I Stockholm testar polisen ett nytt sätt att jobba tillsammans med ordningsvakter. Ordningsvakterna hjälper till att göra det tryggt, så att poliser kan fokusera på svårare saker. De får nu göra mer, som att visitera folk och köra personer till stationen. En del tycker det är dåligt eftersom ordningsvakter inte har lika lång utbildning som poliser. Projektet pågår i sex månader.
Den som någon gång haft oturen att hamna i konflikt med ordningsvakter i Stockholms kollektivtrafik vet exakt vad det handlar om – en totalintellektuell ökenvandring. Det är omöjligt att inte tänka på Magnus Ugglas klassiker IQ, för mer träffsäkert blir det inte.
Utbildningsnivån hos ordningsvakter är inte bara låg – den är pinsamt undermålig. Det märks direkt när man tvingas interagera med dessa självutnämnda alfahannar, vars auktoritet bygger mer på batong än på förstånd. Här har vi alltså personer med våldsmonopolets välsignelse, men utan det ansvar eller den mognad som krävs.
I en tid där varenda mobil kan filma i HD är det absurt att dessa IQ-befriade ordningsvakter inte bär kroppskameror som spelar in allt. Vill man på allvar ha dem ute bland folk borde det vara ett absolut krav. Det skulle också göra det lättare för vanliga medborgare att visselblåsa när de missbrukar sin roll – något som sker oftare än någon vågar erkänna.
Den som sett Full Metal Jacket minns Private Pyle – den tragiska figuren som tvingas marschera 20 meter bakom alla andra, med byxorna nere och tummen i munnen. Det är en kusligt passande metafor för många av de individer som i dag bär ordningsvaktens bricka. Det är inte trygghet de skapar – det är en teater av kontroll, framförd av de som samhället annars inte vet vad det ska göra av.