Greta Thunberg har gripits i Israel för andra gången efter att ha deltagit i en internationell hjälpflottilj till Gaza. Trots svenska myndigheters tydliga avrådan valde hon att medverka i aktionen, som av Israel betraktas som en provokation och brott mot landets inresebestämmelser. Händelsen väcker starka reaktioner – från sympati och stöd till hård kritik mot hennes agerande.
Den svenska aktivisten Greta Thunberg befinner sig återigen i israeliskt förvar efter att ha deltagit i en så kallad hjälpflottilj till Gaza – en resa som skedde i direkt strid med Israels lagar och trots tydliga avrådanden från det svenska Utrikesdepartementet.
Thunberg har i efterhand uppgett att hon utsatts för hård behandling under gripandet och vistelsen i israeliskt fängelse. Hon gnäller på brist på vatten och mat, ohygieniska förhållanden och att hon ska ha tvingats posera med flaggor. Uppgifterna har spridits av sympatisörer men har avfärdats som lögner av Israels ambassad, som påpekat att alla fångar fått tillgång till mat, vatten, toaletter och juridiskt biträde.
Flera deltagare i flottiljen, bland annat från Turkiet och Italien, har beskrivit dramatiska scener, men kritiker menar att detta är en del av en medveten propagandastrategi. Den israeliske säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir kallade öppet deltagarna för ”terrorister” och betonade att de inte borde deporteras utan fängslas.
Detta är andra gången på kort tid som Thunberg låtit sig gripas i samband med försök att bryta Gazas blockad. Den svenska regeringen hade redan tidigare avrått medborgare från att delta i aktioner av detta slag, eftersom de innebär risk för konfrontation med israeliska myndigheter.
Trots detta valde Thunberg att delta i den internationella aktionen, som av Israel betraktas som en provokation och som juridiskt faller under brott mot inresebestämmelserna. Det svenska Utrikesdepartementet har bekräftat att ambassaden haft kontakt med nio frihetsberövade svenskar, men markerat att det är varje individs eget ansvar när man medvetet reser in i konfliktområden mot statens rekommendationer.
Många menar nu att Thunberg, som ofta framställer sig som en symbol för fred och rättvisa, själv bär ansvaret för att ha placerat sig i en situation där konfrontation med israeliska myndigheter var given. Kritiker beskriver hennes agerande som naivt och ansvarslöst – och ett exempel på hur privilegierade västerländska aktivister sätter sig själva i centrum, snarare än att bidra till en verklig lösning på konflikten.
Svenska myndigheter har länge setts som världsledande i effektivitet och opartiskhet, ett arv från Axel Oxenstiernas förvaltningsreformer på 1600-talet. I dag visar dock flera uppmärksammade skandaler på en alltmer politiserad byråkrati, där lojalitet och ideologi ofta väger tyngre än kompetens och ansvar. Frågan är om Sverige kan återgå till en förvaltning byggd på saklighet – eller om statens förfall är ett faktum.
Sveriges moderna förvaltning grundades under 1600-talet av rikskanslern Axel Oxenstierna, vars reformer lyfte landet från medeltidens personbundna maktrelationer till en regelstyrd och opolitisk byråkrati. Systemet har i århundraden setts som en av världens mest effektiva, och det har lagt grunden för både stormaktstid och välfärdsstat.
I dag ser vi dock tecken på ett sammanbrott. Allt fler svenska myndigheter präglas åter av politisering, aktivism och interna maktspel snarare än kompetens och opartiskhet. Nedan följer några exempel som illustrerar utvecklingen.
Statsepidemiologen som tystades
Ett aktuellt fall är Magnus Gisslén, tidigare statsepidemiolog, som lämnade sin tjänst i protest mot vad han beskriver som en nedmontering av den medicinska kompetensen på Folkhälsomyndigheten.
Bakgrunden var att myndigheten drog tillbaka nya rekommendationer om testning för A-streptokocker, trots en kraftig ökning av allvarliga infektioner. Gisslén menade att fler tester kunde rädda liv genom att rätt patienter fick penicillinbehandling i tid. Kritiken från organisationen Strama och Läkemedelsverket ledde dock till att rekommendationerna stoppades. Kort därefter förlorade Gisslén sin tjänst.
Medicinska experter som Anna Norrby-Teglund och Karl Ekdahl ställde sig bakom Gissléns linje. De menade att Folkhälsomyndighetens beslut saknar motstycke i Europa. Trots detta har myndighetens generaldirektör Olivia Wigzell vägrat bemöta kritiken i direkta debatter och i stället talat om behovet av ”öppenhet” och ”framåtblick”.
Kritiken har till slut tvingat fram åtgärder. Regeringen har beordrat en översyn av den medicinska kompetensen, en internrevision och jämförelser med nordiska motsvarigheter. Samtidigt påminner många om att det var socialminister Jakob Forssmed som själv bröt traditionen att låta medicinskt skolade generaldirektörer leda Folkhälsomyndigheten när han utsåg Wigzell.
Försäkringskassan – när politiken styrde uppsägningarna
2019 avsatte socialförsäkringsminister Annika Strandhäll Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler, officiellt på grund av ”regelöverträdelser”. Inofficiellt handlade det enligt kritiker om att regeringen ville slippa försvara sin egen politik i en valrörelse.
Uppsägningen skapade starka reaktioner inom myndigheten. Begler hade genomfört regeringens krav på lägre sjuktal, men fick ändå gå. Efterträdaren Maria Hemström Hemmingsson varnade internt för att regeringen hotade med ”allvarliga konsekvenser” om hon inte i förväg avgjorde vilken information som skulle lämnas ut till allmänheten. Detta sågs som ett direkt hot mot offentlighetsprincipen.
Utrikesdepartementet och aktivismen
Ett annat exempel på politisering är när 261 tjänstemän på Utrikesdepartementet 2018 skrev under ett upprop mot en möjlig högerregering med stöd av Sverigedemokraterna. Myndigheten, som enligt grundlagen ska tjäna vilken regering som än väljs, agerade därmed som en politisk aktör.
Transportstyrelsen – från körkort till IT-skandaler
Transportstyrelsen har flera gånger kritiserats för egenmäktigt agerande. Myndigheten har dragit in körkort på tveksamma medicinska grunder, bland annat efter alkoholtester (s.k. Peth-tester) som ifrågasatts hårt av experter.
Redan 2017 erkände dåvarande generaldirektören Maria Ågren att man brutit mot lagen i samband med outsourcingen av IT-driften utomlands. Detta innebar att säkerhetsklassad information, som identiteter på svenska agenter och transporter av kärnbränsle, blev åtkomlig för främmande makt. Skandalen har beskrivits som Sveriges största informationsläcka sedan Stig Bergling-affären.
Trots allvaret fick ansvariga snabbt nya uppdrag, och konsekvenserna blev minimala.
Lantmäteriet – ännu en säkerhetsskandal
2024 avslöjades att Lantmäteriet under flera år utan sekretessprövning lämnat ut känslig och säkerhetsklassad information via sitt digitala arkiv. Säkerhetsskyddschefen hade varnat för riskerna, men generaldirektören Susanne Ås Sivborg valde medvetet att tona ner problemen gentemot regeringskansliet.
Även detta visar hur grundläggande säkerhetsintressen satts åt sidan för att undvika politiska konflikter.
Den ideologiserade byråkratin
Vissa hävdar att problemen beror på resursbrist, men statistiken visar motsatsen: antalet statsanställda ökar stadigt. Enbart under 2023 växte myndigheterna med 9 000 årsarbetskrafter.
I praktiken har utnämningsmakten blivit ett politiskt verktyg. Socialdemokraterna har systematiskt placerat partilojala chefer på nyckelpositioner. Även borgerliga regeringar har fortsatt att tillsätta huvudsakligen S-märkta generaldirektörer för att undvika konflikt.
Resultatet har blivit en kultur där tjänstemän tar aktivistiska initiativ i linje med vad de tror att politikerna vill höra, snarare än att utgå från opartisk expertis.
Vad krävs för en vändning?
Sverige står inför ett vägval. Antingen accepterar vi att myndigheterna är politiserade och inför ett amerikanskt system där alla toppositioner byts ut vid regeringsskifte. Eller så återinförs ett starkt tjänstemannaansvar, där generaldirektörer och tjänstepersoner kan hållas rättsligt ansvariga när de missköter sina uppdrag.
Först då kan Axel Oxenstiernas arv – en opartisk, regelstyrd och kompetent förvaltning – återupprättas.
Exklusiva uppgifter från USA visar hur palestinier från Gaza, med hjälp av organisationen Heal Palestine, nyligen tagit sig in i landet – trots löften om att inga palestinska flyktingar skulle tas emot. Detta borde vara en väckarklocka för Sverige. Om islamistiska nätverk kan kringgå amerikanska myndigheter, vad hindrar att samma sak sker här?
I Gaza styr Hamas, en rörelse med tydliga kopplingar till terrorism. Varje person som lämnar Gaza riskerar att vara påverkad eller till och med direkt kopplad till denna islamistiska miljö. Ändå lyckades Heal Palestine organisera resor hela vägen till USA – med visum som på något sätt godkänts.
Sverige redan utsatt
Vi i Sverige vet redan hur illa det kan gå när kontrollen brister. Vi har tagit emot tusentals migranter utan tillräcklig bakgrundskontroll. Resultatet har blivit parallellsamhällen, ökad islamistisk radikalisering och grogrund för terrordåd. Säpo varnar regelbundet för hotnivån, men politiken fortsätter öppna dörrar.
Fallet med Heal Palestine visar att organisationer som säger sig vara ”humanitära” i själva verket kan fungera som kanaler för att föra in islamister i västländer. Sverige måste inse att vi är lika sårbara.
Låt inte islamister gömma sig bakom flyktingstatus
Det är naivt att tro att alla som kallar sig ”flyktingar” från Gaza är oskyldiga. Hamas använder civilbefolkningen som skydd, men också som täckmantel. Hur vet vi att de som kommer inte är radikaliserade eller direkt lojala med terrororganisationer?
Att ta emot människor från Gaza utan stenhård kontroll är att spela rysk roulette med svensk säkerhet.
Sverige behöver tydliga gränser
Vi måste dra en gräns här. Inga fler generösa visum till människor från konfliktzoner där islamistiska grupper dominerar. Inga fler samarbeten med organisationer som Heal Palestine – tvärtom borde deras verksamhet granskas och förbjudas i Sverige.
Om USA, med sina enorma säkerhetsresurser, kan bli infiltrerat, hur mycket enklare är det då inte att utnyttja Sverige, med vår svaga migrationskontroll?
Skydda svenska folket först
Svenska folket har aldrig röstat för att islamister från Gaza ska flytta in i våra förorter. Vi har aldrig röstat för att våra städer ska bli tillhåll för radikala miljöer. Staten har ett ansvar – att skydda oss i första hand.
Därför måste vi agera nu. Dra lärdom av USA\:s misstag. Stäng dörren för islamistiska nätverk, stärk säkerhetskontrollerna och sätt stopp för organisationer som försöker kringgå systemet.
Vi kan inte tillåta att Sveriges framtid offras på naivitetens altare.
