År 1985 fanns det bara två TV-kanaler i Sverige. Någon enstaka gång kunde man ha turen att få se en amerikansk västernserie med Zeb Macahan eller science fiction-serien V. Men i övrigt var utbudet snålt: fåniga barnprogram där en mentalt efterbliven mansperson satt och lekte med raggsockor i rutan, eller tråkiga debattprogram som mest gick ut på att svenska folket skulle indoktrineras. Amerikansk kultur sågs vid den här tiden som något fult och farligt – nästan skamligt.
Våren 1985 var det alltså inte Kalle Anka klockan 15 på julafton som väckte känslor i Sverige – utan en ny serietidning som fick hela Disneyimperiet att se rött. Den svenska serieförfattaren Magnus Knutsson hade precis släppt Elitserien, en satirisk publikation som vågade göra det otänkbara: skämta om Kalle Anka, marxism, Östtyskland – och därmed, indirekt, även om Sverige självt.
Men Disney skrattade inte. Och inte makten heller.
I dom här 2 serierrutorna antyds vem som knattarnas riktiga pappa.-
Satir i Ankeborg – nej tack!
Knutsson ville återvända till den argsinta, samhällskritiska Kalle han minns från barndomen – inte den gullifierade plastversion som Disney serverat publiken under senare år. I Elitserien framställs Kalle bland annat som flykting från Östtyskland, jagad av folkpoliser efter att ha ropat ”Honecker är ett svin!” genom Berlinmuren. I en annan episod antyds ett sexuellt förhållande mellan Joakim von Anka och Kajsa. Och i några rutor antyds det till och med vem som är Knattarnas riktiga pappa.
Det blev för mycket för Walt Disney Productions. De såg det som ett flagrant brott mot upphovsrätten och krävde att hela upplagan på 25 000 exemplar skulle dras in.
”Det har gjorts parodier på Kalle Anka i åratal, men den här gången gick vi tydligen för långt”, sa Magnus Knutsson till Dagens Nyheter.
Känslig tid, känslig satir
Serien kom ut fyra år innan Berlinmuren föll. Många socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker stod då på Stasis lönelistor, och Elitserien var känslig eftersom den kritiserade ett ruttet system – ett system som visserligen byggde på socialism men som inte var helt olikt hur Sverige såg ut vid tidpunkten.
Socialdemokraterna hade i princip haft monopol på makten sedan andra världskrigets slut, med några få undantag – bland annat en mandatperiod i början av 1980-talet. Vid den här tiden var partiet öppet kritiskt mot parabolantenner, utländsk satellit-TV och reklamfinansierade medier.
Det var först 1987 som Jan Stenbeck sådde det frö som skulle krossa SVT:s monopol, genom ett kryphål i regelverket – han började sända reklam-TV från London via satellit. Många hjärntvättade sossar och vänsterpartister blev upprörda – så kunde vi ju inte ha det!
Disney hotar med juristarmén
I spetsen för Disneys juridiska stormtrupper stod advokat Sten Hellner, som på uppdrag av företaget skickade ett brev till Tryckeriförlaget med ett ultimatum: dra in hela upplagan – annars blir det polisanmälan. Förlaget förhandlade, bad om mer tid. Men Disney vek sig inte.
”Vi anser att det är ett otillåtet intrång i upphovsrätten”, sa Hellner.
Större än Jesus?
Knutsson själv var förbluffad över reaktionen. I hans ögon var det här inte bara en satir – det var en kulturell och ideologisk kommentar.
”Kalle Anka är den största mytologiska figuren i vår tid. Större än Jesus.”
”I ett fritt samhälle måste man kunna diskutera även populärkulturen – och göra satir av den.”
Men frihet var tydligen inte något som gällde i Disneys universum.
Riskfylld anka
Publiceringen var, medger Knutsson, ett risktagande. Det fanns alltid en chans att Disney skulle slå tillbaka – och det gjorde de med full kraft. Om rättsprocessen gått vidare kunde Tryckeriförlaget ha åkt på hundratusentals kronor i skadestånd.
Tidningen blev bannlyst från flera återförsäljare, och efter bara ett nummer var det slut. Elitserien begravdes – men inte glömdes.
Eftermäle
Även om Elitserien bara överlevde en enda utgåva, har den fått ett slags kultstatus i efterhand. Den ses som ett av få svenska exempel på hur seriekonst vågat utmana både ett globalt företag och en inhemsk politisk kultur präglad av konsensus, kontroll och en aning ängslighet inför satir.
Läs mer om Eliteserie på den länk.