Innehållsförteckning
- ”Förstör hela områdets karaktär”
- Hård politisk strid på ön
- Topp 10: Så kan Stockholms villaområden förvandlas till nya ghetton

Hyresgästföreningen vill förtäta villakvarteren – kritiker rasar: ”Risk för nya ghetton”
Hyresgästföreningen har tillsammans med konsultbolaget Spacescape tagit fram en rapport som pekar ut de mest ”utvecklingsbara” områdena i Stockholm. Hela fyra ligger på Lidingö – där Torsvik hamnar på andra plats, direkt efter Djursholm.
– Vi vill skapa bättre integration genom blandade bostäder, säger Hyresgästföreningens chefsekonom Martin Hofverberg.
Han pekar på trädgårdsstäder med grönska, radhus och låga flerfamiljshus som idealet.
Men kritiker varnar för att idyllen kan gå samma öde till mötes som 1960- och 70-talets miljonprogram.
”Förstör hela områdets karaktär”
– Det är som att belöna dem som inte integrerat sig genom att ge dem förtur, samtidigt som man straffar dem som jobbat hårt för att kunna bo här, säger han.
Förnuftig politike rpå Lidingö
Många Lidingöbor är upprörda över förslaget.
– Integration handlar inte om att bygga om villaförorter. Risken är att man skapar nya problemområden – precis som i miljonprogrammen, säger Mikael Heinig från Gåshaga.
Hans fru Birgitta nickar instämmande:
– Vi behöver fler jobb och bättre utbildning – inte fler hyreshus i villaområden.
Även Torsviksbon Erik Kotschak är skeptisk:
– Det finns knappt plats att bygga mer här. Och gör man det ändå så förändras områdets själ, säger han.
Hård politisk strid på ön
Förslaget splittrar politikerna på Lidingö. Socialdemokraternas gruppledare Annica Grimlund vill se fler stadsvillor – lägenheter i stora villabyggnader – för att skapa dynamik.
Men kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors (M) säger blankt nej.
– Det är som att belöna dem som inte integrerat sig genom att ge dem förtur, samtidigt som man straffar dem som jobbat hårt för att kunna bo här, säger han.
Och han drar en drastisk jämförelse:
– Lidingö är mer likt en framgångsrik schweizisk kanton än Malmö eller Rosengård.
Topp 10: Så kan Stockholms villaområden förvandlas till nya ghetton
- Djursholm (Danderyd)
- Torsvik (Lidingö)
- Askrike (Lidingö)
- Ålsten (Stockholm)
- Höglandet (Stockholm)
- Nockeby (Stockholm)
- Kottla-Mölna (Lidingö)
- Stocksund (Danderyd)
- Hersby (Lidingö)
- Storängen (Nacka)
Faktaruta: Miljonprogrammet (1965–1974)
Visionen
- Bygga cirka en miljon bostäder på tio år för att avskaffa bostadsbristen.
- Höja boendestandard: badrum, centralvärme, bättre ventilation, större ljusinsläpp.
- Sociala mål: jämlikt boende, rimliga hyror och snabb inflyttning för barnfamiljer.
Så genomfördes det
- Statliga lån och kommunala/allmännyttiga bolag drev utbyggnaden.
- Industrialisering av byggandet: prefabricerade element, storskaliga processer.
- Modernistisk planering: trafikseparering, stora gårdar, funktionsuppdelade områden.
Resultatet – plus
- Överboende och bostadsbrist minskade kraftigt under 1970-talet.
- Miljontals fick avsevärt bättre standard än i äldre bostadsbeståndet.
- Nära till natur, grönområden och ofta god kollektivtrafik till centrala lägen.
Resultatet – problem
- Stora, likriktade kvarter med brist på blandning av bostäder, verksamheter och service.
- Social och ekonomisk segregation växte i flera områden över tid.
- Beroende av bil i vissa lägen; långa avstånd mellan funktioner.
- Underhållsskuld och renoveringsbehov skapade kostsamma upprustningar senare.
Efterspel
- Stora renoverings- och energieffektiviseringsprogram från 1990-talet och framåt.
- Försök till ”blandstad”: fler lokaler, arbetsplatser och varierade upplåtelseformer.