Stockholm.homes

Etikett: trafikpolitik

  • Miljöpartiets hemligaplan , att staffa bilisterna med skyhöga kostnader i Stockholm

    Skatteverkets nya momsregler för parkering riskerar att bli ett ekonomiskt dråpslag mot stadens bilägare. Samtidigt som kommunerna beräknas tappa tiotals miljoner i intäkter från felparkeringar förbereds marken för höjda parkeringsavgifter – både där man parkerar rätt och där man gjort fel. Kritiker menar att detta inte är miljöpolitik, utan medveten ekonomisk bestraffning av vanliga bilister.

    För 45 år sedan försökte onda krafter (miljöpartiet) göra Sverige till ett u-land genom att driva linje 3 i folkomröstningen om kärnkraft. Om den linjen hade vunnit hade Sverige sannolikt varit ett betydligt fattigare och teknologiskt efterblivet land i dag. Nu ser vi samma typ av politik återkomma – denna gång i form av straffbeskattning och skyhöga avgifter som slår hårt mot vanliga människor.

    Skatteverkets nya momsmodell för parkeringsplatser riskerar att bli ett ekonomiskt frontalangrepp på både landets bilägare och kommunernas redan pressade ekonomi. Det handlar inte längre om justeringar – det är ett ideologiskt drivet försök att begränsa bilägande genom ekonomisk bestraffning.

    Stockholm väntas förlora 40–50 miljoner kronor årligen i intäkter från felparkeringar. Och hur planerar staden att kompensera detta? Genom ytterligare höjningar av parkeringsavgifterna.

    “Blir det väldigt hög efterfrågan på gatuparkeringar kan det motivera att parkeringsavgifterna höjs.”
    – Josefine Mittermaier, trafikkontoret

    Med andra ord: ju fler som behöver parkera – desto hårdare ska de drabbas.

    Dubbelbeskattning av parkering

    • Moms på parkeringsplatser i anslutning till bostad från oktober nästa år
    • Moms på felparkeringsavgifter från 2027

    Det innebär i praktiken att bilister kommer att beskattas både när de parkerar rätt och när de gör fel. Detta är inte trafikstyrning – det är ren ekonomisk sanktionering.

    ”Utan all rim och reson”

    Oppositionsborgarrådet Dennis Wedin (M) uttrycker stark kritik:

    “Det blir en dubbel käftsmäll och flera tusenlappar i ökade parkeringsavgifter för stockholmare. Det är verkligen utan all rim och reson.”

    Han påpekar att det rödgröna styret haft möjlighet att lugna invånarna genom att avfärda avgiftshöjningar, men ännu inte gett något besked. Tystnaden är talande.

    Avslöjande kommentar från Miljöpartiet

    En kommentar tillskriven Anonym politiker (MP) illustrerar tydligt inställningen:

    “Och sen då? Vem bry sej om bilägarna få betala mer. Jag är miljöpartist, det är livsuppgift att straffa bilägarna med höga avgifter.”

    Att beskriva det som en livsuppgift att straffa skattebetalare visar med skrämmande tydlighet att detta handlar om ideologisk aggression mot bilägare, inte klimatansvar.

    Slutsats: En attack på vardagen

    Den föreslagna momsändringen och efterföljande avgiftshöjningar leder till:

    • Kraftigt ökade kostnader för alla som behöver bil i sin vardag
    • Försvagning av kommunernas ekonomi – vilket ironiskt nog kan driva fram ännu fler avgiftsökningar
    • Politiskt motiverad ekonomisk bestraffning av bilägare

    Detta är inte miljöpolitik – det är ett medvetet angrepp på vanligt folk i vardagen.

  • Miljöpartiet kör över folket – miljözoner ska rensa ut vanliga stockholmare från city.

    Miljöpartiet tycks ha tappat all kontakt med verkligheten. Nu vill de införa miljözoner som i praktiken rensar ut arbetare, småföretagare och barnfamiljer ur Stockholms innerstad. Det här är inte miljöpolitik – det är klasspolitik i grön förpackning.

    Miljöpartiets visionsbild: Man vill göra om Sverige till ett U-land i norra Europa genom att använda oxar i stället för Euro 6-bilar. På så sätt kan vi uppleva den äkta känslan av att befinna oss i tredje världen.

    Miljöpartiet fortsätter sin långvariga tradition av att straffa vanligt folk för sin egen ideologiska övertygelse. Det här är partiet som på 80-talet försökte stänga ner Sveriges energiförsörjning genom linje 3 i kärnkraftsomröstningen – och nu vill de göra Stockholm till en stad där bara den välbeställda elbilsägaren får röra sig fritt. Alla andra hänvisas till att cykla, gå eller ta en buss som redan går på knäna.

    Med sitt beslut om miljözon klass 3 i Stockholms city har Miljöpartiet ännu en gång visat att de inte styr för människorna, utan mot dem. Det handlar inte om miljö längre – det handlar om kontroll. Om att bestämma hur människor ska leva, röra sig och arbeta.

    Kammarrätten har nu nekat prövningstillstånd för de som överklagat beslutet. En jublande Lars Strömgren (MP) deklarerar självsäkert: ”Det finns ingen tvekan om att vi har lagen på vår sida.” Ja, kanske har deras egna ”lag” på sin sida – men de har knappast folket där. Vi har sett med MP politiker vi makten så öka korruptionen i samhället.

    Miljözonerna slår direkt mot vanliga stockholmare – mot hantverkaren, barnfamiljen, pensionären. Mot alla som inte har råd med en Tesla. Det är en politik byggd på klassförakt, förklädd till klimatansvar.

    Trots att länsstyrelsen tidigare stoppat införandet på grund av allvarliga brister i utredningen, vägrar Miljöpartiet backa. Staden, under MP:s inflytande, driver på med en sinneslö miljömupp envishet för att få igenom sin bilfientliga vision. Och nu ligger frågan hos Transportstyrelsen. Skulle de säga ja, står innerstaden snart stängd för alla utom de rikaste.

    Strömgren talar om att ”tiotusentals stockholmare utsätts för föroreningar”. Men vilka är det som får bära bördan av MP:s lösningar? Inte partiets egna väljare, som redan lever bekvämt i centrala lägenheter. Det är de som pendlar, jobbar, lever utanför tullarna – de som gör stadens vardag möjlig.

    Beslutet om miljözonen fattades redan 2024 och var tänkt att träda i kraft vid årsskiftet, men stoppades efter överklaganden. När staden försökte driva igenom projektet igen slog länsstyrelsen fast att underlaget var bristfälligt. Ändå fortsätter Miljöpartiet som om inget hänt.

    Hur länge ska stockholmare tvingas leva med Miljöpartiets verklighetsfrånvända experiment? Hur kan ett parti som knappt klarar fyraprocentsspärren fortfarande sitta med vid bordet och fatta beslut som påverkar miljoner människor?

    Stockholm förtjänar en politik byggd på sunt förnuft, inte på moralistiska symbolåtgärder som straffar vanliga medborgare. Miljöpartiets tid i beslutsrummen borde vara över.

    FAKTARUTA: Ko, Euro 6-bil och elbil – klimatpåverkan i korthet

    Källa Typ av utsläpp Storleksordning Kommentar
    Ko (nötkreatur) Metan (CH₄), redovisat som CO₂e ≈ 2 500–3 000 kg CO₂e/år Metan har hög klimatpåverkan (GWP ≈ 28–34). En ko kan motsvara cirka 3 ton CO₂e per år.
    Bil (Euro 6, bensin/diesel) CO₂ vid drift; NOx och partiklar starkt reducerade ≈ 110–150 g CO₂/km
    ≈ 1,7–2,3 ton CO₂/år vid 1 500 mil    		 Euro 6 innebär mycket låga lokala utsläpp. CO₂ beror främst på bränsleförbrukningen.
    Elbil (produktion + drift) CO₂ från batteri- och fordonsproduktion samt elmix ≈ 8–17 ton CO₂ vid tillverkning
    ≈ 0–2 ton CO₂/år vid drift    		 Batteriet står ofta för hälften av tillverkningsutsläppen. Råvaror som litium, kobolt, nickel och mangan bryts ofta som konfliktmetaller under svåra arbets- och miljöförhållanden i utvecklingsländer.
    Om råvaror och arbetsvillkor: Batterimetaller utvinns delvis i områden med bristande miljöskydd, barnarbete och konfliktekonomi. Flera rapporter visar att gruvdriften i exempelvis Kongo och Sydamerika orsakar omfattande miljöskador.
    Observera: Utsläppssiffror är typiska uppskattningar. Faktiska värden varierar beroende på körsträcka, elproduktion, fordonseffektivitet och metodval vid beräkning.

  • Miljöpartiet misslyckas ännu en gång

    Innehållsförteckning

    Tyvärr liberaliserade man sönder det svenska samhället och lade ner idiotanstalterna Långbro och Beckomberga, där det fanns hjälp att få för femfemmorna i Miljöpartiet. I dag sitter dessa kakistokrater och kör Sverige i botten.

    MP:s oförmåga att styra

    Trafikregionrådet Anton Fendert (MP) är ännu ett bevis på Miljöpartiets oförmåga att styra. Var de än tar i något blir resultatet högre kostnader, försämrad service och fler problem för vanligt folk. Vi såg det i skolpolitiken under Fridolin – ett haveri av historiska mått. Samma parti ville en gång stänga ner kärnkraften och dra ner Sverige i energimörker. Nu misslyckas de med något så grundläggande som att ordna ett avtal som håller pendeltågen rullande.

    Nödavtal som räddningsplanka

    I stället väljer man att skriva ännu ett nödavtal – ett erkännande av att man inte klarar att styra. Ett ineffektivt statligt bolag, SJ, får fortsätta köra trafiken till överpris, medan skattebetalarna får stå för notan. Den fria marknaden, som bevisligen kan leverera bättre och billigare, hålls utanför.

    Upphandling i botten

    SL:s plan är nu att låta SJ köra pendeltågen till mars 2028. Officiellt sägs det vara för att undvika störningar, men sanningen är att MP-styret kört upphandlingen i botten. När man försökte hitta en ny operatör hoppade nästan alla av, kvar stod ett enda anbud – och processen avbröts.

    Dyrare drift under SJ

    Sedan MTR lämnade våren 2023 har SJ fått köra på ett nödavtal som kostar mellan 500 miljoner och 1 miljard kronor mer per år. De pengarna kunde ha använts för att förbättra trafiken, inte för att täcka upp för politisk inkompetens.

    Hemliga siffror och brist på transparens

    Nu talas det om att pressa ner SJ:s vinstpåslag, men hur mycket det sparar är hemligstämplat. Transparens saknas, ansvar saknas – det enda som finns är en strategi att skjuta problemen framför sig.

    SD:s krav på ansvar

    Här är det Sverigedemokraterna som står upp för långsiktiga lösningar. SD:s Samuel Stephan har helt rätt när han påpekar att pendeltågstrafiken behöver stabila, hållbara avtal och en ledning som vågar ta ansvar. Att gång på gång skriva nya nödavtal är inget annat än ett bevis på att MP:s styrning är ett misslyckande.

    Beslutet närmar sig

    Beslutet tas den 26 augusti. Förhandlingar med SJ pågår – ironiskt nog samma SJ som tidigare tackade nej till att delta i upphandlingen på grund av för stora ekonomiska risker. Det säger allt om vilket förtroende Miljöpartiets trafikpolitik åtnjuter.

    Faktafönster: Miljöpartiets skandaler & interna kriser (2015–2025)

    Nedan följer en tidslinje med uppmärksammade händelser och kontroverser kopplade till Miljöpartiet under de senaste ~30 åren.

    År Händelse & beskrivning
    2016 Mehmet Kaplan avgår som bostadsminister – kritik efter uppgifter om kopplingar/umgänge med högerextrema turkiska grupper (bl.a. Grå vargarna) och kontroversiella uttalanden ledde till avgång i april 2016.
    2016 Yasri Khan lämnar politiken – drog tillbaka sin kandidatur efter hård kritik i den s.k. handskakningsdebatten (vägran att ta kvinnor i hand).
    2014–2016 Åsa Romson-kontroverser – uppmärksammad för förbjuden båtbottenfärg och för ett omstritt uttalande där 11 september kallades ”olyckor”; lämnade senare uppdrag som språkrör och minister 2016.
    2016 Kris & medietryck – partiets krishantering granskades; uppgifter om försök att påverka public service väckte kritik mot ledningen.
    2017–2019 Interna strider & talespersonstvister – återkommande konflikter om roller, inriktning och strategi under tiden i/kring regeringsmakten.
    2023–2024 Ledarskapsdebatter och organisationskritik – rapporterade motsättningar inför/efter kongresser om språkrörsval, organisation och partiets vägval.
    2025 Stenevi-krisen – diskussioner om tystnadskultur, maktstrider och arbetsmiljö i partiet; avgångar och krav på förändringar.

    Obs: Listan är ett urval av nationellt uppmärksammade händelser. För en längre tabell (även lokala skandaler) kan jag lägga till fler rader med datum, namn och korta sammanfattningar.