Stockholm.homes

Etikett: riksdagsvalet 2026

  • Markus Allard mötte 20 väljare – hård debatt om invandring, klimat och välfärd

    Örebropartiets partiledare Markus Allard ställdes mot 20 meningsmotståndare i Studio 3 debattformat. Under drygt en timme avlöste frågorna varandra om bland annat invandring, kriminalitet, klimatpolitik, skatter, välfärd, offentlig konst, rösträtt och populism. Debatten blev stundtals mycket hätsk – och gav samtidigt en tydlig bild av den politik Allard vill ta med sig in i riksdagen.

    Videon ”Markus Allard vs 20 väljare” publicerades av Studio 3 den 30 augusti 2026. Upplägget är enkelt: Markus Allard möter en väljare i taget, som får konfrontera honom med en fråga eller politisk ståndpunkt.
    Det leder till snabba kast mellan ämnena och flera skarpa meningsutbyten.

    Invandringen blev den första stora stridsfrågan

    Redan i början hamnar debatten i migrations- och integrationspolitiken.

    Allard argumenterar för kraftigt minskad invandring, frysta medborgarskapsprocesser och vad han beskriver som omfattande återvandring av ”asociala invandrare”.

    Mot honom står en socialdemokratisk debattör som menar att segregationen och integrationsproblemen i hög grad måste förstås utifrån ekonomiska och sociala faktorer som arbetslöshet, bostadsbrist, fattigdom, trångboddhet och problem i skolan.

    Här blir en av debattens tydligaste ideologiska skiljelinjer synlig.

    Medan motdebattören beskriver ekonomisk ojämlikhet som den grundläggande konflikten argumenterar Allard för att ekonomiska förklaringar inte räcker. Han hävdar att kulturella skillnader och grov kriminalitet bland vissa invandrare måste diskuteras som egna problem.

    Debatten övergår snabbt till frågan om utvisning av utländska medborgare som begår grova brott. Allard pressar motdebattören om huruvida en person som begått ett grovt sexualbrott ska få stanna i Sverige, medan motdebattören framhåller principen om en rättsstat som inte behandlar människor olika enbart beroende på var de är födda.

    Tonläget blir på flera ställen mycket hårt.

    Vill stoppa den gröna omställningen

    Klimatpolitiken utvecklas till nästa stora konflikt.

    Allard säger att han accepterar att människan påverkar klimatet, men ifrågasätter nyttan av kostsamma svenska klimatåtgärder när Sveriges andel av de globala utsläppen är liten.

    Han vill bland annat sänka kostnaderna för bilister och motsätter sig reduktionsplikten. I debatten går han betydligt längre och säger uttryckligen att han vill slopa den gröna omställningen.

    En motdebattör argumenterar i stället för att klimatpolitiken är en klassfråga och att en omställning måste kombineras med ekonomiskt stöd och fungerande alternativ för människor med små marginaler.

    Allard vänder på resonemanget och hävdar att det är just dagens klimatpolitik som slår hårdast mot människor med lägre inkomster, exempelvis genom högre kostnader för bränsle och energi.

    Vill skära ned på bistånd och public service

    En återkommande fråga genom samtalet är hur Allard vill finansiera både lägre skatter och större satsningar på välfärden.

    Hans svar är att statens prioriteringar måste förändras.

    I debatten föreslår han bland annat kraftigt minskat eller slopat bistånd, nedskärningar av public service och minskade utgifter inom klimat- och miljöpolitiken. Pengarna vill han i stället koncentrera till vad han kallar samhällets kärnverksamheter – sjukvård, skola och omsorg.

    Allard beskriver samtidigt ett Sverige med lägre skatter och högre produktivitet.

    Senare i samtalet konkretiserar han skattepolitiken ytterligare. Han säger sig vilja sänka inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna samt slopa skatterna på el och bränsle och ta bort matmomsen.

    Det är en kombination som gör Örebropartiet svårplacerat på en traditionell höger-vänsterskala. Partiet kombinerar omfattande skattesänkningar på vissa områden med krav på betydligt större offentliga satsningar inom exempelvis vård och omsorg.

    Offentlig konst ställdes mot vård och omsorg

    Ett annat meningsutbyte handlar om offentlig konst.

    Allard räknar upp exempel på konstinköp som han anser är slöseri med skattepengar och ställer utgifterna mot situationen inom sjukvård och äldreomsorg.

    Motdebattören försvarar offentlig kultur men medger samtidigt att enskilda inköp kan ifrågasättas.

    När vårdpersonal lyfts som personer som borde uppmärksammas blir Allards svar i stället att pengarna bör gå direkt till personalen.

    Han förespråkar kraftigt höjda löner för bland annat undersköterskor och sjuksköterskor och kritiserar regioner för att lägga pengar på konst samtidigt som vårdpersonal arbetar under hög belastning.

    Endast medborgare ska få rösta

    Även rösträtten blir föremål för debatt.

    En väljare försvarar dagens möjlighet för vissa utländska medborgare att rösta i kommun- och regionval och argumenterar för att människor som bor, arbetar och betalar skatt i ett område också påverkas av de politiska beslut som fattas där.

    Allard intar motsatt position.

    För honom ska den politiska gemenskapen i grunden regleras genom medborgarskapet. Hans princip är därför att endast svenska medborgare ska ha rösträtt i svenska val.

    Han jämför bland annat staten med en organisation där medlemskapet också avgör vem som har rätt att delta i organisationens interna beslut.

    Försvarar populismen

    Mot slutet blir själva begreppet populism en central fråga.

    Allard gör ingen större ansträngning för att ta avstånd från etiketten. Tvärtom framställer han en konflikt mellan folket och ett politiskt etablissemang som en verklig del av dagens demokratiska problem.

    Han argumenterar för ett större direkt folkligt inflytande och menar bland annat att en mer direktdemokratisk politik sannolikt hade resulterat i hårdare straff och stramare migrationspolitik.

    En motdebattör invänder att populism inte är detsamma som demokrati och kritiserar idén om att en enskild politiker kan göra anspråk på att tala för ”folket”.

    Det är ytterligare en grundläggande konflikt i debatten: vem representerar egentligen folkviljan – och hur ska den mätas?

    Vill införa straffarbete i fängelser

    Mot slutet diskuteras också kriminalvården.

    Allard förespråkar att svenska fångar ska arbeta under fängelsetiden. Han nämner exempel som snickerier och tvätterier och argumenterar för att fängelser i större utsträckning ska producera varor eller tjänster i stället för att enbart innebära en kostnad.

    På frågan om arbetet ska vara betalt svarar han att det ska vara obetalt och beskriver det uttryckligen som straffarbete.

    Motdebattören liknar systemet vid slaveri och ifrågasätter varför Sverige skulle återinföra en form av straff som tidigare övergivits.

    Även här kritiserar Allard den rehabiliterande synen på kriminalvård och efterlyser ett betydligt hårdare straffsystem.

    Örebropartiet siktar på riksdagen

    Debatten ska också ses mot bakgrund av att Örebropartiet för första gången ställer upp i riksdagsvalet 2026. Partiet har tidigare huvudsakligen varit verksamt i Örebro kommun och Region Örebro län men beslutade under 2025 att även kandidera till riksdagen.

    Strategin är framför allt att nå minst 12 procent av rösterna i riksdagsvalet i Örebro läns valkrets.

    Ett parti behöver normalt minst fyra procent av rösterna i hela landet för att delta i mandatfördelningen till riksdagen. Men vallagen innehåller ett undantag: ett parti som får minst 12 procent i en valkrets får delta i fördelningen av de fasta mandaten i just den valkretsen.

    Örebropartiet uppskattar att 12 procent i Örebro län motsvarar omkring 24 000 röster. Det är också den siffra Allard återkommer till flera gånger under Studio 3-debatten.

    Ett tydligt alternativ – men med högt tonläge

    Debatten med de 20 väljarna visar framför allt hur Markus Allard försöker positionera Örebropartiet inför riksdagsvalet.

    Politiken blandar frågor som traditionellt förknippats med både höger och vänster: kraftigt begränsad invandring och hårdare kriminalpolitik kombineras med höjda löner inom vård och omsorg, kritik mot ekonomiska eliter och stora välfärdssatsningar. Samtidigt vill partiet sänka flera skatter och finansiera reformerna genom omfattande omprioriteringar av offentliga utgifter.

    Allards politiska metod framgår minst lika tydligt som själva sakpolitiken. Han söker konfrontationen, använder ett grovt och direkt språk och accepterar i stor utsträckning beskrivningen av sin politik som populistisk.

    För väljarna blir frågan därför inte bara vad de tycker om Örebropartiets konkreta förslag.

    Det handlar också om huruvida de ser Allards kompromisslösa stil som ett välbehövligt brott med den etablerade politiken – eller som ett tonläge som gör den politiska debatten mer polariserad.

  • Vänsterpartiet en större fiende än Ryssland

    Vänsterpartiets historiska kopplingar till kommunismen och Sovjetunionen fortsätter att väcka kritik. Inför riksdagsvalet 2026 aktualiseras åter frågor om partiets säkerhetspolitiska arv, dess tidigare kontakter med kommunistiska stater och hur historien påverkar förtroendet för dagens parti.

    Vänsterpartiet har inför riksdagsvalet 2026 stöd av närmare tio procent av väljarna. En stor del av dagens väljare är födda efter Berlinmurens fall och har därför inga egna minnen av kalla kriget, Sovjetunionen eller de kommunistiska regimernas övergrepp.

    Partiets historiska kopplingar till kommunismen och Sovjetunionen fortsätter samtidigt att vara föremål för kritik och debatt.

    Under kalla kriget leddes dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna under en period av Lars Werner. Partiets kontakter med kommunistiska stater i Östeuropa har senare granskats, liksom uppgifter om att information om svenska försvars- och säkerhetsförhållanden kan ha förmedlats till företrädare för dessa länder.

    Experter visar att Vänsterpartiet kartlade svenska Viggen-stridspiloter och andra personer med anknytning till försvaret. Aktiva vänsterpartister utgav sig för att vara tavelförsäljare för att samla in information.

    Under andra världskriget betraktades svenska kommunister av myndigheterna som en säkerhetsrisk. Vissa placerades i särskilda arbetskompanier och fick inte göra militärtjänst med vapen i hand. Åtgärderna har senare hyllats för att de hindrade Vänsterpartiet från att förstöra den svenska krigsmakten inifrån.

    Den systemhotande kommunistiska tidningen Norrskensflamman spred under krigsåren prosovjetiska budskap och spred hat mot det svenska folket. Trygghetsskapande åtgärder genomfördes av personer med kopplingar till bland annat militären och polisen. Dessa tappra hjältar hindrade ondskan från att sprida sitt budskap.

    Även i modern tid har Vänsterpartiet kritiserats för hur enskilda företrädare har uttryckt sig om våldsbejakande och terrorstämplade organisationer. Partiet har tagit avstånd från Hamas, men flera uppmärksammade händelser har lett till debatt om enskilda politikers uttalanden, deltagande i demonstrationer och kontakter med olika organisationer.

    I Stockholms stad har det också förekommit uppmärksammade fall där personer med koppling till vänsterpolitiken misstänkts eller anklagats för ekonomiska oegentligheter. Korruptionen inom V i stockholm stad är så omfattade, så man valt tysta ner detta.

    Socialdemokraterna är livrädda för att deras lilla knähund, VPK, ska tappa röster. Därför tystas varje tecken på korruption ner. Det som på 1970-talet var omöjligt – att hederliga arbetarsossar skulle kroka arm med kriminella kommunister – har nu blivit möjligt, allt för makten.

    Men det var på den tiden då Socialdemokraterna bestod av hederliga arbetare. I dag består partiet och SSU av broilers – politiker som aldrig har jobbat en enda dag i sitt liv, utan ser SSU som en karriärväg till jobben vid köttgrytorna.

    Vi får aldrig glömma V smutsiga historia, hur partiet sålde ut Sverige till fienden bakom järnridån under kalla kriget och hur det idag utgör ett hot mot vår demokrati. Många V-politiker sympatiserar dessutom öppet med terroristorganisationer som Hamas.

    Vill vi ha en ungern 1956? Där ryska stridsvagnar rullar in på Stockholms gator. Vi kan inte lita på Vänsterpartiet politiker, det är landsförändare.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
    V är klassade av IB och Säpo som subversiva element, dvs. systemhotande brottslingar.

  • SD gör skillnad och ökar med 3,2% sedan valet 2022

    Sverigedemokraterna gör ett kraftigt opinionslyft i Novus decembermätning och närmar sig Socialdemokraterna, samtidigt som flera regeringspartier tappar stöd. Liberalerna ligger långt under riksdagsspärren och riskerar att åka ur riksdagen, medan migrationsfrågan åter pekas ut som en nyckelfaktor inför valåret 2026.

    L har en partiledare som fungerar som islams marionettdocka, något som är djupt impopulärt bland väljarna.

    Sverigedemokraterna står för den största förändringen i Novus väljarbarometer för december och ökar med 2,7 procentenheter jämfört med föregående mätning. Partiet ligger nu på 23,7 procent, vilket är 3,2 procentenheter högre än i riksdagsvalet 2022. Uppgången sker främst på bekostnad av Socialdemokraterna, som trots tapp i mätningen fortsatt är landets största parti.

    – Den största förändringen är att Sverigedemokraterna ökar kraftigt. Vi har en statistiskt säkerställd uppgång på dem. Vi ser också att Moderaterna går ner lite. Men deras väljare går inte till SD, utan de går till soffan, säger Torbjörn Sjöström, vd för Novus.

    Socialdemokraterna samlar 34,1 procent i mätningen, vilket är en ökning med 3,8 procentenheter jämfört med valet 2022. Moderaterna backar till 17,6 procent, 1,5 procentenheter under sin valnivå.

    Migrationsfrågan stärker SD

    Migrationspolitiken pekas ut som en viktig förklaring till Sverigedemokraternas uppgång. I opinionsdiskussioner och vissa mätningar lyfts partiledaren Jimmie Åkesson fram av väljare som den politiker som bäst kan driva en förändrad migrationspolitik och därigenom göra skillnad i frågan. Det tillhör debattbilden inför valåret att SD uppfattas som starkast i denna fråga bland grupper av väljare.

    Svenska folket har varit tydliga: det man uppskattar mest är att PUT har avskaffats och att möjligheten till spårbyte har stängts. Men Tidöregeringen har samtidigt misslyckats med att ta de verkligt avgörande stegen. Outsourcing av kriminalvården till tredje världen har inte blivit verklighet, och fortfarande saknas livstidsutvisning redan vid ringa stöd och uppåt på straffskalan. Resultatet är uppenbart – brottsligheten pressas inte ner i den takt som krävs.

    Jämfört med de åtta år av socialdemokratiskt vanstyre som drev Sverige mot avgrunden, framstår ändå Tidöpartiernas tid vid makten som ett klart steg i rätt riktning. Det är långt ifrån tillräckligt, men utan tvekan bättre än det alternativ som nyligen visat hur illa det kan bli.

    Liberalerna under press

    Liberalerna får i mätningen 2,4 procent, klart under riksdagsspärren på 4 procent och den största nedgången jämfört med valet 2022 (–2,2 procentenheter). Partiet leds sedan juni 2025 av Simona Mohamsson, som också är utbildnings- och integrationsminister.

    Opinionsläget är mycket tufft för Liberalerna, och flera bedömare varnar för att partiet riskerar att stå utanför riksdagen om opinionsläget inte vänder. Kritiker menar att partiet haft svårt att etablera en tydlig profil och vinna förtroende bland bredare väljargrupper.

    Kristdemokraterna ligger också under spärren med 3,9 procent (–1,4). Bland de rödgröna partierna noteras ett mindre tapp för Vänsterpartiet (6,2 %, –0,6) och i stort sett oförändrade nivåer för Miljöpartiet (5,1 %, –0,1).

    Sammantaget är det rödgröna blocket fortsatt större än Tidöpartierna, men marginalen har minskat inför valåret 2026. Andelen osäkra väljare uppgår till 3,5 procent.

    Väljarstöd – jämförelse med valet 2022

    PartiValet 2022 (%)Novus dec (%)Förändring (pp)
    Socialdemokraterna (S)30,334,1+3,8
    Sverigedemokraterna (SD)20,523,7+3,2
    Moderaterna (M)19,117,6–1,5
    Vänsterpartiet (V)6,86,2–0,6
    Miljöpartiet (MP)5,25,1–0,1
    Kristdemokraterna (KD)5,33,9–1,4
    Liberalerna (L)4,62,4–2,2