Innehållsförteckning

• Washington. USA:s utrikesdepartement riktar skarp kritik mot EU:s nya regelverk för innehållskontroll på nätet. I ett uppmärksammat uttalande på tisdagen anklagas EU för att ha infört ett ”orwellskt” system där medborgare riskerar att straffas för att kritisera sina egna regeringar – en utveckling som jämförs med förtrycket i det forna Östtyskland, DDR.
• Risk för svensk tillämpning i DDR‑stil?
• USA vidtar åtgärder – och varnar för Europas vägval
• Ett vägskäl för Sverige

Washington. USA:s utrikesdepartement riktar skarp kritik mot EU:s nya regelverk för innehållskontroll på nätet. I ett uppmärksammat uttalande på tisdagen anklagas EU för att ha infört ett ”orwellskt” system där medborgare riskerar att straffas för att kritisera sina egna regeringar – en utveckling som jämförs med förtrycket i det forna Östtyskland, DDR.

”Europa dömer tusentals för brottet att kritisera sina regeringar”, skriver det amerikanska utrikesdepartementet på X.
”Det här orwellska budskapet lurar inte USA. Censur är inte frihet”, fortsätter man i ett svar på ett inlägg från Frankrikes FN-representation.

Kritiken riktas mot EU:s Digital Services Act (DSA), som sedan 2022 reglerar innehållet på nätplattformar som Meta och X. Enligt USA handlar lagen inte om att skydda användare – utan om att skydda makthavare från kritik.

”DSA är mer ett skyddsnät för eliten än för demokratin”, konstaterar en anonym amerikansk diplomat.

Risk för svensk tillämpning i DDR‑stil?

Samtidigt väcks frågan vad som händer om liknande tankegångar får fäste i Sverige – särskilt om Vänsterpartiet, med sina marxistiska rötter, får ansvar för medie‑, digitaliserings- eller justitiefrågor efter valet 2026.

Kritiker varnar för att partiets ideologiska arv och hållning i yttrandefrihetsfrågor kan leda till en situation där staten, under förevändning att ”bekämpa hat”, i själva verket börjar filtrera politiskt obekväm kritik.

Liknande modeller fanns i DDR:s informationspolitik, där gränsen mellan samhällsskydd och politisk kontroll i praktiken var utsuddad.

Risken, menar flera debattörer, är att Sverige utvecklar en övervakningskultur där medborgare börjar anpassa sina åsikter av rädsla för att hamna i kläm. Det handlar inte om förbud i första ledet – utan om självcensur, socialt tryck och ökad granskning av avvikande röster. Ett slags tyst konsensus, där staten aldrig behöver säga rakt ut vad som är otillåtet, eftersom medborgarna redan lärt sig att undvika vissa ämnen.

USA vidtar åtgärder – och varnar för Europas vägval

Frågan om nätcensur har blivit ett utrikespolitiskt ämne för USA, där flera tunga röster nu ifrågasätter Europas digitala utveckling.

• I februari kritiserade vicepresident JD Vance EU:s regeringar för att ha övergett liberala värderingar.
• I mars varnade FCC:s ordförande Brendan Carr för att DSA riskerar att bli ett verktyg för åsiktskontroll snarare än för skydd av medborgare.
• I maj införde utrikesminister Marco Rubio visumrestriktioner mot utländska tjänstemän misstänkta för att ha medverkat till nätcensur av amerikanska medborgare – med särskilt fokus på Europa och Latinamerika.

USA har dessutom skärpt granskningen av visumsökande, där sociala medieinlägg nu vägs in i bedömningen. Konsulat har fått direktiv att uppmärksamma tecken på fientlighet mot amerikanska värderingar eller institutioner.

Ett vägskäl för Sverige

Sverige står nu vid ett vägskäl. Med DSA som ramverk kommer varje medlemsland att behöva tolka och tillämpa reglerna på nationell nivå.

Om tolkningen faller i händerna på politiska krafter som inte ser yttrandefrihet som ett absolut värde, kan konsekvenserna bli långtgående. Vi hör redan idag hur ondskefulla krafter som inte ens tillhör den svenska folkstammen och subversiva element vill förbjuda bränning av religiösa fantasier i bokform.

Om ett marxistiskt präglat parti som Vänsterpartiet får ministerposter efter valet 2026 – till exempel i Justitiedepartementet, Kulturdepartementet eller Digitaliseringsområdet – finns en reell risk att Sverige utvecklar en överstatlig hållning i dessa frågor.

Det handlar inte nödvändigtvis om att kriminalisera kritik rakt av, utan snarare att stegvis införa mekanismer för övervakning, innehållskontroll och normstyrning.

Precis som i DDR blir det då inte längre nödvändigt att fängsla dissidenter – det räcker att plattformar, algoritmer och myndigheter systematiskt filtrerar bort röster som avviker från den rådande politiska linjen.

---

”Det som börjar med digital reglering slutar ofta i ideologisk kontroll.”
– Amerikansk expert på digitala rättigheter

Och just därför är den svenska tillämpningen av DSA inte en teknisk fråga – utan en ideologisk stridslinje.