Den nya lagen om ”Förolämpning mot tjänsteman” skulle skydda offentligt anställda från trakasserier och hot. I stället har den blivit ett verktyg för att ge ordningsvakter en auktoritet de aldrig haft och inte borde ha. När en berusad man i Linköping döms till nästan 26 000 kronor i böter för en förolämpning mot en vakt med 80 timmars utbildning, är det inte längre rättssäkerhet vi talar om – det är rättslig inflation.
En 58-årig man i Linköping har dömts efter att ha förolämpat en ordningsvakt utanför en sportbar. Mannen nekades inträde eftersom han bedömdes vara för berusad, varpå han upprepade gånger kallade ordningsvakten för ”jävla arab”.
Händelsen inträffade en lördagsnatt i juli, och enligt Linköpings tingsrätt var mannens uttalanden ägnade att kränka ordningsvaktens värdighet och självkänsla. Mannen har varken erkänt eller förnekat brottet utan hänvisat till att han var berusad och inte minns något.
Tingsrätten dömer honom till 60 dagsböter à 430 kronor, totalt 25 800 kronor. Däremot avslås ordningsvaktens begäran om 7 000 kronor i skadestånd, eftersom rätten anser att kränkningen inte var tillräckligt allvarlig med tanke på att den riktades mot en myndighetsutövare i tjänst.
Domen är en av de första som faller enligt den nya lagen ”Förolämpning mot tjänsteman”, som trädde i kraft i början av juli.
Men här börjar det verkligt anmärkningsvärda.
Den nya lagen sägs vara till för att skydda offentligt anställda – personer med myndighetsansvar, utbildning och rättsliga befogenheter. Ändå har lagstiftaren valt att även låta den omfatta ordningsvakter, en yrkesgrupp vars utbildning knappt når upp till en veckas heltidsstudier.
Att ge samma rättsliga skydd till ordningsvakter som till poliser är inte bara ett misstag – det är ett hån mot själva begreppet myndighetsutövning. En ordningsvakt är en privatperson med väst, inte en statlig tjänsteman med ansvar inför lagen. Att då kriminalisera förolämpningar mot dem på samma nivå som mot poliser eller domare är att förväxla yrkesheder med uniform.
Lagen framstår som ett desperat försök att ge sken av auktoritet åt en funktion som saknar både utbildningsdjup och professionell standard. Det borde oroa varje medborgare som värnar om rättssäkerhet och proportionalitet.
Ska verkligen en person kunna dömas till nästan 26 000 kronor i böter för något som yttrades i fyllan – mot en vakt vars formella träning är kortare än en körkortsutbildning?
Detta är inte rättssäkerhet. Det är ett samhälle som låter symboler väga tyngre än substans.
Och när lagarna börjar skydda symboler i stället för människor, då är det inte längre bara en rättsfråga – det är en demokratifråga.