Här är 10 konkreta punkter som belyser vad som sannolikt skulle hända i Sverige ur ett västerländskt perspektiv om sharialagar infördes och islam blev dominerande:

1. Yttrandefriheten begränsas
   – Kritik av islam, Muhammed eller religiösa normer kan bli förbjuden som hädelse, vilket stoppar satir, konst och fri debatt.
2. Kvinnors rättigheter försämras
   – Kvinnor kan få sämre arvsrätt, begränsad rörelsefrihet, slöjtvång och mindre rätt i domstol jämfört med män.
3. Rättssäkerheten urholkas
   – Rättssystemet kan ersättas eller kompletteras av religiösa domstolar som dömer utifrån Koranen snarare än sekulär lag.
4. Religionsfriheten blir asymmetrisk
   – Att konvertera från islam eller vara ateist kan förbjudas eller bestraffas, i strid med västerländsk trosfrihet.
5. Sexuell läggning kriminaliseras
   – Homosexualitet kan förbjudas eller bestraffas med fängelse eller värre – i direkt konflikt med västvärldens syn på mänskliga rättigheter.
6. Sekulär utbildning ersätts delvis av religiös
   – Skolplanen kan innehålla obligatorisk undervisning i islam och könssegregering kan införas i undervisningen.
7. Kultur och nöjen stryps
   – Musik, dans, filmer och konst som upplevs som ”osedliga” kan förbjudas. Prideparader och liknande evenemang stoppas.
8. Ekonomin påverkas kraftigt
   – Ränta förbjuds, vilket slår ut bolån, pensionssparande och hela banksystemet. Alkohol och spelindustrier avskaffas.
9. Välfärdssystemet islamiseras
   – Statlig välfärd kan ersättas eller kombineras med obligatorisk zakat (allmoseskatt för muslimer), vilket skapar ojämlikhet.
10. Politiska friheter begränsas
    – Partier och organisationer som strider mot islamiska värderingar kan förbjudas, och demokratiska institutioner förlorar självständighet.

---

Vad händer med Sverige om sharialagar införs? – En västerländsk spegling

Att föreställa sig ett Sverige där en muslimsk majoritet inför islamisk lagstiftning, till exempel sharialagar, innebär att man tänker sig en total samhällsomvandling. Ur ett västerländskt perspektiv – präglat av sekularism, individuell frihet och demokratiska principer – väcker ett sådant scenario flera allvarliga frågor. Vad händer med kvinnors rättigheter, yttrandefriheten, religionsfriheten och hela rättssystemets grundvalar?

1. Demokratins och rättsstatens försvagning

I västerländska demokratier ses lagar som något som formas av folkets vilja genom fria val, oberoende av religiösa dogmer. Sharialagar däremot bygger på religiösa texter och tolkningar som i praktiken står över folkviljan. Det innebär att lagstiftning inte längre kan kritiseras, omprövas eller förkastas genom politisk debatt – något som är fundamentalt i västerländsk demokrati.

Än mer problematiskt är att sharialagar ofta gör skillnad på människor beroende på kön, religion eller sexualitet. Principen att “alla är lika inför lagen” – en bärande pelare i västerländsk rättstradition – sätts därmed ur spel. Västvärldens rättsstat bygger på universella rättigheter, medan sharialagar ofta tillämpar olika regler för muslimer och icke-muslimer, män och kvinnor.

2. Begränsad yttrande- och konstfrihet

I ett västligt samhälle är det tillåtet att skämta om religion, ifrågasätta traditioner och provocera genom konst. Det är till och med ett uttryck för ett friskt samhälle. Under sharialag är kritik av religion – särskilt islam och profeten Muhammed – inte bara socialt tabu utan kan vara ett straffbart brott. Detta står i skarp kontrast till västerländska normer där religionskritik är en del av det offentliga samtalet.

Konsekvenserna skulle vara omfattande: böcker, filmer, konstutställningar och tidningsartiklar som idag är tillåtna skulle kunna förbjudas eller censureras. Debattklimatet tystnar, självcensur ökar, och det fria ordet dör långsamt. Västvärldens idé om tankens och ordets frihet riskerar att försvinna i ett samhälle där tro skyddas från granskning.

3. Kvinnors rättigheter urholkas

Jämställdhet mellan könen är en självklarhet i väst, men inom strikt islamisk rätt har män ofta en juridisk fördel. Exempelvis kan kvinnor i många tolkningar av sharialag bara ärva hälften så mycket som män, och deras vittnesmål väger mindre i domstol. Månggifte för män kan tillåtas, medan kvinnor nekas samma rätt.

Ur västerländskt perspektiv är detta oacceptabelt. Den svenska könsneutraliteten i lagstiftning och familjerätt skulle ersättas med könsspecifika regler, ofta till kvinnans nackdel. Detta skulle upplevas som en direkt tillbakagång från de framsteg västvärlden kämpat för under flera generationer.

4. Religionsfriheten blir asymmetrisk

Religionsfrihet i väst handlar inte bara om rätten att tro – utan också rätten att låta bli, byta tro eller lämna religionen. I många länder med sharialagar är konvertering från islam förbjudet eller förenat med sociala och juridiska straff. Ateism kan ses som ett brott, och missionerande från andra religioner mot muslimer kan förbjudas.

Detta strider direkt mot västerländska idéer om trosfrihet. Det skulle innebära att Sverige inte längre är ett fritt land i egentlig mening, utan ett där vissa trosuppfattningar har privilegierad ställning och andra motarbetas eller förbjuds.

5. Ekonomisk omdaning och minskad individuell frihet

Västvärlden är ekonomiskt uppbyggd kring fria marknader, privat egendom och räntesystem. Sharialagen förbjuder ränta (riba), vilket innebär att hela det svenska finanssystemet – från bolån till pensionssparande – skulle behöva omarbetas. Samtidigt styr sharialagar vad man får arbeta med (t.ex. inga alkoholrelaterade eller “osedliga” verksamheter), vilket kraftigt inskränker individens valfrihet i yrkeslivet.

Många kvinnor kan tvingas ut från arbetslivet, särskilt om normer om könssegregering eller ”kvinnans plats i hemmet” stärks. Det är ett enormt avsteg från västerländsk syn på yrkesmässig självförverkligande och jämlik ekonomi.

6. Kultur och livsstil stryps

Det som ofta definierar västvärlden – musik, dans, konst, personlig klädstil, fria relationer, individualism – krockar med konservativa islamiska ideal. Slöjtvång, förbud mot “osedlig” musik eller dans, könssegregering på offentliga platser och förbud mot alkohol skulle dramatiskt förändra vardagen. Det offentliga rummet skulle inte längre präglas av pluralism utan av religiös likriktning.

Det svenska midsommarfirandet, pridefestivaler, pubkulturen, samskolor, jämställdhetsprojekt och konstnärlig frihet är exempel på sådant som skulle hotas eller försvinna helt. Från västerländskt håll kan detta ses som en förlust av kulturell mångfald, livsglädje och det öppna samhället.

---

Kristna i Egypten: Erkänd minoritet i ett system som diskriminerar

Egypten lockar tusentals svenskar varje år – men få inser hur kristna behandlas där. Den verkligheten kan bli vår egen, om Sverige fortsätter att öppna dörren för massinvandring från muslimska länder.

En västerländsk spegling med stöd i fakta och rapporter

Kristna i Egypten – främst tillhörande den koptisk-ortodoxa kyrkan – utgör cirka 10–15 % av befolkningen i ett land där islam är statsreligion. Trots formellt erkännande lever kristna egyptier i en verklighet präglad av diskriminering, rättsliga begränsningar och periodiskt våld. Ur ett västerländskt perspektiv – där jämlikhet inför lagen, religionsfrihet och yttrandefrihet är grundläggande värden – väcker detta allvarlig oro.

Religionsfrihet på pappret – begränsningar i praktiken

Enligt Egyptens konstitution (artikel 64) erkänns kristendom som en av de tillåtna religionerna. Samtidigt slås det i artikel 2 fast att ”islam är statens religion och principerna i islams sharia är huvudkällan till lagstiftningen”. Detta innebär att kristna får utöva sin tro, men under överinseende av ett system där islam har företräde.

Exempel:

• Konvertering till islam accepteras och underlättas.
• Konvertering från islam till kristendom är i praktiken omöjlig.
• Kristna konvertiter nekas ofta identitetshandlingar eller utsätts för trakasserier.

Human Rights Watch:
”Kristna konvertiter från islam kan inte lagligt få ändra sin religiösa tillhörighet i ID-handlingar, vilket utsätter dem för juridiska och sociala svårigheter.”
(Rapport 2021)

Begränsad tillgång till bygglov, utbildning och inflytande

Att bygga eller renovera kyrkor i Egypten kräver särskilda tillstånd – en byråkratisk process som ofta stoppas av lokala myndigheter eller motstånd i närområdet. En lag från 2016 skulle förenkla tillstånden, men enligt USCIRF (U.S. Commission on International Religious Freedom) står över 3000 kyrkor fortfarande i kö för legalisering.

Samtidigt:

• Moskéer byggs utan motsvarande restriktioner.
• Kristna barn får ofta islamisk undervisning i skolan.
• Kristna är grovt underrepresenterade i parlamentet – endast 1–2 % av ledamöterna är kristna, ofta handplockade.

Amnesty International:
”Kristna skolbarn utsätts för diskriminering i klassrum och läroplanen är partisk till fördel för islam.”

Våld, hot och kollektiv bestraffning

Förutom strukturell diskriminering utsätts kristna egyptier regelbundet för våld – särskilt i landsbygdsområden i södra Egypten. Mellan 2011 och 2017 dokumenterade Open Doors över 100 attacker mot kyrkor och kristna egendomar.

Exempel på attentat:

• 2016: Bombdåd mot Sankt Petrus och Paulus-kyrkan i Kairo – 29 döda.
• 2017: Två självmordsattacker mot kyrkor på Palmsöndagen – 45 döda.
• 2018: Beväpnat överfall mot pilgrimer i Minya-provinsen – 7 döda.

Open Doors (World Watch List 2024):
”Kristna i Egypten är utsatta för våld, hot, diskriminering och social exkludering – ofta utan att gärningsmännen ställs till svars.”
(Egypten rankas som nr 38 bland världens farligaste länder för kristna.)

Reformer med begränsad effekt

President Abdel Fattah al-Sisi har vid flera tillfällen uttryckt stöd för de kristna och närvarar årligen vid den koptiska julmässan – en symboliskt viktig gest. En ny lag 2016 syftar till att underlätta kyrkobyggande, och vissa kristna har tillsatts i regeringen.

Men enligt Freedom House och Human Rights Watch är dessa åtgärder främst kosmetiska.

Freedom House (2023):
”Kristna har begränsat utrymme att uttrycka sig offentligt om diskriminering, och konstitutionella reformer har inte förändrat deras verklighet.”

Slutsats: Erkända men inte jämlika

De kristna i Egypten är inte förbjudna att tro, men deras frihet är kraftigt begränsad i jämförelse med västerländska normer:

• Rättssystemet diskriminerar dem.
• Sociala normer och lokal administration motverkar deras jämlikhet.
• Våld och hot mot kristna sker med bristande rättsligt skydd.
• Kyrkor och religiösa uttryck kontrolleras hårt.
• Konstitutionens islamiska dominans genomsyrar hela samhällsapparaten.

Det handlar alltså om en paradox: en formellt erkänd minoritet – som ändå lever under osäkerhet och förtryck. Sett med västerländska ögon är det ett brott mot grundläggande principer om religionsfrihet, rättssäkerhet och människovärde.

---

📚 Källor:

• Amnesty International – Egypt country reports 2022–2023
• Human Rights Watch – Discrimination against Copts in Egypt
• USCIRF Annual Report 2023: Egypt
• Open Doors – World Watch List 2024
• Freedom House – Freedom in the World: Egypt
• Egyptens konstitution (artiklar 2, 64, 235)

---

---

Slutsats

För någon som är van vid ett västerländskt samhälle – där individens frihet, rättsäkerhet, jämställdhet, sekularism och öppen kultur är självklarheter – skulle ett samhälle styrt av islamisk lagstiftning innebära stora inskränkningar. Det är inte bara lagar som ändras, utan hela världsbilden: från ett samhälle där människan styr sitt öde, till ett där en religiös tolkningsram styr vad som är tillåtet och förbjudet.

Att diskutera dessa frågor öppet och nyanserat är inte islamofobi – det är ett försvar för de principer som utgör grunden i det västerländska frihetssamhället. Frågan är: vad är vi beredda att offra, och var går gränsen för förändring?

---