Vänsterpartiet har återkommande misslyckats med att ta avstånd från antisemitism inom sina egna led. Det handlar inte längre om enskilda snedsteg – det är ett mönster.
Riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas spred nyligen en bild med klassiska antisemitiska konspirationsteorier: att sionistiska judar kontrollerar världen via banker, media och politik. Partiets reaktion? Ingen uteslutning – bara en ”time out” med fortsatt plats i partistyrelsen. När partiledningen markerade, möttes det av uppror inifrån partiet, där flera riksdagsledamöter och över 1 000 medlemmar försvarade henne.
Liknande mönster återfinns hos andra V-företrädare. Malcolm Momodou Jallow har kallat Israels ambassadör för en ”sionistisk lögnare” och gillat inlägg om judisk världskontroll. Oppositionsrådet Anfal Mahdi liknade Hamas terrorattack med en befrielse från fängelse.
Flera har också deltagit i aktiviteter med Grupp 194, en organisation kopplad till DFLP – en känd terrorgrupp ansvarig för mord på civila israeler. Hyllningar till terrorister och kartor där Israel är utraderat har spridits från aktiva partimedlemmar utan att partiet agerat.
När hatet mot judar uttrycks i ett ”anti-israeliskt” sammanhang, blundar Vänsterpartiet. Så länge partiledningen vägrar agera konsekvent mot judehat, kvarstår frågan: Hur kan andra partier betrakta detta som en legitim samarbetspartner?
Precis som sina ideologiska kusiner i NSDAP sprider Vänsterpartiet öppet judehat – nu maskerat som ”israelkritik”. Efter Hamas brutala massaker den 7 oktober 2023 tvingades Israel försvara sin befolkning. Samtidigt sitter V-politiker och sprider bilder och uttalanden så grovt antisemitiska att de hade gjort självaste Hitler stolt. Det handlar inte om politisk kritik – det är förakt mot judar, i ny förpackning. Och partiledningen låter det ske, utan att ingripa.