Innehållsförteckning

• Dramatisk inledning
• Bakgrund: En tonåring på tronen
• Tidiga segrar: Från Narvas snöstorm till triumfens höjd
• Mot öster: Beslutet att anfalla Ryssland
• Katastrofen vid Poltava
• Flykten till Osmanska riket
• Återkomsten och de sista åren
• Eftermäle: Hjälte, krigsgalning eller något mitt emellan?
• Karolinernas återtåg över de jämtländska fjällen vintern 1718 blev en av de mest tragiska episoderna i svensk militärhistoria.

Han blev kung som tonåring, besegrade stormakter i snöstorm och förde Sverige till historiens kanske mest omtalade nederlag. Karl XII:s liv var en väv av triumfer, tragedier och okuvlig vilja. Men hur kunde den unge hjältekungen bli ett ensamt spöke på slagfältet i Norge?

Dramatisk inledning

Kanonröken låg tät över slagfältet vid Poltava en sommarmorgon år 1709. Sveriges unge krigarkung Karl XII – som fram tills nu hade vunnit den ena bländande segern efter den andra – stod inför sitt livs största prövning. Hur kunde det gå så här? Bara ett årtionde tidigare hade samme kung chockat Europa med en fenomenal triumf i snöstormen vid Narva. Nu, på Ukrainas vidsträckta stäpper, höll den svenska stormakten på att krackelera inför hans ögon. Det här är den dramatiska berättelsen om Karl XII:s uppgång och fall – från tonårig segerherre till härdad fältveteran i exil och slutligen hans ödesdigra sista natt på slagfältet.

Bakgrund: En tonåring på tronen

Den 5 april 1697 avled kung Karl XI, och hans ende son Karl XII besteg tronen, blott 15 år gammal. Trots sin unga ålder tog Karl genast full kontroll som envåldshärskare över det mäktiga stormaktsriket Sverige. Europa höll andan: kring Östersjön fanns flera fiender som länge avundats den svenska stormakten. De såg nu sin chans. År 1700 ingick grannarna Ryssland, Danmark och Sachsen-Polen en hemlig allians och gick plötsligt till anfall på Sverige från tre håll. Från det ögonblick nyheten om angreppen nådde Stockholm var Karl XII:s öde beseglat – han skulle från den stunden fram till sin död föra en krigares liv. Det stora nordiska kriget (1700–1721) hade brutit ut, och den unge kungen kastades rakt in i elden.

Tidiga segrar: Från Narvas snöstorm till triumfens höjd

Karl XI hade lämnat efter sig en välrustad armé och flotta, så Sverige stod starkt vid krigsutbrottet. Den blott 18-årige Karl XII tvekade inte – han gick genast till motanfall. Först tvingades Danmark på knä; på bara några sommarmånader 1700 slog svenskarna ut danskarna och fick dem att sluta hastig fred. Därefter kastade Karl XII sina trupper österut mot Rysslands armé, som belägrade staden Narva i Estland.

Slaget vid Narva den 20 november 1700 blev legendariskt. I en yrande snöstorm anföll ungefär 10 000 karoliner en rysk styrka som var nära fyra gånger större. Karl XII ledde personligen stormningen, och på blott en halvtimme drevs den ryska armén i panikslagen flykt.

Slaget vid Narva den 20 november 1700 blev legendariskt. I en yrande snöstorm anföll ungefär 10 000 karoliner en rysk styrka som var nära fyra gånger större. Karl XII ledde personligen stormningen, och på blott en halvtimme drevs den ryska armén i panikslagen flykt. Segern vid Narva kom att betraktas som en av den svenska militärhistoriens största bedrifter. Den unge kungen hade visat Europa att han – trots sin ringa ålder – var en kraft att räkna med.

Under de följande åren fortsatte framgångarna. Karl XII tog kriget vidare mot Polen och Sachsen, där kung August den starke besegrades och tvingades avsäga sig Polens krona. Den svenske monarken gick från seger till seger: fienderna besegrades en efter en tills bara Ryssland återstod. Stormaktens stjärna stod som högst.

Mot öster: Beslutet att anfalla Ryssland

Efter freden i Altranstädt 1706 stod Karl XII som obestridd segrare över sina fiender i väster och söder. Nu vände han blicken österut mot sin sista stora rival: det väldiga Ryssland. Kungens beslut var fattat: hösten 1707 marscherade han iväg i spetsen för cirka 33 000 man för att invadera Ryssland. Karl XII:s mål var inte att lägga Ryssland under sig permanent, utan att vinna en så avgörande seger att tsar Peter skulle tvingas till en för Sverige fördelaktig fred.

Men Ryssland var en annan fiende nu än år 1700. Tsar Peter undvek öppna drabbningar och tillämpade istället den brända jordens taktik. Vintern 1708 var brutal. Karl valde att svänga söderut mot Ukraina, där han allierade sig med kosackledaren Ivan Mazepa. Men detta drag gav tsar Peter tid att omgruppera. Den svenska arméns läge blev allt mer utsatt, men Karl XII vägrade ge upp.

Katastrofen vid Poltava

Våren 1709 belägrade Karl XII staden Poltava. Själv sårades han svårt i foten och fick bäras på bår. Trots detta beordrade han anfall. Den 28 juni 1709 gick svenskarna till anfall mot tsar Peters befästa läger. Resultatet blev förödande. Den utmattade svenska armén krossades. Karl XII flydde söderut, och resten av armén kapitulerade. Sveriges stolta fältarmé var utplånad. Nederlaget vid Poltava blev en vändpunkt som möjliggjorde för Ryssland att dominera norra Europa.

Flykten till Osmanska riket

Karl XII och en spillra av följeslagare tog sin tillflykt till Osmanska riket. I Moldavien slog han sig ner i exil i byn Bender och försökte övertyga sultanen att gå med i kriget mot Ryssland. Han behandlades först som gäst men blev allt mer besvärande. Till slut försökte turkarna avhysa honom med våld i det som kom att kallas Kalabaliken i Bender. Efter att ha försvarat sig våldsamt i flera timmar greps han slutligen och sattes i husarrest.

Återkomsten och de sista åren

Hösten 1714 lämnade Karl XII Osmanska riket. Hans hemfärd gick i rasande fart, förklädd under namnet ”Peter Frisk”. Sverige var vid detta laget ett rike i kris. Kungen försökte göra en vågad offensiv mot Norge 1716, men utan avgörande framgång. Två år senare, 1718, belägrade han Fredrikstens fästning. Den 30 november 1718, under inspektion av löpgravarna, träffades han i huvudet av ett skott och dog omedelbart.

Eftermäle: Hjälte, krigsgalning eller något mitt emellan?

Få gestalter i svensk historia är lika omdiskuterade som Karl XII. Han hyllades länge som krigarkung och hjälte, men har också kritiserats för att ha dragit ut kriget för långt och krossat stormaktsdrömmen. Han var ett militärt geni i fält, men saknade förmågan att avsluta krig i tid. Karl XII:s liv rymmer både glans och tragedi. Myten om honom lever vidare – som en symbol för både Sveriges höga flykt och dess hårda fall.

Självklart! Här är ett berättande stycke som beskriver karolinernas ödesdigra färd över de jämtländska fjällen:

Karolinernas återtåg över de jämtländska fjällen vintern 1718 blev en av de mest tragiska episoderna i svensk militärhistoria.

Efter Karl XII:s död vid Fredrikstens fästning fick de svenska trupperna i Norge order om att omedelbart dra sig tillbaka. General Carl Gustaf Armfeldt ledde omkring 6 000 utmattade soldater från Trøndelag över fjällvidderna mot Duved i Jämtland – mitt i januari och i svår snöstorm. Dåligt utrustade och utan tillräcklig proviant kämpade de sig fram i djup snö, bitande kyla och hårda vindar. I höjd med Tydal slog stormen till med full kraft. Soldater frös ihjäl i drivorna, hästar störtade, och många tappade orienteringen i det vita infernot. När resterna av armén till slut nådde fram hade över 3 000 män omkommit – fler än hälften. Deras kroppar låg utspridda över fjällen i veckor. Det var inte ett nederlag i strid, utan ett nederlag mot naturens krafter – och ett sorgligt slut på ett redan förlorat krig.