DO, statlig maffia myndighet som kränker småföretagare.

Innehållsförteckning

Al Capone själv kunde lika gärna vara DO – en skattefinansierad maffiaorganisation som bedriver brutal utpressning mot småföretagare och pressar fram blodspengar i form av ockerersättningar till arbetssökande som fabricerar kränkningar för egen profit.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har ännu en gång visat hur en statlig myndighet kan agera som en halvstatlig indrivare snarare än som ett rättssäkert ombud. Genom att rikta sina kanoner mot en liten tandvårdsklinik i Malmö, kräver DO 40 000 kronor i ”ersättning” – pengar som i praktiken framstår som skyddspengar för att undvika en lång och kostsam rättsprocess.

”Fel” mejl blev dyrbar svepskäl

  • Bakgrund: En arbetssökande med legitimation men utländsk utbildning sorterades bort av ett rekryteringsföretag. I ett slarvigt formulerat mejl angavs utbildningen som skäl.
  • DO:s reaktion: Myndigheten hotar kliniken med domstol om inte en saftig summa betalas omgående – trots att kliniken själv aldrig krävt svensk utbildning, bara svensk legitimation.

Det är svårt att inte dra paralleller till klassiska maffiametoder: ”Betala, annars väntar vi på dig i rättssalen.” Småföretagare kan knappast matcha statens resurser för juridisk långbänk och tvingas därför hellre betala än att riskera astronomiska rättegångskostnader.

Ansvar utan kontroll – en gummiparagraf

DO lägger allt ansvar på uppdragsgivaren, även när rekryteringen handhas av en extern byrå som tolkar instruktioner fel. Resultatet blir en rättslig slänggunga där små aktörer får bära hela bördan för andras misstag.

  1. Skyldig tills motsatsen bevisats: Kliniken måste bevisa sin oskuld eller betala för att slippa rättsprocessen.
  2. Disproportionerligt tryck: 40 000 kr må vara småpotatis för en myndighet, men ett rejält hål i ett litet företags budget.
  3. Signaleffekt: Små företag lär sig snabbt att det är billigare att betala ”böterna” än att försvara sig – vilket ytterligare cementerar DO:s makt.

Rättssäkerhet på undantag

Det absurda är att DO:s agerande inte löser verkliga problem med diskriminering, utan snarare skapar en affärsmodell där byråkratin lever på hot om rättsliga åtgärder. Myndigheten agerar domare, jury och exekutor i samma person och använder sin skattefinansierade krigskassa för att disciplinera små aktörer.

”Vi har betalat och hoppas att alla kan gå vidare i livet”, säger klinikens vd Jon Ivarsson – ett tydligt tecken på hur man böjer sig för övermakten när alternativet är ännu dyrare.

Slutsats: Ett maktmissbruk i kostym

När DO levererar ultimatum under täckmanteln av ”diskrimineringsersättning” är det inte skydd av utsatta individer vi ser, utan snarare en statlig maktapparat som går lös på den som har minst möjlighet att försvara sig. Om inte lagstiftaren bromsar den här utvecklingen riskerar Sverige ett system där småföretagare ständigt lever med hotet om nästa byråkratiska ”beskyddaravgift”.