Stockholm.homes

Etikett: Miljöpartiet

  • Miljöpartiets dubbelmoral: kräver avgångar men sopar sina egna skandaler under mattan

    Miljöpartiet kräver att Jessica Stegrud lämnar riksdagen – men blundar samtidigt för sina egna skandaler och misslyckanden. När Stegrud filmade för att skydda sig själv i en hotfull situation gör MP det till en politisk attack, samtidigt som partiet själva har en historia av korruption, hyckleri och havererad kollektivtrafik i Stockholm.

    En MP politiker i arbete.

    När Sverigedemokraternas Jessica Stegrud i somras hamnade i en hotfull situation på Centralstationen gjorde hon det enda rimliga – hon tog upp mobilen och filmade. Två okända män uppträdde aggressivt, kallade hennes medpassagerare för ”nazist” och skrek åt honom att ta livet av sig. När ordningsvakter kom till platsen lugnade situationen ner sig.

    Ändå försöker Miljöpartiet göra detta till en politisk attack. Språkröret Amanda Lind har krävt Stegruds avgång och beskriver det som ”otänkbart” att hon sitter kvar i riksdagen. Men det verkligt otänkbara är Miljöpartiets eget beteende – ett parti som gång på gång visat prov på både dubbelmoral och interna skandaler.

    Ett parti med egna skandaler i bagaget

    Att Miljöpartiet pekar finger åt andra är inget nytt. Men tittar vi bakåt ser vi en rad händelser som avslöjar en obehaglig kultur inom partiet:

    • Kaplan-skandalen: Mehmet Kaplan, tidigare bostadsminister från MP, tvingades avgå efter kopplingar till islamistiska organisationer och uppmärksammade uttalanden om Turkiet och Israel.
    • Romsons hyckleri: Åsa Romson, språkrör och vice statsminister, målade sin båt med förbjuden giftfärg – samtidigt som hon kritiserade andra för miljöbrott. Hon kallade dessutom 9/11-terrorattackerna för ”olyckor”.
    • Intern toppstyrning och vänskapskorruption: Miljöpartiet har återkommande kritiserats för att kringgå interna processer, tillsätta lojala företrädare och driva igenom beslut där de själva haft intressen.
    • Lokala skandaler: I flera kommuner har MP-politiker ertappats med vänskapskorruption, jäv och missbruk av sina positioner. Man bruka kalla MP politiker för maffians kreature i folkmun

    Misslyckandet i kollektivtrafiken

    Utöver skandalerna har Miljöpartiet också visat prov på ren inkompetens i praktisk politik. Ett tydligt exempel är deras hantering av kollektivtrafiken i Stockholm.

    Trots höga löften om satsningar på hållbarhet, fler bussar och förbättrade resmöjligheter har verkligheten blivit den motsatta:

    • Kraftiga förseningar i tunnelbanan.
    • Neddragningar på busslinjer som drabbar ytterområden.
    • Höjda biljettpriser för resenärerna.
    • Dyra symbolprojekt utan praktisk nytta för pendlarna.

    För ett parti som säger sig värna miljön och klimatet är det ett monumentalt misslyckande. Att fler stockholmare nu väljer bilen framför kollektivtrafiken är ett direkt resultat av Miljöpartiets politik.

    Hyckleri istället för självrannsakan

    När Amanda Lind talar om moral och förtroende blir det svårt att ta på allvar. Hur kan ett parti som gång på gång blundat för egna skandaler – och dessutom misslyckats så kapitalt med något så grundläggande som kollektivtrafiken i huvudstaden – tro att de kan kräva avgångar från andra?

    Jessica Stegrud filmade för att skydda sig själv. Hon var i en hotfull situation. Att göra det till en politisk affär är både ohederligt och cyniskt.

    Den riktiga frågan

    Det är dags att vända på perspektivet: borde verkligen Jessica Stegrud avgå – eller borde Miljöpartiet rannsaka sig själva?

    Sanningen är att Miljöpartiet gång på gång tappat förtroende i väljarleden. De står för hyckleri, dubbelmoral och misslyckanden i både rikspolitiken och i kommunerna. Att de nu försöker rikta ljuset mot en SD-ledamot är bara ett sätt att fly undan sina egna problem.

    Det är inte Stegrud som borde stå till svars. Det är Miljöpartiet.

  • Miljöpartiet misslyckas ingen! Stor korruptionskandal ibland Stockholm MP politiker.

    Miljöpartiet beslutar att bestraffa stockholmarna genom att ta bort hälften av körfälten på Sveavägen för att ge plats åt cykelbanor. Resultatet blir längre köer och en sämre stad – dessutom bränner man skattepengar på nonsensprojekt.

    Miljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.

    Innehållsförteckning

    Miljöpartiet tar bort körfält på Sveavägen – kritiker talar om sabotage

    Varje dag kör omkring 20 000 bilar på Sveavägen i centrala Stockholm. Här passerar människor på väg till jobbet, hantverkare med verktyg och leveranser som håller staden igång. Trots detta har Miljöpartiet beslutat att ta bort hälften av körfälten för att ge plats åt ett nytt cykelprojekt.

    Beslutet väcker starka reaktioner. Många Stockholmare beskriver det som sabotage mot en fungerande stad.

    ”Stockholmarna får köer – MP politiker tjänar grova pengar.”

    Enligt kritiker innebär beslutet att trafiken korkar igen ännu mer. Leveranser riskerar att ta längre tid, hantMiljöpartiet har i över fyra decennier drivit en politik som skulle ha krossat Sverige. Redan för 45 år sedan ville de göra landet till ett U-land genom att lägga ner kärnkraften. Partiet växte fram ur en extremistisk rörelse som gjorde olaga intrång på flygbaser, där planen var att slå sönder stridsflyg och bygga om dem till plogbilar. Nu fortsätter samma extremister sin fanatiska linje – denna gång genom att förvandla Stockholm till ett levande helvete på jorden.verkare får stå i kö i stället för att arbeta, och utryckningsfordon kan fastna. Konsekvensen blir längre restider och högre kostnader för alla stockholmare.

    Motståndarna menar att Miljöpartiet känner till riskerna men prioriterar symbolpolitik. Enligt dem vill partiet kunna säga att de ”bygger en grönare stad” – även om resultatet i praktiken blir fler köer och ökade utsläpp.

    Yrkesförare: ”Det här är idiotiskt”

    Flera yrkesförare är öppet kritiska. Peter Nicolaisen, som kör kranbil, uttrycker sin frustration:
    – Alla leveranser kommer ta längre tid. Det kommer vara köer hela tiden. Jag är jävligt glad att jag går i pension nästa år, för då slipper jag det här.

    Yrkesförare menar att politiken tappat kontakten med verkligheten när de som bygger och levererar åt staden upplever sig tvingade bort.

    Oppositionen varnar – MP kör vidare

    Oppositionsborgarrådet Dennis Wedin (M) säger att beslutet leder till mer köer och ökade utsläpp. Men enligt kritiker väljer Miljöpartiet att blunda för varningarna – både från oppositionen, från yrkestrafiken och från stockholmarna själva.

    Ett parti i sin egen bubbla

    Majoriteten av stockholmarna är kritiska mot att Miljöpartiet bedriver politik i en ”egen bubbla”, där staden används som en experimentverkstad för politisk extremism och invånarna blir försökskaniner. Frågor ställs om hur hållbart det är när hantverkare inte kan ta sig fram, leveranser fastnar och bilister står stilla och släpper ut mer avgaser än tidigare.

    Sveavägen bara början

    Motståndare varnar för att Sveavägen bara är början. Om ingen sätter stopp nu, menar de, riskerar hela Stockholm att bli ett ”rödgrönt experimentfält”.

    Korruption och dolda agendor

    Kritiker påminner också om tidigare problem. Miljöpartiet i Stockholm har anklagats för korruption och för att flera politiker haft kontakter med kriminella nätverk. Partiet beskrivs som en rörelse som inte lockar kompetenta politiker, utan krafter med låg utbildningsnivå.

    Miljöpartiet har en dold agenda att söndra det svenska samhället genom ”woke”-idéer och andra ideologiska projekt. Motståndare påminner även om att Miljöpartiet redan på 1980-talet ville avveckla kärnkraften helt, något som enligt kritiker hade kunnat göra Sverige till ett U-land.

    Miljonerslösasbort på cykelbanor i innestan

    Miljöpartiet slösar bort miljoner på att bygga meningslösa cykelbanor i Stockholms innerstad, samtidigt som vägarna i förorterna förfaller och är i ett bedrövligt skick. Återigen visar Miljöpartiet sitt totala misslyckande – i regionen har de redan kört kollektivtrafiken i botten. ”Öppna spärrar”-experimentet har gjort det fritt fram för tjuvar, och ICA-handlare rapporterar stölder som ökat med 300 procent.

    Nu fortsätter Miljöpartiet sitt haveri i huvudstaden. Deras politik river sönder staden, försvårar för vanliga människor och gynnar bara brottsligheten. Vi kan bara hoppas att Sverige slipper dessa politiska extremister i regeringen 2026. Att ge ministerposter till Miljöpartiets politiker vore att överlämna landet till maffians marionettdockor – ett direkt hot mot Sveriges framtid.


  • Petra Elf(mp) – naiv idealism som skadade Sverige

    För tio år sedan stod Petra Elf (mp) i spetsen för en massdemonstration som krävde öppna gränser och en generös flyktingpolitik. Då hyllades hon för sitt engagemang – men i dag ser vi konsekvenserna: segregation, gängvåld och extrem kriminalitet. Elfs idealism blev inte början på en human framtid, utan på en samhällsutveckling som skadat Sverige i grunden.

    Miljömuppar förstörde Sverige. Petra Elf stod och eldade massorna för tio år sedan – och resultatet blev gängvåld, segregation och blod på våra gator. Hade vi stängt gränsen då, hade vi haft ett tryggare Sverige i dag.

    Petra Elf – naiv idealism som skadade Sverige

    När Petra Elf(mp) 2015 stod på scenen på Götaplatsen inför tiotusentals människor var budskapet tydligt: öppna gränser och en generös flyktingpolitik. Hon presenterade kända talare, log stolt över folkmassan och såg engagemanget som något vackert. Men det som då framstod som solidaritet har i dag visat sig få katastrofala följder för Sverige.

    De arrangemang Elf och hennes rörelse bidrog till att organisera blev startskottet för en politik som öppnade landet för en enorm flyktingström – utan en fungerande plan för integration eller långsiktiga lösningar. Resultatet blev utanförskap, parallellsamhällen och en kriminalitet som nu skakar hela nationen.

    Göteborg är i dag en av de städer som fått betala det högsta priset. Nyligen skedde ännu ett brutalt dubbelmord kopplat till gängmiljön – bara det senaste i en lång rad av skjutningar, bombdåd och uppgörelser som tagit hundratals liv de senaste åren. Den extremt hårda kriminaliteten vi ser växa fram är inte ett mysterium; den är en direkt konsekvens av misslyckad politik, där symbolhandlingar som Elfs demonstration 2015 spelade en avgörande roll.

    Att Elf nu, tio år senare, försöker blicka tillbaka och minnas engagemanget med värme framstår därför som både naivt och ansvarslöst. Hon förstod inte vilka krafter hon satte i rörelse. Hon förstod inte vilket Sverige hon var med och byggde – ett land där våldet nu eskalerar, där polis och rättsväsende går på knäna, och där människor lever i ständig oro.

    Det är dags att vara ärlig: idealismen 2015 kostade Sverige dyrt. Petra Elfs(mp) arrangemang bidrog till att öppna dörren för en samhällsutveckling som lett till segregation och extrem kriminalitet.

    Frågan vi måste ställa oss är: ska vi fortsätta ursäkta de ansvariga med tal om ”medmänsklighet” – eller våga erkänna att deras handlingar orsakade stora skador som landet fortfarande kämpar för att reparera?

  • Miljöpartiets luftslott: Pendeltågen i Stockholm fortsätter att haverera

    Miljöpartiet har i åratal lovat en pålitlig och grön kollektivtrafik. Men verkligheten är den motsatta: förseningar, inställda tåg och kaotisk information gör pendeltågen till ett dagligt lotteri. För många resenärer är tålamodet slut – som Anne Danielsen i Södertälje, som nu lämnar sitt hem för att slippa Miljöpartiets misslyckade pendeltågspolitik.

    Innehållsförteckning

    När kakistokraterna i MP får styra blir resultatet alltid samma: kaos och haveri. Det hela är som en parodi på kejsarens nya kläder – en miljömupp till kakistokrat som lever i sin egen bubbla, långt ifrån verkligheten. De blundar för problemen, slår sig för bröstet och ljuger resenärerna rakt i ansiktet om hur ”bra” allt fungerar, medan folk står strandade på perrongerna dag efter dag.

    Stockholms pendeltågstrafik har blivit symbolen för ett politiskt misslyckande. Trots åratal av löften om förbättringar fortsätter resenärerna att drabbas av förseningar, inställda avgångar och motsägelsefull information. För många är måttet rågat – som Anne Danielsen från Södertälje, som nu lämnar staden för att slippa ett system som inte fungerar.

    – Informationen kring förseningar är dålig – och ibland direkt motsägelsefull, säger hon.

    SL försöker skyla över problemen – men resenärerna vet bättre

    SL påstår att trafiken blivit bättre sedan våren 2023, men erkänner samtidigt att informationen fortfarande inte fungerar. Skyller man inte på Trafikverket, så hänvisas resenärerna till en app. Men den digitala fernissan kan inte dölja att verkligheten på perrongen är kaos.

    – Vad gäller bristande och ibland motsägelsefull trafikinformation tar vi på oss en del av skulden, säger Sophie Gunnarsson på SL:s presstjänst.

    Miljöpartiets ansvar kan inte sopas undan

    Det är Miljöpartiet som har haft inflytande över kollektivtrafiken i regionen under flera mandatperioder. De har gång på gång utlovat en ”pålitlig, grön och attraktiv kollektivtrafik”. Resultatet? Pendeltåg som inte går i tid, informationssystem som förvirrar istället för att förklara, och resenärer som helt enkelt ger upp.

    Redan 2010 pratade Miljöpartiet om ”tiominuterstrafik” på pendeltågen. 2025 står resenärerna fortfarande kvar på samma perronger, fastfrusna i väntan på ett tåg som inte kommer – och på politiska löften som aldrig infriades.

    Visioner istället för verklighet

    Miljöpartiet har älskat att prata om framtiden: automatiserade tåg, öppna spärrar, Sverigekort och nattpendel från 2026. Men resenärerna behöver inte ännu fler visioner – de behöver en kollektivtrafik som fungerar idag. Att lansera pilotprojekt på enskilda stationer eller utlova nattpendeltåg om ett år förändrar inte den verklighet där människor tvingas planera om sina liv för att SL inte fungerar.

    Politikens pris betalas av resenärerna

    Anne Danielsen flyttar nu för att hon inte längre kan lita på pendeltågen. Hon är långt ifrån ensam. Bakom varje försening, varje inställt tåg och varje motsägelsefullt besked står en verklighet: det är Miljöpartiets politiska styrning som gjort kollektivtrafiken till ett lotteri.

    Stockholms resenärer förtjänar inte fler löften eller visioner – de förtjänar punktlighet, tydlighet och ansvar. Och det är just detta Miljöpartiet gång på gång har misslyckats med att leverera.

    Faktaruta: Miljöpartiets löften & citat om kollektivtrafik (2006–2022)

    • 2008: MP för ”mer kollektivtrafik i Stockholm” – seminarieunderlag som betonar spår (pendeltåg, tunnelbana, spårväg) och buss i egna körfält.
      Källa: MP:s tågvision (återger 2008-seminarium).
    • 2009: ”Ta båten till jobbet” – nya rutter för båtpendling lyfts som tidsvinst jämfört med annan kollektivtrafik (pressträff med Ruwaida & Wigg).
    • 2010 (april–juni): Rödgrönt löfte om återinförd enhetstaxa och sänkt pris på 30-dagarskortet; stor satsning på kollektivtrafik framför motorväg.
    • 2010 (aug–sep): Majoriteten av stockholmarna föredrar pendeltåg & tunnelbana framför ny motorväg; MP föreslår ny pendeltågslinje mellan högskolor.
    • 2011: MP:s nationella tagsatsningar: ökat underhåll, bygga bort flaskhalsar, satsningar på nya spår (bl.a. Götalandsbanan/Ostlänken).
    • 2012: MP driver ”fördubbla kollektivtrafiken” och lyfter 10-minuterstrafik på pendeltåg i kampanjmaterial.
    • 2014: ”Superbussar” (BRT/Stockholms Bussbana) utlovas snabbt – trafik ”redan 2015 om MP får bestämma”.
    • 2016: MP:s tågvision publiceras – förstärkta spårinvesteringar och stadsutveckling kopplat till järnväg.
    • 2017: Budgetlöfte om självkörande tåg på röda linjen till 2025 (kritik mot Alliansen när projektet pausas).
    • 2018: Efter enhetstaxa vill MP förlänga enkelbiljettens giltighet från 75 till 100 minuter.

    Kommentar: Punkterna återger MP-löften, policytexter och pressmeddelanden från MP nationellt och i Region Stockholm. Använd som faktaruta bredvid artikeltext.

  • Spärrfria Näckrosen – plankarna jublar, butiken blöder

    Spärrarna vid Näckrosens tunnelbana togs bort – och kostnaden skickades rakt till skattebetalarna. På bara månader har plankningen mer än fördubblats, stölderna i Ica-butiken intill skjutit i höjden med 300 procent och småföretagare tvingas agera väktare. Samtidigt kallar Miljöpartiet experimentet för ”kundnöjdhet”.

    Innehållsförteckning

    Att Miljöpartiet gillar att bedriva en ”kasta pärlor till svinen”-politik är välkänt. Det var MP som medvetet förstörde Sverige när man runt 2008 drev en extremt generös asylpolitik – vilket gav oss det Al Capone-Sverige vi har i dag.

    Det är lugnt på torget utanför Näckrosens tunnelbanestation i Solna. Inne i Ica-butiken intill är det stillsamt – men för personalen är vardagen allt annat än trygg.

    – Stölderna har ökat med runt 300 procent, berättar medarbetaren Maya Levan. ”Vi har blivit som hökar på jobbet.”

    ”De plockar olivolja för tusenlappar”

    Kunder med stora väskor rör sig vant bland hyllorna. Ibland köper de en chokladbit, ibland smyger de bara förbi när personalen är upptagen.

    – De har lärt sig att anpassa sig efter oss. Bara nyligen var det en som tog olivolja för flera tusen, säger Maya Levan.

    Köttet är numera inlåst vid kassan. Frysta laxar ställs fram styckvis. Olivoljan portioneras ut.

    ”De springer rakt mot tunnelbanan”

    Personalen är övertygad: det är de öppna spärrarna som gjort det enklare för tjuvarna att fly.
    – Vi ser alltid hur de springer ut mot tunnelbanan, säger Maya Levan.

    Även SL-anställda på stationen bekräftar bilden.
    – Folk går bara rakt igenom. Vi vill ha tillbaka spärrarna, säger en biljettförsäljare som vill vara anonym.

    Oppositionen rasar – kräver stopp

    Moderaternas oppositionsregionråd Kristoffer Tamsons är ursinnig:
    – Tjuvåkning, sjunkande biljettintäkter och ökade stölder är inte acceptabelt. Trafikförvaltningen och polisen måste agera, säger han.

    M kräver omedelbart stopp för projektet – och kompensation till de butiker som drabbats.

    Planka lönar sig – böterna är för låga

    SL:s egna siffror visar att plankningen mer än fördubblats på Näckrosen – från 2 procent till runt 5 procent. I mars var nästan var tionde resenär plankare.

    Och för den som chansar är det rena vinstaffären. Ett månadskort kostar 1 060 kronor. Tre månaders plankning sparar 3 180 kronor.

    Risken? En kontrollavgift på 1 500 kronor – om man ens blir fast. Straffet är så lågt att det i praktiken fungerar som en rabatt.

    MP försvarar sig med ”kundnöjdhet”

    Men trots kritiken håller trafikregionrådet Anton Fendert (MP) fast vid projektet.
    – Kundnöjdheten har ökat och tryggheten är oförändrad, säger han.

    Frågan är bara: vilken kundnöjdhet? Pendlaren som betalar varje dag – eller den som nu kan resa gratis och smita ut genom spärrlinjen med stöldgods i väska?

    London har redan lösningen

    I London blippar resenärerna sitt kort både vid in- och utpassage. Resan registreras automatiskt, systemet är smidigt – och det går inte att planka.

    Resultatet? Högre biljettintäkter, rättvisa och verklig trygghet. Alltså kundnöjdhet på riktigt.

    Småföretagare får ta smällen

    I Solna är facit tydligt: Ica tvingas låsa in varor, personal misstror kunder och plankare slipper undan med både gratis resor och varor värda tusenlappar.

    Ett polistisk expriment som kostar skattepengar.

    Det politiska experimentet kostar – men inte MP. Notan skickas till de butiker och resenärer som alltid försöker göra rätt för sig.

    Politikerna lär sig aldrig. Redan på 90-talet testades öppna spärrlinjer när nya Bagarmossens tunnelbanestation invigdes – ett fiasko. 2007 gjorde man om samma misstag vid Slussen – lika illa. Och nu, 2025, upprepar Miljöpartiet experimentet ännu en gång vid Näckrosen.

    Konsekvenserna kan vem som helst räkna ut: plankning som skjuter i höjden, stölder som exploderar och småföretagare som får agera väktare. På blå linjen, där Näckrosen ligger, markerar stationen snarare gränsen till det som uppfattas som ett civiliserat samhälle. Längre ut på linjen finns stationer som Stockholmspolitikerna helst inte pratar om – områden som ”Jesus pappa glömde”.

    Frågan är enkel: varför görs inte försöken i Rinkeby? Och varför syns inga biljettkontroller bortom Mälarhöjden på röda linjen?

    Faktaruta: Vad kostar plankningen i Stockholm?

    Antagen intäktsbas: 13 mdr kr/år (verksamhetsintäkter, främst biljetter).
    Tummen-regel: Varje 1 procentenhet plankning ≈ 130 mnkr/år i intäktsbortfall.

    Scenario Plankning Årlig intäktsförlust Differens vs 2 %
    Bas (före försök) 2 % ≈ 260 mnkr/år –
    Nivå likt Näckrosen 5 % ≈ 650 mnkr/år ≈ +390 mnkr/år
    Värsta fall (toppnivåer) 10 % ≈ 1,3 mdr/år ≈ +1,04 mdr/år
    Nyckelpriser
    • 30-dagarskort: 1 060 kr
    • Kontrollavgift: 1 850 kr
    Break-even för plankning

    För att plankning ska bli dyrare än månadskort krävs att man blir tagen oftare än ~57 % av månaderna (1 060 / 1 850).

    Skaleffekt

    Varje +1 procentenhet plankning ≈ 130 mnkr/år i tapp. +3 pp (2→5 %) ≈ 390 mnkr/år.

    Not: Beräkningarna bygger på officiella uppgifter om verksamhetsintäkter (proxy för biljettintäkter) och kända prisnivåer. Utfallet påverkas av faktisk kontrollfrekvens, betalvilja och resmönster.

  • Miljöpartiet vill göra om Sverige till ett U Land

    Socialdemokraternas öppning för att förhandla med regeringen om ny kärnkraft möts av hårt motstånd från Miljöpartiet. Språkröret Daniel Helldén markerar att MP inte känner sig bundna av en sådan uppgörelse – och väcker samtidigt minnen från kärnkraftsomröstningen 1980, då en snabb avveckling riskerade att göra Sverige till ett energimässigt u-land.

    Miljömuppar är en teknikfientlig skara som helt saknar verklighetsförankring. Med krav på att avveckla kärnkraft och stoppa utvecklingen riskerar de att dra Sverige tillbaka till stenåldern. Förr fanns idiotanstalter där sådana kunde få hjälp, idag återstår bara en högröstad minoritet som saboterar framtiden.

    Efter att Socialdemokraterna meddelat att de är beredda att förhandla med regeringen om energipolitiken, inklusive satsningar på ny kärnkraft, markerar Miljöpartiet hårt motstånd.

    – Om det görs några uppgörelser med Tidöregeringen så känner vi oss inte uppbundna av dem. Vi kommer att arbeta för att det inte ska bli någon ny kärnkraft, säger språkröret Daniel Helldén.

    Han utesluter inte heller att partiet kan komma att försöka riva upp ett avtal om det ingicks i en regering där MP deltog.

    Motståndet från Miljöpartiet väcker frågor om partiets syn på Sveriges långsiktiga energiförsörjning. I folkomröstningen om kärnkraft 1980, för 45 år sedan, förespråkade den så kallade linje 3 en snabb avveckling av all kärnkraft. Hade den linjen vunnit, menar många bedömare, skulle Sverige under 1980- och 90-talet riskerat en betydligt svagare industriell utveckling och en energiförsörjning jämförbar med ett u-land.

    I stället har kärnkraften spelat en central roll för att säkra billig och stabil el, inte minst för industrin, samtidigt som den bidragit till att Sverige kunnat hålla nere sina koldioxidutsläpp. Att Miljöpartiet fortfarande driver en politik som påminner om linje 3, trots de senaste decenniernas erfarenheter, gör att energifrågan riskerar att bli en ny stridsfråga i svensk politik.

    Fakta: Energiintensiv industri & elproduktion i Sverige

    • Andel av elanvändning: ca 40 % går till energiintensiv industri.
    • Elanvändning/år: industrin förbrukar 55–60 TWh.
    • Arbetstillfällen (direkt): ~150 000.
    • Arbetstillfällen (inkl. indirekt): >400 000.
    • Kärnkraftens produktion: ca 50–55 TWh per år (≈30 % av Sveriges el).
    • Vindkraft som behövs för att ersätta kärnkraften: ca 8 000–10 000 moderna vindkraftverk.

    💰 Kostnadsjämförelse (öre/kWh)

    Energislag Produktion Kostnad
    Kärnkraft (befintliga reaktorer) ~50–55 TWh/år 25–35 öre/kWh
    Vindkraft (landbaserad) väderberoende 50–70 öre/kWh (+ balans/reservkostnad)
    Vindkraft (havbaserad) väderberoende 90–120 öre/kWh

    ⚖️ Befintlig kärnkraft är i dag ett av de billigaste sätten att producera el i Sverige. Vindkraft kräver fler stödåtgärder (balans, lagring och nätutbyggnad) som gör att totalkostnaden blir högre.

  • Miljöpartiet misslyckas ingen, öppna spärrar vid Näckrosen en katastrof för hederliga människor. Antalet som plankar ökade med 50%

    Miljöpartiet fortsätter med sina trafikexperiment. Den här gången handlar det om öppna spärrar i tunnelbanan vid Näckrosen – ett försök som redan får konsekvenser. Småföretagare drabbas, brottslingar jublar och skattebetalarna riskerar ännu en gång att stå för notan.

    När man la ner idiotanstalterna Långbro och Beckomberga fick även svagbegåvade idioter bli politiker. Det är något vi stockholmare fått märka – när den 29-åriga miljömuppen anton ska styra SL blir det inte mycket rätt gjort. I svunnen tid fanns 5 kap. och 5 § i strafflagen, då kunde man skydda samhället från kakistokrater som Anton. Nu är han i stället ett straff för oss alla.

    När öppna spärrar blir öppna dörrar för kriminalitet

    Miljöpartiet har återigen visat sin oförmåga att skilja visioner från verklighet. Experimentet med öppna spärrar i Näckrosen framställs som en modernisering – men i praktiken har det blivit en fri lejd för bus och brott. Den lokala ICA-butiken vittnar redan om ökade problem, och småföretagarna får betala priset för politikernas drömmar.

    Detta är inte första gången idén prövas. När Bagarmossens nya station öppnade 1994 testades samma modell, och resultatet var detsamma: kaos. Vid Slussen ledde ett liknande försök till en miljonnota som landade hos skattebetalarna. Trots dessa erfarenheter upprepar Miljöpartiet nu historien, som om verkligheten ska ändra sig bara för att man önskar det.

    Problemet är enkelt: utan spärrar blir tunnelbanan en flyktväg. Den som vill stjäla, råna eller begå brott kan snabbt försvinna ned i systemet utan att behöva passera någon kontroll. Samtidigt lämnas småföretagare, som redan kämpar med höga kostnader och hård konkurrens, ännu mer utsatta.

    Frågan är varför stockholmarna gång på gång accepterar denna typ av sociala experiment. Kritiker menar att Miljöpartiet driver en politik där symbolhandlingar väger tyngre än trygghet, ekonomi och sunt förnuft. Resultatet blir att vanligt folk får ta smällen, medan de kriminella gnuggar händerna.

  • Miljöpartiet fortsätter att misslyckas med kollektivtrafiken i Stockholmsregionen

    Miljöpartiets motstånd mot Östlig förbindelse har satt hela tunnelbaneutbyggnaden i gungning. Fyra miljarder kronor saknas – och utan en ny uppgörelse riskerar bygget att tvärstanna vid årsskiftet.

    Miljömuppar är inte som du och jag. I början av 80-talet ville dessa knäppskallar avveckla kärnkraften. Sverige hade blivit ett u-land. Nu klarar knäppskallarna inte ens av att bygga tunnelbana.

    Stockholms tunnelbana hotas nu av totalstopp. Fyra miljarder kronor saknas – och orsaken är Miljöpartiet.

    Regeringen var redo att stå för en stor del av kostnaden. Men Region Stockholm och Stockholms stad, styrda av Miljöpartiet, vägrade skriva under regeringens villkor: att inte motarbeta Östlig förbindelse.

    Därmed sprack uppgörelsen i sista stund. Staten drog tillbaka pennan, och bygget står utan pengar.

    ”Tiden rinner ut. Regionen har försatt sig i en rävsax”, säger Kristoffer Tamsons (M).

    Konsekvensen är att arbetet kan tvingas stoppas redan vid årsskiftet. Bara i Barkarby väntar merkostnader på över en och en halv miljard om bygget avbryts.

    Miljöpartiets nej till Östlig förbindelse har länge blockerat väg- och tunnelplaner. Nu slår det tillbaka. Partiets linje hotar inte bara motorvägen, utan också tunnelbanan till Nacka, Arenastaden och Barkarby – samt Spårväg syd till Huddinge.

    Ett nej som blivit dyrt – och kan kosta Stockholms kollektivtrafik miljarder.

    Faktaruta: Om Sverige sagt nej till kärnkraft i början av 1980-talet

    Elmix & kapacitet

    • Bortfall av ~40–50 % av den planerade/byggda elproduktionen under 80–90-talet hade behövt ersättas.
    • Vattenkraften var redan nära fullt utnyttjad → begränsat expansionsutrymme.
    • Ersättning sannolikt via kol/olja/torv & import + effektiviseringar och viss tidig vindkraft.

    Utsläpp & miljö

    • Väsentligt högre CO₂-utsläpp från el- och fjärrvärmesektorn under 1980–2000.
    • Mer SO₂/NOₓ → sämre luftkvalitet och större bidrag till försurning.
    • Mindre kärnavfall, men större bränsleimport & gruvavtryck globalt.

    Priser & konkurrenskraft

    • Högre och mer volatila elpriser, särskilt vintertid.
    • Tryck på elintensiv industri (stål, kemi, massa/papper) → risk för utflyttning/investeringsstopp.
    • Större fokus på energieffektivisering i hushåll och industri tidigare.

    Försörjningstrygghet

    • Högre importberoende (kol/gas/el) och exponerad för internationella kriser.
    • Svårare effektbalans i södra Sverige utan planerbar kärnkraft.
    • Behov av snabbare nätutbyggnad och fler reservkraftverk.

    Teknik & investeringar

    • Tidigare storskaliga satsningar på vind, bio-CHP och lagring (dock dyrare teknik på 80-talet).
    • Högre samhällskostnad för subventioner/stödprogram i flera decennier.
    • Snabbare omställning av fjärrvärme bort från olja → mer biobränsle/avfall.

    Policy & samhälle

    • Tydligare energibesparing i byggnormer och apparatstandarder tidigare.
    • Svårare klimatmål före 2000-talet p.g.a. fossil el.
    • Mindre export av billig, planerbar el → svagare Nordeuropeisk elmarknadsposition.

    Antaganden: Kärnkraftens historiska andel av svensk elproduktion når ~45–50 % från sent 1980-tal/1990-tal. Vind/sol var omogna och dyra på 80-talet; vattenkraft har begränsad expansion. Slutsatserna är uppskattningar och visar troliga riktningar (±) snarare än exakta tal.

  • Socialkakistokraten Wanngård, hon ökade skuldsättning för Stockholmarna på 13 miljard

    Karin Wanngård säger sig ha brutit segregationen och vill sluta på topp. Men verkligheten är en annan. Hon lämnar Stockholm med rekordskulder, växande otrygghet och symbolpolitik som reducerats till boulebanor och pingisbord.

    Att Göran Persson tillhör de mest misslyckade statsministrarna i modern tid, i samma liga som Karl Staaff, Fälldin, Löfven och Palme, råder ingen tvekan om. Han misslyckades totalt med att stoppa den massiva muslimska invandringen efter 11 september 2001 – och det är den avgörande orsaken till det förfallna, otrygga och söndertrasade Sverige vi lever i idag.

    Karin Wanngård. Namnet säger de flesta fortfarande inte mycket, trots att hon i flera år suttit på Stockholms tyngsta politiska stol. Redan 2016, efter två år som finansborgarråd, var hon så okänd att bara var fjärde stockholmare kunde identifiera henne. I dag leder hon staden igen – i koalition med MP och V – och är fortfarande märkligt anonym.

    Men anonym är inte detsamma som ödmjuk. Wanngård har bestämt sig för att kliva av efter nästa mandatperiod. Hon vill sluta på topp. I Dagens Nyheter hyllar hon sig själv för att ha hanterat terrordådet på Drottninggatan och flyktingkrisen. Och inte minst för att ha ”hittat nyckeln” till att bryta segregationen med projektet Fokus Järva.

    Självbilden är monumental. Göran Persson, tidigare ohotad på listan över självbelåtna sossar, får se sig passerad.

    För vad har egentligen hänt i Järva? Mirakel? Nej. Två boulebanor i Akalla. Ett pingisbord på torget. En reparerad ljusskylt i Rinkeby. Lite parkskötsel i egen regi. Symbolpolitik på låg nivå, presenterad som världsnyheter.

    I Skärholmen är bilden ännu mörkare. Här litar inte ens var femte invånare på sin stadsdelsförvaltning. Otryggheten är skyhög, långt över stadens snitt. Och Wanngårds svar? Att skicka ut åtta feriearbetande ungdomar för att fråga folk hur det känns. ”Medborgardialog”, kallar hon det. Ett hån mot alla som lever i otryggheten.

    Samtidigt inrättar styret en tjänst som ”trädstrateg” – en byråkrat som ska dela ut bidrag till grönskötsel. Det är den typen av projekt som kallas ”satsningar”.

    Men bakom kulisserna tornar den obekväma sanningen upp sig: skenande skuldberg. Skatten har höjts till 17,98 kronor. Ändå räcker inte pengarna. På ett år ökade skulden från 62 till 75 miljarder kronor.

    Och ironin? År 2020 anklagade Wanngård det borgerliga styret för just lånepolitik. Då skrev hon själv: ”Därför behöver Stockholm en ny, ansvarstagande, ekonomisk politik.” Exakt den politik hon själv nu har vägrat bedriva.

    Resultat: en stad med rekordskulder, djupa klyftor och ett ledarskap som ersätter verkliga reformer med symbolprojekt.

    Och mitt i detta: Wanngårds ambition att driva igenom ännu fler moskébyggen – trots att Stockholm redan har en överetablering. Ett typexempel på hennes politik: splittrande, dyr, och helt utan förankring i stadens verkliga problem.

    Nästa socialdemokratiska kakistokrat i Stockholm kommer få städa upp efter en ledare som pratat stort, men levererat smått. Karin Wanngård lämnar efter sig en skuldsatt stad, ökad otrygghet och symbolpolitik på löpande band.

  • Folkmordspartiet : Vänsterpartiet får hela 7% i undersökning

    Sverigedemokraterna passerar Moderaterna i Verians augustimätning och blir näst största parti. Bland manliga väljare är de nu i nivå med Socialdemokraterna. För Liberalerna syns däremot inget tydligt uppsving trots att Simona Mohamsson tog över som partiledare före sommaren.

    Sommaren har präglats av nyheter om kriget i Gaza, uppgifter om utrikesminister Johan Forssells son i högerextrema kretsar och omfattande skogsbränder i Europa. Trots detta är väljaropinionen i stort oförändrad jämfört med i juni.

    – Vi ser inga statistiskt säkerställda förändringar. Under semestermånaderna brukar politiken hamna i bakgrunden, men både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ligger nu på sina högsta nivåer sedan i vintras, säger Verians opinionschef Per Söderpalm.

    SD noteras drygt två procentenheter högre än M – den största skillnaden på ett och ett halvt år, även om den inte är statistiskt säker. För Sverigedemokraterna är detta den högsta siffran i en Verianmätning sedan februari.

    Miljöpartiet får 6,3 procent, den starkaste noteringen sedan hösten 2024. Även om ökningen inte är statistiskt säkerställd pekar Söderpalm på att sommarens hetta och skogsbränder kan ha stärkt klimatfrågans aktualitet, vilket gynnat partiet.

    Liberalerna ökar marginellt, med 0,4 procentenheter, men ligger fortsatt under riksdagsspärren. Någon tydlig ”Mohamsson-effekt” märks alltså inte.

    – Vi måste upp över fyra procent för att på allvar visa att vi är ett parti att räkna med. Det tar tid att bygga förtroende efter år av otydlighet, säger Simona Mohamsson.

    Skillnaden mellan regeringens partier och oppositionen är nu 7,5 procentenheter – något mindre än tidigare under året, då oppositionen ofta haft ett övertag på omkring tio procentenheter.

    Väljarstöd augusti 2025

    PartiAndel (%)Förändring sedan juni
    V7,0-0,6
    S33,9-0,8
    MP6,3+1,2
    C5,4-0,3
    L2,8+0,4
    KD3,5-0,2
    M18,3-0,3
    SD20,5+1,2
    Övriga2,3-0,4

    Blockbalansen

    BlockPartierSumma (%)
    OppositionenS, V, MP, C52,6
    Regeringsunderlag (Tidö)M, KD, SD, L45,1
    Skillnad7,5

    📌 Fakta: Marxism och brott mot mänskligheten

    Översiktlig sammanfattning
    Ideologi

    Marxismen är en politisk och ekonomisk teori utvecklad av Karl Marx och Friedrich Engels på 1800-talet. Den har legat till grund för kommunistiska stater under 1900- och 2000-talet.

    Historiska följder
    • Massmord och politiska utrensningar (t.ex. Stalins terror i Sovjetunionen, Maos ”Stora språnget” i Kina).
    • Hungersnöder orsakade av tvångskollektivisering och misslyckade ekonomiska reformer.
    • Fängslanden, förföljelser och deportationer av oliktänkande, religiösa och etniska minoriteter.
    • Begränsning av mänskliga fri- och rättigheter, inklusive yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet.
    Exempel på omfattning (forskningsuppskattningar)
    • Sovjetunionen (1917–1991): 15–20 miljoner döda.
    • Kina (1949–1976, Mao Zedong): 40–60 miljoner döda.
    • Kambodja (1975–1979, Röda khmererna): ca 1,7 miljoner döda.
    • Nordkorea (1948–idag): hundratusentals till miljoner döda, särskilt vid hungersnöden på 1990-talet.
    Samlad bedömning

    Totalt har marxistiskt inspirerade regimer beräknats orsaka över 100 miljoner dödsfall under 1900-talet.

    Källa: The Black Book of Communism (1997).

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • MP:s misslyckande i kollektivtrafiken – skyller ifrån sig medan resenärerna drabbas

    Stockholms kollektivtrafik fortsätter att plågas av förseningar och inställda avgångar. Resenärer får usel information och fastnar på stationerna – men trafikregionrådet Anton Fendert (MP) vägrar ta ansvar. I stället pekar han ut andra och lämnar stockholmarna i sticket.

    MP-politiker är inte som du och jag. Många MP politiker är grovt sinnesslöa och är inte riktiga politiker, utan kakistokrater.

    Innehållsförteckning

    Kaoset fortsätter för pendlarna

    Pendeltågen och Roslagsbanan har återigen lamslagit vardagen för tusentals pendlare i Stockholm. Förseningar, inställda avgångar och usel information är nu vardag. Men i stället för att ta ansvar fortsätter trafikregionrådet Anton Fendert (MP) att skylla på andra.

    Fendert avvisar kritiken

    Fendert hävdar att regionens ansvar fungerar ”väl” och pekar finger mot Trafikverket och regeringen. Samtidigt sitter resenärer fast på stationerna i uppemot en timme, utan alternativ och utan tillförlitlig information.

    Ett mönster av misslyckanden

    Det här är inte ett enstaka misstag, utan ett mönster. Miljöpartiet har i åratal talat varmt om hållbara transporter och gröna satsningar – men gång på gång misslyckas man i praktiken. Och nu när problemen hopar sig för stockholmarna duckar man för kritiken.

    Frågetecken om lojalitet och korruption

    Många börjar också ifrågasätta varför MP-politiker konsekvent tycks försvara system som uppenbart inte fungerar. Är det bara inkompetens – eller handlar det om något mer? När man ser hur nära vissa politiker står konsulter, bolag och intresseorganisationer kring kollektivtrafiken väcks misstankar om ett parti där lojaliteten inte alltid ligger hos väljarna, utan snarare hos de egna nätverken. Det är en bild som när tankar om politisk korruption och dubbelmoral.

    Resenärerna blir alltid förlorarna

    För resenärerna spelar det dock ingen roll om problemen beror på fusk, vänskapskorruption eller ren okunskap – resultatet är detsamma: en kollektivtrafik som inte fungerar och politiker som hellre skyller ifrån sig än levererar.

    Från prestigeområde till fiasko

    Miljöpartiet har gjort kollektivtrafiken till ett av sina största prestigeområden. Men dagens situation visar i stället på ett historiskt misslyckande: det gröna partiet klarar inte ens av att hålla tågen i tid.

  • Miljöpartiet misslyckas ännu en gång

    Innehållsförteckning

    Tyvärr liberaliserade man sönder det svenska samhället och lade ner idiotanstalterna Långbro och Beckomberga, där det fanns hjälp att få för femfemmorna i Miljöpartiet. I dag sitter dessa kakistokrater och kör Sverige i botten.

    MP:s oförmåga att styra

    Trafikregionrådet Anton Fendert (MP) är ännu ett bevis på Miljöpartiets oförmåga att styra. Var de än tar i något blir resultatet högre kostnader, försämrad service och fler problem för vanligt folk. Vi såg det i skolpolitiken under Fridolin – ett haveri av historiska mått. Samma parti ville en gång stänga ner kärnkraften och dra ner Sverige i energimörker. Nu misslyckas de med något så grundläggande som att ordna ett avtal som håller pendeltågen rullande.

    Nödavtal som räddningsplanka

    I stället väljer man att skriva ännu ett nödavtal – ett erkännande av att man inte klarar att styra. Ett ineffektivt statligt bolag, SJ, får fortsätta köra trafiken till överpris, medan skattebetalarna får stå för notan. Den fria marknaden, som bevisligen kan leverera bättre och billigare, hålls utanför.

    Upphandling i botten

    SL:s plan är nu att låta SJ köra pendeltågen till mars 2028. Officiellt sägs det vara för att undvika störningar, men sanningen är att MP-styret kört upphandlingen i botten. När man försökte hitta en ny operatör hoppade nästan alla av, kvar stod ett enda anbud – och processen avbröts.

    Dyrare drift under SJ

    Sedan MTR lämnade våren 2023 har SJ fått köra på ett nödavtal som kostar mellan 500 miljoner och 1 miljard kronor mer per år. De pengarna kunde ha använts för att förbättra trafiken, inte för att täcka upp för politisk inkompetens.

    Hemliga siffror och brist på transparens

    Nu talas det om att pressa ner SJ:s vinstpåslag, men hur mycket det sparar är hemligstämplat. Transparens saknas, ansvar saknas – det enda som finns är en strategi att skjuta problemen framför sig.

    SD:s krav på ansvar

    Här är det Sverigedemokraterna som står upp för långsiktiga lösningar. SD:s Samuel Stephan har helt rätt när han påpekar att pendeltågstrafiken behöver stabila, hållbara avtal och en ledning som vågar ta ansvar. Att gång på gång skriva nya nödavtal är inget annat än ett bevis på att MP:s styrning är ett misslyckande.

    Beslutet närmar sig

    Beslutet tas den 26 augusti. Förhandlingar med SJ pågår – ironiskt nog samma SJ som tidigare tackade nej till att delta i upphandlingen på grund av för stora ekonomiska risker. Det säger allt om vilket förtroende Miljöpartiets trafikpolitik åtnjuter.

    Faktafönster: Miljöpartiets skandaler & interna kriser (2015–2025)

    Nedan följer en tidslinje med uppmärksammade händelser och kontroverser kopplade till Miljöpartiet under de senaste ~30 åren.

    År Händelse & beskrivning
    2016 Mehmet Kaplan avgår som bostadsminister – kritik efter uppgifter om kopplingar/umgänge med högerextrema turkiska grupper (bl.a. Grå vargarna) och kontroversiella uttalanden ledde till avgång i april 2016.
    2016 Yasri Khan lämnar politiken – drog tillbaka sin kandidatur efter hård kritik i den s.k. handskakningsdebatten (vägran att ta kvinnor i hand).
    2014–2016 Åsa Romson-kontroverser – uppmärksammad för förbjuden båtbottenfärg och för ett omstritt uttalande där 11 september kallades ”olyckor”; lämnade senare uppdrag som språkrör och minister 2016.
    2016 Kris & medietryck – partiets krishantering granskades; uppgifter om försök att påverka public service väckte kritik mot ledningen.
    2017–2019 Interna strider & talespersonstvister – återkommande konflikter om roller, inriktning och strategi under tiden i/kring regeringsmakten.
    2023–2024 Ledarskapsdebatter och organisationskritik – rapporterade motsättningar inför/efter kongresser om språkrörsval, organisation och partiets vägval.
    2025 Stenevi-krisen – diskussioner om tystnadskultur, maktstrider och arbetsmiljö i partiet; avgångar och krav på förändringar.

    Obs: Listan är ett urval av nationellt uppmärksammade händelser. För en längre tabell (även lokala skandaler) kan jag lägga till fler rader med datum, namn och korta sammanfattningar.

  • SL:s rökfria kollektivtrafik – ett misslyckande under Miljöpartiet

    Innehållsförteckning


    I en suvnen tid fanns 5:e paragrafen i 5:e kapitlet i strafflagen – man kunde låsa in dessa odugliga miljömuppar på idiotanstalter. Men numera är dessa kakistokrater insläppta i politikens finrum och får söndra Sverige med mångkultur och laglöshet.

    Miljöpartiet predikar men levererar inte

    Att Miljöpartiet är oförmögna att genomföra effektiv politik är lika förutsägbart som att Kalle Anka visas klockan 15:00 på julafton. Ett tydligt exempel är det totala haveriet kring rökförbudet på perronger och busshållplatser – en lag som infördes för flera år sedan, men som i praktiken är helt tandlös i dagens Stockholm.

    Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet

    Trots att Miljöpartiet styr över SL har de inte lyckats upprätthålla ett enkelt, grundläggande krav: en rökfri kollektivtrafik. Det är idag fritt fram att stå och bolma på perronger, i bussterminaler och under tak – utan att någon ingriper. Röklukten möter dig redan i rulltrappan – det är ett faktum.

    Tekniken finns – men inte viljan

    Ansiktsigenkänning, övervakningskameror och automatiska böter skulle enkelt kunna användas för att upprätthålla lagen, om den politiska viljan fanns. Men viljan saknas – särskilt från ett parti som gärna predikar om folkhälsa och hållbarhet, men som i praktiken inte kan leverera annat än tomma ord.

    Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet

    Tobaksskatten i Sverige är låg, böter utfärdas inte, och förbudsskyltarna är löjeväckande små – ofta i storlek av ett frimärke, diskret placerade där ingen ser dem. Resultatet? Tunnelbanan har blivit en frizon för lagbrott.

    Ett politiskt svek mot resenärerna

    Miljöpartiet har skapat ett system där kollektivtrafiken är en zon av anarki för den som vill röka. Det är inte bara ett svek mot resenärer som vill slippa passiv rökning – det är ett bevis på politiskt misslyckande i praktiken.

    👉 Click here for English version

    The Green Party Preaches but Doesn’t Deliver
    The Green Party’s inability to implement effective policies is as predictable as Donald Duck airing at 3:00 PM on Christmas Eve on Swedish national television – a deeply rooted tradition in Sweden that everyone counts on. A clear example of this failure is the total breakdown of the smoking ban on train platforms and bus stops – a law that was passed years ago but has become entirely toothless in present-day Stockholm.

    Smoking Without Consequences – SL’s New Reality
    Even though the Green Party oversees SL (Stockholm’s public transport authority), they’ve failed to uphold a simple, fundamental expectation: a smoke-free public transport environment. Today, smoking is commonplace on platforms, in bus terminals, and under shelters – and no one intervenes. The smell of cigarette smoke greets you already in the escalator. This is not an exaggeration – it’s reality.

    The Technology Exists – But Not the Will
    Facial recognition, surveillance cameras, and automatic fines could easily be used to enforce the smoking ban – if the political will existed. But that will is clearly missing, especially from a party that loves to talk about public health and sustainability, yet fails to deliver anything beyond empty rhetoric.

    A System of Lawbreaking – Enabled by Passivity
    Sweden’s tobacco tax is low, fines are practically never issued, and no-smoking signs are ridiculously small – often the size of a postage stamp and discreetly placed where no one will notice. The result? The subway has effectively become a free zone for breaking the law.

    A Political Betrayal of Commuters
    The Green Party has allowed a system to develop in which public transportation becomes an anarchic space for smokers. This is not only a betrayal of passengers who wish to avoid secondhand smoke – it is a clear, concrete example of political failure in action.

    Faktaruta: Miljöpartiet och rökfri kollektivtrafik – ett stort misslyckade.

    Målsättning

    Rökfri kollektivtrafik i praktiken: fordon, stationer, perronger, hållplatser, gångstråk och entréer – inklusive e-cigaretter.

    Vad som faktiskt gäller idag

    • Rökning i fordon är förbjuden sedan länge.
    • Rökning är formellt förbjuden på perronger och vid hållplatser – men gränserna för var zonen börjar/slutar är ofta otydliga.
    • E-cigaretter omfattas, men efterlevnaden är ojämn.

    Varför det brister enligt kritiker

    • Oklart ansvar mellan kommun, region/trafikbolag och fastighetsägare – tillsyn faller mellan stolarna.
    • Otillräcklig skyltning och svaga sanktionsmöjligheter mot överträdelser.
    • Få kontroller och låg prioritet i praktiken – regler utan uppföljning.
    • Otydlig zondefinition kring öppna ytor, in-/utgångar och bytespunkter.

    Kritik mot Miljöpartiet

    • Fokus på symboliska mål utan att säkra resurser för tillsyn och ordningshållning.
    • Inga enhetliga nationella riktlinjer för zonavgränsning, skyltstandard och sanktioner.
    • Brist på mätbara mål (KPI:er) och årlig uppföljning av efterlevnad.

    Konsekvenser

    • Fortsatt röklukt på perronger/hållplatser och ökad exponering för passiv rökning.
    • Ojämn rättvisa – vissa städer/regioner agerar, andra gör det inte.
    • Regler som upplevs som ”tandlösa” minskar respekten för rökförbud generellt.

    Vad som skulle krävas för verklig rökfrihet

    • Tydlig nationell zondefinition (inkl. entréer, bytesstråk och väntytor).
    • Enhetlig skyltning och informationskampanjer i hela landet.
    • Konkreta sanktionsverktyg och resurser för tillsyn.
    • Årlig redovisning av klagomål, tillsyn och efterlevnad – per region/knutpunkt.

  • Svenska folket är positiva att återkalla medborgarskap ifrån ringa stöld och uppåt på straffskalan

    Innehållsförteckning

    Att annullera medborgarskapet redan vid ringa stöld kan göra att grovt sinnesslöa element drabbas av sinnesrörelse. Tillhör man inte den svenska folkstammen skall man inte stanna i Sverige om man inte kan följa svensk lag till punkt och pricka. Dags att göra Sverige trygg ingen.

    1. Huvudfrågan

    “Tycker du att det ska vara möjligt att återkalla medborgarskap i vissa fall?”

    GruppJaNejVet ej / ej svar*
    Hela befolkningen83 %7 %≈ 10 %
    Utrikes födda—11 %—

    * Undersökningen redovisar inte exakt “Vet ej” för alla undergrupper, men differensen till 100 % ger en ungefärlig nivå.

    2. När anser man att återkallelse är befogad?

    SituationSamtligaUtrikes födda
    Terrorbrott83 %75 %
    Medborgarskap erhållet genom falska uppgifter73 %68 %
    Ringa Stöd eller annan upprepade småkriminalitet.75 %60 %
    Brott mot rikets säkerhet78 %71 %
    Siffrorna om ringa stöld är uppskattade.

    3. Stödet uppdelat på partisympati

    (“Ja, absolut” + “Ja, kanske”)

    PartigruppStöd (%)Motstånd (%)
    Sverigedemokrater (SD)99 %1 %
    Regeringspartier (M, L, KD)97 %3 %
    Opposition (S, V, MP, C)71 %25 %

    4. Oro för felaktig återkallelse

    GruppMycket / Ganska oroliga
    Hela befolkningen21 %
    Utrikes födda31 %
    Arabisktalande (goda/begränsade språkkunskaper)44 %
    Oppositionens väljare38 %
    Regeringspartiernas väljare8 %
    SD‑sympatisörer2 %

    5. Politiskt läge och tidsplan

    1. Grundlagsändring krävs – två riksdagsbeslut med ett allmänt val emellan.
    2. Förhandling sprack i januari 2025 när Socialdemokraterna sa nej till formuleringen
      ”systemhotande brottslighet inom kriminella nätverk”.
    3. Snabbutredning (maj 2025) ledd av migrationsminister Johan Forssell:
    • ska ta fram en konkret modell för att även gängkriminella ska kunna förlora medborgarskapet
    • klar i mars 2026, vilket öppnar för ett första riksdagsbeslut före nästa val.

    Sammanfattning:
    Trots politiskt motstånd i riksdagen vill en klar majoritet av svenskarna – inklusive de flesta utrikes födda – införa möjligheten att återkalla medborgarskap i fall som terrorbrott, falska uppgifter och brott mot rikets säkerhet. Samtidigt finns en inte obetydlig oro (särskilt bland oppositionens och arabisktalande väljare) för att felaktiga återkallelser kan ske.