Regeringen vill ändra grundlagen så att tillfälliga åtgärder kan beslutas vid allvarliga fredstida kriser, utan riksdagens godkännande i förväg. Det gäller exempelvis vid cyberattacker eller naturkatastrofer. Beslutet måste i efterhand godkännas av riksdagen. Förändringen föreslås gälla från 2027.

Året är 2033. Muslimer har, via sina tentakler, lyckats ta sig in i varje vrå av det svenska samhället. Nu vill man införa sharialagar i Sverige.

Eftersom landet har vanstyrts i flera år av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, tar man nu till den lag som började gälla 2027 — lagförslaget Allvarliga fredstida kriser.

De muslimska trojanerna ställer till med koranupplopp och det blir oroligt i Sveriges alla miljonprogramområden. Polisen, som numera består av fredsälskande hippies, klarar inte av att få bukt med upploppen med gummikulor och napalm, utan tvingas retirera.

Regeringen vill använda lagen Allvarliga fredstida kriser, det vill säga avskaffa demokratin, på samma sätt som Hitler gjorde för hundra år sedan. Marxismens bödlar, det vill säga Vänsterpartiet, vill genast börja utrota oliktänkande och kritiker av det mångkulturella samhället.

Eftersom regeringen består av en samling kakistokrater, varav de flesta är inkvoterade på grund av sin udda sexuella läggning eller invandrarbakgrund, och vars främsta merit är ett partimedlemskap i något vänsterparti som klassas som subversivt element, är det ingen som längre värnar om friheten.

Det första som förbjuds är att fira svensk midsommar — eftersom det innebär fylla och nakenhet. Eftersom vi låtit religiösa fanatiker införa sharialagar i Sverige är sådant nu förbjudet.

Den som ertappas med att fira svensk midsommar hängs i första bästa lyktstolpe.

Har hänt förr och kan hända igen.

Översikt

Nedan jämförs Artikel 48 i Weimarrepublikens konstitution (1919 – 1933) med det svenska lagförslaget om särskilda normgivningsregler för “allvarliga fredstida kriser” (Prop. 2024/25:155 Stärkt konstitutionell beredskap).

---

1. Artikel 48 (Weimarrepubliken)

• Syfte & aktivering
  Gav rikspresidenten rätt att “vid allvarlig störning eller fara för den allmänna ordningen och säkerheten” utfärda nödförordningar och använda militären, utan förhandsgodkännande av riksdagen.
• Befogenheter
  • Suspend­era grund­läggande fri- och rättig­heter (press-, mötes-, yttrande-, brev­hemlighet m.m.).
  • Ingripa mot delstater som inte lydde riks­lagen.
  • De facto lagstifta genom dekret.
• Formella spärrar
  Riksdagen kunde upphäva ett dekret med enkel majoritet, men presidenten kunde genast upplösa riksdagen (Art. 25), vilket i praktiken urholkade kontrollen. (en.wikipedia.org)
• Historisk användning
  Användes >200 gånger 1919-32. 28 februari 1933 (Riksdagshusbranden) utnyttjade president Hindenburg Art. 48 för att avskaffa de flesta fri- och rättigheter; detta blev bryggan till Hitlers diktatur och Enabling Act samma vår.

---

2. Svenskt lagförslag om “allvarliga fredstida kriser”

• Syfte & form
  Föreslår ett nytt kapitel 16 i Regeringsformen (ikraft 1 jan 2027) så att Sverige “kan styras demokratiskt, rättssäkert och effektivt” även vid t.ex. storskaliga cyberattacker, pandemi eller naturkatastrof. (regeringen.se)
• Aktivering
  • Beslut fattas av riksdagen med kvalificerad majoritet – 3/4 av de röstande.
  • Riksdagen avgör både om krisläget föreligger och vilka befogenheter regeringen får. (regeringen.se)
• Befogenheter
  • Riksdagen kan tillfälligt delegera normgivningsmakt även på det “obligatoriska lag­området” (dit skatter & grundlags­skyddade rättigheter normalt hör).
  • Regeringen kan i yttersta undantag själv meddela föreskrifter utan bemyndigande, men måste omedelbart underställa dem riksdagen för godkännande (åter krävs 3/4-majoritet). (regeringen.se, regeringen.se)
• Kontrollmekanismer
  • Riksdagen kan när som helst återkalla befogenheterna.
  • Besluten är tids­begränsade, underställs domstols­prövning och måste följa Europakonventionen.
  • Ingen makt över militär användning eller allmän rätts­suspension föreslås. (regeringen.se)
• Kritik
  Jurister och civilsamhälle varnar ändå för bristande rättssäkerhets­garantier och otydlig kris­definition.

---

3. Direkt jämförelse

Dimension	Artikel 48 (1919)	Svenskt förslag (2025)
Aktiveras av	Rikspresidenten ensidigt	Riksdagen (3/4-majoritet). Regeringen bara i extrema fall och med efterhandskontroll
Huvudbefogenheter	Dekret, militär­insats, suspendera rättigheter	Tillfällig normgivning; inga direkta militära befogenheter; rättigheter kvar men kan begränsas via lag
Demokratisk kontroll	Riksdagen kunde teoretiskt häva men riskerade upplösning	Riksdagen kan när som helst stoppa & måste godkänna varje föreskrift
Tids­begränsning	Ingen explicit	Ja, tids- & sakligt begränsad; måste förlängas av riksdagen
Missbruksrisk	Visade sig hög → bidrog till nazistisk diktatur	Bedöms lägre p.g.a. fler spärrar, men kritik mot otydliga begrepp och bred delegation kvarstår

---

4. Slutsats

Artikel 48 gav en enda person nästan obegränsad exekutiv makt och blev ett verktyg för att kullkasta demokratin. Det svenska lagförslaget syftar till motsatsen: att garantera norm­givningens laglighet även när riksdagen inte hinner lagstifta, men lägger makten kvar hos riksdagen och begränsar regeringens utrymme. Trots dessa spärrar pekar remiss­kritiken på att varje mekanism som öppnar för snabb maktkoncentration kräver mycket tydliga definitioner, realtids­kontroll och regelbunden omprövning för att inte gå samma öde till mötes som Weimars Artikel 48.