Stockholm.homes

Etikett: hållbarhet

  • Så vill Miljöpartiet bestraffa stockholmarna med ännu fler meningslösa regler.

    Miljöpartiet vill förbjuda klass II-mopeder på Stockholms cykelbanor – oavsett om de drivs med bensin eller el. Resultatet riskerar att bli att ovana mopedförare tvingas ut bland bilarna, samtidigt som de verkliga problemen på cykelbanorna lämnas olösta.

    Miljömuppen är inte som du och jag. I en svunnen tid klassades de som femfemmor och låstes in på sinnesslöanstalter, där de fick vistas i en trygg fantasivärld. Efter en reform på 1980-talet lades dessa anstalter ned, och därefter bildades Miljöpartiet. Traditionen att inte ha några vassa knivar i lådan som har levt vidare bland partiets politiker ända sedan dess.

    Tänk dig att det fanns ett parti som, bara för att jävlas med dig, gjorde allt för att bensinpriset skulle bli högre, otryggheten i samhället öka maximalt och elpriset skjuta i höjden genom att fungerande kärnkraft lades ned. Ett parti som inte har fyllt någon funktion, vare sig i riksdagen, regionerna eller kommunerna, sedan 1988. Folk får fortfarande något drömmande i blicken när man talar om valet 1991, då detta parti åkte ur Sveriges riksdag under en mandatperiod och man fick uppleva friska politiker som satt vid makten.

    Vi talar om Miljöpartiet, som älskar en sak: att jävlas med vanliga Svensson. Det senaste dessa kakistokrater har kommit på är att ”förbjuda” mopeder på Stockholms cykelbanor. Enligt lagen är det tillåtet att köra moped klass II och mopeder som tillhör den äldre svenska 30-klassen på cykelbanorna.

    Visst har cykelbanorna problem. Hastigheterna är ofta väldigt höga och trafikreglerna är inte glasklara. Det förekommer många olika tolkningar av hur man ska röra sig på cykelbanorna och vilken sida gångtrafikanterna ska hålla sig på. Men det är inte problemet i miljömupparnas värld.

    Problemet är i stället de fossildrivna mopederna. Miljöpartiet har fått för sig att folk framför allt kör omkring på tvåtaktsmopeder. När en seriös tidning som Svenska Dagbladet kontrollerade detta visade det sig att tvåtaktsmopeder är ungefär lika vanliga som Volvo Amazon i Stockholmstrafiken – alltså väldigt ovanliga.

    Det man egentligen vill komma åt är mopedbuden som kör ut mat. Då gör Miljöpartiet allt för att jävlas. Man kan tycka att dessa mopedbud inte hör hemma i Stockholm. Många befinner sig i Sverige med tveksamma uppehålls- och arbetstillstånd och uppfyller knappast minimilönekravet på 33 390 kronor för att personer utanför EU ska få arbetstillstånd i Sverige.

    Men det är inte problemet i Miljöpartiets värld. Problemet är de bensindrivna mopederna, även när de klarar EU:s höga krav på avgasrening, såsom Euro 5 eller bättre.

    Därför vill dessa sinnesslöaelement förbjuda alla mopeder. Problemet är bara: Vad är egentligen en moped? Det finns mopeder som ser ut som cyklar men juridiskt är klassade som mopeder. Det finns också elcyklar som ser ut som mopeder men juridiskt är klassade som cyklar. Eller är det hastigheten som gör att det är en moped? Klass 2 moped är låst till 25 km/h i timmen, det finns både vanliga cyklister och sparkcyklister som kör högre hastigheter än 25 km/h.

    Miljöpartiet är ett parti som, som vanligt, slåss mot fel väderkvarnar. Marknaden för klass II-mopeder är vikande – inte för att de släpper ut avgaser, utan därför att man måste ha fyllt 15 år före den 1 oktober 2009 för att få köra en klass II-moped utan förarbevis. Ingen 15-åring som tar ett AM-körkort vill köpa en klass II-moped som får köra max i 25 km/h när han eller hon i stället kan köra i 45 km/h med en klass I-moped.

    Vad blir då följden av denna idé att förbjuda klass II-mopeder på cykelbanorna? Jo, ovana trafikanter, vars enda trafikundervisning tycks komma från Anita och Televinken trafikskola, tvingas ut bland vanliga bilar – oavsett om deras fordon drivs med el eller bensin.

    Kakistokrater vill förstöra livet för dej som Stockholmare.

    Tittar man på vilka som ställer upp som politiker i kommunfullmäktige ser man få personer med samhällsbärande yrken, såsom civilingenjör, verkställande direktör eller liknande. I stället hittar man ”låtsasjobb” som hållbarhetsspecialist, miljövetare, biträdande kanslichef och samordnare inom jämställdhetsarbete. Många är födda efter Berlinmurens fall och har aldrig varit ute i det verkliga livet. Vad har dessa kakistokrater att ge stockholmarna? Ingenting.

    Jag är sänd av pappa satan att jävla med Svenska folket och Svenska folket.

    MP Politker på valbar plats till Kommunfullmäktig i Stockholm

    1. Lars Strömgren, 45, trafikborgarråd
    2. Cindy Falquet Lindh, 39, borgarrådssekreterare
    3. Sverre Dahlstedt Eriksson, 40, biträdande kanslichef
    4. Sara Grolander, 42, miljövetare
    5. Shannet Fessehazion, 39, ekonom
    6. Aleese Rydlund, 35, politisk sekreterare
    7. Shwan Kareem, 47, stadsveterinär och legitimerad veterinär
    8. Sofie Ho, 28, civilingenjör
    9. Robin Rushdi Al-Salehi, 32, hållbarhetsspecialist
    10. Sumeya Abdelkader Sraj, 29, statsvetare
    11. Per Söderberg, 59, arkitekt SAR/MSA och stadsplanerare
    12. Tomas Beer, 80, fritidspedagog och fritidsledare
    13. Kriz Henkel, 45, trädgårdsmästare
    14. Birger Sasse, 61, rektor
    15. Sofia Maja Hallström, 46, gymnasielärare och civilekonom
    16. Magnus Lindgren, 57, biolog
    17. Lisa Mossberg, 52, samordnare inom jämställdhetsarbete
    18. Paul Karlsson, 31, föreningsutvecklare
    19. Ingegerd Akselsson Le Douaron, 75, folkbildare
    20. Annaklara Martin-Löf, 45, regionrådssekreterare
    21. Ossian Matthiessen, 36, statsvetare
    22. Pia Isaksson, 51, utredare inom miljörelaterad hälsa
    23. Filip Bons Larsson, 36, hållbarhetskonsult
    24. Silvia Tran Tram, 22, juriststudent
    25. Dag Svensson, 66, före detta vd för ett elentreprenörsbolag
    26. Karen Austin, 61, sakkunnig i frågor om våld i nära relationer
    27. Johanna Zingmark, 65, biolog

    Det är en samling med kakistokrater som vill ha högavlönade jobb som MP-politiker i Stockholms kommunfullmäktige.

    Men det är vi Stockholmare så få ta straffet.

  • SL:s rökfria kollektivtrafik – ett misslyckande under Miljöpartiet

    Innehållsförteckning


    I en suvnen tid fanns 5:e paragrafen i 5:e kapitlet i strafflagen – man kunde låsa in dessa odugliga miljömuppar på idiotanstalter. Men numera är dessa kakistokrater insläppta i politikens finrum och får söndra Sverige med mångkultur och laglöshet.

    Miljöpartiet predikar men levererar inte

    Att Miljöpartiet är oförmögna att genomföra effektiv politik är lika förutsägbart som att Kalle Anka visas klockan 15:00 på julafton. Ett tydligt exempel är det totala haveriet kring rökförbudet på perronger och busshållplatser – en lag som infördes för flera år sedan, men som i praktiken är helt tandlös i dagens Stockholm.

    Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet

    Trots att Miljöpartiet styr över SL har de inte lyckats upprätthålla ett enkelt, grundläggande krav: en rökfri kollektivtrafik. Det är idag fritt fram att stå och bolma på perronger, i bussterminaler och under tak – utan att någon ingriper. Röklukten möter dig redan i rulltrappan – det är ett faktum.

    Tekniken finns – men inte viljan

    Ansiktsigenkänning, övervakningskameror och automatiska böter skulle enkelt kunna användas för att upprätthålla lagen, om den politiska viljan fanns. Men viljan saknas – särskilt från ett parti som gärna predikar om folkhälsa och hållbarhet, men som i praktiken inte kan leverera annat än tomma ord.

    Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet

    Tobaksskatten i Sverige är låg, böter utfärdas inte, och förbudsskyltarna är löjeväckande små – ofta i storlek av ett frimärke, diskret placerade där ingen ser dem. Resultatet? Tunnelbanan har blivit en frizon för lagbrott.

    Ett politiskt svek mot resenärerna

    Miljöpartiet har skapat ett system där kollektivtrafiken är en zon av anarki för den som vill röka. Det är inte bara ett svek mot resenärer som vill slippa passiv rökning – det är ett bevis på politiskt misslyckande i praktiken.

    👉 Click here for English version

    The Green Party Preaches but Doesn’t Deliver
    The Green Party’s inability to implement effective policies is as predictable as Donald Duck airing at 3:00 PM on Christmas Eve on Swedish national television – a deeply rooted tradition in Sweden that everyone counts on. A clear example of this failure is the total breakdown of the smoking ban on train platforms and bus stops – a law that was passed years ago but has become entirely toothless in present-day Stockholm.

    Smoking Without Consequences – SL’s New Reality
    Even though the Green Party oversees SL (Stockholm’s public transport authority), they’ve failed to uphold a simple, fundamental expectation: a smoke-free public transport environment. Today, smoking is commonplace on platforms, in bus terminals, and under shelters – and no one intervenes. The smell of cigarette smoke greets you already in the escalator. This is not an exaggeration – it’s reality.

    The Technology Exists – But Not the Will
    Facial recognition, surveillance cameras, and automatic fines could easily be used to enforce the smoking ban – if the political will existed. But that will is clearly missing, especially from a party that loves to talk about public health and sustainability, yet fails to deliver anything beyond empty rhetoric.

    A System of Lawbreaking – Enabled by Passivity
    Sweden’s tobacco tax is low, fines are practically never issued, and no-smoking signs are ridiculously small – often the size of a postage stamp and discreetly placed where no one will notice. The result? The subway has effectively become a free zone for breaking the law.

    A Political Betrayal of Commuters
    The Green Party has allowed a system to develop in which public transportation becomes an anarchic space for smokers. This is not only a betrayal of passengers who wish to avoid secondhand smoke – it is a clear, concrete example of political failure in action.

    Faktaruta: Miljöpartiet och rökfri kollektivtrafik – ett stort misslyckade.

    Målsättning

    Rökfri kollektivtrafik i praktiken: fordon, stationer, perronger, hållplatser, gångstråk och entréer – inklusive e-cigaretter.

    Vad som faktiskt gäller idag

    • Rökning i fordon är förbjuden sedan länge.
    • Rökning är formellt förbjuden på perronger och vid hållplatser – men gränserna för var zonen börjar/slutar är ofta otydliga.
    • E-cigaretter omfattas, men efterlevnaden är ojämn.

    Varför det brister enligt kritiker

    • Oklart ansvar mellan kommun, region/trafikbolag och fastighetsägare – tillsyn faller mellan stolarna.
    • Otillräcklig skyltning och svaga sanktionsmöjligheter mot överträdelser.
    • Få kontroller och låg prioritet i praktiken – regler utan uppföljning.
    • Otydlig zondefinition kring öppna ytor, in-/utgångar och bytespunkter.

    Kritik mot Miljöpartiet

    • Fokus på symboliska mål utan att säkra resurser för tillsyn och ordningshållning.
    • Inga enhetliga nationella riktlinjer för zonavgränsning, skyltstandard och sanktioner.
    • Brist på mätbara mål (KPI:er) och årlig uppföljning av efterlevnad.

    Konsekvenser

    • Fortsatt röklukt på perronger/hållplatser och ökad exponering för passiv rökning.
    • Ojämn rättvisa – vissa städer/regioner agerar, andra gör det inte.
    • Regler som upplevs som ”tandlösa” minskar respekten för rökförbud generellt.

    Vad som skulle krävas för verklig rökfrihet

    • Tydlig nationell zondefinition (inkl. entréer, bytesstråk och väntytor).
    • Enhetlig skyltning och informationskampanjer i hela landet.
    • Konkreta sanktionsverktyg och resurser för tillsyn.
    • Årlig redovisning av klagomål, tillsyn och efterlevnad – per region/knutpunkt.

  • Kakistokrat röran i Stockholmstadshus vill dumpa avfall som innehåller Arsenik, kvicksilver, bly och mm i Skärgården.

    Stockholms stad har inte lärt sig av historien. Nu vill kakistokratin i stadshuset dumpa muddermassor som innehåller arsenik, kvicksilver m.m. Vill de inte ha tillbaka strömmingen?

    Kakistokratin i Stockholm – bestående av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna – vill dumpa avfall som innehåller arsenik, kvicksilver, bly m.m i Östersjön.
    Så om du vill äta strömming från Östersjön i framtiden, riskerar du att få dessa gifter i kroppen. 360 000 ton muddermassa innehållande kvicksilver, arsenik och bly skall dumpas i östersjön.

    Innehållsförteckning

    Skärgårdsilska mot Stockholms dumpningsplan: Giftigt slam till Kanholmsfjärden

    Stockholms stad vill dumpa 200 000 kubikmeter förorenade muddermassor i Kanholmsfjärden, mitt i mellanskärgården. Planerna har väckt starka protester bland boende och politiker i området, som menar att beslutet hotar både miljön och framtida generationer.

    Det mest upprörande är att det handlar om våra barn och barnbarns skärgård, säger Leif Eng, ordförande i Djurö byalag.

    Massorna kommer från muddring i Norra Djurgårdsstaden, där man vill exploatera gammal industrimark. Slammet ska enligt plan dumpas i en 100 meter djup ficka i fjärden – motsvarande 21 fotbollsplaner med upp till 1,5 meters bottenslam.

    Det översta, mest giftiga lagret ska tas om hand på land. Men resten innehåller tungmetaller som:

    • Arsenik: cancerframkallande, påverkar lever och nervsystem.
    • Kadmium: skadar njurar och skelett, bioackumuleras.
    • Kvicksilver: extremt farligt för hjärnan, särskilt hos foster och barn.
    • Bly: stör barns hjärnutveckling, påverkar blod och njurar.
    • Krom: allergiframkallande, vissa former cancerframkallande.
    • Nickel och Kobolt: kan orsaka allergier, hjärtproblem och sköldkörtelpåverkan.

    Även låga halter kan orsaka långsiktig skada när de hamnar i näringskedjan via fisk. Trots detta hävdar staden att påverkan blir ”obefintlig”, och att massorna är renare än befintlig bottensediment.

    Men kritiker är skeptiska. Miljökonsekvensbeskrivningen saknar riskanalys, och det finns ingen garanti att slammet inte sprids i vattnet. Värmdös kommunstyrelseordförande Carl Kangas (S) kallar planerna ”oansvariga” och menar att dumpning sker för att spara pengar.

    Att ta hand om slammet på land skulle enligt staden kräva över 25 000 lastbilstransporter och kosta flera hundra miljoner kronor – vilket anges som orsak till att man vill dumpa i havet.

    Man släpper inte ut gift i havet för att spara pengar. Det som hamnar där ligger kvar för alltid, säger Leif Eng.

    Beslut från miljödomstolen väntas senast våren 2026.

    Fakta: Miljöskandaler i Sverige sedan 1900-talet

    Urval av uppmärksammade fall (ungefärlig kronologi):

    • Kvicksilverbetat utsäde (ca 1930–1966) – omfattande fågel- och fiskdöd, förbud 1966.
    • Kvarntorpshögen, Närke (1940–1980-tal) – kvarlämnade oljeskifferrester och föroreningar.
    • DDT/PCB & dioxiner (1960–70-tal) – höga halter i fisk och toppredatorer, hårdare regler.
    • BT Kemi, Teckomatorp (1965–1979) – läckage och nedgrävda tunnor; lång saneringsprocess.
    • Oljeutsläppet från Tsesis (1977) – stort utsläpp i Stockholms skärgård.
    • Hallandsåsen/Rhoca-Gil (1997) – akrylamidläckage vid tunnelbygge, rättsprocesser följde.
    • Boliden–Arica (1984–85; efterspel 2010–tal) – export av giftigt avfall till Chile.
    • PFAS i Kallinge (upptäckt 2013–) – förorenat dricksvatten, rättsfall och skadestånd.

    Vanliga skadliga ämnen & hälsopåverkan

    • Arsenik – cancerframkallande; kan skada hud, lever, njurar och nervsystem.
    • Kadmium – skadar njurar och skelett; lång halveringstid i kroppen.
    • Kvicksilver – påverkar hjärna och nervsystem; särskilt farligt för foster och barn.
    • Bly – neurotoxiskt; hämmar barns hjärnutveckling och påverkar blod/njurar.
    • Krom (särskilt Cr(VI)) – allergent; vissa former är cancerframkallande.
    • Nickel – allergier/kontakteksem; kan vara giftigt för vattenlevande organismer.
    • Kobolt – kan påverka hjärta och sköldkörtel vid långvarig exponering.