Stockholm.homes

Etikett: ekonomi

  • Stockholmarna betalar en miljon i timmen i ränta. – S Misslyckas

    Stockholmarna betalar just nu en miljon kronor i timmen i ränta – och stadens skuld fortsätter att växa. Trots skattehöjningar och rekordstora budgetar ökar lånen i snabb takt. Oppositionen varnar för en ekonomisk krasch i slowmotion, medan det rödgröna styret försvarar utvecklingen som följden av nödvändiga investeringar.

    Fröken sossepamp har aldrig haft ett riktigt jobb – hon gick raka vägen från SSU till finansborgarrådets kontor. Att svinga den nio-svansade katten mot andra är hon mästare på, men att själv göra jobbet? Det överlåter hon som vanligt åt någon annan.

    Innehållsförteckning

    Stockholms stadsbudget 2026: En ekonomisk krasch i slowmotion

    Den här veckan presenterade Stockholms stad sin budget för 2026 – en budget på 63,7 miljarder kronor som det rödgröna styret beskriver som en satsning på välfärd, trygghet och klimat.

    Men bakom de stora orden döljer sig en snabbt växande skuld som oroar många. Oppositionen varnar för att stadens ekonomi är på väg mot en kollaps.

    – Det här är en ekonomisk krasch i slowmotion. Med den här budgeten fortsätter staden att låna en miljon kronor i timmen, och skulden kommer att passera 100 miljarder. Det är djupt oansvarigt, säger oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner (M).

    Den 31 augusti i år uppgick Stockholms stads externa skuld till 85,3 miljarder kronor – en ökning med 1,8 miljarder bara under 2025. Moderaterna har länge kritiserat stadens ekonomiska kurs.

    – När du betalar tre miljarder i ränta och samtidigt lånar en miljon i timmen, då överskuggar det allt annat. Tappar man greppet om ekonomin, tappar man greppet om allt annat, säger Fjellner.

    Han anser också att budgeten saknar verkliga satsningar på trygghet och istället fokuserar på att motverka friskolor och privata initiativ.

    ”Budgeten är i balans” – enligt propaganda ifrån stadshuset

    Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) försvarar budgeten och menar att lånebehoven främst beror på stora och nödvändiga investeringar.

    – Under vår tid vid makten har stadens budget varit i balans. Lånebehovet beror framför allt på investeringar i infrastruktur, avlopp, dricksvatten och Slussenprojektet, som blivit omkring sex miljarder kronor dyrare än planerat, säger Wanngård.

    Hon lyfter fram investeringar i idrottsanläggningar, skolor och äldreboenden som långsiktigt viktiga, men kritiker menar att flera av projekten inte ger någon faktisk samhällsnytta och att staden snarare bygger upp skulder än värden.

    Samtidigt har Stockholms kommunalskatt höjts två gånger sedan 2022 – trots rekordhöga skatteintäkter. Till och med betydligt mindre kommuner, som Österåker, har nu lägre skatt än huvudstaden.

    Eko från historien: “Novemberrevolutionen”

    Flera ekonomiska debattörer ser paralleller till 1980-talets så kallade novemberrevolution, när Olof Palme och finansminister Kjell-Olof Feldt släppte kreditmarknaden fri. Det var beslut som i efterhand beskrivits som startskottet för den skuld- och fastighetsbubbla som ledde till 1990-talets finanskris.

    Kritiker menar att dagens rödgröna styre går i samma fotspår – en politisk kombination av kortsiktiga löften, överbelåning och skattehöjningar som urholkar både kommunens handlingsutrymme och invånarnas ekonomi.

    Det som en gång kallades ansvarsfull ekonomisk politik har, enligt oppositionen, förvandlats till en skuldspiral. Stockholm står nu inför risken att bli ett nytt exempel på hur politisk hybris och dålig ekonomisk disciplin kan driva även en stark kommun mot avgrunden.

    Politiska risker bortom ekonomin

    Utöver de ekonomiska frågorna väcks nu även en principiell diskussion om huruvida Socialdemokraterna bör fortsätta styra Stockholm i samarbete med Vänsterpartiet – särskilt mot bakgrund av Vänsterpartiets historiska kopplingar till kommunistiska rörelser och dess tidigare roll som det som ofta kallades ett ”femtekolonnarparti”.

    Flera debattörer menar att det finns en säkerhetspolitisk dimension i frågan. I ett föränderligt omvärldsläge, där hotet från främmande makt återigen blivit reellt, väcks oro för att politiker med inflytande över känsliga frågor kan utgöra en risk om de har ideologiska sympatier som sträcker sig österut.

    Kritiker varnar för att låta Vänsterpartiets företrädare inneha beslutande poster i ett läge där nationell säkerhet, civil beredskap och skydd av strategisk infrastruktur blivit allt viktigare.

    Frågan som många nu ställer sig är därför: bör Socialdemokraterna verkligen fortsätta styra tillsammans med ett parti vars ideologiska rötter och utrikespolitiska lojaliteter fortfarande väcker tvivel?

    Faktaruta: ”Novemberrevolutionen” (Sverige, 1985)

    Vad? Begrepp för den snabba avregleringen av den svenska kreditmarknaden då flera lånetak och utlåningsregler togs bort.

    • Datum: 21 november 1985.
    • Aktörer: Riksbanken (under Bengt Dennis), med stöd av regeringen (statsminister Olof Palme, finansminister Kjell-Olof Feldt).
    • Innehåll: Avskaffade utlåningstak och kvantitativa kreditrestriktioner; bankerna fick friare utlåning.

    Bakgrund

    Under 1970–80-talen växte obalanser fram i en hårt reglerad kreditmarknad med administrativ ränte- och lånekontroll. Avregleringen syftade till att modernisera finanssektorn och förbättra kapitalallokeringen.

    Direkta effekter

    • Snabb kreditexpansion (särskilt hushåll och fastighetssektor).
    • Stigande tillgångspriser (bostäder och kommersiella fastigheter).
    • Ökad skuldsättning och större räntekänslighet i ekonomin.

    Långsiktiga följder

    • Bidrog till 1990-talets finans- och bankkris (dock inte ensam orsak).
    • Omfattande statliga bankstöd och systemreformer i början av 1990-talet.
    • 1992 års kronkris och senare övergång till inflationsmål (1993) samt självständigare penningpolitik.

    Viktigt att veta: ”Novemberrevolutionen” är en efterhandsbenämning. Forskning pekar på att kombinationen av avreglering, skattesystemets utformning, konjunktur och internationella faktorer tillsammans ledde fram till krisen.

  • Klimatmål mellan vision och verklighet – en analys av Sveriges och Europas gröna strategi

    Sverige missar klimatmålen till 2030. Kritiker talar om svek och framtida katastrofer – men samtidigt växer tvivlen på om målen någonsin varit realistiska. Från grönt stål till vätgas och batterifabriker har miljardprojekt hyllats som lösningar men gång på gång visat sig tekniskt osäkra och ekonomiskt sårbara. Är klimatmålen en nödvändig väg framåt – eller en dyr politisk fantasi?

    Innehållsförteckning

    Sverige kommer inte att nå sina klimatmål till 2030. Beskedet har utlöst starka reaktioner – från oppositionens krav på miljöministerns avgång till larmrapporter om att framtiden står på spel. Samtidigt visar utvecklingen att konflikten om klimatpolitiken inte längre bara handlar om ambitioner, utan om skillnaden mellan vision och genomförbarhet.

    Apokalypsen som politiskt verktyg

    Politiska budskap om klimatet har länge varit präglade av undergångsretorik. Redan 1970-talet fylldes av varningar om att världen hade tio år på sig att undvika katastrofen. Liknande formuleringar återkommer idag, där varje ny varningsklocka placerar slutet tio år framåt i tiden.

    Detta mönster tjänar ett politiskt syfte: att mobilisera väljare genom känslor. Medieforskningen kallar det “emotional framing” – att paketera budskap så att de berör på ett känslomässigt plan snarare än genom siffror och analyser. SVT:s porträtt av musikern och klimataktivisten Stefan Sundström, med nynnande i en trädgård, är ett exempel.

    Problemet är att känslobaserade budskap ofta krockar med den faktiska utvecklingen. När Miljöpartiets dåvarande språkrör Peter Eriksson år 2006 varnade för flera meters havsnivåhöjning till 2026 blev verkligheten en ökning på omkring tio centimeter. Det innebär inte att klimatförändringar är overkliga – men det underminerar förtroendet för politikens prognoser.

    Klimatpolitikens gröna fantasier

    Kritiker pekar idag på att Europas klimatmål bygger på tekniska och ekonomiska antaganden som ännu inte visat sig hållbara.

    • Grönt stål har lyfts fram som en framtidsbransch. Men satsningen Hybrit har lagts på is och flera internationella stålbolag har backat ur. Endast en liten del av världens järnmalm är ens användbar för tekniken, vilket gör produktionen extremt dyr.
    • Koldioxidlagring har fått miljardstöd i Sverige men gång på gång misslyckats. Nya forskarrön visar att potentialen är en tiondel av vad man tidigare trott.
    • Batterier var tänkta att bli svensk industris nya flaggskepp via Northvolt. I stället slutade det i en konkurs som nu beskrivs som en av de mest spektakulära i modern tid.
    • Vätgas presenteras som framtidens bränsle, men hittills rullar inte en enda kommersiell vätgaslastbil på Europas vägar, trots miljardstöd och lagstadgade mål om tankstationer.

    När en teknik är oprövad men redan inräknad i klimatmålen uppstår en klyfta mellan politik och verklighet.

    Ekonomins hårda gränser

    EU:s gröna omställning beskrivs ofta som en nödvändig investering i framtiden. Men ekonomin visar på en annan verklighet. Europas tillväxt släpar efter både USA och Kina, och industrin pressas av höga energipriser och osäkerhet.

    Att samtidigt lova både nettonollmål, förbud mot bensinbilar och massiva industrisatsningar innebär att stora resurser binds upp i projekt som ännu saknar bevisad lönsamhet. Kritiker menar därför att det är fråga om en “fantasiekonomi” – en vision som är politiskt tilltalande men ekonomiskt osäker.

    Det realpolitiska uppvaknandet

    Flera länder börjar nu bromsa. Tyskland oroar sig för sin bilindustri, Frankrike söker undantag, och Storbritannien talar öppet om att skrota nettonollmålen. I Bryssel erkänner enskilda parlamentariker privat att målen är omöjliga att nå – men ingen vill vara först att offentligt ifrågasätta dem.

    Sverige befinner sig i samma spänningsfält. Å ena sidan finns viljan att gå före i klimatpolitiken och behålla en moralisk ledarroll. Å andra sidan finns realiteterna: tekniska hinder, ekonomiska begränsningar och en växande opinion som ifrågasätter kostnaderna.

    Slutsats: mellan ambition och realism

    Klimatförändringarna är en realitet som kräver åtgärder. Men politiken riskerar att förlora förtroende när visioner presenteras som färdiga lösningar utan att tekniken är på plats. Att basera en hel samhällsomställning på oprövade satsningar kan i värsta fall rasera både klimatmålen och ekonomin.

    Frågan är därför inte om Sverige och Europa behöver klimatpolitik – utan om politiken klarar att förena klimatambitionerna med teknisk och ekonomisk realism. Först då kan målen bli mer än visioner på papper.

    Startsida

  • Socialdemokraterna misslyckas ingen, de sysslar med att kasta pärlor till svinen-politik

    Trots hundratals miljoner i extra resurser och två skattehöjningar på kort tid har Socialdemokraternas satsning på skolfrukost i Stockholm blivit hårt ifrågasatt. Kritiker menar att reformen är orättvis, dyr och i praktiken ett misslyckande – samtidigt som stadens invånare får landets högsta skattetryck.

    Stockholm har blivit omkört av flera småkommuner som lyckas hålla nere kostnaderna. Samtidigt fortsätter den rödgröna kakistokratiska röran i Stadshuset att misslyckas med att hushålla med skattepengarna. I stället för långsiktiga lösningar väljer man att slösa på dyra och meningslösa prestigeprojekt.

    Skolfrukostsatsning: dyr reform, orättvis fördelning och höjda skatter

    Efter tre år och hundratals miljoner i extra resurser presenterar Socialdemokraterna i Stockholms stad sin satsning på skolfrukost i utsatta områden som en framgång. Totalt 44 grundskolor serverar nu frukost varje dag. Men kritiken växer mot både kostnaderna, orättvisan och resultatet.

    När S tog över makten 2022 beslutade man att alla skolor i den lägsta socioekonomiska kvartilen skulle omfattas. För att klara satsningen höjdes det socioekonomiska stödet med nästan 15 procent – över 180 miljoner kronor. En del av pengarna har gått till frukosten, men satsningen har inte visat på några tydliga förbättringar i skolresultaten.

    – Många barn äter redan hemma, erkänner skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S). På varje skola handlar det om en handfull elever, ibland något fler, som inte får i sig frukost på morgonen.

    Med andra ord har en reform som kostar hundratals miljoner per år i praktiken träffat ett fåtal elever – medan alla skattebetalare i staden får stå för notan.

    Orättvis fördelning

    Kritiker pekar på att satsningen dessutom är orättvis. I de områden där invånarna betalar mest i skatt serveras ingen frukost alls. De som redan bidrar mest till stadens ekonomi får alltså inte ta del av reformen, utan finansierar en insats som gynnar andra.

    Högre skattetryck

    Sedan 2022 har Socialdemokraterna höjt kommunalskatten två gånger. Stockholm har nu en högre kommunalskatt än många mindre kommuner i till exempel Skåne – trots att huvudstaden borde ha stordriftsfördelar.

    – Att skattebördan är tyngre här än i små kommuner är anmärkningsvärt, säger en kritisk oppositionsföreträdare.

    Alternativet: sänkta skatter

    Många menar att en generell skattesänkning hade varit en mer rättvis väg. En sänkning med två kronor per hundralapp (2 procentenheter) skulle ge påtagligt mer i plånboken för alla hushåll:

    • En barnfamilj med två föräldrar som tjänar 30 000 kronor var skulle få behålla cirka 1 200 kronor mer varje månad.
    • På ett år motsvarar det nästan 15 000 kronor per familj – pengar som kan användas till frukost, skolmaterial eller andra behov.

    En sådan reform hade gett alla stockholmare samma förutsättningar, i stället för att rikta skattepengarna till en liten grupp.

    Ett misslyckande från S

    Trots höga kostnader, två skattehöjningar och stora politiska löften är frukostsatsningen långt ifrån den framgång Socialdemokraterna vill beskriva den som. Den har mött lågt intresse på flera skolor, effekterna är oklara och orättvisan mellan stadsdelar är uppenbar.

    Kritiker menar därför att satsningen är ännu ett exempel på en socialdemokratisk prestige­reform som misslyckats – dyr i drift, svagt förankrad och utan tydliga resultat.

    Faktaruta: Kommunalskatt – Österåker vs Stockholm

    Gäller 2025 (SCB)

    Jämförelsen visar hur mycket en invånare per månad behåller efter enbart total kommunal skattesats (kommun + region). Österåker: 28,98 %  •  Stockholm: 30,60 %.

    Bruttolön / mån (kr) Skatt Österåker Netto Österåker Skatt Stockholm Netto Stockholm Skillnad (mer i Österåker)
    20 000 5 796 14 204 6 120 13 880 +324
    25 000 7 245 17 755 7 650 17 350 +405
    30 000 8 694 21 306 9 180 20 820 +486
    35 000 10 143 24 857 10 710 24 290 +567
    40 000 11 592 28 408 12 240 27 760 +648
    45 000 13 041 31 959 13 770 31 230 +729
    50 000 14 490 35 510 15 300 34 700 +810
    60 000 17 388 42 612 18 360 41 640 +972

    Metod: Nettot = bruttolön − (bruttolön × total kommunal skattesats). Endast kommunal del (kommun + region) ingår. Statlig inkomstskatt, jobbskatteavdrag, kyrkoavgift och begravningsavgift är inte medräknade.

    Källa skattesatser 2025: SCB. Österåker 28,98 %, Stockholm 30,60 %.

  • Höga kommunalskatter gröper ur hushållens ekonomi – en skattesänkning kan ge större effekt än billigare mjölk

    Trots regeringens förslag om halverad matmoms riskerar effekten för hushållen att bli marginell. Samtidigt visar en jämförelse att en sänkt kommunalskatt kan ge mer än dubbelt så stor lättnad i plånboken – utan att livsmedelskedjorna tar en del av vinsten

    Konsumhandlaren Sjöqvist gnuggar händerna – för honom betyder den sänkta matmomsen inte lägre priser för kunderna, utan en fetare marginal på 6 %.

    Innehållsförteckning


    Regeringen vill halvera matmomsen från 12 till 6 procent för att pressa priserna i butik och lätta på hushållens kostnader. Men frågan är: blir det verkligen konsumenterna som vinner – eller handlar det mest om små marginalförbättringar för livsmedelskedjorna?

    Polen som varnande exempel

    Polen prövade att helt ta bort momsen på basvaror 2022. Reformen var först tänkt att gälla i ett halvår, men förlängdes i två år. När den nuvarande regeringen återinförde momsen blev reaktionen stark. Oppositionen beskrev det som ett slag mot hushållens plånböcker, och många vanliga polacker upplevde att prisnivåerna steg mer än de tålde. Kritiker menar att den typen av tillfälliga åtgärder är lätta att införa – men svåra att ta bort.

    Vad sparar en svensk familj egentligen på sänkt matmoms?

    En familj som lägger 100 000 kronor om året på livsmedel betalar idag drygt 10 700 kronor i moms. Med en halverad skattesats skulle det landa på ungefär 5 700 kronor. Besparingen blir alltså omkring 5 000 kronor på ett år.
    Det är pengar som kan märkas – men det är långt ifrån ett genombrott i hushållsbudgeten.

    Dessutom finns en risk: om butiker och kedjor inte sänker priserna i samma takt som momsen sjunker, kan en del av vinsten i praktiken hamna i livsmedelshandelns marginaler snarare än hos konsumenterna.

    Kommunalskatten – den tunga posten som sällan diskuteras

    Ställer man detta mot skillnaderna i kommunalskatt mellan olika kommuner blir kontrasten tydlig. I Stockholms stad ligger den totala kommunalskatten 2025 på 30,60 procent, medan Österåker har landets lägsta nivå på 28,98 procent.

    För ett hushåll med en årsinkomst på 700 000 kronor innebär det en skillnad på ungefär 11 300 kronor per år – mer än dubbelt så mycket som sänkningen av matmomsen.

    Och här finns ingen osäkerhet om butikernas prissättning: lägre skatt på lönen betyder automatiskt mer kvar i plånboken varje månad.

    Vems plånbok ska stärkas?

    Debatten om matmomsen rör sig lätt mot symbolpolitik – en billigare liter mjölk eller ett bröd som kostar några kronor mindre. Men för många hushåll är det de tunga, fasta utgifterna som styr: skatt på lönen, räntor och boendekostnader.

    En mer långsiktig diskussion om skattenivåerna – särskilt kommunalskatten, som är markant högre i många kommuner – skulle kunna ge betydligt större lättnader än momsförändringar som riskerar att fastna i butikernas marginaler.

  • Allt fler stockholmare trötta på S: Slöseri och höjda skatter

    Socialdemokraterna i Stockholm lyfter fram årets medborgarundersökning som ett bevis på att tryggheten i staden har ökat. Enligt undersökningen känner sig 82 procent av invånarna trygga, jämfört med 75 procent året innan.

    En sänkning av kommunalskatten med 2 kr per hundralapp skulle göra alla Stockholmare till vinnare. Istället för att slänga pärlor till svinen ute i orten är det dags att belöna den som går till jobbet varje dag och betalar världens högsta skatter.

    Men bakom siffrorna döljer sig en annan verklighet. På bara tre år har Socialdemokraterna höjt skatten två gånger och pumpat in miljardbelopp i olika ”trygghetsprojekt”. Kritiker menar att resurserna sprids ut utan tydliga resultat och att pengarna i praktiken slösas bort.

    De pratar om minskade drogscener och att några områden försvunnit från polisens lista. Men det är små symboliska vinster jämfört med de enorma summor som slösas bort, säger en oppositionsföreträdare.

    Stora skillnader kvarstår

    Trots miljardrullningen är skillnaderna mellan stadsdelarna fortsatt dramatiska. I Norra innerstaden känner sig 94 procent trygga, medan bara drygt hälften i Skärholmen upplever samma sak.

    Socialdemokraterna hävdar att mer resurser ska ”prioriteras” till ytterstaden, med satsningar på skolpengen, trygghetsinsatser och bostäder. Men för många stockholmare framstår det som ännu ett i raden av kostsamma löften – utan att grundproblemen faktiskt löses.

    ”Kasta pärlor för svinen”

    Istället för långsiktiga reformer och effektivt resursutnyttjande blir politiken, enligt kritiker, ett exempel på att kasta pärlor för svinen. Skattebetalarnas pengar försvinner in i projekt, utredningar och symbolpolitik, medan otryggheten i vissa områden består och trångboddheten förvärras.

    Skattesänkningar skulle göra alla till vinnare

    I stället för ständiga skattehöjningar skulle en sänkt skatt göra alla stockholmare till vinnare. Vanliga hushåll skulle få mer pengar kvar i plånboken, företagare skulle få bättre förutsättningar att anställa och investera, och resurserna skulle användas mer effektivt. Ett sådant vägval skulle skapa både ekonomisk frihet och långsiktig trygghet – utan att kasta bort miljarderna på ogenomtänkta projekt.

    New York som förebild

    Ett internationellt exempel finns från New York på 1990-talet. Staden var då plågad av grov kriminalitet, öppna drogscener och otrygghet – men vände utvecklingen genom en konsekvent nolltoleranspolitik.

    Genom att slå ned även på mindre brott som klotter, tjuvåkning och ordningsstörningar återtog polisen kontrollen, och tryggheten ökade drastiskt. Brottsligheten sjönk på bred front, och staden gick från att vara en symbol för kaos till att bli en förebild för hur hårdare tag kan skapa verklig förändring.

    Stockholm måste välja väg

    Stockholm kan göra samma resa – men det kräver mod. I stället för fler skattehöjningar och ogenomtänkta projekt måste politiken rikta in sig på att återupprätta lag och ordning.

    En svensk variant av nolltolerans skulle göra mer för tryggheten än ännu en miljardrullning från Stadshuset.