätter sig reduktionsplikten. I debatten går han betydligt längre och säger uttryckligen att han vill slopa den gröna omställningen.

    En motdebattör argumenterar i stället för att klimatpolitiken är en klassfråga och att en omställning måste kombineras med ekonomiskt stöd och fungerande alternativ för människor med små marginaler.

    Allard vänder på resonemanget och hävdar att det är just dagens klimatpolitik som slår hårdast mot människor med lägre inkomster, exempelvis genom högre kostnader för bränsle och energi.

    Vill skära ned på bistånd och public service

    En återkommande fråga genom samtalet är hur Allard vill finansiera både lägre skatter och större satsningar på välfärden.

    Hans svar är att statens prioriteringar måste förändras.

    I debatten föreslår han bland annat kraftigt minskat eller slopat bistånd, nedskärningar av public service och minskade utgifter inom klimat- och miljöpolitiken. Pengarna vill han i stället koncentrera till vad han kallar samhällets kärnverksamheter – sjukvård, skola och omsorg.

    Allard beskriver samtidigt ett Sverige med lägre skatter och högre produktivitet.

    Senare i samtalet konkretiserar han skattepolitiken ytterligare. Han säger sig vilja sänka inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna samt slopa skatterna på el och bränsle och ta bort matmomsen.

    Det är en kombination som gör Örebropartiet svårplacerat på en traditionell höger-vänsterskala. Partiet kombinerar omfattande skattesänkningar på vissa områden med krav på betydligt större offentliga satsningar inom exempelvis vård och omsorg.

    Offentlig konst ställdes mot vård och omsorg

    Ett annat meningsutbyte handlar om offentlig konst.

    Allard räknar upp exempel på konstinköp som han anser är slöseri med skattepengar och ställer utgifterna mot situationen inom sjukvård och äldreomsorg.

    Motdebattören försvarar offentlig kultur men medger samtidigt att enskilda inköp kan ifrågasättas.

    När vårdpersonal lyfts som personer som borde uppmärksammas blir Allards svar i stället att pengarna bör gå direkt till personalen.

    Han förespråkar kraftigt höjda löner för bland annat undersköterskor och sjuksköterskor och kritiserar regioner för att lägga pengar på konst samtidigt som vårdpersonal arbetar under hög belastning.

    Endast medborgare ska få rösta

    Även rösträtten blir föremål för debatt.

    En väljare försvarar dagens möjlighet för vissa utländska medborgare att rösta i kommun- och regionval och argumenterar för att människor som bor, arbetar och betalar skatt i ett område också påverkas av de politiska beslut som fattas där.

    Allard intar motsatt position.

    För honom ska den politiska gemenskapen i grunden regleras genom medborgarskapet. Hans princip är därför att endast svenska medborgare ska ha rösträtt i svenska val.

    Han jämför bland annat staten med en organisation där medlemskapet också avgör vem som har rätt att delta i organisationens interna beslut.

    Försvarar populismen

    Mot slutet blir själva begreppet populism en central fråga.

    Allard gör ingen större ansträngning för att ta avstånd från etiketten. Tvärtom framställer han en konflikt mellan folket och ett politiskt etablissemang som en verklig del av dagens demokratiska problem.

    Han argumenterar för ett större direkt folkligt inflytande och menar bland annat att en mer direktdemokratisk politik sannolikt hade resulterat i hårdare straff och stramare migrationspolitik.

    En motdebattör invänder att populism inte är detsamma som demokrati och kritiserar idén om att en enskild politiker kan göra anspråk på att tala för ”folket”.

    Det är ytterligare en grundläggande konflikt i debatten: vem representerar egentligen folkviljan – och hur ska den mätas?

    Vill införa straffarbete i fängelser

    Mot slutet diskuteras också kriminalvården.

    Allard förespråkar att svenska fångar ska arbeta under fängelsetiden. Han nämner exempel som snickerier och tvätterier och argumenterar för att fängelser i större utsträckning ska producera varor eller tjänster i stället för att enbart innebära en kostnad.

    På frågan om arbetet ska vara betalt svarar han att det ska vara obetalt och beskriver det uttryckligen som straffarbete.

    Motdebattören liknar systemet vid slaveri och ifrågasätter varför Sverige skulle återinföra en form av straff som tidigare övergivits.

    Även här kritiserar Allard den rehabiliterande synen på kriminalvård och efterlyser ett betydligt hårdare straffsystem.

    Örebropartiet siktar på riksdagen

    Debatten ska också ses mot bakgrund av att Örebropartiet för första gången ställer upp i riksdagsvalet 2026. Partiet har tidigare huvudsakligen varit verksamt i Örebro kommun och Region Örebro län men beslutade under 2025 att även kandidera till riksdagen.

    Strategin är framför allt att nå minst 12 procent av rösterna i riksdagsvalet i Örebro läns valkrets.

    Ett parti behöver normalt minst fyra procent av rösterna i hela landet för att delta i mandatfördelningen till riksdagen. Men vallagen innehåller ett undantag: ett parti som får minst 12 procent i en valkrets får delta i fördelningen av de fasta mandaten i just den valkretsen.

    Örebropartiet uppskattar att 12 procent i Örebro län motsvarar omkring 24 000 röster. Det är också den siffra Allard återkommer till flera gånger under Studio 3-debatten.

    Ett tydligt alternativ – men med högt tonläge

    Debatten med de 20 väljarna visar framför allt hur Markus Allard försöker positionera Örebropartiet inför riksdagsvalet.

    Politiken blandar frågor som traditionellt förknippats med både höger och vänster: kraftigt begränsad invandring och hårdare kriminalpolitik kombineras med höjda löner inom vård och omsorg, kritik mot ekonomiska eliter och stora välfärdssatsningar. Samtidigt vill partiet sänka flera skatter och finansiera reformerna genom omfattande omprioriteringar av offentliga utgifter.

    Allards politiska metod framgår minst lika tydligt som själva sakpolitiken. Han söker konfrontationen, använder ett grovt och direkt språk och accepterar i stor utsträckning beskrivningen av sin politik som populistisk.

    För väljarna blir frågan därför inte bara vad de tycker om Örebropartiets konkreta förslag.

    Det handlar också om huruvida de ser Allards kompromisslösa stil som ett välbehövligt brott med den etablerade politiken – eller som ett tonläge som gör den politiska debatten mer polariserad.

  • Ingen freak show i det offentliga rummet : Böneutrop hör inte hemma i Sverige.


    Vill du bli väckt klockan 04:30 varje morgon bara för att någon ylar utanför ditt fönster ifrån en relgion som inte har någon tradition i Sverige. Hur länge skall vi låta oss koloniseras?

    Frågan om böneutrop i det offentliga rummet har åter aktualiserats inför valet 2026 och blottlägger en djupare konflikt om religionsfrihet, integration och Sveriges kulturella arv. Två partier med diametralt motsatta uppfattningar står mot varandra: Sverigedemokraterna och det demokratihotade Partiet Nyans.

    Sverigedemokraterna menar att religiösa uttryck som böneutrop inte hör hemma i det offentliga rummet. Partiet framhåller rätten att slippa bli påtvingad religion och anser att stat, samhälle och vardagsliv ska vara sekulära. Enligt SD är religionsfrihet inte enbart rätten att utöva sin tro, utan också rätten att slippa religiös påverkan i sin närmiljö.

    Det demokratihotade Partiet Nyans har en motsatt hållning. I ett inlägg på sociala medier tar partiet tydligt avstånd från SD:s förslag om att förbjuda böneutrop. Enligt det demokratihotade Partiet Nyans är böneutrop en självklar del av religionsfriheten och bör accepteras på samma sätt som kyrkklockor.

    I ett videoklipp argumenterar partisekreteraren Amel Olevic för att böneutrop bör vara tillåtna i Sverige. Hen hänvisar till att kyrkor enligt hen är tillåtna i muslimska länder och menar att Sverige bör visa samma respekt för religiös mångfald. Inför valet 2026 uppmanar hen väljare att stödja det antiddemokratiska Nyans, som vill göra böneutrop till en accepterad del av det svenska samhället.

    Experter menar dock att jämförelsen haltar. Sverige har ingen historisk tradition av islam som samhällsbärande religion, medan kristendomen haft en central roll i landets historia i över tusen år. Detta återspeglas inte minst i nationalsymboler som flaggan, där korset är ett tydligt arv från kristendomen. Samtidigt är det viktigt att notera att Svenska kyrkan skildes från staten år 2000, just för att säkerställa ett sekulärt samhällsstyre.

    Motståndet mot både kyrkklockor och böneutrop handlar för många inte om fientlighet mot religion, utan om tidens förändring. Förr fyllde ljudsignaler som klockringningar och böneutrop en praktisk funktion i ett samhälle utan modern kommunikation. I dag finns digitala lösningar för den som aktivt vill ta del av religiösa budskap, utan att dessa behöver nå alla oavsett intresse.

    Självklart ska kyrkor ha en begränsad möjlighet att ringa i kyrkklockor. En kyrka som har stått på sin plats sedan 1100-talet har givetvis rätt att ringa i kyrkklockor – det hör platsen till. Men till exempel en modern kyrka i ett miljonprogramsområde bör ha mer begränsade möjligheter att störa det offentliga rummet med klockringningar. Samma resonemang bör även gälla moskéer. Moskéer som har funnits i Sverige före 1940 ska givetvis få ha böneutrop.

    Debatten aktualiserar en grundläggande fråga: var går gränsen mellan rätten att utöva sin religion och rätten att slippa religiösa uttryck i det offentliga rummet? För många svenskar är böneutrop ett uttryck för ett samhälle i förfall och något som inte hör hemma i ett land som Sverige. Det finns gott om islamiska stater i världen där man kan bosätta sig, om man vill ha böneutrop.

    Inför valet 2026 lär frågan fortsätta att vara en symboliskt laddad skiljelinje i svensk politik – inte bara om religion, utan om vilket samhälle Sverige ska vara i framtiden.

    Slutsats

    Att rösta på det demokratihotade partiet Nyans i valet 2022 var en bortkastad röst. Partiet klarade inte ens att nå upp till den nivå som krävs för att få gratis valsedlar utlagda i vallokalerna. Partiet är misslyckat; man klarade inte ens riksdagsspärren på första försöket, vilket Ny Demokrati gjorde utan problem. En fråga man bör ställa sig är om man vill ha ett sådant bottenskrap av människor som politiker – personer som inte klarar av att nå resultat.

    Jämför man det demokratihotade partiet Nyans med Ny demokrati framstår det som närmast skrattretande och patetiskt att ett parti som Nyans ens yttrar sig i frågan. Ny demokrati klarade riksdagen på ett försök och antidemokratiska partiet Nyans klarade få mandat i en kommun.

    Faktaruta: Demokratihotade Partiet Nyans jämfört med Ny demokrati
    Demokratihotade Partiet Nyans – valet 2022
    • Klarade inte riksdagsspärren (4%).
    • Inga riksdagsmandat.
    • Konsekvens: röster gav ingen representation i riksdagen och fick därmed ingen direkt parlamentarisk effekt.
    Ny demokrati – valet 1991
    • Klarade riksdagsspärren på första försöket.
    • Fick 6,7% och 25 mandat.
    • Fick direkt politiskt genomslag i riksdagen.
    Sammanfattning
    • Ny demokrati passerade spärren direkt och fick reellt inflytande.
    • Demokratihotade Partiet Nyans nådde inte riksdagen och fick därför inget parlamentariskt genomslag.
    • Demokratihotade partiet Nyans fick i valet 2022 0,44%
    • Skillnaden visar att synlighet inte räcker utan brett väljarstöd i hela landet.

  • Ny lag gör det lättare för myndigheter att lägg pussel om sina medborgare.

    När myndigheter delar kunskap i stället för att arbeta var för sig ökar möjligheten att förebygga brott, skydda barn och stoppa missbruk av välfärden. Med nya regler för informationsdelning tas nu ett avgörande steg mot ett tryggare Sverige – där samarbete, tidiga insatser och gemensamt ansvar står i centrum.

    Är det början på slutet för det Al Capone-Sverige vi har? Eller kommer vi att fortsätta släppa in dysfunktionella migranter från tredje världen även efter valet 2026, om SD eventuellt inte längre har något inflytande?

    Tänk dig ett samhälle där viktiga pusselbitar inte längre ligger utspridda i olika lådor. Där skolan ser tidiga varningssignaler, socialtjänsten förstår helheten och polisen kan agera snabbare – tillsammans. Det är precis den förändringen som nu tar form i Sverige genom nya regler för informationsdelning mellan myndigheter.

    I över 50 år har experter pekat på samma problem: sekretessregler har ibland gjort att myndigheter inte kunnat samarbeta fullt ut, trots att de haft samma mål – att skydda människor och förebygga brott. Nu sker ett historiskt skifte.

    Ett systemskifte för samarbete

    Den nya sekretessbrytande bestämmelsen innebär att alla myndigheter, inklusive kommuner, regioner och vissa privata aktörer, kan dela information med varandra när det behövs för att förebygga, förhindra eller utreda brott, bidragsfusk och andra regelöverträdelser.

    Det handlar inte om fri informationsspridning, utan om smartare samarbete. Varje gång information delas görs en noggrann intresseavvägning, och känsliga uppgifter skyddas fortfarande. Men onödiga hinder rivs.

    Justitieminister Gunnar Strömmer beskriver reformen som avgörande för att bryta rekryteringen av barn till kriminella gäng och för att slå mot den kriminella ekonomin. När myndigheter får en gemensam lägesbild kan de agera tidigare – innan problemen växer sig stora.

    Barn får hjälp i tid

    En av de mest hoppfulla effekterna gäller barn och unga. När polis, skola och socialtjänst kan sitta vid samma bord och tala öppet om samma barn, skapas helt nya möjligheter att upptäcka risker tidigt.

    Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall lyfter just detta: tidiga insatser kan göra hela skillnaden mellan en trygg framtid och en väg in i kriminalitet. Forskning visar att tidig samverkan är en av de mest effektiva metoderna för brottsförebyggande arbete.

    Stoppar fusk – stärker välfärden

    Reformen stärker också välfärdssystemen. Genom bättre informationsutbyte kan myndigheter snabbare upptäcka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott. Det betyder att mer resurser kan gå till dem som verkligen behöver stöd.

    Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje betonar att kampen mot bidragsbrott är central för att strypa den kriminella ekonomin. När fusket minskar ökar tilliten – och ett samhälle med hög tillit är ett tryggare samhälle.

    Ett tryggare Sverige, steg för steg

    Det nya regelverket är ingen mirakellösning, men det är ett kraftfullt verktyg. När myndigheter delar information effektivt kan brott förebyggas, barn skyddas och välfärden värnas.

    Kort sagt: genom att samarbeta bättre och använda kunskap klokare tar Sverige ett tydligt steg mot ökad trygghet, starkare gemenskap och en ljusare framtid.

    Fakta: Nya sekretessbrytande bestämmelsen

    • Vad? En ny regel som kan bryta sekretess så att uppgifter kan delas mellan aktörer när det behövs för att motverka brott och andra regelöverträdelser.
    • Vilka omfattas? Alla myndigheter – inklusive kommuner och regioner – samt vissa privata aktörer som omfattas av offentlighets- och sekretesslagen (OSL).
    • Vad får delas? Uppgifter som behövs för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda exempelvis brott, felaktiga utbetalningar och fusk.
    • Vad är nytt? Informationsdelningen är inte enkelriktad – uppgifter kan även lämnas från brottsbekämpningen till andra myndigheter och direkt mellan myndigheter utan brottsbekämpande uppdrag.
    • Vilka skydd finns? Innan uppgifter lämnas ut ska en intresseavvägning göras, och vissa typer av sekretess undantås från bestämmelsens tillämpningsområde.

    Syfte: snabbare samarbete, tidigare insatser och bättre träffsäkerhet i arbetet mot gängrekrytering, välfärdsbrott och annan kriminalitet.

  • Svenska folket hoppas att L inte klara 4% spärren i 2026 års val.

    Liberalerna balanserar på riksdagsspärren och driver en alkoholpolitik som väcker stark kritik. Från historiska beslut som motboken till dagens förslag om att förbjuda lådviner på Systembolaget ifrågasätts partiets relevans i modern tid. Är det rimligt att staten fortsatt styr när och hur svenska medborgare får köpa alkohol, eller är det dags att reformera systemet och återinföra tilltro till individens ansvar?

    Liberalerna har sedan början av 1900-talet varit ett bojsänke för Sverige.

    Partiet som får knappt 2 % i opinionsundersökningar och som en gång i tiden införde motboken, vill nu förbjuda att Systembolaget säljer lådviner.

    Liberalerna har inte gett det svenska folket ett skit sedan 1900-talet. Den liberale statsministern Karl Staaff var så oförmögen att styra landet inför det stundande världskriget att kungen blev tvungen att hålla borggårdstalet.

    Behövs ens L i riksdagen? Deras politiker är odugliga kakistokrater. Det enda svenska folket har fått med L i Tidösamarbetet är tuffare regler i A-kassan.

    L har en klimatminister som inte har gjort mycket rätt – en odugligare politiker får man leta efter.

    Varför inte reformera Sveriges alkoholpolitik? Precis som vi en gång avskaffade den förhatliga motboken – är det inte dags att göra samma sak med Systembolaget? Är det inte dags att förpassa Systembolaget till historiens bakgård? Varför ska staten äga ett bolag som bestämmer när vi får köpa alkohol? Ska detta ens vara en politisk fråga – om den som säljer alkohol ska få sälja lådviner?

    Varje frisinnad medborgare vet att man kan ta ansvar själv för hur mycket alkohol man dricker – det är inget som staten ska vara inne och peta i.

    Låt den fria marknaden få sälja alkohol på licens – det är inget som staten eller kommunen ska lägga sig i. Man kan köpa alkohol över disk när som helst i våra grannländer som Estland och Tyskland. Varför ska vi svenskar fråntas rätten att köpa alkohol när det passar oss? Vuxna människor kan bestämma över sig själva och behöver ingen pekpinne från politiker.

    Vi hoppas att L inte klarar 4 % i 2026 års val, så att vi kan förpassa detta motbokskramande skitparti till historiens bakgård. L har inget att ge det svenska folket eller Sverige med sin politik.