Du har just blivit utsatt för ett brott och ringer polisen. Efter en stund kommer två konstaplar för att ta upp en anmälan. Men du märker snabbt att det inte går så bra. Poliserna missförstår vad du säger, och du måste upprepa dig och förenkla språket – nästan som om du pratade med ett barn.
Ord som en vanlig svensk anställd förstår verkar vara svåra för dem. Samtidigt ber de dig gärna att ”swisha ett bidrag”, för att ditt ärende ska bli utrett – eftersom det fungerar så i deras hemländer.
Det här kan bli verklighet om några år, när kraven för att bli polis sänks ännu mer. Vi ser redan liknande utveckling inom andra delar av staten och kommuner: att kunna tala och förstå svenska är inte längre en självklarhet, och många anställs inte för att ge service till medborgare, utan snarare för att fylla ut påhittade arbetsroller.
I en svunnen tid krävdes det att man klarade av att bli officer på Karlberg innan man kunde bli polis. Idag kan till och med vapenvägrande femfemmor bli poliser – testerna är satta på en extremt låg nivå.
Att sänka språk- och begåvningstester för att bli polis, för att de innehåller ”svåra ord från 60-talet”, är helt fel väg att gå.
Ett bättre förslag vore att skicka hem de migranter som inte får arbete, precis som man returnerar en vara – till exempel en tv – som inte fungerar vid leverans. Mellan åren 2000 och 2025 har en mycket stor andel av dem som fått asyl i Sverige fått det på felaktiga grunder. Därför bör vi kunna returnera migranter precis som man returnerar en trasig tv som är oduglig vid leverans.