Sverige har fortfarande alldeles för generösa regler för asyl- och anknytningsinvandring.

1980, när siffrorna började, var Sverige fortfarande ett tryggt land. Utlänningar fick inte besöka Fårö och delar av Stockholms skärgård. Ett mord kunde vara löpsedelsstoff i flera dagar. Fyrtiofem år senare har brottsligheten i Sverige eskalerat till orimliga nivåer. Vi som såg det komma tog vårt ansvar och röstade på Ny Demokrati 1991.

Att Sverige har skämt ut sig och gjort det för lätt att få asyl i Sverige, det håller majoriteten av det svenska folket med om. Det finns i dag krafter som medvetet driver på ett så kallat befolkningsutbyte – de vill i praktiken ge bort Sverige till människor som tar sig in i landet, kräver asyl och sedan låter sig försörjas. Man kan fortfarande komma långt utanför Europas gränser och ändå få asyl här. Det är orimligt.

Men att man fortfarande år 2025 kan befinna sig utanför Europas gränser och få asyl i Sverige är en skam som våra barn och barnbarn kommer att få leva med. Självklart ska vi hjälpa t.ex. Ukraina, de är en del av Europa. Men det finns ingen anledning att Sverige tar emot folk från MENA eller Afrika som kvot- eller asylsökande. Vi har varit för generösa, helt enkelt.

Innehållsförteckning


43 758 nya uppehållstillstånd – på sex månader. Paradigmskifte? Snarare paradigmskugga.

Under årets första halvår 2025 delade Migrationsverket ut 43 758 nya uppehållstillstånd. Punkt. Det är ingen marginell teknikalitet, det är en volym som placerar Sverige på rak kurs mot ännu ett år runt 100 000 nya tillstånd – precis som ”förr”. Allt snack om ett historiskt skifte i migrationspolitiken har hittills mest liknat rök och speglar.

Regeringen och dess stödparti SD vrider och vänder på statistiken för att skapa illusionen av minskning. Men verkligheten bryr sig inte om presskonferenser: totalnivån ligger kvar. 2024 slutade på 93 895 beviljade tillstånd. Med ett halvår på 43 758 är det ingen djärv gissning att 2025 hamnar i samma härad – eller högre.

Så här såg första halvåret 2025 ut:

  • Anhöriginvandring: 12 223
  • Arbete: 12 766
  • Asyl: 5 627
  • Övrigt (studier, EU/EES m.m.): ca 13 100

Detta motsvarar i praktiken att man fyller upp en hel mellanstor svensk kommun – på sex månader.

Historiken bekräftar mönstret – inte förändringen

Statistiken från 1980–2024 visar ett tydligt faktum: Sverige har länge legat på höga nivåer, med toppar och dalar men utan något verkligt, varaktigt trendbrott nedåt. 2016 stack ut med 151 031 tillstånd. Efter det sjönk volymerna något, men 2022 sköt siffrorna upp igen till 142 179 på grund av massflykten från Ukraina (47 566 tillstånd). 2023 låg vi kvar på 102 139 (cirka 11 000 ukrainare), 2024 på 93 895 (ungefär samma ukrainska nivå). Det är alltså ingen dramatisk kursändring – bara nya förklaringar.

”Paradigmskifte” i teorin – i praktiken fortsatt hög invandring

Det talas om skärpta regler, om uppstramning av både asyl och anknytning. Samtidigt fortsätter Sverige att erbjuda relativt generösa vägar in: anknytning (”anhörig”), arbete (där kontroll och uppföljning ofta beskrivs som bristfällig), och så förstås asylsystemet som fortfarande beviljar tusentals uppehållstillstånd varje halvår. Att kalla detta ett tydligt trendbrott är att förolämpa människors förmåga att läsa siffror.

Retoriken vs. siffrorna

  • Politiken säger: ”Vi stramar åt.”
    Siffrorna säger: Nivåerna ligger kvar.
  • Politiken säger: ”Paradigmskifte.”
    Siffrorna säger: 100 000 per år – igen.
  • Politiken säger: ”Färre permanenta tillstånd.”
    Siffrorna säger: Visst, man kan trixa med benämningar, men totalvolymen av nyanlända med rätt att stanna är i stort sett densamma.

Från ord till handling – när då?

Tre år har snart gått sedan Tidöavtalet lanserades som lösningen på ”systemskiftet”. Ändå fortsätter volymerna. Om det verkligen var ett skifte man ville ha – var är det då? Ja, det talas om att ”fasa ut” permanenta uppehållstillstånd och ge fler medborgarskap i stället. Men det är inte att minska inflödet, det är att flytta runt kostnader och ansvar i statistiken.

Slutsatsen?

Det är hög tid att sluta låtsas. Antingen står regeringen för att nivån ligger kvar och förklarar varför, eller så levererar man en faktisk sänkning – inte ännu en Powerpoint med finurliga grafer. Just nu är budskapet från siffrorna klarare än något pressmeddelande: Volymerna är fortsatt höga. Paradigmskiftet har inte levererat.

Oops – här kommer statistiken också.

Jan–juni 2025 (totalt 43 758 PUT):

  • Anhörig: 12 223
  • Arbete: 12 766
  • Asyl: 5 627
  • Övrigt (studier, EU/EES m.m.): 13 142

Beviljade uppehållstillstånd per år 1980–2024:

ÅrAntalÅrAntal
198012 669200356 787
198112 186200458 811
198213 072200562 463
198310 293200686 436
198413 624200786 095
198516 108200890 021
198622 8682009102 820
198728 427201096 388
198833 076201197 905
198944 5162012116 444
199037 1202013121 718
199141 9482014115 703
199234 6022015115 104
199358 7692016151 031
199478 8602017135 686
199532 2962018133 025
199631 3902019117 913
199736 132202089 009
199839 070202195 163
199937 0332022142 179 (varav 47 566 ukrainare)
200060 4902023102 139 (ca 11 000 ukrainare)
200156 872202493 895 (ca 11 000 ukrainare)
200254 396