Stockholm.homes

Etikett: skattebetalare

  • Tidöregeringen gör skillnad

    Regeringen och Tidöpartierna presenterar nu ett historiskt reformpaket som gör det mer lönsamt att arbeta och mindre attraktivt att leva på bidrag. Med ett nytt bidragstak, aktivitetskrav och en femårsregel för sociala ersättningar får skattebetalarna en lättnad samtidigt som arbetslinjen stärks.

    Innehållsförteckning

    Regeringen inför bidragstak – arbetslinjen stärks och skattebördan minskar

    Tidöpartierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – har nu enats om ett omfattande reformpaket för att stärka arbetslinjen och minska bidragsberoendet. Förändringarna, som presenteras i veckan, innebär både ett bidragstak och en ny kvalificeringsregel för sociala ersättningar.

    Bidragstaket – skattebetalarnas börda minskar

    Från årsskiftet 2027 införs ett tak för hur mycket en familj kan få i försörjningsstöd. En barnrik familj som i dag kan få över 46 500 kronor i bidrag per månad kommer framöver att få 38 000 kronor. På så sätt minskar skattebetalarnas kostnader samtidigt som det blir tydligare att arbete alltid ska löna sig mer än bidrag. En ny riksnorm införs också för att stoppa kommuner från att driva upp bidragsnivåerna.

    Krav på aktivitet – vägen in på arbetsmarknaden

    Från 1 juli 2026 måste personer med försörjningsstöd delta i heltidsaktiviteter. Det kan vara språkutbildning, praktik, rehabilitering eller andra insatser som leder till jobb. Barnen i dessa familjer får samtidigt fler timmar i förskolan, vilket stärker både språkutveckling och integration.

    Femårsregel – för kort tidsgräns enligt forskare

    Från januari 2027 gäller att man måste ha bott i Sverige i fem år innan man får tillgång till viktiga sociala bidrag som barnbidrag, bostadsbidrag och sjuk-/aktivitetsersättning. Regeln motiveras med att välfärden i första hand ska gå till dem som etablerat sig i landet och bidrar långsiktigt. För högavlönade personer som snabbt kommer i arbete gäller en kortare kvalificeringstid på sex månader. Samtidigt menar forskare och andra bedömare att fem år är för kort och att en längre kvalificeringstid, omkring 20 år, bättre skulle motverka bidragsmigration, stärka arbetsincitamenten och värna välfärdens långsiktiga hållbarhet.

    Jobbpremie – belöning för den som väljer arbete

    En ny jobbpremie införs för att göra övergången från bidrag till arbete ännu mer lönsam. Den som tar ett jobb kan få upp till 3 750 kronor extra i månaden under 18 månader. På så vis blir det ekonomiskt tydligt att det alltid är bättre att arbeta än att leva på bidrag.

    En rättvis reform för arbetande människor

    Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) betonar att Sverige måste ställa högre krav för att minska utanförskapet:

    – Det ska alltid löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag.

    Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) lyfter fram att reformen stärker rättvisan för alla som går till jobbet och betalar skatt:

    – Skattebetalarna ska inte behöva bära en orimligt tung börda. Med den här reformen gör vi välfärden mer hållbar och rättvis.

    Kommunerna kompenseras dessutom med över två miljarder kronor per helår för att hantera förändringen.

  • Politiker i Staffanstorp stod upp för kommuninvånarna, åtalas.

    Sex politiker i Staffanstorp riskerar nu fällande domar – inte för att de misskött sitt uppdrag, utan för att de vägrade ta emot lyxflyktingar från Mellanöstern. I stället ville de prioritera Ukraina, men får nu stå till svars i domstol för att de satte sina egna kommuninvånares intressen först.

    När en syrisk familj anlände till Sverige våren 2022 var planen att de skulle bosättas i Staffanstorp. Men kommunstyrelsen hade kort dessförinnan beslutat att stoppa mottagandet av lyxflyktingar, trots att det strider mot gällande lag. Kommunen ville i stället prioritera flyktingar från Ukraina.

    Beslutet har lett till att sex kommunpolitiker, däribland kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M), nu står åtalade för grovt tjänstefel.

    Familjen uppgav i polisförhör att de blev ledsna och grät över beskedet. Kritiker menar dock att reaktionen är svår att förstå, då de i slutändan placerades i Vellinge – en av landets mest välmående kommuner.

    Vem bär ansvaret?

    Händelsen har satt fokus på ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och internationella organisationer. Staffanstorps politiker hävdar att de försvarade sina skattebetalare och satte de lokala invånarnas behov främst.

    Bakgrunden är FN:s kvotflyktingprogram, där Sverige är bundet av det så kallade New York-protokollet från 1967. Protokollet utvidgade flyktingkonventionen från 1951, som ursprungligen handlade om skydd för människor i Europa efter andra världskriget. I dag omfattar det i praktiken hela världen.

    Kritiker menar att systemet är föråldrat. Frågan ställs om det verkligen är rimligt att små länder som Sverige ska ta emot människor från Mellanöstern och Afrika – när flyktingläger redan finns i dessa regioner och när andra, rikare länder i närområdet skulle kunna ta ett större ansvar.

    Europa först

    Samtidigt betonar många att Sverige självklart bör hjälpa Ukraina. Landet är en del av Europa och står under direkt angrepp från Ryssland. Att stödja ukrainska flyktingar är därför naturligt både ur ett solidaritets- och säkerhetsperspektiv.

    Men att ta emot kvotflyktingar från andra världsdelar, långt bortom Europas gränser, väcker större frågor. Är det rimligt att svenska kommuner och skattebetalare ska bära kostnader för människor som inte har någon naturlig koppling till Europa, när behoven redan är akuta i vårt eget närområde?

    Demokratins gränser

    Åklagaren hävdar att de sex politikerna begått ett brott genom att vägra följa mottagningslagen. Politikerna själva menar att de agerade i enlighet med väljarnas vilja.

    Frågan blir då principiell: kan lokalt folkvalda verkligen åtalas för att de vill hjälpa flyktingar från ett europeiskt grannland men säga nej till flyktingar från Mellanöstern? Och är det demokratiskt försvarbart att ett internationellt FN-protokoll från 1967 styr svenska kommuners beslut 2025?

  • Sossarna förvandlar Lidingö till Rinkeby 2.0

    Sossearistokraterna predikar för folket men lever själva i lyx. Svenssons pressas med världens högsta skatter för att betala sossarnas samhällsexperiment. I stället för att ta ansvar och stoppa kollapsen vägrar de tala om den enda lösningen: ett omfattande återvandrings- och deporteringsprogram för dysfunktionella migranter. Kan man inte försörja sig själv som utomeuropeisk asylsökande, ska man deporteras.

    Moderaterna och Lidingöpartiet säger sig värna självstyret, men i själva verket handlar motståndet mot Socialdemokraternas integrations- och bostadspolitik om vilka människor man vill hålla borta från Lidingö.

    Integration kräver att alla kommuner tar ansvar, annars ökar segregationen. Vi socialdemokrater vill att människor med olika inkomster och bakgrund ska kunna bo tillsammans genom starkare allmännytta, bättre bostadsbidrag och fler bostäder där behovet är störst.

    Det handlar inte om tvång, utan om riktning. Problemet för M och LP är inte besluten i sig, utan att Lidingö också behöver ta ansvar. Bakom orden om ”självstyre” döljer sig en ovilja att välkomna nya grannar.

    Annica Grimlund
    Gruppledare Socialdemokraterna Lidingö
    Ewa Lantz
    Ordförande Socialdemokraterna Lidingö

    Det är en djupt obehaglig attityd dessa sossar visar. De kräver att vi alla ska bära skulden för det ruttna samhälle de själva har skapat. Socialdemokraterna har i princip styrt Sverige oavbrutet sedan 1945. Det är deras politik som byggt miljonprogrammens ghetton, deras naiva tro på ett Europa utan gränser som öppnat dörren. Resultatet ser vi i dag: sprängningar, mord och en ohejdad kriminalitet – hela den mångkulturella misären de tvingat på oss.

    Nu vill de ta nästa steg i sitt samhällsexperiment: tvångsblandning. Hårdarbetande människor som slitit ett helt liv och levt på blodpudding för att köpa sig ett värdigt hem ska nu tvångsblandas med dysfunktionell import från tredje världen.

    Det för tankarna direkt till DDR. Pamparna åkte runt i sina blänkande Volvo 240 medan vanligt folk fick stå i kö för en Trabant som knappt rullade. Skillnaden? I dag är det våra bostadsområden och vår trygghet som sossarna offrar för sina idéer. Likheten är slående – folket får betala priset medan sosse eliten skyddar sig själva.

  • Stockholm stads slumvärd ta över miljonprogram i ghettot Hjulsta

    Stockholms stad är på väg att kasta miljarder på att köpa tillbaka slitna miljonprogramshus i Hjulsta. Vänsterpartiet hyllar affären som en seger för allmännyttan – men i praktiken riskerar hyresgästerna att fastna hos en kommunal slumvärd och skattebetalarna att få stå för en miljardnota.

    Bilden visar Vänsterpartiets vision av en förskola i Järva – en DDR-modell där kommunen driver verksamheten ineffektivt och utan ansvar. Det är samma ideologi som i historien kostat mänskligheten omkring 100 miljoner liv. VPK stod lojalt vid Sovjetunionens sida, och på 1930-talet skickades tusentals svenskar från Kiruna rakt in i Stalins gulag, där många gasades ihjäl. När Vänsterpartiet i dag talar om att ”ta tillbaka” stadsdelar är det samma gamla kollektivistiska tänkande som återkommer – med skattebetalarnas pengar som insats.

    Innehållsförteckning

    Vänsterpartiet gör Stockholm till en sovjetisk bostadsmarknad

    Stockholms stad är på väg att kasta bort miljarder i ett ideologiskt vansinne. Familjebostäder, ett kommunalt bostadsbolag som redan agerar som en slumvärd, ska köpa tillbaka 1 200 slitna lägenheter och Hjulsta centrum från Einar Mattsson. Prislappen? 1,4 miljarder kronor – och då är inte ens de gigantiska renoveringskostnaderna inräknade.

    Slumvärdar i kommunens regi

    Allmännyttan i Stockholm fungerar inte som någon trygghet för hyresgästerna. Tvärtom. Hyresgäster berättar om eftersatt underhåll, fuktiga källare, trasiga hissar och tvättstugor som aldrig fixas. Ändå tar bolagen ut hyror som närmast kan beskrivas som ocker. Att kalla detta för ”trygga boenden” är ett hån mot alla som tvingas bo kvar i misären.

    Ideologi framför verklighet

    Bostadsborgarrådet Clara Lindblom (V) hyllar affären och säger att ”Hjulsta tas tillbaka till det offentliga”. Retoriken känns igen från Vänsterpartiets smutsiga historia, då partiet stod på Stalins sida och försvarade diktatur och förstatligande av hela samhällen.

    Att i dagens Stockholm tala om ”återtagande” av hela stadsdelar är inget annat än en sovjetisk logik: staten vet bäst, individen ska rätta sig in i ledet och skattebetalarna får stå för notan.

    Miljardhål som väntar

    De aktuella fastigheterna är miljonprogramsbyggen från 60- och 70-talet, med enorma renoveringsbehov. Stambyten, fasader och energieffektivisering kostar inte miljoner – de kostar miljarder. När verkligheten kommer ikapp kan slutnotan bli ett svart hål i Stockholms ekonomi, betalt av vanliga löntagare.

    Fel väg för Järva

    Järvaområdet domineras redan av kommunala hyresrätter. Det som behövs är fler bostadsrätter, radhus och ägarformer som skapar ansvarstagande och långsiktig stabilitet. Men Vänsterpartiet vill hellre driva igenom ett ideologiskt prestigeprojekt som förvandlar skattebetalarnas pengar till en politisk lekstuga.

    Slutsats:
    Vänsterpartiet har inte släppt sin gamla förstatligande-mentalitet. När Clara Lindblom talar om att ”köpa tillbaka Hjulsta” ekar det av Stalins logik: ta från det privata, gör det till statens – oavsett kostnaden för folket. Resultatet blir högre hyror, missnöjda hyresgäster och en kommunal bostadsmarknad som mer liknar Sovjet än en modern huvudstad.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • Spärrfria Näckrosen – plankarna jublar, butiken blöder

    Spärrarna vid Näckrosens tunnelbana togs bort – och kostnaden skickades rakt till skattebetalarna. På bara månader har plankningen mer än fördubblats, stölderna i Ica-butiken intill skjutit i höjden med 300 procent och småföretagare tvingas agera väktare. Samtidigt kallar Miljöpartiet experimentet för ”kundnöjdhet”.

    Innehållsförteckning

    Att Miljöpartiet gillar att bedriva en ”kasta pärlor till svinen”-politik är välkänt. Det var MP som medvetet förstörde Sverige när man runt 2008 drev en extremt generös asylpolitik – vilket gav oss det Al Capone-Sverige vi har i dag.

    Det är lugnt på torget utanför Näckrosens tunnelbanestation i Solna. Inne i Ica-butiken intill är det stillsamt – men för personalen är vardagen allt annat än trygg.

    – Stölderna har ökat med runt 300 procent, berättar medarbetaren Maya Levan. ”Vi har blivit som hökar på jobbet.”

    ”De plockar olivolja för tusenlappar”

    Kunder med stora väskor rör sig vant bland hyllorna. Ibland köper de en chokladbit, ibland smyger de bara förbi när personalen är upptagen.

    – De har lärt sig att anpassa sig efter oss. Bara nyligen var det en som tog olivolja för flera tusen, säger Maya Levan.

    Köttet är numera inlåst vid kassan. Frysta laxar ställs fram styckvis. Olivoljan portioneras ut.

    ”De springer rakt mot tunnelbanan”

    Personalen är övertygad: det är de öppna spärrarna som gjort det enklare för tjuvarna att fly.
    – Vi ser alltid hur de springer ut mot tunnelbanan, säger Maya Levan.

    Även SL-anställda på stationen bekräftar bilden.
    – Folk går bara rakt igenom. Vi vill ha tillbaka spärrarna, säger en biljettförsäljare som vill vara anonym.

    Oppositionen rasar – kräver stopp

    Moderaternas oppositionsregionråd Kristoffer Tamsons är ursinnig:
    – Tjuvåkning, sjunkande biljettintäkter och ökade stölder är inte acceptabelt. Trafikförvaltningen och polisen måste agera, säger han.

    M kräver omedelbart stopp för projektet – och kompensation till de butiker som drabbats.

    Planka lönar sig – böterna är för låga

    SL:s egna siffror visar att plankningen mer än fördubblats på Näckrosen – från 2 procent till runt 5 procent. I mars var nästan var tionde resenär plankare.

    Och för den som chansar är det rena vinstaffären. Ett månadskort kostar 1 060 kronor. Tre månaders plankning sparar 3 180 kronor.

    Risken? En kontrollavgift på 1 500 kronor – om man ens blir fast. Straffet är så lågt att det i praktiken fungerar som en rabatt.

    MP försvarar sig med ”kundnöjdhet”

    Men trots kritiken håller trafikregionrådet Anton Fendert (MP) fast vid projektet.
    – Kundnöjdheten har ökat och tryggheten är oförändrad, säger han.

    Frågan är bara: vilken kundnöjdhet? Pendlaren som betalar varje dag – eller den som nu kan resa gratis och smita ut genom spärrlinjen med stöldgods i väska?

    London har redan lösningen

    I London blippar resenärerna sitt kort både vid in- och utpassage. Resan registreras automatiskt, systemet är smidigt – och det går inte att planka.

    Resultatet? Högre biljettintäkter, rättvisa och verklig trygghet. Alltså kundnöjdhet på riktigt.

    Småföretagare får ta smällen

    I Solna är facit tydligt: Ica tvingas låsa in varor, personal misstror kunder och plankare slipper undan med både gratis resor och varor värda tusenlappar.

    Ett polistisk expriment som kostar skattepengar.

    Det politiska experimentet kostar – men inte MP. Notan skickas till de butiker och resenärer som alltid försöker göra rätt för sig.

    Politikerna lär sig aldrig. Redan på 90-talet testades öppna spärrlinjer när nya Bagarmossens tunnelbanestation invigdes – ett fiasko. 2007 gjorde man om samma misstag vid Slussen – lika illa. Och nu, 2025, upprepar Miljöpartiet experimentet ännu en gång vid Näckrosen.

    Konsekvenserna kan vem som helst räkna ut: plankning som skjuter i höjden, stölder som exploderar och småföretagare som får agera väktare. På blå linjen, där Näckrosen ligger, markerar stationen snarare gränsen till det som uppfattas som ett civiliserat samhälle. Längre ut på linjen finns stationer som Stockholmspolitikerna helst inte pratar om – områden som ”Jesus pappa glömde”.

    Frågan är enkel: varför görs inte försöken i Rinkeby? Och varför syns inga biljettkontroller bortom Mälarhöjden på röda linjen?

    Faktaruta: Vad kostar plankningen i Stockholm?

    Antagen intäktsbas: 13 mdr kr/år (verksamhetsintäkter, främst biljetter).
    Tummen-regel: Varje 1 procentenhet plankning ≈ 130 mnkr/år i intäktsbortfall.

    Scenario Plankning Årlig intäktsförlust Differens vs 2 %
    Bas (före försök) 2 % ≈ 260 mnkr/år –
    Nivå likt Näckrosen 5 % ≈ 650 mnkr/år ≈ +390 mnkr/år
    Värsta fall (toppnivåer) 10 % ≈ 1,3 mdr/år ≈ +1,04 mdr/år
    Nyckelpriser
    • 30-dagarskort: 1 060 kr
    • Kontrollavgift: 1 850 kr
    Break-even för plankning

    För att plankning ska bli dyrare än månadskort krävs att man blir tagen oftare än ~57 % av månaderna (1 060 / 1 850).

    Skaleffekt

    Varje +1 procentenhet plankning ≈ 130 mnkr/år i tapp. +3 pp (2→5 %) ≈ 390 mnkr/år.

    Not: Beräkningarna bygger på officiella uppgifter om verksamhetsintäkter (proxy för biljettintäkter) och kända prisnivåer. Utfallet påverkas av faktisk kontrollfrekvens, betalvilja och resmönster.

  • Över 1 Miljard kronor av våra skattepengar har slösas bort på bistånd till Palestina.

    Innehållsförteckning

    Sverige har världens högsta skattetryck. Med kommunalskatt och andra skatter, som till exempel moms, plus den skatt som arbetsgivare betalar på våra löner, försvinner över 55 procent av vår inkomst till skatter. Att då elda upp 1 miljard kronor på banditstaten Palestina är riktigt magstarkt.

    En miljard bort från svensk välfärd

    Sedan 2024 har Sverige skickat över en miljard kronor i bistånd till Palestina – samtidigt som landets egen vård, skola och äldreomsorg skärs ner. Frågan är enkel: varför skickar ett högt skuldsatt land med växande välfärdskris pengar till andra sidan jordklotet, när hjälpen dessutom till stor del aldrig når fram?

    Hjälp som fastnar eller stjäls

    Enligt Jakob Wernerman på Sida är det bara små mängder bistånd som faktiskt tar sig in. Resten fastnar i byråkratiska hinder, beslagtas av kriminella gäng eller kontrolleras av väpnade grupper. I Gaza är stölder och vidareförsäljning av bistånd en känd verklighet – varor som ska gå till svältande civila hamnar på svarta marknaden eller används som politiska verktyg av makthavare.

    Miljoner skickas trots riskerna

    Trots detta fortsätter Sverige att pumpa in pengar. Av miljardbeloppet har 150 miljoner gått till FN:s humanitära landfond, som ofta inte ens kan få in hjälpen över gränsen. Sida har utöver detta redan i år skickat drygt 245 miljoner kronor i ”akut stöd” – mat, vatten, mediciner och nödboenden – men även dessa leveranser är högst osäkra att de når rätt mottagare.

    Marginaleffekt och underfinansierade behov

    Sida erkänner att behoven är ”nästan oändliga” och att Sverige är en liten spelare globalt. Men i stället för att dra slutsatsen att svenska skattepengar gör marginell skillnad i en korrupt och krigshärjad miljö, fortsätter man att skriva ut checkar.

    Vad pengarna kunde gjort i Sverige

    För de pengar som skickats till Gaza och Västbanken sedan 2024 hade Sverige kunnat anställa över 2 000 undersköterskor – en yrkesgrupp som vården skriker efter. I stället väljer man att ta pengarna från svenska skattebetalare och skicka dem till ett område där stora delar riskerar att försvinna på vägen.

    Prislappen för skattebetalarna

    En genomsnittlig heltidsarbetare betalar ungefär 100 000 kronor om året i skatt. Det betyder att biståndet till Palestina sedan 2024 motsvarar ett helt års skatt från över 10 000 svenskar. Tio tusen personer som jobbar, sliter och betalar – för att finansiera ett bistånd som i bästa fall delvis kommer fram och i värsta fall göder korruption och konflikter.

    Sverige är inte längre ett rikt land

    Sverige är inte ett rikt land längre. Vi har en skuldsatt stat, nedmonterad välfärd och växande problem på hemmaplan. I ett sådant läge är det orimligt att skicka miljarder till andra världsdelar. Om vi ska ge bistånd alls bör det begränsas till akuta insatser inom Europa, där stödet är enklare att kontrollera och riskerna för stölder är betydligt mindre. Att fortsätta som nu är inte bara naivt – det är ett svek mot de egna medborgarna.

  • Sverige ”stänger inte dörren” för att flyga hit araber direkt från Gaza – trots vårdkris i Sverige

    Innehållsförteckning

    Skattebetalare får stå tillbaka – medan lyxflyktingar från Gaza kan gå rakt förbi vårdkön. Samtidigt ekar ambulanserna tomma i Stockholm. Trots att vård finns att få i närområdet envisas Sverige med att öppna dörren – som om vi vore hela världens akutmottagning.

    Karolinska universitetssjukhuset uppger att det är redo att ta emot ”patienter” från Gaza – ett begrepp som i praktiken ofta innebär att både vårdbehövande och deras anhöriga kommer till Sverige, vilket kan leda till permanent bosättning. Regeringen överväger nu att ge sitt godkännande.

    – Vi har inte sagt nej, vi bedömer löpande situationen, sade sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) i SVT:s Aktuellt.

    Svår vårdkris i Stockholm

    Samtidigt råder allvarlig resursbrist i svensk sjukvård. I Stockholm city fanns nyligen bara en enda ambulans i drift, trots att tre normalt ska vara tillgängliga. Fackliga företrädare kallar situationen ”direkt livsfarlig”. Personalbrist, vakanta arbetspass och pressade resurser gör att vården har svårt att klara av nuvarande belastning – utan att nya, omfattande åtaganden tillkommer.

    Ändå överväger regeringen att lägga ytterligare börda på det svenska systemet genom att flyga patienter från Gaza till Sverige – trots att hjälp finns betydligt närmare.

    Vård kan ges i närområdet

    Länder som Egypten, Jordanien och Libanon har både geografisk närhet och språk- samt kulturmässiga förutsättningar att ge vård och stöd till skadade palestinier. Flera internationella organisationer har personal och resurser stationerade i dessa grannländer. Även Gulfstater som Saudiarabien och Qatar har avancerade sjukhus med hög kapacitet.

    Att transportera patienter till Europa är därför varken det enda alternativet eller nödvändigtvis det mest humanitära, sett till logistik, kultur eller kostnad.

    EU-tryck och svenska överväganden

    Flera europeiska länder, däribland Norge, Tyskland och Slovakien, har redan tagit emot patienter från Gaza – ofta tillsammans med anhöriga. EU och FN uppmanar Sverige att göra detsamma. Hittills har regeringen valt att avvakta.

    – Vi vill prioritera stöd till akuta insatser. Medicinska transporter är ofta långa processer och handlar inte om akutvård, säger Ankarberg Johansson – men poängterar samtidigt att dörren inte är stängd:

    – Det kan vara möjligt. Men det viktiga är att ge vårt stöd till befolkningen för de lider.

    Frågan om rätt prioritering

    Sverige har tidigare tagit emot krigsskadade från Ukraina, men då under helt andra förhållanden. Nu ifrågasätts om det är rimligt att öppna för ännu en vårdintegration – när det redan saknas personal, ambulanser och vårdplatser i Sverige.

    WHO uppskattar att minst 10.000 patienter i Gaza är i behov av specialiserad vård. Men att de måste flygas tusentals kilometer till Sverige eller andra EU-länder är inte en självklarhet. Kritiker menar att det är både ineffektivt och orättvist mot de egna skattebetalarna, när hjälp kan ges på plats eller i regionen – snabbare, billigare och utan att belasta ett redan pressat europeiskt vårdsystem.

    Sammanfattning:
    Regeringen utesluter inte att ta emot patienter från Gaza, trots att svensk sjukvård – särskilt i Stockholm – lider av allvarlig resursbrist. Bland annat har det förekommit att bara en enda ambulans varit i tjänst i hela innerstaden. Kritiker menar att vård istället bör ges i närområdet, där länder som Egypten, Jordanien och Qatar har bättre geografiska och kulturella förutsättningar. Att flyga patienter till Sverige kan bli både dyrt, ineffektivt och orättvist mot skattebetalare och vårdbehövande i Sverige.