Stockholm.homes

Etikett: opinionsartikel

  • Stockholm stad bränner 39 miljoner på värdelösa tolktjänster per år

    Stockholm är Sveriges största kommun, men långt ifrån den bäst skötta. Trots höga skatter, stora intäkter och ett omfattande kommunalt maskineri präglas staden av dåliga vägar, växande kostnader och ett politiskt styre som enligt experter inte klarar av att prioritera rätt. Frågan är hur länge stockholmarna ska acceptera att allt mer skattepengar går till projekt och utgifter som många uppfattar som rent slöseri.

    Många brukar jämföra Stockholms stad med en jättebebis: enorm aptit i ena änden, men ingen kontroll i den andra.

    Att Stockholm inte är en välförvaltad stad håller nog de flesta stockholmare med om. Vi har en mycket högre kommunalskatt än till exempel Österåkers kommun, trots att Stockholm är Sveriges största kommun. Norrlänningar brukar klaga på dåliga vägar, men då skulle de bara se vägarna i Stockholm: frostskadade och i dåligt skick.

    Staden är som en jättebebis. Den suger i sig enorma mängder skattepengar, men det verkar inte finnas någon kontroll i andra änden. Den politiska majoriteten har misslyckats med att få ordning på Stockholms problem. I stället fortsätter man att slösa enorma summor av skattebetalarnas pengar.

    Bland annat bränner man 39 miljoner kronor på tolktjänster. Det är pengar som enligt experter slösas bort. Det verkar inte finnas någon hejd på vad skattepengar ska användas till. Om jag flyttar till Åland och inte lär mig språket, ska ålänningarna då betala dyra tolktjänster åt mig? Det måste bli ett stopp på detta enorma slöseri med skattepengar.

    Sverige har enligt experter utvecklats i helt fel riktning. Sedan 1970-talet har landet bedrivit en politik som har lett till stora samhällsproblem, ökade kostnader och en allt svagare kontroll över hur våra gemensamma resurser används.

  • Tidöregeringen skärper reglerna för anhöriginvandring

    I över trettio år har Sverige fört en destruktiv migrationspolitik som öppnat dörrarna för asylsökande från hela världen. Resultatet är ett mångkulturellt helvete där människor som inte ens kan försörja sig själva tillåts hämta hit sina anhöriga. Ett svek som kommer att plåga svenskar i generationer.

    Innehållsförteckning

    Anhöriginvandringen stramas åt – men för kort väntetid

    Tidöregeringen har presenterat förslag om att skärpa reglerna för anhöriginvandring. Förslagen går i rätt riktning genom att ställa högre krav på försörjning, bostad och etablering, men en central del väcker kritik: kravet på att ha bott i Sverige i minst två år innan anhöriga kan ansöka.

    Två år i landet räcker inte för verklig integration. Under så kort tid hinner man varken bygga upp en stabil ekonomi eller långsiktigt visa att man är etablerad i samhället. Risken finns att anhöriga kommer till Sverige innan den som är här själv hunnit få fäste – vilket underminerar hela syftet med reglerna.

    Ett mer ansvarsfullt krav vore att höja gränsen till minst tio år. Först då har man hunnit etablera sig på arbetsmarknaden, bygga ett stabilt liv och visa att man på riktigt kan försörja anhöriga.

    I övrigt innebär förslaget skärpta försörjningskrav, snävare definition av vilka som räknas som anhöriga samt trygghetsregler för ungdomar som fyllt 18 men fortfarande går i skolan. Arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare undantas från förändringarna, som föreslås träda i kraft 1 januari 2027.

    Regeringen vill visa handlingskraft, men om väntetiden inte förlängs kraftigt riskerar reformen att bli mer symbolisk än verkningsfull.

    Mångkulturen förstör Sverige.

    Sverige är idag ett mångkulturellt katastrofområde. I över 30 år har politikerna öppnat dörrarna på vid gavel och förvandlat landet till en experimentverkstad för naiv massinvandring. Resultatet är kriminalitet, segregation och ett samhälle som faller isär framför våra ögon.

    Att tillåta människor som inte ens kan stå på egna ben att dessutom hämta hit sina anhöriga är ett hån mot alla svenskar som varje dag kämpar för att försörja sig själva. Sverige har till och med gått så långt att man tagit emot asylsökande från världens alla hörn – trots att de inte har någon som helst koppling till vårt land eller vår kontinent.

    Detta är inget annat än ett landsförräderi. Generationer av svenskar kommer tvingas leva med konsekvenserna: otrygghet, splittring och ett land som inte längre känns igen.