När myndigheter delar kunskap i stället för att arbeta var för sig ökar möjligheten att förebygga brott, skydda barn och stoppa missbruk av välfärden. Med nya regler för informationsdelning tas nu ett avgörande steg mot ett tryggare Sverige – där samarbete, tidiga insatser och gemensamt ansvar står i centrum.
Är det början på slutet för det Al Capone-Sverige vi har? Eller kommer vi att fortsätta släppa in dysfunktionella migranter från tredje världen även efter valet 2026, om SD eventuellt inte längre har något inflytande?
Tänk dig ett samhälle där viktiga pusselbitar inte längre ligger utspridda i olika lådor. Där skolan ser tidiga varningssignaler, socialtjänsten förstår helheten och polisen kan agera snabbare – tillsammans. Det är precis den förändringen som nu tar form i Sverige genom nya regler för informationsdelning mellan myndigheter.
I över 50 år har experter pekat på samma problem: sekretessregler har ibland gjort att myndigheter inte kunnat samarbeta fullt ut, trots att de haft samma mål – att skydda människor och förebygga brott. Nu sker ett historiskt skifte.
Ett systemskifte för samarbete
Den nya sekretessbrytande bestämmelsen innebär att alla myndigheter, inklusive kommuner, regioner och vissa privata aktörer, kan dela information med varandra när det behövs för att förebygga, förhindra eller utreda brott, bidragsfusk och andra regelöverträdelser.
Det handlar inte om fri informationsspridning, utan om smartare samarbete. Varje gång information delas görs en noggrann intresseavvägning, och känsliga uppgifter skyddas fortfarande. Men onödiga hinder rivs.
Justitieminister Gunnar Strömmer beskriver reformen som avgörande för att bryta rekryteringen av barn till kriminella gäng och för att slå mot den kriminella ekonomin. När myndigheter får en gemensam lägesbild kan de agera tidigare – innan problemen växer sig stora.
Barn får hjälp i tid
En av de mest hoppfulla effekterna gäller barn och unga. När polis, skola och socialtjänst kan sitta vid samma bord och tala öppet om samma barn, skapas helt nya möjligheter att upptäcka risker tidigt.
Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall lyfter just detta: tidiga insatser kan göra hela skillnaden mellan en trygg framtid och en väg in i kriminalitet. Forskning visar att tidig samverkan är en av de mest effektiva metoderna för brottsförebyggande arbete.
Stoppar fusk – stärker välfärden
Reformen stärker också välfärdssystemen. Genom bättre informationsutbyte kan myndigheter snabbare upptäcka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott. Det betyder att mer resurser kan gå till dem som verkligen behöver stöd.
Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje betonar att kampen mot bidragsbrott är central för att strypa den kriminella ekonomin. När fusket minskar ökar tilliten – och ett samhälle med hög tillit är ett tryggare samhälle.
Ett tryggare Sverige, steg för steg
Det nya regelverket är ingen mirakellösning, men det är ett kraftfullt verktyg. När myndigheter delar information effektivt kan brott förebyggas, barn skyddas och välfärden värnas.
Kort sagt: genom att samarbeta bättre och använda kunskap klokare tar Sverige ett tydligt steg mot ökad trygghet, starkare gemenskap och en ljusare framtid.
Fakta: Nya sekretessbrytande bestämmelsen
Vad? En ny regel som kan bryta sekretess så att uppgifter kan delas mellan aktörer när det behövs för att motverka brott och andra regelöverträdelser.
Vilka omfattas? Alla myndigheter – inklusive kommuner och regioner – samt vissa privata aktörer som omfattas av offentlighets- och sekretesslagen (OSL).
Vad får delas? Uppgifter som behövs för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda exempelvis brott, felaktiga utbetalningar och fusk.
Vad är nytt? Informationsdelningen är inte enkelriktad – uppgifter kan även lämnas från brottsbekämpningen till andra myndigheter och direkt mellan myndigheter utan brottsbekämpande uppdrag.
Vilka skydd finns? Innan uppgifter lämnas ut ska en intresseavvägning göras, och vissa typer av sekretess undantås från bestämmelsens tillämpningsområde.
Syfte: snabbare samarbete, tidigare insatser och bättre träffsäkerhet i arbetet mot gängrekrytering, välfärdsbrott och annan kriminalitet.
Årets julklapp är ett deporteringsverk! De släkten som ska komma ska slippa uppleva det mångkulturella helvete på jorden som Sverige har blivit på grund av en alltför liberal migrationspolitik.
Snälla, herr statsminister Kristersson, ge svenska folket ett deporteringsverk i julklapp.
Tidöregeringen har gjort skillnad för det svenska samhället. Ni har avskaffat det förhatliga spårbytet, som var mer hatat än motboken. Nu kan inte ”asylsökande” som saknar asylskäl längre klamra sig kvar i Sverige genom påhittade låtsasjobb, utan nu åker man hem.
Men det svenska folket behöver nu ett deporteringsverk, som med alla till buds stående medel kan returnera dömda brottslingar som saknar svenskt medborgarskap till sina hemländer eller till något annat land i deras hemlands närområde.
Låt varje fängelsedömd brottsling som saknar svenskt medborgarskap få en härlig julklapp: en livstidsutvisning. Så fort det är dags för ”muck” drar man på den kriminella orchen en spottluva och returnerar honom eller henne till hemlandet, eller till ett tredje land som vill ta hand om avfallet. Låt det svenska folket slippa ha kvar kriminella orcher så att Sverige inte besudlas med mer kriminalitet. En våldtäktsman eller barnmördare kan aldrig ha skäl att få stanna i Sverige om personen saknar svenskt medborgarskap.
Ge oss en julklapp där vi slipper läsa i tidningen att en dömd våldtäktsman som saknar medborgarskap, och som ”bara” varit i Sverige sedan 2006, får stanna kvar. Det är vidrigt. Låt varje fängelsedömd migrant som inte är svensk medborgare få en enkel biljett hem eller till ett tredje land som kan ta hand om personen.
Det hade varit årets julklapp till svenska folket.
Tusentals förseningstimmar i pendeltågstrafiken är inget olycksfall i arbetet – det är resultatet av Miljöpartiets politiska prioriteringar. Trots löften om förbättringar ligger förseningarna kvar på samma nivå som under kaosåret 2023, och återigen är det vanliga stockholmare som betalar priset i förlorad tid, ökade kostnader och minskat förtroende för kollektivtrafiken.
Handlare Sjöqvist får ta smällen när Miljöpartiet levererar sin flumpolitik med öppna spärrar i tunnelbanan. Med en stöldökning på 300 procent är en sak säker: maten blir inte billigare.
Vi stockholmare är vid det här laget väl bekanta med Miljöpartiets straffpolitik mot vanliga människor. Parkeringsavgifter har pressats upp till extrema nivåer, bilägare motarbetas systematiskt och småföretagare får bära konsekvenserna av politiska experiment. Nu har Miljöpartiet visat sitt kakistokratiska DNA även på ännu ett område: kollektivtrafiken.
Tusentals timmar av förseningar i pendeltågstrafiken är inte en olycklig slump – de är ett direkt resultat av politiska prioriteringar. Trots löften om förbättringar och trots operatörsbyten fortsätter resenärer i Stockholmsregionen att förlora enorma mängder tid. Miljöpartiet styr regionen och bär därmed det yttersta ansvaret.
Visst har situationen förbättrats något jämfört med förra året. Antalet enskilda förseningar har minskat. Men ser man till det som verkligen spelar roll för resenärerna – den sammanlagda tiden som människor sitter fast på perronger eller i stillastående tåg – är bilden en annan. Jämfört med 2023, ett år som präglades av återkommande pendeltågskaos, ligger årets totala förseningstimmar på ungefär samma nivå. Det innebär att resenärerna även i år har drabbats av tusentals timmar av försenad trafik.
En viktig förklaring är att pendeltågen går nästan oavbrutet, dygnet runt och i båda riktningarna. När en störning uppstår får den därför snabbt stora konsekvenser.
– Eftersom pendeltågen går nästan hela tiden är det också där som förseningarna ackumuleras mest, säger Örjan Eriksson, enhetschef för järnvägar Öst på Trafikverket.
Minnet av pendeltågskaoset vintern 2022 och första halvan av 2023 är fortfarande färskt för många. Problemen blev så omfattande att Region Stockholm till slut sade upp avtalet med MTR Pendeltågen i förtid. När SJ tog över trafiken följde glädjebesked om färre inställda avgångar. Men Miljöpartiets grundproblem kvarstod – och syns tydligt i statistiken: förseningarna, räknat i faktisk tid, är fortfarande lika omfattande som under krisåret 2023.
Orsakerna är välkända: spårfel, bristande underhåll, olyckor och yttre händelser. Men ansvaret hamnar alltid i ett politiskt ingenmansland. SJ hänvisar till SL. SL hänvisar till Trafikverket. Och Miljöpartiet, som styr regionen, duckar konsekvent för sitt ansvar.
Trafikverket pekar dessutom på att den extremt täta trafiken gör förebyggande underhåll svårt.
– När tågen går med så hög frekvens är det väldigt svårt att få tid att inspektera och åtgärda spåren. Små fel utvecklas därför till större problem som i slutändan leder till ännu fler förseningstimmar, säger Örjan Eriksson.
Detta är ett återkommande mönster i Miljöpartiets politik. Ett tydligt exempel är Ica-butiken vid tunnelbanestationen Näckrosen, där beslutet om öppna spärrar – ett ideologiskt experiment – ledde till att stölderna ökade med omkring 300 procent. För den lokala företagaren blev konsekvenserna förödande. Politiken ”levererade”, men resultatet blev fel – igen.
Samma sak gäller pendeltågstrafiken. Miljöpartiet kan leverera beslut, symbolhandlingar och visioner. Men när det kommer till fungerande vardag för vanliga människor misslyckas politiken gång på gång. Kostnaderna skenar, tiden rinner iväg – och stockholmarna får betala priset.
Regeringen vill skärpa migrationspolitiken genom att kunna återkalla permanenta uppehållstillstånd när grunderna för dem inte längre finns. Socialdemokraterna säger nej – och gör därmed ännu en gång klart att partiet sätter systemets bekvämlighet och gamla dogmer före svenska folkets trygghet, rättvisa och förtroende för staten.
Sossarna är bra på en sak: att suga ut skyhöga skatter. Redan på 70-talet protesterade Astrid Lindgren mot att hon fick betala över 100 procent i skatt.
Tidigare i år tog regeringen emot en utredning som föreslår att permanenta uppehållstillstånd i stor omfattning ska kunna återkallas och omvandlas till tidsbegränsade, om den berörda personen inte längre uppfyller de krav som låg till grund för beslutet – exempelvis flyktingstatus. Förslaget är tydligt: antingen har man ett skyddsbehov, eller så tar man steget fullt ut och blir svensk medborgare.
Socialdemokraterna säger nej. Igen.
Partiet varnar för att det skulle vara ”retroaktivt”, ”möjligen olagligt” och att det skulle ”urholka förtroendet för staten”. Det är ett argument som klingar ihåligt, särskilt från ett parti vars historia är fylld av just maktmissbruk, rättsövergrepp och politiska skandaler.
Sossarnas svek mot det svenska folket har duggat tätt genom decennierna. På 1960-talet hade Sverige en kommunikationsminister som aktivt arbetade för att stoppa frisinnade radiostationer från att sända reklam från internationellt vatten, i stället skulle man lyssna på trist statlig skitradio. Statsministrar har marscherat i demonstrationståg tillsammans med terrorister samtidigt som tusentals amerikanska soldater blev mördade i Vietnam, vilket fick USA att kalla hem sin ambassadör. Vi har haft IB-affären, där socialdemokratins egen inhemska ”STASI” spionerade på oliktänkande. Geijeraffären med bordellmamman Doris. Ebbe Carlsson-affären, där justitieministern gav fribrev för olaglig avlysning.
Vi har sett statsministerkandidater som inte förstått skillnaden mellan mitt och ditt, utan lyxkonsumerat med statens kreditkort för att köpa choklad och blöjor. Och vi har haft statsministrar som öppet välkomnade massinvandringen för tio år sedan, med slagord om att ”mitt Europa bygger inga murar” – samtidigt som konsekvenserna lämnades till svenska kommuner, rättsväsendet och skattebetalare.
Nu upprepas mönstret.
Genom att säga nej till att återkalla permanenta uppehållstillstånd sviker Socialdemokraterna återigen svenska folket. Budskapet är glasklart: även om du inte längre uppfyller kraven, även om du aldrig tar steget mot medborgarskap, även om du under årtionden lever i Sverige utan att bli en del av samhället – så ska du få stanna.
Nyligen lät socialdemokratiska nämndemän en grov vålds- och sexualbrottsling stanna i landet med hänvisning till lång vistelsetid. Inte för att de är svenska medborgare, inte för att de bidrar, utan för att de ”varit här länge”. Enligt S-logik räcker det alltså att ha haft PUT i 20 år, oavsett om man är en grovt kriminell brottsling som utsätter gamla och sjuka för våldtäkter eller någon som har god vandel.
Socialdemokraterna hävdar att rättssäkerheten hotas om gamla beslut omprövas. Men rättssäkerheten urholkas minst lika mycket när staten signalerar att permanenta tillstånd i praktiken är orubbliga – även när grunderna för dem fallit bort.
Migrationsminister Johan Forssell (M) har rätt när han säger att valet bör vara tydligt: antingen har man ett tidsbegränsat skydd i Sverige, eller så blir man svensk medborgare. Något tredje alternativ borde inte finnas.
Att Socialdemokraterna nu återigen väljer systemets bekvämlighet framför svenska folkets trygghet är tyvärr helt i linje med partiets historia. Men det gör sveket inte mindre allvarligt.
Faktaruta: affärerna och händelserna som nämns
Piratradio / Radio Nord (1960-talet)
Piratradiostationer sände från internationellt vatten för att nå svensk publik och sälja reklam. Radio Nord (1961–1962) blev den mest kända och ledde till skärpt lagstiftning (”Lex Radio Nord”) för att stoppa verksamheten.
Vietnamdemonstrationen i Stockholm (1972)
År 1972 deltog statsminister Olof Palme i ett demonstrationståg riktat mot USA:s bekämpning av kommunismen i Vietnam. Händelsen uppfattades av USA som ett allvarligt diplomatiskt övertramp, och president Richard Nixon kallade hem USA:s ambassadör från Sverige, vilket ledde till en djup diplomatisk kris mellan länderna.
IB-affären (1973)
Avslöjandet av den hemliga underrättelseorganisationen IB, som ägnade sig åt åsiktsregistrering och övervakning av politiska motståndare. Affären blev en stor rätts- och pressfrihetskonflikt.
Geijeraffären (1970-talet)
Kopplerihärvan kring Bordelmamman Doris Hopp och högt uppsatta samhällsaktörer förekom i hennes kundkrets. Affären fick stor medial uppmärksamhet och lång politisk efterdebatt.
Ebbe Carlsson-affären (1988)
En politisk skandal kopplad till Palmemordets utredning där Ebbe Carlsson, med kontakter inom regeringen, drev en privat parallellutredning. Affären rörde frågor om ministeransvar, rättssäkerhet och otillåtna metoder.
”Tobleroneaffären” / Sahlinaffären (1995)
Mona Sahlin använde statens kontokort för privata inköp, bland annat livsmedel och barnartiklar. Affären skadade förtroendet och ledde till hennes tillbakadragande från statsministerposten under en period.
”Mitt Europa bygger inga murar” (2015)
Uttalande av statsminister Stefan Löfven under flyktingkrisen 2015, ofta citerat i debatten som symbol för den dåvarande migrationspolitiska linjen. Efterföljande sunksamhälle som blev resultatet, med skjutningar och ett kosmopolitiskt helvetessamhälle på jorden som följd.
Efter återkommande problem med nedskräpning uppmanar Bostadsbolaget nu boende i Brunnsbo att sluta kasta sopor från balkonger och fönster. Avfallet har lett till både sanitära problem och säkerhetsrisker, och bolaget varnar för att beteendet kan få konsekvenser för hyreskontraktet.
Nästa år är det val. Då kanske landets sossepampar, efter noggrant stylade pressbilder i sina miljonvillor i Nacka, tar på sig reflexväst och gör ett hastigt studiebesök hos socialgrupp 3 – valfritt miljonprogram från 1960-talet duger. Vem vet, det kanske till och med blir allsång. Magdalena Andersson leder kören, de boende applåderar artigt, och tillsammans sjunger man ”We Shall Overcome” innan kortegen snabbt återvänder till tryggare postnummer.
Bostadsbolaget uppmanar boende att sluta kasta sopor från balkonger och fönster
Brunnsbo är ett område i Göteborg. Andelen utrikesfödda är 40 % och arbetslösheten är 8 %. Det anmärkningsvärda är att i området röstade 6 % på det terroriststämplade partiet Nyans och 17,9 % på Vänsterpartiet (vars ideologi har varit med och orsakat cirka 100 miljoner människors död och som vill ta bort RUT avdraget – vilket drabbar städhjälp för fattigpensionärer).
Området är ett av Socialdemokraternas så kallade miljonprogram som byggdes under 1960-talet, ett samhällsexperiment som orsakade samhället ett förfall och som man sedan fyllde med dysfunktionella migranter från hela världen. Den som någon gång har besökt ett miljonprogram vet hur skitigt och smutsigt det kan vara i sådana där ”sossesamhällen”. I Rinkeby, västra Stockholm, har man återkommande problem med råttor, på grund av att invånarna där kastar ut sopor från fönstren.
Bostadsbolaget har satt upp informationslappar i Brunnsbo efter att hushållssopor allt oftare kastats ut från fönster och balkonger. Problemet har ökat under sommaren och hösten 2025.
– Det är ett fåtal personer, men beteendet är återkommande, säger Malin Pethrus, pressansvarig på Bostadsbolaget.
Avfall har hittats vid husväggarna, främst under balkonger. Det rör sig om både mindre sopor och större föremål som kan innebära risk för personskador och som dessutom lockar till sig råttor.
För att få stopp på nedskräpningen uppmanar Bostadsbolaget hyresgästerna att slänga sitt avfall i miljörum eller miljöhus och att sortera återvinningsbart material. Bolaget påminner också om att det är förbjudet att kasta avfall från bostäder.
Bostadsbolaget har cirka 1 220 lägenheter i området i södra Hisings Backa, där husen byggdes på 1960-talet. Det är främst fastighetsskötare som uppmärksammat problemet.
– Vi försöker ta reda på vem som ligger bakom och pratar med personen. Fortsätter det kan hyreskontraktet påverkas, eftersom nedskräpning räknas som en störning, säger Malin Pethrus.
Anslagen sattes upp i början av december 2025. Responsen från övriga hyresgäster har hittills varit positiv, men det är för tidigt att säga om åtgärden haft någon effekt.
Sverigedemokraterna vill införa livstidsstraff för deltagande i kriminella gäng och utvisa alla gängkriminella med dubbla medborgarskap. Inför onsdagens möte med justitieministern presenterar partiet nu vad man kallar sitt mest långtgående förslag hittills mot den organiserade brottsligheten.
Klarar inte Al Capone och hans gelikar av att leva upp till 100 % perfekt vandel, då ska han inte stanna. Det är självklart att gängkriminella element som inte tillhör den svenska folkstammen ska returneras till hemlandet. Det är inget som svenska folket ska behöva slösa skattepengar på – slöddret. Livstidsutvisning redan vid ringa stöld gör Sverige tryggt igen, och det finns pengar över till vård och skola.
På onsdag samlas samtliga riksdagspartier för samtal med justitieminister Gunnar Strömmer (M) om den grova gängkriminaliteten. Inför mötet presenterar Sverigedemokraterna nu flera förslag som partiet avser att driva.
– Det vi lägger fram i dag är den mest kraftfulla åtgärd som överhuvudtaget är möjlig inom ramen för rättsstatens principer, säger Henrik Vinge (SD), vice partiledare och ordförande i riksdagens justitieutskott, vid en pressträff på tisdagen.
Förslagen pekas ut som centrala delar i SD:s kriminalpolitiska agenda inför nästa val.
– Om det inte finns stöd nu är tanken att detta ska bli en del av regeringsförhandlingarna efter valet, säger Vinge.
SD: Kan röra sig om tusentals personer
SD vill att samtliga gängkriminella med dubbla medborgarskap först ska dömas till fängelse och därefter utvisas. Enligt Vinge handlar det om minst 3 000 personer, men han utesluter inte att antalet är betydligt högre.
– En sådan åtgärd skulle omedelbart slå sönder flera kriminella nätverk, säger han.
För att möjliggöra detta vill partiet införa ett nytt brott: deltagande i kriminell sammanslutning. Brottet ska kunna ge livstids fängelse i de allvarligaste fallen.
Därtill vill SD ändra grundlagen så att svenskt medborgarskap kan återkallas för personer som deltar i gängbrottslighet. Partiet vill också öppna för att dra in uppehållstillstånd på grund av bristande vandel.
Båda frågorna är redan föremål för pågående arbete. I februari väntas regeringen ta emot en utredning om kriminalisering av gängdeltagande. Senare i vår planeras ett lagförslag om återkallelse av medborgarskap för gängkriminella, vilket dock kräver två riksdagsbeslut med ett val emellan eftersom det rör grundlagen.
Enligt Vinge råder viss samsyn mellan partierna kring rubriceringarna, men han menar att innehållet riskerar att urvattnas.
– Straffen måste vara tillräckligt allvarliga för att få effekt. I grova fall ska livstid vara möjligt, och den som har ett annat medborgarskap ska förlora det svenska.
Han tror att flera partier delar detta i retoriken, men inte i praktiken.
– När det väl ska beslutas kommer man vilja ha undantag och övergångsregler. Vi vill inte ha det. Vi vill ha hela paketet – möjligheten att utvisa alla med utländskt medborgarskap som är delaktiga i kriminella nätverk.
”Andra partier vågar inte”
Utan att peka ut några specifika partier säger Vinge att han tror att motståndet främst handlar om ovilja att förändra medborgarskapslagstiftningen.
På frågan om Moderaterna delar SD:s syn svarar han självsäkert:
– Jag är övertygad om att detta kommer att finnas med i nästa Tidöavtal. Jag kommer själv att delta i förhandlingarna och se till att det blir så.
Vinge menar att förslagen är förenliga med Sveriges internationella åtaganden och folkrätten.
– Gunnar Strömmer kommer att hålla med mig när förhandlingarna är klara, säger han.
Om Tidöpartierna får fortsatt majoritet efter valet lovar Vinge att reformerna snabbt ska genomföras.
– Den 1 januari 2027 slår vi till med det hårdaste greppet mot kriminaliteten hittills, säger han.
Sverige står vid ett vägskäl. Antingen fortsätter vi att ursäkta kriminalitet med bortförklaringar och kostsamma särlösningar – eller så återupprättar vi lag, ordning och ansvar. Ett tryggt samhälle kräver konsekvenser, inte daltande, och ett rättsväsende som sätter svenska medborgares säkerhet före kriminellas bekvämlighet.
Allt fler kräver livstidsutvisning av asylsökande med skyddsbehov från tredje världen som gör sig skyldiga till ringa stöld eller grövre brott. Enligt experter är detta en nödvändig och sund samhällsutveckling: personer som visar asocialt och kriminellt beteende ska omedelbart förlora rätten att vistas i Sverige och konsekvent returneras till sina hemländer – redan vid de första brotten.
Sverige ska bli tryggt igen. Straffen för gängkriminella ska skärpas kraftigt, mängdrabatten ska avskaffas och den övre delen av straffskalan ska användas konsekvent. Tiden är förbi då Sverige styrdes av socialdemokratiska justitieministrar som köpte sextjänster via Bordellmamman Doris och samtidigt införde ett rättssystem präglat av daltande, undfallenhet och symbolpolitik.
Trots detta möts reformerna av kritik. Enligt experter inom rättsväsendet för den nuvarande regeringen en alltför liberal linje. Exempelvis har inte livstidsutvisning införts för ringa stöld. Experter menar dock att utvisning vid ringa stöld och uppåt på straffskalan är nödvändigt.
Resonemanget är dock enkelt: klarar en asylsökande med skyddsbehov inte att leva upp till grundläggande svensk standard för god vandel, då ska personen återvända till sitt hemland.
Det är ett hån mot svenska skattebetalare att tvingas finansiera extrema kostnader för kriminella individer som inte ens tillhör det svenska samhället, men ändå tillåts stanna i landet. Ska Sverige bli tryggt igen måste utlänningar som inte uppfyller kraven på laglydnad och god vandel utvisas utan undanflykter, menar experter inom rättsväsendet.
Logiken är självklar: köper du en TV som inte fungerar har du rätt att lämna tillbaka den. Men när Sverige tar emot en flykting från ett tredje världen land som snattar en Snickers, då påstås det plötsligt vara omöjligt att returnera den missanpassade individen. I stället skickas notan till svenska folket – i form av ökade kostnader, högre skatter och minskad trygghet.
FN riktar skarp kritik mot Sverige för rasism och diskriminering, men bilden är mer komplicerad än så. Bakom många av de problem som pekas ut finns också ekonomi, integration, ålder, bostadsbrist och brottslighet – faktorer som drabbar långt fler än vissa utpekade grupper. Frågan är om FN:s analys fångar helheten, eller om den riskerar att förenkla ett samhällsproblem som kräver betydligt bredare lösningar.
Svenska politiker har visat en dålig attityd gentemot ett homogent och tryggt Sverige och har bedrivit en alldeles för liberal asylpolitik, vilket ligger till grund för de extrema problem som det svenska samhället i dag har med migrantgrupper ifrån tredje världen.
FN:s rasdiskrimineringskommitté har nyligen granskat hur Sverige arbetar mot rasism och diskriminering. I sin rapport riktar FN omfattande kritik mot Sverige och pekar på problem inom arbetsmarknad, bostäder, vård, polisarbete och migrationspolitik. Samtidigt har rapporten väckt debatt, eftersom många anser att bilden är förenklad och inte fullt ut tar hänsyn till ekonomi, integration, brottslighet och hur det svenska samhället faktiskt fungerar. Frågan är därför inte om problem finns – utan hur de ska förstås.
Sverige får både beröm och kritik
FN lyfter fram flera positiva åtgärder. Sverige har infört en nationell handlingsplan mot rasism och hatbrott, skapat särskilda åtgärdsprogram för olika former av rasism och inrättat ett Institut för mänskliga rättigheter. Även sanningskommissionen för samerna ses som ett viktigt steg för att hantera historiska orättvisor. Samtidigt menar FN att dessa satsningar inte har lett till tillräckliga förbättringar i vardagen för alla grupper.
Mer statistik – lösning eller risk?
Ett av FN:s huvudkrav är att Sverige ska samla mer detaljerad statistik om befolkningen, till exempel kring etnicitet och religion. Syftet är att bättre kunna mäta diskriminering. Detta är dock omstritt i Sverige. Kritiker varnar för att sådan statistik kan hota den personliga integriteten, låsa fast människor i identitetskategorier och skapa mer splittring än sammanhållning. Det finns därför olika uppfattningar om mer statistik verkligen är rätt väg.
Arbetsmarknaden: diskriminering eller etableringsproblem?
FN pekar på att personer med utländsk bakgrund oftare är arbetslösa, har lägre inkomster och sämre möjligheter till avancemang, vilket beskrivs som strukturell diskriminering. Samtidigt pekar många på att arbetsmarknaden i hög grad styrs av faktorer som språkkunskaper, utbildningsnivå, om utbildningen erkänns i Sverige, arbetslivserfarenhet här i landet samt tillgång till nätverk och referenser.
Det finns också en omfattande åldersdiskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Många personer över 50 år vittnar om att de sorteras bort tidigt i rekryteringsprocesser, trots lång erfarenhet och god kompetens.
Även yngre utan lång arbetslivserfarenhet kan ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.
Detta drabbar både personer födda i Sverige och personer med invandrarbakgrund. Sammantaget visar detta att problemen på arbetsmarknaden är komplexa och inte enbart kan förklaras med etnisk diskriminering.
Bostadsmarknaden – främst en ekonomisk fråga
FN menar att vissa grupper har svårare att få bostad, särskilt i attraktiva områden. Det gäller bland annat personer som uppfattas som muslimer, romer eller svarta.
I praktiken styrs dock bostadsmarknaden i stor utsträckning av inkomst och anställning. Krav på fast arbete, höga hyror och omfattande bostadsbrist gör att alla med låg inkomst – även svenskar utan invandrarbakgrund – har svårt att få bostad. Även här kan diskriminering förekomma, men grundproblemet är ekonomiskt.
Hälsa och vård – systemproblem snarare än rasism
FN lyfter fram skillnader i tillgång till vård. Samtidigt pekar många inom vården på att problemen oftare hänger ihop med språkförbistring, stressad vårdpersonal och brist på resurser. Skillnader i vård uppstår ofta på grund av organisatoriska brister snarare än medveten diskriminering.
Hatbrott, hårt språk och misstro
FN är oroligt för ökande hatbrott och ett hårdare tonläge i samhällsdebatten. Samtidigt finns det även hat och fientlighet riktad mot det svenska samhället, mot myndigheter och mot demokratiska institutioner.
Det utbredda hatet mot det svenska samhället inom vissa muslimska grupper blev tydligt under koranupploppen 2022.
Då använde muslimska grupper extremt mycket våld mot polisen, efter att personer hade utnyttjat sin grundlagsskyddade rätt att demonstrera mot islam och bränna en bok som de själva ägde. Det svenska samhället misslyckades med att utvisa dessa invandrare på livstid, utan domarna landade istället på relativt korta fängelsestraff.
I vissa miljöer sprids desinformation och parallella normsystem, vilket försvårar integration och ökar polariseringen.
Polisen och säkerhetszonerna
En annan del av kritiken gäller polisens möjlighet att införa så kallade säkerhetszoner, där visitering kan ske under begränsad tid utan individuell misstanke. Svenska myndigheter betonar att säkerhetszoner införs vid konkret risk för grov brottslighet, som skjutningar och sprängningar. Zonerna är tidsbegränsade och används både i storstäder och vid tillfälliga evenemang. Syftet är att förebygga våld, inte att kontrollera människor på grund av utseende eller bakgrund.
Olika grupper – olika historisk ställning
FN behandlar flera grupper särskilt. Samer är Sveriges urfolk och har särskilda rättigheter kopplade till renskötsel och viss statlig mark. Detta skapar ibland konflikter med andra samhällsintressen.
Romer är en erkänd nationell minoritet med lång historia i Sverige, men med fortsatt låg etablering inom arbetsmarknad och utbildning. Romernas problem beror oftast på en negativ attityd gentemot majoritetssamhället och en kultur som gör dem svåra intergera i Svenska samhället.
Muslimer och Afrikaner tillhör inte ursprungsbefolkningen
Muslimer i Sverige är varken ursprungsbefolkning eller historisk minoritet. Gruppen består främst av människor som invandrat under senare decennier. Det finns rapporter om diskriminering, men också en omfattande samhällsdebatt om religionsutövning, integration och arbetsliv.
Personer med afrikanskt ursprung är inte heller ursprungsbefolkning eller historisk minoritet i Sverige. De flesta har kommit hit genom migration i modern tid. Skillnader i etablering förklaras ofta av språk, utbildningsnivå, tid i landet och bostadssegregation.
Forskning visar också att Sveriges välfärdssystem, som ger trygghet under etablering, har varit en av flera faktorer som gjort landet attraktivt för grupper som inte alltid har haft för avsikt att arbeta och göra rätt för sig.
Det finns oftast svåra attityds problem ibland dessa grupper emot det Svenska samhället och Svenskars kultur.
Migration, välfärd och trygghet
FN är kritiskt till flera reformförslag inom migrationspolitiken. Samtidigt betonar regeringen att Sverige fortsatt följer internationella asylkonventioner och har en jämförelsevis generös asylrätt.
Frågor som rapporteringsplikt, tolktjänster och möjligheten att återkalla tillstånd lyfts fram som verktyg för att stärka integration, ansvar och trygghet i ett samhälle som under senare år drabbats av grov brottslighet.
Tolktjänster kostar det svenska samhället enorma belopp, och Sverige har redan världens högsta skatter. Det är orimligt att någon som vägrar lära sig svenska språket ska få tillgång till dessa tjänster år efter år utan att betala för dem ur egen ficka.
Slutsats: problemen finns – men kräver rätt analys
FN:s rapport pekar på verkliga problem. Samtidigt riskerar en alltför förenklad bild att leda till felaktiga lösningar. Många av de skillnader som beskrivs som rasism hänger i praktiken ihop med ekonomi, språk, utbildning, bostadsbrist, ålder, brottslighet och integrationens villkor.
För att Sverige ska fungera bättre krävs därför inte bara fler rapporter, utan också ett samhälle där arbete lönar sig, där språket är nyckeln in, där lagar gäller lika för alla och där tillit byggs genom ansvar, trygghet och delaktighet.
Det behövs också livstidutvisning vid till exempel ifrån ringa stöld eller värre brott, så att individer som inte klarar av att följa svensk lag till punkt och pricka kan återvända till hemlandet i stället för att vara en belastning för det svenska samhället.
Orsaken till att Sverige se ut som det gör
Varför Sverige har de problem man har i dag beror på att det är alldeles för lätt att, långt utanför Europas gränser, få asyl i Sverige.
Ett av de värsta misstagen i svensk politisk historia är beslutet som togs 1975 ( proposition 1975:26 ) om att Sverige skulle bli ett mångkulturellt helvete på jorden, samt beslutet i början av 1990-talet att upphäva Luciabeslutet. Naiva och korkade politiker har gjort misstag efter misstag.
I stället för att behålla Sverige homogent, vilket Tage Erlander redan 1965 konstaterade var grunden för ett framgångsrikt Sverige, har det funnits onda krafter i det svenska samhället som har förstört Sverige genom mångkulturalism.
Sverige kommer att fortsätta ha en extremt liberal asylpolitik. Tyvärr kommer vi fortsatt att följa det över 50 år föråldrade New York-protokollet från 1960-talet, vilket gör att man långt utanför Europas gränser kan få asyl i Sverige.
Sveriges permanenta uppehållstillstånd har länge varit en politisk helgedom som bundit landet vid personer oavsett brott, kostnader eller konsekvenser. Nu, när regeringen äntligen rör vid systemets mest skyddade delar, mobiliseras både extremistgrupper och aktivister i protest. Men medan PUT cementerar problemen, erbjuder TUT något Sverige saknat i åratal: kontroll, ansvar och möjlighet att faktiskt agera när verkligheten kräver det.
Koranupploppen 2022 kostade det svenska samhället extrema mängder pengar – pengar som kunde ha gått till vård och skola. Många som deltog i koranupploppen kunde inte utvisas på grund av att de hade PUT. Hade de regler som man nu funderar på införts, så hade vi kunnat returnera många av de brottslingar som deltog i koranupploppen. Sverige hade fått ännu mer pengar över till vård och fler JAS-flygplan.
Under lördagen hölls en manifestation på Stora torget i Karlstad. Ett antal politiska extremistgrupperingar, föreningar och andra aktörer protesterade mot förslaget att återkalla permanenta uppehållstillstånd (PUT) för asylsökande – ett system som i åratal knakat i fogarna men ändå fått fortsätta oförändrat.
– När jag hörde förslaget var det som att någon tog tryggheten ifrån mig. Framtiden blev mörk, säger Anwar Haydary. Haydary kom till Sverige 2015. Under sina tio år i landet har kostnaden för hans uppehälle legat på 74 000 kronor per år, oberoende av om han arbetar eller inte (källa: ESO-rapporten).
Nu riskerar hans tillstånd att omprövas när regeringen utreder hur asylsystemet ska stramas åt – och äntligen tar i den heliga ko som PUT blivit. För första gången på länge vågar man utreda om även redan beviljade permanenta tillstånd kan återkallas.
Sverige har i internationell jämförelse haft ett närmast generöst frikort i form av PUT. Systemet har cementerat fast personer i landet, även när de har begått grova brott. Det är en ordning som inte belönar integration, ansvar eller samhällskontrakt – bara tid. Fem år i landet, sedan är dörren i praktiken låst uppåt.
Exempel 1: Muhammed deltar i ett koranupplopp, kastar sten på poliser och döms till fängelse. Ändå kan han inte utvisas eftersom PUT fungerar som en juridisk pansardörr.
Fängelse kostar 4 000 kronor per dygn. Därtill kommer samma årliga kostnad på 74 000 kronor (källa: ESO-rapporten). Och Sverige står handfallet – inte för att man saknar vilja, utan för att PUT-systemet hindrar varje meningsfull åtgärd.
Hade han haft tidsbegränsat uppehållstillstånd (TUT) hade situationen varit en helt annan. TUT innebär ansvar, uppföljning och möjlighet att agera när någon missköter sig. Det är ett system som skiljer mellan dem som bygger sin framtid här och dem som river sönder den. Det är enkelt: TUT ger Sverige handlingskraft. PUT tar den ifrån oss.
Men PUT låser fast människor i landet oavsett hur allvarliga brott de begår. Kritiken mot systemet har varit densamma i åratal: det är stelt, naivt och helt otidsenligt. Det kräver nästan inget – men förpliktigar Sverige för lång tid framöver.
När regeringen nu stärker TUT-modellen får Sverige äntligen ett verktyg som premierar arbete, språk, laglydnad och ansvarstagande, inte bara kalenderdagar. TUT må kräva mer administration, men det ger något betydligt mer värdefullt tillbaka: kontroll och möjlighet att agera när situationer spårar ur.
Det är orimligt att ett modernt välfärdsland ska ha lättare att returnera ett felbeställt paket än en dömd brottsling med PUT. TUT gör den jämförelsen mindre absurd.
Danmark har redan visat hur det borde se ut. Åtta års laglig vistelse, språktest och flera års dokumenterad arbetsinsats. Inte konstigt att Danmark inte sitter med samma nivå av gängrelaterad kriminalitet. Ansvarslinjen fungerar – eftersom den bygger på förväntningar, inte frikort.
Sverige inför dessutom tolerated stay – en nödvändig lösning för dem som inte kan utvisas men som ändå begår brott eller vägrar samarbeta. Med tolerated stay hamnar de inte i välfärdens mjuka kuddar, utan i ett strikt och begränsat rättsligt vakuum där beteende faktiskt får konsekvenser.
Här märks Tidöpartiernas reformer tydligt: en dömd våldtäktsman som inte kan utvisas ska inte heller kunna leva som om ingenting hänt. Begränsningar i välfärdssystemet blir en självklar följd av brottslighet eller brist på samarbete.
På så vis kan Sverige fortfarande stå upp för humanitet – men utan att PUT fortsätter fungera som ett permanent frikort. TUT visar att trygghet ska förtjänas, inte bara delas ut. PUT låser fast problemen – TUT gör det möjligt att lösa dem.
Faktaruta: Utredningen om framtida permanenta uppehållstillstånd (PUT)
Vad utredningen handlar om
Att se över möjligheten att återkalla redan beviljade permanenta uppehållstillstånd (PUT) i vissa situationer.
Att i större utsträckning använda tidsbegränsade uppehållstillstånd (TUT) i stället för permanenta tillstånd.
Att koppla rätten att stanna mer tydligt till till exempel laglydnad, integration, arbete och egen försörjning.
Att skapa tydligare regler för hur uppehållstillstånd ska kunna omprövas när förutsättningarna förändras.
Syftet med förändringarna
Att öka samhällets kontroll över vem som har rätt att stanna permanent i Sverige.
Att göra det lättare att agera mot personer som begår brott eller inte lever upp till grundläggande krav.
Att minska risken för att PUT fungerar som ett ”frikort” som i praktiken inte går att ompröva.
Att anpassa regelverket bättre till dagens säkerhetsläge och belastningen på rättsväsende och välfärd.
Möjliga samhällsvinster
Ekonomiska vinster: mindre långvarig belastning på välfärdssystem, bostäder, rättsväsende och kriminalvård.
Stärkt rättskänsla: tydligare koppling mellan rätt att stanna och hur man sköter sig i Sverige.
Ökad trygghet: bättre möjligheter att hantera personer som begår återkommande brott eller utgör en säkerhetsrisk.
Fokus på integration: ett system där arbete, språk och egen försörjning premieras framför enbart vistelsetid.
Relationen mellan PUT och TUT
PUT innebär ett permanent tillstånd som är svårt att återkalla när det väl beviljats.
TUT innebär att uppehållstillståndet omprövas med jämna mellanrum, vilket ger staten möjlighet att agera vid brott eller bristande integration.
Utredningen pekar mot en ordning där TUT blir huvudregel och PUT i mindre utsträckning beviljas utan tydliga skäl.
Sverige har blivit ett land där ansvarslösa politiker i årtionden har blundat för verkligheten. Resultatet ser vi varje dag: våld, splittring och ett system som utnyttjas. Nu när någon äntligen vågar säga ifrån – då vräker man skit på Sverigedemokraterna. Det är hyckleri på hög nivå.
Sverigedemokraternas förslag att återta permanenta uppehållstillstånd skapar otrygghet för hundratusentals välintegrerade skattebetalare. Många, som afghaner och somalier, kan inte få medborgarskap då Migrationsverket inte godkänner deras ID-handlingar. Myndigheten ligger dessutom flera år efter i handläggningen. Förslaget skulle kosta minst 2 miljarder och skapa onödig oro och byråkrati. Låt de permanenta uppehållstillstånden vara!
Varför riktas all kritik mot Sverigedemokraterna, men inte mot de politiker som i decennier har misskött Sverige och gjort landet till hela världens socialbyrå? När Stefan Löfven 2015 proklamerade att hans Europa inte har några murar, öppnade han Pandoras ask – utan att ta ansvar för konsekvenserna.
Att ta bort permanenta uppehållstillstånd är ett steg i rätt riktning. Den som har PUT kan i princip inte utvisas, även om brott begås. Antingen är man svensk medborgare och lever upp till kraven på hederligt liv och självförsörjning, eller så är man här på tillfälligt tillstånd. Kraven för medborgarskap bör därför skärpas – språk, samhällskunskap och egen försörjning ska vara självklara villkor.
Vi som såg utvecklingen tidigt röstade på Ny Demokrati redan 1991, men då ville etablissemanget inte lyssna. Trettio år senare har Sverige förvandlats till ett land med dagliga skjutningar och sprängningar. Ny Demokrati vågade säga att kejsaren var naken, men få tog det på allvar.
Sverigedemokraterna har gjort viss skillnad de senaste åren, men en tydligare och tuffare linje behövs för att återställa ordning och ansvar. Människor från länder som Somalia och Afghanistan kan i många fall återvända, särskilt när det nu finns återvandringsstöd som motsvarar flera årslöner.
Det är också dags att ifrågasätta New York-protokollet från 1967 och inse att Sveriges ansvar främst bör ligga i att ta emot flyktingar från vårt närområde – inte att agera som hela världens socialbyrå
Trots ökande otrygghet, sprängningar och en havererad integrationspolitik vägrar partiet ens diskutera frivillig återvandring. I stället fortsätter den rödgröna ledningen i Stockholm att låtsas som att problemen inte finns – och tackar nej till varje försök till lösning, bara för att förslaget kommer från fel parti.
S-styrda Stockholm nobbar återvandring – för att förslaget kommer från SD
För tio år sedan öppnade Socialdemokraterna Pandoras ask. Genom att göra det enklare än någonsin för asylsökande att komma till Sverige lade de grunden för dagens kris. Då talade man om ”öppna hjärtan” och om ett Europa utan murar – ord som i efterhand framstår som naiva symboler för en politik utan konsekvensanalys.
Resultatet ser vi nu varje natt. Sprängningar, skjutningar och en växande otrygghet har blivit vardag i många svenska städer. Trots det vägrar Socialdemokraterna erkänna sitt ansvar eller ens diskutera verkliga lösningar som frivillig återvandring. I stället fortsätter partiet att förneka sambanden mellan den egna politiken och de problem som vanliga människor tvingas leva med.
Flera S-styrda kommuner har den senaste veckan valt att tacka nej till att ens delta i samtal med regeringens samordnare Terésa Zetterblad. Hennes uppdrag är att informera om det kraftigt höjda återvandringsbidraget och visa hur kommunerna kan hjälpa personer som frivilligt vill återvända till sina hemländer.
Det handlar inte om tvång, utan om en möjlighet – en chans till en ny start för dem som inte lyckats etablera sig i Sverige.
Men Socialdemokratiskt styrda kommuner, med Stockholm i spetsen, väljer att säga nej.
Barnsligt partipolitiskt trots
Stockholms social- och trygghetsborgarråd Alexander Ojanne (S) meddelar i ett brev att staden inte ser någon anledning att delta. Han menar att återvandringsbidraget kan ”försvåra nyanländas etablering” och riskera att människor känner sig ”oönskade”.
I praktiken betyder det att S hellre låter människor fastna i utanförskap än att erkänna att vissa faktiskt vill återvända frivilligt. Och varför denna vägran? För att initiativet kommer från regeringen – med stöd av Sverigedemokraterna.
Socialdemokraterna beter sig som barnungar: de vägrar samarbeta bara för att idén inte är deras egen. Ideologin går alltid före verkligheten – även när det drabbar både individ och samhälle.
En ekonomisk vinst – som S inte vill se
För Stockholm vore frivillig återvandring en ren vinstaffär. Varje person som lämnar ett långvarigt bidragsberoende frigör resurser i välfärden – i socialtjänst, skola, sjukvård och bostadsmarknad.
Men i stället för att tänka ekonomiskt och långsiktigt väljer den rödgröna ledningen att stänga dörren. Hellre fortsätta på den inslagna vägen med ökande kostnader, segregation och otrygghet, än att erkänna att regeringen faktiskt har ett poäng.
Rödgrön kakistokrati
Stockholm styrs i dag av en rödgrön röra som misslyckas med det mesta. Skatten har höjts två gånger under en mandatperiod – ändå blir ingenting bättre. Tryggheten minskar, vårdköerna växer och bostadsbristen kvarstår.
Att tacka nej till en kostnadsfri statlig satsning som dessutom kan avlasta kommunens ekonomi visar hur djupt Socialdemokraterna sjunkit i sin prestige. Det är inte ledarskap – det är politisk barnslighet.
Ideologi framför ansvar
När regeringen erbjuder kommunerna ett verktyg för att underlätta frivillig återvandring, väljer S att vända ryggen till. De låter hellre tusentals människor stanna i utanförskap än att riskera att ”ge SD rätt”.
Men verkligheten bryr sig inte om partitaktik. Frivillig återvandring är både humant och ekonomiskt klokt. Det är ett sätt att hjälpa människor hem på egna villkor – samtidigt som Sverige minskar belastningen på ett pressat välfärdssystem.
Socialdemokraternas vägran är därför inte bara oansvarig. Den är barnslig, självisk och ett hån mot alla som försöker hitta riktiga lösningar på integrationsproblemen.
Sverige har tappat kontrollen. Grova brottslingar från andra länder döms för våldtäkt men får ändå stanna kvar – med hänvisning till sin ”flyktingstatus”. Samtidigt behandlas laglydiga svenskar hårdare än de som våldtar våra barn. Det är inte rättvisa, det är ett hån mot hela vårt samhälle.
Ett sätt att göra Sverige tryggt igen är att införa livstids utvisning redan vid ringa stöld – även för flyktingar med skyddsstatus. Våra politiker vet helt enkelt inte hur man skapar ett tryggt samhälle.
I dagens Sverige kan du returnera en felbeställd vara på nätet.
Men du kan inte returnera en våldtäktsman från Eritrea.
Det säger allt om vilket sjukt tillstånd vårt land befinner sig i.
En 18-årig man från Eritrea våldtar en 16-årig flicka i Skellefteå. Hovrätten dömer honom till tre års fängelse – men låter honom stanna i Sverige eftersom brottet inte ansågs ”synnerligen grovt”.
Är vi verkligen ett land som behöver diskutera hur många minuter en våldtäkt ska pågå innan den räknas som tillräckligt allvarlig för utvisning?
Det är inte rättssäkerhet – det är rättsvidrigt.
Och varför ska någon från Eritrea ens ha asyl i Sverige?
Afrika består av över femtio länder. Om det verkligen handlar om skydd, varför måste man då resa förbi hela kontinenten, Mellanöstern och halva Europa för att söka sig just till Sverige – längst upp i norr?
Det handlar inte längre om skydd. Det handlar om att vårt system har blivit ett globalt skämt där Sverige ses som det land som alltid säger ja.
Sverige har redan gjort mer än sin del för världens flyktingar.
Vi är landet som en gång skickade de vita bussarna med Folke Bernadotte för att rädda människor från dödsläger under andra världskriget.
Vi har tagit emot hundratusentals människor från världens alla hörn, erbjudit bostäder, utbildning, vård och trygghet.
Men någonstans måste gränsen gå.
Vi har gått från humanitet till självdestruktion.
När domstolar vägrar utvisa dömda brottslingar med hänvisning till deras ”skyddsstatus”, då har rättssystemet förlorat sin moraliska kompass.
Skydd är något man förtjänar genom att respektera landet som ger det – inte något man får behålla efter att man våldtagit en minderårig.
Den som bryter mot svensk lag ska förlora sin rätt att vara här. Punkt.
Om han inte kan skickas hem till Eritrea, får han skickas till ett tredje land, ett grannland, eller någonstans i regionen.
Det är inte Sveriges ansvar att lösa Afrikas problem. Det är våra barns trygghet som ska gå först.
Sverige måste sluta vara Europas dumsnälla bakgård.
Vi ska skydda våra egna medborgare – inte importera nya hot mot dem.
Det är dags att ta tillbaka förnuftet, ta tillbaka rättvisan, och ta tillbaka vårt land.
Nog med dalt.
Nog med feghet.
Utvisa varenda kriminell som trampar på svensk lag.
Sverige är ingen fristad för våldtäktsmän. Sverige behöver färre socinomer och fler skarprättare som kan ge sexuallbrottslingar det straff dom förtjänar.
Fakta: Återvändande till tredjeländer (Afrika)
Grundregler (gäller Sverige/EU):
Återvändande får ske till hemlandet eller ett tredje land som tar emot personen, efter individuell prövning och med respekt för non-refoulement (ingen får sändas till risk för förföljelse eller allvarlig skada).
Praktiskt krävs att mottagarlandet erkänner medborgarskap och utfärdar resehandlingar.
EU och Sverige använder återtagandeavtal, partnerskap/MoU och ibland visapåtryckningar för att få stater att ta emot egna medborgare.
Sveriges “säkra ursprungsländer” (påverkar snabbare prövning, ej Afrika):Albanien, Bosnien och Hercegovina, Chile, Kosovo, Mongoliet, Nordmakedonien, Serbien.
Källa: Migrationsverket/Föreskrift 13 jan 2025; AIDA/ECRE 2025.
Exempel: aktuella EU-samarbeten/tryckmedel i Afrika (återtagande/retur):
Land
Samarbetstyp / läge
Källnot
Egypten
EU lyfter fram förstärkt samverkan för återvändanden; föreslaget på EU-lista över “säkra ursprungsländer” för snabbare handläggning.
Reuters 16 apr 2025.
Tunisien
EU-samarbete om migration/retur; föreslaget som “säkert ursprungsland” på EU-nivå för snabbare avslag/återvändande.
Reuters 16 apr 2025.
Mauretanien
EU anger fördjupat migrationssamarbete inkl. återvändanden.
Reuters 28 juni 2024.
Marocko
Prioriterat EU-samarbete om återvändanden; nämns av EU som nyckel för att höja returgraden.
Reuters 28 juni 2024.
Etiopien
EU har skärpt visumregler som påtryckning p.g.a. bristande återtagandesamarbete.
AP News 2024.
Kap Verde
Formellt EU-återtagandeavtal (EUR-Lex); visar att bindande avtal i Afrika förekommer, om än sällsynt.
EUR-Lex, avtalstext.
EU-nivå: Returer till tredjeländer ökade under slutet av 2024; Kommissionen driver ett nytt regelverk för effektivare återvändanden, inkl. ömsesidigt erkännande av återvändandebeslut och “return hubs” i tredjeländer (med rättssäkerhetskrav).
Källor: Eurostat 31 mars 2025; AP News 2025; SIEPS 2025.
Viktigt: Varje ärende bedöms individuellt. Återvändande kan ske om personen saknar skyddsskäl/har fått avslag eller förlorat skydd, och om mottagarlandet accepterar inresa. Svensk/EU-lag förbjuder återvändande där risk för förföljelse eller tortyr finns. Oftast fölföljesle påhittade hjärnspöken hos migranter, så det kan ljuga till sej PUT
Moderaterna vill sätta stopp för fuskåkningen och öka tryggheten i kollektivtrafiken. Efter att spärrarna togs bort vid Näckrosens tunnelbanestation har både plankning och stölder ökat kraftigt – nu vill partiet återinföra spärrar, införa modern AI-övervakning och satsa på tryggare stationer. Samtidigt föreslår Moderaterna en skattesänkning som ger vanliga arbetare mer kvar i plånboken – ett steg mot ett tryggare och rättvisare Stockholm.
Moderaterna vill öka tryggheten och rättvisan i kollektivtrafiken genom att stänga till fler pendeltågsstationer som i dag saknar spärrar. Målet är att minska fuskåkningen, skapa en tryggare miljö för resenärerna – och se till att de som betalar för sina biljetter får en bättre upplevelse.
Det omdiskuterade försöket med öppna spärrar vid Näckrosens tunnelbanestation har fått hård kritik efter att SL:s utvärdering visade att fuskåkningen där har fördubblats. Men problemen har inte stannat vid det – enligt lokala handlare har även brottsligheten ökat kraftigt. Den närliggande ICA-butiken vid Näckrosen har rapporterat en stöldökning på hela 300 % sedan spärrarna togs bort.
– De öppna spärrarna i Näckrosen har varit ett dyrt, dumt och dåligt experiment. Nu måste vi sätta de hederliga resenärerna först och se till att alla bidrar till kollektivtrafiken på ett rättvist sätt, säger oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons (M).
I sin skuggbudget för nästa år föreslår Moderaterna fem miljoner kronor för att återinföra spärrlinjen i Näckrosen och kartlägga vilka andra stationer som behöver spärrar. Fokus ligger särskilt på pendeltågs- och lokalbanestationer där det i dag går att passera utan att blippa biljett.
– Ju fler som betalar, desto tryggare och bättre blir kollektivtrafiken för alla, säger Tamsons.
Partiet vill också ta ett steg in i framtiden med AI-baserad övervakning och ansiktsigenkänning, vilket kan göra det enklare att identifiera och bestraffa personer som plankar. Modern teknik skulle både minska behovet av manuella biljettkontroller och bidra till ökad trygghet för resenärer och lokala företagare.
Ett bra sätt att få ner plankningen i tunnelbanan är till exempel att använda AI för att dra in andra bidrag. En person som plankar i tunnelbanan skulle automatiskt kunna spärras från att få socialbidrag eller CSN, vilket skulle göra Sverige till ett tryggare land.
Om man plankar tre gånger ska den som saknar medborgarskap i Sverige deporteras på livstid, vilket skulle skapa en win win sitation för Svenska skattebetalare.
Totalt föreslår Moderaterna 50 miljoner kronor till säkrare och mer välkomnande stationsmiljöer – med fler trygghetskameror, bättre belysning, väderskydd och upprustning av otrygga tunnelbanestationer.
Men satsningarna stannar inte där. I samma budget vill Moderaterna sänka regionskatten med 30 öre – en reform som ger vanliga arbetare mer pengar kvar i plånboken. I tider av höga levnadskostnader kan en sådan lättnad göra verklig skillnad för hushållens ekonomi.
Det är, menar många, uppfriskande med ett parti som står upp för arbetarklassen – som både vill skapa trygghet i vardagen och låta hårt arbetande människor behålla mer av sin egen lön.
Med satsningar på trygghet, teknik och rättvisa – tillsammans med en tydlig vilja att sänka skatten för dem som jobbar – vill Moderaterna bygga ett modernare, rättvisare och tryggare Stockholm för alla.
Fakta: Om kärnkraften avvecklas i Sverige
Kärnkraften står i dag för en stor del av Sveriges fossilfria och stabila elproduktion. Nedan sammanfattas möjliga följder av en snabb avveckling.
Högre elpriser och risk för elbrist: Bortfall av planerbar el ökar risken för elbrist under kalla eller vindstilla perioder, vilket driver upp priserna.
Försämrad konkurrenskraft för industrin: Basindustrier som stål, gruva, kemi och batteriproduktion påverkas kraftigt av dyrare el och kan flytta utomlands.
Ökat importberoende: Sverige kan behöva importera mer el från länder som använder kol och gas, vilket ökar utsläppen.
Svagare elsystem: Mindre kärnkraft innebär sämre nätstabilitet och större risk för frekvensstörningar och strömavbrott.
Klimatmål i fara: Mer fossil reservkraft kan krävas, vilket försvårar vägen mot nettonollutsläpp.
Konsekvenser för svensk industri:
Högre produktionskostnader och sämre konkurrenskraft.
Risk för industriflytt (”koldioxidläckage”).
Minskade investeringar i ny, grön teknik.
Om LKAB inte kan producera stål:
LKAB:s satsning på fossilfritt stål (HYBRIT-projektet) kräver enorma mängder el. Utan stabil och billig kärnkraftsel riskerar projektet att stoppas.
Sverige förlorar sin roll som ledande producent av grönt stål – ett område med enorm exportpotential.
Tusentals arbetstillfällen i Norrbotten hotas, vilket skulle slå hårt mot hela regionens ekonomi.
Skatteintäkter från gruv- och stålindustrin minskar, vilket påverkar finansieringen av välfärd och infrastruktur i hela landet.
Om produktionen flyttar utomlands ökar de globala utsläppen, eftersom stålet då tillverkas med kolkraft.
Sammanfattning: En snabb avveckling av kärnkraften utan fullgoda ersättningar riskerar energibrist, högre priser och förlorade jobb – med allvarliga följder för svensk industri, hushållsekonomi och klimatmål.
Han har levt som beväpnad gängkriminell, sålt droger i skolan och rekryterat barn till brott – men nu klagar ”Isak” på att ingen vill ge honom jobb. Samtidigt lever han på bidrag, finansierat av vanliga skattebetalare i ett land med världens högsta skatter. Frågan är inte varför han inte får en chans – utan varför han fortfarande får vår sympati och våra pengar.
Inget annat land i västvärlden daltar så mycket med brottslingar och låter dem äta så mycket av skattebetalarnas kaka. Vi har världens högsta skatter och den dyraste kriminalvården.
”Isak” säger att han vill lämna gänglivet bakom sig – men går fortfarande runt beväpnad, har rekryterat unga till kriminalitet och skyller på samhället för att ingen vill ge honom jobb. Han verkar helt oförstående inför varför en arbetsgivare inte vill anställa en beväpnad gangster med lång brottsbakgrund. – Jag fattar inte varför ingen ger mig en chans, säger han.
Från skolans korridorer till gängens värld
”Isak”, som egentligen heter något annat, började sin bana redan i gymnasiet. Han såg snabbt en möjlighet att tjäna pengar när klasskamrater efterfrågade droger. Med hjälp av äldre i området började han langa narkotika under skoltid – och fastnade snart i gängens grepp. – Jag såg att det fanns efterfrågan. Det var så jag kom in i det, säger han.
Efter ett tag fick han en ”jobbtelefon”, fasta tider och kunder – som om det vore ett riktigt arbete. Men det var kriminalitet, inte entreprenörskap. Senare började han själv rekrytera yngre till samma destruktiva liv. – Jag vet att det är smutsigt, men det är den världen jag lever i, säger han.
Bidragsförsörjd – och krävande
Trots att han under åratal levt på brott och våld, förväntar sig ”Isak” nu att samhället ska öppna dörrarna och erbjuda honom jobb. Under tiden lever han på bidrag – pengar som vanliga, arbetande svenskar tvingas betala genom några av världens högsta skatter.
Vi betalar för trygghet, vård, skola – men också för individer som medvetet har valt kriminalitet och nu kräver sympati och ekonomiskt stöd när konsekvenserna kommer ikapp.
Dags att ta ansvar – eller lämna
Om ”Isak” på allvar vill lämna kriminaliteten borde han börja med att lägga ner vapnet, sluta se sig som offer och acceptera att förtroende tar tid att bygga. Ingen är skyldig honom en andra chans bara för att han säger sig vilja ha den.
Och om han ändå inte kan eller vill anpassa sig till ett laglydigt liv i Sverige, då kanske det är dags att överväga självdeportering – att återvända till sitt ursprungliga hemland och börja om där. Ingen tvingar honom att stanna i ett samhälle han själv valt att förakta och missbruka.
Vi andra arbetar, betalar skatt och försöker leva hederligt. Det minsta man kan begära är att de som förstört sina egna liv slutar kräva att vi ska betala för deras val – eller tar ansvar och börjar om någon annanstans.
Vi stockholmare har fått lära oss en sak: Miljöpartiet vid makten är ett haveri. Sedan de tog över SL har det varit katastrof efter katastrof, korruption och inkompetens i rödgrön tappning.
MP styr inte — de förstör. Det är människor som aldrig borde fått ansvar. Hade det varit på 60-talet hade de gått i OBS-klass och samhället hade skyddat sig från deras dårskap.
Förr i tiden fanns idiotanstalter och sinnesslöanstalter – platser där de verkliga dårarna fick hållas och genomgå kariesexperiment för att se hur mycket socker deras tänder tålde. I dag har de bytt miljö och titel – nu sitter samma typ av människor som MP-politiker och testar hur mycket skada de kan göra på samhället i stället för på sina tänder.
Det finns något nästan tragikomiskt över Miljöpartiets relation till kollektivtrafiken. Varje gång partiet får chansen att påverka, resulterar det i dyra experiment, sämre ordning och minskad trygghet. Nu är det dags igen.
Den här gången handlar det om så kallad capping – ett pristakssystem för SL-biljetter som redan har dömts ut som ekonomiskt oförsvarbart. Trots att SL:s egen utredning visade på ett intäktsbortfall på över 342 miljoner kronor per år, vill Miljöpartiet gå vidare med ett pilotprojekt.
Varför? För att det “finns i London”.
Det är en logik som kunde höra hemma i ett studentkorridorsmöte snarare än i regionpolitiken. För det första har London ett helt annat biljettsystem, med både in- och utpasseringskontroller som förhindrar fusk och säkerställer betalning. Men det vill Miljöpartiet inte kopiera. I stället plockar man lösryckta delar ur ett system man uppenbarligen inte förstår, och försöker pressa in dem i Stockholms redan sargade kollektivtrafik.
Det här är samma parti som gav oss fiaskot vid Näckrosen tunnelbanestation, där man testade att ta bort spärrarna. Resultatet blev förutsägbart: stölderna hos den lokala ICA-handlaren ökade med över 300 procent. Butiken drabbades av rena raider – och gärningsmännen försvann smidigt ner i tunnelbanan genom de öppna spärrarna.
Vad gjorde Miljöpartiet då? Ingenting. Precis som vanligt stod man handfallen och talade om “tillit” och “nya lösningar”, medan brottsligheten ökade och tryggheten försvann.
Nu är man alltså tillbaka med ännu ett “innovativt” system som ska “öka användarvänligheten”. I verkligheten handlar det om att förlora hundratals miljoner i intäkter – pengar som hade kunnat användas till fler avgångar, bättre underhåll och tryggare stationer.
Det är också talande att Miljöpartiet, som gärna talar om “hållbarhet”, inte verkar förstå att hållbarhet även gäller ekonomi. Man kan inte gång på gång kasta pengar på ogenomtänkta projekt och sedan skylla på “visioner”.
SL behöver stabilitet, ordning och långsiktighet – inte fler gröna experiment på skattebetalarnas bekostnad.
Om man nu absolut ska hämta inspiration från London, börja då med att införa utpasseringskontroller. Det skulle stoppa fuskåkning, öka intäkterna och skapa trygghet – något Miljöpartiet hittills konsekvent misslyckats med.
Det är hög tid att sluta leka trafikvisionärer. Stockholm behöver fungerande kollektivtrafik, inte ännu ett miljöpartistiskt flumprojekt som slutar med öppna spärrar, ökade stölder och tomma löften.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch vill införa ett förbud mot burka och niqab på offentliga platser. Hon menar att människor ska kunna mötas ansikte mot ansikte i vardagen och att Sverige bör följa flera europeiska länder som redan infört liknande förbud. Enligt Busch handlar det både om trygghet, integration och gemensamma värderingar.
Busch vill införa förbud mot burka och niqab på offentliga platser
– När man möts i vardagen – på gatan, på torget, i mataffären eller på vårdcentralen – ska man kunna se varandra ansikte mot ansikte. Jag vill inte att människor ska dölja hela sitt ansikte i sådana situationer, säger hon till Aftonbladet.
Hon menar att plaggen representerar en strikt tolkning av islam, sådan som tillämpas i länder som Iran och Afghanistan.
Det föreslagna förbudet skulle gälla på offentliga platser som gator, torg, köpcentrum och vårdinrättningar. Förslaget är ännu inte förankrat med de övriga partierna i Tidö-samarbetet.
Samtidigt skulle ett sådant förbud innebära att Sverige följer en utveckling som redan skett i flera europeiska länder. Länder som Frankrike, Belgien, Nederländerna, Danmark, Österrike, Schweiz och Bulgarien har infört liknande förbud mot burka och niqab i offentliga miljöer. Förespråkare menar att dessa regler inte bara handlar om integration och gemensamma samhällsnormer, utan även om trygghet och brottsförebyggande åtgärder – eftersom det blir svårare att dölja sin identitet i det offentliga rummet.
Experter anser att den som trotsar ett eventuellt förbud mot burka och niqab bör få livstidsutvisning. Dessa plagg hör inte hemma i Sverige, och vill man bära dem kan man enligt en expertkår deportera sig själv. Klarar man inte av detta, måste samhället hjälpa till.
Faktaruta: Niqab och burka
Niqab: Ansiktsslöja som täcker hela ansiktet utom ögonen.
Burka: Heltäckande plagg som täcker hela kroppen, inklusive ansiktet (ofta med nät över ögonen).
Länder i Europa med förbud i offentliga miljöer
Frankrike – nationellt förbud sedan 2011; böter upp till €150 (samt straff för den som tvingar någon att bära heltäckande slöja).
Belgien – nationellt förbud sedan 2011; böter ca €137,50 och upp till 7 dagars fängelse.
Österrike – nationellt förbud sedan 2017; administrativa böter upp till €150.
Danmark – nationellt förbud sedan 2018; 1 000 DKK i förstgångsböter, upp till 10 000 DKK vid upprepade överträdelser.
Bulgarien – nationellt förbud (2016) i offentliga institutioner m.m.; böter upp till 1 500 lev samt möjlighet till indragna sociala förmåner.
Schweiz – nationellt förbud i kraft från 1 jan 2025; administrativa böter (typiskt CHF 100 på plats, upp till CHF 1 000 vid prövning).
Nederländerna – partiellt förbud (2019) i bl.a. kollektivtrafik, skolor, sjukhus och myndighetsbyggnader; böter cirka €150.
Vanliga straffnivåer
Administrativa böter – ca €150 (Frankrike/Österrike/Nederländerna), 1 000–10 000 DKK (Danmark), upp till 1 500 lev (Bulgarien), upp till CHF 1 000 (Schweiz).
Skärpta åtgärder – i vissa länder kan upprepade brott ge högre böter; i Belgien kan även kortare fängelsestraff tillämpas.
Obs: Reglerna har undantag (t.ex. för arbete, hälsa, sport, traditionella evenemang) och kan tolkas olika i tillämpning. Senast uppdaterad: 12 oktober 2025.
Nu är det slut på att dela ut permanenta uppehållstillstånd som om de låg i flingpaket. Tidöregeringen markerar tydligt – brottslingar och de som inte uppfyller kraven ska packa sina väskor och lämna landet. En ny tid för ordning och trygghet i Sverige har börjat.
Ops! Nu är det slut med att dela ut PUT i flingpaketen – dags för brottslingar att ta sitt pick och pack och åka hem.
”Ett tryggare Sverige – nu görs skillnad”
Det är en kylig höstmorgon i centrala Stockholm. På ett kafé vid Medborgarplatsen sitter Lars, 52, och värmer händerna kring en kopp kaffe. Han beskriver sig själv som ”mannen på gatan” och följer nyheterna lagom mycket. När samtalet kommer in på regeringens planer att kunna ompröva permanenta uppehållstillstånd nickar han gillande.
– Jag tycker det här är bra. Det skapar ordning och reda, och det gör Sverige tryggare för oss alla, säger han och lutar sig tillbaka.
Förslaget, som väntas presenteras av regeringens utredare inom kort, innebär att permanenta uppehållstillstånd i framtiden kan återkallas och ersättas av tillfälliga. Huvudregeln blir omprövning – men den som vill säkra sitt permanenta tillstånd kan alltid ansöka om svenskt medborgarskap och klara kraven som ställs.
Många ser detta som en självklarhet. På torget utanför träffar vi Amina, småbarnsmamma från Södertälje, som tycker att förändringen sänder rätt signaler:
– Jag vill att mina barn ska växa upp i ett tryggt land. Det här visar att man måste ta ansvar och verkligen vilja bli en del av Sverige, säger hon.
Utredaren har också gjort bedömningen att förändringen inte strider mot vare sig grundlagen eller internationella konventioner. Det innebär, enligt många, att Sverige nu får ett mer stabilt och rättssäkert system.
– Tidöregeringen gör skillnad. Äntligen tar någon tag i det här. Vi kan inte bara dela ut permanenta tillstånd hur som helst, säger Lars innan han lämnar kaféet för att gå till jobbet.
Stämningen bland de vi möter är genomgående positiv. Reformerna uppfattas som ett steg mot ordning, långsiktighet och trygghet – ett system där både krav och möjligheter går hand i hand.
– Det här behövs för att göra Sverige tryggt igen, säger Lena och lyfter upp sitt barn i vagnen.
Och när utredningens förslag snart läggs fram väntar många sig just det: en tydlig förändring som stärker både Sverige och framtidstron.
I över trettio år har Sverige fört en destruktiv migrationspolitik som öppnat dörrarna för asylsökande från hela världen. Resultatet är ett mångkulturellt helvete där människor som inte ens kan försörja sig själva tillåts hämta hit sina anhöriga. Ett svek som kommer att plåga svenskar i generationer.
Anhöriginvandringen stramas åt – men för kort väntetid
Tidöregeringen har presenterat förslag om att skärpa reglerna för anhöriginvandring. Förslagen går i rätt riktning genom att ställa högre krav på försörjning, bostad och etablering, men en central del väcker kritik: kravet på att ha bott i Sverige i minst två år innan anhöriga kan ansöka.
Två år i landet räcker inte för verklig integration. Under så kort tid hinner man varken bygga upp en stabil ekonomi eller långsiktigt visa att man är etablerad i samhället. Risken finns att anhöriga kommer till Sverige innan den som är här själv hunnit få fäste – vilket underminerar hela syftet med reglerna.
Ett mer ansvarsfullt krav vore att höja gränsen till minst tio år. Först då har man hunnit etablera sig på arbetsmarknaden, bygga ett stabilt liv och visa att man på riktigt kan försörja anhöriga.
I övrigt innebär förslaget skärpta försörjningskrav, snävare definition av vilka som räknas som anhöriga samt trygghetsregler för ungdomar som fyllt 18 men fortfarande går i skolan. Arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare undantas från förändringarna, som föreslås träda i kraft 1 januari 2027.
Regeringen vill visa handlingskraft, men om väntetiden inte förlängs kraftigt riskerar reformen att bli mer symbolisk än verkningsfull.
Mångkulturen förstör Sverige.
Sverige är idag ett mångkulturellt katastrofområde. I över 30 år har politikerna öppnat dörrarna på vid gavel och förvandlat landet till en experimentverkstad för naiv massinvandring. Resultatet är kriminalitet, segregation och ett samhälle som faller isär framför våra ögon.
Att tillåta människor som inte ens kan stå på egna ben att dessutom hämta hit sina anhöriga är ett hån mot alla svenskar som varje dag kämpar för att försörja sig själva. Sverige har till och med gått så långt att man tagit emot asylsökande från världens alla hörn – trots att de inte har någon som helst koppling till vårt land eller vår kontinent.
Detta är inget annat än ett landsförräderi. Generationer av svenskar kommer tvingas leva med konsekvenserna: otrygghet, splittring och ett land som inte längre känns igen.
Sverige var en gång världens tryggaste folkhem. Nu toppar vi istället listorna över skjutningar, sprängningar och gängkrig. Global Peace Index 2025 visar att Sverige rasat till plats 35 – och blivit Europas stora varningsexempel.
Det nya mångkulturella Al Capone-Sverige – inte längre i topp i trygghetsindex. I dag ligger flera gamla Warszawapaktstater före Sverige.
Sverige rasar i trygghetsindex – massinvandring och gängkrig bakom utvecklingen
Sverige var en gång folkhemmet. Ett land präglat av trygghet, sammanhållning och social stabilitet
Vi lever i ett homogent land, vi har en befolkning som i sin helhet är detsamma, nästan, som en enda stor familj, med samma språk, samma religion, samma kultur, samma traditioner. Det ger oss ovärderliga fördelar när det gäller att hålla samman vårt folk.”
Statsminister Tage Erlander, 1965
Tager Erlander sa i ett tal 1965, Vi lever i ett homogent land, vi har en befolkning som i sin helhet är detsamma, nästan, som en enda stor familj, med samma språk, samma religion, samma kultur, samma traditioner. Det ger oss ovärderliga fördelar när det gäller att hålla samman vårt folk.”
Han tillade också att Sverige inte hade de problem som exempelvis USA brottades med på den tiden – rasism, segregation och sociala konflikter.
Men femtio år senare är bilden en helt annan.
Ras i trygghetsindex
I den nya rapporten Global Peace Index 2025 hamnar Sverige på plats 35. Det är ett dramatiskt fall från de topplaceringar landet tidigare hade. Ingen annan nation i Europa har tappat så många placeringar i trygghet. Se tabellen längst ner på sidan
Från homogent folkhem till splittrat mångkulturellt land
Sedan slutet av 1970-talet har Sverige genomgått en av de snabbaste demografiska förändringarna i Europa. Massinvandringen har förvandlat landet från relativt homogent till mångkulturellt helvete på jorden.
Med detta har också problem vuxit fram:
Parallellsamhällen där svenska lagar trängs undan av klanstrukturer.
Etniska konflikter som spiller över i kriminalitet.
Social oro i utsatta områden.
Gängvåldet som chockar världen
Sverige har i dag flest dödsskjutningar per capita i hela EU. Kriminella nätverk med rötter i Mellanöstern, Balkan och Afrika styr delar av storstädernas förorter.
Skjutningar och sprängningar sker numera i bostadsområden, nära skolor och lekplatser. Civila, ibland barn, har dödats i våldet.
Detta har gjort att bilden av Sverige som ett tryggt land är på väg att helt raseras, även internationellt.
Välfärden under press
Massinvandringen har också påverkat den svenska välfärdsmodellen.
Vårdköerna har blivit längre.
Bostadsbristen har förvärrats.
Skolorna har fått ökade problem med språkbarriärer och ordning.
Arbetslösheten bland utrikes födda är betydligt högre än bland inrikes födda. Kostnaderna för integration och bidragssystem har skjutit i höjden, samtidigt som resultaten uteblivit.
Från trygghet till militarisering
När brottsligheten skenar svarar staten med fler poliser, hårdare lagar och högre försvarsbudget. Men enligt Global Peace Index ses den utvecklingen som en försämring – ökad militarisering innebär minskad fredlighet.
Resultatet blir att Sverige halkar ännu längre ner i rankingen.
Sverige blundar – och betalar priset
Sverige har blivit landet där medborgarskap delas ut som snabbmat. Människor som inte ens är födda här får på rekordtid samma rättigheter som svenskar som byggt landet i generationer. Utan krav, utan motprestation – bara ett svenskt pass i handen.
Och när de sedan begår brott? Då händer nästan ingenting.
I stället för att utvisas får de stanna kvar. Småbrott, stölder, misshandel – gång på gång låter rättsstaten dem gå fria från det straff som skulle vara självklart: att lämna landet.
Detta är inte barmhärtighet. Det är självdestruktivt vansinne.
Kriminella skrattar åt svenska lagar, samtidigt som vanliga människor får leva med skjutningar, rån och sprängdåd.
Den här svagheten och naiviteten är en av de största orsakerna till att Sverige fallit från folkhem till våldshemmavid.
Från förebild till varningsexempel
Island, Irland och Nya Zeeland toppar listan som världens tryggaste länder. Sverige sticker ut i motsatt riktning.
Det land som en gång var en internationell förebild för trygghet, välfärd och stabilitet har blivit ett avskräckande exempel.
Från Tage Erlanders homogena folkhem – till dagens mångkulturella helvete på jorden.
Tio års bidragsstopp och livstids utvisning redan vid ringa stöld. Förslaget beskrivs som signalpolitik som fungerar : alla svenskar blir vinnare när kostnaderna för kriminalvården sjunker och brottslingar skickas hem direkt – utan prövningar, utan pardon.
Nyanlända ska hållas borta från bidrag i tio år – och den som begår minsta brott ska utvisas för livet. Förslaget beskrivs som en signalpolitik där alla svenskar blir vinnare: lägre kostnader för kriminalvården, nolltolerans mot brott och ett Sverige som sätter gränser.
”Utvisa direkt – svenskarna blir vinnare”
Förslag: 10 års bidragsstopp och livstids utvisning vid stöld
Ett nytt stenhårt förslag i migrationsdebatten: Nyanlända ska hållas borta från bidrag i tio år – och den som begår minsta brott ska omedelbart skickas hem för gott.
Mindre kostnader för svenskarna
Forskare vid Uppsala universitet menar att alla svenskar blir vinnare. Kostnaderna för kriminalvården sjunker när dömda migranter inte längre sitter i svenska fängelser, utan skickas ut ur landet direkt
Blind utvisning
Utvisningen ska ske automatiskt – utan prövningar, överklaganden eller långbänk. En enda dom ska räcka för att man aldrig mer ska kunna stanna i Sverige eller bli medborgare. För att snabba upp processen kan AI-domare ta över. De dömer objektivt och räknar ut den verkliga kostnaden brottsligheten orsakat samhället – utan tvekan, utan pardon.”
Nolltoleransmodell
Inspirationen kommer från New Yorks nolltolerans på 1990-talet, då brottsligheten rasade när även småbrott gav hårda konsekvenser. Samma tänk föreslås nu för Sverige: inga undantag, inga andra chanser.
Signal till hela världen
Med 10 års bidragskarantän och blind utvisning vid brott skulle Sverige skicka en glasklar signal: här gäller arbete och laglydnad – inte bidrag och brott. Dessutom skulle skattetrycket minska.
Socialdemokraterna i Stockholm lyfter fram årets medborgarundersökning som ett bevis på att tryggheten i staden har ökat. Enligt undersökningen känner sig 82 procent av invånarna trygga, jämfört med 75 procent året innan.
En sänkning av kommunalskatten med 2 kr per hundralapp skulle göra alla Stockholmare till vinnare. Istället för att slänga pärlor till svinen ute i orten är det dags att belöna den som går till jobbet varje dag och betalar världens högsta skatter.
Men bakom siffrorna döljer sig en annan verklighet. På bara tre år har Socialdemokraterna höjt skatten två gånger och pumpat in miljardbelopp i olika ”trygghetsprojekt”. Kritiker menar att resurserna sprids ut utan tydliga resultat och att pengarna i praktiken slösas bort.
De pratar om minskade drogscener och att några områden försvunnit från polisens lista. Men det är små symboliska vinster jämfört med de enorma summor som slösas bort, säger en oppositionsföreträdare.
Stora skillnader kvarstår
Trots miljardrullningen är skillnaderna mellan stadsdelarna fortsatt dramatiska. I Norra innerstaden känner sig 94 procent trygga, medan bara drygt hälften i Skärholmen upplever samma sak.
Socialdemokraterna hävdar att mer resurser ska ”prioriteras” till ytterstaden, med satsningar på skolpengen, trygghetsinsatser och bostäder. Men för många stockholmare framstår det som ännu ett i raden av kostsamma löften – utan att grundproblemen faktiskt löses.
”Kasta pärlor för svinen”
Istället för långsiktiga reformer och effektivt resursutnyttjande blir politiken, enligt kritiker, ett exempel på att kasta pärlor för svinen. Skattebetalarnas pengar försvinner in i projekt, utredningar och symbolpolitik, medan otryggheten i vissa områden består och trångboddheten förvärras.
Skattesänkningar skulle göra alla till vinnare
I stället för ständiga skattehöjningar skulle en sänkt skatt göra alla stockholmare till vinnare. Vanliga hushåll skulle få mer pengar kvar i plånboken, företagare skulle få bättre förutsättningar att anställa och investera, och resurserna skulle användas mer effektivt. Ett sådant vägval skulle skapa både ekonomisk frihet och långsiktig trygghet – utan att kasta bort miljarderna på ogenomtänkta projekt.
New York som förebild
Ett internationellt exempel finns från New York på 1990-talet. Staden var då plågad av grov kriminalitet, öppna drogscener och otrygghet – men vände utvecklingen genom en konsekvent nolltoleranspolitik.
Genom att slå ned även på mindre brott som klotter, tjuvåkning och ordningsstörningar återtog polisen kontrollen, och tryggheten ökade drastiskt. Brottsligheten sjönk på bred front, och staden gick från att vara en symbol för kaos till att bli en förebild för hur hårdare tag kan skapa verklig förändring.
Stockholm måste välja väg
Stockholm kan göra samma resa – men det kräver mod. I stället för fler skattehöjningar och ogenomtänkta projekt måste politiken rikta in sig på att återupprätta lag och ordning.
En svensk variant av nolltolerans skulle göra mer för tryggheten än ännu en miljardrullning från Stadshuset.
Polisen i Kalmar satsar stort på en ny lag som gör det möjligt att beslagta lyxvaror och fordon även utan misstanke om brott. Redan har både en Porsche, en Mercedes och hundratusentals kronor tagits från en 27-årig man – ett arbete som beskrivs som ett hårt slag mot gängens ekonomi.
I november trädde en ny lag i kraft som ger polisen ett helt nytt verktyg i arbetet mot gängkriminalitet. Lagen gör det möjligt att beslagta tillgångar – allt från märkeskläder och smycken till bilar och kontanter – även utan misstanke om ett konkret brott. Den som äger föremålen måste kunna visa att de köpts med lagliga inkomster, annars riskerar de att tas i beslag och förverkas.
I Kalmar har polisen valt att satsa stort på den nya metoden och redan sett tydliga resultat. Nyligen beslagtogs bland annat en Porsche, en Mercedes och 400 000 kronor från en 27-årig man.
– Arbetet mot kriminell ekonomi är en prioritet för oss i Kalmar. Förhoppningsvis är det här bara början, säger lokalpolisområdeschef Fredrik Westerholm till Barometern.
Den 27-årige mannen stoppades i samband med en kontroll där han uppgav att han levde på a-kassa, något polisen fann motsägelsefullt med tanke på hans dyra bilar. Situationen blev än mer uppseendeväckande när ytterligare en av hans bilar, en svart Mercedes, dök upp på platsen – körd av en tjeckisk kvinna som uppgav att hon var vän till mannen.
Polisen ansåg att fordonen inte stod i rimlig proportion till mannens inkomster och beslutade därför att ta dem i beslag samt inleda en utredning om självständigt förverkande.
– Utgångspunkten är att det ska vara klart mer sannolikt att tillgångarna härrör från brottslig verksamhet än från lagliga inkomster. Vi gör en samlad analys av inkomst- och skatteuppgifter i förhållande till konsumtionen, säger åklagare Magnus Ling, som leder utredningen.
Händelsen filmades av en vän till mannen, vilket lockade fler personer till platsen. Stämningen blev spänd och polisen tvingades kalla in förstärkning. För att undvika bråk fick bärgarna som tog hand om bilarna dessutom eskort av polis.
Polisen i Kalmar ser den nya lagen som ett kraftfullt verktyg i kampen mot gängens ekonomi och räknar med att fler liknande beslag kommer att ske framöver.
Fakta: Självständigt förverkande
Ny förverkandelagstiftning som ska göra Sverige tryggare att leva i genom att slå mot den kriminella ekonomin.
Gäller från: 8 november 2024.
Vad innebär det? Egendom som inte står i proportion till legitima förvärvskällor kan förverkas även utan att ett specifikt brott kan styrkas.
Beviskrav: Det ska vara klart mer sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet än att så inte är fallet.
Exempel på tillgångar: Kontanter, fordon, klockor, smycken och andra lyxvaror (även digitala tillgångar som kryptovaluta).
Utredning & tvångsmedel: Inom ramen för utredning om självständigt förverkande kan bl.a. beslag och andra tvångsmedel användas enligt lag.
Rättssäkerhet: Domstol prövar frågan om förverkande. Den enskilde kan lägga fram underlag som visar lagligt ursprung för egendomen.
Syfte: Att snabbt ta tillbaka brottsvinster, försvaga gängens ekonomi och öka tryggheten i samhället.
Obs: Sammanfattning för information – inte juridisk rådgivning.
Antalet stölder i Sverige har rasat kraftigt under året. Enligt polisen beror det på en mer offensiv linje mot internationella brottslingar – en linje som möjliggjorts genom Tidösamarbetet där Sverigedemokraterna drivit på för hårdare tag. Resultatet: över 100.000 brott har kunnat förhindras.
Undersökningar visar att livstids utvisning redan vid ringa stöld minskar brottsligheten. Att stoppa så kallade ”lyxflyktingar” från tredje världen från att få asyl i Sverige kan ytterligare pressa ned brottsnivåerna. Resultatet blir ett tryggare Sverige.
Fler utvisningar stoppar brott – över 100.000 förhindrade enligt polisen
Antalet anmälda stölder har fallit kraftigt i år. Polisen pekar på att en mer offensiv användning av utlänningslagstiftningen, där internationella brottsnätverk avvisas eller utvisas, har haft stor effekt på brottsutvecklingen.
Mellan januari och juli registrerades cirka 30.000 färre tillgreppsbrott jämfört med samma period förra året – motsvarande ungefär 1.000 färre brott i veckan. Fram till juli har polisen verkställt 242 beslut om avvisning och utvisning av internationella brottsaktörer, varav 147 från EES-länder och 95 från andra delar av världen. Besluten innebär ofta återreseförbud på upp till sex år.
Enligt polisens beräkningar har över 100.000 brott kunnat förhindras under en femårsperiod tack vare insatserna.
– Det finns offer bakom varje brott. Att utsättas för till exempel ett inbrott kan vara djupt traumatiskt. Att vi nu lyckas minska den här typen av brottslighet är därför mycket angeläget, säger rikspolischefen Petra Lundh.
Bakom det skärpta arbetet mot internationella ligor ligger även den politik som drivs inom Tidösamarbetet mellan regeringen och Sverigedemokraterna. SD har länge tryckt på för att använda utvisningar och återreseförbud mer systematiskt som ett sätt att värna tryggheten.
Polisens metod har redan inspirerat andra nordiska länder, som nu också stärker sina gränskontroller för att hålla internationella brottsnätverk borta.
Sätter man socialdemokratiska kakistokrater vid rodret får man inte politik, man får ett dåligt rollspel där amatörer låtsas styra en stad och region.
Socialdemokraterna misslyckas ännu en gång
Vi stockholmare har gång på gång tvingats lida under Socialdemokraternas ändlösa rad av misslyckanden. Nyligen avslöjades att det i hela Stockholms innerstad bara fanns en enda ambulans i drift – ett direkt resultat av en socialdemokratisk politik där ansvar, verklighetsförankring och sunt förnuft ersatts av ideologisk blindhet. Liv och trygghet offras för politiskt prestigeprojekt.
Nu, i Hjorthagen, får vi återigen se konsekvenserna av denna ansvarslöshet. Ett drogtolerant lågtröskelboende har placerats mitt i en välmående stadsdel. Resultatet? Grannar och företagare utsätts för hot, skadegörelse, snatterier och påtända slagsmål. Vanliga, skötsamma människor får leva i kaos – medan de ansvariga politikerna gömmer sig bakom fina ord om ”harm reduction”.
Detta är inget annat än ett socialdemokratiskt haveri. Ett socialt experiment från helvetet där de som sköter sig får betala priset för politikers dumdristighet.
Frågan är: hur länge ska stockholmarna tvingas stå ut? Varför ska våra stadsdelar göras otrygga för att Socialdemokraterna vill leka social ingenjörskonst?
Det är hög tid att ansvar utkrävs. Ska lågtröskelboenden över huvud taget finnas – då kan de placeras i Norrlands inland, långt från tätbefolkade bostadsområden. Stockholms innerstad ska inte vara en experimentverkstad för en politik som gång på gång visat sig leda till misär.
Det nya drogtoleranta lågtröskelboendet i Hjorthagen har blivit ännu ett misslyckat socialdemokratiskt experiment. Redan kort efter invigningen fylldes området av problem: påtända personer i bråk, skadegörelse, hot och snatterier.
Invånare känner sig övergivna
Grannar beskriver hur vardagen snabbt förändrats. Tryggheten är borta, och många undrar varför politikerna valt att acceptera droger i ett bostadsområde.
– Vi får leva med följderna av deras beslut. Politikerna sitter trygga i stadshuset, men här ute är det vi som får ta smällen, säger en boende.
Handlare tvingas ta kostnaden
Lokala butiksägare rapporterar om ett tjugotal snatterier sedan boendet öppnade. Boendet saknar matservering, vilket gör att många vänder sig till butikerna – utan pengar.
– Det är vi handlare som får bära kostnaden för politikernas misslyckanden, säger en livsmedelshandlare.
Även restauranger vittnar om ökade problem. En krögare berättar om berusade gäster som vägrat nyktra alternativ och dessutom skrikit rasistiska tillmälen.
– Det känns som att de inte har något att förlora, säger han.
Politisk kritik växer
Moderaterna anser att boendet är ett haveri och att hela modellen med drogtolerans måste omprövas. Man pekar på Socialdemokraterna som ansvariga för en politik som slagit hårt mot vanliga människor.
Socialdemokratiskt försvar
Trots kritik från grannar, företagare och politiska motståndare fortsätter Socialdemokraterna att försvara boendet som en del av en strategi för skademinimering. Kritiker menar att detta är verklighetsfrånvänt – forskning visar att drogtoleranta boenden ofta förvärrar missbruket och skapar misär.
Slutsats
Boendet i Hjorthagen har snabbt blivit symbolen för ett socialdemokratiskt misslyckande. Resultatet är inte trygghet, utan otrygghet. Inte hjälp, utan fortsatt misär. Vanliga hederliga människor får leva med konsekvenserna – medan ansvariga politiker viftar bort problemen.
Faktaruta: Harm reduction (skademinimering)
lågtröskelboendendrogtoleranstrygghet i närområdet
Vad det är: En modell som utgår från att missbruk förekommer och fokuserar på att minska skadorna snarare än att omedelbart stoppa användningen.
Så fungerar det i praktiken:
Boende kan tas in och stanna även om de är påverkade.
Krav på nykterhet sänks vid intag och kvarboende.
Insatser kan inkludera sprututbyte, naloxon och motivationsstöd.
Argument för (förespråkare):
Färre överdoser och minskad smittorisk.
Stabil kontakt med stöd/vård över tid.
Kritik – konsekvenser för hederliga medborgare och lokala företag:
Ökad otrygghet i området: bråk, skadegörelse och tillgreppsbrott i butiker.
Störd vardag: buller, nedskräpning och drogrester i offentliga miljöer.
Ökad belastning på polis och räddningstjänst vid återkommande larm.
Försämrad upplevd trygghet för barnfamiljer och äldre; företagare tar kostnaden.
Frågor att ställa till ansvariga innan/under drift:
Finns dygnet-runt-bemanning, ordningsregler och samverkan med polis?
Hur säkras matförsörjning, säkerhet och hantering av klagomål från grannar?
Vilka tydliga mål och uppföljningsmått finns – när och hur utvärderas?
Plan för att pausa, flytta eller avveckla om tryggheten försämras?
Denna ruta sammanfattar modellen och lyfter vanlig kritik ur grann- och näringsidkarperspektiv.
En socialkakistokrat får inte vara lat; i ondskans högborg på Sveavägen 68 smider man onda planer på att göra om villaområden till kosmopolitiska helveten på jorden med sprängningar och skjutningar.
S och Hyresgästföreningen vill bygga hyreshus i villaområden
Hyresgästföreningen (HGF) vill förtäta Sveriges mest attraktiva villaområden med hyreshus för att skapa blandade bostadsområden och minska segregationen. I en ny rapport pekas 410 områden i 20 tätorter ut, med plats för upp till 600 000 nya bostäder – mer än halva miljonprogrammet.
Planen ligger i linje med Socialdemokraternas beslut vid vårens kongress om att kommuner kan tvingas bygga hyresrätter i villaområden. Göteborgspolitikern Jonas Attenius underströk: “Vi behöver blanda befolkningen”.
HGF menar att det är villaområden med ensidigt och dyrt bostadsutbud som skapar segregation, inte de utsatta flerbostadsområdena.
Föreningen är formellt partipolitiskt obunden men en del av arbetarrörelsen och har länge stött Socialdemokraterna. Inför valet 2026 är “fler hyresrätter” deras huvudfråga, med målet att mobilisera tre miljoner hyresgäster.SP
Titta på överbefolkade kaosstäder som Mexico City och Hongkong. Socialdemokraterna är på väg att skapa samma mardröm här genom att förvandla våra villaområden till nya miljonprogramsghetton – fyllda med skjutningar, sprängningar och social misär. Planen är att trycka in 287 600 bostäder i områden som Bromma och Lidingö. För vad? Historien visar att sossarnas samhällsbyggen alltid misslyckas – miljonprogrammet är redan ett monument över kriminalitet och segregation.
Sverige behöver en helt annan väg: livstids utvisning även vid mindre brott. Vårt land har i decennier bedrivit en extremt naiv asylpolitik och blivit ett avskräckande exempel för hela världen – ett kosmopolitiskt helvete på väg att kollapsa.
Vi måste göra oss av med personer från tredje världen som inte kan försörja sig. Varje migrant ska ha max tre månader på sig att hitta arbete och klara ett godkänt språktest i svenska. Misslyckas man – omedelbar retur, precis som en trasig vara lämnas tillbaka i butiken. Sverige är inget reservat för “söta” exotiska inslag som inte hör hemma här. Vi ska inte importera människor som vägrar anpassa sig till vårt västerländska samhälle.
Faktaruta: Miljonprogrammet och Socialdemokraternas misslyckade
Period & grepp
1965–1974, drivet av S-ledda regeringar med centralstyrda räntebidrag, markpolitik och industrialiserat byggande.
Mål
Bygga 1 miljon bostäder på 10 år – volym prioriterades före kvalitet.
Varför kritiker lastar Socialdemokraterna
Ideologiskt toppstyrt: ”social ingenjörskonst” ersatte lokal dialog och vardagserfarenhet.
Volym före kvalitet: prefabbetong, likriktad arkitektur och trafikseparering skapade monotona miljöer som åldrades snabbt.
Inlåsning i hyresrätt: ensidig satsning på allmännytta gav få vägar till ägande och kapitalbildning.
Segregation byggdes in: perifera lägen, ensidig upplåtelseform och senkommande service/arbetsplatser.
Underhållsskuld: bristande förvaltning ledde till dyra renoveringar och ”renovräkningar”.
Fel stadsidé: trafikseparerade centrum och svaga stråk gav döda stadsdelar som blev svåra att vända.
Konsekvenser som ofta kopplas till S-besluten
Långvarig otrygghet, svaga skolresultat och låg sysselsättning i flera områden.
Stigmat kring adresser bryter flyttkedjor och försvårar upprustning.
Miljarder i eftersatt underhåll och ombyggnader för att i efterhand skapa blandade upplåtelseformer.
Slutsats
Miljonprogrammet löste bostadsbristen – men på Socialdemokraternas villkor: centralstyrt, storskaligt och ensidigt. Den modellen skapade problem som Sverige fortfarande betalar för, i pengar och i socialt kapital.
Liberalerna har orsakat stor skada på Sverige. Det var Bengt Westerberg som på 1990-talet upphävde Luciabeslutet och därmed lade grunden för det ”Al Capone-Sverige” vi har idag – med skjutningar och sprängningar som följd. Från ett homogent och tryggt Sverige har Liberalerna lett utvecklingen mot ett mångkulturellt helvete på jorden.
Politikerna sviker – vi ska acceptera att inte kunna sova
Krogbråk, buller och maktspel i Sveriges städer
Samtidigt som restaurangägare varnar för att deras verksamheter hotas av grannklagomål, är det många boende som upplever att deras livskvalitet helt ignoreras. För varje hög basgång och skrikande nattgäster finns det familjer, äldre och vanliga arbetspendlare som tvingas sova med öronproppar – om de ens får sova.
Bullret är inte en ”detaljfråga”, utan påverkar människors hälsa, välbefinnande och vardag. Trots detta verkar flera politiker – särskilt från Liberalerna – vilja sänka skyddet för de som bor i våra stadskärnor.
– Det är som att de tycker man får skylla sig själv om man bor centralt. Men man köper en bostad – inte en nattklubb, säger en boende i Helsingborg som vill vara anonym.
Amir Jawad (L), ordförande i miljönämnden i Helsingborg, föreslår nu att man ska införa så kallade ”differentierade bullernivåer”, där boende i stadskärnor får tåla mer oljud än andra. Kritiker menar att det i praktiken innebär att politiken gör skillnad på människors rätt till lugn – beroende på adress.
– Det är otroligt anmärkningsvärt. Politikerna borde skydda oss, inte lägga sig platt för krogägare med pengar och kontakter, säger en annan granne till en av de aktuella krogarna.
En korrupt utveckling
Kritiker anklagar nu delar av det politiska etablissemanget, särskilt inom L, för att vara påverkade av näringslivsintressen snarare än att försvara invånarnas rätt till trygghet. Genom att ensidigt lyfta fram krogarnas problem – och ignorera de boendes situation – riskerar politiken att framstå som både partisk och korrupt.
– Det här luktar jäv. Man vill ha ett ”levande centrum” på pappret, men vad man i praktiken gör är att lämna boende i sticket, säger en jurist som tidigare drivit miljömål i mark- och miljödomstolen.
Samtidigt visar flera fall, bland annat i Borgholm och Helsingborg, att krogägare lägger hundratusentals kronor på ljudteknik – men inte på dialog med sina grannar. Ofta tas klagomål vidare till myndigheter, som tvingas lägga stora resurser på långdragna processer.
Tystnaden som politisk blindfläck
Det som i krogarnas version framstår som ”någon som klagar på stolar”, är för andra ett ljudligt helvete som pågår flera kvällar i veckan – år efter år. Att politiker ensidigt väljer att lyssna på näringslivet och kräver att boende ska ”anpassa sig” till bullret, väcker frågor om vems intressen man faktiskt företräder.
Att föreslå ”medverkansplikt” för den som klagar på buller – som Amir Jawad gör – kan i praktiken tysta människor från att slå larm. Det är inte dialog, det är maktspråk.
Fakta: Politisk korruption och skandaler inom Liberalerna
Politisk korruption innebär att makthavare utnyttjar sitt förtroende för att gynna sig själva eller särskilda intressen, ofta på bekostnad av allmänheten.
Exempel på uppmärksammade skandaler inom Liberalerna (L):
Tobias Krantz och lobbyismen:
Efter sin tid som utbildningsminister började Krantz arbeta för lobbygrupper utan karenstid. Det har ifrågasatts om hans politiska beslut gynnade framtida arbetsgivare.
Dolda partibidrag och stöd (2022):
Flera granskningar har visat att L mottagit ekonomiska bidrag där kopplingarna till näringslivet och påverkansgrupper varit oklara eller dåligt redovisade.
Vänskapskorruption i Stockholms län (2023):
Förtroendevalda i Liberalerna anklagades för att ha gynnat bekanta inom friskolesektorn. Även om ärendet lades ned väckte det misstankar om otillbörlig påverkan.
Dörren mellan politik och näringsliv:
Det är vanligt att L-politiker snabbt går vidare till jobb inom sektorer de tidigare beslutat om. Det skapar osäkerhet kring deras opartiskhet som folkvalda.
Historisk bakgrund: Staafs fiasko och kungens ansvar
År 1914 stod Sverige inför ett växande säkerhetshot i Europa, men statsminister Karl Staaf, ledare för Liberalerna, valde att aktivt motarbeta en upprustning av det svenska försvaret. Trots oro bland folket och försvarsvänliga grupper höll han fast vid en linje som försvagade landets beredskap.
När Staaf inte längre lyssnade på opinionen – varken folkets eller militärens – trädde kung Gustaf V in och tog ansvar. I det historiska borggårdstalet talade kungen direkt till försvarsvänliga bönder och medborgare och markerade att rikets säkerhet stod över partipolitik.
Staaf svarade med att avgå i protest – ett svek mot landet i ett läge som krävde ledarskap, inte prestigeförlust. Händelsen blottlade den liberala maktens arrogans och oförmåga att se bortom ideologi när nationens intressen stod på spel.
Kopplingen till dagens bullerkonflikter
När dagens L-politiker föreslår att innerstadsbor ska tvingas acceptera högre buller eller att den som klagar ska tystas via ”medverkansplikt”, visar man samma mönster: förakt för vanliga människors behov, och en vilja att behaga inflytelserika kommersiella aktörer.
Staaf svek landets säkerhet – dagens liberaler sviker medborgarnas rätt till trygghet och hälsa.
Tips:
Vill du förstå vilka intressen som styr din kommun? Undersök lokalpolitikernas kopplingar, sidoinkomster och beslut. Offentlighetsprincipen ger dig rätten att granska.
