Gangsterdrama i miljonprogrammet! Lördagskvällen slutade i blodbad när skotten ekade genom Alby tunnelbanestation. Mitt bland betonghusen i förorten förvandlades en vanlig resa hem till en skräckfylld gangsteruppgörelse – blodet flödade och paniken var total.
Lördagskvällen skakades av ett blodigt skottdrama i miljonprogrammet Alby. Inne på tunnelbanestationen small det plötsligt – en gangster öppnade automateld.
Offret föll till marken. Blodet flödade. Paniken spred sig.
– Jag såg honom ligga där, det var blod överallt, berättar ögonvittnet Rodrigo Leiva, 67.
Uppgörelse i den undre världen
Enligt uppgifter stod skytten tätt intill sitt offer, som i en scen ur en gangsterfilm. Sedan bröt helvetet lös. Kulorna ven. Kaoset var ett faktum.
Polisen kallades dit strax efter klockan 18. En massiv insats sattes in.
– Mannen hade blivit skjuten med flera skott men var vid liv och talbar när vi kom fram, säger polisens presstalesperson Ola Österling.
Offret fördes akut till sjukhus. Hans tillstånd är ännu okänt.
Skräck i tunneln
Stationen spärrades av. Tågen stod stilla. Ett 30-tal resenärer blev instängda mitt i gangsterdramat.
– Ingen fick lämna. Polisen stängde allt. Sverige är inte som det var förr – nu är det bara kaos, säger Leiva.
Skytten på flykt
Efter blodbadet försvann gärningsmannen spårlöst. Jakten på honom pågår för fullt.
Polisen har inlett en förundersökning om mordförsök.
Föreställ dig att du slitit i åratal för att lämna en sliten tvåa i ett DDR betongkomplex från 70-talet. Du har jobbat, sparat och äntligen lyckats flytta till en villa i ett lugnt, välmående område. Men tro inte för en sekund att du ska få njuta av frukten av ditt slit – nej, för plötsligt knackar storebror Socialdemokraten på dörren och förklarar att ditt område nu ska ”tvångsblandas”.
Villakvarteren som byggdes för hundra år sedan? Där ska det resas nya miljonprogramskolosser, i bästa DDR-anda. Grattis! Din hårt förvärvade klassresa ska rivas upp för att partiet ska kunna genomföra sitt senaste sociala ingenjörsexperiment.
Och kritiken mot detta? Den avfärdas förstås som ”rasism”. För vad annars? När argumenten tryter tar sossen fram sitt favoritkort. Du är inte orolig för att dina barns skolor ska förändras eller att din villa ska tappa i värde – nej, du är bara ”rädd för hudfärg”. Så enkelt är det i den socialdemokratiska sagovärlden.
På senaste kongressen klubbade de alltså igenom sitt nya integrationsprogram. Officiellt handlar det om att ”bryta segregationen”. I praktiken innebär det att staten ska tala om var du ska bo och vilka grannar du ska ha. Du har kämpat för en trygg tillvaro, men Socialdemokraterna tycker tydligen att du behöver lite påtvingad spänning i livet.
Attenius själv försöker låta lugnande: det är ”frivilligt” och ”långsiktigt”. Jo tjena. Frivilligt – så länge du accepterar att flytta dit staten pekar, annars kan du vinka adjö till bidragen. Långsiktigt – för att det tar tid att bygga om hela Sverige till ett socialt experiment på steroider.
Så här ser alltså den stora visionen ut: du får gärna arbeta, betala skatt och slita för att skapa ett bättre liv. Men i slutändan är det ändå partiet som avgör vilken granne du får – för de vet ju alltid bäst.
Kort sagt: kämpa på, gör din klassresa, köp din villa. Men tro inte att du äger ditt eget liv. Socialdemokraterna har redan bestämt att staten gör det åt dig.
I det nya Al Capone-Sverige ska alla straffas med otrygghet och brottslighet. Det räcker inte med miljonprogrammen – nu ska gruppen som byggde Sverige betala priset. Tung skyddsväst kommer att bli det nya svarta i Socialdemokraternas framtida Sverige.
Hyresgästföreningen vill förtäta villakvarteren – kritiker rasar: ”Risk för nya ghetton”
Hyresgästföreningen har tillsammans med konsultbolaget Spacescape tagit fram en rapport som pekar ut de mest ”utvecklingsbara” områdena i Stockholm. Hela fyra ligger på Lidingö – där Torsvik hamnar på andra plats, direkt efter Djursholm.
– Vi vill skapa bättre integration genom blandade bostäder, säger Hyresgästföreningens chefsekonom Martin Hofverberg.
Han pekar på trädgårdsstäder med grönska, radhus och låga flerfamiljshus som idealet.
Men kritiker varnar för att idyllen kan gå samma öde till mötes som 1960- och 70-talets miljonprogram.
”Förstör hela områdets karaktär”
– Det är som att belöna dem som inte integrerat sig genom att ge dem förtur, samtidigt som man straffar dem som jobbat hårt för att kunna bo här, säger han.
Förnuftig politike rpå Lidingö
Många Lidingöbor är upprörda över förslaget.
– Integration handlar inte om att bygga om villaförorter. Risken är att man skapar nya problemområden – precis som i miljonprogrammen, säger Mikael Heinig från Gåshaga.
Hans fru Birgitta nickar instämmande:
– Vi behöver fler jobb och bättre utbildning – inte fler hyreshus i villaområden.
Även Torsviksbon Erik Kotschak är skeptisk:
– Det finns knappt plats att bygga mer här. Och gör man det ändå så förändras områdets själ, säger han.
Hård politisk strid på ön
Förslaget splittrar politikerna på Lidingö. Socialdemokraternas gruppledare Annica Grimlund vill se fler stadsvillor – lägenheter i stora villabyggnader – för att skapa dynamik.
Men kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors (M) säger blankt nej.
– Det är som att belöna dem som inte integrerat sig genom att ge dem förtur, samtidigt som man straffar dem som jobbat hårt för att kunna bo här, säger han.
Och han drar en drastisk jämförelse:
– Lidingö är mer likt en framgångsrik schweizisk kanton än Malmö eller Rosengård.
Topp 10: Så kan Stockholms villaområden förvandlas till nya ghetton
Djursholm (Danderyd)
Torsvik (Lidingö)
Askrike (Lidingö)
Ålsten (Stockholm)
Höglandet (Stockholm)
Nockeby (Stockholm)
Kottla-Mölna (Lidingö)
Stocksund (Danderyd)
Hersby (Lidingö)
Storängen (Nacka)
Faktaruta: Miljonprogrammet (1965–1974)
Visionen
Bygga cirka en miljon bostäder på tio år för att avskaffa bostadsbristen.
Höja boendestandard: badrum, centralvärme, bättre ventilation, större ljusinsläpp.
Sociala mål: jämlikt boende, rimliga hyror och snabb inflyttning för barnfamiljer.
Så genomfördes det
Statliga lån och kommunala/allmännyttiga bolag drev utbyggnaden.
Industrialisering av byggandet: prefabricerade element, storskaliga processer.
Modernistisk planering: trafikseparering, stora gårdar, funktionsuppdelade områden.
Resultatet – plus
Överboende och bostadsbrist minskade kraftigt under 1970-talet.
Miljontals fick avsevärt bättre standard än i äldre bostadsbeståndet.
Nära till natur, grönområden och ofta god kollektivtrafik till centrala lägen.
Resultatet – problem
Stora, likriktade kvarter med brist på blandning av bostäder, verksamheter och service.
Social och ekonomisk segregation växte i flera områden över tid.
Beroende av bil i vissa lägen; långa avstånd mellan funktioner.
Underhållsskuld och renoveringsbehov skapade kostsamma upprustningar senare.
Efterspel
Stora renoverings- och energieffektiviseringsprogram från 1990-talet och framåt.
Försök till ”blandstad”: fler lokaler, arbetsplatser och varierade upplåtelseformer.
