I september 2026 kan flera hundra år av demokratiskt arv i Sverige vara utraderade för gott. Om ett marxistiskt parti tillåts inta ministerposter och får ett avgörande inflytande över regeringen, finns risken att ideologin börjar tränga undan grundläggande fri- och rättigheter. I denna artikel undersöker vi vilka grupper som historiskt har förföljts av marxistiska regimer – och vilka som sannolikt skulle rensas ut om marxismens bödlar fick bestämma i Sverige.
Vad skulle hända med det fria ordet, den akademiska friheten och den intellektuella mångfalden om ett totalitärt Vänsterpartistisk tog makten i Sverige? Historien ger en tydlig fingervisning. När marxistiska partier tagit total kontroll – i Sovjetunionen, Kina, Kambodja eller Östtyskland – har det ofta lett till förföljelse av oliktänkande, utrensningar av akademiker och förbud mot ideologiska konkurrenter.
Om samma typ av regim uppstod i Sverige är det inte långsökt att tänka sig att vissa typer av tänkare och röster skulle tystas. Nedan följer en genomgång av historiska mönster – och en spekulation om vilka som skulle riskera att försvinna från det offentliga samtalet i en sådan utveckling.
Historiska förebilder: Vem rensades ut?
Sovjetunionen (Lenin–Stalin):
Liberaler, konservativa, religiösa, anarkister och till och med partiinterna kritiker betraktades som ”klassfiender”. Intellektuella som vägrade följa partilinjen fängslades, deporterades eller avrättades. Ett välkänt exempel är poeten Osip Mandelstam, som fängslades för en dikt riktad mot Stalin.
Kina (Mao Zedong):
Under kulturrevolutionen angreps universitetslärare, teknokrater och konfucianska tänkare. Tusentals akademiker förlorade sina jobb, förödmjukades offentligt och skickades till ”omskolning”.
Kambodja (Pol Pot):
Röda khmererna tog antiintellektualismen till sin yttersta extrem. Alla som bar glasögon kunde misstänkas vara ”bildade” och avrättas. Lärare, läkare, religiösa och konstnärer mördades i hundratusental.
DDR (Östtyskland):
Kritiska filosofer, journalister och kyrkliga röster förföljdes av säkerhetspolisen Stasi. Samhället präglades av massiv övervakning, ideologisk likriktning och tystnad.
Sverige i ett marxistiskt totalstyre: Vem skulle vara i riskzonen?
Om ett totalitärt marxistiskt parti – av leninistisk eller maoistisk typ – tog makten i Sverige, skulle vissa grupper av tänkare sannolikt tystas, marginaliseras eller fängslas. Här är några hypotetiska exempel:
1. Liberala ekonomer och marknadsvänner
Tänkare som förespråkar fri marknad, globalisering och ekonomisk individualism skulle sannolikt betraktas som ideologiska fiender.
Exempel: Johan Norberg, Nima Sanandaji.
2. Konservativa röster
Förespråkare för traditionella värden som familjen, nationen och religionen har historiskt sett stämplats som reaktionära.
Exempel: Roland Poirier Martinsson, Patrik Engellau.
3. Religiösa ledare
Eftersom marxismen ofta bygger på en ateistisk världsbild och ser religion som ett ”opium för folket”, är det troligt att pastorer, präster och teologer skulle begränsas eller förbjudas.
4. Socialdemokratiska reformister
Även om de delar många mål med marxister (som jämlikhet), har reformister i totalitära marxistiska stater ofta betraktats som farliga konkurrenter.
Sovjetstaten beskrev dem som ”socialfascister”.
5. Anarkister och frihetliga socialister
Ironiskt nog har även andra vänsterrörelser förföljts av marxistiska regimer, särskilt de som inte accepterar centralstyre.
Tänkare inspirerade av Emma Goldman eller Noam Chomsky skulle sannolikt klassas som splittrande.
6. Oberoende akademiker och forskare
Vetenskap som inte stämmer med partilinjen har ofta förkastats. I Sovjetunionen förbjöds t.ex. delar av genetiken. Kritiska samhällsforskare, ekonomer eller historiker skulle riskera tystas.
7. Satiriker och journalister
Fria skribenter, krönikörer och komiker som ifrågasätter makten är ofta bland de första som förföljs i totalitära regimer.
Skillnad mellan demokratiska och totalitära marxister
Men när frågan gäller ett marxistiskt parti som tar total makt och avskaffar det demokratiska systemet, pekar historien mot att vi får en ideologisk enpartistat där avvikande röster inte tillåts.
Slutsats
Att spekulera om ett marxistiskt maktövertagande i Sverige kan kännas långsökt. Men historien visar att när ideologier ges total makt – oavsett färg – tenderar yttrandefriheten att vara en av de första offren. En levande demokrati kräver inte bara fria val, utan också plats för olika tänkare, teorier och perspektiv.