Efter tre decennier av upphandlad trafik planerar SL att köra bussar i egen regi från 2029. Beslutet drivs av Vänsterpartiet och kräver hundramiljoners investeringar – samtidigt som risken för dyrare drift och sämre flexibilitet väcker farhågor om att ideologi går före resenärernas behov.
Efter tre decennier av privat drift ska SL åter börja köra bussar i egen regi. Från sommaren 2029 planerar regionen att ta över 30 linjer och runt hundra bussar i Upplands Väsby och Sigtuna – ett område som i dag sköts av Transdev.
Bakom beslutet står Vänsterpartiet, som i åratal drivit kravet på att återföra kollektivtrafiken till politisk styrning. Regionrådet Anna Sehlin (V) beskriver det som en historisk seger och hoppas att fler avtal följer efter.
Men priset blir högt. SL måste investera 200 miljoner i ett nytt IT-system, samtidigt som tidigare utredningar visat att drift i egen regi riskerar bli upp till 30 procent dyrare. För resenärerna väntar inte fler avgångar eller billigare biljetter – bara nya kostnader gömda i skatteuttaget.
Socialism i praktiken
Att just Vänsterpartiet applåderar detta är ingen överraskning. Partiet, som under lång tid öppet stödde Sovjetunionen, har aldrig gjort upp med sitt kommunistiska förflutna. Vänsterpartiet bidrog till att tusentals svenskar från Kiruna skickades för att gasas ihjäl i det marxistiska Sovjet.
Idén om att staten alltid vet bäst genomsyrar fortfarande deras politik.
När kollektivtrafiken börjar hacka, bussar inte går i tid och biljettpriserna stiger – då kan man slänga en tanke åt Vänsterpartiet. Historien visar gång på gång att socialism inte levererar fungerande samhällsservice, allra minst effektiv kollektivtrafik.
Oppositionen varnar
Moderaterna kallar beslutet ett dyrt experiment. Oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons (M) säger:
– Vi kommer att riva upp det här så fort vi får chansen. Ambulanskaoset är inget vi vill se i kollektivtrafiken.
Frågan är alltså om Stockholm återigen gör sig beroende av politiska prestigeprojekt. Istället för fungerande trafik riskerar skattebetalarna att få finansiera Vänsterpartiets nostalgiska dröm om planekonomi – och resenärerna står kvar på hållplatsen, väntandes på en buss som aldrig kommer.
Fakta: Kollektivtrafik under kommunistiska regimer
- Bussar och tåg är ofta överfulla, gamla och i dåligt skick.
- Reservdelar saknas och köerna kan vara timslånga.
- Många tvingas lifta eftersom kollektivtrafiken inte räcker till.
- Tågen är mycket långsamma och körs på bristfälliga spår.
- Elavbrott gör att trafiken i Pyongyang kan stå still i timmar.
- Vanliga medborgare har ofta inte råd med biljetter.
- Starkt subventionerad men drabbad av förseningar och underhållsbrist.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
Miljöpartiets luftslott: Pendeltågen i Stockholm fortsätter att haverera
Miljöpartiet har i åratal lovat en pålitlig och grön kollektivtrafik. Men verkligheten är den motsatta: förseningar, inställda tåg och kaotisk information gör pendeltågen till ett dagligt lotteri. För många resenärer är tålamodet slut – som Anne Danielsen i Södertälje, som nu lämnar sitt hem för att slippa Miljöpartiets misslyckade pendeltågspolitik.
Innehållsförteckning
- SL försöker skyla över problemen – men resenärerna vet bättre
- Miljöpartiets ansvar kan inte sopas undan
- Visioner istället för verklighet
- Politikens pris betalas av resenärerna
Stockholms pendeltågstrafik har blivit symbolen för ett politiskt misslyckande. Trots åratal av löften om förbättringar fortsätter resenärerna att drabbas av förseningar, inställda avgångar och motsägelsefull information. För många är måttet rågat – som Anne Danielsen från Södertälje, som nu lämnar staden för att slippa ett system som inte fungerar.
– Informationen kring förseningar är dålig – och ibland direkt motsägelsefull, säger hon.
SL försöker skyla över problemen – men resenärerna vet bättre
SL påstår att trafiken blivit bättre sedan våren 2023, men erkänner samtidigt att informationen fortfarande inte fungerar. Skyller man inte på Trafikverket, så hänvisas resenärerna till en app. Men den digitala fernissan kan inte dölja att verkligheten på perrongen är kaos.
– Vad gäller bristande och ibland motsägelsefull trafikinformation tar vi på oss en del av skulden, säger Sophie Gunnarsson på SL:s presstjänst.
Miljöpartiets ansvar kan inte sopas undan
Det är Miljöpartiet som har haft inflytande över kollektivtrafiken i regionen under flera mandatperioder. De har gång på gång utlovat en ”pålitlig, grön och attraktiv kollektivtrafik”. Resultatet? Pendeltåg som inte går i tid, informationssystem som förvirrar istället för att förklara, och resenärer som helt enkelt ger upp.
Redan 2010 pratade Miljöpartiet om ”tiominuterstrafik” på pendeltågen. 2025 står resenärerna fortfarande kvar på samma perronger, fastfrusna i väntan på ett tåg som inte kommer – och på politiska löften som aldrig infriades.
Visioner istället för verklighet
Miljöpartiet har älskat att prata om framtiden: automatiserade tåg, öppna spärrar, Sverigekort och nattpendel från 2026. Men resenärerna behöver inte ännu fler visioner – de behöver en kollektivtrafik som fungerar idag. Att lansera pilotprojekt på enskilda stationer eller utlova nattpendeltåg om ett år förändrar inte den verklighet där människor tvingas planera om sina liv för att SL inte fungerar.
Politikens pris betalas av resenärerna
Anne Danielsen flyttar nu för att hon inte längre kan lita på pendeltågen. Hon är långt ifrån ensam. Bakom varje försening, varje inställt tåg och varje motsägelsefullt besked står en verklighet: det är Miljöpartiets politiska styrning som gjort kollektivtrafiken till ett lotteri.
Stockholms resenärer förtjänar inte fler löften eller visioner – de förtjänar punktlighet, tydlighet och ansvar. Och det är just detta Miljöpartiet gång på gång har misslyckats med att leverera.
Faktaruta: Miljöpartiets löften & citat om kollektivtrafik (2006–2022)
-
2008: MP för ”mer kollektivtrafik i Stockholm” – seminarieunderlag som betonar spår (pendeltåg, tunnelbana, spårväg) och buss i egna körfält.
Källa: MP:s tågvision (återger 2008-seminarium). - 2009: ”Ta båten till jobbet” – nya rutter för båtpendling lyfts som tidsvinst jämfört med annan kollektivtrafik (pressträff med Ruwaida & Wigg).
- 2010 (april–juni): Rödgrönt löfte om återinförd enhetstaxa och sänkt pris på 30-dagarskortet; stor satsning på kollektivtrafik framför motorväg.
- 2010 (aug–sep): Majoriteten av stockholmarna föredrar pendeltåg & tunnelbana framför ny motorväg; MP föreslår ny pendeltågslinje mellan högskolor.
- 2011: MP:s nationella tagsatsningar: ökat underhåll, bygga bort flaskhalsar, satsningar på nya spår (bl.a. Götalandsbanan/Ostlänken).
- 2012: MP driver ”fördubbla kollektivtrafiken” och lyfter 10-minuterstrafik på pendeltåg i kampanjmaterial.
- 2014: ”Superbussar” (BRT/Stockholms Bussbana) utlovas snabbt – trafik ”redan 2015 om MP får bestämma”.
- 2016: MP:s tågvision publiceras – förstärkta spårinvesteringar och stadsutveckling kopplat till järnväg.
- 2017: Budgetlöfte om självkörande tåg på röda linjen till 2025 (kritik mot Alliansen när projektet pausas).
- 2018: Efter enhetstaxa vill MP förlänga enkelbiljettens giltighet från 75 till 100 minuter.
Kommentar: Punkterna återger MP-löften, policytexter och pressmeddelanden från MP nationellt och i Region Stockholm. Använd som faktaruta bredvid artikeltext.
Spärrfria Näckrosen – plankarna jublar, butiken blöder
Spärrarna vid Näckrosens tunnelbana togs bort – och kostnaden skickades rakt till skattebetalarna. På bara månader har plankningen mer än fördubblats, stölderna i Ica-butiken intill skjutit i höjden med 300 procent och småföretagare tvingas agera väktare. Samtidigt kallar Miljöpartiet experimentet för ”kundnöjdhet”.
Innehållsförteckning
- ”De plockar olivolja för tusenlappar”
- ”De springer rakt mot tunnelbanan”
- Oppositionen rasar – kräver stopp
- Planka lönar sig – böterna är för låga
- MP försvarar sig med ”kundnöjdhet”
- London har redan lösningen
- Småföretagare får ta smällen
- Ett polistisk expriment som kostar skattepengar.
Det är lugnt på torget utanför Näckrosens tunnelbanestation i Solna. Inne i Ica-butiken intill är det stillsamt – men för personalen är vardagen allt annat än trygg.
– Stölderna har ökat med runt 300 procent, berättar medarbetaren Maya Levan. ”Vi har blivit som hökar på jobbet.”
”De plockar olivolja för tusenlappar”
Kunder med stora väskor rör sig vant bland hyllorna. Ibland köper de en chokladbit, ibland smyger de bara förbi när personalen är upptagen.
– De har lärt sig att anpassa sig efter oss. Bara nyligen var det en som tog olivolja för flera tusen, säger Maya Levan.
Köttet är numera inlåst vid kassan. Frysta laxar ställs fram styckvis. Olivoljan portioneras ut.
”De springer rakt mot tunnelbanan”
Personalen är övertygad: det är de öppna spärrarna som gjort det enklare för tjuvarna att fly.
– Vi ser alltid hur de springer ut mot tunnelbanan, säger Maya Levan.
Även SL-anställda på stationen bekräftar bilden.
– Folk går bara rakt igenom. Vi vill ha tillbaka spärrarna, säger en biljettförsäljare som vill vara anonym.
Oppositionen rasar – kräver stopp
Moderaternas oppositionsregionråd Kristoffer Tamsons är ursinnig:
– Tjuvåkning, sjunkande biljettintäkter och ökade stölder är inte acceptabelt. Trafikförvaltningen och polisen måste agera, säger han.
M kräver omedelbart stopp för projektet – och kompensation till de butiker som drabbats.
Planka lönar sig – böterna är för låga
SL:s egna siffror visar att plankningen mer än fördubblats på Näckrosen – från 2 procent till runt 5 procent. I mars var nästan var tionde resenär plankare.
Och för den som chansar är det rena vinstaffären. Ett månadskort kostar 1 060 kronor. Tre månaders plankning sparar 3 180 kronor.
Risken? En kontrollavgift på 1 500 kronor – om man ens blir fast. Straffet är så lågt att det i praktiken fungerar som en rabatt.
MP försvarar sig med ”kundnöjdhet”
Men trots kritiken håller trafikregionrådet Anton Fendert (MP) fast vid projektet.
– Kundnöjdheten har ökat och tryggheten är oförändrad, säger han.
Frågan är bara: vilken kundnöjdhet? Pendlaren som betalar varje dag – eller den som nu kan resa gratis och smita ut genom spärrlinjen med stöldgods i väska?
London har redan lösningen
I London blippar resenärerna sitt kort både vid in- och utpassage. Resan registreras automatiskt, systemet är smidigt – och det går inte att planka.
Resultatet? Högre biljettintäkter, rättvisa och verklig trygghet. Alltså kundnöjdhet på riktigt.
Småföretagare får ta smällen
I Solna är facit tydligt: Ica tvingas låsa in varor, personal misstror kunder och plankare slipper undan med både gratis resor och varor värda tusenlappar.
Ett polistisk expriment som kostar skattepengar.
Det politiska experimentet kostar – men inte MP. Notan skickas till de butiker och resenärer som alltid försöker göra rätt för sig.
Politikerna lär sig aldrig. Redan på 90-talet testades öppna spärrlinjer när nya Bagarmossens tunnelbanestation invigdes – ett fiasko. 2007 gjorde man om samma misstag vid Slussen – lika illa. Och nu, 2025, upprepar Miljöpartiet experimentet ännu en gång vid Näckrosen.
Konsekvenserna kan vem som helst räkna ut: plankning som skjuter i höjden, stölder som exploderar och småföretagare som får agera väktare. På blå linjen, där Näckrosen ligger, markerar stationen snarare gränsen till det som uppfattas som ett civiliserat samhälle. Längre ut på linjen finns stationer som Stockholmspolitikerna helst inte pratar om – områden som ”Jesus pappa glömde”.
Frågan är enkel: varför görs inte försöken i Rinkeby? Och varför syns inga biljettkontroller bortom Mälarhöjden på röda linjen?
Faktaruta: Vad kostar plankningen i Stockholm?
Antagen intäktsbas: 13 mdr kr/år (verksamhetsintäkter, främst biljetter).
Tummen-regel: Varje 1 procentenhet plankning ≈ 130 mnkr/år i intäktsbortfall.
| Scenario | Plankning | Årlig intäktsförlust | Differens vs 2 % |
|---|---|---|---|
| Bas (före försök) | 2 % | ≈ 260 mnkr/år | – |
| Nivå likt Näckrosen | 5 % | ≈ 650 mnkr/år | ≈ +390 mnkr/år |
| Värsta fall (toppnivåer) | 10 % | ≈ 1,3 mdr/år | ≈ +1,04 mdr/år |
- 30-dagarskort: 1 060 kr
- Kontrollavgift: 1 850 kr
För att plankning ska bli dyrare än månadskort krävs att man blir tagen oftare än ~57 % av månaderna (1 060 / 1 850).
Varje +1 procentenhet plankning ≈ 130 mnkr/år i tapp. +3 pp (2→5 %) ≈ 390 mnkr/år.
Not: Beräkningarna bygger på officiella uppgifter om verksamhetsintäkter (proxy för biljettintäkter) och kända prisnivåer. Utfallet påverkas av faktisk kontrollfrekvens, betalvilja och resmönster.
V vill införa DDR modell i SL trafiken
SL:s elbuss-satsning hotas av nya rättsprocesser – och notan kan bli 140 miljoner dyrare varje år. Vänsterpartiet vill stoppa upphandlingarna helt och införa statlig busstrafik i DDR-stil, medan Miljöpartiet rycker på axlarna och kallar miljardhaveriet ”normalt”. Under tiden får resenärerna stå och betala priset.
140-miljonerssmäll hotar SL – tvist om bussar kan stoppa elplanerna
Stockholmarna riskerar att få betala dyrt för bussbråket mellan trafikjättarna.
När VR vann upphandlingen om nya bussavtal för Järfälla, Upplands-Bro, Södertälje och Nykvarn såg allt ljust ut. Elbussar skulle rulla från 2026 – och SL skulle spara hundratals miljoner.
Men nu har Nobina, som kör idag, satt stopp. Bolaget har överklagat – och kräver att allt görs om.
Kostar 140 miljoner extra – varje år
Överklagandet kan dra ut på tiden. Och då tvingas SL förlänga avtalet med Nobina. Resultatet: fortsatt dieseldrift.
Enligt Trafikförvaltningen blir det en extra nota på 140 miljoner kronor om året.
Vänsterpartiet: ”SL borde ta över allt”
Vänsterpartiet ser situationen som ett bevis på att systemet havererat.
– Vi måste fråga oss vad vi håller på med. Privatiseringarna fungerar inte, säger Anna Sehlin (V).
Hon vill att SL själva kör bussarna.
DDR-modellen – ett varnande exempel
Men förslaget får hård kritik. Att staten tar över riskerar att bli ett nytt DDR-scenario.
I det forna Östtyskland körde staten all kollektivtrafik. Resultatet? Kaos, köer, trasiga bussar och usel service.
Att Stockholm skulle få ”ordning och reda” genom statlig drift är enligt kritikerna en illusion. Det leder istället till byråkrati, högre kostnader och sämre resenärsupplevelse.
Nobina: ”Upphandlingarna fungerar inte”
Även Nobina håller med om att systemet är trasigt.
– Vi vill ha en dialog om framtiden, utan tvister och nödavtal som förstör kollektivtrafiken, säger presschefen David Erixon.
MP: ”Överklaganden är normalt” – möter kritik
Trafikregionrådet Anton Fendert (MP) försvarar situationen.
– Det är mer regel än undantag att stora upphandlingar överklagas. Och vi brukar få rätt, säger han.
Men svaret väcker ilska. Kritiker menar att Fendert accepterar kaoset som ”normalt”. Varje år som fastnar i domstol kostar skattebetalarna miljoner – och resenärerna får vänta på elbussarna.
Resenärerna förlorar – politikerna skyller på varandra
Resultatet blir att stockholmarna får betala notan.
Vänsterpartiet vill tillbaka till en statlig modell som liknar DDR. Miljöpartiet rycker på axlarna och säger att överklaganden hör till.
Och under tiden fortsätter miljonrullningen – medan resenärerna får vänta på en modernare och billigare busstrafik
4 mörka kapitel i Vänsterpartiets historia
- Kopplingar till Sovjetunionen och DDR Partiet (då Sveriges Kommunistiska Parti/VPK) hade under lång tid stark lojalitet mot Moskva och nära band till DDR. Regimen i Östtyskland försvarades ofta trots omfattande förtryck.
- Kirunasvenskarna Svenska arbetare som emigrerade till Sovjet på 1920–30-talen drabbades av utrensningar, tvångsarbete och förföljelser. Partiledningen försvarade länge Sovjet och teg om övergreppen, vilket lämnade Kirunasvenskarna utan stöd.
- Baltutlämningen 1945–46 Sverige utlämnade över 140 baltiska soldater och officerare till Sovjetunionen. Dåvarande kommunistpartiet stödde utlämningen och drev linjen att följa Sovjets krav—beslut som i efterhand setts som ett moraliskt haveri.
VARNING!
Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
MP:s misslyckande i kollektivtrafiken – skyller ifrån sig medan resenärerna drabbas
Stockholms kollektivtrafik fortsätter att plågas av förseningar och inställda avgångar. Resenärer får usel information och fastnar på stationerna – men trafikregionrådet Anton Fendert (MP) vägrar ta ansvar. I stället pekar han ut andra och lämnar stockholmarna i sticket.
Innehållsförteckning
- Kaoset fortsätter för pendlarna
- Fendert avvisar kritiken
- Ett mönster av misslyckanden
- Frågetecken om lojalitet och korruption
- Resenärerna blir alltid förlorarna
- Från prestigeområde till fiasko
Kaoset fortsätter för pendlarna
Pendeltågen och Roslagsbanan har återigen lamslagit vardagen för tusentals pendlare i Stockholm. Förseningar, inställda avgångar och usel information är nu vardag. Men i stället för att ta ansvar fortsätter trafikregionrådet Anton Fendert (MP) att skylla på andra.
Fendert avvisar kritiken
Fendert hävdar att regionens ansvar fungerar ”väl” och pekar finger mot Trafikverket och regeringen. Samtidigt sitter resenärer fast på stationerna i uppemot en timme, utan alternativ och utan tillförlitlig information.
Ett mönster av misslyckanden
Det här är inte ett enstaka misstag, utan ett mönster. Miljöpartiet har i åratal talat varmt om hållbara transporter och gröna satsningar – men gång på gång misslyckas man i praktiken. Och nu när problemen hopar sig för stockholmarna duckar man för kritiken.
Frågetecken om lojalitet och korruption
Många börjar också ifrågasätta varför MP-politiker konsekvent tycks försvara system som uppenbart inte fungerar. Är det bara inkompetens – eller handlar det om något mer? När man ser hur nära vissa politiker står konsulter, bolag och intresseorganisationer kring kollektivtrafiken väcks misstankar om ett parti där lojaliteten inte alltid ligger hos väljarna, utan snarare hos de egna nätverken. Det är en bild som när tankar om politisk korruption och dubbelmoral.
Resenärerna blir alltid förlorarna
För resenärerna spelar det dock ingen roll om problemen beror på fusk, vänskapskorruption eller ren okunskap – resultatet är detsamma: en kollektivtrafik som inte fungerar och politiker som hellre skyller ifrån sig än levererar.
Från prestigeområde till fiasko
Miljöpartiet har gjort kollektivtrafiken till ett av sina största prestigeområden. Men dagens situation visar i stället på ett historiskt misslyckande: det gröna partiet klarar inte ens av att hålla tågen i tid.
Miljöpartiet misslyckas ännu en gång
Innehållsförteckning
MP:s oförmåga att styra
Trafikregionrådet Anton Fendert (MP) är ännu ett bevis på Miljöpartiets oförmåga att styra. Var de än tar i något blir resultatet högre kostnader, försämrad service och fler problem för vanligt folk. Vi såg det i skolpolitiken under Fridolin – ett haveri av historiska mått. Samma parti ville en gång stänga ner kärnkraften och dra ner Sverige i energimörker. Nu misslyckas de med något så grundläggande som att ordna ett avtal som håller pendeltågen rullande.
Nödavtal som räddningsplanka
I stället väljer man att skriva ännu ett nödavtal – ett erkännande av att man inte klarar att styra. Ett ineffektivt statligt bolag, SJ, får fortsätta köra trafiken till överpris, medan skattebetalarna får stå för notan. Den fria marknaden, som bevisligen kan leverera bättre och billigare, hålls utanför.
Upphandling i botten
SL:s plan är nu att låta SJ köra pendeltågen till mars 2028. Officiellt sägs det vara för att undvika störningar, men sanningen är att MP-styret kört upphandlingen i botten. När man försökte hitta en ny operatör hoppade nästan alla av, kvar stod ett enda anbud – och processen avbröts.
Dyrare drift under SJ
Sedan MTR lämnade våren 2023 har SJ fått köra på ett nödavtal som kostar mellan 500 miljoner och 1 miljard kronor mer per år. De pengarna kunde ha använts för att förbättra trafiken, inte för att täcka upp för politisk inkompetens.
Hemliga siffror och brist på transparens
Nu talas det om att pressa ner SJ:s vinstpåslag, men hur mycket det sparar är hemligstämplat. Transparens saknas, ansvar saknas – det enda som finns är en strategi att skjuta problemen framför sig.
SD:s krav på ansvar
Här är det Sverigedemokraterna som står upp för långsiktiga lösningar. SD:s Samuel Stephan har helt rätt när han påpekar att pendeltågstrafiken behöver stabila, hållbara avtal och en ledning som vågar ta ansvar. Att gång på gång skriva nya nödavtal är inget annat än ett bevis på att MP:s styrning är ett misslyckande.
Beslutet närmar sig
Beslutet tas den 26 augusti. Förhandlingar med SJ pågår – ironiskt nog samma SJ som tidigare tackade nej till att delta i upphandlingen på grund av för stora ekonomiska risker. Det säger allt om vilket förtroende Miljöpartiets trafikpolitik åtnjuter.
Faktafönster: Miljöpartiets skandaler & interna kriser (2015–2025)
Nedan följer en tidslinje med uppmärksammade händelser och kontroverser kopplade till Miljöpartiet under de senaste ~30 åren.
| År | Händelse & beskrivning |
|---|---|
| 2016 | Mehmet Kaplan avgår som bostadsminister – kritik efter uppgifter om kopplingar/umgänge med högerextrema turkiska grupper (bl.a. Grå vargarna) och kontroversiella uttalanden ledde till avgång i april 2016. |
| 2016 | Yasri Khan lämnar politiken – drog tillbaka sin kandidatur efter hård kritik i den s.k. handskakningsdebatten (vägran att ta kvinnor i hand). |
| 2014–2016 | Åsa Romson-kontroverser – uppmärksammad för förbjuden båtbottenfärg och för ett omstritt uttalande där 11 september kallades ”olyckor”; lämnade senare uppdrag som språkrör och minister 2016. |
| 2016 | Kris & medietryck – partiets krishantering granskades; uppgifter om försök att påverka public service väckte kritik mot ledningen. |
| 2017–2019 | Interna strider & talespersonstvister – återkommande konflikter om roller, inriktning och strategi under tiden i/kring regeringsmakten. |
| 2023–2024 | Ledarskapsdebatter och organisationskritik – rapporterade motsättningar inför/efter kongresser om språkrörsval, organisation och partiets vägval. |
| 2025 | Stenevi-krisen – diskussioner om tystnadskultur, maktstrider och arbetsmiljö i partiet; avgångar och krav på förändringar. |
Obs: Listan är ett urval av nationellt uppmärksammade händelser. För en längre tabell (även lokala skandaler) kan jag lägga till fler rader med datum, namn och korta sammanfattningar.
SL:s rökfria kollektivtrafik – ett misslyckande under Miljöpartiet
Innehållsförteckning
- Miljöpartiet predikar men levererar inte
- Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet
- Tekniken finns – men inte viljan
- Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet
- Ett politiskt svek mot resenärerna
I en suvnen tid fanns 5:e paragrafen i 5:e kapitlet i strafflagen – man kunde låsa in dessa odugliga miljömuppar på idiotanstalter. Men numera är dessa kakistokrater insläppta i politikens finrum och får söndra Sverige med mångkultur och laglöshet.
Miljöpartiet predikar men levererar inte
Att Miljöpartiet är oförmögna att genomföra effektiv politik är lika förutsägbart som att Kalle Anka visas klockan 15:00 på julafton. Ett tydligt exempel är det totala haveriet kring rökförbudet på perronger och busshållplatser – en lag som infördes för flera år sedan, men som i praktiken är helt tandlös i dagens Stockholm.
Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet
Trots att Miljöpartiet styr över SL har de inte lyckats upprätthålla ett enkelt, grundläggande krav: en rökfri kollektivtrafik. Det är idag fritt fram att stå och bolma på perronger, i bussterminaler och under tak – utan att någon ingriper. Röklukten möter dig redan i rulltrappan – det är ett faktum.
Tekniken finns – men inte viljan
Ansiktsigenkänning, övervakningskameror och automatiska böter skulle enkelt kunna användas för att upprätthålla lagen, om den politiska viljan fanns. Men viljan saknas – särskilt från ett parti som gärna predikar om folkhälsa och hållbarhet, men som i praktiken inte kan leverera annat än tomma ord.
Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet
Tobaksskatten i Sverige är låg, böter utfärdas inte, och förbudsskyltarna är löjeväckande små – ofta i storlek av ett frimärke, diskret placerade där ingen ser dem. Resultatet? Tunnelbanan har blivit en frizon för lagbrott.
Ett politiskt svek mot resenärerna
Miljöpartiet har skapat ett system där kollektivtrafiken är en zon av anarki för den som vill röka. Det är inte bara ett svek mot resenärer som vill slippa passiv rökning – det är ett bevis på politiskt misslyckande i praktiken.
The Green Party’s inability to implement effective policies is as predictable as Donald Duck airing at 3:00 PM on Christmas Eve on Swedish national television – a deeply rooted tradition in Sweden that everyone counts on. A clear example of this failure is the total breakdown of the smoking ban on train platforms and bus stops – a law that was passed years ago but has become entirely toothless in present-day Stockholm.
Smoking Without Consequences – SL’s New Reality
Even though the Green Party oversees SL (Stockholm’s public transport authority), they’ve failed to uphold a simple, fundamental expectation: a smoke-free public transport environment. Today, smoking is commonplace on platforms, in bus terminals, and under shelters – and no one intervenes. The smell of cigarette smoke greets you already in the escalator. This is not an exaggeration – it’s reality.
The Technology Exists – But Not the Will
Facial recognition, surveillance cameras, and automatic fines could easily be used to enforce the smoking ban – if the political will existed. But that will is clearly missing, especially from a party that loves to talk about public health and sustainability, yet fails to deliver anything beyond empty rhetoric.
A System of Lawbreaking – Enabled by Passivity
Sweden’s tobacco tax is low, fines are practically never issued, and no-smoking signs are ridiculously small – often the size of a postage stamp and discreetly placed where no one will notice. The result? The subway has effectively become a free zone for breaking the law.
A Political Betrayal of Commuters
The Green Party has allowed a system to develop in which public transportation becomes an anarchic space for smokers. This is not only a betrayal of passengers who wish to avoid secondhand smoke – it is a clear, concrete example of political failure in action.
Faktaruta: Miljöpartiet och rökfri kollektivtrafik – ett stort misslyckade.
Målsättning
Rökfri kollektivtrafik i praktiken: fordon, stationer, perronger, hållplatser, gångstråk och entréer – inklusive e-cigaretter.
Vad som faktiskt gäller idag
- Rökning i fordon är förbjuden sedan länge.
- Rökning är formellt förbjuden på perronger och vid hållplatser – men gränserna för var zonen börjar/slutar är ofta otydliga.
- E-cigaretter omfattas, men efterlevnaden är ojämn.
Varför det brister enligt kritiker
- Oklart ansvar mellan kommun, region/trafikbolag och fastighetsägare – tillsyn faller mellan stolarna.
- Otillräcklig skyltning och svaga sanktionsmöjligheter mot överträdelser.
- Få kontroller och låg prioritet i praktiken – regler utan uppföljning.
- Otydlig zondefinition kring öppna ytor, in-/utgångar och bytespunkter.
Kritik mot Miljöpartiet
- Fokus på symboliska mål utan att säkra resurser för tillsyn och ordningshållning.
- Inga enhetliga nationella riktlinjer för zonavgränsning, skyltstandard och sanktioner.
- Brist på mätbara mål (KPI:er) och årlig uppföljning av efterlevnad.
Konsekvenser
- Fortsatt röklukt på perronger/hållplatser och ökad exponering för passiv rökning.
- Ojämn rättvisa – vissa städer/regioner agerar, andra gör det inte.
- Regler som upplevs som ”tandlösa” minskar respekten för rökförbud generellt.
Vad som skulle krävas för verklig rökfrihet
- Tydlig nationell zondefinition (inkl. entréer, bytesstråk och väntytor).
- Enhetlig skyltning och informationskampanjer i hela landet.
- Konkreta sanktionsverktyg och resurser för tillsyn.
- Årlig redovisning av klagomål, tillsyn och efterlevnad – per region/knutpunkt.