Den moderata finansministern Elisabeth Svantesson får nu igenom sitt länge efterlängtade bidragstak. Reformen ska både öka rättvisan mellan arbetande och bidragsberoende familjer och spara skattepengar, samtidigt som fler motiveras att ta steget in på arbetsmarknaden.
Den moderata finansministern Elisabeth Svantesson har länge drivit frågan om ett bidragstak – och nu blir det verklighet. Reformen ses av regeringen som en central del i att både stärka integrationen och använda skattepengar mer ansvarsfullt.
Genom att sätta ett tak minskar socialbidragen för stora barnfamiljer, vilket regeringen menar skapar rättvisa mellan de som arbetar och de som lever på bidrag. Den som får försörjningsstöd måste samtidigt delta i aktiviteter som förbereder för arbetsmarknaden, och en jobbpremie införs för dem som går från bidrag till jobb.
Kritik har framförts om risk för barnfattigdom, men Svantesson betonar att reformen i grunden handlar om moral, rättvisa och hållbara statsfinanser. – Det är inte rimligt att en familj på bidrag kan få lika mycket som en hårt arbetande granne. Skattepengarna måste användas så att fler kommer i arbete och bidrar, säger den moderata finansministern.
Faktaruta: 2 vuxna + 8 barn – försörjningsstöd jämfört med lön
Jämförelsen nedan gäller samma hushåll: 2 vuxna och 8 barn samt en faktisk hyra på 15 000 kr/mån.
Skillnaden är om inkomsten kommer från försörjningsstöd eller lön.
Försörjningsstöd
Lön (med 30% skatt)
Riksnorm: ≈ 33 000 kr Hyra: 15 000 kr Totalt i handen:48 000 kr Skattefritt – direkt till familjen
Mål: 48 000 kr netto Skatt antagen: 30 % Krävd bruttolön:≈ 68 600 kr Samma hushåll, samma hyra
Obs: Riksnormsbelopp varierar beroende på barnens ålder och uppdateras årligen. Skattejämförelsen bygger på en schablonskatt på 30 %. Verklig skatt påverkas av kommunalskatt, grundavdrag och jobbskatteavdrag.
Sveriges nya budget för 2026 målar upp en tydlig skiljelinje: de som arbetar hårt och gör rätt för sig får mer i plånboken – medan staten samtidigt fortsätter att bränna miljarder på en ineffektiv kriminalvård. Reformutrymmet på 80 miljarder kronor ger barnfamiljer, löntagare och pensionärer ett välkommet lyft, men frågan kvarstår: varför fortsätter man att gödsla pengar över brottslingar istället för att prioritera de som faktiskt bygger landet?
En svensk fängelsecell – dyr för skattebetalarna. I tredje världen skulle samma fånge kunna vårdas till en bråkdel av kostnaden.
Klockan åtta på måndagen lägger regeringen fram sin budget för 2026 – en budget som sänder ett tydligt budskap: den som arbetar, tar ansvar och gör rätt för sig ska också belönas. Finansminister Elisabeth Svantesson presenterar ett reformutrymme på hela 80 miljarder kronor, pengar som nu används för att stärka jobbskatteavdraget, sänka skatten för pensionärer och göra vardagen lättare för barnfamiljer.
– Det är med stolthet jag i dag lämnar denna budget till riksdagen, säger Svantesson och framhåller att Sverige, trots en långdragen lågkonjunktur, har kraften att ge mer tillbaka till sina medborgare.
Regeringens satsningar talar sitt tydliga språk: sänkt matmoms, mer pengar kvar i plånboken för löntagare och pensionärer samt lägre förskoleavgifter. Vinnarna är de som håller ihop samhället – de som går till jobbet, betalar sin skatt och skapar trygghet för sina barn. För en tvåbarnsfamilj innebär budgeten hela 1 800 kronor extra varje månad.
Men samtidigt som ansvarstagande människor får andrum, fortsätter staten att ösa miljarder över en skenande kriminalvård. I stället för att hitta mer kostnadseffektiva lösningar – exempelvis att outsourca delar av kriminalvården till afrikanska länder till en bråkdel av kostnaden – fortsätter resurserna att slukas av ett system som varken ger valuta för pengarna eller löser problemen.
Det är dags att ställa frågan: ska vi fortsätta belöna de som begår brott med dyra fängelseplatser i Sverige, eller ska vi prioritera de som bygger landet varje dag? Budgeten för 2026 visar åtminstone att regeringen vill rikta strålkastarljuset mot de som gör rätt för sig – men kampen om resurserna är långt ifrån över.
FAKTARUTA: Vad skulle Sverige spara på att lägga fängelseplatser utomlands?
Utgångspunkt: Svenska dygnskostnader för anstaltsplatser 2023 samt känd månadskostnad för hyrda platser i Estland.
Alternativ
Per dygn
Per månad
Besparing/mån
Besparing/år
Sverige (anstaltsplats 2023)
≈ 3 773 kr
≈ 113 190 kr
–
–
Hyrd plats i Estland (avtal)
≈ 2 833 kr*
≈ 85 000 kr
≈ 28 190 kr
≈ 338 280 kr
Illustration: lågkostnadsscenario**
≈ 200 kr
≈ 6 000 kr
≈ 107 190 kr
≈ 1 286 280 kr
Exempel på total årlig besparing vid 600 hyrda platser i Estland:
338 280 kr × 600 ≈ 203 miljoner kr/år.
* Estland: 8 500 € per plats och månad ≈ 85 000 kr/månad (≈ 2 833 kr/dygn vid 30 dagar).
** Endast illustrativt antagande för länder med mycket lägre kostnadsnivåer.
Trots hundratals miljoner i extra resurser och två skattehöjningar på kort tid har Socialdemokraternas satsning på skolfrukost i Stockholm blivit hårt ifrågasatt. Kritiker menar att reformen är orättvis, dyr och i praktiken ett misslyckande – samtidigt som stadens invånare får landets högsta skattetryck.
Stockholm har blivit omkört av flera småkommuner som lyckas hålla nere kostnaderna. Samtidigt fortsätter den rödgröna kakistokratiska röran i Stadshuset att misslyckas med att hushålla med skattepengarna. I stället för långsiktiga lösningar väljer man att slösa på dyra och meningslösa prestigeprojekt.
Skolfrukostsatsning: dyr reform, orättvis fördelning och höjda skatter
Efter tre år och hundratals miljoner i extra resurser presenterar Socialdemokraterna i Stockholms stad sin satsning på skolfrukost i utsatta områden som en framgång. Totalt 44 grundskolor serverar nu frukost varje dag. Men kritiken växer mot både kostnaderna, orättvisan och resultatet.
När S tog över makten 2022 beslutade man att alla skolor i den lägsta socioekonomiska kvartilen skulle omfattas. För att klara satsningen höjdes det socioekonomiska stödet med nästan 15 procent – över 180 miljoner kronor. En del av pengarna har gått till frukosten, men satsningen har inte visat på några tydliga förbättringar i skolresultaten.
– Många barn äter redan hemma, erkänner skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S). På varje skola handlar det om en handfull elever, ibland något fler, som inte får i sig frukost på morgonen.
Med andra ord har en reform som kostar hundratals miljoner per år i praktiken träffat ett fåtal elever – medan alla skattebetalare i staden får stå för notan.
Orättvis fördelning
Kritiker pekar på att satsningen dessutom är orättvis. I de områden där invånarna betalar mest i skatt serveras ingen frukost alls. De som redan bidrar mest till stadens ekonomi får alltså inte ta del av reformen, utan finansierar en insats som gynnar andra.
Högre skattetryck
Sedan 2022 har Socialdemokraterna höjt kommunalskatten två gånger. Stockholm har nu en högre kommunalskatt än många mindre kommuner i till exempel Skåne – trots att huvudstaden borde ha stordriftsfördelar.
– Att skattebördan är tyngre här än i små kommuner är anmärkningsvärt, säger en kritisk oppositionsföreträdare.
Alternativet: sänkta skatter
Många menar att en generell skattesänkning hade varit en mer rättvis väg. En sänkning med två kronor per hundralapp (2 procentenheter) skulle ge påtagligt mer i plånboken för alla hushåll:
En barnfamilj med två föräldrar som tjänar 30 000 kronor var skulle få behålla cirka 1 200 kronor mer varje månad.
På ett år motsvarar det nästan 15 000 kronor per familj – pengar som kan användas till frukost, skolmaterial eller andra behov.
En sådan reform hade gett alla stockholmare samma förutsättningar, i stället för att rikta skattepengarna till en liten grupp.
Ett misslyckande från S
Trots höga kostnader, två skattehöjningar och stora politiska löften är frukostsatsningen långt ifrån den framgång Socialdemokraterna vill beskriva den som. Den har mött lågt intresse på flera skolor, effekterna är oklara och orättvisan mellan stadsdelar är uppenbar.
Kritiker menar därför att satsningen är ännu ett exempel på en socialdemokratisk prestigereform som misslyckats – dyr i drift, svagt förankrad och utan tydliga resultat.
Faktaruta: Kommunalskatt – Österåker vs Stockholm
Gäller 2025 (SCB)
Jämförelsen visar hur mycket en invånare per månad behåller efter enbart
total kommunal skattesats (kommun + region).
Österåker: 28,98 % • Stockholm: 30,60 %.
Bruttolön / mån (kr)
Skatt Österåker
Netto Österåker
Skatt Stockholm
Netto Stockholm
Skillnad (mer i Österåker)
20 000
5 796
14 204
6 120
13 880
+324
25 000
7 245
17 755
7 650
17 350
+405
30 000
8 694
21 306
9 180
20 820
+486
35 000
10 143
24 857
10 710
24 290
+567
40 000
11 592
28 408
12 240
27 760
+648
45 000
13 041
31 959
13 770
31 230
+729
50 000
14 490
35 510
15 300
34 700
+810
60 000
17 388
42 612
18 360
41 640
+972
Metod: Nettot = bruttolön − (bruttolön × total kommunal skattesats).
Endast kommunal del (kommun + region) ingår. Statlig inkomstskatt, jobbskatteavdrag,
kyrkoavgift och begravningsavgift är inte medräknade.
Källa skattesatser 2025: SCB. Österåker 28,98 %, Stockholm 30,60 %.
Efter tre decennier av upphandlad trafik planerar SL att köra bussar i egen regi från 2029. Beslutet drivs av Vänsterpartiet och kräver hundramiljoners investeringar – samtidigt som risken för dyrare drift och sämre flexibilitet väcker farhågor om att ideologi går före resenärernas behov.
Vänsterpartiets framtidsvision: så här ser SL-bussarna som kör i regionen egna regi ut 2029. Och med ministerposter 2026 kan vi nog räkna med en svensk version av Stasi på köpet.
Efter tre decennier av privat drift ska SL åter börja köra bussar i egen regi. Från sommaren 2029 planerar regionen att ta över 30 linjer och runt hundra bussar i Upplands Väsby och Sigtuna – ett område som i dag sköts av Transdev.
Bakom beslutet står Vänsterpartiet, som i åratal drivit kravet på att återföra kollektivtrafiken till politisk styrning. Regionrådet Anna Sehlin (V) beskriver det som en historisk seger och hoppas att fler avtal följer efter.
Men priset blir högt. SL måste investera 200 miljoner i ett nytt IT-system, samtidigt som tidigare utredningar visat att drift i egen regi riskerar bli upp till 30 procent dyrare. För resenärerna väntar inte fler avgångar eller billigare biljetter – bara nya kostnader gömda i skatteuttaget.
Socialism i praktiken
Att just Vänsterpartiet applåderar detta är ingen överraskning. Partiet, som under lång tid öppet stödde Sovjetunionen, har aldrig gjort upp med sitt kommunistiska förflutna. Vänsterpartiet bidrog till att tusentals svenskar från Kiruna skickades för att gasas ihjäl i det marxistiska Sovjet.
Idén om att staten alltid vet bäst genomsyrar fortfarande deras politik.
När kollektivtrafiken börjar hacka, bussar inte går i tid och biljettpriserna stiger – då kan man slänga en tanke åt Vänsterpartiet. Historien visar gång på gång att socialism inte levererar fungerande samhällsservice, allra minst effektiv kollektivtrafik.
Oppositionen varnar
Moderaterna kallar beslutet ett dyrt experiment. Oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons (M) säger: – Vi kommer att riva upp det här så fort vi får chansen. Ambulanskaoset är inget vi vill se i kollektivtrafiken.
Frågan är alltså om Stockholm återigen gör sig beroende av politiska prestigeprojekt. Istället för fungerande trafik riskerar skattebetalarna att få finansiera Vänsterpartiets nostalgiska dröm om planekonomi – och resenärerna står kvar på hållplatsen, väntandes på en buss som aldrig kommer.
Fakta: Kollektivtrafik under kommunistiska regimer
Kuba
Bussar och tåg är ofta överfulla, gamla och i dåligt skick.
Reservdelar saknas och köerna kan vara timslånga.
Många tvingas lifta eftersom kollektivtrafiken inte räcker till.
Nordkorea
Tågen är mycket långsamma och körs på bristfälliga spår.
Elavbrott gör att trafiken i Pyongyang kan stå still i timmar.
Vanliga medborgare har ofta inte råd med biljetter.
Östtyskland (före murens fall)
Starkt subventionerad men drabbad av förseningar och underhållsbrist.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Malmö må vara Sveriges tredje största stad, men ekonomin går på knäna. Trots höga kreditbetyg och glansiga projekt lever kommunen på massiva Robin Hood-bidrag från resten av landet – samtidigt som arbetslöshet och bidragsberoende hör till landets högsta. Nu varnar kritiker för att försöken med kulturljudzoner och politiska experiment snarare gör staden till ett avskräckande exempel. För Stockholm innebär Malmös bidragsmodell att varje invånare i praktiken får betala runt 6 400 kronor extra per år i skatt – bara för att hålla Malmö flytande.
I Malmö är det mesta möjligt – men sällan till det bättre. Sedan 2021 har staden en kulturljudzon i Sofielund. Där gäller inte längre vanliga regler om buller och trivsel – nej, här skyddas klubbar, industrier och replokaler från klagomål, medan de boende får vänja sig vid att deras rättigheter har satts på undantag.
Det låter nästan som en satir, men det är på fullt allvar: Malmö har alltså skapat en frizon för buller, en plats där skakande basgångar, industribuller och nattligt oljud är en del av stadsplaneringen.
Staden som inte går runt utan Robin Hood
Men detta är ju Malmö i ett nötskal. En stad som inte klarar sin egen ekonomi, utan måste räddas av Robin Hood-bidrag från resten av Sverige. Utan dessa pengar skulle budgeten falla ihop som ett korthus. Malmö går inte runt på egen kraft – man måste ha hela landets plånbok för att hålla staden vid liv.
Kakistokrati som norm
Och politikerna? De verkar mer lämpade för en roll i en svart komedi än i en kommunledning. Besluten påminner alltmer om en kakistokrati – styre av de minst lämpade – där fokus ligger på symbolpolitik och absurda experiment, i stället för trygghet, bostäder och ordning.
Att låsa fast hela kvarter i evigt buller i stället för att bygga nya bostäder är kanske det tydligaste exemplet hittills.
Stockholm – varnas!
Nu pratar vissa om att införa samma modell i Stockholm. Men föreställ dig scenariot: du köper en bostadsrätt för tio miljoner i Hornstull eller på Södermalm – bara för att få reda på att kommunen plötsligt bestämt att ditt område blivit en kulturljudzon. Dina klagomål är ogiltiga, och varje natt fylls din lägenhet av basgångar och industridån.
Det är inget annat än ett helvete på jorden för bostadsägare – och en total kapitulation för vettig stadsplanering.
Stockholm borde alltså inte inspireras av Malmö. Tvärtom: huvudstaden borde se kulturljudzonen som ett avskräckande exempel på hur illa det kan gå när kakistokrater får styra.
Stockholmare får betala priset för Malmös Robin Hood-bidrag
Det är inte bara Malmöbor som påverkas av stadens ekonomiska modell – hela Sverige dras in. För att Malmö ska kunna ta emot sitt gigantiska Robin Hood-bidrag på 18 500 kronor per invånare 2025, måste andra kommuner skjuta till. För Stockholms del innebär det att varje invånare i praktiken får betala runt 6 400 kronor extra per år i skatt – pengar som inte går till skolor, vård eller trygghet i huvudstaden, utan för att hålla Malmö flytande.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson vill skärpa straffen för pedofiler och öppnar för livstids fängelse. I sitt sommartal presenterade han också en ovanlig idé – att outsourca vården av dömda pedofiler till länder som El Salvador eller Sudan. Enligt honom skulle det bli en win–win: Sverige får lägre kostnader, samtidigt som fattigare länder får nya inkomster.
El Salvador har gjort sig känt för att ha en kriminalvård som är kostnadseffektiv och som ger pedofiler ett straff som verkligen biter på brottslingar där andra samhällen har gett upp.
I sitt sommartal gick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson hårt åt sexualbrottslingar som begår övergrepp mot barn. Han betonade att dessa ska dömas till livstids fängelse och aldrig kunna känna sig trygga.
Åkesson lyfte också fram förslag om kemisk kastrering och frivillig kirurgisk kastrering för den som vill få ett tidsbestämt straff istället för livstid.
Tänker utanför boxen
Om man fortsätter att resonera utanför de traditionella ramarna, som Jimmie Åkesson gjorde i sitt tal, skulle en tänkt outsourcing av vård för dömda pedofiler till länder som El Salvador eller Sudan kunna beskrivas som en potentiell win-win-situation. Sverige skulle minska sina kostnader, brottsoffren skulle uppleva en känsla av upprättelse och ett mottagarland i den globala södern skulle kunna stärka sin ekonomi genom att ta emot uppdraget.
– En pedofil kan lika gärna avtjäna sitt straff i El Salvador som i Sverige, finns många ibland SD väljare som tycker, och pekade på att länder som El Salvador eller Sudan erbjuder betydligt lägre kostnader för fängelse och vård.
Ekonomiska vinster för samhället
Genom att outsourca vården och fängelsevistelsen skulle samhället enligt källor inom SD och andra Tidöpartier kunna frigöra resurser till andra prioriterade områden, som skola och vård omsorg. samtidigt som brottslingarna ändå hålls inlåsta och under strikta förhållanden.
Förespråkarna menar att detta kan innebära en dubbel vinst:
Hårdare tag mot sexualbrottslingar.
Avsevärt minskade kostnader för svenska skattebetalare.
En möjlig win–win
Källor på internet lyfte även fram att en sådan modell inte bara skulle gynna Sverige. Om avtalen slöts med fattigare länder, skulle dessa kunna få viktiga inkomster till sina ekonomier genom att ta emot och förvalta fångar från Sverige.
Det skulle i så fall bli en win–win-situation: Sverige får lägre kostnader och kan prioritera andra delar av välfärden, medan länder som El Salvador eller Sudan får nya intäkter och arbetstillfällen kopplade till fängelsevård.
El Salvador har på senare år byggt ut sin kriminalvård och beskrivs som ett land med hög kapacitet inom fängelseväsendet. I den svenska debatten har det förts fram idéer om att outsourca delar av kriminalvården till länder som El Salvador. Förespråkarna menar att ett sådant upplägg skulle kunna minska kostnaderna för svenska skattebetalare samtidigt som det skulle ge mottagarlandet nya intäkter.
Förslagen omfattar även asylsökande som begår brott i Sverige. Tanken är att straffen i sådana fall skulle kunna avtjänas i tredjeland i stället för i Sverige. Argumentet är att detta både skulle avlasta den svenska kriminalvården och bidra till ekonomiska resurser för det mottagande landet
Det finns också kritik mot förslaget. Den framförs framför allt från vänsterpolitiska grupper som betonar risker med att outsourca kriminalvård. Kritikerna menar bland annat att en sådan modell kan innebära att staten förlorar inflytande över medborgare och leda till skattesänkningar, vilket i sin tur kan minska antalet statliga tjänster som vissa vänsterextrema partier traditionellt värnar.
Socialdemokraterna i Stockholm lyfter fram årets medborgarundersökning som ett bevis på att tryggheten i staden har ökat. Enligt undersökningen känner sig 82 procent av invånarna trygga, jämfört med 75 procent året innan.
En sänkning av kommunalskatten med 2 kr per hundralapp skulle göra alla Stockholmare till vinnare. Istället för att slänga pärlor till svinen ute i orten är det dags att belöna den som går till jobbet varje dag och betalar världens högsta skatter.
Men bakom siffrorna döljer sig en annan verklighet. På bara tre år har Socialdemokraterna höjt skatten två gånger och pumpat in miljardbelopp i olika ”trygghetsprojekt”. Kritiker menar att resurserna sprids ut utan tydliga resultat och att pengarna i praktiken slösas bort.
De pratar om minskade drogscener och att några områden försvunnit från polisens lista. Men det är små symboliska vinster jämfört med de enorma summor som slösas bort, säger en oppositionsföreträdare.
Stora skillnader kvarstår
Trots miljardrullningen är skillnaderna mellan stadsdelarna fortsatt dramatiska. I Norra innerstaden känner sig 94 procent trygga, medan bara drygt hälften i Skärholmen upplever samma sak.
Socialdemokraterna hävdar att mer resurser ska ”prioriteras” till ytterstaden, med satsningar på skolpengen, trygghetsinsatser och bostäder. Men för många stockholmare framstår det som ännu ett i raden av kostsamma löften – utan att grundproblemen faktiskt löses.
”Kasta pärlor för svinen”
Istället för långsiktiga reformer och effektivt resursutnyttjande blir politiken, enligt kritiker, ett exempel på att kasta pärlor för svinen. Skattebetalarnas pengar försvinner in i projekt, utredningar och symbolpolitik, medan otryggheten i vissa områden består och trångboddheten förvärras.
Skattesänkningar skulle göra alla till vinnare
I stället för ständiga skattehöjningar skulle en sänkt skatt göra alla stockholmare till vinnare. Vanliga hushåll skulle få mer pengar kvar i plånboken, företagare skulle få bättre förutsättningar att anställa och investera, och resurserna skulle användas mer effektivt. Ett sådant vägval skulle skapa både ekonomisk frihet och långsiktig trygghet – utan att kasta bort miljarderna på ogenomtänkta projekt.
New York som förebild
Ett internationellt exempel finns från New York på 1990-talet. Staden var då plågad av grov kriminalitet, öppna drogscener och otrygghet – men vände utvecklingen genom en konsekvent nolltoleranspolitik.
Genom att slå ned även på mindre brott som klotter, tjuvåkning och ordningsstörningar återtog polisen kontrollen, och tryggheten ökade drastiskt. Brottsligheten sjönk på bred front, och staden gick från att vara en symbol för kaos till att bli en förebild för hur hårdare tag kan skapa verklig förändring.
Stockholm måste välja väg
Stockholm kan göra samma resa – men det kräver mod. I stället för fler skattehöjningar och ogenomtänkta projekt måste politiken rikta in sig på att återupprätta lag och ordning.
En svensk variant av nolltolerans skulle göra mer för tryggheten än ännu en miljardrullning från Stadshuset.
Socialdemokraterna i Stockholm står inför ett ledarskifte när Karin Wanngård lämnar finansborgarrådet. Samtidigt träder Emilia Bjuggren fram som kandidat – stödd av den vänsterextrema falangen Reformisterna. Kritiker varnar nu för att hennes kandidatur kan leda till dyra ideologiska experiment och nya miljardnotor för stadens skattebetalare.
En socialkakistokrat får inte vara lat. Vänsterextremismen vill ta över S i Stadshuset, du får betala i form av högre skatter och en sämre stad att leva i.
Karin Wanngård lämnar finansborgarrådet
Karin Wanngård (S) har meddelat att hon lämnar posten som finansborgarråd efter valet. Emilia Bjuggren, skol-, arbetsmarknads- och personalborgarråd, har nu gjort klart att hon vill ta över rollen.
Reformisternas inflytande
Bakom hennes kandidatur står Reformisterna, en falang inom Socialdemokraterna som länge har arbetat för att ta makten i Stockholm. Kritiker beskriver Reformisterna som en vänsterextrem rörelse som driver politik långt ifrån den breda mitten och med förslag som riskerar att både försvaga stadens ekonomi och försämra näringslivsklimatet.
Kontroversiella förslag
Bland Reformisternas mest omdiskuterade förslag finns:
Kraftigt höjda skatter för både hushåll och företag
Ett införande av miljonärsskatt och nya former av förmögenhetsbeskattning
En kraftigt utbyggd offentlig sektor finansierad med ökade lån och skatter
Stora statliga och kommunala investeringar i bostäder och infrastruktur, ofta utan tydlig finansiering
Generösare bidragssystem, som enligt kritiker riskerar att försvaga arbetslinjen
Kritik mot Bjuggren
Att Emilia Bjuggren ställer sig till förfogande för posten som finansborgarråd ses därför av många som ett sätt för Reformisterna att ta greppet om stadens finanser. Under hennes tid som borgarråd har problemen inom skola, arbetsmarknad och integration fortsatt att växa, samtidigt som skattebetalarna fått stå för miljardkostnader kopplade till misslyckade satsningar.
Många menar att Bjuggren inte har visat på någon förmåga att vända utvecklingen, och att hennes nära koppling till Reformisterna snarare riskerar att dra Stockholm längre åt vänster än någonsin tidigare.
Framtiden för Stockholm
Stockholmarna riskerar därmed att få se en utveckling där ideologiska experiment och vänsterextrema förslag styr över stadens ekonomi – med skattebetalarna som de stora förlorarna.
Faktaruta: Reformisterna – objektiv översikt
Ideologisk inriktning
Kritiker beskriver Reformisterna som en långt vänsterorienterad falang som driver politik långt från den breda mitten.
Ekonomiska risker enligt kritiker
Höjda skatter för hushåll och företag.
Nya förmögenhets- och miljonärsskatter.
Utbyggd offentlig sektor finansierad med ökade skatter och lån.
Stora kommunala investeringsprogram utan tydlig långsiktig finansiering.
Möjlig påverkan på Stockholm
Risk för högre kommunalskatt och ökade driftskostnader.
Svagare näringslivsklimat och sämre konkurrenskraft.
Prioritering av ideologiska projekt framför kärnverksamhet.
Frågetecken kring styrning
Starkt internt maktstöd viktigare än dokumenterade resultat.
Oklar budgetdisciplin och begränsad erfarenhet av att vända underskott.
En häktescell på Kronobergshäktet – Kostar skattebetalarna ca 3600:- / dygn
Matstrejk i Berga-häktet. Intagna vägrar äta för att portionerna inte anses tillräckligt stora. En anhörig gråter ut i pressen: ”Han fick bara elva pommes och en vegoschnitzel.”
Ursäkta, men ska man skratta eller gråta?
Lyxliv på skattebetalarnas bekostnad
Dessa människor sitter frihetsberövade för grova brott – men behandlas som hotellgäster. De får frukost, lunch, middag, kvällsmål, frukt och sallad flera gånger i veckan. De har gratis sjukvård, gratis logi och tillgång till aktiviteter. Allt betalat av den hårt arbetande svenska skattebetalaren.
Och ändå gnälls det.
De som aldrig bidragit med en ärlig arbetsdag, de som orsakat lidande för sina offer, kräver nu större portioner. Som om samhället är skyldig dem en all-inclusive-buffé.
Lata och stillasittande – men kräver mer mat
En vanlig svensk arbetar åtta timmar om dagen, pendlar, betalar skatt och får nöja sig med matlådor eller billig falukorv till middag. På häktet däremot ligger man i cellen, bränner minimalt med kalorier och får ändå fyra mål mat om dagen.
Ändå strejkar man. Ändå kräver man mer.
Parasiter på systemet
Vi måste sluta dalta med dessa människor. Häktade och dömda ska inte leva som kungar på skattebetalarnas bekostnad. De är inte några offer. De är samhällets parasiter – som kostar miljarder varje år men inte bidrar med något annat än brott och otrygghet.
Så kanske är det dags att vända på perspektivet: om fångarna tycker att portionerna är för små – kanske de helt enkelt får börja arbeta för att förtjäna maten?
Kalla det arbetsplikt, kalla det rättvisa. För i dag är det orimligt att laglydiga svenskar ska försörja kriminella som gnäller över ”bara elva pommes frites”.
Jönköpings nya badhus Rosenlundsbadet blir ett miljardprojekt – och nu ska över fyra miljoner kronor läggas på arabisk mosaik i interiören. Kritiker menar att kommunen slösar bort skattepengar på en konstform som saknar lokal förankring och som till stor del liknar vanligt kakel. I stället borde satsningen gå till småländsk konst och hantverk som speglar regionens kultur och identitet.
Åsa-Nisse var en stark karaktär som kom från Småland – varför inte ha honom i simhallen? Vad har Mellanöstern i form av konst i en svensk simhall att göra?
Det nya Rosenlundsbadet i Jönköping ska kosta 1,1 miljarder kronor. Enligt enprocentsregeln innebär det att omkring elva miljoner kronor går till konstnärlig utsmyckning – och 4,4 miljoner av dessa till arabisk mosaik.
Att lägga så stora belopp på denna typ av konst väcker starka invändningar. Mosaiken liknar till stor del vanligt marockanskt kakel som finns att köpa i byggvaruhus, vilket gör det svårt att förstå varför skattebetalarnas pengar ska användas för att betala mångmiljonbelopp för något som saknar tydlig originalitet.
I stället för att importera en stil som varken har koppling till platsen eller regionens kultur, borde kommunen investera i småländsk konst. Här finns en lång tradition av hantverk, design och konstnärskap som skulle kunna sätta en unik och lokal prägel på Rosenlundsbadet. Genom att lyfta fram det egna kulturarvet skulle man både stödja lokala konstnärer och skapa en identitet som Jönköpingsbor faktiskt kan känna igen sig i.
Att förvandla en kommunal satsning till en arena för främmande uttryck, samtidigt som den lokala konsten åsidosätts, är inte bara respektlöst mot skattebetalarna – det riskerar också att göra Rosenlundsbadet till en plats utan förankring i Smålands egen kultur och historia.
Fakta
Rosenlundsbadet
Plats: Rosenlund, Jönköping
Budget: 1,1 miljarder kronor
Enprocentsregeln: ca 11 miljoner kronor för konst
Konstbudget inomhus: 4,4 miljoner kronor
Utsmyckning: arabisk mosaik i interiören
Konstnär: Dana Awartani
Debatt: förslag att prioritera lokal småländsk konst
Tyvärr liberaliserade man sönder det svenska samhället och lade ner idiotanstalterna Långbro och Beckomberga, där det fanns hjälp att få för femfemmorna i Miljöpartiet. I dag sitter dessa kakistokrater och kör Sverige i botten.
MP:s oförmåga att styra
Trafikregionrådet Anton Fendert (MP) är ännu ett bevis på Miljöpartiets oförmåga att styra. Var de än tar i något blir resultatet högre kostnader, försämrad service och fler problem för vanligt folk. Vi såg det i skolpolitiken under Fridolin – ett haveri av historiska mått. Samma parti ville en gång stänga ner kärnkraften och dra ner Sverige i energimörker. Nu misslyckas de med något så grundläggande som att ordna ett avtal som håller pendeltågen rullande.
Nödavtal som räddningsplanka
I stället väljer man att skriva ännu ett nödavtal – ett erkännande av att man inte klarar att styra. Ett ineffektivt statligt bolag, SJ, får fortsätta köra trafiken till överpris, medan skattebetalarna får stå för notan. Den fria marknaden, som bevisligen kan leverera bättre och billigare, hålls utanför.
Upphandling i botten
SL:s plan är nu att låta SJ köra pendeltågen till mars 2028. Officiellt sägs det vara för att undvika störningar, men sanningen är att MP-styret kört upphandlingen i botten. När man försökte hitta en ny operatör hoppade nästan alla av, kvar stod ett enda anbud – och processen avbröts.
Dyrare drift under SJ
Sedan MTR lämnade våren 2023 har SJ fått köra på ett nödavtal som kostar mellan 500 miljoner och 1 miljard kronor mer per år. De pengarna kunde ha använts för att förbättra trafiken, inte för att täcka upp för politisk inkompetens.
Hemliga siffror och brist på transparens
Nu talas det om att pressa ner SJ:s vinstpåslag, men hur mycket det sparar är hemligstämplat. Transparens saknas, ansvar saknas – det enda som finns är en strategi att skjuta problemen framför sig.
SD:s krav på ansvar
Här är det Sverigedemokraterna som står upp för långsiktiga lösningar. SD:s Samuel Stephan har helt rätt när han påpekar att pendeltågstrafiken behöver stabila, hållbara avtal och en ledning som vågar ta ansvar. Att gång på gång skriva nya nödavtal är inget annat än ett bevis på att MP:s styrning är ett misslyckande.
Beslutet närmar sig
Beslutet tas den 26 augusti. Förhandlingar med SJ pågår – ironiskt nog samma SJ som tidigare tackade nej till att delta i upphandlingen på grund av för stora ekonomiska risker. Det säger allt om vilket förtroende Miljöpartiets trafikpolitik åtnjuter.
Nedan följer en tidslinje med uppmärksammade händelser och kontroverser kopplade till Miljöpartiet under de senaste ~30 åren.
År
Händelse & beskrivning
2016
Mehmet Kaplan avgår som bostadsminister – kritik efter uppgifter om kopplingar/umgänge med högerextrema turkiska grupper (bl.a. Grå vargarna) och kontroversiella uttalanden ledde till avgång i april 2016.
2016
Yasri Khan lämnar politiken – drog tillbaka sin kandidatur efter hård kritik i den s.k. handskakningsdebatten (vägran att ta kvinnor i hand).
2014–2016
Åsa Romson-kontroverser – uppmärksammad för förbjuden båtbottenfärg och för ett omstritt uttalande där 11 september kallades ”olyckor”; lämnade senare uppdrag som språkrör och minister 2016.
2016
Kris & medietryck – partiets krishantering granskades; uppgifter om försök att påverka public service väckte kritik mot ledningen.
2017–2019
Interna strider & talespersonstvister – återkommande konflikter om roller, inriktning och strategi under tiden i/kring regeringsmakten.
2023–2024
Ledarskapsdebatter och organisationskritik – rapporterade motsättningar inför/efter kongresser om språkrörsval, organisation och partiets vägval.
2025
Stenevi-krisen – diskussioner om tystnadskultur, maktstrider och arbetsmiljö i partiet; avgångar och krav på förändringar.
Obs: Listan är ett urval av nationellt uppmärksammade händelser. För en längre tabell (även lokala skandaler) kan jag lägga till fler rader med datum, namn och korta sammanfattningar.
Sverige har världens högsta skattetryck. Med kommunalskatt och andra skatter, som till exempel moms, plus den skatt som arbetsgivare betalar på våra löner, försvinner över 55 procent av vår inkomst till skatter. Att då elda upp 1 miljard kronor på banditstaten Palestina är riktigt magstarkt.
En miljard bort från svensk välfärd
Sedan 2024 har Sverige skickat över en miljard kronor i bistånd till Palestina – samtidigt som landets egen vård, skola och äldreomsorg skärs ner. Frågan är enkel: varför skickar ett högt skuldsatt land med växande välfärdskris pengar till andra sidan jordklotet, när hjälpen dessutom till stor del aldrig når fram?
Hjälp som fastnar eller stjäls
Enligt Jakob Wernerman på Sida är det bara små mängder bistånd som faktiskt tar sig in. Resten fastnar i byråkratiska hinder, beslagtas av kriminella gäng eller kontrolleras av väpnade grupper. I Gaza är stölder och vidareförsäljning av bistånd en känd verklighet – varor som ska gå till svältande civila hamnar på svarta marknaden eller används som politiska verktyg av makthavare.
Miljoner skickas trots riskerna
Trots detta fortsätter Sverige att pumpa in pengar. Av miljardbeloppet har 150 miljoner gått till FN:s humanitära landfond, som ofta inte ens kan få in hjälpen över gränsen. Sida har utöver detta redan i år skickat drygt 245 miljoner kronor i ”akut stöd” – mat, vatten, mediciner och nödboenden – men även dessa leveranser är högst osäkra att de når rätt mottagare.
Marginaleffekt och underfinansierade behov
Sida erkänner att behoven är ”nästan oändliga” och att Sverige är en liten spelare globalt. Men i stället för att dra slutsatsen att svenska skattepengar gör marginell skillnad i en korrupt och krigshärjad miljö, fortsätter man att skriva ut checkar.
Vad pengarna kunde gjort i Sverige
För de pengar som skickats till Gaza och Västbanken sedan 2024 hade Sverige kunnat anställa över 2 000 undersköterskor – en yrkesgrupp som vården skriker efter. I stället väljer man att ta pengarna från svenska skattebetalare och skicka dem till ett område där stora delar riskerar att försvinna på vägen.
Prislappen för skattebetalarna
En genomsnittlig heltidsarbetare betalar ungefär 100 000 kronor om året i skatt. Det betyder att biståndet till Palestina sedan 2024 motsvarar ett helt års skatt från över 10 000 svenskar. Tio tusen personer som jobbar, sliter och betalar – för att finansiera ett bistånd som i bästa fall delvis kommer fram och i värsta fall göder korruption och konflikter.
Sverige är inte längre ett rikt land
Sverige är inte ett rikt land längre. Vi har en skuldsatt stat, nedmonterad välfärd och växande problem på hemmaplan. I ett sådant läge är det orimligt att skicka miljarder till andra världsdelar. Om vi ska ge bistånd alls bör det begränsas till akuta insatser inom Europa, där stödet är enklare att kontrollera och riskerna för stölder är betydligt mindre. Att fortsätta som nu är inte bara naivt – det är ett svek mot de egna medborgarna.
Dans kring midsommarstången? Det är spöstraff för sådant i länder där muhammedaner styr.
Att det finns onda krafter i vårt land som vill islamisera sönder Sverige är inte något vi längre kan ifrågasätta. Islam är, precis som NSDAP var i 1920-talets Tyskland, en cancerböld som växer i Sverige.
Vi slösar idag bort pengar på religiösa friskolor där elever tränas i jihad; detta är något vi matar med svenskens skattepengar. Vi låter moskéer växa upp som flugsvampar ur jorden – särskilt i Stockholm, där det redan finns en moské på Södermalm och i Fittja, och nu ska man även bygga en i Skärholmen.
Det är lite som om vi skulle låta Putin ha en egen flygbas på Bromma flygplats – det skulle vara otänkbart. Men när vi har en inre fiende som hotar vårt land, då är det tydligen okej att låta den växa fram obehindrat.
Fakta: Shiamuslimska lagar och svensk midsommar
Svensk midsommartradition innehåller ofta:
Alkoholkonsumtion
Dans runt midsommarstången
Blandat sällskap av män och kvinnor
Musik och sång
Festmåltider och umgänge utomhus
Enligt shiamuslimska rättslärda gäller följande:
Traditionellt inslag
Shiamuslimsk bedömning
Alkoholkonsumtion
Haram (förbjudet) enligt alla marjaʿ
Blandad dans
Haram – bryter mot blygsamhetsnormer
Musik och sång
Tillåtet om den inte är erotisk eller syndig – vissa lärda förbjuder all världslig musik
Blandat sällskap
Tillåtet med måttlighet och anständig klädsel – otillåtet vid flirt eller fysisk kontakt
Kulturellt firande utan haram
Tillåtet – om syftet är socialt och inget förbjudet sker
⚖️ Vad händer om man bryter mot shiamuslimska lagar?
Typ av brott
Möjliga konsekvenser
Religiöst (andligt)
Räknas som synd (maʿsiya). Kräver ånger (tawba) och ibland gottgörelse.
Socialt (inom familj/samhälle)
Kan leda till sociala konsekvenser – som avstånd eller kritik.
Rättsligt (i shariabaserade länder)
Brott som alkohol eller otillåten sex kan leda till juridiska straff som böter, piskrapp eller fängelse. Gäller snart i Sverige om vi inte stoppa islamiseringen av Sverige.
