Stockholm.homes

Etikett: villaområden

  • Varnar: Lidingö kan bli nya Rinkeby, med skottlosningar och spräningar varje natt.

    Innehållsförteckning

    I det nya Al Capone-Sverige ska alla straffas med otrygghet och brottslighet. Det räcker inte med miljonprogrammen – nu ska gruppen som byggde Sverige betala priset. Tung skyddsväst kommer att bli det nya svarta i Socialdemokraternas framtida Sverige.

    Hyresgästföreningen vill förtäta villakvarteren – kritiker rasar: ”Risk för nya ghetton”

    Hyresgästföreningen har tillsammans med konsultbolaget Spacescape tagit fram en rapport som pekar ut de mest ”utvecklingsbara” områdena i Stockholm. Hela fyra ligger på Lidingö – där Torsvik hamnar på andra plats, direkt efter Djursholm.

    – Vi vill skapa bättre integration genom blandade bostäder, säger Hyresgästföreningens chefsekonom Martin Hofverberg.

    Han pekar på trädgårdsstäder med grönska, radhus och låga flerfamiljshus som idealet.

    Men kritiker varnar för att idyllen kan gå samma öde till mötes som 1960- och 70-talets miljonprogram.

    ”Förstör hela områdets karaktär”

    – Det är som att belöna dem som inte integrerat sig genom att ge dem förtur, samtidigt som man straffar dem som jobbat hårt för att kunna bo här, säger han.

    Förnuftig politike rpå Lidingö

    Många Lidingöbor är upprörda över förslaget.

    – Integration handlar inte om att bygga om villaförorter. Risken är att man skapar nya problemområden – precis som i miljonprogrammen, säger Mikael Heinig från Gåshaga.

    Hans fru Birgitta nickar instämmande:

    – Vi behöver fler jobb och bättre utbildning – inte fler hyreshus i villaområden.

    Även Torsviksbon Erik Kotschak är skeptisk:

    – Det finns knappt plats att bygga mer här. Och gör man det ändå så förändras områdets själ, säger han.

    Hård politisk strid på ön

    Förslaget splittrar politikerna på Lidingö. Socialdemokraternas gruppledare Annica Grimlund vill se fler stadsvillor – lägenheter i stora villabyggnader – för att skapa dynamik.

    Men kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors (M) säger blankt nej.

    – Det är som att belöna dem som inte integrerat sig genom att ge dem förtur, samtidigt som man straffar dem som jobbat hårt för att kunna bo här, säger han.

    Och han drar en drastisk jämförelse:

    – Lidingö är mer likt en framgångsrik schweizisk kanton än Malmö eller Rosengård.

    Topp 10: Så kan Stockholms villaområden förvandlas till nya ghetton

    1. Djursholm (Danderyd)
    2. Torsvik (Lidingö)
    3. Askrike (Lidingö)
    4. Ålsten (Stockholm)
    5. Höglandet (Stockholm)
    6. Nockeby (Stockholm)
    7. Kottla-Mölna (Lidingö)
    8. Stocksund (Danderyd)
    9. Hersby (Lidingö)
    10. Storängen (Nacka)

    Faktaruta: Miljonprogrammet (1965–1974)

    Visionen

    • Bygga cirka en miljon bostäder på tio år för att avskaffa bostadsbristen.
    • Höja boendestandard: badrum, centralvärme, bättre ventilation, större ljusinsläpp.
    • Sociala mål: jämlikt boende, rimliga hyror och snabb inflyttning för barnfamiljer.

    Så genomfördes det

    • Statliga lån och kommunala/allmännyttiga bolag drev utbyggnaden.
    • Industrialisering av byggandet: prefabricerade element, storskaliga processer.
    • Modernistisk planering: trafikseparering, stora gårdar, funktionsuppdelade områden.

    Resultatet – plus

    • Överboende och bostadsbrist minskade kraftigt under 1970-talet.
    • Miljontals fick avsevärt bättre standard än i äldre bostadsbeståndet.
    • Nära till natur, grönområden och ofta god kollektivtrafik till centrala lägen.

    Resultatet – problem

    • Stora, likriktade kvarter med brist på blandning av bostäder, verksamheter och service.
    • Social och ekonomisk segregation växte i flera områden över tid.
    • Beroende av bil i vissa lägen; långa avstånd mellan funktioner.
    • Underhållsskuld och renoveringsbehov skapade kostsamma upprustningar senare.

    Efterspel

    • Stora renoverings- och energieffektiviseringsprogram från 1990-talet och framåt.
    • Försök till ”blandstad”: fler lokaler, arbetsplatser och varierade upplåtelseformer.

  • S-politiker driver tvångsblandning av villaområden – men själv bor hon i dansk idyll

    Innehållsförteckning

    Hur ett villaområde ser ut idag i Bromma: tryggt, säkert och homogent.

    Socialdemokraternas och Hyresgästföreningens visionsbild av hur ett framtida villaområde i Bromma kan se ut, när man blandar in mångkulturen. Att bära tung skyddsväst kommer bli det nya svarta.

    Hyresgästföreningen vill bygga 600 000 hyresrätter på villatomter

    I slutet av maj presenterade Hyresgästföreningen, nära lierad med Socialdemokraterna, rapporten ”Sveriges bästa villaområden”. Förslaget är kontroversiellt: nära 600 000 hyresrätter ska byggas i landets mest attraktiva villaområden. Djursholm i Stockholm, Långedrag i Göteborg och Bellevue i Malmö pekas ut som exempel.

    Planen är radikal. Varje villatomt ska kunna styckas och ge plats åt hyreshus, vilket i praktiken innebär att villaägare riskerar att få hyreshus på granntomten – oavsett vad de tycker.

    Hyresgästföreningen framhåller klimatnytta, integration och ”ökad social dynamik”. Men kritiker varnar för tvångspolitik som slår direkt mot de som arbetat hårt för att köpa ett hus i dessa områden.

    Socialdemokraternas nya linje: integration med piska

    Bara en vecka senare höll Socialdemokraterna kongress och antog ett nytt partiprogram med fokus på ”att bryta segregationen”. Budskapet är tydligt: samhällsplanering ska användas för att blanda befolkningen.

    Det handlar inte om frivillighet. I partiprogrammet talas om att använda både morot och piska. Invandrare ska flyttas in i svenskdominerade villaområden, medan de som inte vill bo ”blandat” riskerar indragna socialbidrag. Samtidigt har villaägare som får sina tomter styckade inget att säga till om.

    Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar försvarar linjen och kallar den för ”en helomvändning” av bostadspolitiken – en kursändring som enligt kritikerna närmast kan beskrivas som tvångsblandning på bostadsmarknaden.

    Dubbelmoral: Redar kräver förändring i Sverige – bor i villa i Köpenhamn

    Samtidigt som Redar tar på sig rollen som frontfigur för den nya politiken, publicerar hon bilder på sociala medier där hon själv sitter i en villaträdgård och njuter av sommaren. Men idyllen ligger inte i Sverige – utan i Köpenhamn.

    Tillsammans med sin sambo, den danske politikern och spindoktorn Uffe Tang, bor hon i ett attraktivt område i Danmarks huvudstad. Där riskerar hon inte att få villatomten tvångsavstyckad eller ett hyreshus på granntomten.

    För svenska villaägare väntar en helt annan verklighet. Det Socialdemokraterna vill pracka på andra lever deras egna toppar tryggt utan.

    Oklart om Redar ens är folkbokförd i Sverige

    Frågetecknen kring Redars boendesituation blir allt fler. Hon har bott i Danmark i många år men sitter ändå i Sveriges riksdag. Hon har dessutom skyddade personuppgifter, vilket gör det oklart om hon över huvud taget är folkbokförd i Sverige. Skatteverket vägrar kommentera.

    En politik för andra – aldrig för sig själva

    Historien om Lawen Redar är talande för Socialdemokraternas nya bostadspolitik. Vanliga villaägare ska tvingas acceptera radikala ingrepp i sina bostadsområden. Men politikerna själva bor tryggt i sina egna villor, utom räckhåll för den verklighet de skapar åt andra.

    Faktaruta: Tvångsförflyttningar och egendomsindragningar som Socialdemokraterna och Hyresgästföreningen har som förebild

    • Sovjetunionen (Stalin-eran, 1930–50-tal)
      Miljontals bönder fördrevs under tvångskollektiviseringen. Kulaker (självägande bönder) fick sin egendom indragen och många deporterades till Gulag-läger.
    • Kina (Mao Zedong, 1950–70-tal)
      Under ”Stora språnget framåt” tvångskollektiviserades jordbruket; familjer förlorade jord, boskap och hus och förflyttades till folkkommuner. Under ”Kulturrevolutionen” konfiskerades privat egendom från påstådda ”klassfiender”.
    • Kambodja (Khmer Rouge, 1975–79)
      Stadsbefolkning, särskilt i Phnom Penh, tvångsförflyttades till landsbygden för arbete i jordbrukskollektiv. All privat egendom förstatligades.
    • Östtyskland (DDR, 1950–80-tal)
      Jordbrukare och företagare pressades eller tvingades in i statliga kollektiv (LPG). ”Grenzgebietspolitik” ledde till tvångsförflyttningar av människor nära gränsen mot Västtyskland.

    Denna sammanställning är avsedd som neutral, faktabaserad information.

  • Sossarnas onda planer på att förvandla trygga villaområden till kosmopolitiska helveten på jorden.

    En socialkakistokrat får inte vara lat; i ondskans högborg på Sveavägen 68 smider man onda planer på att göra om villaområden till kosmopolitiska helveten på jorden med sprängningar och skjutningar.

    S och Hyresgästföreningen vill bygga hyreshus i villaområden

    Hyresgästföreningen (HGF) vill förtäta Sveriges mest attraktiva villaområden med hyreshus för att skapa blandade bostadsområden och minska segregationen. I en ny rapport pekas 410 områden i 20 tätorter ut, med plats för upp till 600 000 nya bostäder – mer än halva miljonprogrammet.

    Planen ligger i linje med Socialdemokraternas beslut vid vårens kongress om att kommuner kan tvingas bygga hyresrätter i villaområden. Göteborgspolitikern Jonas Attenius underströk: “Vi behöver blanda befolkningen”.

    Exempel från rapporten:

    • Stockholm: Djursholm, Torsvik, Askrike, Ålsten m.fl. – 287 600 bostäder
    • Göteborg: Långedrag, Kärrdalen, Hisings Backa – 72 800 bostäder
    • Malmö: Bellevue, Eriksfält, Västervång – 19 700 bostäder

    HGF menar att det är villaområden med ensidigt och dyrt bostadsutbud som skapar segregation, inte de utsatta flerbostadsområdena.

    Föreningen är formellt partipolitiskt obunden men en del av arbetarrörelsen och har länge stött Socialdemokraterna. Inför valet 2026 är “fler hyresrätter” deras huvudfråga, med målet att mobilisera tre miljoner hyresgäster.SP

    Titta på överbefolkade kaosstäder som Mexico City och Hongkong. Socialdemokraterna är på väg att skapa samma mardröm här genom att förvandla våra villaområden till nya miljonprogramsghetton – fyllda med skjutningar, sprängningar och social misär. Planen är att trycka in 287 600 bostäder i områden som Bromma och Lidingö. För vad? Historien visar att sossarnas samhällsbyggen alltid misslyckas – miljonprogrammet är redan ett monument över kriminalitet och segregation.

    Sverige behöver en helt annan väg: livstids utvisning även vid mindre brott. Vårt land har i decennier bedrivit en extremt naiv asylpolitik och blivit ett avskräckande exempel för hela världen – ett kosmopolitiskt helvete på väg att kollapsa.

    Vi måste göra oss av med personer från tredje världen som inte kan försörja sig. Varje migrant ska ha max tre månader på sig att hitta arbete och klara ett godkänt språktest i svenska. Misslyckas man – omedelbar retur, precis som en trasig vara lämnas tillbaka i butiken. Sverige är inget reservat för “söta” exotiska inslag som inte hör hemma här. Vi ska inte importera människor som vägrar anpassa sig till vårt västerländska samhälle.

    Faktaruta: Miljonprogrammet och Socialdemokraternas misslyckade

    Period & grepp

    1965–1974, drivet av S-ledda regeringar med centralstyrda räntebidrag, markpolitik och industrialiserat byggande.

    Mål

    Bygga 1 miljon bostäder på 10 år – volym prioriterades före kvalitet.

    Varför kritiker lastar Socialdemokraterna

    • Ideologiskt toppstyrt: ”social ingenjörskonst” ersatte lokal dialog och vardagserfarenhet.
    • Volym före kvalitet: prefabbetong, likriktad arkitektur och trafikseparering skapade monotona miljöer som åldrades snabbt.
    • Inlåsning i hyresrätt: ensidig satsning på allmännytta gav få vägar till ägande och kapitalbildning.
    • Segregation byggdes in: perifera lägen, ensidig upplåtelseform och senkommande service/arbetsplatser.
    • Underhållsskuld: bristande förvaltning ledde till dyra renoveringar och ”renovräkningar”.
    • Fel stadsidé: trafikseparerade centrum och svaga stråk gav döda stadsdelar som blev svåra att vända.

    Konsekvenser som ofta kopplas till S-besluten

    • Långvarig otrygghet, svaga skolresultat och låg sysselsättning i flera områden.
    • Stigmat kring adresser bryter flyttkedjor och försvårar upprustning.
    • Miljarder i eftersatt underhåll och ombyggnader för att i efterhand skapa blandade upplåtelseformer.

    Slutsats

    Miljonprogrammet löste bostadsbristen – men på Socialdemokraternas villkor: centralstyrt, storskaligt och ensidigt. Den modellen skapade problem som Sverige fortfarande betalar för, i pengar och i socialt kapital.