Rikskansler Angela Merkel kom från DDR – inte från den goda sidan av muren. Hennes företrädare, rikskansler Adolf Hitler, förstörde Tyskland. Rikskansler Angela Merkel gick längre: hon förstörde både Tyskland och Europa genom en alltför liberal och ansvarslös asylpolitik.
Innehållsförteckning
- Rikskansler Merkel förstörde Europa.
- Tyskland vänder blad – vill skicka asylsökande till tredjeland: ”Ett nödvändigt nytänk”
- Utplacering – istället för upplösning
- Tio år av fel väg
Rikskansler Merkel förstörde Europa.
För tio år sedan begick rikskansler Angela Merkel ett historiskt misstag – hon öppnade Europas Pandoras ask. Med ett enda uttalande bjöd hon in hundratusentals migranter från Syrien och andra MENA-länder att tränga sig in i Europa. Det var inte flyktinghjälp – det var gränslös naivitet förklädd till godhet.
Sverige, styrt av en svag och oförmögen statsminister, var snabbast att följa efter. Stefan Löfven eldade på masshysterin med orden ”Mitt Europa bygger inga murar”, och med det kapitulerade vi inför en ansvarslös invandringspolitik. Ja, Löfven hade rätt – Europa byggde inga gränser. Istället öppnades dörrarna på vid gavel för klankultur, bidragsberoende och grov kriminalitet.
Resultatet ser vi i dag: ett Sverige som mer liknar ett europeiskt Chicago än ett välfungerande nordiskt välfärdsland. Skjutningar, parallellsamhällen och ett rättssystem i upplösningstillstånd – det är det verkliga arvet efter Merkels ”Wir schaffen das” och Löfvens gränslösa dröm.
Sedan Luciabeslutet skrotades på 90-talet har Sverige bedrivit en migrationspolitik som närmast kan beskrivas som självskadebeteende. Asyl har blivit en väg in i landet – inte för dem som flyr från krig, utan för dem som vill ta sig hit av helt andra skäl. Och vi har tillåtit detta ske under skydd av ett hopplöst förlegat New York-protokoll från 1960-talet, som helt saknar relevans i dagens verklighet.
Det är dags att kalla saker vid deras rätta namn. Den migrationspolitik som förts har inte varit god – den har varit nationellt självdestruktiv.
Tyskland vänder blad – vill skicka asylsökande till tredjeland: ”Ett nödvändigt nytänk”
Tyskland har gått från ”Wir schaffen das” till ”vi sätter gränser”. På ett möte på Zugspitze samlades inrikesministrar från sex EU-länder för att driva fram en ny migrationspolitik – med ett särskilt spännande och radikalt förslag i fokus: att skicka asylsökande till mottagningsläger i tredjeland.
Tysklands inrikesminister Alexander Dobrindt vill avskaffa kravet på att utvisade migranter måste ha anknytning till det land dit de skickas. Det skulle öppna för att EU sluter avtal med andra länder – utanför unionen – som mot ersättning tar emot asylsökande och hanterar deras process. Modellen testas redan av Italien i Albanien och av Danmark, som haft samtal med Rwanda.
Sveriges migrationsminister Johan Forssell har uttryckt starkt stöd för denna väg och vill se att EU-kommissionen tar fram en gemensam pilotmodell. Förslaget lyfts nu fram som en möjlig systemförändring för hela EU:s framtida migrationspolitik.
Utplacering – istället för upplösning
Istället för att EU:s asylsystem ska fortsätta tyngas av interna konflikter, överbelastning i enskilda länder och ineffektiva utvisningar, vill man nu satsa på kontroll och ansvar utanför EU:s gränser. Det skapar större flexibilitet, ökar förutsägbarheten – och kan dessutom ha en starkt avskräckande effekt på irreguljära resor och människosmuggling.
Danmarks minister Kaare Dybvad Bek ser tredjelandsmodellen som ett sätt att återta kontrollen från smugglarna:
”Det ska vara regeringar, inte kriminella nätverk, som avgör vem som kommer till Europa.”
Tio år av fel väg
Tyskland gör därmed upp med Angela Merkels migrationspolitik. När hon 2015 deklarerade ”Wir schaffen das”, öppnade hon dörren för över en miljon flyktingar – utan beredskap, utan samordning. Resultatet: socialt tryck, ökat missnöje, växande islamisk extremism.
Det nya initiativet visar på ett tydligt skifte: Europas länder vill inte längre vara passiva mottagare – de vill styra. Med mer resurser i EU:s budget för migration, och med tredjelandslösningen i centrum, skapas för första gången på länge möjligheter till ett robust, hållbart och framtidssäkrat system.
Det som för bara några år sedan ansågs tabu börjar nu framstå som realistisk, praktisk och nödvändig politik.