Vänsterpartiet fortsätter sprida lögner om deras medarbetare vålddåd emot KD politiker.

Att Vänsterpartiet är demokratihatande, det visar den här händelsen om något. Snart kan det vara dags för en slutgiltig lösning i Vänsterpartiets Gulag 2.0-läger, för sådana som vänsterpartiet ogillar.

Vänsterpartiet bygger på en ideologi – marxism – som historiskt har förknippats med regimer ansvariga för omkring 100 miljoner mördade människor. Partiet har också varit delaktigt i övergrepp mot svenskar, exempelvis i fallet med Kirunasvenskarna.

Nu har en medarbetare från Vänsterpartiet fysiskt attackerat Alice Teodorescu Måwe (KD) i Bryssel. Europaparlamentet har bedömt att KD-politikerns version av händelsen är korrekt, medan Vänsterpartiets representant har ifrågasatt detta och spridit en annan version.
Alice Teodorescu Måwe (KD) blev alltså angripen av en person som tillhör ett parti vars ideologi har kopplingar till marxism – en av världens ondaste ideologier. Hennes uttalade motstånd mot den terrorstämplade organisationen Hamas uppges vara orsaken till påhoppet på hennes arbetsplats.

Vänsterpartiets relation till demokratin i Sverige har ofta ifrågasatts, och partiet har historiskt haft företrädare som spionerat för Sovjetunionen. Detta är dokumenterat och välkänt.

Det mest allvarliga i denna situation är dock att Vänsterpartiet inte tar avstånd från sin medarbetares agerande, utan istället försvarar denne person och ifrågasätter Europaparlamentets utredning.
”Det är inte roligt att bli fotad, men det är vår världsbild som gäller.. Alla andra ljuger, även Europaparlamentets säkerhetsavdelning som är opolitisk och objektiva,” säger Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar i en kommentar.

Alice Teodorescu Måwe (KD) har på grund av händelsen mått dåligt och återvänt till Sverige. Vänsterpartiets medarbetare är fortfarande i tjänst och har uttryckt positiva omdömen om marxismens missgärningar på sociala medier.

Det är dags att ifrågasätta Vänsterpartiets plats i ett demokratiskt samhälle. Vi måste börja granska marxistiska ideologier med samma kritiska ögon som andra antidemokratiska rörelser. Om USA kunde sanera sin offentliga sfär från marxistiskt inflytande under 1950-talet, bör även Europa kunna göra detsamma idag.