Månad: november 2024

I Sverige är det märkligt att en åklagare måste begära utvisning för brott som begås av utlänningar. Detta gör att icke-rehabiliterbara brottslingar, som saknar sina rötter i Sverige, kan få stanna kvar i landet.

Lagen måste ändras så att utvisning ”byggs in” i straffen för alla brott som begås av personer utan svenskt medborgarskap. Utvisningsdelen av straffet ska inte kunna upphävas av domstolen. Istället ska den dömde brottslingen själv få återvända till sitt hemland och på egen bekostnad ansöka om att få stanna i Sverige, men endast om det finns extremt synnerliga skäl för det. Det svenska samhället måste börja visa en hårdare attityd mot utlänningar som begår brott.

Efter koranupploppen 2023 var det många som fick utvisningsdomar i tingsrätten, men som senare upphävdes i hovrätten. Om man har begått så allvarliga brott att man döms till flera års fängelse, bör utvisning också vara en självklar del av påföljden. Vi måste börja arbeta för att göra Sverige tryggt igen. Ett bra steg i den riktningen är att skicka hem brottslingar som saknar rötter i Sverige – med en enkelbiljett till hemlandet.

Under förra mandatperioden försökte Stockholms stad få ordning på sparkcykelkaoset, och det blev riktigt bra ett tag. Men nu har fullständig anarki brutit ut. Företag som hyr ut sparkcyklar ägnar sig åt rovdrift på den mark som ägs av Stockholms stad. Det är inte ovanligt att stora mängder sparkcyklar parkeras framför postens brevlådor eller står i vägen för människor.

Man ska heller inte bli förvånad om en sparkcykel står på en cykelbana, vilket tvingar de som framför andra tvåhjuliga fordon att väja och riskera kollision med detta slumpmässiga hinder.

Det är inte heller ovanligt att personer som hyr sparkcyklar spenderar timmar på krogen och sedan använder dessa fordon med hög promillehalt i blodet.

När ska de styrande i Stockholms stad ta ansvar för denna anarki som råder? Många städer i Europa har förbjudit hyrsparkcyklar, och det är dags för Stockholm att göra detsamma. Begränsa uthyrningen av dessa fordon, eftersom de framförs respektlöst och vårdslöst.

Stockholms stad har sedan 2022 Sveriges sämsta politiska ledning. Det enda vi stockholmare har fått på två år är skattechock efter skattechock genom höjningen av kommunalskatten. Man bränner 40 miljoner på en 240 meter lång ”cykelbana”, samtidigt som vissa vägar i villaområden ser ut som om Putin redan varit här med sina T-34:or och bombat sönder dem.

Varför måste man höja skatten hela tiden? Varför tar man inte ansvar för de ökade kostnaderna? Ronald Reagan sa en gång i ett av sina tal att staten är som en bebis: en enorm aptit vid munnen, men ingen kontroll vid den andra änden. Det är precis så Stockholms stad fungerar. De suger ut enorma mängder skattepengar, men det vi medborgare får tillbaka är bara en tunna skit fylld med värdelösa kommunala tjänster. En hemtjänst där personalen knappt kan förstå svenska och ännu mindre laga enkla maträtter som bruna bönor med fläsk.

Är det inte dags att politikerna i Stadshuset börjar ta ansvar och minskar kostnaderna för den kommunala verksamheten, så att vi skattebetalare slipper bära hela bördan?

Kan vi lita på V-politiker i händelse av kris eller krig? Föreställ dig följande scenario:

Ukraina har fallit, och Ryssland ockuperar stora delar av landet. Putin slickar sina sår men vill hämnas på de länder som stödde Ukraina under kriget. Därefter ger han sig på Baltstaterna och riktar sig sedan mot Sverige.

Under andra världskriget fick inte Vänsterpartiet (dåvarande Kommunistiska partiet) sitta i regeringen, eftersom partiet ansågs vara en säkerhetsrisk. Svenska män riskerade sina liv för att stänga den prosovjetiska tidningen Norrskensflamman. Dessa män – poliser, militärer och andra samhällsbärande yrkesgrupper – arbetade aktivt för att stoppa en tidning som spred hat mot Sverige och ville att Stalin skulle invadera och ockupera landet.

80 år senare ser vi hur Vänsterpartiet fortsatt sprider samhällsmisstro och negativa attityder mot det svenska samhället. Många av deras företrädare har kopplingar till organiserad brottslighet, och V-politiker på Järvafältet har öppet trakasserat politiska motståndare som motsätter sig att skattepengar delas ut till föreningar för vuxna män.

Många V-politiker är dessutom vapenvägrare och har en bristfällig attityd till att försvara Sverige mot sina ryska kamrater. Dessutom har Ryssland historiskt finansierat deras huvudkonto i Stockholm, som i dag är värt cirka 100 miljoner kronor. Under kalla kriget var flera VPK-politiker antingen KGB- eller Stasi-agenter och arbetade aktivt för att försvaga det svenska försvaret, bland annat genom intrång på skyddsobjekt och skadegörelse på Viggen-plan, eftersom de ansåg att dessa skulle omvandlas till plogbilar.

Vänsterpartiet är ett samhällsfarligt parti som inte hör hemma i demokratiska församlingar.

Under statsminister Ulf Kristerssons ledning har regeringen genomfört flera betydande åtgärder:

• NATO-medlemskap: Den 7 mars 2024 blev Sverige formellt medlem i försvarsalliansen NATO, vilket markerar en historisk förändring i landets säkerhetspolitik.
• Sänkt skatt på investeringssparkonton (ISK): Regeringen har beslutat att sänka skatten på ISK, vilket innebär att sparare får behålla en större del av sina avkastningar

Gällande straffrabatter har det funnits en debatt om att avskaffa dessa för allvarliga brott som mord, där nuvarande system kan leda till att dömda avtjänar kortare straff än utdömt.

Många i Sverige är kritiska till dessa rabatter, men det finns också sinnessvaga politiker som försvarar dem.

Regeringen har uttryckt en vilja att skärpa straffen och minska möjligheterna till straffrabatt för grova brott, men konkreta lagändringar har ännu inte trätt i kraft.

Angående asylpolitik och hantering av illegala invandrare har regeringen aviserat skärpningar, men det återstår att se vilka konkreta åtgärder som kommer att implementeras.

Sammanfattningsvis har regeringen under Kristerssons ledning genomfört flera reformer, men det finns fortfarande områden där förändringar efterfrågas av allmänheten.

SVT:s nya drama Från insidan är provocerande i flera avseenden. För det första handlar det om finansieringen. Vi tvångsbeskattas via skattsedeln för att finansiera SVT, oavsett om vi vill eller inte. Det känns särskilt problematiskt när alternativen, som Disney+ eller Netflix, kostar betydligt mindre per år än vad SVT gör. Varför behöver staten ens äga ett mediebolag år 2024?

Som någon som vuxit upp med SVT:s utbud, minns jag många märkliga barnprogram från förr, som Vilse i pannkakan, Drutten och Krokodilen och Ville, Valle och Viktor. Program där skäggiga män leker med dockor eller där en eftermiddags sändning kunde bestå av en svartvit Åsa-Nisse-film när det regnade. För vissa av oss skapade detta en skepsis mot public service som institution.

Men det som provocerar mig mest är inte nostalgin eller ens finansieringsmodellen, utan den bild som Från insidan förmedlar av kriminalvården i Sverige. Serien skildrar en miljö där det verkar råda en överdriven mjukhet och förståelse för de intagna, nästan som om kriminalvårdarna vore dagisfröknar. Detta är extra svårt att smälta när kostnaden för en plats på en anstalt är minst 3 500 kronor per dygn. Det innebär att samhället spenderar enorma resurser på att erbjuda vad som liknar en bekväm tillvaro för människor som har begått grova brott, såsom mord.

Ett problem som dramat belyser, och som förhoppningsvis inte speglar verkligheten, är hur disciplin och ansvar verkar hanteras. Om en gängkriminell har rätt att ta sovmorgon eller bryta mot regler utan konsekvenser, vad säger det om kriminalvårdens effektivitet? I en sådan miljö borde en felande individ påverka hela gruppen, vilket skulle skapa ett socialt tryck att förändra beteendet. Den nuvarande inställningen verkar dock snarare uppmuntra ansvarslöshet och brist på konsekvenser.

Den stora frågan handlar om vad vi egentligen försöker uppnå med vår kriminalvård. Om syftet är rehabilitering, finns det en poäng med att skapa struktur och möjligheter för de intagna att förändras. Men när lyxhotellsliknande förhållanden kombineras med höga kostnader, skickar det en tveksam signal både till brottsoffer och till samhället i stort. Det är inte rimligt att en mördare får en tillvaro som många laglydiga medborgare aldrig ens kan drömma om.

Så vad har gått fel? Är det en överdriven tro på att mjukhet löser alla problem? Eller är det en ovilja att erkänna att vissa individer faktiskt behöver tydligare och strängare gränser? Vad som än är svaret, måste frågan om kriminalvårdens kostnader och filosofi tas på större allvar.

Man talar om rehabilitering, men går det ens att rehabilitera dessa kriminella monster? Ta Svartenbrandt som exempel – på 1970- och 80-talet var han en av Sveriges värsta brottslingar. Vad kostade inte Svartenbrandt det svenska samhället? Lyckades man någonsin rehabilitera honom? NEJ!

Ett av hans mest ökända dåd ägde rum 1978, när han med en AK4 sköt rakt in i en polisbuss. Det är ett mirakel att ingen av poliserna ombord dog.

Samhället ska skyddas från grova brottslingar – att rehabilitera dem är både meningslöst och ett enormt slöseri med skattepengar. Istället borde vi tänka i helt nya banor. Staten är inte lämpad att bedriva fängelseverksamhet; den saknar både flexibilitet och nytänkande.

Om fängelser drevs av privata företag skulle de både skydda samhället från orehabiliterbara brottslingar och samtidigt drivas kostnadseffektivt för att generera vinst. Staten, som köpare av dessa tjänster, skulle kunna ställa krav och sätta en kostnadsgräns för vad exempelvis en pedofil får belasta det svenska samhället med.

Ett sådant upplägg skulle verkligen vara en win-win för oss alla: lägre kostnader, bättre skydd för samhället och ett tydligare fokus på brottsoffer istället för på brottslingarnas bekvämlighet.

Illegala invandrare, eller papperslösa som vissa subversiva element envisas med att kalla dem, utgör ett inre hot mot det svenska folket.

Det är tufft att vara illegal; du hänvisas till ett skuggsamhälle där andra kan utnyttja dig som billig arbetskraft, och du kanske tvingas begå brott.

Men det finns också en anledning till varför du är illegal – du har inga skäl att få stanna i Sverige. Det måste finnas en bortre parentes för överklaganden och liknande. Även om det inte är så bra i hemlandet, kan Sverige inte vara hela världens socialbyrå.

Som illegal invandrare blir du ofta en hörnsten i den organiserade brottslighet som breder ut sig i det svenska samhället. Hur länge ska man få trotsa de regler och normer som ett samhälle bygger på?

Förslaget om informationspliktslagen, även kallad ”angiverilagen”, innehåller brister och riskerar att bli tandlöst när man undantar grupper som socialtjänsten, skolan med flera från att bidra till att göra Sverige tryggare och skydda oss alla från illegala invandrare.

Vi bör alla visa vår solidaritet med det svenska samhället och bekämpa den brottslighet som breder ut sig. Det minsta man kan göra är att ringa 112 och informera om var illegala invandrare gömmer sig.

Varför ska vissa myndigheter rapportera medan andra slipper? Borde inte alla myndigheter samarbeta för att göra Sverige tryggt och rensa landet från illegala invandrare?

Man säger att det är viktigt att skydda barnen, men vad händer med barn som växer upp som en del av skuggsamhället, där deras familjer lever som papperslösa invandrare? Dessa barn riskerar att känna sig utanför samhället, då de ofta inte har samma möjligheter som andra och kan uppleva orättvisor och diskriminering. Den här känslan av utanförskap och brist på framtidsutsikter kan leda till frustration och i värsta fall till att de dras in i destruktiva miljöer eller aktiviteter.

För att lösa problemet och skapa en rättvisare samhällsstruktur är det viktigt att tillsammans arbeta för att minska skuggsamhällets existens.

Ett steg i den riktningen kan vara att myndigheter får bättre verktyg och resurser för att hjälpa dessa människor att återvända till sina hemländer.