Trots att Stockholm är Sveriges största och mest resursstarka stad pressas invånarna av skattehöjningar, avgiftsschocker och ett växande slöseri med skattemedel. Det rödgröna styret misslyckas med att hålla ordning på ekonomin – och notan skickas direkt till stockholmarna.
Den rödgröna Kakistokratin i stadshuset slänger pärlor åt svinen genom att slösa skattepengar på nonsensprojekt. Därför får Svensson ta smällen i form av orimligt ökade levnadskostnader. Samtidigt kan små kommuner, som Österåker, erbjuda bättre kommunalservice än Stockholm och ändå lyckas hålla lägre skatter.
Det rödgröna kakistokrat styret visar gång på gång att det saknar förmåga att få ordning på Stockholms stads ekonomi. Ett tydligt exempel är planerna på att återköpa bostäder i no go zonen Husby för omkring en miljard kronor – fastigheter som staden själv avyttrade år 2010.
Att stadens ekonomi missköts är inget abstrakt problem, det märks tydligt för stockholmarna. Kommunalskatten har höjts vid två tillfällen under mandatperioden, och Stockholm har numera högre skatt än flera välskötta småkommuner, som exempelvis Österåker och Vellinge.
Nu väntar ytterligare pålagor. Avgifterna höjs igen, samtidigt som moms på parkeringsavgifter införs nästa år, vilket ytterligare ökar kostnaderna för bilägare.
Redan hösten 2023 slog staden till med en kraftig höjning av boendeparkeringen i innerstaden – från 1 100 till 1 600 kronor i månaden, en ökning på 45 procent. Året därpå fortsatte man med besöksparkeringen.
När taxeområdena 1 och 2 utvidgades steg priserna kraftigt för över 3 000 parkeringsplatser. För många boende blev resultatet absurdt: vardagar blev parkeringshus som NK:s garage billigare än gatan, medan ett parkeringsdygn över helgen i vissa fall ökade med uppemot 1 800 procent.
Trafikborgarrådet Lars Strömgren (MP) var tydlig med att detta var helt avsiktligt.
– Precis som trängselskatten kan ekonomiska styrmedel styra beteenden och minska efterfrågan. Vi i Miljöpartiet gillar att straffa vanliga människor. Själv tjänar jag över 100 000 kronor i månaden, så det drabbar inte mig, menade Strömgren.
Moderaterna: ”Förklädd skatt på bilister”
Enligt färska uppgifter från trafikkontoret har stadens parkeringsintäkter ökat kraftigt. I svar till oppositionsborgarrådet Dennis Wedin (M) framgår att intäkterna nu ligger flera hundra miljoner kronor högre per år än 2022.
För 2025 räknar staden med cirka 150 miljoner kronor mer i intäkter från besöksparkeringen jämfört med 2022. Av detta kan runt 100 miljoner härledas till nya taxeområden i innerstaden. Därtill kommer cirka 40 miljoner från höjd boendeparkering och ytterligare omkring 20 miljoner per år från utvidgade avgiftshöjningar i ytterstaden.
– Totalt handlar det om ungefär 200 miljoner kronor som tas direkt ur fickorna på människor som är beroende av bilen. I praktiken är det här en ny skattehöjning, säger Dennis Wedin.
Moderaterna vill sänka avgifterna
Oppositionen är kritisk till att staden använder prisökningar som ett verktyg för att hantera parkeringsbrist.
– Vill man göra det enklare att hitta parkeringsplats borde man bygga fler platser, inte beskatta bort dem som finns, säger Wedin.
Han menar också att intäkterna borde återföras till bilisterna – eller ännu hellre inte tas ut alls.
– Vår linje är tydlig: parkeringsavgifterna ska tillbaka till 2022 års nivåer.
Trafikexperter menar dessutom att avgifterna är orimligt höga, särskilt i en stad där kollektivtrafiken ofta brister. SL har blivit ett skolboksexempel på politiskt misslyckande, där Miljöpartiet gång på gång visat oförmåga att styra verksamheten. Skandalerna har avlöst varandra, och till slut tvingades man stoppa utbyggnaden av Tvärbanan.
Samtidigt har vi aldrig sett så välavlönade partifunktionärer som inom MP och V. Skattepengar som borde gå till kärnverksamhet försvinner i stället ner i fickorna på en politisk elit.
Flera bedömare varnar nu för att Stockholm riskerar att utvecklas i samma riktning som Malmö. Malmö betraktas som ett av Sveriges mest misskötta städer, där skattepengar förbrukas utan kontroll och där kommunen är beroende av den så kallade Robin Hood-skatten från andra delar av landet. Under decennier har Malmös politiska ledning misslyckats med att få ordning på ekonomin och i stället lagt enorma resurser på tveksamma prestige- och symbolprojekt.
Tanken med Robin Hood-systemet var att mindre kommuner, framför allt i glesbygd, skulle kunna upprätthålla rimlig service. Att Sveriges tredje största stad skulle bli beroende av dessa utjämningspengar var aldrig avsikten. Ändå sitter kakistokratin i Malmö kvar, fastklistrad vid makten som ett gift.
