Stockholms stad lovade valfrihet när man lade ner den egna parkeringsappen Betala P. Resultatet blev tvärtom: en hårt begränsad marknad där bara fyra bolag får sälja parkeringsplatser – och där stockholmarna tvingas betala överdrivna avgifter för tjänster som knappt skiljer sig mellan app och webbläsare. Efter miljardfiaskot med skolplattformen står staden nu med ännu en digital flopp.

När Stockholms stad avvecklade sin egen parkeringsapp Betala P i september 2024 hette det att systemet skulle bli modernare och ge fler alternativ. Men i verkligheten blev det precis tvärtom. Endast fyra bolag – Easypark, Parkster, Mobill och Epark – fick tillstånd att hantera betalningarna.

Resultatet är en marknad som snarare liknar ett monopol än fri konkurrens, där särskilt Easypark har tagit ett fast grepp om stockholmarna. Nästan 80 procent av parkeringarna i staden sker via deras tjänst – och 97 procent av gångerna betalar kunderna en extra avgift.

Avgifter utan rimlig grund

Skillnaden mellan att använda en webbtjänst eller en app är i praktiken obefintlig. Trots det tar Easypark ut 15 procent i påslag på parkeringsavgiften eller 49 kronor i månadsavgift bara för att man väljer appen istället för webbläsaren. Samma mönster gäller hos Mobill. Parkster och Epark erbjuder däremot gratisalternativ direkt i sina appar.

Det betyder att stockholmarna betalar tiotals miljoner i onödiga avgifter varje år – pengar som går rakt in i de privata bolagens fickor.

Från skolplattformen till parkeringsflopp

Stockholms stad är redan känd för sitt digitala fiasko med Skolplattformen, som kostade skattebetalarna över en miljard kronor och blev en symbol för dålig planering och styrning. Nu riskerar parkeringssystemet att bli nästa symbol för misslyckad digital politik.

Istället för att skapa verklig valfrihet har man byggt in begränsningar som gynnar ett fåtal företag och belastar invånarna med orimliga kostnader.

Dags att tänka om – fler aktörer och bättre nytta

Stockholm borde öppna upp för fler aktörer att sälja parkeringsplatser åt staden. I dag är systemet låst till fyra bolag, vilket ger en skev konkurrens.

Ett alternativ vore att låta välgörenhetsorganisationer delta i systemet. I stället för att stockholmarna ska betala dyra påslag till Easypark, skulle en del av intäkterna kunna gå till organisationer som hjälper stadens mest utsatta. På så sätt skulle pengarna användas för samhällsnytta – inte bara för privata vinster.

Slutsats

Stockholms nya parkeringssystem är inte ett steg framåt, utan ännu en i raden av digitala floppar. Genom att begränsa antalet aktörer har staden skapat en konstgjord marknad där bilisterna betalar överpriser.

Det är hög tid att tänka nytt: släpp in fler aktörer, skapa verklig konkurrens och låt avgifterna bidra till Stockholms invånare istället för att göda privata monopol.