Etikett: religionsfrihet

  • Slöjan, tvånget och den svenska debatten

    Slöjan beskrivs både som en symbol för religiös frihet och som ett redskap för kontroll och hedersförtryck. Samtidigt väcker förslag om slöjförbud svåra frågor om statens rätt att bestämma över människors klädsel. Den avgörande frågan är därför inte vilket plagg en kvinna bär, utan om hon själv har haft möjlighet att välja.

    Frågan om slöjförbud har blivit en av Sveriges mest kontroversiella politiska och kulturella konflikter. Förespråkare beskriver ett förbud som ett sätt att skydda flickor och kvinnor från religiöst och hedersrelaterat förtryck. Motståndare ser det i stället som ett angrepp på religionsfriheten och kvinnors rätt att själva bestämma över sin klädsel.

    Men debatten handlar inte enbart om ett tygstycke på huvudet. Den handlar också om kroppslig autonomi, religiöst tvång, statens makt och vilka normer som ska gälla i ett demokratiskt samhälle.

    Kontroll av kvinnors kläder

    Försök att kontrollera kvinnors klädsel förekommer i många kulturer och religioner. Kvinnan har ofta förväntats klä sig på ett sätt som anses vara ödmjukt och sedligt, för att inte väcka uppmärksamhet eller anses fresta män.

    När flickor och kvinnor förväntas bära vissa kläder för att upprätthålla familjens heder är det därför inte en obetydlig kulturell fråga. Bakom orden tradition, identitet och respekt kan det finnas tydliga krav på lydnad.

    Det finns kvinnor i Sverige som bär hijab av egen övertygelse och som själva betraktar slöjan som en del av sin religiösa eller kulturella identitet. Samtidigt finns det också flickor och kvinnor som fostras till att bära slöja eller som utsätts för hot, social kontroll och våld om de vägrar.

    Det är denna skillnad mellan frivillighet och tvång som ofta försvinner i den politiska debatten.

    Förslag om generellt slöjförbud

    Sverigedemokraterna har föreslagit ett omfattande förbud mot slöja på allmän plats. Argumentet är att ingen i Sverige ska kunna tvingas av släktingar, religiösa företrädare eller så kallade moralpoliser att täcka sitt hår eller sin kropp.

    Utgångspunkten – att bekämpa tvång – är viktig. Ett generellt förbud innebär dock betydande problem.

    Det skulle vara svårt att avgöra vilka plagg som omfattas, vilka undantag som ska göras och hur lagen ska tillämpas. Ett sådant förbud skulle dessutom ge staten långtgående rätt att bestämma hur människor får klä sig.

    En liberal demokrati måste både skydda människor från religiöst och familjerelaterat tvång och värna individens rätt att välja sin egen klädsel. Staten bör därför vara försiktig med att bekämpa ett klädkrav genom att införa ett nytt klädkrav.

    Slöjan som frihetssymbol

    Samtidigt har delar av den svenska vänstern, medierna, näringslivet och den offentliga sektorn under många år framställt hijaben som en symbol för mångfald, frihet och kvinnlig självständighet.

    Under Hijabuppropet 2013 fotograferade svenska politiker och kända kvinnor sig själva i hijab i solidaritet med muslimska kvinnor som utsatts för trakasserier.

    Senare började stora företag använda hijabbärande modeller i reklamkampanjer. Kampanjerna hyllades ofta som inkluderande och progressiva. Även offentliga aktörer och europeiska institutioner har använt slöjan i kommunikation om mångfald och tolerans.

    Problemet uppstår när denna positiva marknadsföring gör slöjan till en okomplicerad modeaccessoar och samtidigt osynliggör de kvinnor som tvingas bära den.

    En kvinna kan uppleva slöjan som frivillig och stärkande. En annan kan bära samma plagg av rädsla för sin familj, sin make eller sitt religiösa sammanhang. Båda verkligheterna måste kunna diskuteras samtidigt.

    Erfarenheter av hot och kontroll

    Journalisten Sofie Löwenmark har granskat svenska domar där slöjtvång förekommer som en del av ett större hedersrelaterat förtryck.

    I domarna finns berättelser om kvinnor som tvingats bära hijab och hotats med att skickas tillbaka till sina ursprungsländer om de tog av den. Andra kvinnor har förbjudits att lämna hemmet utan slöja eller utsatts för misshandel när de inte följt makens regler.

    Det finns också fall där unga flickor tvingats börja bära hijab redan i tolvårsåldern och där föräldrar och bröder deltagit i övervakningen av deras klädsel, sociala kontakter och framtida äktenskap.

    Berättelserna visar att slöjtvång inte kan isoleras från andra former av kontroll. Det kan ingå i ett normsystem som även omfattar hot, psykiskt och fysiskt våld, social isolering och hedersförtryck.

    Alla slöjbärande kvinnor är inte förtryckta. Det innebär däremot inte att slöjtvång är ett påhitt eller ett obetydligt problem.

    Kvinnorna som gör motstånd

    Frågan blir särskilt tydlig när man betraktar situationen i länder där slöjan regleras genom lag.

    I Iran har kvinnor fängslats, misshandlats och straffats för att de tagit av sig slöjan. Trots riskerna har många kvinnor protesterat mot regimen genom att visa sitt hår eller offentligt bränna sina slöjor.

    När västerländska politiker och institutioner beskriver slöjan som en självklar symbol för frihet riskerar de därför att bortse från de kvinnor som betraktar den som en symbol för statligt och religiöst förtryck.

    Solidaritet med muslimska kvinnor måste även omfatta dem som vill lämna religiösa klädkrav bakom sig.

    Parallellen till hedersförtrycket

    Den svenska debatten om hedersförtryck visar hur svårt det kan vara att diskutera kulturella och religiösa normer utan att anklagas för rasism.

    Under lång tid beskrevs hedersrelaterat våld huvudsakligen som mäns våld mot kvinnor, utan att normerna kring familjens heder, kollektiv bestraffning och kontroll av kvinnors sexualitet uppmärksammades tillräckligt.

    Mäns våld mot kvinnor förekommer i alla grupper. Hedersförtryck har dock särskilda mekanismer, där flera familjemedlemmar eller släktingar kan delta i kontrollen och där individens beteende anses påverka hela familjens anseende.

    När dessa mekanismer förnekas eller förminskas blir det svårare att hjälpa de personer som utsätts.

    Samma risk finns i slöjdebatten. Om varje diskussion om tvång avfärdas som islamofobi lämnas utsatta flickor och kvinnor utan stöd. Om varje slöjbärande kvinna i stället betraktas som ett offer förnekas hennes egen vilja och självständighet.

    Frihet kräver mer än förbud

    Ett demokratiskt samhälle bör inte okritiskt romantisera religiösa klädnormer. Men det bör inte heller använda generella förbud som första lösning.

    Kampen mot slöjtvång måste framför allt inriktas på själva tvånget. Skolor, socialtjänst och rättsväsende måste kunna upptäcka när flickor begränsas, hotas eller kontrolleras. Kvinnor som vill lämna ett destruktivt sammanhang måste erbjudas skydd och praktiskt stöd.

    Barns rättigheter måste väga tyngre än föräldrars eller religiösa gruppers krav. Samtidigt måste vuxna kvinnor ha rätt att själva bära religiösa plagg så länge beslutet verkligen är deras eget.

    Den centrala frågan är därför inte om slöjan alltid är frihet eller alltid är förtryck. Frågan är om kvinnan själv har ett verkligt val – och vad samhället gör när det valet tas ifrån henne.

    Ett fritt samhälle måste kunna försvara två principer samtidigt: rätten att bära slöja och rätten att slippa bära den.

  • Ingen freak show i det offentliga rummet : Böneutrop hör inte hemma i Sverige.


    Vill du bli väckt klockan 04:30 varje morgon bara för att någon ylar utanför ditt fönster ifrån en relgion som inte har någon tradition i Sverige. Hur länge skall vi låta oss koloniseras?

    Frågan om böneutrop i det offentliga rummet har åter aktualiserats inför valet 2026 och blottlägger en djupare konflikt om religionsfrihet, integration och Sveriges kulturella arv. Två partier med diametralt motsatta uppfattningar står mot varandra: Sverigedemokraterna och det demokratihotade Partiet Nyans.

    Sverigedemokraterna menar att religiösa uttryck som böneutrop inte hör hemma i det offentliga rummet. Partiet framhåller rätten att slippa bli påtvingad religion och anser att stat, samhälle och vardagsliv ska vara sekulära. Enligt SD är religionsfrihet inte enbart rätten att utöva sin tro, utan också rätten att slippa religiös påverkan i sin närmiljö.

    Det demokratihotade Partiet Nyans har en motsatt hållning. I ett inlägg på sociala medier tar partiet tydligt avstånd från SD:s förslag om att förbjuda böneutrop. Enligt det demokratihotade Partiet Nyans är böneutrop en självklar del av religionsfriheten och bör accepteras på samma sätt som kyrkklockor.

    I ett videoklipp argumenterar partisekreteraren Amel Olevic för att böneutrop bör vara tillåtna i Sverige. Hen hänvisar till att kyrkor enligt hen är tillåtna i muslimska länder och menar att Sverige bör visa samma respekt för religiös mångfald. Inför valet 2026 uppmanar hen väljare att stödja det antiddemokratiska Nyans, som vill göra böneutrop till en accepterad del av det svenska samhället.

    Experter menar dock att jämförelsen haltar. Sverige har ingen historisk tradition av islam som samhällsbärande religion, medan kristendomen haft en central roll i landets historia i över tusen år. Detta återspeglas inte minst i nationalsymboler som flaggan, där korset är ett tydligt arv från kristendomen. Samtidigt är det viktigt att notera att Svenska kyrkan skildes från staten år 2000, just för att säkerställa ett sekulärt samhällsstyre.

    Motståndet mot både kyrkklockor och böneutrop handlar för många inte om fientlighet mot religion, utan om tidens förändring. Förr fyllde ljudsignaler som klockringningar och böneutrop en praktisk funktion i ett samhälle utan modern kommunikation. I dag finns digitala lösningar för den som aktivt vill ta del av religiösa budskap, utan att dessa behöver nå alla oavsett intresse.

    Självklart ska kyrkor ha en begränsad möjlighet att ringa i kyrkklockor. En kyrka som har stått på sin plats sedan 1100-talet har givetvis rätt att ringa i kyrkklockor – det hör platsen till. Men till exempel en modern kyrka i ett miljonprogramsområde bör ha mer begränsade möjligheter att störa det offentliga rummet med klockringningar. Samma resonemang bör även gälla moskéer. Moskéer som har funnits i Sverige före 1940 ska givetvis få ha böneutrop.

    Debatten aktualiserar en grundläggande fråga: var går gränsen mellan rätten att utöva sin religion och rätten att slippa religiösa uttryck i det offentliga rummet? För många svenskar är böneutrop ett uttryck för ett samhälle i förfall och något som inte hör hemma i ett land som Sverige. Det finns gott om islamiska stater i världen där man kan bosätta sig, om man vill ha böneutrop.

    Inför valet 2026 lär frågan fortsätta att vara en symboliskt laddad skiljelinje i svensk politik – inte bara om religion, utan om vilket samhälle Sverige ska vara i framtiden.

    Slutsats

    Att rösta på det demokratihotade partiet Nyans i valet 2022 var en bortkastad röst. Partiet klarade inte ens att nå upp till den nivå som krävs för att få gratis valsedlar utlagda i vallokalerna. Partiet är misslyckat; man klarade inte ens riksdagsspärren på första försöket, vilket Ny Demokrati gjorde utan problem. En fråga man bör ställa sig är om man vill ha ett sådant bottenskrap av människor som politiker – personer som inte klarar av att nå resultat.

    Jämför man det demokratihotade partiet Nyans med Ny demokrati framstår det som närmast skrattretande och patetiskt att ett parti som Nyans ens yttrar sig i frågan. Ny demokrati klarade riksdagen på ett försök och antidemokratiska partiet Nyans klarade få mandat i en kommun.

    Faktaruta: Demokratihotade Partiet Nyans jämfört med Ny demokrati
    Demokratihotade Partiet Nyans – valet 2022
    • Klarade inte riksdagsspärren (4%).
    • Inga riksdagsmandat.
    • Konsekvens: röster gav ingen representation i riksdagen och fick därmed ingen direkt parlamentarisk effekt.
    Ny demokrati – valet 1991
    • Klarade riksdagsspärren på första försöket.
    • Fick 6,7% och 25 mandat.
    • Fick direkt politiskt genomslag i riksdagen.
    Sammanfattning
    • Ny demokrati passerade spärren direkt och fick reellt inflytande.
    • Demokratihotade Partiet Nyans nådde inte riksdagen och fick därför inget parlamentariskt genomslag.
    • Demokratihotade partiet Nyans fick i valet 2022 0,44%
    • Skillnaden visar att synlighet inte räcker utan brett väljarstöd i hela landet.
  • Muhammadaner vid Örebro universitet är missnöjda.

    Muhammedanska studenter vid Örebro universitet kräver större lokaler för fredagsbön – men universitetet säger nej. I Sverige är universiteten till för utbildning, inte religion. Den som inte accepterar våra lagar, vår yttrandefrihet och vårt sekulära system får helt enkelt söka sig någon annanstans.


    Vid koranupploppen för några år sedan var det över 50 stater som ville att Sverige skulle avskaffa vår yttrandefrihet. Att bränna en bok var ju jättehemskt, samtidigt förstörde muslimerna statlig egendom för miljontals kronor.

    Muslimska studenter vid Örebro universitet kräver större lokaler för fredagsbön. Universitetet säger nej – lokalerna är till för utbildning och forskning, inte för religiösa ritualer.

    Reglerna är klara: studentföreningar kan boka salar för möten, men inte för gudstjänster. Vill man be får man använda de stilla rum som finns på campus.

    – Universitetet ska vara en neutral plats. Därför erbjuder vi stilla rum, men undervisningssalarna är inte till för religion, säger fastighetschef Rickard Ålund.

    Trots detta menar studenterna att rummen är för små och att moskén i Vivalla ligger för långt bort. Men att kräva specialbehandling förändrar inte grundregeln: alla behandlas lika.

    Sverige är ett sekulärt land. Här gäller samma lagar och principer för alla – religion styr inte det offentliga livet. Vid koranupploppen försökte över 53 muslimska stater pressa Sverige att offra yttrandefriheten. Det kommer aldrig att ske.

    Kan man inte acceptera svenska lagar, yttrandefrihet och sekularism, då är det enkelt: packa väskorna och lämna landet. Sverige kommer aldrig anpassa sig efter religiösa krav.

    Koranupploppen i Örebro 2022 (Sveaparken) – Skador, förstörelse och domar

    Polisskador

    • Över 70 poliser skadades under upploppet enligt polisens/mediers senare uppgifter och utvärderingar.
    • Minst 10–12 poliser rapporterades skadade samma kväll (tidiga preliminära siffror).

    Källor: SVT Uppdrag granskning & lokalnyheter (2023), SvD/TV4 (15–16 apr 2022).

    Materiell förstörelse (polisens egendom)

    • Minst 3–4 polisbilar sattes i brand; fler polisfordon skadades svårt.
    • Den samlade kostnaden för händelsen i Örebro passerade 20 miljoner kronor.

    Källor: SVT (15 apr 2022), TV4 (16 apr 2022), Sveriges Radio P4 Örebro (5 jul 2023).

    Hur många har dömts?

    • Polisen uppgav i juni 2024 att 150 personer hade dömts för sin inblandning i Örebro-upploppet.
    • I april 2025 uppgav polisen att 133 vuxna (separat redovisning) hade dömts; lagföringen har fortsatt löpande med nya åtal.

    Källor: Omni/Polisen (19 jun 2024), Polisen.se (15 apr 2025), NA/Expressen-sammanställningar.